Transcript delar av knölrötter 3R.3

delar av knölrötter
3R.3
Knölrötter är uppsvällda rötter som har
en vatten- och näringslagrande funktion. De kan ha olika former och storlek.
Alla rötter på en planta behöver inte
vara knölrötter (B). Knölrötter kan
även kallas amrötter. Amrötter beskrivs
som rötterna på svalört (Ranunculus
ficaria) (E, F). (Bell 2008, s. 140, Widén
& Widén red. 2008, s. 182)
blad 1 (1)
sitter vid plantans bas växer det ut knölrötter. När dessa lossnar från plantan
följer knoppen med och en ny planta
kan utvecklas (F). (Bell 2008, s. 140, J.
Bengtsson)
C1
D1
E
Svalört (Ranunculus ficaria) delas på Djupedals
plantskola. Plantor i vila i augusti.
A
Dahlia, en växt med knölrötter som grävs upp
var höst. Pilen visar en nybildad rot i oktober.
D2
C2
B
Daglilja (Hemerocallis) har några rötter som
sväller upp. Dagliljerötter är adventivrötter.
C1, C2: Hermann Krupke, Guldsmedsgårdens
plantskola delar en pion (Paeonia), av en
Quad-hybrid i olika stora delar. Denna kan inte
bilda adventivskott från rötterna annat än högst
upp på roten. Plantan måste därför delas så att
var rotdel får med minst en synlig knopp för att
en ny planta ska kunna utvecklas.
D1: Bondpion (Paeonia x festiva), en korsning
med bergspion (P. officinalis).
D2: En knölrot som lossnat från moderplantan
hos bondpion. Adventivskott har utvecklats mitt
på roten.
En del växter går att föröka med delar
av knölrötterna. De flesta växter måste
dock ha med minst ett skott från plantans övre del (där skotten sitter (C1,
C2). (Kester et al. 2002, s. 581)
Hos några arter kan nya skott
utvecklas från adventivknoppar längre
ner på roten om de avskiljs från moderplantan (D2), t.ex. pioner som härstammar från bergspion (P. officinalis) och
turkisk pion (P. peregrina) (H. Krupke).
Naturlig delning, vilken kan utnyttjas i odling av knölrötter med knopp
sker hos svalört. Från knoppar som
Katalog: förökningsdelar sid 59
F
Svalört (Ranunculus ficaria) har utvecklat nya
plantor från knölrötter med knopp.