Transcript Ladda ner - Om ReArb Institutet

Boden-Luleå, 2012 01 15
Till verksamhets-/vårdchefer, medicinskt- och utvecklingsansvariga
för omsorg, vård och rehabilitering
Varför databaserade individuella omsorgs-, vård- och rehabiliteringsplaner baserad på ICF- klassifikation av
funktionstillstånd, och hälsa (WHO och Socialstyrelsen)?
Bakgrund:
Mitt namn är Werner Jäger och jag arbetar för ReArb Institutet i Boden-Luleå. ReArb Institutet är en avknoppning av
Rehabiliteringsforum Norr som har funnits vid Norrbottens läns landsting under 10 år. Vi arbetar med forsknings och
utvecklingstransferering inom rehabilitering (se www.rearb.se). Vi har specialiserat oss på ICF och individuella vård
och rehabiliteringsplaner. ReArb Institutet har genomfört ca. 350 seminarier i Sverige och kontinuerliga
utbildningsinsatser vid Luleå tekniska universitet.
I mina kontakter med personal och medicinskansvariga inom vård, omsorg och rehabilitering har jag blivit ombedd
att skriva något om ICF och varför ICF inom omsorg, vård och rehabilitering? Anledningen för detta är den
komplexivitet som råder. Ett annat problem är att förankra ICF i organisationen och finner stöd samt förståelse bland
beslutsfattare för en implementering av metoden.
”ICF står för International Classifikation of Functioning, Disability and Health (Klassifikation av Funktionstillstånd,
funktionshinder och hälsa) som har utarbetats av Världshälsoorganisationen i november 2001. Klassifikationens
övergripande mål är att erbjuda en struktur och standardiserat språk för att beskriva funktionsförmåga och
funktionshinder i relation till hälsa. Målet är att olika professioner inom vård, omsorg och rehabilitering ska använda
gemensamma klassifikationer, begrepp och termer så långt det är möjligt. ICF kompletterar IC-10, som ger diagnoser
på sjukdomar – två personer med samma sjukdom kan ha olika nivåer av funktionstillstånd”.
(http://socialstyrelsen.se/klassiiceringochkoder/koderfunktionstillstånd).
Användningsområde/tillämpning:
I Sverige och andra europeiska länder lyfts ICF fram i samband med:

databaserade vårdplaner

databaserade rehabiliteringsplaner

databaserade omsorgsplaner för LSS brukare
Utöver vård- omsorgs- och rehabiliteringsplaner används ICF inom kommunal- landstings- och privat hälsooch sjukvård inom nedanstående användningsoråden:
•
•
•
•
•
•
•
Multidisciplinär undersökning (problem- och resursinventering, klassifikation och kodning) och
bedömning (Kapacitets- och genomförande begränsningar)
Journaldokumentation
Kvalitetssäkring ex. måluppfyllelser: Kvalitetskriterier och mätinstrument
Vårdtyngdsberäkningar och resultatredovisning baserad på transparens (KVÅ)
Stöd för patient/anhörigundervisning
Stöd för och handledning av personal och studerande
ICF och den tillhörande biopsykosociala arbetsmodellen som gemensam värdegrund
•
•
Begreppsbildning
Forskning och utveckling
Rehabiliteringsplaner enl. HSL
Socialstyrelsens anvisningar: Individuell plan på den enskildes villkor
LSS, lagen om stöd och service (rättighetslag) till vissa funktionshindrade, ska garantera att människor med svåra
psykiska och fysiska funktionsnedsättningar får den hjälp de behöver i det dagliga livet. Hälso- och sjukvårdslagen
sätter härvid fokus på individuella planer. Resultaten visar dock att det finns stora brister och oklarheter om vad
individuella rehabiliteringsplaner är i förhållande till andra individinriktade planer så som individuella behandlingsplaner, vårdplaner, medicinska behandlingsplaner eller omsorgsplaner. Vårdplanen är till för planering av vården
medan rehabiliteringsplanen är till för åtgärder att komma tillrätta med sjukdomens konsekvenser i avseende
funktion, aktivitet och den miljö patienten befinner sig i. Ur detta följer att en ”mix” mellan vård- och rehabiliteringsplaner ej ska förekomma. Det är patienten/brukaren som äger och förfogar över sin rehabiliteringsplan.
Ur en individuell omsorgs- vård och rehabiliteringsplan framgår:
1. Patientens/brukarens problem och resurser
2. Planerade åtgärder
3. Vilken person/profession som är ansvarig för genomförandet
4. När? Vecka/datum
5. Vem som har ansvar för att planerade åtgärder blir genomförda
6. Vem som har ansvar för den individuella planen samt utvärdering/uppföljning
Socialstyrelsen anser att individuella planer inom vård, omsorg och rehabilitering skall vara baserad på den
senaste klassificeringen och sätter därmed fokus på ICF- klassifikation, kodning, bedömning och den biopsykosociala arbetsmodellen. Den biopsykosociala arbetsmodellen förenar och kompletterar den mera traditionella medicinska modellen med den psykosociala modellen. Arbetsmodellen ses som paraply och plattform för
kvalificerad omsorg, rehabilitering och vård.
Humanitära vinster för patienten/brukaren och de anhöriga
Vård- och rehabiliteringsteamet är en hjälpbas där omsorgstagaren-, vård- och rehabiliteringstagaren hämtar ny kraft,
kunskap och information för att på ett bättre sätt kommer tillrätta med patientens/brukarens sjukdom och dess
funktionella konsekvenser. ”När människorna inbjuds att aktivt delta i samtliga steg i vård- och rehabiliteringsprocessen blir patienten/brukaren och anhöriga tryga, motiverade och kunniga om sitt eget tillstånd. Det positiva
förstärks ytterligare om individen har en skriftlig plan med vad som planerats och beslutats.” (Referensbortfall).
Använder vi ICF och tillhörande komponenter kroppsfunktion, anatomiska strukturer, aktivitet, delaktighet och miljö
så har vi alla en gemensam utgångspunkt i probleminventeringen men även i resursinventering. På så vis kan vi
förändra vården från ett passivt omhändertagande till mera preventiva-, aktiverande och rehabiliterande insatser.
Patientsäkerhet
Ur rapport nr 1:1 2003. Patientens säkerhet i hemsjukvården. Personalens uppfattning av potentiella risker (www.lf.se)
framgår:





Att patienter med fortsatt rehabiliteringsbehov skickas hem från sjukhuset till boendeenheter utan
information till kommunens hälso- och sjukvårdsenhet
Att rehabiliteringsbehov inte uppmärksammas i tillräcklig grad
Att det är svårt att få tillgång till patientjournaler
Att fortsatta insatser baseras på patients egen beskrivning
Att en rehabiliteringsplan oftast saknas bland patienter/brukare
För att öka patientsäkerheten och kunna systematisera en mängd av vård- och rehabiliteringsdata är behovet
av databaserade vård- och rehabiliteringsplaner samt ett enhetligt journalsystem akut! Socialstyrelsen (2006).
”ICF- en grund för tvärprofessionell journaldokumentation”, skriver i sin rapport att flera landsting, sjukhus, kliniker
och privata vårdgivare har under de senaste åren valt att använda ICF som utgångspunkt vid införande av
elektroniska journalsystem. ”När vård och rehabilitering utvecklas blir behovet av enhetliga begrepp och termer mera
påtagligt (Slutrapport: Regeringens nationella IT- för vård och omsorgsstrategier)
Det gemensamma målet är nu att öka kvaliteten på dokumentation och kommunikation inom- och mellan de
olika institutionerna samt verka för mer rationellt arbetssätt. Manuell utarbetade individuella omsorgsvård- och rehabiliteringsplaner utan datakraft är inte längre försvarbar. Ur detta perspektiv är det hög tid att
gå vidare med individuella planer baserad på Socialstyrelsen senaste klassifikation: ”ICF”.
ICF och kvalitetssäkring
Inom landstings- kommunal- och privat hälso- och sjukvård ska det finnas en verksamhetschef eller medicinsk
ansvarig för vård (MAS) och rehabilitering (MAR) som ansvarar för den löpande verksamheten och som bevakar att
kravet på hög patientsäkerhet och god kvalitet tillgodoses.
Ur texten följer att individuella planer upprättas och journaler förs i den omfattning som föreskrivs i patientjournallagen. Rutiner för dokumentation av patientuppgifter ska säkerställas så att uppgifterna så långt som möjligt
dokumenteras med hjälp av nationellt fastställda begrepp och termer, klassifikationer och övriga kodverk.
Ur journallagen framgår också att rutinerna för dokumentation även ska säkerställa att patientjournalen kan göra ett
underlag för uppföljning av vårdens resultat och kvalitet. (http://socialstyrelsen.se/sofs/2008/14).
Utgångspunkten för detta arbete är ICF med fokus på kvalitetsarbete, kvalitetssäkring, kriterier, indikationer,
standard och evidens.
ICF- transparens och ökad precession
Rehabiliteringsdiagnos
Kartläggning
Problem och möjligheter I samband med sjukdom eller skada
IC 10
Diagnoskoder
ORGANDIAGNOS
KVÅ
Klassifikation av
vårdåtgärder
Jäger,W. (2009) Marks kommun
Jäger, W. (2009). Sem. ICF-databaserade rehabiliteringsplaner
Skånes universitetssjukhus Malmö
I ovanstående figur visas samband mellan klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem, funktionstillstånd och hälsa
samt åtgärder (KVÅ) av vård och rehabilitering. För att kunna beskriva omsorgs-, vård- och rehabiliteringskostnader på ett strukturellt sätt krävs ICF. På så vis får vi också ett underlag i avseende omsorgs-, vård- och rehabiliteringstyngd och kostnadsfördelning. Det handlar om transparens och kvalitet!
ICF har utvecklats av WHO och tillämpas idag i mer än 130 länder i världen (WHO). ICF har idag en stark ställning när
det gäller forskning och utveckling nationellt och internationellt. Sammanfattningsvis kan arbetsmodellen och
dess tillämpning åstadkomma en jämlikare omsorg, vård och rehabilitering och leder till nya forskningsresultat.
Hur skall man med dagens metoder kunna utvärdera, jämföra kvaliteten när omsorgs-, vård- och
rehabiliteringsplaner utgår från egna strukturer och upplägg? Ett annat viktigt kriterium handlar om
träffsäkerheten av våra åtgärder.
Sammanfattningsvis ger ICF ökad precession i undersökning och i val av metoder samt åtgärder av
funktionstillstånd, funktionshinder, aktivitets- och delaktighetsbegränsningar. Intresset riktas även på
kontextuella faktorer, där ICF skiljer mellan försvårande- och underlättande omgivningsfaktorer.
ICF och ekonomiska aspekter
En förutsättning för god hälso- och sjukvårdekonomi är att prevention, omsorg, rehabilitering och vård bygger på
personalens- och ledningens kompetens, vilja och engagemang. Utifrån nämnt perspektiv kan vi anta att en
investering i ICF utbildning är en lönsam investering för omsorgs-, vård- och rehabiliteringsgivaren,
patientienten/brukaren och samhället:

Kvalitativt- och kostnadseffektivare bättre vård och rehabilitering genom ökad precession av insatta
åtgärder

Den databaserade rehabiliteringsplanen i kombination med elektroniskt journalföring är för medicinskt
ansvarig ett viktigt styrdokument i kvalitetssäkring. Felkällor, uteblivna behandlingar och bristande
kompetens blir mera synliga. På så vis får vi ett säkrare underlag för vad som ger effekt och vad som kan
uteslutas.

I kombination med KVÅ- system för klassifikation av vårdåtgärder når vi genom tranparens, insyn och
möjlighet till jämförelse i förhållande mellan insatser, kostnader, vård- och rehabiliteringstyngd samt
kvalitet.

Rationaliseringseffekter – det är högst kostnadsineffektivt att inte använda sig av datastöd i samband med
rehabiliteringsplaner. Utan datakraft ökar dessutom risken för misstag och felbehandlingar.
Min personliga uppfattning är att ICF i kombination med databaserade omsorgs-, rehabiliterings- och vårdplaner, elektronisk journalföring samt KVÅ ger en enhetlig helhetslösning till rimliga kostnader utan att göra
avkall på kvaliteten.
Ring gärna 070/590 09 94 om Du har frågor eller önskar en kostnadsfri offert med tillhörande program och
patientfall. Alla synpunkter och förslag är välkomna.
Med vänlig hälsning
MSc. F.d. Bitr. Skolledare, Werner Jäger
För den som vill läsa mera om ICF rekommenderas följande litteratur:




ICF. World Health Organization och Socialstyrelsen (2003). Klassifikation av funktionstillstånd,
funktionshinder och hälsa(www.sos.se/plus/skrift/htm)
Hälsoklassifikationen ICF- varför, när och hur?(pdf 170 kb) en introduktion till ICF i rapportserien
”forskning pågår...”, som är skriven av Mia Pless (lektor, dr med i vetenskap, leg sjukgymnast) och doktorand
Margareta Adolfsson finns publicerad specialtidskrift Fysioterapi, nr 1, 2008.
Artikeln ”ICF- klassifikation av funktionshinder vid vanliga sjukdomstillstånd. Ett internationellt
utvecklingsarbete” som är skriven av professor em. Gunnar Grimby, professor Karin Harms-Ringdahl,
Roland Morgell (specialist i allmänmedicin, Ulla Nordenskiöld (med dr, leg arbetsterapeut), professor
Katharina Stibrant Sunnerhagen, Göteborgs universitet, finns publicerad i läkartidningen nr 37, 2005, Volym
102.
Checklistor. www.ICF-research-branch.org.Research/researchprojects.htm