Transcript Konst eller klotter

it s!
Nr 1. 2013
ra
G
hokus
Samhällsmagasinet för hela Hisingen
Konst eller klotter
Kampen om det allmänna rummet
Vid livets slut
Volontärerna som
jobbar nära döden
Mobilt boende
Hon bygger sitt
hus på hjul
Innehåll
2
HOKUS MAGASIN
18.
Volontärarbete fortsätter att engagera.
Hokus träffar de som har TID ATT GE
38.
Det finns mer än fotboll på Hisingen.
Vi träffar LAGET UTAN PUBLIK
44.
MAKTEN FRÅN GEVÄRSPIPAN
Sverige anordnar vapenamnesti i vår
Gatukonstnärer eller vandaler?
52.
Hokus undersöker GATANS KULTUR
Alltid
i
hokus
08. Ö-känd – EMMA
HISINGEN
28. Historia – HISTORIEN OM EN Ö
50. Hokus ringer – TORSLANDAS FRAMTID
62. En Dag – HASSES LIV SOM KLIPPARE
h
Ansvarig utgivare:
Per Alm
Redaktörer:
Jonas Partheen
Anna Öfverman
Webbredaktör:
Hanna Kyhle
Bildansvarig:
Erik Alfredsson
Layout:
Per Forsberg
Hugo Hellman
Text/foto:
Erik Alfredsson
Rebecka Erici
Per Forsberg
Emelie Hagbard
Hugo Hellman
Hanna Kyhle
Jonas Partheen
Molli Rosenström
Katarina Smedberg
Andreas Svensson
Sebastian Zweiniger
Anna Öfverman
Omslagsbild:
Anna Öfverman
hisingen.jmg.gu.se
4
HOKUS MAGASIN
Välkommen till
hokus
V
älkommen till det första numret av Hokus, ett nytt magasin
med fullt fokus på Hisingen. Ett Hisingen som består av
många delar som alla har sin charm men också olika
utmaningar. Hokus är ett magasin för alla på Hisingen. Vi visar upp
det vackra samtidigt som samhällets utmaningar får komma fram.
Vi ska vara ute och möta människor på deras villkor och i deras
vardag. Som läsare ska du känna igen dig i miljön och samhället
som speglas i magasinet. Men du ska också känna att du lär dig
något nytt och får en annan bild av det samhälle vi alla är en del av.
Men tidningen Hokus är mer än bara en papperstidning. På vår
hemsida har vi många intressanta TV-reportage och radioinslag
där vi bevakar vad som händer på Hisingen. Vi vill nämligen att du
som läsare ska kunna ta del av innehållet på det sätt som passar bäst
där just du är. Vissa ämnen gör sig också bäst i TV eller radio och
då känns det fel att inte redan från början erbjuda dig som läsare
det bästa.
I vårt första nummer fokuserar vi på boende. Du kan både läsa
om ett lite alternativt sätt att bo på; eller i vår nättidning höra om
hur bostadsområdet vid Kvillebäcken håller på att förändras. Där
kan du också upptäcka Hisingens bortglömda platser och få svar på
frågan om Hisingen verkligen är en ö.
Du har redan börjat upptäcka detta nya
magasin. Vi hoppas och tror att redan
det första numret ger dig en vidgad bild
av Hisingen och dess möjligheter.
Saknar du något eller har du tips eller
idéer på något som ska vara med i nästa
nummer så tveka inte att kontakta oss.
På magasinet baksida hittar du alla
våra kontaktvägar.
Trevlig läsning!
Amanda, Partille (ska flytta till Hisingen snart)
Jag tänker mest att det är en förort och lite sådär slum, fast det finns ju ställen som är jättefina
också. Men jag förknippar det inte med så jättebra, fast jag har ju vant mig vid det. Det är nog
ganska bra ändå. Min pojkvän bor här så vi ska flytta ihop så småningom, vid Wieselgrensplatsen.
Hikmat Hard, Hjällbo (jobbar vid
Friskväderstorget, Biskopsgården)
Jag jobbar bara här. Det är ganska lugnt här
nu, men förut var det mycket problem och
så. Jag jobbar inte riktigt här, utan hjälper till.
Det är bättre än att hänga ute.
Jakob Lönn,
Wieselgrensplatsen
Jag har inte bott här
jättelänge, men jag
tycker det känns
ganska bra att bo här.
Det är inte mycket
mer komplicerat att
jag fick en lägenhet
här och högg. Jag har
bara bott på Hisingen
än så länge och det
känns helt okej. Det är
helt okej nära stan, det
funkar för mig.
Vad är
Hisingen
för dig?
Jan Jakobsson, Sannegården
Hisingen är ett central och bra ställe att bo. För 20 år
sedan kunde jag inte tänka mig att bo här, men nu
stortrivs jag. Jag upptäckte hur mycket kommunikationer det finns här och närheten till city och så. Jag trodde
jag bodde centralt när jag bodde i Mölndal, men det
tog ju en evighet att ta sig till stan, här är man inne på
tio minuter. Vi sålde huset i Mölndal och så ville vi ha
någonstans där man kunde ha båten, och här kan vi ha
den nere i hamnen. Det var det som fick oss till flytta hit.
Jag ser absolut inga problem med Hisingen.
Josefin, Mölndal (jobbar på Backaplan)
Jag kommer ju verkligen inte från denna sidan, så att
jag har inte så mycket uppfattning om den. Men det har
väl varit ganska mycket negativt, men sedan jag började
jobba här så har det blivit mer positivt. Det är väldigt
fina områden här som man inte visste om. Jag skulle inte
kunna tänka mig att bo här. Är man från ena sidan så
tror jag att man stannar nog där, faktiskt.
Det är inget fel på Hisingen, men jag trivs där jag bor.
Marian, Eriksberg
Jag tycker om Hisingen
så mycket, för att det
i första hand är nära
vatten och naturen är
fin, tycker jag. Jag har
nästan alltid bott på
Hisingen, förutom ett
eller två år i Kortedala.
Men jag trivs bäst på
Hisingen.
Emilio Rossi,
Wieselgrensplatsen
Jag tycker det är bra, mycket bra
personer som bor här faktiskt.
Det bästa är att fotbollsklubben
BK Häcken finns.
HOKUS MAGASIN
5
hokus tipsar
Backa Teater ställer i februari upp den tyska
regissören
Uta
Plates
Aftonstjärnan sätter upp hela tre pjäser under januari och februari efter den ryske författaren Fjodor Dostojevskij. Under namnet Dostojevskij X 2 visar man två kortare pjäser baserade på hans noveller, En löjlig människas dröm och Anteckningar från
källarhålet under samma kväll. Och i februari sätter de sedan upp enmansföreställningen Pantlånaren, som är ingen mindre än Allan Edwalls tolkning av Dostojevskijs
Den Milda. Boka biljetter och få en trippel dos av rysk finkultur!
teaterföreställning
Run for your life. Mer
om den på sida 68-69.
Premiär den 16 februari
Dostojevskij X 2 spelas 18-20 januari
Pantlånaren har premiär 15 februari
Vigor Challenge heter den europacupstävling i fäktning som
kommer hållas i Lundbystrands
sporthall i början av februari. Hit
kommer hela världseliten för att
göra upp om äran i årets fäktningshändelse.
Lördag 2/2 – Värja Herrar Finalfäktningar 18.00 Söndag 3/2 – Värja Damer Finalfäktningar 17.30
Är kulinariska upplevelser
din grej rekommenderar vi att du
glider bort till Eriksbergshallen
och besöker Passion för mat 2013 i början av mars. Här kommer du kunna
få tips om både råvaror och matlagningen och dessutom avgörs 2013 års
folkmästerskap i omelett!
1-3 mars, Eriksbergshallen
Gillar du buskis med inspiration från både Hisingens historia
och nutid får du inte missa Jalles Revy på Backa Folkets Hus.
Här kan du dessutom bevittna Sveriges yngsta revyartist, tolvåriga Hanna Ferm!
Premiär tisdagen den 29 januari klockan 19:27
6
HOKUS MAGASIN
Bostad – för den som har råd
På Hisingen byggs det mest bostadshus i hela Göteborg,
men de allra flesta är bostadsrätter för flera miljoner.
Bostadsfrågan är brännande, inte minst när det kommer till att
vända trenden med den ökade segregationen i staden.
Går det att planera bort segregation med bostäder, eller är framtidens
nybyggen dömda att fortsätta dela upp stadens invånare efter inkomst?
hokusTV
Se reportaget på
hisingen.jmg.gu.se
Ö -K Ä ND
Emma
Hisingen
Vissa göteborgare har knappt satt sin fot på Hisingen, andra har
kanske bott här ett kort tag – i väntan på något ”bättre”. Men för
Emma Gustafsson är Hisingen en livslång kärlek.
TEXT och BILD: Emelie Hagbard
F
rån Emma Gustafssons kök
har man utsikt över hela
Wieselgrensplatsen. Hon
bor på femte våningen i ett av
husen vid Rambergets fot.
– Just Wieselgrensplatsen är väl
kanske inte det vackraste på
Hisingen, men det finns så klart
fina platser här, som i vilken
annan stadsdel som helst, säger
Emma Gustafsson.
Och nog borde hon veta vad
Hisingen har för kvalitéer, i hela
sitt 31-åriga liv har hon bott på
ön. Emma Gustafsson är född
och uppvuxen i Helgered, ett litet
8
HOKUS MAGASIN
villaområde nära Björlandavägen,
med mamma, pappa och en
lillasyster.
När det var dags att flytta
hemifrån vid 20 års ålder fick hon
tag på en lägenhet vid Bjurslätts
torg, som ligger några hållplatser
bort från föräldrahemmet.
Emma Gustafsson började läsa
till lärare, och fick göra sin praktik
på Torslandaskolan som ligger på
västra Hisingen. Idag är hon
anställd på samma skola.
Lägenheten i Bjurslätt har bytts
ut mot en större vid Wieselgrens-
platsen där både pojkvännen
Kool och deras tvååriga dotter
Ada får plats. I samma hus, men
i porten bredvid, bor lillasystern
Ida. Hisingen tycks vara den
gemensamma nämnaren i Emma
Gustafssons liv.
– Jag vet inte riktigt vad det är
som gör att jag trivs så bra. Men
man har lite distans till centrala
stan, man kan vara lite som man
är. Samtidigt så är det väldigt nära
in till stan med spårvagnen.
Men hon erkänner att turerna
över Göta älvbron har blivit allt
mer sällsynta med åren.
Emma Gustafsson i sin lägenhet med utsikt över hela Wieselgrensplatsen.
– Jag åker in till centrum någon
gång i veckan kanske, eller nä, det
är nog snarare varannan vecka
faktiskt.
Den absoluta majoriteten av
Emma Gustafssons liv utspelar sig
helt enkelt på Hisingen. Hon
håller inte alls med om att
Hisingen skulle vara en isolerad
och tråkig del av Göteborg.
– Det är klart att det inte finns
samma utbud av till exempel
caféer och restauranger som i
andra delar av Göteborg, men jag
uppskattar lugnet här istället.
Hon tycker också om den
blandade bebyggelsen som finns i
många delar av Hisingen.
– Jag bosatte mig ju inte här för
att det var det vackraste stället i
stan, men jag tycker det har sin
charm. Det finns många olika stilar på husen, både gamla och nya.
spårvagnshållplats precis utanför
dörren. Och så familjen förstås.
– Hela min familj bor ju här
i närheten och det gör att man
känner sig mer hemma så klart.
Jag säger inte att det är en bättre
stadsdel än någon annan, men för
mig är Hisingen det bästa stället
att bo på.
Emma Gustafsson tycker
egentligen inte att det är något
som saknas i det område där hon
bor. Allt som man behöver finns
inom räckhåll, affärer, natur och
Tror du att du kommer bo
här hela ditt liv?
– Haha, ja. Det tror jag faktiskt.
Jag kan inte tänka mig att bo
någon annanstans.
HOKUS MAGASIN
9
husman
DEN EVIGA FE
TMAHETSEN
| SÅ KAPADE
ALLT ELL
Mysteriet
m
VI TACON | D
EN PERFEKTA
ER INGE
T
ed vår bort
HUR SM
glömda m
AKAR E
GENTLIG attradition:
EN FÅR
PUN
SPO
RTLOVSM
BURGAREN
G?
ATEN - VI
HAR REC
HUR SÄ
EPTEN 
KER ÄR SU
DAGISKO
CKEN TIPS
RSTRÖM
MINGEN
AR MAT
PÅ BES
TRENDER
ÖK HOS
2013
UTEGRISA
RNA
Linas egen
drömbostad
HOKUS MAGASIN
11
B O EN D E
I Göteborg råder bostadsbrist. Och det som byggs är främst tegel
och trä för människor med pengar på kontot. Att köpa sig ett eget
hem finns inte på kartan för de flesta.
Lina Nystedt ritar sin egen karta. Hon bygger ett alldeles eget hus.
På hjul.
TEXT och BILD: Rebecka Erici
M
ollaryd tågstation i
december. Stationen
där ingen hoppar av.
Lång träbrygga som vinglar till
när tåget saktar in. På andra sidan
järnvägsbommen väntar Lina
Nystedt på 10:33-tågets enda
avstigande. Ett par hundra meter
bort, på pojkvännens föräldrars
gård, står hennes alldeles egna
hus.
För medan de stora byggbolagen
bygger nytt i
Sannegårdshamnen och
Eriksberg så
bygger det
lilla byggbolaget Lina
Nystedt ett
16 kvadratmeter stort
hus.
– Det här bygget har föregåtts av
år av googlande och bokläsande,
hur man verkligen gör när man
bygger hus. Det här är ju ett litet
bygge så det kändes väldigt lagom
att börja med, säger hon.
Att bygga ett hus på hjul är inte
helt ovanligt. På sociala medier
finns sidor för de invigda och det
är många som bloggar om sina
byggen med tips och svårigheter.
Husen blir små eftersom de ska gå
att transportera och kopplas ofta
samman
med ett miljötänk och
alternativt
leverne. Och
såklart en
möjlighet
att ta med
sig huset
när det är
dags att byta bostadsort. I Lina
Nystedts fall fick hon tillgång till
underredet, det vill säga en
”Det går i princip
att bygga på nollbudget”
12
HOKUS MAGASIN
stomme med hjul, från en nedbrunnen byggbarack. På den har
hon byggt upp ett träribbat hus
som hon ska inreda med kök,
sovrum, matplats och veranda.
– De där skivorna är svindyra
och dom går sönder om man
trampar på dom, så trampa på
brädorna bredvid. Lina Nystedt
lyfter undan en
presenning och vi
kryssar på brädor
som bara delvis
täcker
golvisoleringen.
Hon gestikulerar
och berättar. I
det som nu är en
grund, ett husskal,
ryms många månaders planering
och tankekraft.
Längst in ska det
bli sovrum, en stor
säng och två stora
B O ENDE
fönster för att göra det ljust och
minska känslan av instängdhet.
Sedan en kvadratmeter badrum.
– Det blir inte stort men det
kommer rymma både toalett,
förvaring, handfat, dusch och
vacker utsikt mot sjön. Så man
kan få in mycket på en kvadratmeter, säger Lina Nystedt.
Medelsvensken bor idag på drygt
50 kvadratmeter per person. Att
välja att bosätta sig på16 kvadratmeter blir ett sätt att gå emot
normen. Lina Nystedt har mött
både beundran och fördomar.
– Jag tänker mig att jag ska bo
precis som vanligt bara det att
mitt hus är mycket mindre än alla
andras. Plus att jag faktiskt kan ta
med mig det den dag jag vill flytta
på mig, säger hon.
Vi kliver över några trälister
med långa spikar tvärs igenom.
Här ska köket vara. Ett
stort matbord med plats för
olika projekt. Lina Nystedt
tycker det är viktigt att
kunna sy, snickra och
själv pyssla ihop saker.
Och längst bort finns det
som så småningom ska bli
verandan. På en liten stålavsats som sticker ut från
underredet ryms en hel
tankevärld av ljumma sommarkvällar med en filt och
en kopp te i handen. Här
ska bli en altandörr och en
liten inglasad veranda.
– Trots att det är så litet
ska jag ha två dörrar. Det
ska vara som ett uterum
eller ett växthus. Så ska jag
bara kunna gå ut genom
köket och hämta kryddor,
eller plocka tomater
kanske.
Lina Nystedt kommer från
Göteborg. Och bostadsbrist är
något hon känner till. Just nu bor
både hon och pojkvännen delvis
hemma hos respektive föräldrar.
– Det här är ju ett sätt för mig
att skaffa mig en egen bostad,
säger Lina.
Att bygga litet är även ett sätt
att gå emot låneströmmen. För vi
lånar mycket i Sverige. År 2001
var hushållens bostadslån ungefär
713 miljarder och år 2012 hade de
ökat till 2 215 miljarder. Efter den
ekonomiska krisen ökar inte
utlåningen lika mycket som tidigare, men dock, ökar.
Lina Nystedt vill inte lägga extra
kronor på lånehögen. Att själv
bygga ett hus behöver inte kosta
så mycket, i nuläget har hon lagt
mellan 30 – 40 000 kronor på
projektet. Då har hon ändå valt
att satsa på bra isolering som ska
hålla. Länge. För det här är inget
tillfälligt projekt, huset ska hålla
ett helt liv. Om inte som bostad så
som gäststuga, ateljé eller
sommarhus.
HOKUS MAGASIN
13
B O EN D E
tänker att huset ska blåsa sönder,
så där som jag gjorde i början.
Lina Nystedt har lagt mycket tid och jobb på att skydda vagenen från vädrets starka krafter.
– Jag vet de som bygger
betydligt billigare. Jag läste om
en som hittade material på en
soptipp och gjorde i ordning och
byggde av det. Det går i princip
att bygga på nollbudget, beroende
på vad man vill ha för material
och lägga ner för tid, säger Lina
Nystedt.
För projektet har tagit tid.
Hur många timmar är svårt att
säga men Lina Nystedt började
i somras och har fortfarande en
bit kvar. I höstas byggde hon från
klockan nio på morgonen till elva
på kvällen för att få husgrunden
skyddad.
– Nu är det inga mer stressnätter
och inga mer nätter när jag ligger
vaken och lyssnar på blåsten och
Flera tusen timmars byggande,
kalla vinterdagar när det inte går
att bygga för att fingrarna stelnar.
Men samtidigt en möjlighet att få
prova själv.
– Det är få saker som känns så
meningsfulla som att bygga sig
sitt eget hem. Och just det här att
man har sån koll på allting. Jag
känner ju det här huset ner till
minsta lilla bräda och jag vet hur
det mår, exakt. Det känns väldigt
bra. Det känns sunt på något sätt,
säger Lina Nystedt.
Mollaryds station. Lätta
snöflingor på träribbsstationen.
Innan fanns här en skylt man
kunde vända upp så att lokföraren
skulle veta att någon ville med
tåget. Den är borta nu.
– Vi får nog gå upp på bryggan
så att de ser oss.
Tåget stannar, hämtar upp och
avgår. Långt nere vid sjön skymtar
det som är på väg att bli Lina
Nysteds egen plats på jorden. Ett
hus. På hjul.
För att läsa mer om alternativt boende och hur det är att leva på liten yta:
www.bondgardpahjul.se - Lina Nystedts bloggar om hennes byggprojekt
http://attlevadetlevandelivet.wordpress.com - blogg om vad det innebär att leva och bo i mindre skala
14
HOKUS MAGASIN
B O ENDE
Vem vill sova på en flygplats?
KRÖNIKA:
Det finns så många olika ställen att sova på. Villor,
bostadsrätter, hyreslägenheter. Tält, hängmattor i
skogar och rullande hus. Och så flygplatser. Men inte
på Hisingen. Säve flygplats är en plats i världen där
du inte får tillbringa natten om inte omständigheterna är helt extraordinära.
Enligt flygplatsens pressansvariga är det heller inget
som efterfrågas. Varför skulle någon vilja sova på en
flygplats? Frågar jag mig själv. Efter två dygns övernattning på Gardemoen, Oslos flygplats. Zombielikt
skjutande på en bagagevagn och väntande på att
Norges översvämmade vägar ska torka upp så att den
förbannade bussen kan köra igen. En fattig student
som inte har råd att spendera pengar på övernattningar och hellre sover med
huvudet på ryggsäcken utslagen över fyra
väntsalsstolar med hårda kanter.
Varför skulle någon vilja sova på en flygplats?
Frågar jag mig själv. En mörk januarinatt på en
flygplats nära de franska alperna. När en okänd
fransk kvinnoröst med nasal stämma basunerar ut
“don’t leave your luggage unattended.”
Men hur ska man lyckas komma in på en enkvadrats
mörk klinkerstoalett och samtidigt övervaka två
monstruösa ryggsäckar och en gigantisk
snowboardväska?
Varför skulle någon vilja sova på en flygplats?
Frågar jag mig själv. När jag vaknar upp på en luddig
inomhuslekplatsmatta med bondgårdsmotiv.
Flygplatsstädaren dammsuger bort allt världsvant
kvalster jag somnat på och ”you have to wake up” om
inte backpacken ska gå samma dammsugarmun till
mötes. Fåren skrattar åt bagagekärran som lommar
iväg.
Varför skulle någon vilja sova på en flygplats?
Frågar jag mig själv. När jag och min fullastade
bagagevagn hemsöker norska flygplatsaffärer och
tigger gratis internet. Vi rör oss i cirkulära rörelser för att inte väcka uppmärksamhet. Man får en
halvtimme åt gången om man skriver ner namn och
mejladress. En halvtimmes kontakt med yttervärlden sen måste jag och kärran vidare till affären eller
informationsdisken som står näst på tur i vårt
cirkulationsmönster. Runt, runt.
Varför skulle någon vilja sova på en flygplats?
Frågar jag mig själv. På Salzburgs luftterminal.
Ensam så när som på ett gäng på fyra andra. Stora.
Läskiga. Män.
Varför skulle någon vilja sova på en flygplats?
Pengabrist kan få oss att sova nästan var som helst.
Kulornas tyngd i fickan avgör var din huvudkudde
hamnar för natten. Hårda plastsäten,
ovanpå skrattande
mattfår eller insmugen på det
stängda flygplatscaféet. Obekvämt
javisst, men dock, sova. På
Göteborg City Airport finns inga
gratis alternativ.
Kanske är Hisingsresenäreren en
välplanerad och respektabel
person som aldrig somnar
på klinkersgolv. Kanske
vill inte Hisingen ha folk
på resande fot som inte
kan betala för natten.
Eller kanske finns det
bara ingen efterfrågan.
Varför skulle någon
vilja sova på en
flygplats?
Rebecka Erici
HOKUS MAGASIN
15
MÅNADENS
$
IFFRA
TEXT: Andreas Svensson
Största industrin på Hisingen är Volvo, som
sammanlagt har runt 40 000 anställda och en
omsättning på 280 miljarder kronor. Volvo är
egentligen två företag - Volvo AB och Volvo
personvagnar - och har
stora anläggningar i
Torslanda, Arendal,
Tuve och Lundby;
alla på Hisingen.
På Ringöns industriområde finns många mindre industrier. I öster har området växt ihop
med Backa industriområde som har många
stora lagerbyggnader. I Backa har även ett
stort expeditionsföretag
en terminal som hanterar gods till och
från Göteborg.
80
procent av all industri i Göteborg
finns på Hisingen.
Industrin
är starkt beroende
av möjligheten att transportera
varor. På sydvästra Hisingen ligger Nordens
största hamn där nästan 40 miljoner ton gods
passerar varje år. I anslutning till hamnen ligger
två av Sveriges fyra raffinaderier för att förädla
råolja som kommer in via Torshamnen. Flera stora
oljebolag har anläggningar för sina verksamheter
här och oljehandeln är en stor inkomstkälla för
Göteborgs kommun som äger hamnen.
16
HOKUS MAGASIN
Första
gången
månen fotograferades
på plats var det med en kamera
från Hassleblad, som år 2003 flyttade
delar av sin produktion till Hisingen.
Sedan i fjol finns all företagets
tillverkning på Lindholmen. NASA
är företagets mest välkända kund.
ÖGRUPPEN
HISINGEN
Hisingen kallas ofta för Sveriges fjärde största ö. Men det finns en liten
bortglömd bäck som på kartor ser ut att dela Hisingen i två delar. Är Hisingen i själva verket två öar? Och vem bestämmer egentligen vad som är
en ö? Hokus gav sig ut i terrängen för att gå till botten i frågan.
hokusTV
Se reportaget på
hisingen.jmg.gu.se
Tid att ge
Helena bidrar genom sitt yrke som fotograf.
Mats är pensionerad men arbetar som volontär.
Båda ger de av sin tid för att hjälpa andra.
TEXT och BILD: Katarina Smedberg
H
emma hos familjen
Kristensson-Forsbäck
hänger familjefotografier i långa rader på väggarna.
Bilderna är tagna på Gunnebo
slott. Dottern Iza poserar i den
ena prinsessklänningen efter den
andra och det formligen lyser om
henne. På andra bilder är hela familjen samlad. De kramas, pussas
och skrattar.
– Iza pratar fortfarande om när
vi var på slottet och lekte
prinsessa, säger Izas mamma
Lena Kristensson.
Fotografen bakom bilderna
heter Helena Kyrk. Hon deltar i
18
HOKUS MAGASIN
ett projekt där fotografer ställer upp gratis och porträtterar
barnfamiljer som drabbats av en
livshotande sjukdom. Syftet är
att ge familjerna ett minne för
livet genom att fånga kärleken
och glädjen i relationerna – det
viktigaste i livet, därav namnet
Essence Vitae.
– Jag var mobbad som barn
och hade många människor som
fångade upp mig under vägen.
Därför har jag länge velat ge
något tillbaka.
Vi träffas i Helena Kyrks fotostudio i Frihamnen. Hon har precis
avslutat en bröllopsfotografering
med konfetti och ballonger och
möter upp i korridoren med en
kram. Innan Helena Kyrk hörde
talas om Essence Vitae funderade
hon länge på att engagera sig i
frivilligarbete, men hittade inget
som kändes rätt.
– Jag hade tankar på ett fotoprojekt med vuxna som hade utsatts
för mobbing. Så läste jag om detta
och kände att det var lite samma
idé, fast med sjuka barn.
Att vara klassförälder, servera
soppa till hemlösa eller träna
knattarna i fotboll. För den som
vill ge av sin tid för att hjälpa
andra finns det många sätt att
HOKUS MAGASIN
19
engagera sig på.
Svenskar är ett flitigt folk vad gäller frivilligt arbete.
Och svenskar är
Insatserna motsvarar 400 000 helårsarbeten och forskning visar
ett flitigt folk vad
gäller frivilligt
att 48 procent av befolkningen engagerar sig ideellt.
arbete. Insatserna
motsvarar 400 000
dersökningar vid enheten för
i topp tillsammans med Holland,
helårsarbeten och
Norge och USA.
forskning om det civila samhälforskning visar att 48 procent
Den starka föreningstraditiolet. Tillsammans med kollegorna
av befolkningen engagerar sig
nen i Sverige är en annan viktig
Johan von Essen och Magnus
ideellt, men egentligen är siffran
faktor bakom folkets engagemang.
Jegermalm står han bakom den
högre än så.
Med cirka 200 000 klubbar och
senaste rapporten, ”Svenskarnas
– Det innefattar endast de som
föreningar kommer man som
engagemang är större än någonvar aktiva när undersökningen
medborgare och boende i Sverige
sin”, som utkom 2010.
gjordes. Sett till hur många som
lätt i kontakt med ideellt arbete,
Internationella studier visar
någon gång har engagerat sig
menar Lars Svedberg.
att
det
finns
en
mycket
stark
frivilligt är siffran närmare 75
koppling mellan ett demokratiskt
procent.
Familjen Kristensson-Forsbäck
samhälle och socialt arbete.
Det säger Lars Svedberg, profesvar en av de första familjerna som
– De länder där man är bäst i
sor i sociologi vid Ersta Sköndal
Helena Kyrk fotograferade.
världen på att engagera sig ideellt
högskola. I närmare tjugo år har
Deras dotter Iza, 5 drabbades för
är alla demokratier. Sverige ligger
han genomfört befolkningsuntre år sedan av en elakartad
hjärntumör. Det blev akut
operation och långvarig
cytostatikabehandling. En
familj på barncancercentrum tipsade om Essence
Vitae och de fick kontakt
med Helena Kyrk.
Izas stora intresse vid den
tiden var att leka prinsessa.
Det tog Helena Kyrk fasta
på och förutom att fotografera Iza och familjen på
ett slott samlade hon ihop
varje prinsessklänning
som fanns att tillgå bland
grannar och vänner. Till
sin hjälp under fotografeHelena Kyrk har precis fotograferat ett bröllopspar som råkade glömma kvar sina ballonger.
20
HOKUS MAGASIN
För Helena Kyrk har Essence Vitae-projektet blivit som ett kall. - Har man väl börjat kan man inte sluta, säger hon.
ringen hade hon sjukhusclownen
Mattis som Iza hade träffat på
sjukhuset. Det bidrog till att Iza
kände sig trygg vid fotograferingen.
– Det värmer så man blir lycklig
in i själen när någon gör något
fint för ens barn. Jag blir lycklig i
hela kroppen bara jag tänker på
det, säger Lena Kristensson.
Essence Vitae grundades av Juliana Wiklund 2009 som i höstas
mottog utmärkelsen Årets Mama
av magasinet Mama. I nuläget är
de ett femtiotal fotografer runt
om i landet som deltar och
upp emot hundra familjer som
har blivit fotograferade sedan
starten. Sedan 2011 har Helena
Kyrk fotograferat sex familjer
inom projektet.
Ofta sker fotograferingen i
familjernas hem. Det är viktigt
att själva fotograferingarna
är en glädjefylld och positiv
upplevelse för familjen.
– När vi är där är de jätteglada och det är mycket bus
och skoj. Problemet är att få
familjer att ställa upp. Det är ett
jättestort steg att låta sig fotograferas mitt i en behandling.
De flesta av familjerna som
deltar i projektet har barn som
är sjuka i cancer, men det förekommer också att en förälder
är sjuk.
– Det är något av det värsta
som kan ske att ett barn förlorar
en förälder. En del är så små att
de inte ens minns mamma eller
pappa. Då kan bilderna visa hur
oerhört älskade de var.
HOKUS MAGASIN
21
För Helena Kyrk har det blivit
många timmars arbete med
projektet där hon numera jobbar
ideellt även som administratör.
Uppdragen fördelas jämnt mellan
fotograferna. Målet är att varje
fotograf endast ska jobba med en
familj åt gången för att undvika
att bli utbränd.
Som fotograf kommer man ofta
familjerna väldigt nära, något
22
HOKUS MAGASIN
som kan vara på både gott och
ont. En del av familjerna öppnar
sig känslomässigt och vill prata
om sjukdomen som har drabbat
dem. Men trots att det kan vara
mycket påfrestande anser Helena
Kyrk att det ger henne oerhört
mycket tillbaka.
– Från min första fotografering
var jag fast. Det har ändrat min
syn på livet, familjen, vänner,
allt.
Svenskarnas ideella insatser
ligger på en fortsatt hög omfattning, men trots att omfattningen
är oförändrad ser själva engagemanget något annorlunda
ut. Tidigare var frivilligt arbete
starkt förknippat med organisationstillhörighet; medlemskap
och insatser följdes åt. Numera
är det vanligare att man jobbar
mer tillfälligt, flackar mellan olika
uppdrag och åtaganden.
Studien visar att en viktig anledning till att man börjar arbeta
ideellt är den vardagliga påverkan
som vänner och familj har. Vanligast är att man via sociala nätverk
blir tillfrågad, lockad, övertalad
eller smickrad att delta.
Den typiske frivilligarbetaren
är en man i 30-45-årsåldern som
engagerar sig i barnens idrottsförening. Män är mer ideellt aktiva
än kvinnor, men utmärkande för
bägge könen är att de är väl integrerade i samhället. Lars Svedberg
menar att det är en klass- och
statusfråga och att speciellt idrotten fyller en viktig funktion att
bekämpa de olika klyftorna som
finns i samhället.
– I Sverige är det personer med
bra jobb, hög utbildning och barn
som engagerar sig. De som jobbar
mest, gör mest. De personer som
är minst engagerade är lågutbildade, ensamstående personer i
storstäder utan barn.
När man ser till varför folk engagerar sig finns det två huvudanledningar. Dels den altruistiska sidan, att människor har en vilja att
göra något gott för någon annan.
Dels viljan att förverkliga
sig själv.
Om man däremot ser
till vad engagemanget
ger är det tre saker som
ligger i topp; att vara i ett
sammanhang, att träffa nya
vänner och att utöva ett
intresse.
På Ängårdens hospice
vårdas människor som befinner sig i livets slutskede.
Här arbetar Mats Hult som
volontär. År 2008 kom
han hit för första gången,
när hans fru var döende
i cancer. Några månader
efter hustruns död var
Mats på en anhörigträff.
Sanne Bohman är en av de som jobbar på Änggårdens hospice och som vittnar om volontärernas
Då blev han tillfrågad om
många insatser. – Mats är en klippa, säger hon och ger Mats Hult en kram.
han inte kunde tänka sig
att bli volontär.
som han ser behövs. Mest tycker
och köpa cigaretter. Regnet stod
– Jo, jo, sa jag, jag ställer upp.
han om att arbeta i trädgården.
som spön i backen och det fanns
Då var Mats Hult 82 år gammal
Även om det inte ingår i voloninga regnkläder att tillgå. Mats
och hade aldrig tidigare jobbat
tärernas uppgifter att samtala
frågade om det kunde vänta till
ideellt. Nu är han här lika ofta,
med gästerna händer det att de
veckan därpå. Jovisst kan det det,
om inte mer, än de anställda. Fem
ändå kommer till Mats Hult för
sa gästen.
dagar i veckan, inklusive varje
att prata. För en del kan det vara
– Men så blev hon sämre och
helg, året om tar han bussen från
lättare än att öppna sig för någon
sämre och orkade inte… Sedan
lägenheten i Västra Frölunda till
i personalen.
undrade jag varför, det hade väl
hospicet i Lillhagsparken. Det blir
kunnat regnat spik om så var? Nu
en livsstil, menar han.
Emellanåt går han små ärenden.
har jag tagit hit en regnrock, så
Han berättar om en gäst som
händer det igen ska det inte hänga
Mats Hult hjälper till med lite av
bad honom att gå till affären
på det.
varje. Han fixar och donar, gör det
Fem dagar i veckan, inklusive varje helg, året om
tar han bussen från lägenheten i Västra Frölunda.
Det blir en livsstil, menar Mats Hult.
HOKUS MAGASIN
23
Volontärerna bakar och bidrar till
trivseln på Änggårdens hospice.
Gästerna väljer själva om de vill
äta i matsalen eller på sina rum.
24
HOKUS MAGASIN
För Mats Hult är gemenskapen
det bästa med att vara volontär.
Det gäller både gemenskapen
med personalen och gästerna.
Med endast 27 anställda och elva
gäster att ta hand om blir det en
bra sammanhållning.
– Alla är ett team här, det är
underbart på så vis. Så mycket
skratt och glädje som det finns
här får man leta efter.
På hospicet arbetar idag åtta
volontärer med varierande saker.
En dam sköter om växterna, en
annan brukar baka. Flera av de
anställda vittnar om att volontärerna bidrar till en bättre miljö
för såväl gäster som personal.
– De gör det där lilla extra som
vi själva inte hinner och bidrar
till trivseln för oss alla. Och Mats
är guld värd, säger Sanne Bohman som är sjuksköterska och
kramar om honom när de ses.
Själv tycker inte Mats Hult att
det han gör är så märkvärdigt.
Många vänner och bekanta har
frågat honom hur han kan arbeta
på ett hospice. Men för Mats
Hult är det enkelt.
– Där utanför gnäller alla bara,
de tycker allt är så jobbigt. Här är
de underbara. Ibland undrar de
som kommer hit vad de har gjort
för att förtjäna ett så bra slut.
Helena Kyrk ser det som en ära
att vara en del av Essence Vitae,
men också som en självklarhet
att hjälpa till. Samtidigt som hon
började engagera sig i projektet
blev hennes syster diagnostiserad med en cancer som inte går
att bota. Därför känns det extra
angeläget att hjälpa familjer som
befinner sig i liknande situationer.
– Helst vill jag jobba med
projektet på heltid, om vi bara får
möjlighet att anställa en person.
Men det går inte att bara fotografera drabbade familjer, det klarar
man inte i längden.
– Kommer min dotter
att dö nu? frågade jag
läkaren.
Han bara tittade på
mig och ryckte på
axlarna.
Helena Kyrk börjar packa ihop
för dagen. Hennes barn är sjuka
och hon har knappt sovit en
blund på hela natten. Hemma
väntar mer jobb med att redigera
bilder. Hon har fått veta att en
femårig cancersjuk pojke vars
familj hon fotograferade i förra
veckan hastigt har blivit sämre.
- Det handlar om att skapa en känsla och
fånga det på bild, säger Helena Kyrk
och visar upp ett häfte med fototips som
Juliana Wiklund har skrivit.
Läkarna hade gett honom två
månader att leva, men nu är läget
mycket ovisst.
– Jag vill få klart deras bilder så
fort som möjligt, ifall det värsta
skulle hända.
Iza har precis lärt sig att rita
hjärtan och vill visa upp sin
senaste teckning. De omfattande
behandlingarna gav goda resultat
och Iza går nu på tremånaderskontroller. Men än är hon inte
friskförklarad, det blir man först
fem år efter avslutad behandling.
Lena Kristensson berättar om den
svåra tiden de har gått igenom.
Om ovissheten och framför allt
den enorma rädslan.
– Kommer min dotter att dö
nu? frågade jag läkaren när han
gav hos beskedet om hjärntumören. Han bara tittade på mig och
ryckte på axlarna.
När allt var som värst med
blodförgiftning, antibiotika och
blodtransfusioner kom en ljusning, lillebror Willgot föddes.
– Det var det bästa som kunde
hända, att få en bebis så vi kunde
byta fokus. Tillvaron var inte
bara sjukhus och slangar längre.
Lena Kristensson visar runt i
lägenheten. I sovrummet, där
favoritbilderna hänger, vill Iza
ner från mammas famn till den
stora dubbelsängen. Iza studsar i
sängen och skrattar, om och om
igen. För ett par år sedan såg det
annorlunda ut, då var Iza för sjuk
för att busa på samma sätt.
Sedan i höstas har livet mer eller
mindre återgått till det normala
för familjen. Lena Kristensson
har avslutat sin föräldraledighet
och både Iza och Willgot går på
förskolan.
– Sjukdomen har medfört att
vi ser varann på ett annat sätt. Vi
försöker ta till vara på varandra
här och nu.
Iza och hennes mamma visar favoritbilderna.
- Vi har väggarna fulla och ser bilderna varje
dag, säger Lena Kristensson.
26
HOKUS MAGASIN
DEN NYA STADENS FÖRLORARE
Söder i Stockholm, SoHo i New York och Haga här i Göteborg. De är alla exempel på områden som genomgått en gentrifieringsprocess: en statushöjning av
en stadsdel. Göteborg växer och kommunens förhoppning är att city ska växa
över älven med attraktiva stadsdelar på båda sidor. Just nu bygger man för fullt i
Kvillebäcken och många är positiva till bygget som kommer att resultera i 2000
lägenheter, ett antal verksamhetslokaler och en ny saluhall. Men vilka är det
som måste flytta på sig, för att ge plats åt det nya?
hokusRADIO
Hör reportaget på
hisingen.jmg.gu.se
H ISIN G EN S H IS TOR IA
Historien om en ö
Två kungar som spelar tärning, 700 års krigande och nordens största hamn.
Historien om Hisingen är allt annat än tråkig. Hokus följer
den historiska älvstranden.
TEXT: Andreas Svensson
28
HOKUS MAGASIN
kom överens om att spela
tärning om Hisingen i stället för
att fortsätta slåss. Olof Skötkonung ska då enligt legenden ha
rullat två sexor och trott sig ha
vinsten säkrad. Men han förlorade
ändå eftersom Olav Haraldsson
också rullade två sexor och en
etta. Den ena tärningen sprack
nämligen och visade upp en etta
jämte de två sexorna. Norges kung
vann alltså Hisingen på tärningsspel. Det hindrade inte senare
kungar att slåss om Hisingen i
nästan 700 år till.
– Det är ju en sån där historia
som man helst inte vill kolla upp
för noga. Det vore ju synd om det
gick att bevisa att det inte är sant
och lite skoj ska det ju vara också,
säger Lars Högberg.
Foto: Privat samling
V
i går längs älvstranden
med Lars Högberg som
är historieintresserad
pensionerad hamn- och
varvsarbetare.
– Det har bott folk här omkring
i stort sett sen istiden, men vilket
land det varit har ju varierat sig
ganska mycket, säger han.
Norra älvstranden var länge
ett bokstavligen talat omstritt
område som Danmark, Norge
och Sverige alla ville ha kontroll
över. Göteborgsområdet har
bevisligen varit befolkat sedan
stenåldern och omstritt av de
nordiska länderna åtminstone
från vikingatiden. Sverige, Norge
och Danmark ville under många
år alla ha tillgång till älven som är
en naturlig hamn med möjligheter till vidare transport långt
upp i landet och vidare till Norge.
En av de minst blodiga uppgörelserna länderna emellan var enligt
legenden när kungarna Olav
Haraldsson och Olof Skötkonung
Vi står vid Älvsborgsbrons norra
fäste och känner lukten av oljehamnen sticka i näsan.
– Här luktar allt som oftast av
något, antingen hamnen eller
reningsverket, det beror på vinden
och på vad de håller på med på de
olika anläggningarna, säger Lars
Högberg.
Idag är det nästan vindstilla men
ett stort fartyg ligger och lastar i
Skarvikshamnen och det är därifrån lukten kommer idag.
– Där borta låg änna borg innan,
inte Anders men Älvs, säger Lars
Högberg och pekar mot Klippan
på andra sidan älven och skrattar
åt min suck, en av många på den
här promenaden. Är man
göteborgare så är man.
På medeltiden byggdes det
borgar vid det område som nu
kallas Klippan. I flera omgångar
HOKUS MAGASIN
29
H IS TO R IEN OM E N Ö
byggdes och brändes borgarna
och det hela kulminerade i
Älvsborgs lösen då Sverige till slut
fick behålla området. Idag finns
bara en mindre ruinrest kvar av
Älvsborgs fästning, inte att
förväxla med turistattraktionen
Nya Älvsborgs fästning som
började byggas 1653.
En så kallad Johnsare, det vill säga ett fartyg från det
klassiska rederiet Johnson Line.
Foto: Privat samling
FAKTA FÄRJESTADEN:
Färjestaden som nu bara finns kvar i form av
ett par villor vid Älvsborgsbrons norra fäste var
länge en egen ort. Området blev dock inte en del
av Göteborgs stad innan 1906. Området fick sitt
namn av att det gick färjor därifrån till Klippan
och därmed Älvsborgs slott från åtminstone år
1600 och framåt. Den första maskindrivna färjan,
som hette ”Bonnafröjda”, togs i bruk 1874 och
kördes av kapten Adolf Danielsson. Färjorna var
viktiga för att hålla industrierna bemannade med
arbetarna som bodde på fastlandet. Varje dag gick
färjorna över älven med arbetare från Masthugget
och Majorna från Klippan till Färjenäs.
30
HOKUS MAGASIN
Vi går vidare mot den nyanlagda
Färjenäsparken där en rest av
den allra första staden som hette
Göteborg finns kvar. Det är en
stenruin med en minnestavla som
berättar att detta var en kyrka i
det första Göteborg.
– Jo serru, det var här det
började om man ska förenkla det
hela. Men den här stan blev inte
så långlivad under det namnet.
Men det hette Färjestaden bra
länge, eller ja, den heter la det än,
säger Lars Högberg.
– Men de brände ner rubbet här
flera gånger om, i Bohuslän kal�lades Kalmarkriget för Brännefejden eftersom både svenskar
och danskar brände ner så jäkla
mycket; städer, fästningar och
gårdar, allt gick åt.
Det var här som Karl IX, han
som sitter på Kopparmärra, bestämde att det skulle ligga en stad
med namnet Göteborg. Den första staden som fick namnet Göteborg var alltså det område som
nu kallas för Färjenäs. Karl IX
bestämde i början på 1600-talet
H ISTO R IEN OM E N Ö
att det behövdes en handelsplats
för i synnerhet alla de holländska
köpmän som ofta fanns i området.
Att namnet blev Göteborg kommer sig sannolikt av att kungarna
som hette Gustav på den här tiden
egentligen inte alls hette Gustav
utan Göte. Gustavus som är den
latinska formen av Göte är den
som bevarats i skrivna dokument
och blev sedan namnet som
användes. Staden brändes ner
1611, av danska trupper, och från
detta allra första Göteborg finns
det bara kvar den kyrkoruin som
ligger mitt i Färjenäsparken. Det
dröjde tio år till innan Gustav
II Adolf bestämde att det nya
Göteborg skulle ligga på fastlandet. Det var två år efter att det bestämts att Göteborgs hamn skulle
anläggas, en hamn som på grund
av misslyckade byggplaner blev
uppdelad i ett område vid Lilla
Bommen och ett vid Klippan.
– Innan de byggde bron så gick
det färjor här, de gick från Klippan och hit i flera hundra år, säger
Lars Högberg.
1966 invigdes Älvsborgsbron och
färjetrafiken upphörde. Drygt 30
år innan invigningen låg Göteborgs stora nöjespark nedanför
Färjenäs. Mellan 1903 och 1934
var Krokängsparken, som idag är
en nästan bortglömd liten park,
helgnöjet för Göteborgarna. Då
roddes, seglades och kördes folk
Älvsborgsbron invigdes år 1966. Det norra fästet mynnar
ut i det som finns kvar av Färjestaden
Foto: Privat
FAKTA ÄLVSBORGS LÖSEN:
Älvsborgs lösen är namnet på två betalningar
som Sverige tvingades göra till Danmark för att få
tillbaka Älvsborgs fästning. Den första betalningen, 150 000 riksdaler, var 1563 efter freden i
Stettin och gjorde att Sverige för första gången var
tvungna att ta ut skatt baserat på individernas
tillgångar. Den andra betalningen, 1 miljon riksdaler, var efter freden i Knäred 1613. Som pant
för den andra betalningen höll Danmark inte bara
Älvsborgs fästning utan också Lödöse, Hisingen,
Askim Bollebygd och några områden till.
I dagens penningvärde motsvarar summorna
någonstans mellan fem och tio miljarder kronor.
HOKUS MAGASIN
31
H IS TO R IEN OM E N Ö
I Göteborg har vattnet alltid haft stor betydelse.
med ångbåtar över älven för att
lyssna på talare, åka karusell,
umgås och dansa. Arbetarrörelsen arrangerade alltihop och
agitatorer, föreläsare och olika
intresseorganisationer samlades i
Krokäng. Det var konkurrensen
från Liseberg, som öppnade på
20-talet, som gjorde att parken till
slut förlorade sin funktion som
nöjescentrum i Göteborg.
– Ja, här var liv och rörelse en
gång i tiden. Farsan tog med mig
hit när jag var grabb men det
minns jag inte själv, det är bara
som jag fått berättat för mig. Nu
är det svårt att föreställa sig det
men det var hit alla arbetarna
kom på helgerna. Det var ju
praktiskt eftersom de jobbade
här i närheten så det fanns ju sätt
att ta sig hit och så, säger Lars
Högberg.
32
HOKUS MAGASIN
Nedanför Krokängsparken står
ännu Eriksbergsvarvets bockkran
som ett landmärke över varvsindustrin som en
gång dominerade
Norra älvstranden. Idag ligger
det tunna isflak
och guppar i
vattnet under
kranen och det
ligger ett snötäcke
över hela området. På sommaren
kan man se
familjer som
promenerar här
eller sitter med
picknickkorgar på träbryggorna.
– Förr fanns det inga fina
bryggor här, det var en arbetsplats
och inget annat, för det mesta
gick jobben dygnet runt, säger
Lars Högberg.
– När tiderna var goda var det
bara att gå hit på morgonen och
börja jobba, perfekt
för såna som mig, det
fanns jobb överallt om
man behövde pengar.
Det var sällan tjafs om
anställningar och sånt,
man fick pengarna i
näven när man gick
hem, fortsätter han.
”När tiderna
var goda var
det bara att gå
hit på morgonen och börja
jobba”
I mitten av 1800-talet
blev Norra Älvstrandens industrier mer
och mer inriktade på
tillverkning och
underhåll av fartyg. 1840 påbörjades byggandet av den
moderna hamnen. Det var för
att möta de nya behoven som
uppstod i och med att ångfartygen
H ISTO R IEN OM E N Ö
Foto: Privat samling
började bli vanliga som hamnen
måste anpassas. Under andra
halvan av 1800-talet växte varvsindustrin snabbt på Hisingen och
under högkonjunkturen som rådde
på 1870-talet hade
bara Lindholmens
varv över 800
anställda och växte
snabbt.
byggnad. Det var kung Magnus
Eriksson som lät bygga en borg
på 1330-talet. Det kan ha funnits
en mindre borg där innan dess
men riktigt säkra källor på det finns inte.
Borgen kallades för
borgen Lindhomen
eller Lindholmens hus
och Magnus Eriksson
gav några år senare
borgen till Blanche av
Namur som morgongåva när de förlovade
sig. Blanches namn
blev försvenskat
till Blanka och idag
minns vi henne bäst
för barnvisan ”rida rida ranka
hästen heter Blanka” som skrevs
på 1800-talet. Borgen var inringad av en kanal och idag är den
”Då fanns
inte en tanke
på att det
skulle bli finkvarter i fabrikerna”
Vi går längs den
moderna älvstranden. Där det en
gång var varv och
verkstäder är det
nu bostäder och
restauranter.
Slottsberget är idag ett villaområde men här stod en gång
Norra älvstrandens första officiella
sista resten av Magnus Erikssons
etablering den bit av kanalen som
kallas för Sannegårdshamnen. De
sista resterna av Göteborgs allra
första officiellt svenska byggnation
försvann på 1800-talet när norra
älvstranden industrialiserades.
– Allt här var en röra av hamnar,
verkstäder och varv. Det var båtar
inne i Sannegårdshamnen och det
låg båtar uppe här där det är skolor nu, man blir lite sentimental
när man tänker på det. Då fanns
inte en tanke på att det skulle bli
finkvarter i fabrikerna, säger Lars
Högberg.
Dagens Lindhomen är ett skoloch kontorsområde som under
det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling AB satsar
på att bli ett center för forskning
HOKUS MAGASIN
33
H IS TO R IEN OM E N Ö
Göteborgs hamn, en klassisk vy
och entreprenörskap. Eriksbergsområdets gamla verkstadslokaler
är numera hotell, restauranter,
affärer och bostäder. Bockkranen
vid Eriksbergs gamla torrdocka
som är ett av Hisingens, och
Göteborgs, mest prominenta
landmärken står idag kvar som
turistattraktion.
Götaverken
är det sista
varvet på Norra
älvstranden men
där byggs inte
längre några
fartyg, de repareras och underhålls däremot
fortfarande här.
– Det är bara
dem kvar nu för
de stora båtarna,
Gothenius tar
ju ganska stora
grejer men inte i den här klassen.
Klart att det är lite tråkigt men
om saker inte förändrades så vore
vi ju kvar på stenåldern, säger
Lars Högberg.
”Om
saker inte
förändrades så
vore vi ju
kvar på
stenåldern”
34
HOKUS MAGASIN
Foto: Privat samling
FAKTA RAMBO:
Actionhjälten John Rambo är döpt efter Ramberget på Hisingen. Nästan i
alla fall. När Peter Gunnarsson emigrerade till USA på 1600-talet tog han
namnet Ramberg till minne av sin födelseplats. Han började odla äpplen i
sitt nya hemland och döpte sin äppelsort till Ramboäpplen. Just ett sådant
äpple fick författaren David Morrell av sin fru när han satt och funderade
på ett namn till huvudpersonen i sin bok First Blood och resten är historia.
Rambergsvallen som gett namn åt hjälten
Foto: Privat samling
VARFÖR HÄNDER INGET I HAMNEN?
År efter år står stora delar av Ringön och
Frihamnen oanvända. Hokus söker svaret på
varför inget händer med ett av de mest attraktiva
områdena på Hisingen.
hokusTV
Se reportaget på
hisingen.jmg.gu.se
Ny arena dröjer
Beslutet om Rambergsvallen har dragit ut på tiden. Det är inte
troligt att ombyggnaden börjar förrän nästa år, om pengarna räcker
till. Är den inte åtgärdad innan säsongen 2015 får BK Häcken spela
sina allsvenska matcher någon annanstans.
TEXT: Erik Alfredsson BILD: Erik Lundin
R
ambergsvallen är i dag i
sämst skick utav samtliga
allsvenska arenor. Det är
den enda arenan med löparbanor
runt fotbollsplanen och den är
fortfarande brandskadad efter
branden i augusti 2011.
– Det är tråkigt att man inte har
tagit tag i det här innan, säger
Lennart Karlsson, BK Häckens
styrelseordförande.
BK Häcken har dispens för
allsvenskt spel på arenan fram till
2015. Har den inte åtgärdats innan dess kommer man antagligen
få spela sina allsvenska matcher
på Gamla Ullevi.
– Det finns inte. I så fall skulle
Göteborg vara den enda staden
som inte bryr sig om sina elitklubbar, säger Lennart Karlsson.
Från början var det tänkt att
bygget skulle börja till sommaren
36
HOKUS MAGASIN
och stå färdigt till säsongen 2014.
– Det är tveksamt om det börjar
byggas i år. Higab fick uppdraget
att projektera och få ut det i en
upphandling i höstas och det tar
en stund, säger Anna Johansson,
socialdemokratiskt kommunalråd.
Kommunstyrelsen har sagt att
bygget inte får överstiga 130 miljoner kronor. Det är 100 miljoner
mindre än vad som lades fram till
politikerna i det första förslaget
under hösten 2011.
– Vi ska ta fram ett beslutsunderlag där vi ska se om det går att
bygga en arena för de pengarna
som finns. Därefter får kommunstyrelsen och kommunfullmäktige besluta om de vill ge oss
uppdraget att bygga arenan, säger
Jan-Åke Johansson som sitter i
projektgruppen på Higab.
Som det ser ut i dag tror man
inte på Higab att bygget kommer
kunna inledas förrän 2014.
– Det är möjligt att vi börjar
bygga nästa år. Om vi får uppdraget, och det har vi inte ännu, säger
Jan-Åke Johansson.
Kommunstyrelsen har sagt att
arenan ska rivas och byggas upp
igen.
– Vi har talat om att det ska bli
en funktionell arena som klarar
allsvenska krav. Pengarna räcker
inte till något spektakulärt, säger
Anna Johansson.
Men trots att man får spela ytterligare en säsong på Rambergsvallen är Lennart Karlsson hoppfull.
– Vi hoppas att det går bra i år
ändå. Det ser bra ut på pappret
och vi hoppas att det gör det på
plan också.
HISINGENS
BÄSTA
FRILUFTSOMRÅDEN
RYA SKOG är Göteborgs första naturreservat
och en guldgruva för fågelskådare. Djurlivet och i
synnerhet insektslivet, är rikligt vilket gör att
fåglarna stannar kvar. På våren blommar vitsipporna och skogen är då ett populärt utflyktsmål,
men tänk på att området är skyddat och allemansrätten kraftigt begränsad. Rya skog är en lövurskog
vilket innebär att den inte blivit avverkad någon
gång. Det finns även det rullstolsanpassad spång
för större lättillgänglighet.
För den historieintresserade filuftaren finns
SKÄNDLA. Förutom medeltidsbyn som ligger i
området finns det utsatta skyltar längs stigarna i skogen
och på ängarna som berättar om hur det var här från
stenåldern till 1800-talet. Den varierade terrängen har
flera fina platser att stanna och fika på och området är
ett populärt picknickmål för Hisingsfamiljer.
LILLEBY är mest känt som badplats för
turisterna som bor på campingen. Men det finns
också naturområden innanför den badvänliga
kusten. Bland annat finns det tio kilometer långa
markerade naturstråket ”Lillebyrundan” mellan
Torslanda och Lilleby. Där kan man i växlande
natur se ovanliga blommor som orkideér och
vildrosor.
Foto: Inga Schultze
SVARTE MOSSE lockar bland annat med sitt
karpbestånd där fritidsfiskare fångat upp till 16 kilo tunga
karpar. Det är dock förbjudet att avliva karp i Svarte mosse
och det är dessutom förbjudet att fiska med blysänken.
Allt för att skydda de många fåglarna som annars riskerar
att förgiftas av blyet. Förutom karp kan man fånga gädda,
mört och abborre här.
Göteborgs största park heter HISINGSPARKEN och
innehåller bland annat Slätta damm, Gunnestorps mosse,
motionsspår och Kättilsröds lantgård. I området finns
också uppsatt vindskydd för övernattning och grillplatser.
Det finns gott om stigar och motionsslingor i parken där
besökare kan njuta av naturen.
HOKUS MAGASIN
37
38
HOKUS MAGASIN
Laget
utan
publik
När man tänker Hisingen och sport
då tänker nog de flesta på Häcken.
Men ett stenkast från Rambergsvallen
ligger Rambergsrinken, där Hisingens
IK:s damlag spelar sina matcher.
TEXT och BILD: Hanna Kyhle
HOKUS MAGASIN
39
D
et är tidig kväll, och ute
är det deprimerande
regnigt januariväder. På
Rambergsrinken har Hisingens
IKs damlag just gått ut på isen
för att värma upp inför kvällens
match. Stämningen är hög trots
att publiken är liten. Vartenda rop
och slagskott ekar i ishallen.
– Ska de skjuta sönder vår enda
målvakt? utbrister assisterande
tränaren Heini Lundin om uppvärmningen.
Hisingen IK är en klubb med
gamla anor. Damlaget startades
dock inte förrän 2004. Men sen
dess har det gått bra för laget.
Eller lagen, de är nämligen egentligen två: A-laget som spelar i
division 1, näst högsta divisionen,
och utvecklingslaget i division 2.
A-laget ligger tvåa i tabellen, en
poäng efter ettan, Norrköpings
Vita Hästen. Den här kvällen
möter de Vårgårda, sist i tabellen.
De har redan mötts två gånger
under säsongen, och båda gångerna har Hisingen vunnit stort.
– Man ska inte jämföra herroch damhockey. Det är två helt
olika saker. Damhockey handlar
mer om teknik. Man får inte
tacklas mot, bara tacklas med,
säger Jan Mellberg, tränare för
laget, medan han ställer ut en
hink på isen för spelarna att lägga
puckar i.
Uppvärmningen är slut, snart
börjar matchen. De röda hising-
Matilda Carlsson
40
HOKUS MAGASIN
Matilda Carlsson i närkamp med en Vårgårdaspelare.
Assisterande tränaren Heini Lundin och tränare Jan Mellberg följer matchen med spänning.
enspelarna susar in mot båset,
och på sin sida susar de mörkblåa
Vårgårdaspelarna till sitt.
Varför har det gått så bra för er?
– Har man bra träningar där
man har kul kommer tjejerna.
Och framgång föder intresse,
säger Jan Mellberg.
Klubben gör sitt bästa för att öka
intresset för sporten. Inte bara i
Göteborg, utan världen runt.
Förra året samlade man ihop
hockeygrejer och skickade till
tjejer i Indien. Nu har de kontakt
och samarbete med ett damhockeylag i Förenade Arabemiraten,
och nästa år ska de försöka åka
ner till Dubai och spela Ramadan
Cup.
När resten av laget går till
omklädningsrummet för att
peppa inför matchen sätter sig
backen Matilda Carlsson i båset
med mig en stund. Hon drar av
sig handsken för att hälsa men
inser att hon är svettig efter
uppvärmningen och gör
handskakningen till en vink
istället.
HOKUS MAGASIN
41
Matilda Carlsson
Matilda Carlsson är arton år och
har spelat hockey sen hon var tio.
Hon började i Borås, men sedan
de gått i konkurs hoppade hon
över till Hisingens IK den här
säsongen.
– Det är alltid kul att komma till
ishallen, särskilt när man spelar i
ett bra lag. Man släpper det som
är utanför
och bara
lirar, säger
Matilda Carlsson innan hon
försvinner ut
på isen igen.
de senaste åren, även om det fortfarande är långt till den uppmärksamhet i media, för att inte tala
om de löner, som herrarna har. I
hockey är gapet ännu större.
– Jag blir så upprörd när jag
tänker på det. Det finns en sådan
ojämställdhet i media när det
kommer till hockey. Är det till
exempel någon
som visste att
Junior-VM för
damer gick
samtidigt som
herr-JVM nu
runt nyår? I
damhockey blir man tvungen att
tänka bort klubbemblemet och
försöka locka folk till sporten i
stort, säger Jan Hellberg.
Hur gör man det?
– Svårt att säga. Det är så mycket
som ska klaffa, det ska finnas
”Man kan släppa
allt utanför och
bara lira”
Hisingens IK lider av samma
problem som all damhockey i
Sverige. Inga pengar. Inga sponsorer. Liten publik. I fotbollen har
damallsvenskan och landslaget
fått mer och mer uppmärksamhet
42
HOKUS MAGASIN
ledare, sponsorer. Men vi vill visa
för alla tjejer som flyttar hit som
vill spela hockey att det finns ett
lag i stan. Och vi håller på och
kollar på ett samarbete med
gymnasieskolan också.
När jag frågar Matilda Carlsson
om hennes mål med hockeyn är
svaret svävande.
–Alltså, förut var det ju landslaget. Men nu vet jag inte riktigt. Jag
vill satsa på skolan, man måste ha
en utbildning för i hockeyn finns
det ju inga pengar att tjäna. Men
till riksserien vill jag i alla fall,
samtidigt som jag vill fortsätta
hjälpa till i Hisingen, säger hon.
Men matchen då? Hisingen vann
med 7-3.
ID R O TT O C H HÄL S A
De förlorade förebilderna
KRÖNIKA:
”Det är väl inte så konstigt att damidrott inte får
lika mycket uppmärksamhet – tjejer är ju sämre!” Ett
påstående som jag hört flera gånger. Och som varje
gång gör mig lika förbannad.
sport och letar förebilder utan att hitta några. Och det
är många.
Unga tjejer, och killar för den delen, behöver
förebilder. Starka, hälsosamma förebilder som inte är
När jag var runt sju blev jag skitarg på min mamma
trådsmala modeller eller skådespelare med stora bröst
när hon sa att killar var starkare än tjejer. Jag förstod
och små kläder. Inom idrotten är det fullständigt
verkligen inte hur hon kunde säga att tjejer var svairrelevant hur man ser ut, var man kommer ifrån eller
gare. Det fanns ju jättemånga starka tjejer! Och jätvilken hudfärg man har. Allt glöms bort när man kortemånga svaga killar. Jag vann alltid i brottning mot
sar mållinjen eller pucken går in i mål. Det enda som
min lillebror. Nu ser jag det
”När jag var sju blev jag räknas är att man kämpar, att man
som mitt första
gör sitt bästa, att man vinner. Men får
skitarg på min mamma när man från första början höra att man
feministiska
uppvakhon sa att killar var starkare är sämre, att ens sport inte räknas,
nande.
då är det inte konstigt att många
än tjejer”.
lägger ner hockeyklubban för att
Och ja, jag
aldrig plocka upp den igen. Matilda
vet att
Carlsson i Hisingens IK får inte en krona betalt för
damlandslaget i ishockey aldrig
alla timmar av slit, svett och hårt arbete hon lagt ner
kommer att slå herrlandspå sin sport. Lika mycket arbete måste hon lägga på
laget. Men det är ingen
skolan. Hon måste ha en karriär, för hon vet att hon
ursäkt för att putta
aldrig kommer kunna leva på hockeyn.
undan damidrotten,
som en parentes,
Av någon märklig anledning verkar inte samma sak
som att till exempel
gälla individuella sporter. Anja Pärson och Charlotte
herrfotboll är ”riktig”
Kalla får precis lika mycket mediebevakning som
fotboll och
herrarna, och ingen skulle få för sig att påstå att Kalla
damfotbollen är
är sämre än Hellner. Jag vet inte varför. Kanske har
något annat. Det är
det inte alltid varit så. Men någon måste ta första
inte så många som
steget för att lagidrotterna ska nå samma status. Och
är intresserade av
hos medierna finns genomslagskraften. Medierna
damidrotten, hävdar
måste skriva, prata om, och visa damidrott för att
man som ursäkt för
intresset ska kunna öka. För ingen som ägnat livet åt
att inget skrivs om
en passion vill höra att man är sämre på grund av sitt
den. Det är ett slag
kön.
i ansiktet för de som
faktiskt är intresOch får jag någonsin en dotter är det första jag
serade, de som bryr
tänker göra att sätta henne i hockeyskola.
Hanna Kyhle
sig, de som älskar
HOKUS MAGASIN
43
MAKTEN FRÅN
Den som tittade på amerikanska polisfilmer för
tjugo år sedan gjorde det med ett leende på läpparna.
Scenerna var främmande och det grova våldet fanns
bara i USA. Idag kommer våldet allt närmare det
egna livet. Och tillgången till skjutvapen har blivit ett
så stort problem att Sverige inför en vapenamnesti till
våren. Hokus har tagit sig en titt på världen där grovt
våld är vardag.
TEXT och BILD: Jonas Partheen
44
HOKUS MAGASIN
GEVÄRSPIPAN
HOKUS MAGASIN
45
M A K TEN F R Å N GE V ÄR S PIPAN
N
46
ågra meter ovanför
marken hänger den.
Upphängd i trädet med
hjälp av en hemmagjord anordning av tejp och snören. På andra
sidan trädet står fyra pojkar i
unga tonåren och håller i ett rep.
Den andra änden ringlar sig upp
mot det decimeterstora svarta
föremålet. Alla är medvetna om
att det som snart ska ske kommer
att förändra deras liv. Men Anders
och hans tre kompisar kan inte
bestämma vem som ska göra det.
Alla vet att den som vågar vinner
respekt. Men tänk om någon ser.
Eller än värre, blir skadad.
De fyra killarna ryggar tillbaka av
smällen. Tittar på varandra och
ser att alla är utan några skador.
De tittar upp och ser att även
trädet är fritt från skador. Mungiporna drar sig uppåt. Allt fungerar som tänkt. Pistolens eldkraft
går åt rätt håll. Det är inte någon
risk att de egna händerna tar
smällen om de ska använda deras
första skjutvapen på riktigt. Mot
något eller någon.
Tidigare har Anders tillsammans
med sina tre kompisar tagit bussen till Lindholmen. Där har de
träffat en bekants storebror inne
på hans gymnasieskola. Ingen
känner honom speciellt väl. Anders och hans kompisar har med
sig 800 kronor. Mötet är snabbt.
Byt pengarna mot det hemmatillverkade föremålet. Diskret.
Och gå så obemärkt som möjligt
tillbaka till hållplatsen.
Det är mörkt och ingen människa går att se. Träden står tätt i
skogsdungen och förhoppningsvis
ser ingen Anders heller. Någon
kan visserligen vara ute på kvällspromenad med hunden, men inte
här, så här långt ifrån bostadshusen tänker killarna.
Pang!
– Förmodligen smällde det mer
än vad det var farligt. Men det
kunde döda, säger Anders, som
egentligen heter något annat.
Han var 14 år när han provsköt
pennpistolen i en skogsdunge
någonstans på Hisingen. Då hade
han redan gått med kniv på sig i
två år. Han deltog i ett ungdomsgäng som stal, rånade och ibland
också misshandlade. Att skaffa ett
skjutvapen var ett naturligt steg
för att få mer makt och status.
– Vi var hysteriska kommer
jag ihåg. Det var någon form av
maktkänsla. Tanken var att ingjuta rädsla hos folk och genom
rädsla kommer makt.
HOKUS MAGASIN
vapen ökar och användningen
går även nedåt i åldrarna enligt
den nationella kartläggning som
Rikspolisstyrelsen och Tullverket publicerade förra året. Och
främst är det de grovt kriminella
organisationerna som efterfrågar
skjutvapen.
Trenderna är likadana i Göteborg säger Paavo Honkavaara,
poliskommissarie vid roteln mot
grovt organiserad brottslighet.
– Mesta problemen är inom
”En pistol eller tusen är inte
det viktiga.”
Anders är inte unik på något
sätt. Problemet med illegala
och mellan gängen. Det är för
att kunna visa sin makt. Sedan
finns det andra som blir dödade
av vapen. Men då är det oftast
inom relationsgrejer där man har
tillgång till legala vapen.
Under 2011 skrev polisen 186
händelserapporter om skottlossning på Hisingen. Det är
över hälften av alla rapporterade
skottlossningar i Göteborg det
året. Det är också en ökning
jämfört med tidigare år, men till
viss del beror det på det som i
media har kallats för Backaupploppen. Och antalet
skjutningar brukar gå upp och
ner över tiden. Det räcker med
att ett gäng inkräktar på ett annat
gängs revir eller att någon har
en personlig dispyt med en från
ett annat gäng för att skottlossningarna ska öka en tid framöver
berättar Paavo Honkavaara.
Anders är idag strax under 30
år och har sedan flera år tillbaka
lämnat sitt kriminella liv. Den
hemmatillverkade pennpistolen
bar han med sig varje dag överallt
i flera år utan att den kom till
någon egentlig användning.
– Det var någon form av
fascination. Det är som med en ny
telefon, Ipod eller dator. Det är ett
jäkla fokus och coolt i några
dagar, kanske veckor men sen är
det vanligt. Man vänjer sig snabbt.
Från den där kvällen i skogsdungen tog det ytterligare två år
innan han köpte sin första riktiga
pistol.
– Vi fick ligga i för att få tag på
den. Frågade runt mycket bland
folk. Det var samma brottslighet
men nätverket hade ökat vilket
gjorde det möjligt för oss att få
tag på det.
Sedan dess har det blivit
vanligare att kriminella beväpnar
sig. Det är inte lika viktigt med
kontakter eller att du har gjort
dig ett namn i ett större gäng
för att kunna köpa ett skjutvapen menar Anders. Den stora
mängden illegala vapen kommer
från Balkan eller Östeuropa där
tillgången till vapen är stor efter
tidigare krig. Anders har själv
kört ner till Balkan en gång för
En pennpistol är ett hemmabyggt
skjutvapen. Oftast är det ett
signalstift, som används för att
skjuta upp nödraketer, som byggts
om för att kunna skjuta skarp ammunition. Konstruktionen gör att
precisionen blir dålig, men skottet
kan döda en människa. Namnet
kommer från att vapnet liknar en
penna i formen.
Källa: Polisen
HOKUS MAGASIN
47
M A K TEN F R Å N GE V ÄR S PIPAN
att hämta en pistol. Han stoppade
den innanför byxlinningen när
han körde tillbaka in i Sverige.
Och så är det vanligaste sättet
att få in vapen i Sverige, enligt
polisen.
– Det kommer in mängdvis. Du
kan i stort sett köra genom hela
Europa utan tullkontroll. Det
finns personer som livnär sig på
detta. Tar med sig en eller ett par
pistoler hit som de köpt för någon
hundralapp och säljer för några
tusenlappar här, säger Paavo
Honkavaara.
Illegala skjutvapen är inte bara
ett problem i sig, utan det är också
en förutsättning för stora delar av
den organiserade grova brottsligheten. Det gör att polisen ser det
som en av sina viktigaste uppgifter
att begränsa tillgången till vapen.
Men trots det ökar alltså antalet
skjutningar. I ett försök att minska
mängden vapen kommer Sverige
att införa en vapenamnesti mellan
mars och maj i år. Det betyder att
den som har ett vapen kan lämna
in det till närmsta polisstation
utan straff och utan att polisen får
fråga vem det är som lämnar in
eller varför vapnet lämnas.
– Det kan vara bra och det
kommer ju alltid in vapen. En
pistol eller tusen är inte det
viktiga. Det inlämnade vapnet kan
åtminstone inte döda någon, säger
Anders.
48
HOKUS MAGASIN
– Tanken är god men jag tror
inte vi kommer få se någon större
effekt på den kriminella sidan.
Är det något vapen som använts
i ett känsligt ärende dumpar man
det i vattnet eller hamnen, säger
Paavo Honkavaara.
Varken regeringen, polisen eller
Anders tror att det i huvudsak är
kriminella personer som
kommer lämna in vapen.
Regeringen motiverar vapenamnestin med att det minskar
den totala mängden vapen och
därmed blir det svårare för de
kriminella att få tag på vapen.
Sedan 2011, när över hälften av
skottlossningar i Göteborg inträffade på Hisingen, har det totala
antalet rapporter om skjutningar
ökat. Däremot har andelen skottlossningar som sker på Hisingen
minskat. För Paavo Honkavaara
är anledningen enkel.
– Det var för att vi visade upp
oss och hade en insats där i nästan
ett års tid vilket gav en lugnande
effekt i området. Och det kvarstår
än idag. Vi har fortfarande poliser
kvar i området som skapar
trygghet för de boende.
Vapenamnesti innebär att personer
som innehar illegala vapen eller
ammunition kan lämna in dem
till polisen utan att riskera åtal.
Polisen får inte fråga efter namnet
på den som lämnar in vapen och
vapnet ska förstöras om det inte
anses ha ett historiskt värde.
Sverige har tidigare haft två vapenamnestier, 1993 och 2007. Under
den senaste fick polisen totalt in 13
835 vapen och 14 ton ammunition.
MED BLICK MOT EN
LJUS FRAMTID
Media målar upp en nattsvart bild av den svenska
arbetsmarknaden. Och många har svårt att hitta jobb och värre
kommer det bli. Men skillnaden är stor mellan olika yrken. Hokus
har tagit en titt på ett av de yrken där hoppets lampa lyser starkt.
hokusRADIO
Hör reportaget på
hisingen.jmg.gu.se
HOKUS R I N G E R
Kampen för
självständighet
Hokus pratar med lokalpolitikern Lennart
Bjärknemyr, som varit en drivande kraft i
nätverket Torslandas Framtid sedan 1997.
Hur går det egentligen med Torslandas
utbrytningsförsök från
Göteborgs kommun?
TEXT: Hugo Hellman FOTO: Torslanda Tidningen
50
HOKUS MAGASIN
HOKUS RI N G E R
Varför vill ni göra en egen
kommun av Torslanda?
– Kort och gott tror vi att
det blir bättre med en egen
kommun. Men det handlar
inte om pengarna, vi vill bara
få möjligheten att skapa det vi
behöver eftersom vi anser att
Göteborgs kommun inte ger
oss det. När jag satt i stadsdelsnämnden mellan 2003 och 2007
stod det högt upp på listan att
starta en fritidsgård, men det har
vi aldrig fått pengar till. Dessutom
gjordes det en utredning 2010
som visade att vår skola fått så lite
pengar att vi inte ens borde kunna
driva den utifrån vår situation.
Det vill vi kunna styra över själva.
Var vill ni dra kommungränsen?
– Det är inte så lätt att svara på,
men ungefär mellan Volvo och
Säve flygplats är väl ungefär
tanken. Sen spelar det inte så stor
roll på vilken sida industrierna
hamnar direkt.
Hur har ni jobbat genom åren?
– Det har ju varit i flera omgångar
vi har ansökt om att få vara en
egen kommun. Första gången
var 1997, samma år som
Torslandas Framtid grundades.
Då fick vi kommunen att göra
en utredning så vi fick fakta
till en informationskampanj
inför omröstningen 1998. Men
informationen till den stora
massan blev inte särskilt saklig.
Folk trodde att vi och de andra
två områdena som vill bryta sig
loss, Askim och Älvsborg, bara
ville smita med skattepengarna.
Kan det inte väldigt lätt tolkas
så?
– Det är ju ryggmärgskänslan,
men enligt utredningen som
gjordes skulle den förlusten som
Göteborg skulle dras med vara
försumbar om Torslanda bröt sig
loss. I den omröstningen röstades
förslaget ned med 80 mot 20
procent. Men stödet i Torslanda
låg kring 65 procent, och det har
det gjort sen dess. Och nätverket
har starkt stöd, det är ideella
krafter som har jobbat med ideella
medel efter bästa förmåga, aldrig
en krona i bidrag.
Hur ser situationen ut idag?
– Det senaste beskedet kom kring
midsommaren 2012 när det hade
överklagats till regeringsnivå. Vi
hade stora förhoppningar om att
en borgerlig regering skulle se
det på ett annat sätt i och med
att de borgerliga partierna bett
den tidigare socialdemokratiska
regeringen att ompröva sitt beslut
om Torslanda. Men de sa nej. Och
vi har fortfarande inte fått någon
motivering till avslaget. Men vi
antar att regeringen talat med
Göteborgs kommun och blivit
rådda att inte låta det gå igenom.
Hur jobbar ni vidare nu?
– Vi jobbar vidare politiskt.
En del av det är starten av
Torslandapartiet, som vi
hoppas ska kunna ta sig in i
kommunfullmäktige och påverka
inifrån. Vi behöver ungefär 17
procent av torslandabornas röster
för en plats, så två mandat är utan
tvekan inom räckhåll.
Ni kommer aldrig att ge upp?
– Det svårt att svara på det. Det
enda jag kan svara är att jag vet att
jag någon dag kommer dö. Och
vad andra gör efter den dagen vet
jag inte.
Men du kommer inte ge dig så
länge du andas?
– Det kan jag inte heller säga. Det
är ingen mening med att slåss
för det man tycker är rätt när det
blir likt Don Quijotes bråk med
väderkvarnar. Då kan man lägga
sin tid på betydligt bättre saker.
Men så länge inte situationen blir
bättre för de som bor i Torslanda
känns det viktigt att driva frågan.
”Så länge inte situationen blir bättre för de som bor i
Torslanda känns det viktigt att driva frågan”
HOKUS MAGASIN
51
GATANS
KULTUR
TEXT och BILD: Anna Öfverman
Offentlig konst brukar förknippas med statyer
eller andra konstverk. Politiska beslut och pengar
avgör vad som får synas. Men vad mer kan
räknas in i begreppet?
52
HOKUS MAGASIN
HOKUS MAGASIN
53
K UL TU R
G
raffiti är för vissa ett
konstuttryck och för
andra något som smutsar
ner vårt gemensamma ”vardagsrum”. Lisa Ewald tillhör de som
tycker att det offentliga rummet
ska vara fritt för alla uttryck. Vare
sig det handlar om konst uppförd
av kommunen, klotter, gatukonst
eller graffiti.
– Staden tillhör alla som bor i
den och därav är också rätten att
uttrycka sig i den, säger hon.
Lisa Ewald är född och uppvuxen
i Göteborg men bor sen tre år
tillbaka i Malmö där hon läser
på Serieskolan. Hon sysslar med
spraykonst som hon kallar det.
Som tjej är det inte helt vanligt
eller enkelt att komma in i
graffitivärlden, tycker hon. Själv
Stickad gatukonst vid Kvillebäckens stadsjordsområde.
54
HOKUS MAGASIN
blev hon introducerad av sin
pojkvän som målade och det blev
en naturlig och trygg ingång.
Även att hon redan kunde måla
gjorde att hon hade byggt upp ett
självförtroende när det gällde att
uttrycka sig i konstformen.
Steget till att börja spraya på
väggar var då inte så stort och
första gången hon målade på en
K UL TUR
vägg var i Barcelona tillsammans
med sin kille. Främst målar Lisa
Ewald på lagliga väggar och hon
gillar det stora formatet.
– Jag har alltid älskat att måla
stort. Jag hade ofta svårt att hålla
mig innanför papperet innan,
säger hon.
Ifrågasättande gatukonst vid Wieselgrensplatsen.
Lisa Ewalds ”gubbar” som hon kallar dem.
Staty uppförd av kommunen.
På senare år har gatukonst
blossat upp som en lekfull konstart. Det kan till exempel handla
om stickkonst runt lyktstolpar
eller budskap som sprayas på
mark eller väggar i staden. Lisa
Ewald upplever att gatukonst har
blivit ganska accepterat hos gemene man. Att folk tycker att det
är mer okej än graffiti och klotter
eftersom det anses som mer fint.
– Graffiti handlar istället om
att man vill få sitt namn att synas
någonstans, att äga och ta tillbaka
något i staden, säger hon.
Hon tycker att det är viktigt att
graffitikonsten får det erkännande
som det ska ha och tycker att
gatukonsten är lite ”puttinuttig”.
Men att någon form skulle vara
mer rätt än den andra tycker hon
inte.
– Allt bygger på att människor
har ett behov av att lämna avtryck,
säger hon.
Lisa Ewald tycker att det är
tråkigt att det är människor med
pengar som får synas i det offentliga. Antingen det är reklamtavlor
eller statyer som kommunen
upplåtit. Att det finns graffiti som
kontrast blir då viktigt.
Tags vid Kvillängen i Backa.
HOKUS MAGASIN
55
K UL TU R
– Jag blir ju gladare om jag ser en slarvig tag (signatur, reds. anm.) än om jag ser en behå-reklam.
bara en laglig vägg i Göteborg som det offentliga har
uppfört; Draken vid Röda Sten. Både Miljöpartiet och
Vänsterpartiet är positiva till att möjliggöra mer laglig
graffiti i Göteborg,
men inom Socialdemokraterna finns det
mer spridda uppfattningar. Att det ska bli
fler väggar är något de
kämpar för, men det är
en politisk balansgång.
– Det är viktigt att gå
försiktigt fram så att
det inte blir en tillbakagång mot nollvisionen igen, säger
han.
Göteborg har länge
haft en klotterpolicy
som inneburit nolltolerans mot graffiti.
Detta var något som
kommunalrådet
och miljöpartisten
Thomas Martinsson ville ändra på
när han tillträdde
som ordförande
i kulturnämnden
i staden. Han har
kämpat för att det
ska finnas ställen där
det är lagligt att måla
Till offentlig konst
graffiti.
räknar Thomas Mar– Ser man graffiti
tinsson alla konstsom ett konstnärligt
närliga och kulturella
uttryck så kan man
yttringar som äger rum
inte säga att just den
i det offentliga. Till
sorten inte ska
konst räknar han den
finnas. Det är
som utförs av professamma som att säga
sionella aktörer medan
att skulpturer inte
kulturella yttringar
ska få finnas, säger
också kan handla om
han.
tillfälliga gatumålningMen om graffitin
ar, uppträdanden eller
ska finnas måste den
gatumusikanter. Allt i
regleras, anser
stadsrummet förutom
Thomas Martinsmänniskorna och
Lisa Ewald vill inte kalla sig graffitikonstnär, utan ser det mer som att
son. Han säger att
husen som väcker hon sysslar med spraykonst.
det är viktigt att ett
känslor.
regelverk finns. Men att det då också finns väggar där
– Utan konst och kultur blir det för kliniskt, säger
man ska kunna uttrycka sig lagligt. Just nu finns det
han.
56
HOKUS MAGASIN
DEN FUNKTIONELLA
FRITIDSGÅRDEN
Flera nya fritidsgårdar har öppnat i Göteborg. I Biskopsgården
öppnar en ny fritidsgård till hösten och flera andra verksamheter
satsar med längre öppettider. Men varför satsar man på dem och
är de så viktiga? Hokus åkte till Backa fritidsgård
för att söka svar på frågan.
hokusRADIO
Hör reportaget på
hisingen.jmg.gu.se
Minareten tyst
tills vidare
Ett par timmar innan den stora gemensamma fredagsbönen är
det lugnt i Göteborgs moské vid Rambergets fot. Varje fredag vid
lunchtid samlas ungefär tusen muslimer från Göteborg med omnejd
här för att delta i bönen. Men något böneutrop kommer inte att
strömma ur minareten idag och antagligen inte framöver heller.
TEXT och BILD: Molli Rosenström
B
öneutropet är en kallelse
till bön som sammanfattar
islam. Det innefattar bland
annat den kärnfulla muslimska
trosbekännelsen. Mohammad
El Alti är informationsansvarig
på Göteborgs moské och han
berättar att det är en tradition att
använda den mänskliga rösten för
att kalla till bönen. Klockor var
redan så förknippade med kyrkan,
så man var tvungen att komma på
något annat, även om de två till
58
HOKUS MAGASIN
stor del symboliserar samma sak
och utgör samma funktion.
En viss förvirring verkar råda
över vilka beslut som egentligen
fattades i september förra året
om böneutrop från minareten
vid moskén i Fittja söder om
Stockholm. Samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka har kommit
fram till att den skrivning som
finns i detaljplanen som säger
nej till böneutrop saknar stöd
i lagstiftningen och kan därför
inte tillämpas. Detta har av vissa
tolkats som att moskén i Fittja
fått klartecken från kommunen
till böneutrop från minareten i
anslutning till moskén. Så är inte
riktigt fallet, och fler beslut måste
fattas innan det blir något böneutrop från någon svensk moské.
Olikt medias rapportering verkar
det än så länge inte aktuellt med
böneutrop i Fittja, och antagligen
inte i Göteborg heller. I alla fall
HOKUS MAGASIN
59
”De
t
man är så hä
r en
kan
mos
bygg
ké se
a en
r
mos
ké u ut - jag t
tan e
r
n m or inte
inar
et”
H O K USE R AT
inte i nuläget.
– Bönen är inte fullständig utan
utropet, men det fyller egentligen
ingen funktion här, eftersom
det knappt bor några muslimer
i området, säger Mohammad El
Alti. Han menar att det inte är
aktuellt att ansöka om tillstånd då
det inte kommit några önskemål
från medlemmarna. Man nöjer
sig med det böneutrop som sker
inne i moskén.
Kristdemokraterna i Botkyrka
var det enda partiet som liknande
böneutropet vid propaganda och
menade att det inte borde vara ett
politiskt beslut, utan en polissak.
– Jag hade förväntat mig mer
tolerans från Kristdemokraterna
och trodde de gav mer utrymme
för religionsutövning. Utropet är
inte propaganda utan en kallelse
på samma sätt som kyrkklockor
fungerat som kallelse till kyrkan
och hälsoskyddsnämnden som
också uttalat sig ser inte på frågan
som ett bullerproblem.
Peter Nyberg på samhällsbyggnadsnämnden i Botkyrka
”Utropet är inte propaganda utan en
kallelse på samma sätt som kyrkklockor”
säger att det från och med nu
antagligen kommer att bli en
polisfråga och det är inte orimligt
att polisen i sin tur åter vänder sig
till kommunen någon gång under
våren. Det är ny situation i Sverige
och därför kan processen dra ut
på tiden.
Alti tror att minareterna ändå
kommer att finnas kvar.
– Det är så en moské ser ut. Det
står inte i koranen eller så, utan
det är en tradition som skapats
eftersom. Jag tror inte man kan
bygga en moské utan en minaret,
säger han.
Moskén i Fittja har ansökt om att
få ha böneutrop en gång i veckan,
innan fredagsbönen mitt på dagen. Kritiker har menat att om det
börjar med fredag kommer det att
fortsätta och till slut gälla veckans
Bor man inte i närheten av en
moské med böneutrop, som ju
gäller alla muslimer i Sverige,
finns det dock alternativ.
Mohammad El Alti visar en app
han har i mobilen som berättar
när det är dags för bön. En
mobilminaret. Det finns många
appar som erbjuder sådana
tjänster där man ställer in var
man bor och appen räknar sedan
ut bönetiderna åt en. Man kan
också bestämma vilka bönetider
man vill höra. Appen reglerar
tillfällena efter var i världen man
bor och följer de ljusa timmarna
på dagen. Bönerna är mer
ihoptryckta nu på vintern och
mer utspridda under sommaren.
– De timmarna som jag är på
”Jag hade förväntat mig mer tolerans
från Kristdemokraterna och trodde de
gav mer utrymme för religionsutövning”
för kristna.
Vad som händer med moskén i
Fittja är inte bestämt ännu, men
situationen har blivit rörigare än
man trott. Beslutet som fattats
handlar inte om vilket budskap
som förmedlas, utan främst om
bullernivå och decibeltal. Miljö-
60
HOKUS MAGASIN
sekulariserade samhället. Till
viss del är kanske utropet från
Göteborgs moské överflödigt
eftersom det bor så få muslimer
i området, men Mohammad El
alla dagar, fem gånger per dag.
– Det är absolut inte målet i
Göteborg och jag tror inte att det
är vad man vill i Fittja heller. Det
handlar om fredagsbönen, en
gång i veckan.
Frågan är kanske om
minareten spelat ut sin roll i det
H O K US E R AT
jobbet har jag ställt in en diskret
signal och när jag är hemma vill
jag gärna höra ett riktigt böneutrop, berättar Mohammad El Alti.
Han berättar även att det är
många som börjat installera appen
i sina mobiler. Att själv räkna ut
exakta tidpunkter för bönen är inte
lätt. Mohammad El Alti tycker att
det är smidigt att appen gör det åt
en och tiderna stämmer väldigt
bra. Det är viktigt eftersom det är
centralt inom islam att hålla tiden.
Bönen ska ske på exakta tider. I
takt med att apparna har blivit
bättre har de också blivit mycket
mer populära även i Sverige.
De fyller samma funktion som
minareten traditionellt har gjort.
Mohammad El Alti tror att varje
muslims önskan är att höra utropet
i alla fall under fredagsbönen. Han
tycker även att det skulle vara ett
häftigt inslag i det mångkulturella
Göteborg och att det ger en
speciell känsla. Frågan har tagits
upp i Moskéns styrelse, men man
har inte sett behovet. Mohammad
El Alti säger att han själv gärna
skulle höra böneutropet eftersom
det är en speciell känsla och
betyder mycket för en muslim.
Men han vill inte att det ska
uppfattas som något negativt.
– Vi är så tacksamma för att ens
ha fått en plats att vara på. Böneutropet är helt enkelt inte relevant
just nu.
Minareten vid Göteborgs moské används inte i dag. Det är oklart om den någonsin
kommer till nytta.
HOKUS MAGASIN
61
62
HOKUS MAGASIN
Hasses liv som
klippare
TEXT och BILD: Katarina Smedberg
Det är första öppetdagen efter jul- och nyårshelgerna. Hans Gustavsson, eller
Hasse Klippare som han kallar sig, har funnits på plats sedan klockan tio. Kunderna
droppar in genom dörren och önskar god fortsättning.
– Jag har jobbat konstant sedan jag kom hit, säger han när klockan närmar sig tre.
Men Hasse är inte den som klagar. Han tycker om när det finns att göra. I 46 år har han
arbetat som frisör och än tänker han inte sluta.
HOKUS MAGASIN
63
Med 46 år i yrket och mästarbrevet
från 1973 väl synligt är det knappast
någon som ifrågasätter Hasses kunnighet.
– Jag läste på Göteborgs stads
yrkesskola som låg i Fjällbo och numera är Burgårdens gymnasium. Vi
fick öva oss på de äldre på äldreboendet där, det var jättebra.
Stålhandskegatan på Hisingen
har varit Hasse Klippares adress
i fyrtio år. Salongen kan vara lätt
att missa, men är desto svårare
att glömma om man väl har varit
där. I lokalen trängs bilder och
prylar framför allt med 50-talskoppling. Från golv till tak täcks
väggarna av bilder och affischer
med fotbollslag och musiklegender
som Elvis, Johnny Cash och Hank
Williams.
64
HOKUS MAGASIN
Blues och rockabillymusik är det som gäller för
Hasse. I en vrå ligger en trave av hans egna skivor,
dels en med bluesmusik och en med country.
– Jag finns till och med på Spotify nu. Hasse
berättar att en kund har lärt honom introt och
solot till Johnny B’ Goode av Chuck Berry. Ett par
sekunder senare har han hämtat sin akustiska
Fender och ger kunderna en demonstration.
För Hasse är den sociala
aspekten med jobbet viktig.
Den familjära stämningen
inbjuder till mycket tjöt och
skratt i salongen. Hasse
berättar för Ingvar Ax och Dan
Sundström om när han var
med i Galenskaparnas show
”Alla ska bada”.
– Vi skulle ta några danssteg
och hoppa i badet. Vi var 25
stycken som var med. I ett och
ett halvt år höll vi på och jag
var inte sjuk en enda gång,
säger Hasse. Som bevis på hans
medverkan hänger två bilder
på Hasse iklädd baddräkt på
väggen.
HOKUS MAGASIN
65
Bild: Hans Wretling
Unga på scen i vår
I Backateaterns vårprogram ingår föreställninge Run for
your life. Berättelsen är både skapad och gestaltad av
ungdomar från Hisings Backa.
Föreställningen handlar om vad man som ung människa
egentligen strävar efter i livet. Och behandlar frågor som
vem som egentligen är en vinnare, och vem som är en
förlorare.
– Temat är överlevnadstrategier, och vad det betyder
att vara uppväxt i förorten, säger Frida Hallberg på
Backateatern.
Teatern improviseras fram och arbetet har skett i samarbete med den tyska regissören Uta Plate som är knuten
till den framgångsrika teatern Schaubühne i Berlin. Där
har hon skapat ett flertal föreställningar tillsammans med
ungdomar som tar upp olika teman runt social utsatthet.
– Vi har tidigare gett röst åt ungdomar på andra vis
men nu gör de debut på scenen, säger Frida Hallberg.
Medverkande ungdomar är Dastan Ahmed, Sahar
66
HOKUS MAGASIN
Amini, Alice Erzmoneit, Tanaz Daraee, Ludvig Turegård,
Tame Wolday, Timotej Mimen, Wissam Morabet, Danial
Nazem och Romella Hannoun. Övriga skådespelare är
bland annat Josefin Neldén och Ramtin Parvaneh. Föreställningen har urpremiär den 16:e februari.
Backateatern har funnits sedan 1978 och ingår i Göteborgs Stadsteater. Inriktningen är barn- och ungdomsteater och man har även gästspelat med olika föreställningar
på en rad platser runt om i världen. Det planerar man
även för i vår berättar Frida Hallberg.
– Vi gör ett gästspel i Washington med föreställningen
Lille kung Mattias.
Under våren kommer även föreställningarna Utopia
och Kicktorsken fortsätta att spelas.
Per Forsberg
KRÖNIKA:
En fläck i universum
Det är lätt att gå vilse om man är på väg till
Hisingens – och hela Göteborgs – mesta punkhak.
Tar man buss 52 från Hjalmar Brantingsplatsen och
hoppar av vid Stora Arödsgatan inser man genast att
det knappast är de givna gångvägarna som leder till
det beryktade spelstället Aktivitetshuset Härden. I
stället hänvisas man till att promenera över Kvillebäcken, över ett gammalt tågspår, genom ett industriområde och ut på en gräsmatta, där man ofelbart
börjar fundera på om man gått fel.
Nej, man får gå över gräsmattan och ta sikte mot
två gula garagelängor som skymtar några hundra
meter bort. Här finns
verkstäder för både bilar
och båtar som, kanske
ovetandes, är grannar med ett ställe som
får vilken sjaskig pub
i Gamlestan som helst
att framstå som Café Opera vid en jämförelse. Att
veta vilken port som leder rätt är i princip omöjligt
att veta om man ska besöka Aktivitetshuset Härden
första gången – man får hoppas att någon annan som
varit där tidigare är på väg dit.
På sin hemsida förklarar de anonyma eldsjälarna
bakom kulisserna varför de startade Aktivitetshuset
Härden:
”Alla är i alla fall överens om att samhället är fucked
up och vi behöver nåt bättre. Till att börja med
behöver vi nånstans att vara. Efter mycket letande
hittade vi vår fläck i universum, och nu ska vi bygga
ett kulturhus och samlingspunkt.”
Det må låta som att Härden är ett paradis endast för
sluskpunkare som bojkottar hygien och ett
helveteshål för alla andra. Och det kanske det är.
Men, samtidigt finns det inget lämpligare ställe med
en mer skräddarsydd
atmosfär för att bevittna
spelningar med band som
kallar sig exempelvis Håll
Käften, Vad Vill Du!? och
Fuck The Facts.
”Härden är ett paradis endast
för sluskpunkare som
bojkottar hygien”
Det är lätt att få en chock när man stegar in och
registrerar atmosfären. Glöm flitig personal som
plockar tomma ölglas och torkar av lediga bord, glöm
inredning som subtilt bygger upp en mysig atmosfär
och glöm ordning och reda. Här trängs trasiga stolar
och malätna kartonger i hörnen, här finns klotter om
både det ena och det andra på varenda kvadratcentimeter av väggarna och här är personerna som jobbar
på stället lika mycket besökare som vem som helst.
Rökare behöver inte gå ut för att stilla nikotinbegäret och utspilld öl är en regel snarare än undantag.
Alkoholtillstånd saknas och drycker säljs direkt från
kartongflak om tjugofyra burkar. Scenen där banden
spelar är en illa hopsatt träkonstruktion som ser ut att
kunna falla ihop vilken sekund som helst.
Du som tycker att Truckstop
Alaska blivit för städat
rekommenderas att ta
sikte mot
Hildedalsgatan 128.
Sebastian Zweiniger
HOKUS MAGASIN
67
B A KOM SC EN EN
PÅ L I ND HOLM EN
Göteborgs internationella filmfestival närmar sig för 36:e gången.
Samtidigt som festivalen slår upp dörrarna bjuder Gothenburg
Film Studios in alla filmintresserade till GoKinema.
Nyfiken på hur en filminspelning går till? Då är det till
Gothenburg Film Studios vid Lindholmen som du ska bege
dig 25-27 januari. Förutom öppet hus med guidade turer
finns det möjlighet att följa en filminspelning från början
till slut vid ett så kallat Open set. Tre inbjudna regissörer
och fotografer får under en dag skapa sin egen tolkning av
ett och samma manus. Till sitt förfogande har de var sitt
filmteam och samtidigt som arbetet pågår finns publik på
plats och kan ställa frågor.
I år äger GoKinema rum för tredje gången. Syftet är dels
att vara en internationell mötesplats för verksamma inom
branschen, dels att bjuda in filmintresserade besökare att ta
del av arbetet som ligger bakom en film. Kända författare
68
HOKUS MAGASIN
som John Ajvide Lindqvist och Erlend Loe har stått bakom
tidigare års manus. I årets upplaga är det Ulf Kvensler, en av
medskaparna bakom komediserien Solsidan, som har fått
den äran.
För den som är tekniskt intresserad arrangeras även
en mässa för teknik och film där tillverkare, leverantörer,
branschfolk och likasinnade får möjlighet att mötas. Seminarier kommer också anordnas, bland annat ett där man får
veta mer om filmkyssen.
Resultatet av Open set kommer att kunna beskådas i slutet
av filmfestivalsveckan.
Katarina Smedberg
FILMER PÅ
AFTONSTJÄRNAN
UNDER
FILMFESTIVALEN
Headshot
Visas 29/1 kl 17.30
Polisen Tul ger sig ut i världen för att bekämpa
korruption och maktmissbruk. Efter ett misslyckat
uppdrag hamnar han i koma och när han vaknar
upp börjar han se världen upp och ner. Regissören
Pen-ek Ratanaruang har gjort en film som handlar
om rätt och fel, karma, moral och hämnd. Filmen är
Thailands oscarskandidat.
Last Elvis
Visas 26/1 kl 10 och 29/1 kl 15
Carlos är en elvisimitatör som drömmer om
de stora scenerna men blandar spelningar på
nattklubbar med uppträdanden på ålderdomshem. Lönen är urusel men det hindrar honom
inte från att leva ett liv som den riktiga kungen.
Drömmen har kostat honom äktenskapet och
kontakten med hans dotter. Men när hans
tidigare fru skadas i en olycka måste han ta sitt
ansvar som förälder samtidigt som hans egna
ålder närmar sig 42 – samma som Elvis när han
dog.
Fill the Void
Visas 30/1 kl 12.30
Shira är tonårstjejen som växer upp i ett ultraortodoxt judiskt hem i
Israel. Hon är spänd över att hon snart ska giftas bort med en man hon
aldrig träffat. Plötsligt dör hennes syster i barnsäng och föräldrarna vill
då att hon ska ta över systerns barn för att barnet ska stanna i familjen.
Regissören Rama Burshtein lever i en sträng religiös miljö i Israel och
hennes filmer har tidigare bara visats för andra kvinnor inom samma
rörelse. Detta är hennes första film som visas publikt.
HOKUS MAGASIN
69
Björn & Benny
70
HOKUS MAGASIN
I nästa nummer
...träffar vi Hisingens store
språkprofil STURE ALLEN
...lär vi oss
hemligheterna bakom fågelskådning
...kollar vi hur hisingsborna
egentligen firar påsken
...gör vi en tillbakablick
på upploppen i Backa
Kommer 3:e mars
h
hokus
h is in gen . jmg.gu.se
twitter @h okusmagasi n
M agas in et ho kus JMG
Box 71 0
405 30 G ötebo rg