Minnesanteckningar Riksdagsseminarium den 7 maj 2014

Arrangörer: Riksdagens Nätverk för jämlik vård och Nätverket mot cancer Seminariet arrangerades för att sätta fokus på frågor, peka på problem och visa på goda exempel cancerrehabiliteringen. Meeri Wasberg, riksdagsledamot (S), ledamot i socialutskottet informerade om arbetet inom Riksdagens Nätverk. Hanna Ekman, kontaktsjuksköterska och rehabiliteringskoordinator, Kristianstad, beskrev DISA-processen (Diagnos i Samarbete) med syfte att ge bästa möjliga stöd i samband med sjukskrivning för att återfå en fungerande vardag och återfå arbetsförmåga. Samarbetet sjukvården försäkringskassan sker utifrån patientens individuella behov och man har kunnat integrera rehabiliteringen i vårdprocessen. Samarbetet ska förbättra handläggningen av cancerpatienters ärenden och förbättra deras rehabilitering som är en samverkan mellan olika aktörer (kommun, landsting m.m.) och det krävs att man arbetar över gränserna men alltid med patienten i centrum. Handläggare på försäkringskassan har fått utbildning om cancersjukdomar/behandling/kon sekvenser vilket har givit höjd kompetens för personliga handläggare och sjukvården har ökat sin kompetens om försäkringskassans regelverk. I skapandet av arbetsmodellen ingick intervjuer av patienter med tidigare sjukskrivning i samband med cancerdiagnos. Patienterna koncentrerade sig på att ta sig igenom behandlingen och ansåg det viktigt med god kontakt med försäkringskassans handläggare. För att klara sig igenom vårdprocessen försökte patienterna tänka sig att leva med diagnosen de närmsta fem åren trots att omgivningen förväntar sig att allt ska vara normalt efter att behandlingen avslutats. Arbetsmodellen har inneburit att 75-80% av patienterna får en rehabiliteringsplan i Kristianstad och alla patienter erbjuds rehabiliteringssamtal. Information och kunskap ansågs ha stor betydelse för fysisk aktivitet. Barn uppmärksammas och närstående erbjuds delta i rehabsamtalet. Patienterna fick en förbättrad kontakt med försäkringskassan. Arbetsmodellen är en integrerad del i respektive organisations arbete och dialogen hålls levande genom samarbetsavtal. Efter projektets avslut permanentas arbetsmodellen med utvärdering varje år. Såväl kompetens som rehabiliteringsalternativ och dialog vård-försäkringskassa har utvecklats och projektet har visat sig reducera kostnaderna i stort för vården och försäkringskassan. Försäkringskassan har visat intresse för att implementera projektmodellen på andra platser i landet och man kanske inte kan använda samma modell på alla platser, men då bör man vidareutveckla projektet.

Patrik Göransson, ordförande SWEDPOS, beskrev projektet i Halmstad med evidensbaserad rehabilitering till alla berörda: rätt åtgärder i rätt tid på rätt nivå. Cancerrehabilitering definierades: Förebygga och reducera följderna av cancersjukdom och dess behandling, ge stöd och förutsättningar för cancerberörda att leva ett så bra liv som möjligt. Även palliativ vård behöver rehab. Återkommande avstämning görs. Det nya vårdprogrammet för cancerrehabilitering innebär att alla patienter med cancer samt deras närstående ska få information om cancerrehabilitering, alla patienter med cancer ska återkommande bedömas av vårdgivare gällande behov av cancerrehabilitering, i patientens skriftliga individuella vårdplan ska cancerrehabilitering ingå. Alla patienter med cancer som bedöms ha mer än grundläggande behov erbjuds kontakt med rehabiliteringsprofession för vidare utredning och åtgärder och alla minderåriga barn med en förälder som har cancer ska särskilt beaktas vad gäller behov av information, råd och stöd. Detta gäller även om annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har cancer. Man måste uppmärksamma behoven för att förebygga, då de flesta patienter och närstående har behov på grundläggande nivå, och då är det oftast kontaktsjuksköterskan som patienterna har mest kontakt med och kan prata med. De förväntade effekterna är att tidiga insatser kan ge stora besparingar, ge en sammanhållen och jämlik vård, motverka ohälsa och motverka sjukdom och lidande bland närstående. Margareta Haag tog upp problemet med brist på kunskap om lymfödem och dess komplikationer i vården och att fortbildning i vården behövs för att kunna erbjuda rehabilitering. Det påpekades att det är dåligt kartlagt om kostnader för utebliven rehabilitering. En hälsoekonomisk analys har gjorts i England där kostnaden uppgick till 5000 kr/patient och besparingen till 50000 kr per patient i verksamheten. Vårdcentralerna bör ta över cancerrehabiliteringen om möjligt och vården måste ta fram en plan tillsammans med patienten. Olle Björk från Barncancerfondn informerade att varje dag går 1000 barn till sjukhus för de har eller har haft cancer, och överlevnaden idag för barncancer är 84%, jämfört med 10% på 1950-talet. Före 1979 fanns ingen barncanceravdelning. I dag finns sex stycken. Barnonkologin är jämlik i Sverige tack vare en enhetlig behandlings- och beslutsorganisation och man samarbetar med hela landets sjukhus. Alla barncancerfall är registrerade i Barncancerregistret vilket är unikt då man där kan följa alla barn som drabbats och den innefattar hela Norden. Rehabgruppen ser över rehabiliteringen och landstingen ansvarar för hemsjukvård av barn, men övergång från barn till vuxen försvårar processen då det inte finns något bra system för det. Det finns ett samarbete med försäkringskassan, men alla barn ska ha ett återbesök på sjukhuset vid 24 års ålder för att koppla dem till sjukvården på hemorten. Påpekades att en samhällsekonomisk kartläggning bör göras av politikerna. Roger Henriksson, verksamhetschef för RCC Stockholm Gotland, informerade att beslut om att starta ett cancerrehabcentrum i Stockholm fattas av politikerna i juni. Socialministern hade tillfört 2 miljarder för att korta väntetiderna i cancervården. Katarina Johansson påpekade att en besparingsmätning bör göras och att riksdagens utredningsinstitut borde få ett uppdrag att kartlägga kostnadsbesparingarna vid rehabilitering.

Rehabilitering ska finnas i alla vårdprogram och de ska vara bindande! Alla har ansvar för cancerrehabilitering och ”Grundrehabilitering ska vara optimal!” Mötet avslutades med en stark rekommendation från Nätverket mot cancer att RCCs processledare bör kopplas in i cancerrehabiliteringen och att universiteten samordnas med rehabiliteringsmedicinen. Vid pennan Margareta Haag och Arja Leppänen. Nätverket mot cancer