Transcript Utskrift samtliga artiklar - i-page

NYHETSBREV
september 2012
FR NEWS
Hur påverkas fastighetsbolagen av K3?
Från och med 2014 ändras redovisningskartan i Sverige i och med att dagens normgivning
från Bokföringsnämnden och Redovisningsrådet försvinner. Större företag ska i stället
tillämpa K3 (BFNAR 2012:1) och mindre företag (aktiebolag och ekonomiska föreningar)
får välja mellan att tillämpa K3 eller K2 (BFNAR 2008:1 respektive BFNAR 2009:1). Med
fokus på fastighetsbranschen görs nedan en genomgång av områden som påverkas av
K3. Aspekter som kan vara av betydelse för valet att tillämpa K3 eller K2 tas också upp.
Komponentansats i stället för
prestandahöjandeansats
I K3 redovisas materiella anläggningstillgångar enligt komponentansatsen.
Det medför att en tillgång som har betydande komponenter där skillnaden
i förbrukning förväntas vara väsentlig
ska delas upp på dessa komponenter.
Utgifter för utbyte av komponenterna
ska räknas in i tillgångens redovisade
värde. Detta gäller även för tillkommande
nya komponenter. Utgifter för löpande
underhåll och reparationer redovisas
som kostnader när de uppkommer.
Komponenterna skrivs av under respektive nyttjandeperiod. Enligt den idag
vanliga prestandahöjande-ansatsen
läggs tillkommande utgifter till det redovisade värdet endast till den del tillgångens prestanda förbättras i förhållande till
den nivån som gällde då den ursprungligen anskaffades.
Enligt övergångsreglerna ska tillgången
delas upp i komponenter per tidpunkten
för övergång, dvs vid ingången av jämförelseåret. Tillämpas K3 första gången
vid upprättande av årsredovisning för
2014 ska alltså uppdelningen ske per
1 januari 2013.
Upplysning om verkligt värde
på förvaltningsfastigheter
En förvaltningsfastighet är en fastighet
som innehas i syfte att generera hyresinkomster eller värdestegring. Enligt
ÅRL är det inte tillåtet att värdera förvalt-
ningsfastigheter till verkligt värde och
enligt K3 redovisas därför fastigheter
utifrån anskaffningsvärdet (med avskrivning, nedskrivningsprövning och möjlighet till uppskrivning). K3 inne-håller dock
ytterligare upplysningskrav för förvaltningsfastigheter. Upplysning ska lämnas
åtminstone på aggregerad nivå, om:
• Redovisat värde
•V
erkligt värde
• Metoder och betydande antaganden
som använts för att fastställa verkligt
värde.
• I vilken utsträckning verkligt värde
baseras på värdering utförd av en
oberoende värderingsman.
• Om det finns begränsningar i rätten
att avyttra förvaltningsfastigheterna
eller att disponera hyresinkomst eller
försäljningslikvid.
•V
äsentliga åtaganden att köpa, uppföra, reparera, underhålla eller förbättra
förvaltningsfastigheterna.
Upplysningarna behöver endast lämnas
om det verkliga värdet kan mätas på ett
tillförlitligt sätt och uppgifterna kan tas
fram utan oskälig kostnad.
Uppskjuten skatt
Alla företag som tillämpar K3, dvs även
mindre, ska redovisa uppskjuten skatt.
Vad gäller fastigheter uppkommer ofta
en uppskjuten skatteskuld eftersom
skattemässigt värde skiljer sig från
redovisat värde, dvs det finns temporära
skillnader.
Huvudregeln i K3 är att uppskjuten
skatteskuld inte ska nuvärdeberäknas.
Vid rena substansförvärv får dock den
uppskjutna skatteskulden nuvärdeberäknas om värdet av den uppskjutna
skatteskulden är en väsentlig del av
affärsuppgörelsen och det finns ett
dokumenterat samband mellan
köpeskillingen och köparens värdering
av den uppskjutna skatteskulden.
Ett rent substansförvärv är förvärv av
andelar i företag vars huvudsakliga
identifierbara tillgångar är byggnader
eller mark och där köpeskillingen så
gott som uteslutande avser byggnader
eller mark med avdrag för fastighetslån
och uppskjuten skatt. Ett förvärv av
t.ex. ett köpcentrum där det finns
anställd företagsledning är ett rörelseförvärv.
Restvärde
I K3 är det tillgångens avskrivningsbara
belopp som ska skrivas av. Det avskrivningsbara beloppet är anskaffningsvärdet minskat med beräknat restvärde.
Eftersom restvärdet är det belopp
företaget förväntas erhålla vid nyttjandeperiodens slut behöver företaget ha
för avsikt att avyttra tillgången vid nyttjandeperiodens slut för att restvärdet
ska beaktas. Restvärdet ska uppskattas vid anskaffningstidpunkten till då
rådande prisnivå. Restvärdet ska
endast ändras om nyttjandeperioden
ändras, dvs inte vid förändringar i prisnivån.
kpmg.se
Nedskrivning
Enligt K3 ska en tillgång skrivas ned om
tillgångens redovisade värde överstiger
återvinningsvärdet. Återvinningsvärdet
är det högsta av verkligt värde med
avdrag för försäljningskostnader och
nyttjandevärdet. Nyttjandevärdet är
nuvärdet av framtida kassaflöden som
tillgången förväntas ge upphov till.
Eftersom återvinningsvärdet återspeglar
en bedömning av de kassaflöden som
tillgången genererar under hela sin
återstående nyttjandeperiod finns en
långsiktighet i bedömningen som gör att
kriteriet i ÅRL om att värdenedgången
ska vara bestående kan anses uppfyllt.
Skillnader i K2
Ett mindre fastighetsbolag kan välja att
tillämpa K2 i stället för K3. I valet mellan
K2 och K3 kan bland annat nedanstående aspekter beaktas.
I K2 finns ett fast schema för resultaträkning (kostnadsslagsindelad) och ett
för balansräkning. Poster (rader) får
inte läggas till i resultat- och balansräkningen; inte heller nya rubriker. Benämningen av en post får ändras. Önskar
fastighetsbolaget lämna en annan
uppställning på resultaträkningen är det
inget som hindrar att denna lämnas som
tilläggsupplysning.
I K2 är det inte tillåtet att redovisa
uppskjuten skatt. Mark, markanläggning, byggnad, byggnadstillbehör och
tillkommande utgifter avseende dessa
tillgångar utgör separata avskrivningsenheter och ska skrivas av var för sig.
Nyttjandeperioder får bestämmas enligt
Skatteverkets allmänna råd och det är
inte tillåtet att ta hänsyn till restvärde.
Vad gäller tillkommande utgifter är skattekopplingen stark. Utgifter för tillbyggnad ska tas upp som tillgång. Utgifter
för ombyggnad ska tas upp som tillgång
till den del de kan antas höja värdet på
fastigheten. Utgifter som får dras av
vid beskattningen får kostnadsföras i
redovisningen.
Är det uppenbart att värdet på en
byggnad, markanläggning eller mark på
balansdagen betydligt understiger det
redovisade värdet ska företaget göra en
uppskattning av den enskilda tillgångens
återstående värde i företaget och skriva
ned tillgången till detta värde. Byggnader och mark får skrivas upp högst till
taxeringsvärdet.
Den förenklade informationen som ges
enligt K2 är tillräckligt bra för många
företags årsredovisningar. Det är dock
nödvändigt att ha i åtanke att t.ex.
potentiella eller existerande långivare
och ägare kan ha behov av den fylligare
information som K3 ger
Seminarium 20 november
Den 20 november hålls ett lunchseminarium i Stockholm om hur fastighetsbolagen påverkas av K3. Seminariet hålls av
Björn Flink, Catharina Pramhäll och Bo
Nordlund. Det kommer även att hållas
frukost- och lunchseminarier på andra
platser i landet.
Författare:
Catharina Pramhäll
[email protected]
Tel: 08-723 93 14
The information contained herein is of a general nature and is not
intended to address the circumstances of any particular individual or
entity. Although we endeavor to provide accurate and timely information,
there can be no guarantee that such information is accurate as of the
date it is received or that it will continue to be accurate in the future. No
one should act on such information without appropriate professional
advice after a thorough examination of the particular situation.
© 2012 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member
firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with
KPMG International Cooperative (“KPMG International”), a Swiss entity.
All rights reserved. Printed in Sweden.
NYHETSBREV
september 2012
FR NEWS
Nya regler för säkringsredovisning nästan färdiga
Den 7 september 2012 publicerade IASB ett så kallat ”review draft” där man presenterar sitt
förslag till nya regler för säkringsredovisning, som förväntas publiceras i slutlig form och infogas
i IFRS 9 i december 2012. I det nya förslaget har IASB, liksom i tidigare utkast, försökt knyta
säkringsredovisningen närmare själva riskhanteringen, samtidigt som man strävat efter att skapa
ett mera principbaserat regelverk för säkringsredovisning än vad som finns i IFRS idag.
Bakgrund
IASB arbetar sedan 2008 med att ersätta
IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering med en ny standard i
form av IFRS 9. Som ett led i detta arbete
publicerade IASB i december 2010 ett
första utkast till nya regler om säkringsredovisning. Utkastet behandlade generella
regler för säkringsredovisning, men
inte säkringsredovisning av säkringar på
portföljnivå (så kallade ”makrosäkringar”).
IASB har arbetat vidare utifrån de kommentarer man fått på utkastet från
december 2010 och har nu publicerat ett
”review draft” som är avsett att vara mycket
likt den slutliga standarden förutom ändringar av redaktionell karaktär. Liksom det
utkast som publicerades i december 2010
behandlar det nu publicerade utkastet
endast generell säkringsredovisning.
IASB planerar att publicera att utkast om
säkringsredovisning av säkringar på portföljnivå under Q3 eller Q4 2012.
Fler säkringsstrategier
kvalificerar för säkringsredovisning
Det i september 2012 publicerade utkastet innehåller flera lättnader jämfört med
befintliga regler i IAS 39 som gör att fler
säkringsstrategier kan kvalificera för
säkringsredovisning än vad som är fallet
under befintliga regler.
Säkring av icke-finansiella poster
Vid säkring av icke-finansiella poster
(såsom exempelvis inköp av råvaror)
tillåter inte IAS 39 att en specifik riskkomponent identifieras som säkrad
post, annat än vad gäller valutarisk.
Detta har IASB föreslagit ska ändras så
att det blir möjligt att tillämpa säkringsredovisning även för säkringar av riskkomponenter i icke-finansiella poster,
under förutsättning att riskkomponenten
kan identifieras separat och mätas på
ett tillförlitligt sätt. Denna ändring skulle
exempelvis göra det möjligt att tillämpa
säkringsredovisning för säkringar av
oljeprisrisken i priset på jetbränsle och
andra liknande säkringssituationer.
Säkring av inflation
IASB har också föreslagit att det ska vara
möjligt att tillämpa säkringsredovisning
för säkring av inflationskomponenter,
även i det fall inflationskomponenten
inte finns specificerad i avtal. Liksom för
säkringar av riskkomponenter i ickefinansiella poster måste det i så fall gå att
identifiera inflationskomponenten separat och mäta komponenten på ett tillfälligt
sätt. I utkastet finns dock en presumtion
att om en inflationskomponent inte är
specificerad i avtal så går det inte att
identifiera den separat och mäta den på
ett tillförlitigt sätt. Denna presumtion kan
brytas om företaget kan visa att det går
att separat identifiera inflationskomponenten och mäta den på ett tillförligt sätt
trots att den inte är specificerad i avtal.
Aggregerade exponeringar
En betydande förändring som föreslås
i det nya utkastet är att det ska vara
möjligt att identifiera en aggregerad
exponering som består av en kombination av ett derivat och annan exponering
som en säkrad post, under förutsättning
att exponeringen också hanteras på
detta sätt i riskhanteringen. Ett exempel
på detta är om företaget emitterat en
obligation i utländsk valuta med fast
ränta och denna inledningsvis säkrats
med en valutaränteswap där företaget
får fast ränta i samma valuta som den
emitterade obligationen och betalar fast
ränta i hemvalutan i en kassaflödessäkring av valutakursrisk. Om företaget
några perioder senare anser att en rörlig
ränta i den lokala valutan är mer lämplig
och ingår ett ränteswapavtal där företaget får fast ränta och betalar i rörlig
ränta, så skulle detta i framtiden kunna
redovisas som en kassaflödessäkring
av ränterisken i den fastförräntade
obligationen i utländsk valuta plus
valutaränteswappen.
Säkring av nettopositioner
Enligt utkastet ska det i framtiden
även vara möjligt att identifiera grupper
av poster som tillsammans utgör en
nettoposition som säkrad post, under
förutsättning att posterna i gruppen var
för sig kvalificerar för säkringsredovisning och att posterna i gruppen också
hanteras som en grupp för riskhanteringsändamål. Enligt IAS 39 är det inte
möjligt att identifiera en nettoposition
som säkrad post exempelvis vid kassa-
kpmg.se
flödessäkringar av valutarisk, något som
i praktiken lösts med att man istället
identifierar en del av ett bruttoflöde som
den säkrade posten. Enligt de nya förslagen skulle det däremot gå att identifiera en nettoposition som säkrad post vid
kassaflödessäkringar av valutarisk under
förutsättning att det i säkringsdokumentationen specificeras i vilken period som
de prognostiserade transaktionerna
förväntas påverka resultatet.
”Layer components”
IAS 39 tillåter att man i prognostiserade
transaktioner säkrar ett ”lager” av de
prognostiserade framtida flödena
(t.ex. de första 50 MUSD inflödena av
totalt prognostiserade 100 MUSD).
De föreslagna reglerna kommer att til�låta denna ansats även vid säkringar av
poster i balansräkningen (t.ex. de första
50 USD av totalt 100 MUSD nominellt
värde på en emitterad obligation som är
säkrad för verkligt värde ränterisk).
Säkringsinstrument som
inte är derivat
Enligt IAS 39 kan finansiella tillgångar
och finansiella skulder som inte är derivat
bara vara säkringsinstrument i säkringar
av valutarisk, såsom exempelvis då
nettoinvesteringar i utländsk valuta
säkras med lån i samma valuta. Enligt
de nya förslagen skulle dock finansiella
tillgångar och finansiella skulder som
inte är derivat även kunna identifieras
som säkringsinstrument vid säkringar
av andra risker än valutarisk.
Mera bedömningar krävs för
att utvärdera effektivitet
I utkastet föreslås även betydande
förändringar vad gäller utvärderingen
av ett säkringsförhållandes effektivitet,
inte minst ställer de föreslagna reglerna
större krav på bedömningar. Det krav
på att säkringsförhållandets faktiska
effektivitet ska ligga inom intervallet
80 – 125 procent som idag finns i IAS
39 föreslås försvinna. Det gör även det
krav på tillbakablickande (”retrospektiv”)
effektivitetstestning som finns i IAS 39.
Enligt utkastet måste ett säkringsförhål-
lande vara effektivt både då säkringen
ingås och på en löpande basis. Testningen
av säkringsförhållandets effektivitet
behöver till skillnad från vad som är
fallet i IAS 39 endast göras framåtriktat
(”prospektivt”) och själva testet kan
antingen vara kvantitativt eller kvalitativt. Enligt utkastet måste dock följande
kriterier vara uppfyllda:
• det ska finnas ett ekonomiskt samband
mellan säkringsinstrumentet och den
säkrade posten,
• effekten av kreditrisk får inte dominera
värdeförändringarna som resulterar
från det ekonomiska sambandet,
• säkringsgraden (”hedge ratio”) ska
vara samma som de faktiska beloppen
för säkringsinstrumentet och den
säkrade posten som används i riskhanteringen, samt
• företaget får inte avsiktligt ha viktat
säkringsförhållandet för att uppnå ett
visst redovisningsmässigt resultat
som inte är förenligt med syftet med
säkringsredovisning.
Nya möjligheter att värdera
till verkligt värde via resultatet
Ytterligare förändringar som föreslås
i utkastet är nya möjligheter att värdera
poster till verkligt värde som annars
inte värderas på detta sätt, det vill säga
utökade möjligheter att tillämpa ”fair
value option”.
Kontrakt som avser köp och
försäljning ”för eget bruk”
Enligt IAS 39 redovisas inte avtal som
ingås för att erhålla eller leverera en ickefinansiell post i enlighet med företags
förväntade behov avseende köp, försäljning eller förbrukning som derivat, även
om de uppfyller definition av vad som
utgör ett derivat (vilket är fallet om det är
tillåtet att reglera inköpsavtalet med ett
nettobelopp snarare än att ta leverans).
Detta är det så kallade ”own-use”undantaget i IAS 39. Enligt utkastet ska
det dock bli möjligt att välja att redovisa
sådana kontrakt som derivat om det är
så att en sådan redovisning eliminerar
eller i betydande utsträckning reducerar
en redovisningsmässig missmatchning,
exempelvis för företag som använder
sådana kontrakt för att köpa in eller sälja
råvaror och samtidigt ekonomiskt säkrar
dessa kontrakt genom att använda sig
av råvaruderivat. Genom den förslagna
ändringen redovisas i så fall både
inköps- eller försäljningsavtalet och de
råvaruderivat som används för att ekonomiskt säkra avtalen till verkligt värde via
resultatet. På så sätt krävs ingen speciell
säkringsredovisning för dessa säkringar
eftersom värdeförändringarna på både
den säkrade posten och på säkringsinstrumentet redovisas samtidigt i
resultatet. Möjligheten att välja att
redovisa inköps- och försäljningsavtal
på detta sätt gäller dock endast för avtal
som kan kontantregleras netto utan att
företaget tar leverans.
Säkring av kreditrisk
Ytterligare en verkligtvärdeoption
som IASB vill införa avser säkringar av
kreditrisk med hjälp av kreditderivat.
Enligt förslaget skulle det vara tillåtet att
värdera vissa exponeringar för kreditrisk
till verkligt värde via resultatet om ett
kreditderivat används för att säkra hela
eller delar av exponeringen för kreditrisk.
Exponeringen för kreditrisk kan både
vara ett finansiellt instrument som faller
inom tillämpningsområdet för IFRS 9
och utanför tillämpningsområdet för
IFRS 9 (t.ex. ett lånelöfte). Skillnader
mot de redan existerande förutsättningarna för fair value option är bl.a. att
klassificeringen (i) inte behöver göras
i samband med att instrumentet (den
ekonomiskt säkrade posten) redovisas
för första gången och (ii) ska avbrytas
när förutsättningarna inte längre uppfylls
(t.ex. när det ekonomiska säkringsinstrumentet dvs. kreditderivatet inte lägre
finns).
Implikationer för redovisningen av säkringsrelationer
I utkastet föreslås inga fundamentala
förändringar av de metoder för redovisning av säkringsrelationer som idag
finns i IAS 39 för redovisning av säkringar av verkligt värde, säkringar av
kpmg.se
kassaflöden, samt säkringar av nettoinvesteringar. Däremot föreslår IASB
en rad andra ändringar såsom
– nya metoder för hantering av tidsvärdet för optioner,
– ett förbud mot att frivilligt avbryta
säkringsredovisning,
– krav på ”ombalansering” av säkringsförhållanden, samt
– en förändrad metod för säkringsredovisning av säkringar av aktier som
redovisas till verkligt värde i övrigt
totalresultat.
Utkastet innehåller också en beskrivning
av vilka egenskaper ett perfekt effektivt
hypotetiskt derivat ska ha vid effektivitetstestning av kassaflödessäkringar,
något som har betydelse för beräkningen
av eventuell ineffektivitet som ska redovisas i resultatet. Vidare föreslår IASB
också utökade krav på upplysningar om
företagets hantering av finansiella risker
och dess säkringsverksamhet.
Nya metoder för redovisning av
tidsvärdet för optioner
Vid säkring med optioner är det enligt
IAS 39 normalt inte möjligt att inkludera
förändringar i optionens tidsvärde i säkringsförhållandet, vilket får till följd att
alla förändringar i tidsvärdet redovisas
direkt i resultatet. Eftersom tidsvärdesförändringar ofta kan vara betydande
kan IAS 39 sägas vara mindre fördelaktig vad gäller säkringar med optioner.
I utkastet har dock IASB föreslagit en ny
modell för redovisning av tidsvärdeförändringar som innebär att orealiserade
förändringar i verkligt värde på tidsvärdekomponenten i optionen löpande
redovisas i övrigt totalresultat och
ackumuleras i en separat komponent
i eget kapital. Om den säkrade posten
är en så kallad transaktionsrelaterad
post som resulterar i redovisning av en
icke-finansiell tillgång eller skuld eller ett
bindande åtagande där verkligtvärdesäkring tillämpas, så ska en omföring göras
från eget kapital och räknas in i anskaffningsvärdet för tillgången eller skulden
(räknas inte som en omklassificering
och ska därför inte redovisas i övrigt
totalresultat). För andra säkrade transaktionsrelaterade poster ska en omföring
göras från eget kapital och redovisas
som en omklassificering från övrigt
totalresultat till resultatet i samma
period som den säkrade postens förväntande kassaflöden påverkar resultatet. För så kallat tidsperiodrelaterade
säkrade poster ska en omföring göras
från eget kapital till resultatet över den
period då förändringar i optionens realvärde påverkar resultatet. Omföringen
ska redovisas som en omklassificering
i övrigt totalresultat.
Enligt utkastet skulle det även vara
möjligt att redovisa räntedelen i ett
terminskontrakt på motsvarande sätt
som tidsvärdet i optioner i de fall räntedelen i terminskontraktet inte inkluderas
i säkringsrelationen.
Förbud mot att frivilligt avbryta
säkringsredovisning
Enligt IAS 39 är det tillåtet att när som
helst avbryta säkringsredovisning som
påbörjats även om säkringsförhållandet
fortfarande kvalificerar för säkringsredovisning. Denna möjlighet föreslås tas
bort. Enligt utkastet är det inte tillåtet
att avbryta säkringsredovisning om säkringsförhållandet uppfyller både syftet
med riskhanteringen och alla övriga
kriterier som enligt utkastet krävs för att
ett säkringsförhållande ska kvalificera för
säkringsredovisning.
Ombalansering av
säkringsförhållanden
Enligt utkastet kan ett företag vara
tvunget att ombalansera ett säkringsförhållande om detta inte beter sig som
förväntat, genom att justera beloppet
för antingen den säkrade posten eller
säkringsinstrumentet och på så sätt
bibehålla en säkringsgrad (”hedge ratio”) som uppfyller villkoren för säkringsredovisning. Genom att ombalansera
säkringsförhållandet på detta sätt blir
det då möjligt att fortsätta tillämpa säkringsredovisning, medan man enligt
IAS 39 hade behövt avbryta säkringsredovisningen och identifiera ett nytt
säkringsförhållande i motsvarande
situation.
Säkringsredovisning av säkringar
av aktier som redovisas till verkligt
värde via övrigt totalresultat
Enligt IFRS 9 är det möjligt att välja att
redovisa förändringar i verkligt värde
på aktieinnehav i övrigt totalresultat
istället för i resultatet, vilket resulterar i
en redovisning som motsvarar dagens
hantering av finansiella tillgångar som
klassificerats som ’Available-for-sale’
(med den skillnaden att någon omklassificering av orealiserad vinst eller
förlust från verkligtvärdereserven inte
görs i samband med försäljning). Om
ett företag väljer att säkra valutakursrisk
eller aktiekursrisk kopplat till ett sådant
innehav (och tillämpar säkringsredovisning), så ska enligt IAS 39 förändringar
av den säkrade postens värde som är
hänförliga till den säkrade risken redovisas i resultatet istället för i övrigt totalresultat. Enligt det nya utkastet ska dock
säkringsredovisning av sådana säkringar
istället ske genom att värdeförändringarna på säkringsinstrumentet redovisas
i övrigt totalresultat, vilket får till följd att
eventuell ineffektivitet i säkringsförhållandet redovisas i övrigt totalresultat
istället för i resultatet.
Definition av perfekt effektiva
hypotetiska säkringsinstrument
Till skillnad från IAS 39 innehåller förslaget en beskrivning av vilka egenskaper
som ett perfekt effektivt hypotetiskt
säkringsinstrument kan ha. Ett sådant
instrument är en teknik för att i kassaflödessäkringar bestämma den effektiva
delen av säkringen, som kan redovisas
i övrigt totalresultat, respektive den
ineffektiva delen, som ska redovisas
i resultatet. Enligt förslaget kan inte
valutabasisspreaden i valutaräntederivat inkluderas i ett sådant instrument,
vilket i praktiken kommer att leda till att
förändringar i verkligt värde på valutaränteswappar som beror på förändringar i
valutabasisspreaden måste redovisas i
resultatet som ineffektivitet. Detta är en
betydande förändring av dagens praxis
kpmg.se
som inte ingick i det förslag som remitterades för kommentarer 2010.
Utökade upplysningskrav
Utkastet innebär även nya upplysningskrav. För alla riskexponeringar som
företaget säkrar och som de använder
säkringsredovisning för ska upplysningar lämnas om:
• företagets riskhanteringsstrategi och
hur denna tillämpas för att hantera risk,
• hur företagets säkringsverksamhet
kan komma att påverka framtida kassaflöden vad gäller belopp, tidpunkt och
osäkerhet, samt
• vilken påverkan säkringsredovisningen
har haft på företagets balans- och
resultaträkning.
Ikraftträdande och
övergångsregler
De nya reglerna föreslås träda ikraft från
och med den 1 januari 2015, vilket är
samma som för övriga delar av IFRS 9.
Enligt IASB är tidigare tillämpning til�låten om företaget även tillämpar övriga
delar av IFRS 9. För att det ska vara
möjligt att tillämpa IFRS 9 krävs dock att
standarden först antas av EU. Det är i
dagsläget osäkert när detta kommer att
ske.
Övergången till de nya reglerna föreslås
ske framåtriktat, med vissa undantag.
Alla kriterier för tillämpning av säkringsredovisning måste vara uppfyllda vid
tidpunkten för övergången till de nya
reglerna för att det ska vara tillåtet att til�lämpa säkringsredovisning från och med
denna tidpunkt.
Författare:
Fredrik Ericsson
[email protected]
Tel: 040-35 62 98
Anders Torgander
[email protected]
Tel: 08-723 92 66
The information contained herein is of a general nature and is not
intended to address the circumstances of any particular individual or
entity. Although we endeavor to provide accurate and timely information,
there can be no guarantee that such information is accurate as of the
date it is received or that it will continue to be accurate in the future. No
one should act on such information without appropriate professional
advice after a thorough examination of the particular situation.
© 2012 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member
firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with
KPMG International Cooperative (“KPMG International”), a Swiss entity.
All rights reserved. Printed in Sweden.
NYHETSBREV
september 2012
FR NEWS
Redovisning av finansiella
instrument enligt K3
När Bokföringsnämnden i juni i år beslutande om BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3) saknades de slutliga versionerna av kapitlen 11 och 12 som hanterar finansiella
instrument. Den 14 september publicerade Bokföringsnämnden en remissversion av dessa
kapitel på sin hemsida. Vi redogör här för vad remissversionen innebär i korthet.
Val av redovisningsprincip
Liksom tidigare behandlar kapitel 11
redovisning av finansiella instrument
utifrån anskaffningsvärdet, medan
kapitel 12 behandlar redovisning av
finansiella instrument till verkligt värde.
I de tidigare versionerna av kapitel 11
och 12 skulle kapitel 11 tillämpas för de
finansiella instrument som företaget
värderade till anskaffningsvärde, medan
kapitel 12 skulle tillämpas för de finansiella instrument som företag med stöd
av 4. kap 14 § i ÅRL valt att värdera till
verkligt värde. Enligt de nya remissutkasten ska ett företag istället välja att
tillämpa antingen kapitel 11 eller kapitel
12 för samtliga finansiella instrument.
Detta är ett val av redovisningsprincip.
Årsredovisningslagen ger en möjlighet
att värdera vissa finansiella instrument
till verkligt värde enligt 4 kap 14 a §.
Denna lagparagraf tillkom 2003 och
grundar sig på den IAS 39 (revision
2000) som var aktuell då. Företag som
har valt att tillämpa ÅRL 4 kap 14 a §
ska redovisa sina finansiella instrument
i enlighet med reglerna i kapitel 12 och
inte enligt reglerna i kapitel 11.
Företag som är så kallade IFRS-företag,
dvs de ingår i en koncern vars moderföretag upprättar sin koncernredovisning enligt IASB:s standarder, får dock
välja att redovisa finansiella instrument
i enlighet med tillämpliga standarder i
IFRS. Väljer ett sådant företag att tillämpa
denna regel får företaget inte tillämpa
kapitel 12 utan ska tillämpa de internationella standarder som är aktuella (för
närvarande IAS 39 version 2010).
Kapitel 11 – värdering utifrån
anskaffningsvärdet
Som beskrivs ovan innehåller kapitel
11 regler om värdering av finansiella
instrument utifrån anskaffningsvärdet.
Kapitlet innehåller ett antal definitioner.
Bland annat definieras en värdepappersportfölj som ett innehav av ett flertal
finansiella instrument som handlas på
en aktiv marknad och som innehas för
riskspridning. Ett företag kan ha flera
värdepappersportföljer. Även fondandelar kan ingå i en värdepappersportfölj.
Vid en nedskrivningsprövning ska portföljen ses som en post.
Kapitlet gör skillnad mellan finansiella
instrument som har klassificerats av
företaget som omsättningstillgång
respektive anläggningstillgång. För
omsättningstillgångar gäller lägsta
värdets princip vid värdering i samband
med bokslut. Derivatinstrument som har
klassificerats som anläggningstillgång
ska också redovisas enligt lägsta värdets
princip. Långfristiga fordringar och långfristiga skulder som inte är derivat ska
värderas till upplupet anskaffningsvärde.
Fordringar som utgör omsättningstillgångar samt kortfristiga skulder får
värderas till upplupet anskaffningsvärde,
men det är inte ett krav.
Bedömning av nedskrivningsbehov
av finansiella anläggningstillgångar
i kapitel 11
Ett företag ska per varje balansdag
bedöma om det finns någon indikation
på att en eller flera finansiella anläggningstillgångar har minskat i värde.
Föreligger sådana indikationer ska en
beräkning ske av eventuellt nedskrivningsbehov. För finansiella anläggningstillgångar som värderas till upplupet
anskaffningsvärde ska nedskrivningen
beräknas som skillnaden mellan redovisat värde och nuvärdet av framtida
kassaflöden diskonterade med tillgångens ursprungliga effektivränta. Är räntan
rörlig ska den på balansdagen aktuella
räntan användas.
Som alternativ kan nedskrivningen för
tillgångar som handlas på en aktiv marknad beräknas som skillnaden mellan
det redovisade värdet och tillgångens
verkliga värde minskat med försäljningskostnader.
För tillgångar som inte värderas till upplupet anskaffningsvärde ska nedskrivningen beräknas som skillnaden mellan
det redovisade värdet och det högsta
av verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader och nuvärdet av framtida kassaflöden. Det är värt att notera
att Bokföringsnämnden har kommenterat att beräkningen av nuvärdet innebär
en långsiktighet genom att framtida
kassaflöden uppskattas, som innebär
kpmg.se
att kriterierna i årsredovisningslagen om
bestående värdenedgång kan anses
vara uppfyllda.
Sammansatta finansiella instrument
Kapitel 11 innehåller även regler om
sammansatta finansiella instrument.
Företaget kan välja att antingen dela
upp sammansatta finansiella instrument i olika komponenter eller se det
finansiella instrumentet som en enhet.
Valet av metod utgör ett val av redovisningsprincip. Den valda redovisningsprincipen ska tillämpas konsekvent på
alla sammansatta finansiella instrument.
Kapitlet innehåller även regler om när
ett finansiellt instrument ska tas bort
från balansräkningen. Om ett företag
har överfört de väsentliga riskerna
och förmånerna med det finansiella
instrumentet ska som huvudregel det
finansiella instrumentet tas bort från
balansräkningen. Om det är svårt att bedöma om väsentliga risker och förmåner
är överförda måste företaget bedöma
huruvida de fortfarande har kontroll över
instrumentet. I så fall får det finansiella
instrumentet inte tas bort från balansräkningen.
Säkringsredovisning
Kapitel 11 innehåller regler för säkringsredovisning. För att ett företag ska få til�lämpa säkringsredovisning ska följande
villkor vara uppfyllda:
a) Säkringsförhållandet samt företagets
mål med riskhantering och riskhanteringsstrategi avseende säkringen
ska vara dokumenterade senast när
säkringen ingås och omfatta:
i. identifiering av säkringsinstrumentet och den säkrade
posten,
ii. beskrivning av karaktären på
den risk eller de risker som
säkrats,
iii. beskrivning av hur företaget
kommer att bedöma säkringens effektivitet, samt
iv. uppgift om någon del av värdeförändringen och resultatet
på säkringsinstrumentet inte
ingår i säkringsförhållandet.
b) Säkringsförhållandets effektivitet ska
kunna mätas på ett tillförlitligt sätt.
c) Säkringsförhållandet ska förväntas
vara effektivt.
d) Säkringsförhållandet ska fortlöpande
bedömas och ska ha fastställts vara
effektivt under den period för vilken
säkringen har identifierats.
Enbart finansiella instrument som har
en extern motpart får identifieras som
säkringsinstrument. Ett derivatinstrument får utgöra ett säkringsinstrument
såvida det inte är en utfärdad option.
Finansiella instrument som inte utgör
derivatinstrument får endast identifieras
som säkringsinstrument för säkring
av valutarisker. Detta innebär att vid
andra säkringar än valutarisker, måste
säkringsinstrumentet utgöra ett derivatinstrument.
Säkringsredovisning enligt kapitel 11
innebär att värdeförändringarna på
säkringsinstrumentet eller den säkrade
posten inte redovisas så länge säkringsredovisningen pågår.
En säkrad fordran eller skuld ska redovisas till den säkrade kursen. Är säkringen
hänförlig till en ränterisk ska resultateffekten av den säkrade posten och
säkringsinstrumentet redovisas i samma
period, exempelvis vid redovisning av
ränteswappar. Om terminspremie eller
annan premie är väsentlig ska denna
periodiseras över säkringsinstrumentets
löptid.
Om säkringen avser nettoinvestering
i utlandsverksamhet ska både den
säkrade posten och säkringsinstrumentet redovisas till balansdagens kurs i
koncernredovisningen. Effekterna av
omvärderingen ska redovisas direkt i
eget kapital. Dock redovisas ingen omvärdering i juridisk person.
Ett företag ska upphöra med säkringsredovisningen antingen när säkringsinstrumentet förfaller, säljs, avvecklas
eller löses in eller när säkringen inte
längre uppfyller villkoren för säkrings-
redovisning, med andra ord kravet på
effektivitet är inte längre uppfyllt. Enligt
kapitel 11 är det inte tillåtet att avbryta
säkringsredovisningen i förtid om säkringsförhållandet i övrigt kvalificerar för
säkringsredovisning. I normalfallet ska
intäkt eller kostnad som uppstår redovisas
i resultaträkningen. Undantagsregler
finns avseende tidigare valutakursförändringar avseende säkringsredovisning
av nettoinvestering i utlandsverksamhet.
Kapitel 12 – värdering till
verkligt värde
Kapitel 12 grundar sig på IAS 39 såsom
standarden var utformad när 4 kap 14
a § trädde i kraft. Kapitlet innehåller ett
fåtal definitioner då flertalet av definitionerna återfinns i kapitel 11.
Enligt kapitlet ska ett företag dela upp
sina finansiella instrument i följande
värderingskategorier:
a) Finansiella tillgångar och finansiella
skulder som innehas för handel
b) Investeringar som hålls till förfall
c) Lånefordringar och kundfordringar
d) Finansiella tillgångar som kan säljas
e) Övriga finansiella skulder
Klassificering av finansiella instrument
i värderingskategorier är viktig, då denna
ligger till grund för hur det finansiella
instrumentet ska värderas och hur värdeförändringen ska redovisas.
Värderingskategori a och d ska värderas
till verkligt värde. Värderingskategorierna b, c samt e ska värderas till upplupet
anskaffningsvärde efter första redovisningstillfället.
Verkligt värde definieras i punkt 2.20 i K3
som det belopp med vilket en tillgång
skulle kunna överlåtas eller en skuld
kunna regleras mellan kunniga parter
som är oberoende av varandra och som
har ett intresse av att transaktionen
genomförs. I kapitel 12 punkt 12.24
fastslås att det bästa uttrycket för ett
verkligt värde är marknadsvärdet i form
av noterade priser på en aktiv marknad.
Om det inte finns noterade priser på en
kpmg.se
aktiv marknad för det finansiella instrumentet eller för likartade instrument
eller instrumentets beståndsdelar ska
det verkliga värdet bestämmas genom
att företaget använder en värderingsteknik. Denna värderingsteknik ska i så hög
grad som möjligt baseras på marknadsinformation och i så låg grad som möjligt
på företagsspecifik information.
Värdeförändringen på en finansiell
tillgång redovisas normalt i resultaträkningen men instrument i kategorin
”Finansiella tillgångar som kan säljas”
får även redovisas direkt i fond för verkligt värde inom eget kapital. Ett företag
ska välja vilken princip det tillämpar för
redovisning av värdeförändringar inom
denna kategori.
Nedskrivning av finansiella
tillgångar
För de finansiella tillgångar som tillhör
värderingskategori b och c samt i de
fall verkligt värde inte kan bestämmas
för värderingskategorierna a och d ska
företaget vid varje balansdag bedöma
om det finns objektiva omständigheter som tyder på att det finns ett
nedskrivningsbehov. Om så är fallet
ska nedskrivningen för instrument i
kategori b och c beräknas till skillnaden
mellan det redovisade värdet och nuvärdet av framtida kassaflöden diskonterade med tillgångens ursprungliga
effektivränta.
Säkringsredovisning
Reglerna avseende villkoren för säkringsredovisning är i princip de samma
som i kapitel 11 förutom på en punkt.
Det ställs högre krav på säkringens
effektivitet i kapitel 12. Den ska vara
mycket effektiv till skillnad från i kapitel
11, där det krävs att säkringen ska vara
effektiv.
I kapitel 12 beskrivs tre olika slags
säkringsförhållanden:
• Säkring av verkligt värde
• Kassaflödessäkring
• Säkring av en nettoinvestering i en
utlandsverksamhet
Vid redovisning av säkring av verkligt
värde ska, om säkringsinstrumentet är
ett derivatinstrument, värdeförändringen vid omvärderingen av säkringsinstrumentet redovisas i resultaträkningen.
Om det finansiella instrumentet inte
är ett derivatinstrument får det endast
identifieras som säkringsinstrument för
säkring av valutarisk. Endast valutariskkomponenten i säkringsinstrumentet
identifieras för säkring av verkligtvärderisk och värdeförändringen redovisas
i resultatet. Det senare kan t.ex. vara
aktuellt för lån i utländsk valuta.
krav om tillgångar som inte tagits bort
ur balansräkningen och de företag som
har valt att redovisa enligt kapitel 12 ska
upplysa om grunden för att bestämma
det verkliga värdet.
Ett företag ska upphöra med säkringsredovisningen när säkringsinstrumentet
förfaller, säljs, avvecklas eller löses in,
eller då säkringen inte längre uppfyller
villkoren för säkringsredovisning eller
när företaget häver identifieringen. Till
skillnad från vad som gäller i kap 11, så
är det alltså i kap 12 – liksom i IAS 39
– tillåtet att frivilligt avbryta säkringsredovisning.
Vid redovisning av kassaflödessäkring
ska säkringsinstrumentets värdeförändring redovisas i fond för verkligt värde
till den del det avser en mycket effektiv
säkring av kassaflöde. Resterande del
av värdeförändringen ska redovisas i
resultaträkningen.
Vid redovisning av en säkring av en
nettoinvestering i en utlandsverksamhet
ska den del av värdeförändringen som
anses vara effektiv redovisas i posten
fond för verkligt värde. Resterande del
ska redovisas i resultaträkningen.
Upplysningar i kapitel
11 och 12
Förutom de tilläggsupplysningar som
ÅRL kräver ska enligt K3 ett företag som
tillämpar säkringsredovisning lämna
upplysningar såsom en beskrivning av
säkringen, de finansiella instrument
som identifierats som säkringsinstrument och instrumentets verkliga värde
på balansdagen samt karaktären på
den säkrade risken och på den säkrade
posten. Båda kapitlen har upplysnings-
Författare:
Caisa Drefeldt
[email protected]
Tel: 031-61 48 34
The information contained herein is of a general nature and is not
intended to address the circumstances of any particular individual or
entity. Although we endeavor to provide accurate and timely information,
there can be no guarantee that such information is accurate as of the
date it is received or that it will continue to be accurate in the future. No
one should act on such information without appropriate professional
advice after a thorough examination of the particular situation.
© 2012 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member
firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with
KPMG International Cooperative (“KPMG International”), a Swiss entity.
All rights reserved. Printed in Sweden.