Transcript Svensk text

Opuntia ficus-indica – Fikonkaktus ( bl a Chumbera)
Fikonkaktusen är en stamsuckulent med hemvist i Centralamerika och som kan bli upp till 5 meter
hög. Den blommar under april – juli.
Fikonkaktuen har en stam som kan bli 45 cm i diameter. Grenarna är indelade i platta gröna segment
som är omvänt äggrunda till avlånga och upp till 60 cm långa och 25 cm breda. Segmenten har små
runda brunaktiga utskott med gott om hårtunna men även grövre taggar.
Blommorna är gula eller orange, 5 – 10 cm i diameter, och sitter på segmentens övre kortsida.
Ståndarna är gula och pistillen något rödaktig. Frukten är ett ätligt äggformat bär som blir gult till
pururrött som moget. Frukten har också taggar som lätt tränger in i huden eller bryts av och fastnar.
Den mogna frukten – kaktusfikon - har en smak och konsistens som krusbär. Den ätliga frukten säljs
på marknader och finns ofta i svenska butiker. Vill man äta frukten på växtplatsen måste först alla
taggar avlägsnas. I dag finns tagglösa populationer.
Fikonfrukten introducerades i Europa på 1500-talet. Fikonkaktusen har brukats av indianerna i
tusentals år och är nu väletablerad kring Medelhavet och på Atlantöarna där den breder ut sig. Den
odlas för sina välsmakande frukter och unga skott används som grönsak i inläggningar.
På kaktusens gröna delar livnär sig larver av en sköldlus av vilka man kan tillverka ett rött
textilfärgämne, koschenill. På 1830-talet gjordes ett odlingsförsök på Kanarieöarna där kaktusen var
förvildad. Lössen trivdes och man var världsledande producent av koschenill tills man kunde
framställa den syntetiskt. Färgämnet används i läppstift och livsmedel.
I USA gör man marmelad och godis av frukterna och i Kina används växten för framställning av
bekämpningsmedel.
Fikonkaktus (Opuntia ficus-indica) är en suckulent växtart inom släktet opuntior (Opuntia)
och familjen kaktusar. Arten är troligen ursprunglig i Mexico, men numera förvildad i varma
områden i hela världen.
Fikonkaktus bildar suckulenta träd, 3-6 meter höga, med en stam som kan bli 30-45 cm i
diameter. Grenarna är indelade i platta gröna segment som är omvänt äggrunda till avlånga,
20-60 cm långa och 10-25 cm breda. Areolerna är smalt elliptiska, brunulliga och sitter 2-5
cm från varandra. Glochiderna är gula eller bruna. Bladen är syllika och faller tidigt. Taggar
saknas ofta helt, eller 1-6. Blommorna är gula till orange, 5-10 cm i diameter. Ståndarna är
gula och pistillen något rödaktig, märkesflikarna är gula. Frukten är ett ätligt, äggformat bär
som blir gult, orange purpurrött som moget, 5-10 cm långt med glochider och ibland taggar.
Blomningstid är våren.
Arten har varit i odling länge och dess ursprung är inte längre känt, men är troligen
selekterad ur den mexikanska arten Opuntia streptacantha. Selektion har drivit fram tagglösa
populationer som idag är vanligare än de med taggar. Fikonkaktusar finns naturaliserad i de
flesta varma områdena och klassas ibland som ogräs.
Fikonkaktus odlas för sina välsmakande frukter. Unga skott kan användas som grönsak i
inläggningar och sallader. Arten används också som underlag för kochenillsköldlusen i
produktionen av kochenill.
Sorter
Gamla europeiska sorter som kan finnas kvar i odling:



'Alba' - frukter stora, ovala, vita eller vita med svagt röda linjer.
'Asperma' - i det närmaste "kärnfria" gula frukter.
'Asperma Minor' - 5-6 cm långa, gula frukter, mindre än 'Asperma'




'Lutea' - frukter ovala, gula. Mycket söt sort.
'Pyriformis' - har päronformade frukter, till 12 cm långa, gula med röda och purpur
streck.
'Rubra' - frukter ovala till päronformade, karmosinröda.
'Serotina' ovala frukter, ofta med röd solsida. Mognar senare än andra sorter.
Numera finns en mängd kommersiella sorter.
Användning
Den kommersiellt mest värdefulla användning för Opuntia ficus-indica idag är för dess stora,
söta frukter. Områden med betydande växande odling inkluderar Mexiko, Spanien, Sicilien
och kuster i södra Italien, Grekland, Tunisien, Marocko, Algeriet, Egypten, Saudiarabien,
Jemen, Israel, Chile, Brasilien, Turkiet, samt i Eritrea och Etiopien.
Växterna blomma i tre olika färger: vitt, gult och rött. Blommorna visas först i början av maj till
början av sommaren på norra halvklotet, och frukten mognar från augusti till oktober. Frukten
som vanligtvis äts, minus den tjocka yttre huden, efter kylning i ett kylskåp i några timmar. De
har en smak som liknar ett saftigt, extra söt vattenmelon. Detljusa röd/lila eller vit/gulaktig
köttet innehåller många små hårda frön som vanligtvis sväljs, men bör undvikas av dem som
har problem smälta frön.
Sylter och geléer framställs från frukten, som liknar jordgubbar och fikon i färg och smak.
Mexikaner har använt Opuntia i tusentals år att göra en alkoholhaltig dryck som kallas
colonche.
I centrum av Sicilien, i provinsen Enna, i en liten by som heter Gagliano Castelferrato, där en
fikonkaktus-smaksatt likör produceras, kallas "Ficodi", smaksatt ungefär som en
medicinsk/aperitif.
I början av 1900-talet i USA var frukten importeras från Mexiko och Medelhavsländerna för
att tillgodose den växande befolkningen av invandrare som kommer från Italien och
Grekland. Frukten förlorade sin popularitet under mitten av 1950-talet, men har ökat i
popularitet sedan slutet av 1990-talet, på grund av tillströmningen av mexikanska invandrare.
Nyligen har boskapsindustrin i Sydvästra USA börjat att odla O. Ficus-indica som en ny källa
till foder för nötkreatur. Kaktusen odlas både som en foderkälla och ett gränsstaket.
Nötkreatur undviker skarpa taggar på kaktusen och avviker inte från ett område som
begränsas av den.
På Malta, kallas en likör Bajtra (det maltesiska namnet för fikonkaktus) är tillverkad av denna
frukt, som växer vilt i nästan varje område. På ön Saint Helena ger fikonkaktus också sitt
namn till en lokalt destillerad likör, Tungi Ande.
Opuntia ficus-indica (såväl som andra arter i Opuntia och Nopalea) odlas för att tjäna som en
värdväxt för Koschenill insekter, vilka producerar önskvärda röda och lila färgämnen. Denna
praxis är från pre-Columbian tiden
Odlingar anses vara ett skadedjur i delar av Medelhavsområdet på grund av dess förmåga
att spridas snabbt utanför zonerna den ursprungligen odlade. På hebreiska är anläggningen
kallas "sablar". Opuntia ficus indica används som ett kosttillskott för att minska oxidativ stress
och lägre nivåer i blodet hos friska människor.
De höga halterna av selen i Opuntia är jämförbara med de som finns i Brassicaceae
Frukten av Opuntia ficus-indica kan orsaka förstoppning om de konsumeras med frön, utan
att fröna är det laxerande.