Transcript En Tryckares Lilla Randiga - Välkommen till Stefan Öhrn

En Tryckares Lilla
Randiga
Allt en tryckare bör känna till
Provtryck
sid 7
Mått & justering
sid 17
PDF & Postscript
sid 6
Tryck
sid 14
�����
Bilder
sid 2
Efterbearbetning
sid 19
Plåtframställning
sid 9
Typografi
sid 3
Färg
sid 12
ICC profil
sid 5
Innehållsförteckning
Papper
sid 10
Layout
sid 4
������
������
Bilder
Bilder utgör en stor den i den grafiska produktionen.
Digitalt används två typer av bilder: pixelgrafik och
objektgrafik.
Pixelgrafik
Pixelgrafik är uppbyggd avkvadratiska rutor så små att vårt
öga inte kan uppfatta dem. Pixlarna ligger intill varandra som
byggklossar, med en bestämd färg och position. På det här
Pixlar i förstoring
sätter bygger pixlarna upp bilden. Exempel på pixelgrafik är
digitala fotografier och inscannade dokument.
Objektgrafik
Objektgrafik är uppbyggd av kurvor och räta linjer. Med hjälp
av enkla kurvor, raka linjer, cirklar, kvadrater, teckensnitt och
andra grafiska objekt kan man på ett enkelt sätt skapa t.ex.
logotyper och illustrationer. Objektgrafik kan därför förstoras
eller förminskas utan att tappa skärpa i bilden. Till skillnad
från pixelgrafik baseras objektgrafiken på matematiska objekt i
ett koordinatsystem. Objektgrafik kallas även vektorgrafik.
Upplösning
I en pixelbaserad bild som ska tryckas bör man tänka på hur
hög upplösning bilden har. Desto tätare pixlarna sitter ju högre
upplösning har bilden. Upplösning mäts i pixlar per tum och
Exempel på objektgrafik en lämplig upplösning för att trycka en bild, är 300 Pixels Per
Inch (ppi). Detta ska inte förknippas med Dots Per Inch (dpi)
som beskriver kvaliteten på t.ex. en skrivare eller scanner.
10 pixlar
10 pixlar
2
������
Typografi
Typografi uppkom när Johan Gutenberg uppfann
boktryckarkonsten i början på 1400-talet. Blytryck
användes fram till 1970-talet då maskinskrivning och
fotosättning kom. I början på 1980 kom det som var
mest revolutionerande, datorn. Från 1985 används
olika Desk Top Publishing (DTP) program för att
göra layouter för olika trycksaker.
Seriff
Typografi
Är en annan benämning på läsbarhetsbetydelse. God typografi
är bland annat en fråga om att skapa en tydlig ordbild med
hjälp av ett teckensnitt. När man läser en text så stannar ögat
upp ideligen. Under delen av en sekund känns ordet igen och
ögat hoppar vidare till nästa ord. Därför bör en bra ängre
än 60 tecken inkl. mellanslag. Detta för att göra det lättare
för ögat att läsa texten och inte tappa fästet. Samma gäller för
mellanrum mellan tecken, ord och rader som gör att texten blir
tydlig och andas.
Ett teckensnitts olika tecken är uppbyggt utifrån en
kvadratisk yta som kallas fyrkant. Denna fyrkant ska rymma
allt ifrån alfabetets bredaste tecken, M, såväl som upp och
nerstaplade tecken och allra helst även Å, Ä och Ö.
Ett tecken har olika skärning beroende på hur de ser ut, t.ex.
fet, kursiv eller normal. Vissa teckensnitt har "seriffer" som gör
det lättare att leda blicken längs en linje som bildas vid tecknets
fot. Dessa teckensnitt används oast i brödtext för att göra den
lättläst. Teckensnitt utan seriffer, så kallade sanseriffer passar
bäst till rubriker, ingresser och kortare texter.
Exempel på tecken med:
Seriff :
Minion
Times New Roman
Garamond
Sanseriff :
Arial
Verdana
Gill Sans
SanSeriff
Versaler
Gemener
3
������
Layout
Layout är att sammanställa olika objekt i ett dokument,
med hjälp av ett Desk Top Publishing (DTP) program.
Indesign™
QuarkExpress™
Att välja rätt storlek på dokument t.ex. A4 eller A5 innan man
börjar är viktigt. Att veta till vem som trycksaken vänder
sig till är det första steget. Genom att placera ut text som är
typografisk genomarbetad pixelgrafik och objektgrafik i rätt
upplösning så skapas ett dokument som kan tryckas utan
problem.
Det är viktigt med placeringen av objekt så att inte ditt dokument
blir otydligt. Det finns massor av program som människor
använder sig av för att göra sina publikationer, och av dessa är
huvudsakligen två program skapade för professionella användare.
Adobe Indesign och QuarkExpress är de två program som lämpar
sig bäst och som används mest av alla tryckerier, reklambyråer
och layoutare. Dessa två program har många användbara verktyg
och funktioner vilket minskar riskerna för fel när ditt dokument
skickas iväg för tryckning.
Utskjutning
Om en färdig trycksak består av fler än en sida måste den
skjutas ut. Detta innebär att sidorna placeras enligt ett visst
mönster på ett större ark. När arkets är tryckt viks det och
skärs upp i mindre bitar så att de utskjutna och uppskurna
sidorna hamnar i numerisk ordning. Tidigare har detta jobb
gjorts för hand men nu finns det datorprogram som räknar ut
hur sidorna ska organiseras.
5 6. 3
4
7
4
2
8 1.
Exempel på utskjutning av en
8-sidig katalog
������
�����
ICC-profil
En ICC-profil har filändelsen .icc och beskriver hur
färger förändras av att hanteras i en enhet.
Det färgläge som används av en monitor kallas RGB och byggs
upp av tre grundkulörer, Röd, Grön och Blå. En tryckpress
använder sig däremot av ett annat färgläge, CMYK som istället
byggs upp av fyra andra grundkulörer Cyan (C), Magenta (M),
Gul (Y) och Svart (K).
RGB har fördelen att kunna beskriva fler kulörer, det har
med andra ord större kulörrymd. När en bild konventeras
från RGB till CMYK kommer kulörrymden därför att minska
och information att gå förlorad. Därför är det viktigt att inte
omvandla bilder till CMYK för en bilden ska skrivas ut eller
RIPas. Eersom alla enheter som hanterar färg ger något
olika resultat uppstår problem med att få samma dokument
att uppfattas på samma sätt på t.ex. två olika monitors. För
att kompensera för olikheter finns det filer som jobbar mot en
förutbestämd färgstandard, s.k. ICC-profiler.
Framför allt handlar ICC-profiler om att kompensera för olika
pressars olika punktförstoring, vilket annars kan ge färgstick i
kulörenas mellantoner. Med hjälp av en fotospektrometer mäts de
exakta färgvärdena som en tryckpress presterar och jämförs med
standard Lab-värden. Skillnaden mellan t.ex. 100% cyan i pressen
och 100% cyan enligt standarden mäts och används sedan för att
skapa ICC-profilen som kompenserar för skillnaderna. Detta görs
för att kalibrera alla enheter till samma standard så att trycket
eerliknar originalet i största möjliga mån.
När en bild eller ett dokument ska omvandlas från RGBläget till CMYK-läget används ICC-profilen och anpassar
bilden för att kompensera för den specifika enheten. Det
vanligaste produktionsflödet är att skapa en PDF som
skickas till RIPning och tryck och då kan profilen bakas in
antingen i InDesigns exportfunktion eller när Distiller gör
om PostScriptkod till en PDF.
RGB (skärm)
CMYK (tryckpress)
L*a*b kulörsystem
5
������
�����
PDF & Postscript
Med hjälp av ett sidbeskrivningsspråk talar man om
för utskriftsenheten hur sidan ska se ut och gör det
möjligt för rippen att översätta sidbeskrivningen till
en rastrerad bild.
Adobe Acrobat™
PostScript
PostScript är ett sidbeskrivningsspråk som används för att
spara ner dokument i, när det är färdigt att tryckas eller skrivas
ut. Det sparade dokumentet innehåller då all information om
hur sidan ska se ut när den skrivs ut och får filändelsen *.ps.
Huvudsyet med att göra en PostScript är att den kapslar in all
information om grafik och teckensnitt och minskar riskerna
för omflödningsproblem i samband med RIPning av filen. En
vanlig skrivare använder sig också av Postscriptkod för att
återge dokumentet vid utskri.
Portabe Document Format
Post script
= text+bild
�����
PostScript flöde
6
Porta be Document Format (PDF) lanserades för första
gången 1993 av Adobe. Tanken med PDF var att skapa ett
plattformsoberoende filformat. PDF har idag många olika
användningsområden, allt ifrån digitala blanketter på
Internet till att skicka trycksaker till tryckerier. En PDF-fil
är så gott som låst och det går inte att göra några ändringar i
filen. Fördelen med PDF är att felaktigheter vid rippning och
utskrier minskar avsevärt därför att PDF formatet är bättre
standardiserat än PostScript. För att läsa en PDF kan man
ladda ner ett gratisprogram från Adobes webbsida som heter
Adobe Acrobat Reader.
�����
Provtryck
Innan trycksaken går i produktion bör ett provtryck
göras. Detta görs för att kolla en rad saker och är mycket
viktigt för att undvika fel och tänkbara reklamationer.
Oast görs provtrycket i en annan tryckpress än den som ska
köra upplagan. Detta för att det skulle bli en alltför dyr kostnad
att köra ett fåtal exemplar som ett provtryck innebär. Ett
provtryck ska det helst göras i samma storlek som trycksaken
ska bli inklusive eventuellt utfall.
På ett provtryck kontrolleras följande:
Text
Om en trycksak innehåller text är det självallet viktigt att
texten blir korrekturläst. Eersom det är lättare att identifiera
spårkliga fel på papper än på en datorskärm lämpar sig
en vanlig utskriven kopia eller ett provtryck bra till en
sista genomgång. Även problem som rör olika skärningar
av typsnitt och hur texten flödar över rader är lättare att
upptäcka på ett provtryck än på en skärm.
Bilder
Det är viktigt att använda en kalibrerad skärm för att
kulörerna skall stämma överens med provtrycket. I program så
som Adobe Photoshop kan bilder retuscheras och kontrolleras.
Variabler som bör kontrolleras är storlek, upplösning, bildens
färgvärden, färgmängd, skärpa samt kulöröverensstämmelser.
Sidorna
Det är viktigt att kontrollera typografi, placering av bilder,
illustrationer, logotyper och texter. Man bör även kontrollera
radfall, satsytor, svällning, övertryck och utfall. För trycksaker
i 4-färg bör en färgseparerad laserutskri göras. Det innebär att
varje CMYK-färg samt pantone-färg skrivs ut på ett separat ark.
7
�����
Provtryck
Det finns två huvudtyper för provtryck.
Kemiskt förprovtryck och digitalt provtryck.
Kemiska provtrycket kan göras med tre olika metoder:
Blåkopior som framställs av färgseparerade filmer
exponerade på UV-känsligt papper. Skiktat provtryck då
filmer exponeras på acetatfilm och laminerat provtryck.
Laminerat provtryck framställs då ett basmaterial lamineras
med olika färgskikt i basfärgerna (CMYK). Dessa exponeras
ett i taget med hjälp av tryckfilmerna. När detta gjorts
monteras den tillhörande filmen i en exponeringsram, och
exponeras, var på den första färgen framkallas i en speciell
framkallningsmaskin. Den andra färgen lamineras på den
första och exponeras och så vidare.
Digitalt förprovtryck
Är egentligen inget annat än ett avancerad laserutskri. Detta
medför att det inte går att kontrollera om filmen framställs
rätt eller om filmernas innehåll stämmer. Det skulle kunna
sägas att man provtrycker den digitala filer som ligger till
grund för filmerna.
Färglaserskrivare
8
Plotterskrivare
�����
Plåtframställning
Raster Image Processing (RIP) är när en dator tolkar
om Postscriptbaserad kod till ett system av små
punkter som kallas raster. Eftersom man trycker
med fyra plåtar (C, M, Y och K) krävs det att RIPen
separerar en bild till fyra olika raster, en för varje färg.
Rastrering
Ju tätare rasterpunkterna ligger, desto skarpare blir trycket. För
att kunna skapa ett tätt raster måste originalet vara högupplöst
eller objektbaserat. Rastertäthet mäts i Dots per inch (dpi) till
skillnad från skärmupplösning som mäts i Pixels per inch
(ppi). För att skapa ett raster i standardtätheten 150 dpi kärvs
att originalet som RIPas har en upplösning på minst 300 ppi.
Alltså krävs två pixlar för att räkna ut en rasterpunkt.
Olika papper är anpassade eer tryckas med olika
rastertäthet, vilket är viktigt att tänka på när originalet är
RIPas. Dagstidningstryck på lågkvalitets rulloffsetpapper
använder sig av plåtar med raster med så låg täthet som 75 dpi.
Arkoffset trycks oast med 150 dpi.
Eer att det digitala originalet har kodats om till ett raster
i RIPen måste rastert överföras till plåt. Det kan göras på två
sätt.Den traditionella tekniken är att RIPen printar ut en
film som sedan täcker plåten när den exponeras för UV-ljus
och på så sätt för över rastert från film till plåt. Den nyare
tekiniken, Computer To Plate (CTP) utesluter filmen ur
produktiosflödet och framkallar raster direkt på plåten med
hjälp av en laser. CTP är snabbare och lättare att automatisera,
men utrustningen kostar betydligt mer än det som krävs för
filmframkallning av plåt.
Traditionellt flöde
CTP flödet
9
�����
Papper
Papper används att trycka på och har en rad olika
egenskaper. Om resultatet ska bli bra krävs att
pappret väljs med omsorg.
Det kanske viktigaste med papper är dess vikt. Ett papper med
allt för låg vikt går lätt sönder och rör sig mycket i maskinen,
vilket gör att trycket blir sämre. Ett lätt papper håller oa sämre.
Å andra sidan kan ett lätt papper vara en fördel i att en färdig
trycksak blir lättare vilket kan medföra kostnadsbesparingar
i form av t.ex. lägre porto. Papper med en vikt som överstiger
170 g/m² benämns kartong.
Förhållandet mellan papprets tjocklek och ytvikt kallas
bulk (m³/g). Papper med hög bulk är lätt och tjockt, medan ett
papper med låg bulk är tunt och tungt. Detta är ett mått på hur
voluminöst ett papper är.
Pappersfibrernas riktning
Opacitet
Betyder genomskinlighet, och har att göra med bl a fiberhalten
i pappret. Ett papper med hög opacitet lämpar sig inte för
tryck med stora mörka ytor om även baksidan ska tryckas.
Papprets yta kan behandlas på olika sätt. När papper manglas
mellan stålcylindrar i pappersbruket, glättas", medför det att
pappret får en slätare och blankare yta än obehandlat "matt"
papper. Glättat papper absorberar tryckfärgen långsammare.
Ett papper kan även bestrykas med en massa bestående av
bl a kria. Bestrykning ökar papprets släthet, men även dess
absorption av färg.
Pappersfiber
Tryckarksformat
460 x 640
520 x 720
640 x 900
720 x 1020
10
mm
mm
mm
mm
Papper består till stor del av fiber. Fibrerna är ordnade så att
flertalet ligger parallellt, alltså har pappret en "fiberriktning".
Pappret är mycket mer elastiskt längs med fiberriktningen än
vinkelrätt med den, vilket gör att man vill att papperna ska
ligga med fiberriktningen i samma riktning som tryckpressen
matar pappret. Om fiberriktningen är åt fel håll kommer
pressen att dra ut pappret när det trycks och trycket bli dåligt.
�����
Papper
Fiberriktning beskrivs som parallell med det andra måttet
på papprets etikett. Om det står t ex 210 x 297 mm går
fibrerna längs med den sida som är 297 mm. Det går även att
testa fram fiberriktningen genom att böja pappret längs med
båda kanterna, det böjer sig lättare och jämnare parallellt
med fiberriktningen.
Ett vanligt problem med papper för tryckare är statiskt
elektricitet, vilket resulterar i att papper sitter ihop. Det beror
oa på att tryckeriets lokal har för låg lufuktighet. Det kan
motverkas genom att öka lufuktigheten och ventilationen
eller öppna papperspallarna i god tid och låta den stå och dra.
Pappersformat
A0
A1
A2
A3
A4
A5
A6
A7
A8
A9
841 x 1189
594 x 841
420 x 594
297 x 420
210 x 297
148 x 210
105 x 148
74 x 105
52 x 74
37 x 52
mm
mm
mm
mm
mm
mm
mm
mm
mm
mm
A5
A6
A3
A4
A1
A2
Så här delas ett ark utifrån ett A0
11
Färg
Kulörer skapas i vårt huvud när ögat uppfattar ljus
med olika frekvenser.
röd (R)
+
grön (G)
+
blå (B)
När ögat träffas av ljus som innehåller en jämn styrka av alla
våglängder i den synliga delen av spektrumet uppfattas det
som vitt ljus. Ögats uppbyggnad gör att den bara kan uppfatta
ljus inom ett mycket litet intervall av alla våglängder. Detta
intervall utgör den synliga delen av ljusets spektrum. Det
sträcker sig från röda toner med en våglängd på runt 705
nanometer (nm) till blåvioletta toner runt 385 nanometer
via alla kulörer däremellan. Vanliga trycka färgbilder består
av flera tusen olika färgnyanser och eersom det inte är
möjligt att trycka så många färger måste alla bilders kulörer
omvandlas till grundfärger. Cyan, Magenta, Gult och Svart är
grundfärgerna i tryck och Rött, Grönt och Blått grundfärgerna
på bildskärmar. Nedan följer en kort presentation av de
vanligaste kulörsystemen: RGB, CMYK, PMS.
RGB (Red, Green, Blue)
=
RGB
12
RG B är ett kulörsystem som digitala bilder och bildskärmar
till datorn använder sig av. Alla 3 kulörer använder ett värde
mellan 0 - 255. RGB värdet R=0, G=0, B=0 ger vitt och värdet
R=255, G=255, B=255 ger svart färg, det vill säga alla synliga
våglängder har filtrerats bort av tryckfärgerna. Oturligt nog
klarar inte den färg som tryckpressar använder av att helt
filtrera bort det synliga ljuset. Istället för att när färgerna trycks
i full mängd på varandra uppleva det som svart uppfattas det
som en väldigt mörkbrunaktig kulör. Därför används en ärde
färg, svart (K) i tryck.
Färg
CMYK (Cyan, Magenta, Yellow, Black)
CMYK kommer av kulörerna cyan, magenta, gul och svart.
Vid tryckning används subtraktiva kulörsystem. Om man
till exempel ska trycka ett fyrfärgsjobb måste man separera
digitala RGB-bilder till de fyra tryckfärgerna. Kulörerna i
CMYK definieras som procentuella blandningar, t.ex. ger
blandningen C=0%, M=100%, Y=100%, K=0% en varmröd
kulör. Vissa CMYK blandningar ger olika intryck med olika
sorters tryckfärger, papper samt mellan olika tryckpressar.
CMYK-kulörrymden är mindre än RGB-kulörrymden.
PMS (Pantone Matching System)
PMS är ett användbart men inexakt sätt att beskriva kulörer.
Systemet bygger på blandningar av nio olika färger som
valts ut eer deras användbarhet. Kulörerna är indelade
eer ett siffersystem som gör det enkelt att välja men det
framkommer inte vilka kulörer man egentligen talar om. PMS
används mest för dekorfärger i tryck. Ett system med speciella
pigmentblandningar för olika kulörer som PMS-systemet, har
större möjligheter att visa mättade kulörer eersom varje kulör
har en egen pigmentblandning. PMS har större kulörrymd än
CMYK. Vid separation från PMS till CMYK bör man därför
vara medveten om att det inte går att återskapa PMS-systemens
alla kulörer.
cyan (C)
+
magenta (M)
+
gul (Y)
+
svart (K)
=
CMYK
�������
En PMS karta
13
Tryck
Offset är i dag den vanligaste metoden att trycka på
papper. Det finns en rad olika andra trycktekniker som
t.ex. flexo-, djup-, screen-, och digitaltryck, men vi
kommer att fokusera på offsettryck i denna handbok.
Vid offsettryck monteras den färdiga plåten på en cylinder som
sedan färgas in. Men själva trycket av pappret sker inte med
plåtcylindern utan utanför plåten (off set) på en gummiduk.
Färgen överförs från plåten till en gummiduk monterad på
en cylinder. Som sedan trycker på pappret med ytterligare en
metalcylinder som mottryck.
Våtoffset och torroffset
De flesta offsettryckpressar använder vatten och utnyttjar den
s.k. lithografiska principen. Istället för att som med s.k. torroffset
använda en plåt där de icketryckande ytorna är färgbortstötande
drar de icktryckande ytorna på en våtoffset plåt till sig vatten
som i sin tur stöter bort den oljebaserade färgen.
Detta för med sig vissa problem. Ett av dem är att hålla rätt
balans mellan fukt och färg, hela tiden måste rätt mäng fukt
tillsättas för att de icketryckande ytorna inte ska torka ut,
samtidigt som för mycket fukt gör att vatten läcker ut till de
tryckande ytorna och stöter bort färg där. Det finns även vissa
fördelar med våtoffset som att fukten kyler plåtarna och risken för
att små papperspartiklar, noppror, ska fastna på plåten minskar
Arkoffset och rulloffset.
Papper som trycks i en offsettryckpress kan antingen komma från
en en stapel med ark eller e rulle. För större upplagor används
oast pappersrullar som trycker snabbare, för mindre upplagor
används mestadels arkoffset som ger mindre pappersspill.
Denna bok kommer att lägga fokus på arkoffset, även om många
principer kan tillämpas vid såväl ark- som rulloffset.
14
Tryck
Papper
Ark från pappersstapeln matas in i tryckpressen ett och ett.
Med hjälp av trycklu separeras, lys och förflyttas arken fram
till dubbelarkskontrollen som stannar maskinen om fler än ett
ark matas in samtidigt.
Nästa steg är att pappret ska registreras, vilket innebär att de
ska justeras så att framkanten ligger exakt vinkelrätt med kanten
av maskinens cylindrar. Arket registreras även i sidled, vilket
innebär att det skjuts in en viss bit av en "linjal" så att alla ark
ligger med samma avstånd från maskinens cylinderkant till arkets
ena kant. Arken registreras eersom alla ark är något olika stora,
men trycket måste centreras och placeras exakt rakt och centrerat
på arket för eerbearbetningen och de andra färgverkens tryck
ska komma rätt i förhållande till de första trycket. Det sista
steget innan pappret trycks mellan gummidukscylindern och
mottryckcylindern är att de svingande förgriparna accelererar
arket till samma hastighet som maskinens cylindrar.
Färg
Tryckfärgen, såväl Pantone-färger som CMYK-färger, matas
Färghopp
vals
in i pressen från en behållare som kallas färgkistan av en Färgduktor
kromcylinder som benämns duktor. Mängden färg kan ökas över
hela plåten genom att öka duktorns hastighet, men färgmängden
kan även ökas över en del av plåten, en färgzon, genom att öka
mellanrummet mellan färgkistans kant och duktorn på en ett
visst ställe med s.k. färgzonskruvar. Att ändra mängden färg i en
viss färgzon används när olika delar av plåten har olika mycket
tryckande ytor och behöver olika mängd färg för att inte torka ut.
När duktorn har matat ner färg i pressen transporterar och
Färgverket
jämnar ett antal valsar ut färgen tills den slutgiltligen förs
över på plåten av fyra färgformvalsar. De tryckande ytorna
och rasterpunkterna fångar upp färgen och de icketryckande
vattenbelagda ytorna stöter bort den. Gummiduksvalsen
trycks mot plåten och färgen förs över till gummiduken där
trycket på själva arket sker.
15
Tryck
FukthoppFuktduktor
vals
Fuktverket
Fukt
Precis som färgen förs ut ur en färgkista av en duktorvals
f lyttas vatten upp ur ett fuktkar och in i fuktverket av en
krombelagd duktor. Fukten transporteras till plåten av
fuktformvalsar som täcker de icketryckande ytorna så att
färgen inte fastnar. Mängden fukt kan justeras genom att
öka duktorns hastighet.
Tryck
Plåtcylinder
Gummidukcylinder
Mottryckcylinder
16
När färgen förts över till gummiduk och pappert matas in
mellan mottryck och gummiduken överförs färgen till pappret.
När arket har blivit tryck matas det vidare och cylindrarna
fortsätter att rotera. Plåtcylinderna hämntar upp mer färg
och fukt, gummiduken tar emot den nya färgen från plåten,
och ett nytt papper matas in mellan mottryckcylindern och
gummiduken. Om tryckpressen har flera tryckverk för olika
färger matas pappret in i nästa verk, ibland vänder maskinen
pappret automatiskt och trycker baksidan istället för en
andra färg på framsidan. Om det är en press med bara en färg
förflyttas arket till avlägget där fläktar och jämnstötare ser till
att arken staplas i en prydlig hög.
Mått & justering
Det första arket som en tryckpress trycker är väldigt
sällan perfekt. Därför måste fel i trycket mätas och
justeras i pressen.
Pass
Det första som måste justeras är att centrera arket. Genom att
mäta avståndet från framkanten och den ena sidokanten till
de skärmärken man har tryckt med en typometer och sedan
justera registreringen kan man få trycket centrerat. Nästa
justering är att passa de olika färgerna så att de trycks precis
intill varandra. Genom att med lupp studera hur långt ifrån
den första tryckta och centrerade färgen de andra färgerna
ligger i speciella passmärken och sedan flytta på de andra
plåtarna går det att få trycket helt i pass.
Passmärke och
skärmärke
Färg
För att en tryckt bild ska se bra ut krävs att rätt mängd färg
av samtliga kulörer läggs på i rätt mängd på alla zoner på
plåten. Mängden färg justeras med zonskruvarna. För att
veta hur mycket färg som ska läggas på måste mängden färg
mätas. Det kan göras på ett antal olika sätt, det enklaste är
att med ögonmått jämföra bilden med ett provtryck. Om en
maskin är kalibrerad mot en ICC-profil går det använda ett
mätinstrument som mäter mängden tryckt färg av en viss
kulör, en denistometer, för kontrollera om mer eller mindre
färg ska läggas på plåten. Då mäter man en serie färgrutor
i arkets bakkant och jämför de densitet-värden man får i
densitometern med de förutbestämnda standardvärden och
ökar respektive minskar färg i de olika zoner allt eer behov.
En lupp används för att
kontrollera passet
Färgstrip och
gråskalestrip
17
Mått & justering
Ett exempel på ett
gråbalansfält
Ett sätt se om färgbalansen stämmer är att trycka gråbalansfält,
som är en grå ruta uppdelad i två delar. Den ena delen är tryck
med endast svart färg, medans den andra delen är tryckt
med CMY färgerna. Om de båda delarna uppfattas som lika
i kulören är bilden gråbalanserad. Anledningen att man bör
kontrollera trycket både med densitometermätning av rutor
med de olika färgerna tryckta och gråbalansen är att bara för
att fulltonerna är i balans betyder det inte att de toner som inte
är tryckta i raster är i balans. Det beror på s.k. punktförstoring,
som betyder att rasterpunkterna har blivit större än de borde.
Toning
Ett problem med färghållning är när plåten inte är tillräkligt
fuktig och de icketryckande ytorna tar upp färg. Detta kan leda
till toningar och fläckar på pappret. Om man märker att trycket
tonar är det viktigt att öka mängden vatten på plåten för att få
balans mellan färg och fukt.
Punkförstoring
Punkförstoring märks mer i 50% raster då det finns mycket
plats mellan rasterpuntkerna för punkterna att svälla än i 80%
En typometer är en
raster då rasterpunkterna redan ligger över varandra. Alltså
grafisk linjal och används
måste både densiteten i fulltonerna och gråbalansen stämma
för att justera trycket
med de förutebstämnda färgvärdena som finns för att den
tryckta bilden ska uppfattas som lik originalet.
Den högra delen av bilden visar hur
rasterpunkter på cyanplåten har blivit
förstorade med 40%.
Eersom rasterpunkterna på cyanplåtens
högra del är för stora kommer mellantoner
i samma kulör att bli starkare i färgen.
Punkförstoring på cyanplåten gör att den
högra delen av den färdiga bilden blir för
mycket cyanfärgad, bilden får ett ”cyanstick”.
18
Eerbearbetning
Efterbehandling är en viktig del i en grafiska produktionen.
När en upplaga är tryckt kan man tro att den är klar,
tvärtom den är långt ifrån en färdig produkt.
Det är viktigt att i god tid bestämma vilken sorts eerbehandling
som krävs. Till exempel kan ett tjockt kartongpapper som
kräver en speciell eerbehandlingsmetod ställa till problem
i slutfasen om pappret måste torka en viss tid och sen hinna
med eerbehandlingen. Den vanligaste eerbehandlingen som
görs idag är att “falsa” (vika) ihop tryckta ark som har många
sidor, som däreer limmas, binds ihop och slutligen skärs till
rätt format. Om en trycksak består av mer än två sidor kommer
den antagligen att behöva falsas.
Falsning
Falsning av ett ark
Att vika papper kallas för “falsning” och det används för det
mesta vid alla bindningstyper för att skapa sidor av det tryckta
arket. Oast rör det sig om två varianter, parallellfalsning
och korsfalsning. Vid parallellfalsning löper alla falsveck
parallellt med varandra. Korsfalsning lägger istället varje nytt
falsveck i rät vinkel emot det föregående. Man kan så klart göra
kombinationer utav dessa.
Bigning
Om ett pappers ytvikt överstiger 200g/m är det svårt att falsa
utan att få fula veck. Då “bigas” pappret innan det falsas.
Bigning fungerar så att ett veck görs i pappret med hjälp av
en tunn stållinjal som pressas in i pappret. Bigning används
vid hantering av kartong. Bigning används oa till omslag
vid limhäning. Det bästa resultatet för en limhäning med
tjockt omslag är en “4-bigning”. En 4-bigning utgörs av en big
vid varje kant på ryggen och några millimeter in från ryggen
på pärmens fram- och baksida. Bigarna i pärmen är till för att
trycksaken ska kunna öppnas utan att pärmen får ett fult veck
och för att den ska bli enklare att öppna.
Bigning av ett ark
19
Eerbearbetning
Bindning
Att sätta samman flera tryckta ark till en trycksak kallas för
bindning. De vanligaste bindningsmetoderna är metallhäning,
limhäning, textilhäning och spiralbindning.
Metallhäftning
Rygghäftning
Det finns huvudsakligen två olika typer av metallhäning.
Den första, plåthäning kan även kallas sidhäning och är
en bindningsvariant som används i enklare sammanhang, till
exempel internt på företag och går ut på att slå en eller ett par
klamrar igenom en pappershög, t.ex. uppe i ett hörn.
Den andra metoden, rygghäning går ut på att häa
klammer genom trycksakens falsning eller rygg. Sidantalet
begränsas oa av att trycksaken har svårt att ligga stängd och
öppnar sig om den är alltför tjock, men häen med under 40
sidor kan rygghäas.
Spiralbindning
Användas oa till manualer och skrivblock eersom de
får stadigare ryggar än med plåthäning. Nackdelen med
spiralbindningar är instabiliteten, det blir oa ostadigt, svårt
att stå i bokhyllan och metoden är ganska dyr.
Lackning
Wire-O bindning
20
Är en teknik om man vill få en blankyta på trycksaken. När
man lackat ett ark så ökar inte direkt skyddet mot smuts
och slitage utan det blir men en estetisk funktion. Lacken
trycks i ett vanligt färgverk eller i ett speciellt lackverk i en
offsettryckpress. Bestrukna papper är att föredra om man
vill uppnå ett fint resultat. Det finns genomskinlig lack
som skyddar färgen mot blockning, så kallad UV-lack. Den
vanligaste anledning till att trycka ark lackas är minska risken
för smetning när de torkar.
Efterord.
Vi vill med denna handbok förklara och förenkla trycksaksproduktionens olika stadier
och faser. Därför har vi valt att göra den kort och enkel, men samtidigt så bred och
djupgående som möjligt. Oberoende av om du jobbar som formgivare, grafisk konsult
eller tryckare ska kunna ha nytta av denna bok.
Vi vill lyfta fram det väsentliga med en god kommunikation inom alla delarna i en
grafisk produktions kedja, för att lyckas med att lösa de problem man ställs inför i ett
trycksaksprojekt.
En Tryckares Lilla Randiga - Första utgåvan
©2004 Stefan Öhrn, Gustav Lindholm, Johan Pries, Björn Hagel
Text, Design, Illustrationer
Stefan Öhrn
Gustav Lindholm
Johan Pries
Björn Hagel
Rubriker
Minion Pro Semibold
Ingress
Gill Sans Light
Underrubriker
Gill Sans Regular
Brödtext
Minion Pro Regular
Papper på omslag
Chromocard 240g
Papper i inlagan
StoraFine naturvit 200g
Tryck
Rönnowska Skolan, Helsingborg
Efterbehandling
Rönnowska Skolan, Helsingborg