Transcript Symposium 20/5 2010 - Enheten för polisutbildning

Symposium
20/5 2010
Presentation av de olika sessionerna
Under vårterminen 2010 har ”Momentet 4:3 genomförts med tre
olika inriktningar: ” Fördjupad intervju – förhörsteknik”, ”Fördjupad
juridik” samt ”Skriftligt fördjupningsarbete”. Dessa kurser finns
presenterade var för sig.
Innehållsförteckning
Fördjupad intervju – förhörsteknik
Sid. 2
Fördjupad juridik
Sid. 6
Skriftligt fördjupningsarbete
Sid. 9
På baksidan av detta häfte finner du en översikt av programmet som
avser den skriftliga fördjupningskursen.
Elisabeth Åström inleder Symposiet kl 08.15 i sal 1031 och
Mikael Sjögren avslutar Symposiet kl 17.00 i sal 1031
Polisutbildningen vid Umeå universitet
Fördjupad intervju – förhörsteknik
Sal 1031
Under den fördjupningskurs som rört förhörs och intervjumetodik har studenterna, individuellt eller i
grupper om två, valt ett fördjupningstema som man via litteraturstudier, intervjuer eller på annat
sätt samlat in och bearbetat information om.
Under symposiedagen kommer studenterna i sex olika grupper att presentera resultatet av sina
”individuella” fördjupningar. Varje redovisningspass, som bygger på flera olika fördjupningstemata,
kommer att behandla olika aspekter av förhör/förhörsmetodik.
08.30 – 09.45 SANNING OCH LÖGN VID FÖRHÖR
Markus Uusitala
Att avslöja lögner med hjälp av kroppsspråket
Jimmy Erström
Kroppsspråk – En metod att avslöja en lögn
Erik Israelsson
Jonas Hedenljung
Att avslöja lögn vid förhör med misstänkt
Simon Hellberg
Per Bixo
Faktorer som påverkar tillförlitligheten i ett vittnesförhör
Marcus Lingvall
Jens Ölund
Att läsa människor och skapa rapport – en introduktion
2
10.00 – 11.00 FÖRHÖR MED MISSTÄNKTA
Johan Landell
Bemötande i förhörssituationen
Christoffer Lindberg
Linus Holmberg
Förhör med misstänkt
Emma Jonsson
Grov narkotikabrottslighet – tillvägagångssätt för att lyckas i
Caroline Nicolas
förhör med misstänkt
Richard Karlsson
Förhör med misstänkt
Olle Keränen
11.00 – 12.00 ERKÄNNANDE VID FÖRHÖR MED MISSTÄNKTA
Mattias Andersson
Erkännandets psykologi – teorier kring hur man får en misstänkt
gärningsman att berätta under förhör
Fredrik Brink
Tillståndsberoende minne – Och dess återskapande
Daniel Strååth
Mattias Jakobsson
Vikten av ett erkännande
Robert Persson
Daniel Nordahl
Varför konfrontera
Jonas Olsson
3
13.00 – 14.00 FÖRHÖRSMETOD, TYP AV FÖRHÖR OCH FÖRHÖRSLEDARUTVECKLING
Andreas Andersson
PEACE-modellen
Martin Särnquist
Maria Lindgren
Vilket första förhör är svårast att hålla
Patrik Fallström
Videoförhör
Fredrik Heidenberg
Hilda Svensson
Resenären - En förhörsledare i ständig utveckling
Sara Sundelin Norberg
14.00 – 15.00 FÖRHÖR MED BARN OCH UNGA
Christian Jonsson
Förhör med ungdomar mellan 15-18 år
Patrik Tabell
Jeremias Gutierrez-
Förhörstekniker och regler kopplat mot misstankeförhör med barn
Liljestrand
och ungdomar
Elias Lindgren
Emma Jonsson
Användningen av ledande frågor i förhör med barn – utveckling,
Linda Öberg
mognad och ålder
Jörgen Andersson
Förhör med barn – I samband med sexuella övergrepp
Albin Brandholm
4
15.15 – 15.45 SPECIALPROBLEM VID GÄRNINGSMANNAFÖRHÖR
Patric Hiller
Genuin och simulerad minnesförlust hos gärningsmän
Kristian Hoflund
Peter Lindgren
Ingemar Vikström
Att förbättra förhöret med den psykopatiske gärningsmannen
15.45 – 17.00 SPECIELLA FRÅGESTÄLLNINGAR VID FÖRHÖR
Andrée Larsen
Ledande frågor under förhör i rättegång
Rikard Lindvall
Kristian Karlsson
Användning av andra förhörstekniker i Sverige
Fredrik Lagerström
- REID-teknikens vara eller inte vara i Sverige?
Jonas Johansson
Tortyr och hårda förhörsmetoder
Zebastian Häggblad
Christoffer Hörlin
Erkan Ekici
Konflikthantering i förhörssituationer
Christian Vainikainen
Lukas Börjes
Sekventiell eller simultan konfrontation
Therese Denitton
5
Fördjupad juridik
Detta utbildningsmoment har i första hand behandlat den lagstiftning som styr
polisens brottsutredande verksamhet inom ramen för förundersökning och
förenklad utredning. Frågor som förundersökningens inledande, bedrivande
och slutförande, straffprocessuella tvångsmedel, bevisvärdering och inte minst
förundersökningens principer och betydelse för beslut i åtalsfrågan och
huvudförhandlingens genomförande har belysts. Även det regelsystem som
styr polisens övriga uppdrag och tvångsmedelsanvändning t ex vid
ordningsstörningar och i vårdlagarna har studerats.
Momentet har syftat till att fördjupa de kunskaper studenten tidigare under
polisutbildningen har förvärvat, genom att de aktuella rättsreglerna
systematiseras och sätts in i sina respektive sammanhang.
Momentet avslutas med att alla genomför en rättsutredning av ett eget valt
ämne. Dessa rättsutredningar redovisas i symposiets form via korta (30min)
presentationer och diskussioner. Ämnena (totalt 23 st) speglar ett brett fält
inom den ovan presenterade ramen för fördjupningsmomentet.
6
Fördjupad Juridik
GRUPP A Ordförande: Kajsa Henning-Mäki Lokal 2004
8.15
8.30
9.00
9.30
10.00
10.30
11.00
11.15
Samling - inledning
1 Lisa Munkhammar
Nina Zamanian
2 Patrik Sparrman
Gränsdragningar - polisens vålds- och vapenanvändning
Förverkande av fordon med anledning av trafikbrott
paus
3 Isabell Nilsson,
Stina Richardsson
4 Cenk Kocagözoglu
Subutexprogrammet
Polisens lagliga möjligheter att skjuta med sitt tjänstevapen
11.45
paus
5 Erik Eriksson,
Carl-Johan Nilsson
paus
12.30
6 Johan Näslund
Polislagen (PL) 13§
13.00
7 Cecilia Levander,
Nina Kjellsson
paus
Barn och skadeståndsansvar
13.30
14.00
15.45
8 Kristoffer Lundström,
Marcus Viklund
9 Anna Isaksson, Jenny Hellegren,
Louise Gunnarsson
paus
10 Dennis Trygg,
Karl Knutsen-Öy
11 Frida Aspeheim-Spreizer
16.15
12 Caroline Johansson
14.30
15.00
15.15
16.45
Polislagen (PL) 13§ - rekvisit och tillämpning
Barn som misstänks för brott
Kränkning av polis – vad och hur mycket skall tålas samt
om kränkningsersättning
Polislagen (PL) 20a§
Samtyckesutredningen –
Ur ett juridiskt perspektiv med genusglasögon
Rättegångsbalken (RB) - Kap 23, 24, 27 och 28
Samling - avslutning
7
Fördjupd juridik
GRUPP B Ordförande: Bertil Hammarberg Lokal 2005
8.15
8.30
9.00
9.30
Samling - inledning
13 Pierre Hautau
Dan Grabö
14 Johanna Persson
Emelie Åström
paus
Förverkande av alkohol – Hur går det till i teorin och
i praktiken
Plikten att hjälpa nödställd
10.00
15 Kristina Johnsson
När får polisen använda skjutvapen enligt skjutkungörelsen?
10.30
16 Linda Bergman, Elin Eriksson,
Göran Brogren
paus
17 Andreas Brink
Mikael Melin
paus
Brottsprovokation
11.00
11.15
11.45
12.30
Ny lag om skyddsomhändertagande av nya
och ännu inte klassade droger
Kroppsbesiktning
13.30
18 Annie Wilhelmsson
Annica Stadin
19 Oscar Thorén
Daniel Högberg-Persson
paus
14.00
20 Kristine Eliasson
Fara i dröjsmål
14.30
21 Mikael Liljeholt
Anonyma vittnen
15.00
15.15
paus
22 Josef Renklint
BrB 6:10a§
15.45
23 Ida Basilius
Niklas Lundgren
13.00
Polismans gripande i brådskande fall
Rapporteftergift
16.15
16.45
Samling - avslutning
8
Skriftligt fördjupningsarbete – 08.40 – 09-10
NBVH 1010
Nr 582: Krogrelaterat våld i Örnsköldsvik
NBVH 1005
Nr 588: På liv och död- från arbetsmiljö till livförsäkring
Daniel Gillberg och Magnus Rosenback
Fredrik Sonesson, Mathias Näsström och Niklas Nilsson
Diskussionsledare: Ulrika Fjellström och Agneta Eriksson
Ordförande: Staffan Sehlin
Diskussionsledare: Rickard Johnsson och Jonas Heimdahl
Ordförande: Mats Klingvall
Alkohol är en känd faktor när det gäller våldsbrott i krogmiljö. Sedan år 2006
har Örnsköldsviks kommun tillsammans med Östersunds kommun arbetat
med ett projekt kallat ”ansvarsfull alkoholservering”. Projektet är ett
samarbete mellan kommunen, polisen och lokala krögare som syftar till att
minska alkoholserveringen till redan berusade personer samt underåriga.
Detta skall uppnås genom utbildning av krogpersonal, ordningsvakter och
entrévärdar samt att följa upp det hela med kontroller. Syftet med rapporten
är därför att kartlägga det krogrelaterade våldet i Örnsköldsviks kommun.
Detta genom att utreda om det finns platser med en hög koncentration av
krogrelaterat våld samt att undersöka om det finns ökningar eller minskningar
av det krogrelaterade våldet. I rapporten har vi sammanställt
anmälningsstatistik från Örnsköldsviks närpolisområde. Vi har även använt oss
av anmälningsstatistik över misshandelsfall som skett på fredags- och
lördagskvällar mellan kl.22 och kl.04. Utifrån anmälningsstatistiken går det att
se en generell minskning av det totala antalet anmälda misshandelsfall mellan
åren 2006 och 2009. De högsta koncentrationerna av anmälda misshandelsfall
finns i nära anslutning till ett begränsat antal krogar och matställen i
kommunen. Polisen arbetar aktivt mot detta med en insatsplan som grund.
Anledningen till minskningar i anmälningsstatistiken går inte helt att fastställa.
Dock finns det tecken på att arbetet med ”ansvarsfull alkoholservering” samt
att polisens arbete mot krogvåldet har haft en stor betydelse för minskningen
av antalet anmälda misshandelsfall.
Studier har visat att poliser arbetar i riskfyllda miljöer där de löper risk att skada
sig eller i värsta fall omkomma. I Sverige har de senaste 110 åren 92 poliser
avlidit till följd av våld eller olyckor. Antalet anmälda arbetsolyckor med
sjukfrånvaro har de senaste 5 åren legat ganska stabilt medans antalet anmälda
brott i form av våld mot tjänsteman har ökat något. Med tanke på den riskfyllda
arbetsmiljön är det av vikt att poliserna kan hantera akut uppkomna
sjukvårdssituationer. De bör enligt intervjuad ambulanspersonal klara av att
stoppa en större blödning, åtgärda ett andningsstopp och kunna utföra HLR vid
ett hjärtstopp. Syftet med denna studie var att undersöka hur poliser i yttre
tjänst upplever att de har en trygghet i att agera i dessa situationer. Studien
byggde på en enkätundersökning som utfördes bland poliser tjänstgörande på
näpo city i Jämtlands polismyndighet. Resultaten visade att dessa poliser i stort
känner sig trygga att agera sjukvårdsmässigt. Inga statistiskt signifikanta
skillnader kunde ses mellan de olika variablerna som prövades. Ett flertal av de
kommentarer som lämnades efterfrågade, trots den upplevda tryggheten, mer
utbildning i sjukvård. Konklusionen som drogs var därför att
sjukvårdsutbildningen måste fortgå även efter polisutbildningen då detta skulle
kunna bibehålla eller öka den upplevda inre tryggheten.
NBVH 1006
Nr 594: Fjällräddningens vara eller icke vara i Polisens
regi
NBVH 1007
Nr 600: Polisers erfarenheter och upplevelser i samband
med handräckning av personer drabbade av psykisk
sjukdom
Anton Scheid och Eric Wåglin
Emma Sjöblom
Diskussionsledare: Cesar Saliba och Klas Redenfors
Ordförande: Lars-Erik Lauritz
Diskussionsledare: Malin Ekström och Jonas Daunfelt
Ordförande: Nils-Erik Wedman
På grund av ett ständigt tilltagande intresse för den svenska fjällvärlden ökar
antalet människor som vistas i fjällen. Något som bidrar inte bara med en
rikare fritid för fjällturisterna utan även fler arbets- och inkomsttillfällen åt
samhället. För att alla dessa människor ska kunna känna sig trygga om en
olycka inträffar finns fjällräddningen. Syftet med rapporten är att undersöka
hur fjällräddningen ska kunna organiseras på bästa möjliga sätt. Är det genom
den nuvarande organisationen i polisens försorg eller finns det andra
lösningar? Rapporten är inriktad mot fjällräddningen i Jämtlands län och
baseras på information inhämtad huvudsakligen från intervjuer, myndigheters
och organisationers webbsidor samt en proposition som behandlar
omorganisering av fjällräddning . I rapporten framkommer att den nuvarande
organisationen av fjällräddningen inte går att organisera på ett bättre sätt med
de till buds stående medlen.
Arbete inom den psykiatriska vården väckte intresset att undersöka hur det
erfars och upplevs att utöva den här typen av tvång och vad poliserna som utför
handräckningarna upplevde i samband med dessa åtgärder. Vissa
litteraturstudier har gjorts för att få en inblick i vilket material som redan fanns
tillgängligt samt vilka slutsatser som redan fans dragna rörande ämnet. Syftet
med detta arbete var att belysa polisers erfarenheter och upplevelser i
samband med handräckning av personer drabbade av psykisk sjukdom. Fem
intervjuer har gjorts med fem olika poliser. De intervjuade poliserna varierade
avseende ålder, kön samt antal år i tjänst. I resultatet har framkommit att
handräckningar upplevs som riskfyllda uppdrag för de inblandade poliserna, att
handräckningar är något som anses vara frekvent förekommande som
arbetsuppgift och att det kan diskuteras huruvida polisen är rätt instans att
genomföra handräckningen. I diskussionen diskuteras vilka förbättringar som
skulle kunna göras samt hur denna arbetsuppgift kan komma att påverka
poliserna. Konklusionen är att förbättrat samarbete mellan polisen och
sjukvården skulle kunna förbättra situationen och upplevelserna för de
inblandade poliserna.
9
Skriftligt fördjupningsarbete – 09.20 – 09.50
NBVH 1010
Nr 583: Förebygga ungdomsbrottslighet
Gustav Schelin
Diskussionsledare: David Didriksson
Ordförande: Staffan Sehlin
Denna rapport handlar om ungdomsbrottslighet i Örnsköldsvik. Syftet är att
hitta gemensamma faktorer till varför ungdomar blir karriärkriminella, vilka
områden i Örnsköldsvik som är överrepresenterade då det gäller
ungdomsbrottslighet, vad som görs preventivt och hur samverkan fungerar i
kommunen. Mitt tillvägagångssätt har varit att studera brottsteorier och
annan text, göra intervjuer och skicka ut en enkät. Genom detta har jag bland
annat funnit att det som får ungdomar att begå brott kan var en strävan efter
bättre materiell standard och den spänning som brottsutövandet ger. Vidare
har jag funnit att skolan inte fungerar för ungdomar som är kriminella, mest
ungdomsbrottslighet tycks ske i centrum och samarbetet mellan socialtjänsten
och polisen skulle kunna förbättras. De flesta poliser i min undersökning
känner inte till att drygt 60 procent av ungdomar som lagförs för något av de
strategiska brotten riskerar att bli karriärkriminella vilket framgår av Brårapport 2000:3. Polisen skulle behöva arbeta fram en klar rutin för hur de ska
vidareutveckla förebyggande arbete mot ungdomsbrottslighet. Andra
förbättringsförslag för polisen är bland annat att utveckla de fungerande
rutiner som används idag, BIR-grupper, bekymringssamtal och medling samt
att utreda gemensamma case med socialtjänsten.
NBVH 1006
Nr 595: Da´ktylos skopi´a
Cesar Saliba och Klas Redenfors
Diskussionsledare: Daniel Karlsson och Joakim Larsson
Ordförande: Lars-Erik Lauritz
Arbetet är en studie för att försöka klargöra huruvida man kan säkra
fingeravtryck med hjälp av enkla beprövade metoder samt nya och icke
beprövade metoder. Dessa metoder är Kolpulvermetoden, Järnpulvermetoden
samt den mindre prövade metoden med flytande kolpulver på porösa material
såsom kartong och papper. För att kunna ge en förklaring till hur fingeravtryck
säkras och lagras är det viktigt att gå in på bakgrunden till de biologiska
faktorerna. De historiska faktorerna för hur fingeravtryck uppmärksammades
under mitten av 1800-talet som en unik identifieringsmetod och hur man idag
säkrar fingeravtryck och identifierar med hjälp av dessa. Bilder förekommande
i arbetet, påvisar huvudsatserna, om huruvida ett fingeravtryck är
oföränderligt och är ej likt något annat fingeravtryck. Tester som har utförts
för att se hur fingeravtryck säkrats har kartlagts i arbetet i speciella tabeller.
Dessa bör granskas med de kort som bifogas som bilaga då det annars kan
vara svårt att tolka avtryckens kvalité. En sakkunnig (Thomas hoff, SKL) har
inspekterat dessa och gett en preliminärbedömning om fingeravtrycken hade
kunnat användas vid eventuell spårning i ett skarpt fall. Resultaten har
redovisats i tabeller under ”resultat” och de har benämnts med siffror och inte
huruvida de blev godkända eller ej. Avslutningsvis har en diskussion förts om
huruvida arbetet fallit ut på önskad väg. Vilka mål som har uppnåtts,
respektive vilka mål som inte har uppnåtts. Vad som kan ha påverkat utöver
de faktorer som tillsattes under avtrycksprocessen, samt om metoderna hade
kunnat göras på ett annorlunda sätt eller med andra förutsättningar.
Huvudsakligen var intresset att förutsättningarna skulle vara så likt
verkligheten som möjligt, därav de speciella testmetoderna.
NBVH 1005
Nr 589: Fysisk träning under polisutbildningen i Umeåökar eller minskar den under utbildningens gång?
Rickard Johnsson och Jonas Heimdahl
Diskussionsledare: Cecilia Artursson och Elin Holmqvist
Ordförande: Mats Klingvall
Syftet med denna rapport är att studera träningsintensiteten under
polisutbildningen i Umeås fyra terminer och om denna har minskat, samt
försöka hitta en förklaring till varför. Vi har undersökt i vilken mängd
studenterna tränar, vilka träningsformer som utövas samt om det sker någon
förändring av träningen under tiden studenterna går på utbildningen. Vi
kommer att försöka få svar på dessa frågor genom att studenter i termin 1 och
4 på polisutbildningen kommer få svara på en enkät. Vi presenterar i
inledningen de fysiska krav som ställs av polisutbildningen på varje enskild
student samt de olika examinationerna som genomförs under utbildningen. Det
finns sen tidigare ett flertal rapporter om de fysiska examinationerna under
utbildningen samt de fysiska tester som genomförs vid antagningen till
polisutbildningen, men vi har valt att fokusera oss på den vardagliga träningen
samt om examinationerna som genomförs påverkar träningen.
Träningsintensiteten bland polisstudenterna är i genomsnitt fyra till fem
träningspass i veckan och de vanligaste träningsformerna är löpning samt
styrketräning. Intensiteten har minskat något under utbildningens gång men
har främst ändrat form, från styrketräning till kondition. För att förhindra denna
minskning bör träning i högre grad schemaläggas och examinationer följas upp
samt genomföras även i termin 4.
NBVH 1007
Nr 601: ”Myt eller sanning?”- pratar inte personer i
segregerade områden med polisen?
Linda-Marie Claesson
Diskussionsledare: Emma Sjöblom
Ordförande: Nils-Erik Wedman
En förutsättning för att rättssystemet ska fungera är att personer ställer upp
och berättar för polisen om vad som har hänt när brott har begåtts. Det har
förekommit situationer då personer i segregerade områden väljer att inte tala
med polisen på grund av rädsla för bland annat repressalier. Det är av största
vikt att polisen lyckas bygga upp ett förtroende bland de boende i dessa
områden för att vi ska ha en rättsäkerhet även i framtiden. Syftet med denna
rapport är att problematisera polisens arbete i de segregerade områdena och
beskriva de problem och dilemman som poliserna ställs inför. Jag har under ett
antal dagar följt poliserna i ett segregerat område i södra Sverige. Jag beskriver
vad jag själv upplevde i samband med detta samtidigt som jag tar upp de
erfarenheter som poliserna skildrar. Poliserna arbetar på olika sätt med att
bygga upp ett förtroende bland invånarna och skapa en relation till både unga
och gamla. Mina egna upplevelser av det område som jag besökt är att det är
ett levande och trivsamt område där människor är pratglada och inbjudande.
Det förekommer dock en hel del kriminalitet och man löser många brott utan
polisens inblandning. Anledningarna till att man väljer att till exempel inte
vittna i en rättegång kan vara flera och slutenheten innefattar kriminella såväl
som en vidare krets av människor.
10
Skriftligt fördjupningsarbete – 10.20 – 10.50
NBVH 1010
Nr 584: Vuxna på stan- en kartläggning av
verksamheten i Västernorrlands län
NBVH 1005
Nr 590: Unga kvinnors rädsla för våldtäkt- en studie
riktad mot Skellefteå
Ulrica Fjellström och Agneta Eriksson
Cecilia Artursson och Elin Holmqvist
Diskussionsledare: René Hedback och Erik Skogsberg
Ordförande: Staffan Sehlin
Diskussionsledare: Fredrik Sonesson, Mathias Näsström, Nicklas
Nilsson
Ordförande: Mats Klingvall
Vuxenvandringar förekommer i många av Sveriges större orter. Vuxna vandrar
i staden helgnätter som en trygghetsskapande åtgärd. Polismyndigheten i
Västernorrlands län samverkar med flera aktörer för väl fungerande
vuxenvandringar och ville ha en kartläggning av verksamheten i länet med
organisation, mål, resurser, metod, samverkan, finansiering och effekter på
trygghet och som brottspreventiv funktion. I fem av de största orterna
kartlades vandringarna genom intervjuer med ansvariga. I resultatet framkom
att i fyra av fem orter förekom vuxenvandringar. De var organiserade med en
ansvarig från kommunen alternativt kyrkan. Deltagande med personal från
socialtjänsten samt fältassistenter var vanligt. Polisen gav ett varierande stöd
men ofta som en aktiv aktör. Som vandrare var det vanligast med ideella
krafter, som organisationer, föreningsliv och föräldrar till skolungdom.
Finansieringen skedde främst genom ideella krafter, med mindre förmåner
som gratis fika. Sponsring genom betalning förekom endast på en ort.
Vandringarna riktade sig vanligen främst mot ungdomar i kommunen men det
förekom även inriktning mot alla. Upplevda effekter var bland annat ökad
trygghet och mindre brott, och detta kunde stödjas med kriminologiska
teorier. Samhället har mycket att vinna på att verksamheten fortsätter, med
den ökade tryggheten och minskade brottsligheten som vinst. Vandringarna
kräver dock organisation och samverkan, samt att de ideella krafterna hålls
motiverade. Polisen har där en nyckelroll genom sin position i samhället, och
kan genom sin delaktighet medföra att vandringarna genomförs med ett
framgångsrikt resultat. Detta bör medföra inte bara en vinst för de inblandade
aktörerna utan även för samhället i stort.
Att det finns en genomgående rädsla för unga kvinnor att bli våldtagna har
konstaterats i tidigare studier. Folkhälsoinstitutet visar i en annan studie att
kvinnor i stor utsträckning undviker att utnyttja grönområden på grund av
rädsla för våldtäkt och överfall. År 2020 ska Skellefteås vision om världens
tryggaste samhälle förverkligats, trygg sexualitet och ungdomars psykiska och
fysiska hälsa ska prioriteras. Syftet med denna rapport är att lyfta fram hur unga
kvinnors rädsla för våldtäkt ser ut, deras tankar kring prevention samt de
aktuella aktörernas preventiva åtgärder för att förebygga rädslan. Studien är
avgränsad till Skellefteå kommun och 54 av dess unga kvinnor mellan 17-20 år
som har fått besvara en enkätundersökning vilken rapporten i stort bygger på.
För att få kunskap om hur kommunen arbetar preventivt presenteras intervjuer
med polis och förebyggande rådet. En kurator intervjuades för en inblick i hur
utsatta unga kvinnor känner och tänker. Enkätundersökningen visar att 96,3 %
av tjejerna vidtar åtgärder för att undvika känslan av rädsla för att bli våldtagen.
Aktörer i form av polis och förebyggande råd jobbar främst med situationell
prevention och påverkan av ungdomars alkoholvanor. Unga kvinnor i Skellefteå
undviker vissa platser på grund av sin rädsla för att bli utsatt för våldtäkt,
genom att välja en annan väg när de ska gå hem från exempelvis krogen. Av
samma anledning vidtar kvinnorna även andra åtgärder, som att gå med
nycklarna mellan fingrarna, prata i telefon eller springa hela vägen hem. Allt
detta på grund av att de känner en rädsla för att de kan bli utsatta för ett
överfall och våldtäkt. Idag finns en väl fungerande situationell brottsprevention,
något som däremot saknas är den öppna diskussionen om kvinnors rädsla och
utsatthet, den sociala preventionen.
NBVH 1006
Nr 596: Laga befogenhet- en möjlighet som polisen inte
vågar använda
NBVH 1007
Nr 602: Handbojor eller ett leende?- hur upplever
personer med psykisk ohälsa möten med polisen
Anna Nilsson och Ida Nilsson
Malin Ekström och Jonas Daunfeldt
Diskussionsledare: Åsa Skarin och Tuulaleena Nymark
Ordförande: Lars-Erik Lauritz
Diskussionsledare: Linda-Marie Claesson
Ordförande: Nils-Erik Wedman
För att polisen ska klara av att upprätthålla den allmänna ordningen och
säkerheten i landet har de utrustats med olika maktbefogenheter, det vill säga
befogenheter att på olika sätt ingripa mot enskilda. I Sverige får polisen
använda sitt tjänstevapen i enlighet med nöd, nödvärn och laga befogenhet.
Den sistnämnda ger polisen rätt att använda våld och i värsta fall sitt
skjutvapen för att genomföra en tjänståtgärd. Användandet grundar sig
framförallt i lagstiftningen från år 1969. Det har de senaste åren förts en
diskussion om att lagstiftningen behöver uppdateras till dagens samhälle. I och
med att lagstiftningen är över fyrtio år gammal medför det vissa
tolkningssvårigheter, vilket försätter den enskilda polismannen i en svår
bedömningssituation. Syftet med vårat arbete är att utifrån lagstiftningen
undersöka om regleringen av huruvida polisen har rätt att använda sitt
skjutvapen är svårtolkad. I 1969 års kungörelse om användande av skjutvapen
i polistjänsten reglerar första paragrafen en polismans rätt att skjuta i
nödvärnssituationer, medan andra och tredje paragraferna reglerar
polismannens rätt att skjuta i fall av laga befogenhet. Därutöver regleras
polismannens rätt att skjuta i traditionell lagstiftning såsom polislagen och
brottsbalken samt FAP 104-2 som är Rikspolisstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd om polisens skjutvapen m.m. Vilket innebär att polismannen
måste ta ställning till fyra olika regelverk innan det kan fattas ett beslut. Vi har
konstaterat att de nuvarande regelverken för polismannens rätt att skjuta bör
ses över eftersom samhållet har genomgått en stor förändring de senaste
fyrtio åren. En ny lagstiftning bör komma till där ytterligare brott bör ingå.
Detta arbete handlar om hur personer med psykisk ohälsa upplever möten som
de haft med polisen i samband med handräckningar eller omhändertaganden.
Vi har genomfört fem intervjuer för att få en bild av hur dessa möten upplevs.
Bakgrunden till ämnesvalet är att vi inte fann några rapporter skrivna som
belyser den aspekten, det som finns skrivet sedan tidigare är hur polisen
uppfattar dessa möten. För att få en klarare bild om vilka förutsättningar som
råder inför dessa möten, så har vi tittat på den lagstiftningen som styr polisen
arbete. Samt tagit del av polisförbundets medarbetarundersökning: ”Har
polisen rätt förutsättningar att bemöta psykisk sjuka?” Som utgångspunkt för
intervjuerna har vi haft frågeställningar som knyter an till att bättre förstå dessa
möten. Den viktigaste slutsatsen som vi kan dra utifrån intervjuerna är att
man/kvinna, uniform/civilt eller ung/gammal inte spelar någon större roll. Det
har en viss betydelse men det är framför allt den enskilda polismannens
förståelse och engagemang under mötet som har den största inverkan på om
mötet blir en positiv eller negativ upplevelse. Arbetet avslutas med en
diskussion kring slutsatser och förslag till hur man kan ge bättre förutsättningar
inför dessa möten. T.ex. lagändringar som ger polismyndigheterna rätt till att få
ut mer information från sjukvården och polisen olika register inför en
handräckning.
11
Skriftligt fördjupningsarbete – 11.00 – 11.30
NBVH 1010
Nr 585: Mopedolyckor- ungdomars attityder till
mopeder
Daniel Andreou och Pär Danielsson
Diskussionsledare: Daniel Gillberg och Karl-Magnus Rosenback
Ordförande: Staffan Sehlin
Antalet mopedolyckor har stadigt ökat sedan 2000 talet. Anledningen till
ökningen av antalet olyckor är att antalet mopeder har ökat. För att minska
olyckorna har Polisen, NTF, Transportstyrelsen och Vägverket kraftsamlat för
att komma tillrätta med problemet. Aktörerna är verksamma inom olika
områden och samarbetet mellan dem ökar alltmer för att bryta trenden av
antalet ökade olyckor. På uppdrag av Polismyndigheten i Västernorrlands län
studerades det vilka aktörer som är verksamma inom området och hur de
försöker förebygga olyckor. Seminariet ”Ung och odödlig på moped genom
livet”, två enkäter, publikationer av aktörerna och Per Olof Bylund vid Akutoch katastrofmedicinskt centrum har legat till grund till arbetet. Enkäterna
undersöker ungdomars syn på mopeder, mopedolyckor och ungdomars attityder
till mopedkörning. Enkäterna har utförts vid Östra gymnasiet i Umeå kommun.
Resultatet av visar att en del ungdomar som kör moped gör detta
alkoholpåverkad. Ungdomarna uttrycker även missnöje över vägarnas standard.
De klagar på att grus, hål och fasta hinder utgör en säkerhetsrisk. Resultatet
stämmer väl överens med statistiken som finns över hur olyckorna uppkommer
och vad de beror på.
NBVH 1006
Nr 597: Skydd och stöd- en studie om vad som händer
då poliser utsätts för brott
Åsa Skarin och Tuulaleena Nymark
NBVH 1005
Nr 591: Cynism inom polisen- attityd och signalvärde
Patric Juneryd och Nicklas Leidhem
Diskussionsledare: Patrik Ekbom
Ordförande: Mats Klingvall
Polisens beteende och förhållningssätt är ständigt ett aktuellt diskussionsämne.
Vi har åtskilliga gånger fått höra hur cyniska poliser är och vi har ofta förbryllats
över den negativa syn som allmänheten har gentemot kåren. Utifrån egna
reflektioner och erfarenheter i kombination med nyfikenhet har vi därför valt
att studera just cynism inom polisyrket. Syftet med vår studie är att försöka
förstå om cynism förekommer och hur den i så fall påverkar Polisens attityd och
signalvärde. Vi har studerat ämnet genom att tolka relevant litteratur samt
genom att skicka ut en enkät till en svensk, medelstor Polismyndighet. Vidare
har vi med ett par utvalda personer utfört uppföljande telefonintervjuer för att
få mer utvecklade och djupgående svar. Resultaten har genomgående varit
någotsånär av samma mått men givetvis även med avvikelser. Det verkar inte
råda några som helst tvivel om att cynism förekommer inom yrket, frågan är
bara på vilket sätt. Många i vår undersökning menar på att professionalismen är
det dominanta i sammanhanget vilket gör att den cyniska delen hålls internt. I
stort sett alla pekar på att den jargong som ibland kan förekomma bland poliser
emellan är ett nödvändigt ont för överlevnaden.
NBVH 1007
Nr 603: En studie i självskydd- kan Sverige ses som
kommissarie Beck medans Norge ses mer som Gunvald
när det handlar om självskydd
Rickard Pasciak, Per Rönngren, David Nyström
Diskussionsledare: Katarina Fredriksson och Henrik Karlsson
Ordförande: Lars-Erik Lauritz
Poliser är mest utsatta av alla yrkesgrupper för risken att bli utsatt för hot eller
våld. Det ligger även i arbetets natur att risken är högre att drabbas av hot
eller våld. Detta gäller inte bara under arbetstid, utan även på fritiden. Att
försöka skapa en förståelse för vilket skydd och stöd som kan erbjudas från
arbetsgivaren är därför av intresse. Arbetsmiljölagen och dess föreskrifter
ställer krav på arbetsgivaren när någon har blivit utsatt för hot eller våld.
Rikspolisstyrelsen har dessutom givit ut anvisningar för hur
polismyndigheterna bör gå tillväga när en polis blivit utsatt. Sedan är det upp
till de enskilda myndigheterna att följa anvisningarna. Kravet är dock att
utforma verksamheten utifrån arbetsmiljölagen och föreskrifterna. I de
enskilda myndigheternas föreskrifter fördjupar sig dock rapporten inte
närmare i. Hot och våld uppkommer främst i samband med
konfrontationssituationer eller möten av olika slag. Den enskilde polisen och
myndigheten skall då kunna värdera och identifiera risker och agera
professionellt utifrån detta. Upplevelserna är individuella beroende på
individen och händelsens karaktär. För att nå fram till upplevelserna om skydd
och stöd efter en händelse har intervjuer genomförts med fyra poliser.
Resultatet är varierande men samtliga kände behov av stödet och att den
närmsta chefen verkar ha en betydande roll.
Diskussionsledare: Oscar Alm och Fredrik Boström
Ordförande: Nils-Erik Wedman
Detta fördjupningsarbete har vi skrivit som ett examensarbete på
polisutbildningen i Umeå. Syftet har varit att belysa skillnader i utbildningen i
självskydd mellan polisutbildningen i Umeå och polishögskolan i Bodö, Norge. Vi
anser oss själva inneha en hel del kunskap och erfarenhet om självskyddet på
polisutbildningen i Umeå, då vi snart har genomfört fyra terminer på
polisutbildningen. Vi har utgått från intervjuer med två ansvariga lärare på
respektive skola samt sex elever (tre kvinnliga och tre manliga) på respektive
skola. Vi har dessutom tagit del av de båda skolornas studieplaner samt
kurslitteratur i ämnet. Den främsta skillnaden vi kommit fram till är att
utbildningarna har valt olika fokus för undervisningen i nämnda ämne.
Utbildningen i Bodö har en mer teknisk inriktning medan Umeå kombinerar
utbildningen på ett bredare sätt tillsammans med fler moment. Detta kan
resultera i att de norska eleverna är mer tekniskt kapabla på det de har fått
utbildning i, medan de svenska eleverna har större möjlighet att kombinera
självskyddet med andra färdighetsmoment. Teknikmässigt så skiljer det sig
mycket mellan de båda utbildningarna, en av de största skillnaderna är det så
kallade pacificeringsläget som svensk polis använder sig av medan detta till stor
del saknas i norsk undervisning.
12
Skriftligt fördjupningsarbete – 11.40 – 12.10
NBVH 1010
Nr 586: Närpolisverksamhet
NBVH 1005
Nr 592: Polisens bemötande
René Hedback och Erik Skogsberg
Patrik Ekbom
Diskussionsledare: Daniel Andreou och Per Danielsson
Ordförande: Staffan Sehlin
Diskussionsledare: Patric Juneryd och Niclas Leidhem
Ordförande: Mats Klingvall
Rapportens syfte är att undersöka om det går att se någon förändring gällande
antalet anmälda mängdbrott efter 1993, då genomförandet av
närpolisreformen påbörjades, inom polismyndigheten i Stockholm län och
polismyndigheten i Västernorrlands län. Vidare är syftet att undersöka om det
finns likheter med närpolisreformens grundtanke och polisens nya
värdegrund. I bakgrunden ges en återblick över polisens
organisationsförändring och en kort beskrivning om närpolisreformen,
närpolisverksamhet idag samt polisens nya värdegrund. Under teorikapitlet
redogörs kort för Community policing, som är Steven P. Labs teori om
närpolisverksamhet. Det ges även en definition av begreppet
mängdbrottslighet. Under resultatdelen redovisas antalet anmälda
mängdbrott mellan åren 1989-2009, aktuell population och geografisk yta
inom de två ovan nämnda polismyndigheterna. Vidare redovisas ord som
korresponderar med varandra, hämtade ur förarbeten till närpolisreformen
och ur rapporten ”Så här tog vi fram polisens värdegrund”. Slutligen diskuteras
om det går att se om närpolisreformen haft någon tydlig inverkan på
mängdbrottsligheten gällande antalet anmälningar. Diskussion förs även kring
de likheter som kan ses mellan polisens nya värdegrund och förarbetena till
närpolisreformen. De slutsatser vi drar är att närpolisreformen har haft större
genomslagskraft i Stockholms län än i Västernorrland. Begrepp som
engagemang och tillgänglighet, vilket värdegrunden innefattar, kan således
inte efterlevas fullt ut i Västernorrland.
Redan under tiden vid polishögskolan i Umeå läggs det stor vikt på bemötandet
och hur viktigt det är. Rikspolisstyrelsen påpekar hur viktigt det är med
bemötandet från poliser när de är ute i tjänsten, inte bara verbalt utan även
kroppsspråket har betydelse. På grund av det vi läser i tidningar finns det stor
anledning till att fördjupa sig i detta och försöka få förståelse för varför dåligt
bemötande förekommer. Syftet med studien var att undersöka polisens
bemötande under tjänstgöring. Studien genomfördes med hjälp av
observationer. Författaren observerade poliser i tjänst under två dygn för att få
en inblick i hur bemötandet är från poliser i tjänst samt försöka få en förklaring
till varför bemötandet ibland blir dåligt. Resultatet av observationen visar att
humorn är en viktig del i polisens arbete, inte minst för att kunna släppa en
uppgift och kunna hoppa in i nästa. I arbetet som polis är det en viktig del då
det många gånger är tråkigheter man kan får se och uppleva. Oftast är det den
mänskliga faktorn som gör att ett dåligt bemötande uppstår.
NBVH 1006
Nr 598: Skälig misstanke vid narkotikabrott
NBVH 1007
Nr 604: Polisblicken ur ett trafikperspektiv
Daniel Karlsson och Joakim Larsson
Oscar Alm och Fredrik Boström
Diskussionsledare: Anton Scheid och Eric Wåglin
Ordförande: Lars-Erik Lauritz
Diskussionsledare: Rickard Pasciak, Per Rönngren, David
Nyström
Ordförande: Nils-Erik Wedman
Skälig misstanke är ett beviskrav som används inom svensk lagstiftning och är
en förutsättning för att få tillgripa tvångsmedel. Dock är det ett beviskrav som
kanske inte är allt för enkelt att överblicka. Vår rapport har fokuserat på att
redogöra för hur skälig misstanke vid narkotikabrott ska tolkas. Vi har också
undersökt om det föreligger någon skillnad i bedömningen mellan poliser om
en person ska anses som skäligen misstänkt. I rapporten har vi studerat
litteratur och JO-avgöranden för att få en djupare förståelse för hur skälig
misstanke ska tolkas. JO har uttryckt sig som så att för att uppnå skälig
misstanke ska det finnas konkreta och objektiva omständigheter som pekar på
att personen har begått brottet. För att få svar på frågan om det föreligger
någon skillnad i bedömningen beträffande skälig misstanke mellan olika
poliser har vi inhämtat information i form av svar på enkäter. Resultatet av
enkäterna visar på att bedömningarna kan skilja sig åt beroende på vilken polis
som gör prövningen. Majoriteten av de poliser som deltagit i enkäten har
grundat sitt beslut genom att beakta flera olika konkreta omständigheter.
Detta är i linje med vad JO har uttryckt. Det föreligger dock en skillnad i hur
man bedömt dessa omständigheter vilket medfört att man kommit fram till
olika bedömningar. Att det finns ett visst utrymme för olika tolkningar då
bedömningen ska göras från fall till fall har JO konstaterat. Hur stort
tolkningsutrymme som kan accepteras är inte utrett.
Polisblicken är en förmåga som poliser skaffar sig under tiden de arbetar och
som ökar varje enskild polis effektivitet om den används rätt. Kriminella
personer använder sig dagligen utav fordon exempelvis för att transportera sig
själv, kriminella vänner, stöldgods eller droger. Att polisen har kunskap om vad
som är misstänkt är därmed viktigt för att kunna ingripa mot kriminella
personer då de vistas i trafiken. Denna rapport visar vilka faktorer som poliser
tycker är misstänkta. Bland dessa faktorer kan nämnas att om föraren eller
någon passagerare är känd i kriminella kretsar sedan tidigare, om föraren har
ett avvikande körsätt eller om fordonet eller ägaren till fordonet förekommer i
polisiära register så är detta i hög grad misstänkt och en polisinitierad
förarkontakt genomförs nästan alltid. Gemensamt för de mest misstänkta
faktorerna är att de lätt går att koppla till kriminalitet av något slag. Rapporten
visar även att poliser själva tror att en polisinitierad förarkontakt ofta leder till
att annan kriminalitet uppdagas. Rapporten är skapad med hjälp av en enkät
som distribuerats till olika polismyndigheter i Sverige. Endast poliser som
arbetar på ordnings- och trafikavdelningar har uppmanats att svara på enkäten.
Polisstudenter och poliser kan använda sig av rapporten som ett bollplank i
skapandet av den egna polisblicken.
13
Skriftligt fördjupningsarbete – 13.20 – 13.50
NBVH 1010
Nr 587: Beslagshantering- en rapport om beslag i
Sundsvalls närpolisområde
NBVH 1005
Nr 593: Rapport från praktik i Finland respektive Norge
Cristoffer Anderzon och Markus Zetterström
David Didriksson
Diskussionsledare: Gustav Schelin
Ordförande: Staffan Sehlin
Ordförande: Mats Klingvall
Jag har skrivit en rapport om beslagshanteringen i Sundsvalls närpolisområde
med inriktning på penningbeslag och beslag som ej är fastställda. När polisen
tar ett beslag sker ett stort intrång i den personliga integriteten och det är
därför ytterst viktigt att hanteringen av dessa beslag sköts på ett bra sätt. Jag
har därför läst in mig på det gällande regelverket och föreskrifter om hur
hanteringen skall skötas, för att sedan jämföra med hur det verkligen fungerar
i Sundsvalls närpolisområde. Jag har pratat med personal inom polisen som är
kunnig på området och skaffat mig en bild av eventuella problem. Efter att ha
pratat med personal på beslagshanteringen i Sundsvalls närpolisområde kan
man kortfattat säga att problemen med penningbeslag och beslag som ej är
fastställda är ganska små. Det beror dels på att en ny arbetsplattform, DurTvå
introducerats och förenklat och förbättrat hanteringen, men även på att dessa
typer av beslag är relativt sällsynta i den totala hanteringen av beslag.
Redovisning av arbetet görs i muntlig form under denna sejour. Rapport
redovisas enligt överenskommelse med lärare.
NBVH 1006
Nr 599: En undersökning om polisstudenters körvana
NBVH 1007
Nr 605: Polisens vintermössa- en undersökning om
arbetsmiljöproblem och självkänsla
Katarina Fredriksson och Henrik Karlsson
Diskussionsledare: Anna Nilsson och Ida Nilsson
Ordförande: Lars-Erik Lauritz
Syfte: Att undersöka om polisstudenters körvana är tillräcklig för polisyrket.
Metod: Fakta från rapporten Polisbilen som aldrig kom fram, Vägverkets krav
för B- behörighet och Transportstyrelsens information om Nollvisionen
samlades in och sammanställdes. Därefter användes det som grund till både
den enkät som delades ut till studenterna i termin 3 på polisutbildningen i
Umeå och till intervjun som genomfördes med momentansvarige för
polisbilkörning, Ronny Söderman. Resultat: Svaren från enkäten visade att
nivån på körvanan hos studenterna var ojämn. Frågorna var utformade så att
studenterna skulle utvärdera sin egen förmåga att köra bil utifrån olika
trafiksituationer. Under intervjun med momentansvarige Ronny Söderman
bekräftade han att studenterna låg på olika nivåer. Vissa hade väldigt lätt att
nå de uppsatta målen medan andra hade det svårare. Konklusion: Att lägga till
ett bilkörningstest redan vid rekryteringsförfarandet skulle vara en möjlighet
för att förbättra körvanan hos samtliga studenter. Det skulle betyda att de
sökande skulle tvingas till att träna på bilkörning och därigenom höja sin egen
förmåga redan innan de börjar på utbildningen.
Joakim Vikström och Bengt Wikman
Diskussionsledare: Nicklas Petrone
Ordförande: Cia Nyman
I denna rapport vill vi belysa det problem som många poliser och polisstudenter
diskuterar dagligen under vinterhalvåret, polisens vintermössa. Dess utseende
skapar känslor som hämmar både yrkesverksamma poliser och polisstudenter i
sin vardag. I samband med köldrekord i stora delar av landet det senaste året
har aktualiserat detta ämne mer än någonsin. Med hjälp av
enkätundersökningar och intervjuer har vi tillfrågat polisstudenter,
yrkesverksamma poliser samt allmänheten vad de anser om den aktuella
vintermössan och vilka känslor vintermössan kan bära med sig. Det resultat vi
uppnått i samband med dessa undersökningar är intressanta, som visar tydligt
på att vintermössan skapar problem och ett missnöje för många inom detta
yrke. Vi anser att det finns stora möjligheter att förbättra arbetsmiljön för
poliser runtom i Sverige och ett förslag på en alternativ lösning presenteras i vår
rapport.
14
Skriftligt fördjupningsarbete – 14.00 – 14.30
NBVH 1005
Nr 607: Kontrollmärket- förlegat eller nödvändigt
Olle Bylund och Martin Andersson
Diskussionsledare: Magnus Lind
Ordförande: Staffan Sehlin
Syftet med studien var att undersöka huruvida borttagandet av kontrollmärket
påverkade ordningspolisens dagliga arbete eller inte, samt vilka eventuella
övriga följder det skulle kunna få. En enkätundersökning genomfördes bland
ordningspoliserna på Uppsalas polismyndighet för att ge oss en bild, om än en
begränsad sådan, av polisernas åsikt. Denna bild ligger dessutom delvis till
grund för vårt arbete och det är polisernas egna åsikter som utgör en stor del av
det empiriska materialet som vi använt oss utav, detta eftersom väldigt få
arbeten tidigare gjorts kring ämnet. Inom ramen för rapporten visas de olika
polisernas åsikter och det visar sig att det råder ett relativt unisont tänkande
kring ämnet. Slutsatserna vi drar är att det finns viss problematik som
borttagandet av kontrollmärket medfört, vissa uppenbara och andra lite mer
långsökta.
NBVH 1006
Nr 609: Hur hjälpa?!- våldsutsatta kvinnor
NBVH 1007
Nr 606: Vägen från Dom genom Verkställighet till Frihet
Anders Sandlund
Nicklas Petrone
Diskussionsledare: Susanne Lindholm
Ordförande: Katarina Weinehall
Diskussionsledare: Joakim Vikström och Bengt Wikman
Ordförande: Mats Klingvall
Under år 2007 anmäldes 19 710 fall av misshandel där offret var en
kvinna och gärningsmannen var en bekant man. Syftet med detta
arbete är att söka svar på vad personer i en våldsutsatt kvinnas
närhet kan göra för att hjälpa henne. I en långsam process, som
kallas normaliseringsprocess, börjar mannen utöva kontroll över
kvinnan. En viktig faktor i denna process är mannens förmåga att
växla mellan att vara kärleksfull till en våldsverkare. När en kvinna
beslutar sig för att lämna en våldsutsatt relation beskrivs två
vändpunkter, när det gäller livet och när det gäller någon annan.
Med en enkät till våldsutsatta kvinnor var syftet att söka svar på
frågan om vad närstående, allmänhet, polis och andra runt
omkring henne hade kunnat göra för att hjälpa henne komma ur
våldet. De kvinnor som besvarat enkäten skriver att det är
föräldrar, syskon och arbetskamrater som har stöttat kvinnan.
Genom att, som medmänniska, stötta kvinnan kan hennes
självförtroende bli bättre och hon får lättare att orka ta sig ur en
relation där det förekommer våld. Att konfrontera en kvinna med
frågor om hon utsätts för våld, som kvinnorna i studien önskat att
de fått, ska inte ses som någon form av kränkning utan ett bevis på
att en person bryr sig. Studien har visat att vi som medmänniskor
är dåliga på att anmäla när vi ser en kvinna utsättas för våld från en
man. Vi måste se våra medmänniskors privata angelägenheter som
våra när det rör sig om våld i nära relation. Studien visar att vi kan
hjälpa en våldsutsatt kvinna genom att stötta kvinnan, ställa raka
frågor, ta det första ropet på hjälp på allvar och anmäla till polis vid
misstanke. Polisen måste bli bättre på att ta varje signal, om att
våld i nära relation utövas, på allvar och visa på gott bemötande.
Rapporten syftar till att belysa en kriminalvårdsanstalts organisation och
verksamhet samt de intagnas subjektiva upplevelse om livet i anstalt. Valet av
anstalt där studien utförts grundar sig på att författaren arbetar extra som
kriminalvårdare där. Studien kommer att redogöra för hur svensk kriminalvård
är uppbyggd, vilket mottagande man får samt hur vårdare respektive intagna
upplever situationen i anstalt. Den behandlar även hur en vanlig dag inne på
anstalten kan se ut och om hot/våld förekommer och i så fall hur det hanteras.
Vad finns det för möjligheter att ta itu med missbruksproblematik? Hur jobbar
vårdarna för att skapa förtroende och tillit gentemot de intagna? Hur mår man
egentligen som intagen när man dras ifrån familj, vänner och tvingas vistas
bland andra intagna, blir man då mer kriminell? En av respondenterna säger:
”Det bästa på dagen är när man bli inlåst, då vet man att dagen är över”.
Slutligen kommer jag att bidra med några förslag till eventuell förbättring för
svensk kriminalvård. Med denna rapport skall jag ge dig som läsare ökad
förståelse, vägen från dom genom verkställighet till frihet.
15
Skriftligt fördjupningsarbete – 14.50 – 15.20
NBVH 1005
Nr 608: Kroppsvisitation och kroppsbesiktning- genusets
konsekvenser
Magnus Lind
Diskussionsledare: Olle Bylund och Martin Andersson
Ordförande: Staffan Sehlin
Polismannens befogenheter att genomföra kroppsvisitation och kroppsbesiktning
skiljer sig mellan män och kvinnor, där mäns möjligheter att utföra dessa
åtgärder på kvinnor är begränsade. Syftet med detta arbete har varit att undersöka
bestämmelserna kring dessa åtgärder sett ur ett genusperspektiv och se vilka
konsekvenser de får för polisarbetet. Till grund för arbetet har legat väsentliga
lagar som berör dessa tvångsåtgärder, intervjuer med poliser, delar av vad som
framkommit i programmet Kalla Fakta och en proposition om förslag till ändrade
regler kring rättegångsbalkens bestämmelser. I arbetet har jag kommit fram till
att det råder delade meningar kring bestämmelserna. Den personliga integriteten
och vikten av att visa hänsyn kan till viss del kontrasteras med det merarbete som
kvinnliga poliser tillförs och det faktum att många kvinnor troligen undgår
lagföring då dessa inte får underkastas gällande tvångsmedel av den stora delen
manliga poliser som poliskåren utgör. Lagen har en klart begränsande effekt på
polisers arbete och på lagföringen av kvinnor samtidigt som den också kan anses
motsägelsefull. Kvinnliga poliser utsätts för merarbete och manliga kan inte på
effektivaste sätt utföra sitt jobb. På grund av detta undgår troligen kvinnliga
misstänkta i längden lagföring. Lagen är även motsägelsefull i den mån att den å
ena sidan ibland hindrar män att utföra dessa tvångsåtgärder, och å andra sidan
under andra förutsättningar inte gör det.
NBVH 1006
Nr 610: Samverkan mellan polis, socialtjänst
och kvinnojour i Lycksele
Susanne Lindholm
Diskussionsledare: Anders Sandlund
Ordförande: Katarina Weinehall
Arbetet mot våld i nära relation, mäns våld mot kvinnor, har sin
utgångspunkt i svensk jämställdhetspolitik. I Socialstyrelsens
rapport Kostnader för våld mot kvinnor beskrivs våldet mot kvinnor
som ett omfattande samhällsproblem. De har uppskattat
kostnaderna till mellan 2695 – 3300 miljoner kronor per år. Det är
många myndigheter, offentlig sektor och frivilliga organisationer
som är inblandade i arbetet med våld i nära relationer och det
krävs samverkan mellan dessa för att de skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter. Syftet med undersökningen är att utreda hur
samverkan mellan polis, socialtjänst och kvinnojour i Lycksele
praktiskt genomförs när dessa myndigheter och organisation
arbetar med frågor som rör våld i nära relationer. En tolkning
utifrån enkätundersökningen är att de flesta myndighetsanställda
önskar en tydligare strukturerad handlingsplan där direktiven och
arbetsfördelningen är klart fördelade. En större inblick mellan
arbetsplatserna och bättre uppföljning i ärenden skulle förbättra
samverkan. Omfördelning av kostnaderna från akuta åtgärder vid
varje brottstillfälle (upprepande i samma familj) till åtgärder som i
ett tidigt skede kan leda till att brottet inte sker igen (i samma
familj) ser jag som en preventiv åtgärd som är brottsförebyggande
och på längre sikt sparar pengar i kommun och samhälle. Men
framför allt sparar det mycket lidande i de familjer som drabbas av
våld i hemmet.
16