Transcript Kreativa Europa - slutrapport (PDF, 758.4 Kb)

!
!!!
R13-17
!
!
!
!
!
!
KREATIVA EUROPA
EN ANALYS AV DE MÖJLIGHETER OCH
UTMANINGAR EU:S KULTURPROGRAM 2014-2020
RYMMER FÖR SVENSK UTSTÄLLNINGSSEKTOR
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning!
2!
Sammanfattning och förslag!
Sammanfattning!
Förslag!
3!
3!
5!
Inledning!
Uppdraget!
Tolkning av uppdraget!
Genomförande!
Avgränsningar!
Läsanvisning!
7!
7!
7!
7!
8!
8!
Svensk utställningssektor och internationella kulturutbyten – några
utgångspunkter!
Ekonomi!
De statliga museerna!
De regionala museerna!
Kommunala museer!
Samtidskonsten!
Analys!
10!
10!
12!
13!
14!
15!
16!
Svensk utställningssektor och Kulturprogrammet!
Kulturprogrammet – en sammanfattning!
Svensk utställningssektor och Kulturprogrammet!
Analys!
20!
20!
21!
24!
Information och stöd kring EU:s kulturprogram!
Analys!
26!
27!
Kultursamverkansmodellen och internationella samarbeten!
Analys!
28!
29!
Finland och Italien!
Finland, Italien och Kulturprogrammet!
Analys!
30!
30!
32!
Kreativa Europa!
Analys!
33!
35!
Utställningssektorn som del av den Kulturella och kreativa sektorn!
Analys!
37!
42!
Referenslista!
44!
Bilaga 1 - Förteckning över svenska aktörer inom utställningsområdet som
deltagit i EU:s Kulturprogram under perioden 2007-2013!
46!
Bildkonst!
46!
Museer!
47!
Bilaga 2 – Några definitioner över tid av de kulturella och kreativa näringarna.
!
48!
!
!
!
2!
!
Sammanfattning och förslag
Sammanfattning
Främjandet av internationella kulturutbyten är ett av de nationella kulturpolitiska målen.
Riksutställningar har inför implementeringen av det nya EU-programmet för kultur, Kreativa
Europa, genomfört en analys på uppdrag av Kulturdepartementet. Analysen ska bland annat
se på utställningssektorns förutsättningar att ta tillvara på de möjligheter och utmaningar som
programmet rymmer samt hur kopplingarna till den kulturella och kreativa sektorn kan nyttjas.
Analysen är genomförd mot bakgrund av att svenska museer, under den nuvarande programperioden (2007-2013), utmärkt sig negativt när det gäller att utnyttja programmets möjligheter
till stöd av internationella kulturutbyten. Analysen visar att sammanlagt sju museer har
1
deltagit i elva projekt finansierade via EU:s Kulturprogram under innevarande period. Det ska
2
i sin tur ses mot bakgrund av att det i Sverige finns drygt 230 offentligt finansierade museer.
Dessa museer omsatte 2012 sammanlagt 4 miljarder kronor av vilka 47,8 miljoner var
3
projektstöd från EU:s samtliga fonder.
Mot bakgrund av dessa siffror menar Riksutställningar att det finns en stor utvecklingspotential för svenska museer när det gäller att i högre utsträckning delta i internationella
kulturutbyten finansierade via EU:s fonder i allmänhet och Kulturprogrammet i synnerhet.
Ambitionen borde vara att under kommande programperiod utöka EU-stödet till svenska
museer så att det utgjorde minst 2,5 procent av omsättningen. Med 2012 års siffror skulle det
innebära 100 miljoner kronor. För att bättre kunna utnyttja denna utvecklingspotential behöver
de nationella strukturerna för kunskapsinhämtning, information och kunskapsöverföring
systematiseras och delas av flera.
När det gäller betydelsen av internationella kulturutbyten och vad de betyder för
utställningssektorn har Riksutställningar i analysen fått fram följande faktorer.
Internationella kulturutbyten:
•
•
•
•
•
ger inspiration som är värdefull för den egna institutionens utveckling.
bidrar till att höja kompetensen hos den egna personalen.
bidrar till att man ser på den egna verksamheten med nya ögon.
bidrar till att stärka det egna varumärket.
bidrar till att förbättra institutionens ekonomi.
Internationella kulturutbyten bidrar till en bred utveckling av institutionernas verksamhet. De
stärker personalens kompetens, gör det ekonomiskt möjligt att satsa på utvecklingsprojekt
samt stärker institutionens varumärke på sikt. Riksutställningar menar därför att det är en
viktig framtidsfråga för svensk utställningssektor att i högre grad delta i internationella
samverkansprojekt.
När det gäller de hinder och utmaningar som utställningssektorn upplever finns vissa
variationer mellan de olika museikategorierna. Men de viktigaste faktorerna är;
1. Kunskaper
Musei- och utställningssektorn har generellt bristande kunskaper kring EU:s olika
stödprogram i allmänhet och Kulturprogrammet i synnerhet. Detta stöds också av rapporter
som bland annat Kulturrådet tidigare lagt fram. Det handlar dels om hur man söker, men
också hur man ska tolka de programguider som ligger till grund för programmen och omsätta
deras generella skrivningar till den egna verkligheten. Flera av de företrädare
Riksutställningar talat med under analysarbetet framhåller vikten av att information och
kunskapsöverföring är sektoranpassad.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Se!avsnittet!Svensk!utställningssektor!och!Kulturprogrammet!för!närmare!detaljer!kring!vilka!de!är.!
!Det!är!det!sammanlagda!antalet!museer!som!Myndigheten!för!Kulturanalys!skickade!ut!sin!enkät!till!2013!för!den!årliga!
2!Det!är!det!sammanlagda!antalet!museer!som!Myndigheten!för!Kulturanalys!skickade!ut!sin!enkät!till!2013!för!den!årliga!
museirapporten.!
3!Museer!2012.!Myndigheten!för!Kulturanalys.!
1
2
!
3!
!
2. Attityder
Det finns en attityd kring EU:s Kulturprogram där ansökningsprocessen ses som krånglig och
osäker samt att administrationen och den ekonomiska redovisningen uppfattas som
omfattande. Riksutställningar menar att attityderna mer är uppkomna ur en resursbrist än ett
faktiskt förhållande. Vår analys stöds av det faktum att svenska ansökningar beviljas i högre
utsträckning än genomsnittet när det gäller Kulturprogrammet och när det gäller de för
utställningssektorn attraktiva stödformerna är beviljandegraden under perioden 2009-2013 så
hög som 37,8 procent.
3. Avsaknad av internationella erfarenheter och kontakter
Många museer saknar internationella erfarenheter och kontaktnät. Att arbeta internationellt
ses av många huvudmän som något som ligger utanför den ordinarie verksamheten och flera
museiverksamma upplever att det finns en restriktiv syn på internationella resor inom
kommunal och regional förvaltning. För många museer saknas också resurser för
internationellt arbete och nätverksbyggande. I vår genomgång av de regionala kulturplanerna
ser Riksutställningar också att det internationella perspektivet är svagt framskrivet i en större
del av kulturplanerna. Eftersom främjandet av internationella kulturutbyten är ett av de
nationella kulturpolitiska målen och av regeringen prioriterat borde även Kultursamverkansmodellen och de regionala kulturplanerna bidra till måluppfyllelse. Genom att hårdare trycka
på det internationella perspektivet i dialogen med regionerna skulle det kunna bidra till att det
strukturerades på ett bättre sätt och på sikt utvecklade arbetet kring internationella
samarbeten.
4. Behovet av ekonomiska stöd
Många aktörer framhåller avsaknaden av ekonomiska stöd som ett hinder. Det som efterlyses
är stöd för nätverksarbete, förstudier och medfinansiering av projekt.
Riksutställningars analys visar att behovet finns men myndigheten menar att det finns en dold
potential i befintliga bidragssystem som först bör nyttjas. Genom ett utvecklat, tvärsektoriellt
myndighetssamarbete skulle de olika bidragssystem som finns idag kunna göras tillgängliga
och utnyttjas i högre utsträckning. Som exempel vill vi lyfta fram den just nu aktuella
tematiska utlysning från Kulturbryggan som syftar till medfinansiering av internationella
projektarbeten.
Kreativa Europa
Riksutställningars analys av de förhandsarbeten som hittills publicerats kring det nya
Kulturprogrammet, Kreativa Europa, ser vi som positiva för svensk utställningssektor.
Inriktningen mot publikutveckling passar aktuella utvecklingsprocesser inom både
museisektorn och samtidskonsten. Även perspektiv som mobilitet och utvecklingen av digitala
gränssnitt är intressanta utvecklingsområden för hela utställningssektorn. De delar av
programmet som pekar på kulturen som ett ekonomiskt tillväxtområde ligger bra i tid för
svensk utställningssektor eftersom denna del av programmet harmoniserar med
Kultursamverkansmodellen och regionernas intresse av tvärsektoriella samarbeten.
Riksutställningar gör även analysen att det tredje programområdet rymmer stora
utvecklingsmöjligheter för svensk utställningssektor. När det gäller lånegarantiinstrumentet vill
myndigheten betona vikten av att djupa och breda kunskaper om svensk utställningssektor,
museiverksamhet och samtidskonst finns tillgängliga för de kreditinstitut som ska hantera
instrumentet.
Kulturella och Kreativa sektorn
Den viktigaste faktorn för att utställningssektorn ska kunna nyttja kopplingarna till den
kulturella och kreativa sektorn (KKS) är att konst och kulturarv omfattas av den nationella
definitionen av de kulturella och kreativa näringarna. Tidigare har kulturarv stått utanför den
officiella svenska definitionen som ringar i dessa näringar, men under arbetet med denna
analys har Tillväxtverket vidgat definitionen till att även omfatta kulturarv. Det är viktigt att
denna vidgade definition, som också på ett bättre sätt harmoniserar med internationell praxis,
!
4!
!
behålls. Detta eftersom det påverkar olika typer av programskrivningar som syftar till att
utveckla den kulturella och kreativa sektorn samt att det gör det möjligt för utställningsaktörer,
inom både konst och kulturarv, att på ett bättre sätt bidra till en utveckling av denna sektor.
Riksutställningar menar i sin analys att ytterligare två sammanfallande strukturer inverkar
positivt på utställningssektorns möjligheter att nyttja kopplingarna till den kulturella och
kreativa sektorn. Det är dels EU:s nya ramprogram för kultur, Kreativa Europa, som i högre
grad än tidigare ser kulturen som en tillväxtmarknad och trycker på kulturens möjlighet till
ekonomisk utveckling. Den andra strukturen är Kultursamverkansmodellen, där en
regionaliserad kultur i allt högre grad kommit att ett erbjuda tvärsektoriella samarbeten och
utmaningar för utställningssektorn. Kultursamverkansmodellen kommer på sikt bidra till att
utveckla utställningsaktörernas funktioner i lokala och regionala ekonomiska system.
Förslag
Utifrån vår analys ser vi att den allra viktigaste åtgärden, inför implementeringen av Kreativa
Europa, är att utveckla den nationella strukturen för informations- och kunskapsöverföring till
svensk utställningssektor.
Vi stödjer därför Kulturrådets förslag kring en samordnad myndighetssamverkan avseende ett
effektivare informations- och kunskapsarbete kring det kommande Kulturprogrammet Kreativa
4
Europa. För utställningssektorn är det också viktigt att ett sådant utvecklat informations- och
kunskapsarbete omfattar EU:s andra stödformer. En samordning skulle dels bidra till att
förbättra kunskaperna kring EU:s bidragsformer men även påverka attityderna kring
internationella kulturutbyten. Vi menar också, med tanke på museisektorns klena resultat när
det gäller antalet beviljade ansökningar under innevarande period, att Riksutställningar bör
ingå i en sådan myndighetssamverkan.
Riksutställningars analys visar också att det finns en efterfrågan på sektoranpassad
informations- och kunskapsöverföring som särskilt tar fasta på museernas, samtidskonstens
och andra utställningsaktörers förutsättningar och behov.
För att ett utvecklat informations- och kunskapsarbete ska få genomslag och bidra till en
hållbar förändring menar Riksutställningar att berörda myndigheter behöver få tydliga
uppdrag på området. Detta för att arbetet ska prioriteras och ge mandat.
När det gäller olika typer av ekonomiska stöd till internationellt projektarbete menar vi att de
olika former av stöd som finns idag, genom ett tvärsektoriellt samverkansarbete mellan
myndigheter, i högre grad skulle kunna göras tillgängliga för svenskt kulturliv och
utställningssektorn. Det samordnade myndighetsnätverk som föreslås ovan skulle, via en
tvärsektoriell samverkan, i högre grad kunna nå ut med information om olika befintliga
stödformer samt öka tillgängligheten till dessa.
Den absolut viktigaste faktorn för att utställningssektorn ska kunna nyttja kopplingarna till den
kulturella och kreativa sektorn är att sektorn också omfattas av definitionen. Vi lämnar inget
förslag kring detta men vill betona vikten av att både konst och kulturarv omfattas av gällande
definition vilket också skulle innebära en svensk anpassning till internationella definitioner.
Riksutställningar har också konstaterat att det internationella perspektivet generellt sett är
svagt framskrivet i de regionala kulturplanerna. Riksutställningar menar att det internationella
perspektivet, som ett nationellt kulturpolitiskt mål, behöver prioriteras hårdare i samtalen
mellan staten och regionen. Det skulle stödja en utveckling av området samt påverka
attityder. Myndigheten menar också att det vore bra om de nationella kulturpolitiska målen,
och i vilken utsträckning dessa prioriteras i de regionala kulturplanerna, utgjorde en av de
utgångspunkter som Myndigheten för Kulturanalys använder i sina löpande utvärderingar av
modellen.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Redovisning!av!uppdrag!avseende!förberedelser!inför!EU:s!kommande!program!Kreativa!Europa!2014E2020.!KUR!
2013/3311.!
4
!
5!
!
Utvecklingen av den kulturella och kreativa sektorn och utstälIningssektorns kopplingar till
denna är ett aktuellt utvecklingsområde. Riksutställningar ser att området väl harmoniserar
med Kulturprogrammet Kreativa Europa och bör utgöra en del av det utvecklade
informations- och kunskapsarbete som föreslås i rapporten.
I det fortsatta arbetet med att nyttja och utveckla utställningssektorns kopplingar till den
kulturella och kreativa sektorn blir det viktigt att i högre grad analysera och beskriva de
samhälleliga effekter som uppnås när aktörer inom utställningssektorn tar ett ansvar för en
större ekonomisk, social och kulturell gemenskap. Detta borde förslagsvis utvärderas av
Myndigheten för Kulturanalys som en del av en utvärdering kring den kulturella och kreativa
sektorns betydelse för svensk kultur och samhällsutveckling.
!
!
!
6!
!
Inledning
Uppdraget
Regeringen har i regleringsbrevet för 2013 uppdragit åt Riksutställningar att mot bakgrund av
det kommande EU-programmet, Kreativa Europa (2014-2020), ta fram en analys inför
implementeringen 2014. Analysen ska bland annat tydliggöra förutsättningarna för att ta vara
på de möjligheter och utmaningar som programmet erbjuder utställningssektorn samt hur
kopplingen till den kulturella och kreativa sektorn kan nyttjas.
Redovisning av uppdraget ska senast den 20 september 2013 till Regeringskansliet
(Kulturdepartementet).
Tolkning av uppdraget
Riksutställningar har tolkat det som att myndigheten i första hand behövt ta fram en kartbild
över hur situationen ser ut kring utställningssektorns deltagande i EU:s nuvarande
kulturprogram. Med det som utgångspunkt har vi sedan kartlagt sektorns förutsättningar att
delta i internationella kulturutbyten. Det handlar bland annat om kunskap om EU:s fonder,
attityder till internationellt arbete, olika typer av incitament, upplevda och reella hinder samt
hur kulturpolitiken ger förutsättningar för deltagande.
När det gäller det kommande EU-programmet, Kreativa Europa, har Riksutställningar sett på
det förslag som lagts fram av kommissionen, men som ännu inte ratificerats av rådet.
Förslaget till program har sedan ställts mot den utveckling som myndigheten i sin
omvärldsbevakning ser att utställningssektorn befinner sig i eller som sektorn inom en snar
framtid kommer att behöva ta ställning till.
När det gäller kopplingen till den kulturella och kreativa sektorn har vi tillsammans med
företrädare för sektorn och experter försökt ta fram en bild av hur museer och andra
utställningsaktörer ska förstås inom detta ekonomiska system. Utifrån den bilden går det
sedan att beskriva ett antal funktioner som museet fyller och som bidrar till tydliggöra ett
museums eller en konsthalls kopplingar till den kulturella och kreativa sektorn.
Genomförande
Uppdraget har genomförts i projektform där Göran Björnberg som handläggare varit
projektledare med stöd av en projektgrupp bestående utav Mårten Jansson, huvudredaktör,
och Eva Lundqvist, koordinator. Göran Björnberg har sedan stått som författare av denna
rapport.
Projektgruppen har vid två tillfällen mött en runda-bords-grupp bestående av Elin
Rosenström, handläggare för EU-frågor samt Kulturkontakt Sverige på Kulturrådet, Annika
Strömberg, EU-samordnare för Västra Götalandsregionens kultursekretariat, Christer
Gustafsson, professor i hållbar byggnadsvård vid Uppsala universitet Campus Gotland och
f.d. landsantikvarie i Hallands län samt Rebecka Nolmark, kulturarvskonsult och tidigare EUsamordnare på Riksantikvarieämbetet. Runda-bords-gruppens funktion har varit att bidra med
sina erfarenheter och ge perspektiv på projektgruppens arbete vilket vi tackar dem för.
Underlag till analysen har samlats in på en rad olika sätt. Dels genom tyst spaning där
projektgruppen studerat regionala kulturplaner, rapporter, litteratur, webb och annat relevant
material. Dels genom en aktiv spaning där vi träffat och samtalat med företrädare för en rad
olika institutioner och organisationer. Dessa underlag och möten redovisas i referenslistan.
Projektet har även arrangerat två workshops. En kring information, inspiration och
behovsfångst i samarbete med Västra Götalandsregionens kultursekretariat och Göteborgs
Stadsmuseum, riktad till utställningsaktörer i regionen. Ytterligare en workshop handlade om
kulturella och kreativa näringar sett ur utställningssektorns perspektiv.
Projektet har även beställt in tre stycken delrapporter. Rebecka Nolmark har kartlagt de
svenska kommunala museernas situation ur ett EU-perspektiv. För att få en bild av hur
Finland och Italien byggt upp sitt arbete kring EU:s Kulturprogram har Riksutställningar låtit
!
7!
!
två frilansjournaliser, Sanna Svanberg och Alexandre Rossenov Botev, intervjua företrädare
för finska och italienska museer och kulturorganisationer. Vi tackar dessa personer för deras
bidrag till analysarbetet.
Avgränsningar
Svensk utställningssektor är ett vitt begrepp och det har varit nödvändigt för projektgruppen
att avgränsa sig. Riksutställningar har i sin instruktion att erbjuda stöd till sådana arrangörer
och producenter av utställningar och utställare som antingen har ett offentligt uppdrag eller
arbetar på ideell basis. I denna rapport omfattar begreppet de utställningsaktörer som har
statlig, regional eller kommunal huvudman eller på annat sätt omfattas av offentlig
finansiering. Här ingår aktörer inom kulturarv, konst och samtidskonst. När det gäller
samtidskonsten måste det även påpekas att det här finns en mängd aktörer inom det fria
konstlivet som på olika sätt ställer ut sin konst. De får också anses vara en del av
utställningssektorn. Analysen omfattar också ett antal institutioner och organisationer som
genomför projekt vars resultat har bäring på utställningssektorn. Ett exempel på en sådan
organisation är Kulturarv utan gränser.
Projektgruppen har även diskuterat i vilken utsträckning förutsättningarna för utställningssektorn skiljer sig från andra kultursektorer när det gäller implementeringen av EU:s
kommande kulturprogram. Vi har dock funnit att det ligger utanför vårt analysuppdrag och
myndighetens generella uppdrag att förslå lösningar eller dra slutsatser kring andra
kultursektorer.
I vår kartläggning kan vi även se att EU:s olika stödprogram ofta dras över en kam, både av
aktörerna själva och i den officiella statistik som Myndigheten för Kulturanalys årligen tar
fram. Pengar som stöd för utveckling är värdefullt, men i slutändan spelar det mindre roll om
de kommer från ett ramprogram eller en strukturfond inom EU. Vi gör i denna analys, enligt
uppdraget, avgränsningen mot EU:s kulturfonder, under perioden 2007-2013 kallad
Kulturprogrammet och för perioden 2014-2020, Kreativa Europa.
Läsanvisning
Uppdraget anger att analysen ska tydliggöra förutsättningarna för utställningssektorn att ta till
vara på de möjligheter och utmaningar som det nya programmet, Kreativa Europa, erbjuder.
Det gör att vi inledningsvis behöver teckna en översiktlig bild över svensk utställningssektor
eftersom dess struktur, ekonomi, politiska incitament och utvecklingsområden i mångt och
mycket styr möjligheterna och viljan att delta i internationella kulturutbyten. I avsnittet Svensk
utställningssektor och internationella kulturutbyten – några utgångspunkter försöker
Riksutställningar fånga de hinder och framgångsfaktorer som sektorns olika delar uttryckt just
kring deltagandet i internationella projektarbeten.
En utgångspunkt för uppdraget har varit en uppfattning att svensk kultur i allmänhet, och
svenska museer i synnerhet, inte söker projektmedel från EU:s Kulturprogram i den
utsträckning som de borde. Detta tittar vi närmare på i avsnittet Svensk utställningssektor och
Kulturprogrammet, detta för att vederlägga hur det verkligen förhåller sig.
En viktig aspekt för ett nationellt framgångsrikt arbete är hur informationen kring EU:s
Kulturprogram når ut till sektorns olika aktörer. I avsnittet Information och stöd kring EU:s
Kulturprogram ser vi på hur det är organiserat och hur det skulle kunna organiseras framöver.
Kultursamverkansmodellen är en annan viktig aspekt för utställningssektorns utveckling, och
då kanske speciellt när det gäller hur kopplingen till den kulturella och kreativa sektorn kan
nyttjas. I avsnittet Kultursamverkansmodellen och internationella samarbeten ser vi på hur
modellen stödjer internationellt arbete och hur denna viktiga del av svensk kulturpolitik i än
högre grad skulle kunna stödja internationellt arbete.
Några naturliga frågor som inställer sig när man ska se över ett område där det upplevs
finnas en brist är – Vilka länder är bra då? Hur gör de?
I avsnittet Finland och Italien analyserar vi översiktligt hur dessa länder, som ofta framställs
!
8!
!
som goda exempel, lyckats och hur de organiserat sitt arbete kring information och stöd till
kulturaktörer avseende internationellt projektarbete.
Förutsättningarna för ett lyckosamt nationellt arbete finns inte bara att hämta på hemmaplan.
I avsnittet, Kreativa Europa, tittar vi på det kommande programmet och redogör för de mål
och inriktningar som programmet omfattar. Vi gör också en analys av de möjligheter och
utmaningar som programmet rymmer kopplade till de utvecklingsområden som vi just nu ser
att svensk utställningssektor brottas med.
Analysen ska också titta på hur kopplingen till den Kreativa och Kulturella sektorn kan nyttjas.
Det gör vi i avsnittet Utställningssektorn som del av den Kreativa och Kulturella sektorn.!
!
9!
!
Svensk utställningssektor och internationella
kulturutbyten – några utgångspunkter
!
Främjandet av internationella kulturutbyten är ett av de nationella kulturpolitiska målen.
Redan i den Internationella kulturutredningen (SOU 2003:121) fastslogs vikten av en
internationell kulturpolitik i en allt mer globaliserad värld och ett allt mer mångkulturellt
svenskt samhälle. Utredning fastslog också att de statliga insatserna skulle vara baserade på
en samlad planering, tydligt formulerade uppdrag och samordnas på ett ändamålsenligt sätt.
Att internationella kulturutbyten är viktiga för kultursektorns utveckling vidimeras av en rad
rapporter och även av den omvärldsbevakning Riksutställningar gjort i arbetet med denna
analys. Exempel på rapporter som uttrycker detta är bland annat Internationella kulturutbyten
inom scenkonsten – ett splittrat konststycke (Svensk scenkonst 2013) och Svenska museers
internationella arbete (ICOM och Riksförbundet Sveriges Museer, 2007).
När det gäller de samtal som genomförts med företrädare för utställningssektorn i detta
analysarbete är det några faktorer som framhålls före andra vad det gäller vikten av
internationella kulturutbyten. Man menar att internationella kulturutbyten:
•
•
•
•
•
ger inspiration som är värdefull för den egna institutionens utveckling.
bidrar till att höja kompetensen hos den egna personalen.
bidrar till att man ser på den egna verksamheten med nya ögon.
bidrar till att stärka det egna varumärket.
bidrar till att förbättra institutionens ekonomi.
En första utgångspunkt för att kunna göra denna analys är att se på den aktuella situationen
för svensk utställningssektor. Framför allt för att se vilka incitament och strukturer som på
olika sätt, positivt och negativt, bidrar till sektorns intresse och möjlighet att söka projektstöd
för internationellt kulturutbyte, via EU:s fonder i allmänhet och Kulturprogrammet i synnerhet.
Riksutställningar försöker också lyfta fram de framgångsfaktorer och hinder som myndigheten
fått fram i sin analys.
Ekonomi!
Ett första incitament eller perspektiv att behandla rör de svenska museernas och
utställningsaktörernas ekonomi. Riksutställningar ger här en översiktlig bild av denna satt mot
de stöd som svensk kultur och utställningssektor får från EU:s olika fonder.
5
Kultursektorns hela finansiering omfattade 2011, 63 miljarder kronor. Av dessa stod det
offentliga för 23,8 miljarder. Ser vi bara till fondfinansiering via EU kan vi konstatera att den
utgör en liten del av den totala finansieringen av svenskt kulturliv (se tabell 1), ca ½ procent.
Tabell 1 – Stöd till svenska projekt med kulturanknytning beviljade under 2012.
Regionala Strukturfondsprogram
Gränsöverskridande program
Interregionala program
Socialfonden
Landsbygdsprogrammet exkl.
Leader
Leader-projekt
Summa
6
34 miljoner
70 miljoner
73 miljoner
77 miljoner
12 miljoner
71 miljoner
337 miljoner kronor
Till summan 337 miljoner ska även läggas svenska kulturaktörers deltagande i projekt via
Kulturprogrammet. Dessa projekt beviljades drygt 101 miljoner kronor i 2012 års fördelningar
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
5
6
!
!Samhällets!utgifter!för!kultur!2010E2011,!Kulturfakta!2012:1,!Myndigheten!för!Kulturanalys.!
!Siffrorna!hämtade!från!Kulturrådets!rapport!Redovisning!av!projekt!med!kulturanknytning!i!EU:s!strukturfonder!2012.!
10!
!
7
från Kulturprogrammets samtliga stödformer. Summan omfattar samtliga beviljade
ansökningar med svensk medverkan och en mindre del tillföll svenska aktörer.
Ser vi till museisektorns totala ekonomiska utveckling under perioden 2005-2012 och andelen
EU-stöd får vi följande tabell:
Tabell 2 – Museisektorns totala intäkter 2005 och 2012 samt andelen EU-stöd i miljoner kronor.
Museikategorier
Centrala museer
Regionala museer
Kommunala museer
9
Övriga statliga museer
11
Övriga museer
Samtliga museer
10
Intäkter totalt
EU-stöd
som andel
Intäkter totalt
EU-stöd
som andel
Intäkter totalt
EU-stöd
som andel
Intäkter totalt
EU-stöd
som andel
Intäkter totalt
EU-stöd
som andel
Intäkter totalt
EU-stöd
som andel
2005
2012
1 385
1 901
6
11,9
0,4%
0,6%
995
1 152
11,8
19,4
1,2%
1,7%
539
1,7
566
4,1
0,3%
0,7%
239
1,6
227
11,7
0,7%
5,2%
174
3,6
165
0,7
2,1%
0,4%
3 332
24,7
4 011
47,8
0,7%
1,2%
8
Utveckling
i%
37,2%
15,7%
4,9%
- 4,8%
- 5,4%
20,3%
93,5%
Tabellen visar att de svenska museerna har ökat sina totala intäkter med drygt 20 procent
under perioden 2005-2012. Av dessa är det de centrala museerna som står för huvuddelen
av ökning genom att de omsätter mest pengar och även har ökat mest. De övriga
kategorierna ligger under genomsnittet. Två kategorier, övriga statliga museer samt övriga
museer, har en negativ ekonomisk utveckling under perioden.
Under perioden 2005-2012 har intäkterna från EU:s olika fonder ökat med 93,5 procent. Det
innebär att EU-stödets andel av de svenska museernas ekonomi i stort sett har fördubblats
under perioden, men faktum kvarstår att det ändå rör sig om i sammanhanget tämligen
blygsamma belopp. Den sammanlagda EU-finansieringen av svensk utställningssektor 2012
på 47,8 miljoner utgör ca 1 procent av museernas totala ekonomi och står därmed stort sett i
samma proportion som den totala finansieringen av svensk kultur via EU:s samtliga fonder
(tabell 1).
Även om företrädare för utställningssektorn anger ett antal olika skäl till varför det är viktigt att
arbeta med internationella kulturutbyten är ändå ekonomin en viktig faktor när det gäller i
vilken utsträckning och på vilket sätt som en verksamhet kan utvecklas. De av sektorn
utpekade faktorerna gör det viktigt för svenska utställningsaktörer att i högre grad delta i
internationella kulturutbyten och att EU:s finansieringssystem i högre grad används för att
utveckla den svenska utställningssektorn.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Svensk!medverkan!inom!EU:s!Kulturprogram!2012.!Kulturrådet.!2013.!
!Källor!är!Museer!2005!från!Kulturrådet!samt!Museer!2012!från!Myndigheten!för!Kulturanalys.!
9!Svarsfrekvensen!för!de!kommunala!museerna!sjunker!från!93%!2005!(64/69)!till!74%!2012!(68/92).!
10 !Svarsfrekvensen!för!de!övriga!statliga!museerna!sjunker!från!97%!2005!(28/29)!till!68%!2012!(17/25).!
11 !Svarsfrekvensen!för!de!övriga!museerna!sjunker!från!91%!2005!(43/47)!till!59%!2012!(36/61).!
7
8
!
11!
!
När vi ser till de kulturpolitiska strukturer som svensk utställningssektor har att verka i, ser vi
att förutsättningarna för att delta i internationella kulturutbyten varierar stort mellan olika typer
av museer och utställningsaktörer. I det följande gör vi därför en översiktlig beskrivning av de
olika kategorierna utställningsaktörer och hur deras situationer skiljer sig åt.
De statliga museerna
De statliga museerna delas in i två grupper, Centrala museer samt övriga statliga museer. De
centrala museerna är 25 till antalet medan det finns 26 övriga statliga museer.
Ser vi till de statliga museernas internationella arbete så är det idag omfattande och en
naturlig del av institutionernas arbete. Via olika typer av nätverk, direkta samarbeten och
personliga kontakter sker dagligen ett utbyte av erfarenheter och kunskaper. Vanligt är
samarbeten kring utställningar, forskning, lån ur samlingar samt olika typer av
utvecklingsprojekt.
De centrala museerna har generellt också de ekonomiska förutsättningarna för att samverka
internationellt. 2012 omsatte de 25 centrala museerna 1,9 miljarder kronor (tabell 3). Den
relativt sett goda ekonomin för de centrala museerna innebär att det ekonomiska incitamentet
12
inte är så starkt som för andra museikategorier, vilket även tidigare rapporter framhållit.
För kategorin övriga statliga museer gör vi ingen djupare analys av ekonomin i förhållande till
EU eftersom svarsfrekvensen sjunkit från 97 procent 2005 till 68 procent 2012. Det gör det
svårt att dra långtgående slutsatser kring denna grupp av museer, men vi kan konstatera att
denna grupps ekonomiska situation inte utvecklats på samma sätt som för de centrala
museerna. I den gruppen finns dock Bildmuseet som deltagit i 3 projekt finansierade via
Kulturprogrammet under perioden.
Tabell 3 – En jämförelse av de statliga museernas intäkter 2005 och 2012 i miljoner kronor.
Centrala museer
Bidrag/Anslag
Statliga bidrag
Landsting
Kommun
EU
2005
1 008
0,2
0,3
6
2012
1 208
9
0,8
12
Övriga intäkter
Entréer
Uppdrag
Sponsring
Försäljning
Egna fonder
Övriga intäkter
Summa
91
15
12
101
17
136
1 385
316
22
30
167
6
130
1 901
13
Övr. statliga
museer
2005
2012
134
121
0,1
3
4
16
2
12
14
0,8
13
21
6
44
239
23
1
2
28
0,3
20
227
Bland de företrädare vi talat med i denna kategori av museer lyfts den internationella
kontexten som viktig för att utveckla kompetens och verksamhet och för att bygga det egna
varumärket.
Den generella uppfattningen bland denna grupp museer när det gäller Kulturprogrammet är
att det är smalt, eftersom det är sektorbundet, att det finns relativt lite pengar i det samt att
det är svårare att medfinansiera. Ansökningsprocessen ses också som krånglig, resurskrävande och osäker samt att administrationen av projekten uppfattas som svårhanterad.
Man menar mot bakgrund av detta att det finns ett behov av en nationellt samordnad
rådgivning och en information och kunskapsöverföring som är sektoranpassad.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
12
13
!
!Se!t.ex.!Främjande!av!ansökningar!till!EU:s!Kulturprogram,!Kulturrådet!2011.!
!Museer!2012.!Myndigheten!för!Kulturanalys.!
12!
!
Ett bra exempel bland de centrala museerna som Riksutställningar vill lyfta fram i
sammanhanget är Arbetets museum i Norrköping. Under innevarande programperiod (20072013) har museet medverkat eller medverkar i tre projekt delfinansierade via Kulturprogrammet. I två av dessa har man tagit rollen som koordinator. Man står därmed ensamma
14
för en stor del av museisektorns medverkan i Kulturprogrammet under perioden.
Framgångsfaktorerna för Arbetets museum handlar främst om tre saker:
•
•
•
Medverkan i EU-projekt är en del av museets strategi.
Museet har byggt upp egna fondmedel för medfinansiering.
Museet har utvecklat ett eget projektredovisningssystem som underlättar
administrationen och redovisningen av projekten.
Att på detta sätt strukturera sitt arbete kring EU-finansiering ser vi som framgångsfaktorer och
något för andra aktörer att ta efter.
Ser vi till de statliga museerna (centrala museer samt övriga statliga museer) och i vilken
utsträckning de har medverkat i EU-projekt finansierade via Kulturprogrammet under
perioden 2007-2013, så har Arbetets Museum i Norrköping i tre projekt (2007, 2009, 2013),
Bildmuseet i Umeå medverkat i tre projekt (2007, 2010 och 2012), Etnografiska museet i ett
projekt (2007) samt Statens museer för världskultur i ett projekt (2008).
De regionala museerna
15
De regionala museerna och institutionerna är 32 till antalet. Deras situation har förändrats
markant i och med införandet av Kultursamverkansmodellen (KSM) som reglerar fördelningen
16
av de statliga kulturpengarna till regionerna.
Modellen har, vilket också var dess syfte, inneburit att lokala och regionala politiker och
tjänstemän kommit närmare de regionala museernas verksamhet. Det har bidragit till att de
regionala museerna idag upplever sig som mindre självständiga när det gäller verksamhetens
utveckling. Närheten till beslutande politiker och tjänstemän har medfört att det ställs större
krav på museets nyttoaspekt ur ett regionalt perspektiv. Museerna finns idag i högre grad
med i en tvärsektoriell dialog i regionerna vilket öppnar för nya typer av samarbeten, uppdrag
och funktioner. Det gör att utvecklingsprojekt ofta passar bättre inom de tvärsektoriella
strukturfonderna, än inom Kulturprogrammet. Eftersom modellen bygger på de regionala
kulturplanerna har dessa blivit viktiga som styrdokument för länsmuseernas verksamhet vilket
även vidimeras av den första utvärdering som Myndigheten för Kulturanalys gjort av
modellen.
Flera företrädare för de regionala museerna menar också att det blivit svårare att
argumentera för internationella samarbeten i dialogen med den regionala nivån. En
uppfattning som också stärks av Riksutställningars genomgång av Sveriges 20 regionala
kulturplaner där väldigt få tar upp internationella samarbeten som en prioriterad fråga. Här
kan vi konstatera att den regionala kulturpolitiken inte går hand i hand med de nationella
kulturpolitiska målen.
Drivkrafter som nämns av denna kategori museer är utveckling av personal och verksamhet
samt att projektfinansiering är nödvändig för att ekonomiskt klara av en utveckling av
verksamheten.
Hindren handlar om att man till stor del saknar internationella nätverk samt kunskaper om
Kulturprogrammet. Även här finns en uppfattning om administrationen som krånglig samt att
negativa attityder till internationellt arbete hos lokala och regionala politiker lyfts som ett
hinder.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Se!annan!plats!i!analysen!för!noggrannare!redovisning!av!det!svenska!deltagandet!i!EU:s!kulturprogram.!
!Det!finns!ett!flertal!institutioner!som!har!regionala!uppdrag,!men!som!inte!är!länsmuseer,!och!som!därför!räknas!till!
denna!grupp.!Exempel!är!Kulturen!i!Lund!samt!Nordiska!Akvarellmuseet!på!Tjörn.!
16 !Se!annan!plats!i!denna!rapport!för!en!analys!kring!Kultursamverkansmodellens!betydelse!för!utställningssektorns!
internationella!arbete.!
14
15
!
13!
!
Ytterligare en aspekt som tas upp i våra samtal är en uppfattning om att de offentliga stöden i
modellen inte ökar i samma takt som kostnadsutvecklingen. I tabellen nedan (Tabell 4) visar
vi hur de regionala museernas intäkter varierat över tid under perioden 2005 – 2012.
Tabell 4 – En jämförelse av de regionala museernas intäkter 2005 och 2012 i miljoner kronor.
Bidrag/Anslag
Statliga bidrag
Landsting
Kommun
EU
2005
208
290
148
12
2012
198
417
168
19
Övriga intäkter
Entréer
Uppdrag
Sponsring
Försäljning
Egna fonder
Övriga intäkter
Summa
27
141
14
44
15
96
995
29
164
1
49
7
100
1 152
Med utgångspunkt från dessa siffror ser vi att de sammanlagda intäkterna för de regionala
museerna ökat med ca 15,5 procent under perioden. Av de offentliga anslagen är det framför
allt finansieringen från landsting och region som ökat, detta med ca 43 procent. Vi menar att
det är ett resultat av Kultursamverkansmodellen som under 2012 slår igenom fullt ut men att
det är regionerna som skjuter till pengar i modellen. Jämför vi med siffrorna för 2011 (ej
redovisade här) så hade den sammanlagda omsättningen under perioden 2005-2011 ökat
med 6,3 procent. Som synes en rejäl skillnad mellan 2011 och 2012. I en jämförelse mellan
2011 och 2012 ser man att det är anslagen från landsting och region som ökar mest, från 33
procent av intäkterna 2011 (347 miljoner) till 43 procent 2012 (417 miljoner).
Som situationen är idag, menar företrädare för de regionala museerna, är det enklare att söka
sig till strukturfonderna där kunskapen och informationen ofta finns på hemmaplan. Strukturfonderna upplevs också som enklare att förstå och administrera. Sett till den översikt
Riksutställningar gjort av strukturfonderna är de regionala museerna den kategori av
utställningsaktörer som är mest frekvent förekommande. I den regionaliserade kulturpolitiken
är det också lättare att hitta politiskt stöd för tvärsektoriella utvecklingsprojekt och då passar
strukturfonderna bättre när det handlar om att sätta in museet i ett regionalt utvecklingssammanhang.
När det gäller de regionala museernas medverkan i Kulturprogrammet under innevarande
period hittar vi ett sådant, Kalmar Läns museum, som deltog i ett projekt som beviljades
bidrag 2010.
Kommunala museer
17
De kommunala museerna är i den officiella statistiken ett 80-tal till antalet. Denna grupp
omfattar museer som arbetar med kulturarv, konst och samtidskonst. Av de kommunala
museerna är det endast två; Malmö konstmuseum (2008) och Boda glasmuseum (2013), som
deltagit i projekt finansierade via EU:s Kulturprogram under innevarande period.
Riksutställningars genomgång visar att kunskapen om hur man söker EU-stöd generellt sett
är låg. Precis som tidigare angetts uppfattas EU:s program som krångliga och svåra att
förstå. Begränsade resurser och brist på tid för att förbereda ansökan samt omfattande
administration och ekonomisk redovisning förs även av denna grupp fram som hinder.
Tröskeln för att sätta sig in i vilka fonder och program som är intressanta för verksamheten
upplevs som för hög. Inte minst saknar många kommunala museer internationella
erfarenheter och kontaktnät. Att arbeta med internationella frågor ses av många som något
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
17
!
!Det!är!det!antalet!kommunala!museer!som!ingår!i!Myndigheten!för!kulturanalys!årliga!undersökning.!
14!
!
som ligger utanför den ordinarie verksamheten och flera professionellt verksamma upplever
att det finns en restriktiv syn på internationella resor i den kommunala förvaltningen.
För att de kommunala museerna på ett bättre sätt ska kunna ta del av de möjligheter som
Kreativa Europa erbjuder efterfrågas riktade informationsinsatser som särskilt tar fasta på
museernas förutsättningar och behov. Man menar också att det bör göras av aktörer som väl
känner museibranschen och gärna göras vid tillfällen då många museer ändå samlas. De
museer som deltagit i EU-projekt har oftast positiva erfarenheter vilket bör spridas till andra
museer.
Tabell 5 – En jämförelse av de kommunala museernas intäkter 2005 och 2012 i miljoner kronor.
Bidrag/Anslag
Statliga bidrag
Landsting
Kommun
EU
2005
34
43
320
2
2012
48
66
301
4
Övriga intäkter
Entréer
Uppdrag
Sponsring
Försäljning
Egna fonder
Övriga intäkter
Summa
29
19
7
23
7
55
539
30
20
8
43
8
38
566
Som tabellen visar så utgör den sammanlagda finansieringen via EU en liten del av de
kommunala museernas intäkter. 2012 var summan 4 miljoner kronor, 0,7 procent av de
kommunala museernas intäkter, klart under genomsnittet. När det gäller den ekonomiska
utvecklingen för dessa museer ser vi också en negativ trend. Siffran för 2012, 565 miljoner,
18
ska ställas mot en omsättning på 630 miljoner kronor 2011. Denna ekonomiska tillbakagång
innebär också att det blir svårare för de kommunala utställningsaktörerna att avsätta tid och
resurser till nätverksarbete och ansökningsförfarande.
Samtidskonsten
När det gäller samtidskonsten är situationen en annan. I jämförelse med de andra
kategorierna inom utställningssektorn så ligger samtidskonsten relativt väl till när det gäller
19
projekt finansierade via EU:s Kulturprogram. Tyvärr finns det ingen samlad ekonomisk
statistik för samtidskonsten i Sverige som skulle kunna visa i vilken utsträckning som den
20
finansieras via EU-stöd. I en rapport som Kulturrådet presenterade 2010 beräknades bildoch formområdet omsätta cirka 725 miljoner kronor, varav staten stod för cirka 392 miljoner.
Rapporten konstaterar också att det är en komplex sektor med stora skillnader mellan
storstäder och resten av Sverige, mellan konsthallar och fria aktörer.
Samtidigt är det många som menar att det är en underfinansierad sektor. Den präglas av
många små, fria och resurssvaga aktörer, som hela tiden söker nya ekonomiska vägar att
bedriva och utveckla sin verksamhet. I en internationell jämförelse finns det ovanligt få
finansieringskällor för samtidskonsten i Sverige. Söktrycket mot Kulturrådets internationella
bidrag är högt och det seminarium som Kulturbryggan höll den 20 augusti 2013, om sitt nya
stöd till internationellt projektarbete, var fullsatt med många deltagare från det fria kulturlivet.
Ett projektbidrag får här stor inverkan på verksamheten. Det är inte ovanligt att projektstöd
kan fördubbla en verksamhetsbudget. Därför blir ekonomin en stark drivkraft för aktörer inom
samtidskonsten.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Siffrorna!är!hämtade!från!Museer!2011!samt!Museer!2012!från!Myndighetens!för!Kulturanalys.!Siffran!för!2011!avser!
60!redovisade!kommunala!museer!av!83!medan!siffran!för!2012!avser!68!av!92!museer.!
19 !Se!nästa!kapitel,!Svensk!utställningssektor!och!Kulturprogrammet.!
20 !Bild!och!Form!2009.!Kulturen!i!siffror!2010:5.!Kulturrådet.!2010.!
18
!
15!
!
Samtidigt har verksamheterna ofta en tydlig internationell prägel i både programverksamhet,
samarbeten och nätverk. Det gör att det är enklare för dessa aktörer, än för t.ex. museer, att
via sina nätverk bygga samarbetsprojekt. Man kan säga att stora delar av samtidskonsten
saknar de finansiella och fysiska resurserna, men har bra immateriella resurser i form av
nätverk, kompetens, erfarenhet och nytänkande i sina verksamheter. Som redovisas på
annan plats så har också konsten varit förhållandevis bra på att söka projektstöd ur EU:s
Kulturprogram.
Ytterligare en faktor att framhålla är att det inom samtidskonsten finns en stark diskurs som
värnar konstens egenvärde. Då blir det sektorbundna Kulturprogrammet lämpligt för olika
typer av utvecklingsprojekt. Inom t.ex. strukturfonderna handlar det mer om att konst och
kultur ses som verktyg för lärande eller regional utveckling, något som går emot diskursen om
konstens egenvärde.
Det som framför allt efterfrågas från denna del av utställningssektorn är olika typer av
ekonomiska stöd. Dels i form resebidrag och förstudiemedel för att kunna bygga nätverk dels
stöd för produktion och reella samarbeten samt ekonomiskt utrymme för
21
organisationsutveckling. Avgörande för mindre organisationer är ett det finns system för
medfinansiering eftersom det är svårt för små institutioner att medfinansiera projekten och att
ligga ute med pengarna.
Analys
Det ekonomiska stödet från EU till svenska museer bidrar med relativt lite pengar till
museernas totala omsättning. För 2012 är siffran 47,8 miljoner kronor, 1,2 procent av
museernas totala omsättning. Vi menar att det här finns ett stort utvecklingsområde för
utställningssektorn. Ambitionen borde vara att under kommande programperiod utöka EUstödet till svenska museer så att det utgjorde minst 2,5 procent av omsättningen. Med 2012
års siffror skulle det innebära 100 miljoner kronor.
Riksutställningar menar mot bakgrund av denna analys att internationella kulturutbyten är en
viktig framtidsfråga för svensk utställningssektor. De bidrar till en bred utveckling av
institutionernas verksamhet.
•
•
•
•
Kontakten med internationella verksamheter stärker personalens kompetens och
bidrar till att man får ta del av andras erfarenheter samt att man kan se på sin egen
verksamhet med nya ögon.
Ökad kompetens och internationella kontakter bidrar till att förbättra verksamheterna
vilket i sin tur kan locka nya besökare.
Projektstöden gör det ekonomiskt möjligt att satsa på utvecklingsprojekt som man
annars inte skulle ha råd med. För vissa aktörer är det en överlevnadsfråga eftersom
det är enda sättet att finansiera verksamhetens utveckling på.
Att verka i en internationell kontext stärker även institutionens varumärke på sikt, dels
för att verksamheterna utvecklas och blir bättre men också för att det anses positivt
att institutionen syns i internationella sammanhang.
Möjligheterna och incitamenten att delta i projekt finansierade av EU:s Kulturprogram varierar
stort mellan de olika museikategorierna. Samtidskonsten har sedan en verklighet som även
den skiljer sig från museernas. Det gör att behoven och utmaningarna ser olika ut i sektorn. I
följande tabell har Riksutställningar sammanställt faktorer som gynnar respektive missgynnar
utställningsaktörernas deltagande i EU:s Kulturprogram.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
21
!
!Se!Sarah!Thelwalls!rapport,!”Size!matters”.!
16!
!
Tabell 6 – Faktorer som gynnar respektive missgynnar deltagande i EU:s Kulturprogram.
Faktorer som gynnar deltagande i
EU:s Kulturprogram
Kunskaper om EU och stödformerna
Internationella projektarbeten som en central
strategi i verksamheten
Tillgång till internationella nätverk
Tillgång till ekonomiska stödsystem
Stöd från huvudmän för internationella
samarbeten
Faktorer som missgynnar deltagande i
EU:s Kulturprogram
Brist på kunskap
Brist på olika typer av ekonomiska stöd
Negativa attityder om ansökningsförfarandet
som krångligt
Negativ attityd om administrationen som
svårhanterlig
Negativa attityder till internationellt arbete
För att förbättra förutsättningarna för sektorn att i högre grad kunna utnyttja de möjligheter
och utmaningar som det kommande programmet Kreativa Europa rymmer ser vi följande
utvecklingsområden:
1. Kunskap och information
Riksutställningar ser att kunskapen är låg kring EU:s olika stödprogram i allmänhet och
Kulturprogrammet i synnerhet. Det finns en uppfattning i utställningssektorn om EU:s
Kulturprogram som administrativ krångligt och svårt att förstå.
Man efterfrågar särskilt en sektoranpassad informations- och kunskapsöverföring som särskilt
tar fasta på museernas förutsättningar och behov. Man menar att det bör göras av aktörer
som känner museibranschen väl. Det skulle ge både omvärldsbevakning och informationsinsatser högre kvalitet och relevans. Museer som deltagit i EU-projekt har oftast positiva
erfarenheter vilket bör spridas till andra museer.
Riksutställningar menar att ökade kunskaper skulle gynna ett ökat deltagande samt även
påverka negativa attityder. Det senare handlar både om de attityder som finns kring
ansökningsförfarande och administration som krångliga, men även den attityd och restriktiva
syn som finns hos vissa regionala och kommunala tjänstemän och politiker kring
internationellt arbete.
Kulturrådet har tidigare, i sin rapport Främjande av ansökningar till EU:s kulturprogram
(2011), framhållit att:
Sektorn anser också att det saknas en tillräcklig infrastruktur för
information och vägledning, nätverk och partnerskap samt medel för
att stimulera projektansökningar och för att bidra till
(med)finansieringen av projekt.
Kulturrådet föreslår i rapporten att kunskapen om programmet bör finnas hos fler aktörer samt
22
att branschinriktade insatser skulle fungera som betydelsefulla komplement.
Riksutställningar ansluter sig till Kulturrådets analys och ser som en av de allra viktigaste
åtgärderna, inför implementeringen av Kreativa Europa, att satsa på en utvecklad
informations- och kunskapsöverföring till svensk utställningssektor och utveckla de nationella
strukturer som framöver ska informera om det nya programmet Kreativa Europa.
Riksutställningar stöder därför Kulturrådets förslag om ett nätverk bestående av fler
sektorkunniga aktörer som gemensamt delar på bördan att informera svensk kultur om
Kreativa Europa. För utställningssektorn är det också viktigt att ett sådant utvecklat
informations- och kunskapsarbete omfattar EU:s andra stödformer.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Redovisning!av!uppdrag!avseende!förberedelser!inför!EU:s!kommande!program!Kreativa!Europa!2014E2020.!KUR!
2013/3311.!Kulturrådet,!2013.!
22
!
17!
!
För att arbete ska få ett genomslag och bidra till en hållbar förändring behöver berörda
myndigheter få tydliga uppdrag på området. Detta för att arbetet ska prioriteras samt för att få
ett mandat gentemot den sektor som ska informeras. Det skulle också kunna bidra till att
skapa underlag för uppföljning av resultaten.
2. Utveckla mäklarfunktioner
Riksutställningar ser att många utställningsaktörer saknar internationella nätverk samt
kunskaper om hur projektarbete kan inlemmas i den egna organisationens arbete. Genom att
utveckla mäklarfunktioner och stöd till nätverksbyggande och kontaktskapande skulle de gå
att underlätta för utställningsaktörer att bygga nätverk och skapa plattformar för
kunskapsöverföring. Access Europa, som startats av Intercult, är en sådan plattform. Men
även här finns det anledning att fundera över hur sektoranpassade mäklarfunktioner skulle
kunna organiseras.
3. Samordning av befintliga ekonomiska system
Ekonomin är en stark drivkraft när det gäller att söka projektstöd för internationella
kulturutbyten, både för museerna och för samtidskonsten. Många museer upplever att det är
svårt att få rum med utvecklingsprojekt inom ramen för den ordinarie ekonomin. Efterfrågan
är stor på olika typer av förstudiestöd, stöd till nätverkande och medfinansiering.
När det gäller olika typer av ekonomiskt stöd till internationellt projektarbete menar
Riksutställningar att de olika former av stöd som finns idag, genom ett koordinerat och
tvärsektoriellt samverkansarbete mellan myndigheter, i högre grad skulle kunna göras
tillgängligt för svenskt kulturliv och utställningssektorn. Ett samordnat myndighetsnätverk,
som föreslagits ovan, skulle i högre grad kunna nå ut med information om olika befintliga
stödformer samt i gemensamma samtal öka tillgängligheten till dessa. Några exempel:
•
•
•
•
Kulturrådet har både regionala utvecklingsbidrag och internationella projektstöd. De
regionala utvecklingsbidragen används i liten utsträckning som internationell
medfinansiering, trots att det är möjligt.
De regionala kulturplanerna och Kultursamverkansmodellen skulle i högre grad
kunna prioritera internationella samarbeten och därigenom frigöra medel i fler
regioner än Västra Götaland och Region Skåne.
Kulturbryggan har i augusti 2013 gått ut med en tematisk utlysning där man vill
medfinansiera olika typer av insatser avseende internationellt kulturutbyte.
När det gäller det skandinaviska perspektivet i internationella kulturutbyten finns
stödmöjligheter från Nordisk kulturfond, Kulturkontakt Nord, KreaNord samt
Svenska Institutet.
I analysen vill Riksutställningar också lyfta fram det arbete som Arbetets museum i
Norrköping gör när det gäller att delta i projekt finansierade via Kulturprogrammet. Det vanliga
är att projekt organiseras vid sidan av ordinarie verksamhet och att det på så sätt varken får
de resurser eller den status i organisationen som krävs för ett hållbart arbete. Arbetets
museum ser deltagandet i EU-projekt som en del av museets kärnverksamhet och har även
byggt upp egna strukturer för medfinansiering och projektredovisning. På så sätt har man
skapat förutsättningar för ett långsiktigt och hållbart arbete. Dessutom ser man
ansökningsprocessen som en del av denna verksamhet. Nätverkande, idégenerering och
skrivande av ansökan blir en del av museets utvecklingsarbete. Även avslag på ansökningar
ses som en del av processen vilket ger möjlighet till att utvärdera huruvida idén var bra, slipa
på den och skärpa presentationen av den till nästa ansökningsomgång.
Denna typ av goda exempel skulle kunna fungera som förebild i en sektoranpassad
informations- och kunskapsöverföring.
Ytterligare en markering behöver göras i denna del av analysen. Som visats i tabell 1 så
delade EU:s strukturfonder ut nästan 34 miljoner kronor till svenska kulturaktiviteter under
2012. Åren 2005 och 2006 var dessa siffror 127 respektive 210 miljoner kronor. För hela
perioden 2000-2006 fick svenska kulturaktiviteter 2,15 miljarder kronor från EU:s
!
18!
!
23
strukturfonder. Riksutställningar har under arbetet med denna analys mött en oro över att
de europeiska källorna som bidrar till att utveckla svensk utställningssektor sinar. Det här är
en fråga som ligger utanför denna analys men ändå väl värd att nämna och i framtiden
bevaka. En konsekvens, om detta skulle vara fallet, är då att stöden från EU:s Kulturprogram
blir än viktigare för svenska utställningsaktörer att söka.
!
!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
23
!
!Nyhetsbrev!2/2007.!Kulturkontakt!Sverige.!Kulturrådet.!
19!
!
Svensk utställningssektor och Kulturprogrammet
Kulturprogrammet – en sammanfattning
Det nuvarande Kulturprogrammet är verksamt under perioden 2007-2013 och omfattar en
total budget på 400 miljoner euro. Ett samlat Kulturprogram för EU har funnits sedan år 2000,
så vi är nu inne på den andra generationen och på väg mot den tredje.
Antalet länder som ingår i Kulturprogrammet har utökats under programmets gång. 2008
24
ökade siffran till 34 stödberättigade stater för att 2012 omfatta 37 länder.
Kulturprogrammet omfattar hela konst- och kulturområdet. Det audiovisuella området är
undantaget och har ett eget program, MEDIA-programmet. Kulturprogrammet vänder sig till
alla typer av kulturaktörer förutsatt att de inte agerar i vinstdrivande syfte. Det innebär att
projekt som stöds inte får vara vinstdrivande, däremot kan den sökande organisationen
arbeta vinstdrivande i sin ordinarie verksamhet. Enskilda personer kan inte söka.
Övergripande mål för programmet är att stärka det kulturområde som delas av Europas
befolkning, grundat på ett gemensamt kulturarv som utvecklas genom samarbeten mellan
kulturaktörer i de länder som deltar i programmet. På så vis ska ett europeiskt
medborgarskap främjas.
Särskilda mål
•
Att främja rörlighet över gränserna för personer som arbetar i kultursektorn.
•
Att uppmuntra till transnationell rörlighet för konstverk samt konstnärliga och
kulturella produkter.
•
Att främja en interkulturell dialog.
Kulturprogrammets programområden och stödformer
Programområde 1: Stöd till kulturella projekt
•
Samarbetsprojekt – Samarbete mellan minst tre länder under högst 24 månader.
Bidragsbelopp 50 000 – 200 000 euro för hela projektet.
•
Fleråriga samarbetsprojekt – Samarbete mellan minst sex länder under 3-5 år,
bidragsbelopp 200 000 – 500 000 euro per år.
•
Projekt för samarbete med tredje länder: Samarbete mellan minst tre programländer
samt parter från det land eller de länder som årligen pekats ut av EUkommissionen.
•
Översättning av skönlitteratur – Översättning av 1-10 skönlitterära verk från
europeiska språk till svenska.
•
Europeiska kulturfestivaler: Stöd för kostnader för medverkande från minst sju
länder.
Programområde 2: Stöd till organisationer verksamma på europeisk nivå inom kulturområdet
• Ambassadörer
• Nätverk för opinionsbildning – För nätverk med medlemsorganisationer i flera av
programländerna.
• Plattformar för strukturerad dialog – endast sökbar enligt särskild ordning
Programområde 3: Stöd till analyser samt till insamling och spridning av information och till
insatser avsedda att maximera verkan av projekt.
•
Samarbetsprojekt mellan organisationer som genomför kulturpolitiska analyser.
Den största delen av programbudgeten används för stöd av samarbetsprojekt och fleråriga
samarbetsprojekt. Som regel stöds inte projekt som kan betraktas som ordinarie verksamhet.
Detta skiljer Kulturprogrammet från MEDIA-programmet, eftersom MEDIA-programmet
omfattar stödformer som sammanfaller med aktörernas ordinarie verksamhet.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Deltar!gör!EU:s!27!medlemsstater,!EESEländerna!Island,!Liechtenstein!och!Norge,!kandidatländerna!Kroatien,!Turkiet,!
Makedonien,!Serbien!och!Montenegro!samt!de!potentiella!kandidatländerna!Bosnien!Hercegovina!och!Albanien.!!
24
!
20!
!
Svensk utställningssektor och Kulturprogrammet
Inledningsvis kan det fastslås att svenska museers deltagande i EU:s kulturprogram är lågt.
25
Sedan 1999 har endast 18 museiprojekt haft svensk medverkan och antalet museer som
deltagit är färre eftersom samma aktörer ofta återkommer i olika projekt. Under innevarande
period är det endast sju museer, både inom kulturarv och bildkonst, som deltagit i EU-projekt
26
via Kulturprogrammet.
För konsten ser det bättre ut. Både bildkonsten och samtidskonsten är förhållandevis väl
representerat i statistiken. Under innevarande period har denna del av utställningssektorn
deltagit i 26 projekt. Aktörerna varierar från statliga institutioner som Bildmuseet i Umeå, via
kommunala som Malmö konsthall till fria grupper som Mossutställningar och Raketa.
Utifrån detta finns det anledning att se närmare på söktrycket gentemot Kulturprogrammet
samt se i vilken utsträckning svenska utställningsaktörer finns representerade i statistiken.
Som synes i sammanställningen ovan har det under programperioden funnits 9 stödformer
inom 3 olika programområden. Eftersom vår analys omfattar svensk utställningssektor, så har
vi även valt att studera aktiviteten gentemot de stödformer som är mest intressanta för
svenska utställningsaktörer. Det handlar om tre stödformer inom Programområde 1:
Stödform 1.1
Samarbetsprojekt
Stödform 1.2.1 Fleråriga samarbetsprojekt
Stödform 1.3.5 Projekt för samarbete med tredje land.
I de kommande sammanställningarna har Riksutställningar därför valt att redovisa siffror
utifrån helheten och när det varit relevant bryta ner statistiken mot de tre ovan nämnda
stödformerna. Detta för att försöka ge en rättvis bild över utställningssektorns intresse,
möjlighet och framgång när det gäller projektstöd från Kulturprogrammet. Eftersom statistiken
27
och underlagen från EACEA är bristfälliga för 2007 och 2008 använder vi företrädesvis
siffror från åren 2009-2013.
En markering som också behöver göras är skillnaden mellan ansökningar från Sverige och
svenskt deltagande i EU-projekt via Kulturprogrammet. När vi skriver ansökningar menas
projekt där ansökan gått in från en svensk institution. Skriver vi deltagande betyder det att
minst en svensk institution deltagit i projektet men där ansökan kan ha gått in från annat land.
Inledningsvis presnteras en sammanställning över det totala svenska söktrycket gentemot
Kulturprogrammet. Det som en temperaturmätare på intresset att delta i internationella
samarbetsprojekt. Detta jämförs också med antalet beviljade ansökningar som ett mått på
framgång.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Möjligheter!och!utmaningar!för!svenska!kommunala!museer!att!delta!i!EUs!kommande!program!”Kreativa!Europa”.!
Delrapport!för!Riksutställningar!juni!2013.!Rebecka!Nolmark.!
26 !Arbetets!museum!och!Bildmuseet!i!Umeå!har!vardera!deltagit!i!3!projekt,!sedan!är!det!Etnografiska!museet,!
Världskulturmuseet,!Malmö!konstmuseum,!Kalmar!Länsmuseum!samt!Boda!glasmuseum.!
27 !EACEA!står!för!Education,!Audiovisual!&!Culture!Executive!Agency!och!är!EU:s!sekretariat!som!handlägger!
Kulturprogrammet.!
25
!
21!
!
Tabell 7 – Översikt över det totala antalet inkomna och beviljade ansökningarna till EU:s
Kulturprogram samt antalet inkomna och beviljade ansökningar från Sverige
28
under perioden 2009-2013.
Totala antalet
ansökningar till
EU:s
Kulturprogram
Totala antalet
beviljade
ansökningar
Totala
antalet
ansökningar
från Sverige
Beviljade
ansökningar
Beviljade
ansökningar
i % av totala
antalet
2009
749
256 (34 %)
8
6
75 %
2010
842
313 (37 %)
8
4
50 %
2011
1509
328 (21 %)
41
8
19,5 %
2012
1121
338 (30 %)
20
8
40 %
2013
1172
252 (22 %)
32
7
22 %
Summa
5393
1487 (27, 6 %)
109
33
30,3 %
Kommentar:
•
Sverige står under den redovisade perioden för 2 procent av ansökningarna
(109 av 5393).
•
Hur framgångsrika har Sverige varit under perioden? Av de 109 ansökningar från
svenska aktörer har 33 beviljats. Det ger en framgångsfaktor på 30,3 procent. Ser vi
till det totala genomsnittet beviljade ansökningar till Kulturprogrammet under denna
period, så ligger det på 27,6 procent (1487 av 5393). Här kan vi alltså se att Sverige
varit aningen mer framgångsrika än genomsnittet. (Ser vi på samma siffror för
Italien så har landet fått igenom 14,3 procent av sina ansökningar (86 av 600) under
samma period.)
•
Generellt sett har svenska ansökningar klarat sig bättre än genomsnittet varje år
med undantag för 2011. Just 2011 sker en ökning av antalet ansökningar, både från
Sverige och totalt. Det ska kopplas till en ny stödform som införs det året, nämligen
stödet till kulturfestivaler där inga svenska beviljades.
•
Inledningsvis var det svenska söktrycket lågt. Detta föranledde även EUkommissionen att konstatera att Sverige, tillsammans med Irland, utmärkte sig
negativt vad det gäller antalet ansökningar jämfört med ländernas storlek och
kulturella infrastruktur.
I analysen har det också varit av intresse för oss att skära det totala antalet ansökningar
gentemot de tre stödformer som Riksutställningar menar är mest intressanta för
utställningssektorn (se ovan) samt att även göra en särredovisning av beviljade projekt med
29
anknytning till svensk utställningssektor.
Tabell 8 – Antalet inkomna och beviljade ansökningar från Sverige under perioden 2009-2013 till
stödområdena 1.1, 1.2.1 samt 1.3.5
Summa
Totala antalet ansökningar till Kulturprogrammet
5 393
Totala antalet ansökningar från Sverige
109
Program 1.1 Fleråriga samarbetsprojekt - Antal ansökningar från Sverige
Program 1.1 Fleråriga samarbetsprojekt - Beviljade ansökningar från Sverige
Program 1.2.1 Samarbetsprojekt - Antal ansökningar från Sverige
Program 1.2.1 Samarbetsprojekt - Beviljade ansökningar från Sverige
Program 1.3.5 Samarbete med tredje land - Antal ansökningar från Sverige
Program 1.3.5 Samarbete med tredje land - Beviljade ansökningar från Sverige
5
0
27
12
5
2
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Samtliga!siffror!i!tabell!3!är!hämtade!från!EACEA:s!!årliga!aktivitetsrapporter!för!Kulturprogrammet!
http://ec.europa.eu/culture/ourEprogrammesEandEactions/libraryEofEprogrammeEdocuments_en.htm!!
28
29!Samtliga!siffror!i!tabell!4!och!5!är!dels!hämtade!från!Kulturrådets!årliga!rapporter!kring!svensk!
medverkan!i!EU:s!kulturprogram,!dels!tagna!från!EACEA:s!årliga!sammanställningar.!
!
22!
!
Kommentar
•
Ser vi till dessa tre stödformer återstår totalt 37 ansökningar av det totala antalet
109 som kommit från Sverige under perioden. Av dessa 37 har 14 beviljats vilket
ger en ”framgångsprocent” på 37,8, klart högre än den genomsnittliga siffran för
Sverige och definitivt högre än genomsnittet för samtliga ansökningar till EU:s
Kulturprogram.
Ytterligare en skärning som Riksutställningar valt att göra, för att se detta ur ett annat
perspektiv, är att utifrån dessa tre stödområden, se på det totala antalet projekt som
genomförts med svensk medverkan under hela perioden 2007-2013 och sedan se i vilken
utsträckning som svenska utställningsaktörer deltagit i dessa projekt. Det ger följande tabell:
Tabell 9 – Totala antalet deltagande svenska aktörer inom de 3 stödområdena 1.1, 1.2.1 samt
1.3.5 under perioden 2007-2013 med en fördelning på bildkonst och museer.
Program 1.1
Fleråriga samarbetsprojekt
Svensk koordinator
Program 1.1
Fleråriga samarbetsprojekt
Svenska medorganisatörer
Program 1.2.1
Samarbetsprojekt
Svensk koordinator
Program 1.2.1
Samarbetsprojekt
Svenska medorganisatörer
Program 1.3.5
Samarbete med tredje land
Svensk koordinator
Program 1.3.5
Samarbete med tredje land
Svenska medorganisatörer
Summa
Totalt
antal
svenska
aktörer
Därav
bildkonst
1
1
0
19
1
4
13
2
3
58
19
3
2
0
0
8
3
0
101
26
10
Därav
30
museer
Kommentar
•
Av sammanlagt 101 svenska aktörer som deltagit i projekt i någon av de tre
redovisade stödformerna under perioden 2007-2013 kommer 26 från
31
bildkonstområdet (25,7 %) och 10 från kulturarvsområdet (9,9 %).
•
Sammanställningen visar att deltagandet är lågt när det gäller museer och andra
utställningsaktörer inom kulturarvssektorn. Av de 10 aktörerna är 7 museer varav
Arbetets Museum i Norrköping står för 3 av dessa projekt. (se bilaga 1).
•
Sammanställningen visar att intresset inom utställningssektorn att koordinera
projekt i förhållande till det totala antalet svenska koordinatorer är förhållandevis
högt. Av sammanlagt 16 projekt som koordinerats av svenska aktörer inom dessa
tre stödformer är det 6 projekt som koordinerat av utställningsaktörer (37,5 procent).
Det stärker dels uppfattningen att det är dessa stödformer som är de mest relevanta
för svensk utställningssektor samt att utställningsaktörer är vana administratörer och
organisatörer.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Samlingsnamnet!museer!används!här!för!aktörer!vars!projekt!berört!kulturarvssektorn,!som!på!olika!sätt!arbetar!med!
utställningsmediet!eller!där!projektet!avser!sådan!verksamhet.!!Avgränsningen!mot!bildkonst!gör!att!museer!som!Malmö!
konstmuseum!och!Bildmuseet!i!Umeå!här!redovisas!inom!detta!område.!
31 !Se!bilaga!1!för!en!lista!på!deltagande!aktörer!från!utställningsområdet.!
30
!
23!
!
Analys
Först några iakttagelser. Som redovisas i den första tabellen (tabell 7) står Sverige under den
redovisade perioden för 2 procent av ansökningarna (109 av 5393). Samma siffror för Italien
ligger på mellan 12 och 17 procent under åren 2009-2012. Här finns det definitivt utrymme för
en ambitionshöjning för svensk kultursektor.
Ser vi sedan till de i tabell 8 redovisade stödområdena har 14 ansökningar av 37 beviljats,
dvs. nästan 38 %. Det motsäger den föreställning som finns i utställningssektorn att det är
svårt att få projektansökningar beviljade och att det därför skulle vara meningslöst att ansöka.
En analys som stärks av det faktum att svenska ansökningar beviljas i högre grad än
genomsnittet.
Riksutställningar menar att detta beror på att svenska institutioner generellt sett är duktiga på
att administrera och organisera sina verksamheter och därmed också duktiga på att
organisera projekt och skriva ansökningar. Detta är något som bör framhållas i ett framtida
informations- och kunskapsarbete.
De redovisade siffrorna stärker också ett antagande Riksutställningar mött i arbetet med
denna analys, nämligen att bildkonsten, tillsammans med scenkonsten, är bättre än andra
kultursektorer på att utnyttja EU:s Kulturprogram. Sett till det totala svenska deltagandet i
projekt under perioden 2007-2013, så har bildkonstaktörer deltagit i nästan 27 procent av
projekten
Däremot är siffran dystrare för museer med ett deltagande i 9,9 procent av projekten.
När det gäller att ta på sig en koordinerande roll så har 16 projekt av 101 (15,8 %)
koordinerats av svenska aktörer. Här är dock utställningsaktörerna mer benägna att
koordinera projekt eftersom 6 projekt av dessa (37,5 %) har koordinerats av en svensk
utställningsaktör (tabell 9). Här menar vi återigen att svenska institutioners förmåga att
administrera och organisera får genomslag.
Det går också se en tendens att antalet ansökningar från Sverige ökat mot slutet av
programperioden. Dock anser vi att underlaget är för litet för att kunna dra någon mer
långtgående slutsats.
När det gäller bildkonsten går det att lyfta fram ett par faktorer som bidrar till ett relativt sett
högt deltagande i Kulturprogrammet:
•
•
Bildkonstscenen, och då framför allt samtidskonsten, är till sin natur internationell.
Aktörerna, stora som små, ingår ofta i internationella nätverk, samarbeten är
naturliga och det är förhållandevis enkelt att bygga nätverk och partnerskap.
De flesta utställningsaktörerna inom den samtida konsten är små och resurssvaga
varför olika typer av projektmedel är viktiga för verksamheternas fortlevnad och
utveckling. Rena överlevnadsinstinkter bidrar således till att hålla söktrycket uppe.
Med utgångspunkt i museernas negativa siffror och utifrån de samtal och rapporter som
studerats gör Riksutställningar följande analys av bakomliggande orsakerna, delvis
redovisade på annan plats:
•
•
•
!
Det finns en föreställning i svensk musei- och utställningssektor kring både ansökan
och administrationen av EU-projekt som krånglig, byråkratisk och tidskrävande.
Därför finns det anledning att tro att söktrycket inte heller är så stort från svenska
museer.
Den svenska museisektorn har vitt skilda förutsättningar för att delta i internationella
projekt. När det gäller de större statliga museerna har dessa generellt sett en god
ekonomi och naturliga internationella samarbeten. Med något undantag finner man
pengarna i Kulturprogrammet för små i förhållande till osäkerheten och
arbetsinsatsen för att fånga dem.
I listan ovan hittar vi bara ett regionalt museum. De regionala museerna hittar enligt
dem själva oftare till strukturfonderna för finansiering av internationella samarbeten
24!
!
•
•
och projekt. Här finns ofta rådgivning och kunskap kring programmen på nära håll
inom landstingen vilket underlättar för länsmuseerna i ansökningsfasen. Detta i
kombination med en resursbrist när det gäller att gå in i ett tidskrävande
ansökansförfarande bidrar till deras minst sagt klena resultat.
De kommunala museerna är ofta små och Riksutställningar har framför allt funnit
några faktorer som påverkar deras möjligheter att ansöka och delta i internationella
projekt. För det första har man bristfälliga kunskaper kring EU:s Kulturprogram och
fonder. För det andra har man begränsade möjligheter att bygga internationella
nätverk. Man har också svårt att sätta av tid och resurser för ett mödosamt
ansökningsförfarande. Kommunala museer har också svårt att få gehör från lokala
politiker när det gäller internationella samarbeten. Här kan både lokala policys och
symbolvärden stå i vägen initialt.
Gemensamt för museerna är att man anser sig sakna tid och kunskap för att sätta
sig in i och tolka Kulturprogrammets olika programtexter i ett musealt sammanhang.
!
När det gäller åtgärder för att förbättra förutsättningarna för utställningssektorns deltagande i
EU:s kommande kulturprogram hänvisar vi till de förslag som lagts i föregående avsnitt,
Svensk utställningssektor och internationella kulturutbyten – några utgångspunkter.
Sammanfattningsvis går dock att säga att det finns ett stort behov av en utökad informationsoch kunskapsöverföring till svensk utställningssektor.
!
!
!
25!
!
Information och stöd kring EU:s kulturprogram
En viktig faktor för en framgångsrik nationell strategi när det gäller deltagande i internationella
projekt finansierade via EU:s olika stödprogram är att det finns bra informationsstrukturer så
att aktörerna inom kultursektorn kan få kunskap om vilka möjligheter som finns och hur man
ska gå till väga. Lika viktigt är olika typer av stöd för att kunna ta fram en ansökan. Det
handlar både om stöd med själva projektidén men även olika former av ekonomiska stöd för
nätverkande, förstudier och medfinansiering.
När det gäller informationen har samtliga länder som ingår i EU:s kulturprogram ett så kallat
kulturkontaktkontor (Cultural Contact Point). I Sverige har Sveriges Kulturråd tillsammans
med Riksantikvarieämbetet haft regeringens uppdrag att ansvara för Kulturkontakt Sverige
under perioden 2007-2013. För detta har Sverige fått ett stöd från EU på maximalt 40 000
euro. Kulturrådet har för arbetet avsatt en person på heltid och Riksantikvarieämbetet har
avsatt 25 procent av en tjänst för en person som i första hand har att informera om
kulturarvsområdet.
Uppdraget för Kulturkontakt Sverige är formulerat i ett kontrakt mellan Kulturrådet och EUkommissionens genomförandeorgan. Uppdraget är att:
•
•
•
•
Främja programmet Kultur samt ge publicitet åt EU:s stöd inom kulturområdet.
Sprida resultatet av programmet och uppmärksamma de projekt som fått stöd.
Underlätta deltagande i programmet genom att ge tekniskt stöd vid ansökan.
Informera om andra EU-program samt om nationella och nordiska stöd.
Intercult är en fristående ekonomisk förening som arbetar med information och
erfarenhetsutbyte kring Kulturprogrammet och andra stödprogram inom EU. Genom kurser,
konferenser, föreläsningar, vägledning och konsultation delar man med sig av sina
erfarenheter kring att driva EU-projekt. Organisationen är även en del av EU-kommissionens
informationsnätverk Europa Direkt. Som Europa Direkt-kontor ska man:
▪
▪
▪
▪
svara på allmänhetens frågor om EU
sprida information om EU:s politikområden, anpassade för lokala och regionala behov
främja den lokala och regionala debatten om EU-frågor
ge möjlighet till boende i närområdet att tycka till om EU:s politik
Intercult driver också plattformen Access Europa, där svenska kulturorganisationer och
aktörer kan vara medlemmar. Via Access Europa erbjuds ett forum för internationell
omvärldsbevakning, nätverkande och erfarenhetsutbyte i skapandet av internationella projekt.
Riksutställningar har funnit att denna typ av plattform för nätverkande och kunskapsutbyte
fyller ett stort behov inom kultursektorn.
Även några av de större regionerna arbetar aktivt med information och stöd till kulturaktörer i
regionen. Både Västra Götaland och Region Skåne har en heltidsanställd som har till uppgift
att stimulera det regionala kulturlivet till utbyten över nationsgränser. Båda regionerna har
också egna kontor i Bryssel. Genom olika typer av informations- och erfarenhetsutbyten, men
även genom direkta ekonomiska stöd bidrar man till att stödja regionernas kulturaktörer i
deras internationella arbete. I Västra Götaland finns bland annat ett system med
konsultcheckar där kulturorganisationer kan finansiera skivandet av projektansökningar. Man
medfinansierar också olika projekt, t.ex. TILT, samt lämnar resebidrag för nätverkande.
När det gäller de mindre regionerna försöker de i möjligaste mån att hålla sig á jour med den
information som finns via Kulturkontakt Sverige samt Access Europa. Eftersom resurserna är
små har många regioner svårt att erbjuda ett större kvalitativt stöd till sina kulturaktörer.
Uppgiften att bevaka EU:s olika fonder och Kulturprogrammet ligger ofta som del av tjänst på
en person.
När det gäller finansiella stöd är efterfrågan stor, framför allt av de mindre aktörerna. Det som
nämns är resebidrag för internationellt nätverkande, förstudiestöd samt medfinansiering av
!
26!
!
ansökningar och projekt.
På Kulturrådet finns idag två stödformer som går att utnyttja i sammanhanget, stödet till
internationella projekt samt de regionala utvecklingsbidragen som vänder sig till aktörer med
ett regionalt uppdrag, t.ex. länsmuseer.
Kulturbryggan har i dagarna som detta skrivs kommit med en utlysning där man erbjuder en
möjlighet att söka bidrag till förprojektering, partnerskapande och idéutveckling.
Det finns också vissa stödmöjligheter från Nordisk kulturfond, Kulturkontakt Nord, KreaNord
samt Svenska Institutet.
Inom ramen för de regionala kulturplanerna finns också möjligheter till viss regional
medfinansiering.
Analys
När det gäller informationsarbetet vill Riksutställningar framhålla att det arbete som
Kulturkontaktkontoret gjort med seminarier, rådgivning och nyhetsbrev varit bra men
otillräckligt. En tjänst på Kulturrådet och en kvarts tjänst på Riksantikvarieämbetet räcker helt
enkelt inte till för det informations- och kunskapsbehov som finns kring EU-stöd i svenskt
32
kulturliv. I det liggande förslaget kring ett så kallat Creative Desk i Sverige föreslås även att
tjänsten på Riksantikvarieämbetet tas bort.
I sin rapport Främjande av ansökningar till EU:s kulturprogram (KUR 2011/906) drar
Kulturrådet slutsatsen att kunskapen om EU:s kulturprogram behöver öka och att fler statliga
myndigheter behöver involveras i arbetet med information och rådgivning om EU:s
kulturprogram. En liknande slutsats redovisas också i rapporten Redovisning av uppdrag
avseende förberedelser inför EU:s kommande program Kreativa Europa 2014-2020 (KUR
2013/3311) där man konstaterar att informationsarbetet bör samordnas med fler myndigheter
inblandade. Kulturrådet och Filminstitutet föreslås få ett gemensamt ansvar för ett Kreativa
Europa Desk.
Riksutställningar har ingen synpunkt på placeringen av ett Kreativa Europa Desk i Sverige
men ställer sig bakom förslaget på ett fler myndigheter och organisationer samordnas i ett
nationellt nätverk kring arbetet med att sprida information och kunskap om EU:s
kulturprogram. Vi redovisar detta utförligare på annan plats i denna analys.
Riksutställningar s analys visar också på ett behov av plattformar och mötesplatser för
nätverkande och kunskapsöverföring varför sådana behöver utvecklas ytterligare för möta
utställningssektorns behov.
När det gäller olika typer av finansieringslösningar menar vi att de strukturer för
medfinansiering av internationella projekt som finns idag skulle kunna samordnas och nyttjas
bättre. Detta redovisas på annan plats i denna analys.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Redovisning!av!uppdrag!avseende!förberedelser!inför!EU:s!kommande!program!Kreativa!Europa!2014E2020.!
Kulturrådet,!KUR!2013/3311.!
32
!
27!
!
Kultursamverkansmodellen och internationella
samarbeten
!
Riksdagen fattade i december 2009 beslut om att införa en ny modell, Kultursamverkansmodellen, för fördelning av statliga bidrag till regional kulturverksamhet. Bakgrunden till
reformen går att hitta i ett betänkande från Kultursamverkanutredningen kallat Spela samman
– en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet (SOU 2010:11).
Kultursamverkansmodellen innebär att regionerna/landstingen själva, i samverkan med länets
kommuner och kulturliv, tar fram en regional kulturplan som utgör underlag för den statliga
33
bidragsgivningen. med staten, Modellen omfattar sju kulturområden.
Syftet med modellen var att utveckla den regionala kulturella infrastrukturen genom ett ökat
utrymme för regionala prioriteringar och variationer och därmed bidra till en regional mångfald
vad det gäller kulturverksamheter. Modellen ske ge landets befolkning möjlighet att ta del av
ett kulturutbud präglat av förnyelse och kvalitet samt att ge möjligheter för kulturskapare i hela
34
landet att utveckla sitt konstnärskap.
Staten har fortsatt det övergripande strategiska ansvaret för den nationella kulturpolitiken och
i dialogen med regionerna företräder Statens Kulturråd staten. Dialogen bygger på fleråriga
kulturplaner som regionerna måste arbeta fram i dialog med det lokala och regionala
kulturlivet. De regionala kulturplanerna ska beskriva hur regionen ämnar bedriva sin
kulturverksamhet, hur de statliga medlen ska användas samt hur regionen och kommunerna
själva bidrar till kulturverksamheternas finansiering.
Kultursamverkansmodellen har införts succesivt i landet sedan 2011, då 5 regioner deltog.
Från och med 2013 deltar 20 av 21 regioner i modellen, endast Stockholms Län står utanför.
I Kultursamverkansutredningens betänkande förs ett resonemang kring de regionala
kulturplanerna, som modellen ska bygga på, och deras koppling till regionala utvecklings- och
tillväxtstrategier. Man konstaterar att dessa kulturplaner i sig blir ett handlingsprogram som
kommer att stärka kulturens roll och potential.
35
I den utvärdering av Kultursamverkansmodellen som Myndigheten för Kulturanalys gjort
konstateras att modellen bidragit till att sätta kulturen på den politiska agendan på en regional
nivå. De regionala dialogprocesserna har bidragit till att synliggöra hela kulturlivet i regionen,
från professionell institution till civilsamhälle, vilket i sin tur inneburit att frågor kring kultur
synliggjorts på ett nytt sätt. Därmed har modellen också inneburit ett ökat intresse för, och
större kunskap om, kulturpolitik hos politiker på regional och kommunal nivå. Det har också
inneburit att de regionala kulturplanerna får stor betydelse. I sin utvärdering konstaterar
Myndigheten för Kulturanalys att det finns skillnader mellan regioner i hur olika verksamheter
prioriteras.
När det gäller utställningssektorn så ingår dels länsmuseerna och ett par andra utställningsaktörer med regionala uppdrag i Kultursamverkansmodellen. Men här finns också en rad
andra konst- och utställningsrelaterade verksamheter som på olika sätt knyts till modellen via
uppdrag och verksamhetsstöd vilket dels blir ett bevis på regionala skillnader och kulturell
mångfald men även visar på dess vikt för svensk utställningssektor.
Ur den aspekten blir det intressant för denna analys att dels studera de regionala
kulturplanerna för att se hur det internationella perspektivet skrivs fram, dels att med
företrädare för regionerna och Statens Kulturråd diskutera hur Kultursamverkansmodellen
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Förordning!2010:2012.!Kulturområdena!är!Professionell!teater,!dansE!och!musikverksamhet,!Museiverksamhet,!
Biblioteksverksamhet,!KonstE!och!kulturfrämjande!verksamhet,!Regional!enskild!arkivverksamhet,!Filmkulturell!
verksamhet,!Främjande!av!hemslöjd.!
34 !SOU!2010:11!Spela!samman!–!en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet!
35 !Kultursamverkansmodellen!–!En!första!utvärdering!Rapport!2012:1!
33
!
28!
!
bidragit till att stödja internationella samarbeten på kulturområdet och hur man konkret
arbetar med dessa frågor.
I analysarbetet har vi träffat företrädare för fem regioner, Region Skåne, Västra Götaland,
Uppsala Län, Jämtlands Län och Stockholms Län. Det senare länet står ju utanför
Kultursamverkansmodellen men är ändå intressant eftersom det är Sveriges största
kulturregion. Vi har även studerat samtliga regionala kulturplaner samt haft ett möte med
Kulturrådets ansvariga för modellen.
Analys
Det Riksutställningar kunnat konstatera är att det internationella perspektivet generellt sett är
svagt framskrivet i de regionala kulturplanerna. Hos några regioner kan man se det
internationella arbetet som strukturerat och prioriterat. Både Region Skåne och Västra
Götaland har ambitiösa program för att öka det internationella kulturutbytet i regionen.
Personer finns anställda och budgetar finns avdelade för en rad olika typer av stöd till
aktörerna.
I Västra Götalandsregionens kulturplan är ökad regionalisering ett av fem strategiska
områden, Region Skåne ser internationella samarbeten som en gemensam kulturpolitisk
prioritering. I Jämtlands Läns kulturplan, med en relativt tydligt framskriven internationell
ambition, är det framför allt i avsnittet om regional musei- och bildkonstverksamhet som den
internationella dimensionen lyfts fram.
I Jämtland stöder Länskulturen ett antal internationella kulturprojekt i länet bland annat kring
konst och residence-verksamhet. När det gäller utställningsverksamheten är Jamtli –
länsmuseet i Jämtland, i stort sett den enda aktören och deras verksamhet hanteras av
Utvecklingsenheten. Jamtli framhålls ofta som en förebild i dessa sammanhang. I Jamtlis fall
handlar det i första hand om projektmedel från EU:s strukturfonder samt olika fonder inom
utbildningsprogrammet eftersom museet ser sin verksamhet som ett verktyg för lärande och
regional utveckling.
I många av de mindre regionerna finns inte denna typ av resurser och prioriteringar anslagna.
Det gör också att både informationsarbete och stödåtgärder varierar stort mellan regionerna.
Flera regioner har anslutit sig till Intercults nätverk Access Europa som ett sätt att få
information och kunna utbyta erfarenheter med andra, men man framhåller samtidigt att det
saknas kunskap och erfarenhet kring internationellt projektdeltagande.
Riksutställningar vill i analysen också framhålla att de stora skillnaderna mellan regionernas
satsningar på att stödja arbetet med de internationella frågorna skapar ojämlika förhållanden
för svenskt kulturliv när det gäller att få stöd från den regionala nivån för internationella
samarbetsprojekt. Riksutställningar menar att detta är en fråga som behöver ses över och att
det nationella arbetet med information och kunskapsöverföring behöver utvecklas för att
motverka detta.
Riksutställningar menar även att det internationella perspektivet, som ett nationellt
kulturpolitiskt mål, behöver prioriteras hårdare i samtalen mellan staten och regionen. Det
vore också bra om de nationella kulturpolitiska målen och i vilken utsträckning dessa
prioriteras i kulturplaner utgjorde en av de utgångspunkter som Myndigheten för Kulturanalys
använder i sina löpande utvärderingar av modellen.!
!
29!
!
Finland och Italien
!
Finland, Italien och Kulturprogrammet
När arbetet med denna analys inleddes var det några påståenden som florerade, bland annat
att svenska institutioner skulle vara mindre framgångsrika när det gäller att söka bidrag från
EU samt att Finland och Italien var två länder som var bra och framgångsrika på detta. Vi
fann därför att det fanns skäl för analysen att titta närmare på dessa två länder, dels för att se
om det stämde att de var framgångsrika, dels för att se hur deras informations- och
stödstruktur var uppbyggda som i så fall gjorde dem framgångsrika.
Eftersom denna analys avser svensk utställningssektor har vi sett det som mest relevant att
se på de stödområden som är mest aktuella för utställningssektorn att söka från, nämligen de
olika program inom programområde 1 som stödjer olika typer av samarbetsprojekt och som
tidigare redovisats.
Vid en första titt på länderna kan det då finnas anledning att se hur initiativrika och
framgångsrika länderna har varit gentemot dessa stödformer i det nuvarande
Kulturprogrammet.
Ser vi till antalet ansökningar från länderna när det gäller stödområdena 1.1, 1.2.1 samt 1.3.5
under perioden 2009-2013 samt i vilken utsträckning dessa ansökningar har beviljats, får vi
följande siffror:
Tabell 10 – Antalet inkomna och beviljade ansökningar från Sverige, Finland och Italien
avseende stödområdena 1.1, 1.2.1 och 1.3.5 under perioden 2009-2013
Antal
ansökningar
2009-2013
Finland
Italien
Sverige
Antal beviljade
ansökningar
Som % av
antalet
ansökningar
34
10
29,4
403
71
17,6
37
14
37,8
Tabellen visar att i de för utställningssektorn mest intressanta stödområdena så har Sverige
varit mer framgångsrika än båda Finland och Italien sett till andelen ansökningar som
beviljats. Sedan hämtar Italien hem långt fler projekt eftersom landet är det som är bäst på att
ansöka om projektbidrag från Kulturprogrammet i hela Europa.
Det skulle också vara intressant att se vilka pengar som länderna hämtat hem under
programperioden. I den befintliga statistiken går det dock inte att se hur mycket pengar ett
enskilt land har beviljats. Man kan se hur mycket pengar som t.ex. svenska ansökningar drar
in, men dessa pengar ska sedan fördelas med ett antal samarbetspartners och därför blir det
svårt att se en precis summa för Sveriges del. Det som går att se är att Sverige under
perioden 2007-2012 hämtade hem 41 799 017 euro mot Finlands 38 108 491. Dessa summor
omfattar då samtliga projektmedel med svensk och finsk medverkan, även sådana
projektmedel som går till samverkansaktörer i andra länder.
Hur ser då de båda ländernas strukturer ut. Här följer en högst översiktlig beskrivning av
detta.
Finland - Informations- och stödstrukturer
Centre for International Mobility, CIMO, är Finlands statliga myndighet för internationell
mobilitet och internationellt samarbete. Myndigheten sorterar under Undervisnings- och
Kulturministeriet och har cirka 110 anställda samt en budget på drygt 47 miljoner euro.
Myndigheten administrerar utbytes-, praktik- och stipendieprogram och ansvarar för det
nationella genomförandet av Europeiska unionens utbildnings- och ungdomsprogram och för
!
30!
!
informationen om programmen Kultur samt Ett Europa till medborgarna. Här finns även
Finlands Culture Contact Point (CCP).
Förutom de uppgifter som förvaltas av CCP finns det ett antal statsfinansierade åtgärder och
verksamheter som är viktiga för kulturaktörer som vill medverka i projekt under EU:s
kulturprogram.
Först handlar det om den fond, National Matching Fund, som sköts av Undervisnings- och
Kulturministeriet och som finansieras ur den finska statskassan med ett totalt belopp på
ungefär 160 000 euro per år. Dessa medel är tänkta att fungera som stöd till
kulturorganisationernas egen insats i samarbetsprojekt, det vill säga de 50 procent av en
projektbudget som organisationerna själva ska gå in med. Fonden finansierar dock inte per
automatik hela detta belopp, utan vanligtvis 20-30 procent. Övriga medel får organisationerna
ta ur egen budget eller anskaffa från annat håll. Sträcker sig projektet över flera år måste de
finska samarbetsparterna göra en ny ansökan inför varje verksamhetsår. National Matching
Fund är heller ingen permanent fond utan regeringen fattar varje år ett nytt beslut om fondens
omfattning. Ett tjugotal projekt får årligen finansiering via denna fond. Ansökan går direkt till
ministeriet, vars handläggare fattar beslut. Vad som händer med fonden efter 2013 återstår
att se, regeringen har aviserat nerskärningar i kulturbudgeten samtidigt som det nya Kreativa
Europa, i skrivandes stund, ännu inte är beslutat.
För det andra har Finland en struktur med nationella centra för information om konstarterna.
Dessa är viktiga aktörer i landets kulturliv. De finansieras främst via staten men har olika
huvudmän och organisationsformer. Deras roll är att främja samarbeten och nätverkande, ge
rådgivning inom sina respektive verksamhetsområden, ge stöd till internationell samverkan
samt organisera seminarier, utbildningar, workshops med mera. De konstarter som har ett
eget informationscentrum är teater, dans, film, cirkus, musik, bildkonst och litteratur. Eftersom
inget av dessa informationscentra har verksamhet som berör museisektorn är det rimligt att
anta att museerna i mycket begränsad omfattning tar del av deras verksamhet.
Ytterligare en faktor i denna struktur är Finlands Museiförbund som samlar 200 museer som
medlemmar. Finlands Museiförbund har nio anställda och finska staten är huvudfinansiär. När
det gäller frågor rörande EU har Finlands Museiförbund ingen egen expertis på området. I
stället samverkar de med CIMO, bland annat genom att ordna gemensamma
utbildningsdagar samt att lotsa sina medlemsorganisationer vidare till den kompetens som
finns inom CIMO. Förbundet ingår ibland även i EU-projekt tillsammans med museer. På
museiområdet arrangerar även Nationalmuseum och Nationalgalleriet liknande utbildningar.
En övergripande beskrivning av finska museers ekonomi visar ett de har en budget som till 80
36
procent består av offentliga medel . När museerna får stöd till EU-projekt så omfattar det ofta
ca 50 procent av projektkostnaden och betalar resterande del från egna medel. Det finns
inget ekonomiskt stöd för nätverksresor i Finland, utan dessa pengar kommer oftast från
musernas egna budgetar eller från ICOM-stipendier. Sponsring förekommer väldigt sällan.
2011 gjordes även en liten ”pilot” kring förstudiefinansiering i Finland. Ministeriet anslog 30
000 euro för organisationer som ville göra nätverksresor, finansiera potentiella samarbetspartners resor till Finland eller på annat sätt förbereda för framtida samverkansprojekt inom
kulturprogrammet. CIMO administrerade ansökningarna. Tolv projekt fick förstudiestöd, varav
ett antal (men inte alla) ledde till ansökan.
Italien – informations- och stödstrukturer
I Italien ligger kulturkontaktkontoret på departementsnivå, nämligen hos Ministry of Cultural
Heritage and Activities (MiBAC). Precis som i de andra länderna är det ifrån
kulturkontaktkontoret (CCP) som information och kunskapsspridning om EU:s kulturprogram
sköts. Italiens CCP erbjuder också konkret stöd till potentiella bidragsmottagare och
projektinitiativ som ett led att stärka den internationella dimensionen i italiensk kultur.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
36
!
!Intervju!med!Kimmo!Levä,!generalsekreterare!i!Finlands!Museiförbund.!
31!
!
I Italien är det bara de statliga museerna som har stöd från kulturdepartementet. Övriga
museer och utställningsaktörer får förlita sig på kommunal och regional finansiering,
projektfinansiering samt sponsring. Den ekonomiska situation för italiensk kultur har blivit en
viktig drivkraft för kulturinstitutionerna när det gäller att hitta projektfinansiering via EU:s olika
fonder.
Viktiga aktörer i denna struktur är de regionala kulturorganisationerna som Istituto per i beni
artistici, culturali e naturali (IBC) i regionen Emilio Romagna. Med sitt säte i Bologna är denna
regionala kulturorganisation väldigt aktiv när det gäller att initiera, stödja och söka
internationella projektstöd i samverkan med regionala kulturinstitutioner.
IBC fungerar som koordinator, både för regionen och i en rad internationella
samarbetsprojekt. Organisationen har över tid byggt upp en stor projektkompetens och
fungerar som en sammanhållande nod för alla institutioner inom kulturarvssektorn i regionen.
Italien brottas även med stora skillnader mellan nord och syd där museer i norra Italien är mer
aktiva och involverade i EU:s olika program.
En annan viktig faktor i det italienska systemet är olika typer av privata aktörer. Dessa
initierar, stödjer och formulerar projekt och ansökningar i samarbete med
kulturorganisationerna. Man bedriver också omvärldsbevakning och lobbying på plats i
Bryssel.
Analys
Siffror som redogör för Finlands och Italiens söktryck, beviljade projekt och projektmedel har
tidigare redovisats. Utifrån dessa siffror och utifrån det ovan redovisade gör vi följande
analys.
När det gäller Finland är Riksutställningar tveksamma över om vi ska bedöma deras arbete
som framgångsrikt eller inte. Deras siffror när det gäller beviljade ansökningar och pengar är
likvärdiga med Sveriges fast med en befolkning som är drygt hälften så stor (5,2 miljoner
innevånare mot Sveriges 9,5 miljoner). Samtidigt har man en stor Informations- och
kunskapsstruktur som CIMO, med drygt 100 anställda och en budget på 47 miljoner euro. Till
detta ska läggas den National Matching Fund som årligen kunnat stödja finska internationella
kulturprojekt med 160 000 euro. Känslan är att denna stödstruktur skulle ha kunnat uppnå
ännu bättre resultat.
Något som vi dock ser som positivt och som Sverige borde ta efter är de finska nationella
centra för information om konstarterna. Det gör att inhämtning och förmedling av information
och kunskaper sker utifrån en djup kännedom om respektive sektors behov. Vi bedömer det
som en stor fördel.
Naturligtvis är också den National Matching Fund som funnits en stor tillgång. För många
mindre aktörer är just medfinansieringen en svår tröskel att ta sig över vilket gör att många
inte ens bryr sig om att se projektfinansiering genom EU som en möjlighet.
Den italienska kulturens villkor och struktur skiljer sig markant från den svenska varför det är
svårt att göra några direkta överföringar. Vi menar att en knapp offentlig ekonomi för italiensk
kultur varit en väldigt stark drivkraft initialt. Det har resulterat i den stora mängd ansökningar
som under innevarande programperiod kommit från Italien och fiskar man med många spön
är ju chansen a större att få mer fisk, än för den som fiskar med ett spö.
I Italien finns också en struktur med privata aktörer som stödjer institutionerna i deras
ansökningsarbete. Riksutställningar tror att det även kan finnas utrymme för fler
entreprenörer i Sverige med kunskap om EU:s fondprogram och som kan lotsa svenska
kulturinstitutioner genom program och ansökningar. Det man då ska komma ihåg är att
Riksutställningars analys visar att det är en framgångsfaktor om arbetet med ansökningar ses
som en del av det internationella arbetet och att dessa utgör en central del av institutionens
verksamhet. Det är därför viktigt att utställningsaktörerna själva har kompetens på området.
!
32!
!
Kreativa Europa
!
Kreativa Europa är namnet på det nya ramprogrammet för den kulturella och kreativa sektorn
för perioden 2014 – 2020. Programmet är en sammanslagning av de nuvarande programmen
Kultur, MEDIA samt MEDIA Mundus. Även om programmet är en sammanslagning av tre
program föreslås en uppdelning av programmet i tre så kallade programområden.
I detta kapitel ger vi dels en presentation av de för utställningssektorn mest aktuella delarna i
förslaget till ny förordning. I analysen ser vi sedan på de möjligheter och utmaningar som
programmet rymmer för den svenska utställningssektorn utifrån vår kunskap och
omvärldsbevakning.
I skrivandes stund är programmet inte ratificerat av EU-parlamentet varför denna presentation
och sammanfattning av programmet dels utgår från det förslag som presenterats för
Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Kreativa Europa,
37
KOM (2011) 785, dels från olika sammanfattande texter från EACEA och svenska
Kulturrådet.
Utgångspunkten för det nya programmet står dels att finna i den övergripande Europa 2020strategin, dels i en analys från kommissionen som menar att det finns en stor
utvecklingspotential i den kulturella och kreativa sektorn. Analysen anger också ett antal
utmaningar som Europas kulturella och kreativa sektor har att möta. Dessa är:
•
•
•
•
•
En fragmentariserad marknad
Globaliseringen
Den digitala utvecklingen
Bristen på finansiering för kultursektorn
Bristen på jämförbar statistik på kulturområdet
Utifrån detta föreslås Kreativa Europa bestå utav tre programområden:
•
•
•
Kultur
Media
Övergripande
programområde
Område som vänder sig till den kulturella och kreativa sektorn.
Vänder sig till den audiovisuella sektorn.
Vänder sig till samtliga kulturella och kreativa sektorer.
Innehåller ett finansieringssystem/lånegaranti, stöd till
gränsöverskridande politiskt arbete samt innovativa insatser över
sektorsgränserna.
När det gäller budgeten för Kreativa Europa har kommissionen från början föreslagit en ram
för perioden 2014-2020 på 1,8 miljarder euro. Den har i förhandlingar under 2013 bantats och
38
ligger enligt ett förslag som lades fram i juli 2013 på 1,462 miljarder euro , en ökning med ca
8 procent mot de sammanlagda budgetar som tidigare funnits för de tre programområdena
som ska ingå i Kreativa Europa. Den beräknade fördelningen mellan programområdena
föreslås vara 30 procent till Kultur, 55 procent till Media samt 15 procent till det övergripande
programområdet.
De allmänna, övergripande målen för programmet föreslås vara:
•
•
Värna Europas kulturella och språkliga mångfald.
Stärka den kulturella och kreativa sektorns konkurrenskraft för att främja en hållbar
39
tillväxt för alla.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!EACEA!står!för!Education,!Audiovisual!&!Culture!Executive!Agency!och!är!EU:s!sekretariat!som!handlägger!
Kulturprogrammet.!
38 !Enligt!Elin!Rosenström,!ansvarig!för!Sveriges!kulturkontaktkontor!(CCP)!på!Kulturrådet.!
39 !Förslag!till!Europaparlamentets!och!rådets!förordning!om!inrättande!av!programmet!Kreativa!Europa,!KOM!(2011)!
785,!Europeiska!kommissionen,!sid.!6!och!14.!
37
!
33!
!
De särskilda målen föreslås vara:
•
•
•
•
Stödja den europeiska kulturella och kreativa sektorns förmåga att verka över
gränserna.
Främja cirkulationen över gränserna för kulturella och kreativa verk och operatörer
för att nå en ny publik i och utanför Europa.
Stärka den kreativa och kulturella sektorns ekonomiska kapacitet, särskilt små och
medelstora företag och organisationer.
Stödja politiskt samarbete över gränserna för att främja utarbetandet av politik,
40
innovation, uppbyggande av publik och nya företagsmodeller.
När det gäller de olika stödformerna för de tre programområdena Kultur, MEDIA samt det
övergripande programområdet så finnar vi att både det första programområdet, Kultur, samt
det sista övergripande programområdet som är intressant för den svenska utställningssektorn.
En förändring är att programområdet Kultur går från nio stödformer i det nuvarande
programmet till fyra i Kreativa Europa.
Programområde Kultur
•
Stöd till samarbetsprojekt
•
Stöd till översättning
•
Stöd till nätverk: verksamhet som utförs av europeiska organ, som omfattar nätverk
med operatörer från olika länder.
•
Stöd till plattformar: verksamhet som utförs av organisationer som tillhandahåller en
europeisk plattform för att främja och utveckla nya begåvningar och främja
cirkulationen av konstnärer och verk, och som har storskalig genomslagskraft i hela
41
systemet.
Stödformerna är översiktligt beskrivna i förslaget till förordning. Huvuddelen av stödet
kommer med all sannolikhet utgöras av stöd till samarbetsprojekt. Verksamhetsbidragen till
nätverk och plattformar kommer att göras om till projektstöd. Den praktiska tillämpningen av
programmet blir inte klar förrän kommissionen publicerar sina så kallade programguider
under hösten.
Däremot finns det angivet vilka prioriteringar som man vill göra i anslutning till stödformerna.
•
•
•
Stöd till insatser som ger operatörerna de färdigheter och kunskaper som främjar
anpassningen till digital teknik, inbegripet testande av nya tillvägagångssätt för att
bygga upp publik och företagsmodeller.
Stöd till insatser till förmån för operatörerna som möjliggör en internationell karriär i
och utanför Europa.
Stöd till insatser för att stärka europeiska operatörer och internationella nätverk
inom kultur för att underlätta tillträdet till nya yrkesmöjligheter.
För att främja den transnationella rörligheten över gränserna föreslår förslaget till förordning
följande prioriteringar:
•
•
•
Stöd till internationella turnéer, evenemang och utställningar.
Stöd till cirkulation av europeisk litteratur
Stöd till uppbyggnad av publik som ett sätt att främja intresset för europeiska
kulturella verk.
I dessa prioriteringar finns ett nytt fokus som handlar om publikutveckling. Det man vill uppnå
med detta fokus är att:
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Redovisning!av!uppdrag!avseende!förberedelser!inför!EU:s!kommande!program!Kreativa!Europa!2014E2020.!
Kulturrådet,!KUR!2013/3311.!
41 !Redovisning!av!uppdrag!avseende!förberedelser!inför!EU:s!kommande!program!Kreativa!Europa!2014E2020.!
Kulturrådet,!KUR!2013/3311.!
40
!
34!
!
•
•
•
•
Utveckla publiken på lång sikt
Ha ett aktivt deltagande i fokus
Utveckla en kulturell, social och ekonomisk dimension
Stödja kunskapsutbyte och kunskapsutveckling
När det gäller det tredje övergripande programområdet så omfattar det kommissionens
förslag till nytt finansieringssystem för att underlätta tillgången på kapital för mikro, små och
medelstora organisationer och företag inom den kulturella och kreativa sektorn. Bakgrunden
är att kommissionen identifierat svårigheterna att få tillgång till kapital som ett hinder för
sektorns utveckling. Kommissionen har därför föreslagit ett lånegarantiinstrument som ska
underlätta tillgången till finansiering. Lånegarantin från EU ska sedan underlätta för aktörerna
att få tillgång till banklån.
I detta programområde ingår även ett utökat samarbete avseende ”policymaking” i syfte att
främja en utveckling av politik, innovation, publikarbete och företagsmodeller inom den
kulturella och kreativa sektorn. Bland de stödåtgärder som förslås finns erfarenhetsutbyte,
kunskap om nya affärsmodeller, nätverksarbete bland kulturarbetare och beslutsfattare,
utvärderingar och statistiska undersökningar, konferenser, seminarier och politisk dialog. Det
är fortfarande oklart hur denna del av programmet är tänkt att fungera.
Analys!
Riksutställningars analys av de möjligheter och utmaningar som det kommande
kulturprogrammet för Europa, Kreativa Europa, rymmer för svensk utställningssektor bygger
på det förslag som kommissionen lämnat till Europaparlamentet.
I förslaget är det framför allt två programområden som är intressanta för utställningssektorn.
Dels programområdet för Kultur och stödformen Samarbetsprojekt, dels det lånegarantiinstrument som kommissionen vill införa som en del av det tredje övergripande
programområdet.
När det gäller samarbetsprojekt får man gå till de övergripande och särskilda målen samt
prioriteringarna för att se vilka möjligheter som stödformen rymmer.
Det är det främst två prioriteringar som känns intressanta:
•
•
Stöd till internationella turnéer, evenemang och utställningar.
Perspektivet kring publikutveckling som dels syftar till att främja utvecklingen av
digital teknik, inbegripet testande av nya tillvägagångssätt, för att bygga upp publik
och företagsmodeller, dels som ett sätt att främja intresset för europeiska kulturella
verk.
Att främja produktionen och cirkulationen av vandringsutställningar har flera motiv och ligger
naturligtvis Riksutställningar varmt om hjärtat. I grunden finns det ekonomiska motiv. Att göra
utställningar idag är dyrt och om dessa kan samproduceras, användas av fler museer och nå
en större publik så blir alla vinnare i en sådan ekvation. Här finns också ekologiska motiv,
utställningar tillverkas av en hel del material. Om utställningar cirkuleras och återanvänds så
skulle utställningssektorn minska sin belastning på jordens resurser. Rent innehållsmässigt
finns också att demokratiskt motiv, av annat slag än om en institution gör en utställning för sin
”vanliga” publik. En vandringsutställning möter ju publik på en rad olika orter och behöver
innehållsmässigt förhålla sig till detta. Det öppnar upp möjligheter för en demokratisk dialog
över ett större geografiskt område som kan bidra till en ökad förståelse människor emellan.
När det gäller den andra prioriteringen, publikutveckling, så är den väldigt aktuell på många
svenska museer. En rad projekt och satsningar har inletts runt om i Sverige i syfte att bli ett
mer angeläget och relevant museum eller utställningsaktör, för sin samtid. Båda de ingångar
som särskilt lyfts fram känns som intressanta möjligheter att utforska; digitala gränssnitt för att
möta och utveckla sin publik samt nya affärsmodeller som syftar till att bredda institutionens
finansiering via sin publika verksamhet. Den tekniska utvecklingen går idag väldigt snabbt
och är kostsam. Här ligger en stor utvecklingspotential och möjlighet för svenska
!
35!
!
utställningsaktörer att via EU-projekt finansiera utvecklingen av kommunikativa gränssnitt för
att möta sin publik. Vår bedömning är också att flera svenska museer och aktörer inom
utställningssektorn ligger långt framme när det gäller metoder och praxis på detta område
varför dessa utvecklingsprojekt mycket väl skulle kunna finansieras och kunskapsutvecklas i
ett internationellt sammanhang.
Den stora utmaningen ligger på hemmaplan, att få fler svenska museer och utställare att söka
projektstöd för internationellt kulturutbyte via Kreativa Europa. Här finns som tidigare angetts
ett behov av sektorsanpassad information och kunskapsöverföring som bygger på en
nationell och internationell omvärldsbevakning och ”benchmarking”. Det utvidgade
myndighetssamarbetet kring dessa frågor, som föreslås på annan plats i denna analys och av
Kulturrådet, är en nyckel i sammanhanget.
Inte minst samtidskonsten kommer att ha stora möjligheter att utnyttja det nya programmet.
Även här är stödet till internationella turnéer intressant där svenska aktörer, via sina
internationella nätverk, kan samverka kring produktioner som skulle öka möjligheten att visa
samtidskonst av hög kvalitet i hela Sverige.
Även projekt som syftar till att nå en ny publik är naturligtvis högintressanta för svenska
samtidskonstaktörer. Samtidskonsten når idag en relativt liten krets människor och projekt
som skulle syfta till att nå en ny publik i hela landet skulle vara välkomna för att utveckla
publikunderlaget för den svenska samtidskonstsektorn. Här finns stora möjligheter att
finansiera en sådan utveckling.
När det gäller samtidskonsten ser Riksutställningar även att mobilitetsperspektivet avseende
konstnärers möjlighet att utveckla en internationell karriär och nå en ny publik som
högintressant. Idag sker en påtaglig utveckling runt om i Sverige på olika typer av residenceprogram där konstnärer bjuds in av olika aktörer. Denna utveckling skulle kunna få nya
ekonomiska stödformer tillgängliga via Kreativa Europa och både stärka den nuvarande
utvecklingen och bidra till att nya aktörer kunde utveckla sin verksamhet.
Avslutningsvis tror Riksutställningar också att ett lånegarantiinstrument skulle vara väldigt
intressant och välkommet inom svensk samtidskonstsektor. Som tidigare angivits präglas
svensk samtidskonst av många små och tämligen resurssvaga aktörer. Tillgång till ett
finansieringsinstrument skulle vara väldigt välkommet hos dessa aktörer. Eftersom
samtidskonsten idag är ekonomiskt het och intressant bedömer vi också att lämpliga projekt
skulle ha en god chans att få stöd via detta instrument.
Riksutställningar menar dock att det är viktigt att det finns kunskaper tillgängliga kring
samtidskonst för de kreditinstitut som ska hantera instrumentet. Det ska vara en bred och
djup kunskap om den svenska samtidskonstscenen, men även omfatta ett internationellt
perspektiv så att en helhetsbild kan förmedlas. Det är också viktigt att denna rådgivning
kommer från neutrala aktörer som kan ge en objektiv bild av samtidskonstscenen.
!
!
!
36!
!
Utställningssektorn som del av den Kulturella och
kreativa sektorn
!
”Jag har läst en mängd texter som handlar om de kulturella och
kreativa näringarna, men jag har inte känt igen mig i någon text,
ingenstans har min verklighet funnits beskriven”.
Med de orden från Örjan Molander, museichef på Kalmar Läns Museum, inledde
Riksutställningar en workshop på Gotland, som en del av detta analysarbete, kring den
kulturella och kreativa sektorn.
Riksutställningars uppdrag i denna analys handlar om att titta på hur utställningssektorn kan
nyttja kopplingarna till den kulturella och kreativa sektorn. Förutom att det är just en del av
uppdraget finns det ytterligare två orsaker varför det är viktigt att titta på detta just nu.
Den första rör just det nya kulturprogrammet Kreativa Europa. Ett av de övergripande målen
för programmet handlar om att stärka den kulturella och kreativa sektorns konkurrenskraft för
att främja en hållbar tillväxt för alla. Det innebär att vi ska se alla kulturaktörer som en del av
en kulturell och kreativ sektor.
Det andra handlar om den handlingsplan för kulturella och kreativa näringar som sjösattes av
regeringen 2009 som syftade till att utveckla entreprenörskap och företagande inom kulturella
42
och kreativa näringar samt att arbeta för en ökad samverkan mellan kultur och näringsliv.
Det, i kombination med Kultursamverkansplattformen, har inneburit att kultur blivit intressant i
en vidare krets och ur aspekter som även gör museer och utställningsaktörer till spelare på
denna spelplan.
Utvecklingen av den kulturella och kreativa sektorn har inneburit ett möte mellan två kulturer
där både KK-stiftelsen och Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) tidigt fastslog att det
saknades en samlad kunskap på området och en helhetssyn. Även Riksantikvarieämbetet tar
i en rapport 2012 upp de målkonflikter som uppstår i skärningen mellan kulturpolitiken och
43
näringspolitiken. I detta möte har det varit svårt att hitta bra sätt att kommunicera, eller som
44
det uttrycks i rapporten Örnarna och myrstacken:
I diskussionerna om kulturnäringarna saknas nämligen i hög grad
gemensamma definitioner, begrepp och kategorier. Aktörer från vitt
skilda håll deltar och olika intressen och kunskapskulturer kolliderar.
Den förvirring som råder är delvis av språkligt slag.
När det gäller det språkliga finns det ytterligare en viktig markering att göra. I vår
uppdragsbeskrivning benämns området som den kulturella och kreativa sektorn. I en
rad av de rapporter och studier som Riksutställningar tagit del utav används begreppet
kulturella och kreativa näringar. Det är också det begrepp som Tillväxtverket utgår ifrån i
sitt uppdrag på området. I sin beskrivning beskriver man området som omfattande
kulturföretagare och entreprenörer i en rad utpekade sektorer. Man säger också:
De yrkesverksamma i sektorn skapar, jämte ekonomiska värden,
flera andra lika samhällsviktiga värden såsom kulturella, sociala,
45
miljömässiga och estetiska värden.
De yrkesverksamma i sektorn omfattar även anställda på offentligt finansierade
institutioner inom t.ex. scenkonsten, som är en kulturgenre som finns med i
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Handlingsplan!för!kulturella!och!kreativa!näringar.!Regeringskansliet.!2007.!
!Kulturmyndigheternas!arbete!med!kulturella!och!kreativa!näringar.!Riksantikvarieämbetet.!2012.!
44 !Örnarna!och!Myrstacken.!Vad!vet!vi!om!kulturnäringarna?!David!Karlsson!och!Lotta!Lekvall.!Nätverkstan.!Göteborg.!
45 !Örnarna!och!Myrstacken.!Vad!vet!vi!om!kulturnäringarna?!David!Karlsson!och!Lotta!Lekvall.!Nätverkstan.!Göteborg.!
42
43
!
37!
!
46
Tillväxtverkets avgränsning av området. Här har således beskrivningen kring kulturella
och kreativa näringar även kommit att omfatta delar av kultursektorn som inte primärt
handlar om företagande. I en fortsatt beskrivning och utveckling av området finns det
därför en poäng att beskriva det som den kulturella och kreativa sektorn.
Med det lite vidare begreppet, den kulturella och kreativa sektorn, avses både de delar
av kultursektorn som är inriktade mot företagande och entreprenörskap, men även de
delar av sektorn som arbetar utifrån ett offentligt eller idéburet uppdrag, men som med
sin verksamhet och i symbios med de mer näringsinriktade delarna, bidrar till att
upprätthålla ett ekonomiskt system. Fortsättningsvis i denna rapport används uttrycket
kulturella och kreativa sektorn.
Kulturella och kreativa sektorn
Den aktuella diskursen kring den kulturella och kreativa sektorn har sin upprinnelse I
Labours makttillträde I Storbritannien 1997. Genom en satsning på kultur och genom
inrättandet av ett nytt kulturdepartement, Department for Culture, Media and Sport
(DCMS), inleddes bland annat ett kartläggnings- och utvecklingsarbete som kom att få
stor betydelse för kulturens utveckling I Europa.
I Sverige hade 1974 års kulturutredning avgränsat kulturen som ett eget politiskt
område, nu var det kulturnäringarna, från början kallade Cultural Industries för att
senare döpas om till Creative Industries, som definierades av engelsmännen. DCMS
definierade Creative Industries som
De näringar som har sitt ursprung i enskilda individers kreativitet,
kunnande och begåvning och som har potential att skapa välstånd
och sysselsättning genom att generera och utnyttja intellektuella
47
rättigheter.
I Sverige var det från början KK-stiftelsen som hade stafettpinnen under perioden 20002007 när det gällde de kulturella och kreativa näringarna eller ”upplevelseindustrin” som
man föredrog att kalla den. 2009 tog regeringen tag i frågan och gav Tillväxtverket i
uppdrag att ta fram en definition av kulturella och kreativa näringar. I den svenska
handlingsplanen för de kulturella och kreativa näringarna drogs riktlinjerna för det
nationella arbetet upp. Den gällde under perioden 2009-2012 och 73 miljoner kronor
avsattes för ändamålet.
När det gäller den aktuella teoribildning kring den kulturella och kreativa sektorn är en
av de främsta teoretikerna just nu italienaren Luigi Sacco. I sin bok Kultur 3.0 – Konst,
48
delaktighet och utveckling skriver han att det går att se ett skifte i EU:s
strukturfondsprogram från 2000-2006 till 2007-2013, ett skifte där kulturen går från att
betraktas ur ett turismperspektiv till att bli ett perspektiv med fokus på kulturnäringar.
Han för även fram tesen om tre olika paradigm som beskriver hur samhället betraktat
kulturen över tid. De kan kortfattat sammanfattas som;
Kultur 1.0
Kultur 2.0
Kultur 3.0
En kultursektor med ett utvecklat offentligt stöd och där kulturen inte
ses som ekonomiskt produktiv.
Den kulturella och kreativa produktionen utgör i sig en ekonomisk
drivkraft och ses som en sektor för tillväxt.
Den kulturella och kreativa sektorn är beroende av strukturella
relationer med andra ekonomiska och sociala sektorer som drivs av
ett aktivt kulturellt deltagande och tillgänglighet.
Sacco menar att kultursektorn idag, som den manifesteras via musik, konst och teater,
befinner sig i Kultur 3.0 medan olika bidragssystem fortfarande betraktar den ur Kultur
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Se!följande!länk!för!att!se!vilka!näringar!som!ingår!i!Tillväxtverkets!definition!av!KKN.!
http://www.tillvaxtverket.se/huvudmeny/insatserfortillvaxt/flerochvaxandeforetag/kulturellaochkreativanaringar.4.29
51bcb412700b68b8680001486.html!
47 !Örnarna!och!Myrstacken.!Vad!vet!vi!om!kulturnäringarna?!David!Karlsson!och!Lotta!Lekvall.!Nätverkstan.!Göteborg!
48 !Nätverkstans!skriftserie!002.!
46
!
38!
!
1.0 eller Kultur 2.0-perspektiv.
Sacco identifierar, vilket han också framfört i EU-parlamentet, åtta nivåer som det
kulturella deltagandet hämtar sin kraft i. Dessa är;
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
Innovation
Välfärd - Kulturell välfärd
Hållbar utveckling
Social sammanhållning
Nya modeller för entreprenörskap
Livslångt lärande
Mjuk makt
Lokal identitet
I en annan uppmärksammad sammanställning, tagen från Europabarometerundersökningen 2008, jämför Sacco 15 europeiska länder i en tabell för
innovationsindex samt en tabell som rangordnar deltagandet i konstnärliga aktiviteter.
Sverige hamnar i topp på båda tabellerna och det är samma länder som belägger de
översta platserna i bägge tabellerna. Utan att närmare gå in på de bakomliggande
orsakerna till detta, vilket också är Saccos tes, så finns det ett starkt samband mellan
deltagandet i konstnärliga aktiviteter och innovationsnivå.
Vad avses då med den kulturella och kreativa sektorn och hur stor är den?
Det finns en rad definitioner av den kulturella och kreativa sektorn. I bilaga 2 redogör vi
för några av de viktigare för jämförelsens skull. En definition har tagits fram av
European Cluster Observatory (ECO), ett observatorium som drivs av
Handelshögskolan I Stockholm och finansieras av EU:s generaldirektorat för näringsliv.
49
Volante återger den i en rapport från 2012 och vi tar upp den här för att både lyfta
komplexiteten, men även vikten, av definitionsfrågan. ECO menar att den kulturella och
kreativa sektorn omfattar följande kulturområden:
Arkitektur
Bibliotek, Museer och kulturarv
Dataspel och nya media
Design
Film
Fotografi
Konst
Konsthantverk
Media
Musik
Reklam
Tryckt media
I ECO:s definition ingår även stödstrukturer som tryckerier, tillverkare av
musikinstrument, programvaruproducenter etc. Sett till denna definition omfattade den
kulturella och kreativa sektorn i Sverige följande år 2010:
•
•
•
•
•
146 000 anställda
117 000 företag
Kulturella och kreativa näringarna bidrog med 3,3 procent av BNP
En försäljning på 285 miljarder kronor I Sverige
En tillväxt på 5,5 procent
Som synes i definitionen ovan så är museer, kulturarv och konst en del av denna för
samhället betydelsefulla sektor, men inte scenkonst.
Varför är då definitionsfrågan viktig?
Hur den kulturella och kreativa sektorn definieras har stor betydelse för områdets
utveckling. I Sverige är det Tillväxtverket som har huvuduppdraget på området. Man
sätter därmed agendan. Den definition som Tillväxtverket använder blir rådande genom
hela systemet av regionala utvecklingsplaner, regionala kulturplaner samt strategier och
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
49
!
!Kulturella!och!kreativa!näringar!2012.!Statistik!och!jämförelser.!Volante.!Stockholm!
39!
!
handlingsplaner för de kulturella och kreativa näringarna. Tillväxtverkets avgränsningar
av de kulturella och kreativa näringarna har varierat lite över tid till att under senare år
omfatta arkitektur, design, film och foto, konst, litteratur, media, mode, musik, måltid,
scenkonst och upplevelsebaserat lärande. Under arbetet med denna rapport har
Tillväxtverket valt att utvidga definitionen till att även omfatta kulturarv (se bilaga 2).
Riksutställningar vill trycka på vikten av att konst och kulturarv ingår i definitionen, dels
för att utställningssektorn framöver ska kunna nytjja kopplingarna till den kulturella och
kreativa sektorn, dels för att utställningssektorn, sett till internationell praxis, hör hemma
i en definition av den kulturella och kreativa sektorn.
Sett till Saccos åtta nivåer som vi listat ovan ser vi att museer och utställningsaktörer är
framträdande i de områden som handlar om Välfärd – kulturell välfärd, hållbar
utveckling, social sammanhållning, livslångt lärande och lokal identitet. Det finns därför
all anledning att se museer och utställningsaktörer som aktiva beståndsdelar i en
kulturell och kreativ sektor i utveckling. I det följande ska vi försöka teckna några bilder
av hur man kan förstå en kulturinstitution som ett museum insatt i denna struktur. Vi gör
det utifrån några berättelser och ett antal funktioner.
50
Ljusen i Lekvattnet
Lekvattnet ligger i västra Värmland, i Torsby kommun, på gränsen till Norge. Platsen
kännetecknas kulturellt av att antal så kallade Finngårdar, välbevarade kulturmiljöer
utspridda i skogen i Lekvattnet. Finngårdarna ägs och förvaltas primärt av
hembygdsföreningar. Till saken hör också att Lekvattnet bara ligger ca 7 mil från Oslo
och är ett populärt utflyktsmål för norrmännen eftersom det finns vandringsleder i
skogen som sammanbinder Finngårdarna och erbjuder både kulturmiljöer och
rekreation.
I Torsby ligger Finnkulturcentrum. Det drivs gemensamt av Torsby kommun och
Värmlands Museum. Det är ett museum samt ett forsknings- och informationscentrum.
En av de primära uppgifterna för Torsby Finnkulturcentrum är att anvisa besökare till
finnbygden och finngårdarna.
Det finns nu en plan på att flytta Torsby Finnkulturcentrum (TFC) från Torsby till
Lekvattnet. Det skulle ge Lekvattnet ett kulturellt mervärde för besökarna eftersom den
skogsfinska historien, som den berättas av TFC, skulle bli tillgänglig i anslutning till de
bevarade Finngårdarna.
Vilken roll skulle TFC få, sett ur ett näringsperspektiv?
Museet skulle bli den sammanhållande, koordinerande och drivande kraften, både i den
befintliga strukturen bestående av TFC och Finngårdarna, men även i en
platsutveckling. Med museet som sammanhållande kraft skulle Lekvattnet utvecklas.
Turistinformation, naturguidning, lanthandel, kafé och restaurang, B&B, öppen förskola
samt kanotuthyrning är exempel på verksamheter som skulle kunna utvecklas i
kölvattnet på en omlokalisering. Genom den gemensamma utvecklingen skulle det
också bli mer motiverat för verksamheterna att hålla öppet året runt.
Museet blir en aktiv nod i en lokal ekonomisk struktur inom ramen för den kulturella och
kreativa sektorn. TFC skulle fungera som platsens besökscenter, som utgångspunkt för
besöket i Lekvattnet men även som nav i ett profilerings- och varumärkesbyggande.
Kulturen och kulturarvet i Lekvattnet skulle ge ett mervärde och bidra till att utveckla
platsen, miljön och en lokal ekonomi.
51
Stickerskorna i Bohuslän
En dag 1936 sökte två kvinnor från Bohuslän upp ”landshövdingskan” Emma
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Berättelsen!är!hämtad!från!rapporten!”Finnkulturcentrum!–!konsekvenserna!av!en!omlokalisering!från!Torsby!herrgård!
till!Lekvanttnet”.!Nolmark!Development!AB.!2012.!
51 !Denna!berättelse!är!hämtad!från!Örnarna!och!myrstacken!–!vad!vi!om!kulturnäringarna.!David!Karlsson!och!Lotta!
Lekvall.!Nätverkstan!på!uppdrag!av!Västra!GötalandsEregionen,!2011.!
50
!
40!
!
Jacobsson i Göteborg. Bohusläns stenindustri var i kris, fattigdom stod för dörren och
kvinnorna undrade om deras kunskaper kring handarbete och stickning kunde bidra till
familjernas försörjning. Emma Jacobsson hjälpte till att bilda en förening, Bohus
Stickning, som kom att verka under 30 år och som sysselsatte sammanlagt 1 700
personer. Framgång för Bohus Stickning blev stor, filmstjärnor gick i stickade koftor från
Bohuslän och de amerikanska kryssningsfartygen i Göteborgs hamn länsade Bohus
sticknings butik.
Emma Jacobsson, landshövdingefrun, var drivande i föreningen och hon ritade själv en
del av stickmönstren. Eftersom hon inte hade någon formell ”design-utbildning” gick hon
helt sonika till Göteborgs Stadsmuseum och tittade på deras samling av peruanska
textilier, Paracas-textilierna. Där ritade hon av de mönster hon såg på textilierna,
mönster som sedan återanvändes på de stickade koftorna. Hade koftorna sålt lika bra
med andra mönster? Det får vi aldrig veta, men faktum kvarstår att mönster från
museets samlingar användes som inspiration för att skapa nya produkter som visade
sig marknadsmässigt åtråvärda.
Det finns en rad liknande exempel, både från dåtid och i nutid. Ett exempel berättar om
en kakelugnsmakare i Kalmar under tidigt 1900-tal, som åkte upp till Nordiska museet i
Stockholm, ritade av kakelugnar på museet, åkte tillbaka till Kalmar och startade en
lyckosam produktion av kakelugnar. Ett annat, mer närliggande, handlar om små
matproducenter i Jämtland som använder gamla recept som finns arkiverade på Jamtli
och på Riksarkivet i Östersund. Recepten blir sedan till en del av mikroproduktionen av
mat i Jämtland, en viktig del av jämtländsk turistnäring. Utifrån recepten går det även att
berätta en fängslande historia. Ytterligare ett exempel handlar om en keramiker på
Gotland som bland annat skapar modern eftertraktad keramik efter förlagor i
Skoklosters samlingar av 1700-talsfajans. Ett sista exempel handlar om jämtländska
fäbodars gårdsmärken som används som logotyper på öletiketter hos lokala
mikrobryggerier. Listan på produkter och tjänster som hämtar sin näring ur museers
samlingar kan göras hur lång som helst.
Nod, plattform och bro
Utifrån dessa och liknande historier finns det anledning att försöka beskriva museet,
konsthallen eller kulturinstitutionen ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi försöker
sammanfattningsvis göra det utifrån några funktioner.
I berättelsen om Lekvattnet beskrev vi museet som nod i komplex struktur där det
offentligt finansierade museet sammanbinder en mix av kulturföretagande och
samhällstjänster. Museet bidrar aktivt till ett utveckla en lokal och regional ekonomisk
struktur och bidra till en platsutveckling.
Vi kan också se museet som en plattform för en tämligen komplex ekonomisk struktur
som bland annat omfattar:
•
uppdragsverksamhet inom arkeologi och byggnadsvård
•
utställningsproduktion som köper experttjänster inom formgivning och design,
inköp av material, digital produktion, tekniska tjänster med mera.
•
annan kärnverksamhet som köper in konservatorstjänster,
entreprenadtjänster, trycktjänster, säsongsanställda med mera.
•
utarrendering av restaurang- och caféverksamhet
•
arena för andra typer av evenemang som föredrag, konserter, bröllop, fester,
företagsevents med mera.
•
initiativtagare till Skapande skola-satsningar
•
samlingar och arkiv som tjänar som inspiration för moderna
kulturentreprenörer eller som hyrs ut till museer, filmscenografi, teatrar etc.
Vi kan också se museet och kulturinstitutionen som en bro mellan de olika delarna av
den kulturella och kreativa sektorn. Institutionen bidrar till att konstnärer och
utställningsproducenter kan skapa sitt verk, sin produkt utifrån en konstnärlig integritet,
vilket är själva kärnvärdet i den kulturella och kreativa sektorn. Institutionen kan sedan
presentera verket i ett sammanhang där olika typer av samhällstjänster blir inblandade
!
41!
!
och museet fungerar på så sätt som en bro mellan kärnvärdet (det konstnärliga verket)
och de kringliggande sektorer som ekonomiskt kan nyttja detta kärnvärde. Ett sådant
nyttjande är att produkten, oavsett om det är ett konstnärligt verk eller en utställning,
ges ett mervärde i form av kataloger, affischer, kylskåpsmagneter och så vidare. Som
argument för det senare visar statistiken att svenska museer via sina butiker hade en
försäljning på över 300 miljoner kronor 2012. Ett annat nyttjande är att olika typer av
entreprenörer (konservatorer, speditörer, tekniker, kollektivtrafik, m.m.) bidrar till att
skapa ett mervärde utifrån att produkten visas i ett offentligt rum, t.ex. i en utställning.
Analys
Den absolut viktigaste faktorn för att utställningssektorn ska kunna nyttja kopplingarna till den
kulturella och kreativa sektorn (KKS) är att sektorn också omfattas av definitionen.
Riksutställningar vill inte framhålla någon definition, men för utställningssektorns del vill vi
betona vikten av att konst och kulturarv finns med i den rådande. Här har en förändring skett
till det bättre under arbetet med denna analys och Riksutställningar vill betona vikten av en
svensk anpassning gentemot internationella definitioner. I bilaga 2 finns en kronologisk
förteckning över några definitioner av de kulturella och kreativa näringarna för en jämförelses
skull.
Som ett exempel på konsekvenser av att stå utanför definitionen vill Riksutställningar peka på
den handlingsplan för kulturella och kreativa näringar som Region Skåne antog den 18
januari 2013. I den uttalar man tydligt att strategin använder sig av den definition som
Tillväxtverket omfattar. I uppräkningen av branscher som ingår i definitionen saknas sedan
”bibliotek, museer och kulturarv”. Det innebär i sin förlängning att denna sektor står helt
utanför de medel som sedan finns tillgängliga för att utveckla den kulturella och kreativa
sektorn i Skåne.
Riksutställningar menar att utställningssektorns möjligheter att nyttja kopplingarna till den
kulturella och kreativa sektorn har ökat markant tack vare två sammanfallande strukturer. För
det första handlar det om regionaliseringen av kulturen i Sverige som i allt högre grad kommit
att ett erbjuda tvärsektoriella samarbeten och utmaningar för utställningssektorn. Genom att
använda museer och konsthallar som dragplåster inom besöksnäring eller för att utveckla
platser skapas nya möjligheter bara man är villiga att ta möjligheten.
För det andra handlar det just om EU:s nya ramprogram för kultur, Kreativa Europa, som i
högre grad än tidigare ser kulturen som en tillväxtmarknad och trycker på kulturens möjlighet
till ekonomisk utveckling. I det tredje programområdet i finns en del som avser att utveckla en
internationell dialog avseende politik, innovation, publikarbete och företagsmodeller inom den
kulturella och kreativa sektorn. Svensk utställningssektor skulle gynnas om denna del
omfattade aktörer med en bred och djup kunskap om den svenska utställningssektorn och
som kunde koppla detta till ett internationellt perspektiv så att en helhetsbild kan förmedlas.
Ett bra exempel på ett museum som tagit ett stort kliv in i den kulturella och kreativa sektorn
är Jamtli, länsmuseet i Jämtland. Här ser man museet, konsten, och kulturarvet som ett
medel för både lärande och regional utveckling. Genom att i hög grad marknadsföra en
upplevelse har man lyckats med konststycket att sommartid öka publiksiffrorna samtidigt som
man är Europas dyraste kulturattraktion. Tricket handlar inte bara om ett attraktivt utbud utan
också genom att man förändrat sitt eget så kallade ”mind set”, att i högre grad se sig som en
temapark som erbjuder en upplevelse, än som ett traditionellt museum. Ett museum som
utifrån de tidigare redovisade funktionerna är både plattform, nod och bro.
Det här är en utveckling som behöver fortsatt stöd, kunskap och teoribildning. Stödet bör dels
omfatta en definition som även bjuder in utställningssektorn i den kulturella och kreativa
familjen, men även en omvärldsbevakning, kunskapsöverföring och diskursiv utveckling kring
hur utställningssektorn utvecklas inom ramen för den kulturella och kreativa sektorn,
internationellt och nationellt.
Kunskapen handlar också om att i högre grad analysera och beskriva de samhälleliga
effekter som uppnås när aktörer inom utställningssektorn tar ett ansvar för en större
ekonomisk, social och kulturell gemenskap. Detta borde förslagsvis utvärderas av
!
42!
!
Myndigheten för Kulturanalys som en del av en utvärdering kring den kulturella och kreativa
sektorns betydelse för svensk kultur- och samhällsutveckling.
!
!
!
43!
!
Referenslista
!
Deltagare i runda-bords-grupp
Annika Strömberg
Christer Gustafsson
Elin Rosenström
Rebecka Nolmark
EU-samordnare, Västra Götalands-regionen.
Professor i byggnadsvård Uppsala universitet Campus Gotland,
f.d. länsantikvarie Hallands Län.
Kulturkontakt Sverige,
Kulturföretagare, Kulturbryggans kommitté
Deltagare i workshop kring Kulturella och Kreativa sektorn
David Karlsson
Emma Stenström
Evelina Wahlqvist
Kerstin Olander
Örjan Molander
Nätverkstan Göteborg
Docent, Handelshögskolan Stockholm. Gästprofessor Konstfack.
Driver bloggen Kulturekonomi.
Kreativitetsforskare, Handelshögskolan Göteborg
Samordnare regionala frågor, Kulturförvaltningen, Stockholms
Läns Landsting
Museichef, Kalmar Läns Museum
Möten och samtal
Ann Fohlin
Annika Strömberg
Birgitta Nilsson
Cajsa Lagerqvist
Calle Nathanson
Chris Torch
Cristina Da Milano
Eva Sjögren Zipsane
Hans Ahrens
Hans Kindgren
Henrik Zipsane
Ingrid Printz
Johan Pousette
Kalle Kallio
Kari Immonen
Kenneth Åström
Kimmo Levä
Klas Rabe
Leena Svinhufvud
Leila Nista
Lotti Fred
Margherita Sani
Maria Lind
Massimo Negri
Mats Hallberg
Niklas Cserhalmi
Ola Jacobson
Riikka Leskinen
Robert Nilsson
Robert Olsson
Styrelsen
Styrelsen
Tea Stolt
Ulrica Grubbström
Ulrika Nisell
Vito Lattanzi
!
Museichef, Tekniska Museet
EU-samordnare, Västra Götalands-regionen.
Projektledare KKN, Regionförbundet Jämtland.
Utställningschef, Göteborgs Stadsmuseum.
Kulturchef, Uppsala Län.
Senior associate, Intercult
Direktör, Eccom, Rom, Italien.
Landsarkivarie, Landsarkivet Östersund – Riksarkivet.
Utveckling, Tillväxtverket
Museichef, Bohusläns museum, Uddevalla
Museichef, Jamtli, Östersund.
Länskulturchef. Regionförbundet Jämtland.
Samordnare samtidskonst, Riksutställningar
Museidirektör, Arbetarmuseet Werstas, Tammerfors, Finland
Museichef, Åbo konstmuseum, Finland
Arbetsledare, Eskilstuna konstmuseum
Generalsekreterare, Finlands Museiförbund
Programansvarig kulturella och kreativa näringar, Tillväxtverket
Pedagog och projektledare, Designmuseet, Helsingfors
Projektchef, Italiens kulturkontaktkontor (CCP), Ministry of Cultural
Heritage and Activities (MiBAC)
EU-samordnare, Stockholms Läns Landsting.
Projektchef, Istituto per i Beni Artistici, Culturali e Naturali
(IBACN), Bologna, Italien.
Verksamhetschef, Tensta konsthall
Director, European Museum Academy
Chef för Strategi och Analys och ställföreträdande kulturchef, Region
Skåne
Museidirektör, Arbetets Museum, Norrköping.
Verksamhetsstrateg och internationell sekreterare. Region Skåne.
Ledande sakkunnig, Centre for International Mobility (CIMO), Finland
Kulturdepartementet
Överintendent, Statens Maritima Museer
Riksförbundet Sveriges Museer
Länsmuseernas samarbetsråd
Rådgivare, Kulturkontakt Nord, Finland
Museichef, Västerbottens Museum, Umeå
Enhetschef, Produktionsstöd och Media desk, Svenska Filminstitutet
Utställningschef, Luigi Pigorini Museum, Rom, Italien
44!
!
Litteratur och rapporter
European union, 2010. Culture Programme Activity report 2009
European union, 2011. Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande
av programmet Kreativa Europa, KOM (2011) 785.
Europen union, 2011. The Culture programme 2007-2013, Acitivity report 2012
European union, 2012. Culture Programme Acitivity report 2011
European union, 2013. Culture Programme Acitivity report 2012
Karlsson, David & Lekvall, Lotta, 2011. Örnarna och myrstacken – vad vi om
kulturnäringarna. Nätverkstan på uppdrag av Västra Götalandsregionen.
Kulturrådet, 2006. Museer & Konsthallar 2005. Kulturen i siffror 2006//4.
Kulturrådet, 2007. Nyhetsbrev 2/2007. Kulturkontakt Sverige.
Kulturrådet, 2009. Stöd till Svenska projekt 2008 inom EU:s ramprogram Kultur 2007-2013.
Kulturrådet, 2010. Stöd till projekt med svensk medverkan inom EU:s ramprogram Kultur
2009.
Kulturrådet, 2010. Bild och Form 2009. Kulturen i siffror 2010:5.
Kulturrådet, 2011. Stöd till projekt med svensk medverkan inom EU:s ramprogram Kultur
2010.
Kulturrådet, 2011. KUR 2011/906. Främjande av ansökningar till EU:s Kulturprogram.
Kulturrådet, 2012. Stöd till projekt med svensk medverkan inom EU:s ramprogram Kultur
2011.
Kulturrådet, 2013. Svensk medverkan inom EU:s kulturprogram 2012.
Kulturrådet, 2013. KUR 2013/3311. Redovisning av uppdrag avseende förberedelser inför
EU:s kommande program Kreativa Europa 2014-2020.
Kulturrådet, 2013. Redovisning av projekt med kulturanknytning i EU:s Strukturfonder 2012.
Myndigheten för Kulturanalys, 2012. Museer 2011.
Myndigheten för Kulturanalys, 2012. Rapport 2012:1. Kultursamverkansmodellen – En
första utvärdering.
Myndigheten för Kulturanalys, 2012. Samhällets utgifter för kultur 2010-2011, Kulturfakta
2012:1.
Myndigheten för Kulturanalys, 2013. Museer 2012.
Nolmark Projektutveckling AB, 2007. Svenska museers internationella arbete. Rapport för
Svenska ICOM och Riksförbundet Sveriges Museer.
Nolmarks Development AB, 2012. ”Finnkulturcentrum – konsekvenserna av en
omlokalisering från Torsby herrgård till Lekvanttnet”. Rapport för Torsby kommun.
Regeringskansliet, 2007. Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar.
Region Skåne, 2013. Strategi för kulturella och kreativa näringar.
Riksantikvarieämbetet, 2012. Kulturmyndigheternas arbete med kulturella och kreativa
näringar.
Sacco, Pier Luigi, 2013. Kultur 3.0 – Konst, delaktighet, utveckling. Nätverkstans skriftserie
002.
Statens offentliga utredningar, 2012. SOU 2010:11. Spela samman – en ny modell för
statens stöd till regional kulturverksamhet.
Svensk scenkonst, 2013. Internationella kulturutbyten inom scenkonsten – ett splittrat
konststycke.
Thelwall Sarah, 2011. Size Matters: Notes towards a better understanding of the Value,
Operation and Potential of small visual arts organisations. Common Practice.
Volante, 2012. Kulturella och kreativa näringar 2012. Statistik och jämförelser.
!
!
!
45!
!
Bilaga 1 - Förteckning över svenska aktörer inom
utställningsområdet som deltagit i EU:s
Kulturprogram under perioden 2007-2013
!
Bildkonst
2007
•
•
•
•
•
Intercult. Black/North SEAS. (koordinator)
Bildmuseet Umeå. Port City
Kungliga Konsthögskolan. The Caucas
Galleri A Femti. European China Contemporary Art Exhibition
Stockholm Stad. Creating Space-ART Bridge between EU and China
2008
•
•
Lunds konsthall. Opening Hours
Malmö konstmuseum. Museum in Motions
2010
•
•
•
•
•
•
Mossutställningar. Initiative o create a network for public art producers in Sweden
(koordinator)
Malmö konsthall. ART as tool for understanding contemporary changes
Bildmuseet Umeå. SPARE TIME – Utopias on the Verge of Commonness
Göteborg Center for Contemporary Art, Changing Identities and Context in the Arts,
Artistic research as the new European paradigm for the Arts
Göteborgs stad/Konstepidemin. On-Air, A European ”tool for artists”, AUR (artist in
residence)
Baltic Art Center. PATHS CROSSING – mobility and production project for emerging
European visual arts
2011
•
•
•
Röda Sten. Engine Room Europe
Performing Pictures. Resilients och Euroaxacan Initiative for Transformative cultures
Raketa. Euroaxacan Initiative for Transformative cultures
2012
•
•
•
•
•
Röda Sten Konstförening, Leisure, discipline and Punishment
Bildmuseet Umeå, Contemporary Self-Portraits
Komans konstförening, Hulda the European sailing festival for Culture and the Arts
Tensta konsthall, COHAB
Tensta konsthall, Beginning as well as we can (How do we talk about fascism)
2013
•
•
•
•
•
Konstnärsnämnden. Singular States
Botkyrka konsthall. LOCIS European Artists in Residence Programme
Riksutställningar. Green Art Lab Alliance
ArtAgent. Visualize the Invisible (koordinator)
Performing Pictures. Visualize the Invisible
!
46!
!
Museer
2007
•
•
2008
•
•
2009
•
•
2010
•
2013
•
•
!
!
Arbetets Museum. Dream factories.
Etnografiska museet. Le Musée sort de sa reserv.
Statens Museer för Världskultur. Musée d´Ethnographie & Cultures du Monde.
Kulturarv utan gränser. Heritage without borders: Redefining cultural values throught
the built heritage of SE Europé.
Arbetets Museum. A Taste of Europe (koordinator).
Stiftelsen Studio Emad Edin. A EuroArab multidisciplinary cultural exchange
programme (koordinator).
Kalmar Läns Museum och Fotevikens Maritima Centrum. OpenArch.
Arbetets Museum. Work with Sounds (koordinator).
Glasmuseet i Boda. Glass is Tomorrow II, Experimenting and sharing creativity in
Europe.
!
47!
!
Bilaga 2 – Några definitioner över tid av de kulturella
och kreativa näringarna.
!
Department for Culture, Media and Sport (DCMS), 1998
Musik
Scenkonst
Arkitektur
Design
Mode
Marknadskommunikation
Konst- och antikmarknaden
KK-stiftelsen, 1999
Konsthantverk
Förlagsverksamhet
TV och Radio
Dataspel
IT
Film och Video
53
Musik
Scenkonst
Arkitektur
Design
Mode
Marknadskommunikation
Konst
!
Östsams
54
52
”kreativa sektor”, 2006
Kulturarv / Information
Konst & Design
Media / Digital
Turism / Rekreation / Sport
Litteratur
Media
Film och foto
Måltid
Turism/besöksnäring
Upplevelsebaserat lärande (t.ex. videospel
och museer)
55
Museum
Bibliotek / Informationshantering
Historiska platser / Byggnader / Hus
Arkiv
Arkitektur
Artister / Dans / Festival
Musik
Litteratur
Konst / Konsthantverk
Mode och design
Foto
Film / Video
Reklam
TV / Radio
Spel / Mjukvara /Datorservice
Tidningar
Turism
Djur / Natur
Friluftsliv
Mat
Sport
!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Listan!hämtad!från!Örnarna och myrstacken – vad vi om kulturnäringarna. David Karlsson och Lotta Lekvall.
Nätverkstan på uppdrag av Västra Götalandsregionen. 2011.!
53 !Listan!hämtad!från!Örnarna och myrstacken – vad vi om kulturnäringarna. David Karlsson och Lotta Lekvall.
Nätverkstan på uppdrag av Västra Götalandsregionen. 2011.!
54 !Östsam!=!Regionförbundet!i!Östergötland!
55 !!Listan!hämtade!från!trycksaken!Kreativa!Östergötland,!
http://www.ostsam.se/files/1846_1503_Östsam_kreativitetskartan%202012.pdf!
52
!
48!
!
Tillväxtverket, 2009
Arkitektur
Form och design
Film och foto
Konst
Mode
Litteratur
Musik
Scenkonst
Måltid
Spel och media
Turism och besöksnäring
Upplevelsebaserat lärande
European Statistical System Network on Culture (ESSnet), 2012
Essnet föreslår en uppdatering av det europeiska ramverket för den kulturella och kreativa
sektorn att omfatta 10 domäner och 6 funktioner
10 domäner
Kulturarv
(Museer, historiska platser, arkelogiska
platser)
Arkiv
Bibliotek
Litteratur & Press
Bildkonst
(Plastic arts, Photography, design)
Scenkonst
(Musik, dans, drama, gränsöverskridande
konst och andra levande föreställningar)
Audivisual & Multimedia
(Film, Radio, TV, Video, Sound recordings,
Multimedia works, Videogames)
Arkitektur
Advertising
Konsthantverk
European Cluster Observatory, 2012
Arkitektur
Bibliotek, museer och kulturarv
Dataspel och nya media
Design
Film
Fotografi
6 funktioner
Skapande (Creation)
Produktion och utgivning
Spridning och handel
Bevarande
Utbildning
Management / Regulation
56
Konst
Konsthantverk
Media
Musik
Reklam
Tryckt media
!
Tillväxtverket, 2013
Arkitektur
Dataspel
Design och formgivning
Film och foto
Konst
Kulturarv
Litteratur
Media
Mode
Musik
Måltid
Scenkonst
Slöjd och hantverk
Upplevelsebaserat lärande
!
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!Listan!hämtad!från!Kulturella!och!Kreativa!näringarna!2012!–!Statistik!och!jämförelser.!Joakim!Sternö!och!Tobia!
Nielsén.!Volante.!2012.!
56
!
49!