Transcript Christine Schürrer – Oskyldig
















Home
Conspiracy Corner
Dagens Bild
Musik
Nyheter
Otroligt!
Polisen
Puppy News!
Roligt?
Sverige
Tasteless?
Teknik
Uncategorized
Världen
Videos
Christine Schürrer – Morden i Arboga 2008 del 1
Nyheter, Sverige, Uncategorized | February 14, 2012 by Under Mattan | 0 Comments
Stora bilden = Polisens första foto från
brottsplatsen direkt efter morden i Arboga 2008
klicka bilden för förstoring (öppnas i nytt fönster)
————————————————————————————————————————————
En hel del intressant material från polisens utredning som haft avgörande betydelse i Arbogamorden 2008 presenteras
här i samband med att morddömda Christine Schürrer lämnat in sin resningsansökan till Högsta Domstolen.
Vi har delat upp publiceringen i olika teman och i ett flertal olika delar.
I första delen behandlar vi resningsansökan…
Arbogamorden 2008 – del 1 – Resningsansökan i HD 2012
DEL 1 -
RESNINGSANSÖKAN I HD 2012
Enligt uppgifter till Under Mattan blogg så kommer Högsta Domstolen inom den absolut
närmsta tiden att presentera sitt beslut och tala om för Sverige om HD tänker bifalla den
resningsansökan Christine Schürrer lämnat in via sin advokat.
Christine Schürrer dömdes 2009 mot sitt nekande till livstids fängelse för de brutala barnamorden i Arboga där även barnens
mamma skadades.
Genom vår publicering av bevisning och material som ingått i domstolarnas bedömning av Schürrers skuld, så vill vi ge våra läsare
möjligheten att själva bedöma rättssäkerheten i landet.
Christine Schürrer har i likhet med Thomas Quick dömts till ett livslångt fängelsestraff utan någon som helst teknisk bevisning. I
motsats till Quick så överklagade Christine tingsrättens dom, men fälldes ändå senare i hovrätten.
UnderMattan Blogg tar inte ställning i skuldfrågan och påstår vare sig att C. Schürrer är
oskyldig eller skyldig…
Vad vi däremot tar ställning till är att ifrågasätta om C.S. fått en rättvis behandling av det
svenska rättsväsendet.
Vi anser att hon inte fått det.
Vi påstår också att media genom vinklad rapportering manipulerat fram en hatfull opinion som felaktigt uppfattat bevisläget i fallet.
Vi är inte heller helt okritiska till vissa av polisens metoder i utredningsarbetet, som vi senare kommer att påvisa som rättsosäkra ur
många aspekter.
Om Christine Schürrer är skyldig till morden och släpps fri är det en oerhörd tragedi. Ett straff på 200 år för dådet i Arboga
är egentligen inte straff nog.
Om C.S. däremot är oskyldig och får sitt liv förstört bara för att svensk media och svenska myndigheter vill ha en passande
syndabock i brist på annat, är tragedin 10 gånger större.
Ett skadestånd i storleksordningen 100 miljoner är i så fall passande.
Om åklagaren och rättsväsendet i Sverige under resans gång medvetet undanhållit material som kunde ha varit till Schürrers fördel
så faller ansvaret tungt på dessa. Det finns vissa tecken som pekar i den riktningen… Vi återkommer senare till föregående mening.
Räcker då bevisen som åklagaren lagt fram
för att låsa in henne på livstid?
Nu
finns chansen att själv ta ställning. Tänk dig också in i en situation där du
oskyldigt ställs inför rätta i Tyskland under liknande former.
Fundera också gärna på hur du hade sett ut i tysk media när tabloidtidningarna och rättsväsendet där gått hand i hand i
gemensamt intresse.
Den åtalade är trots allt oskyldig tills att motsatsen är bevisad. Schürrer skall inte dömas efter några terroristlagar. Har det svenska
rättsväsendet verkligen spelat enligt sina egna regler i detta fall?
I dagens svenska rättsklimat verkar det nästan som om Christine Schürrer själv är tvungen att hitta den verklige mördaren för att
resningsansökan skall beviljas i HD. Olika Journalister har redan uttalat sig i media om att HD absolut inte kommer att bevilja
resning eftersom de anser att hon är skyldig.
Vi svenskar kan inte ha en mediamaskin som både väljer våra partiledare och som bestämmer vem som är skyldig eller oskyldig i
lagens mening.
Mediatrycket vid tiden för dådet påverkade enligt många tveklöst domstolarna.
Nu finns möjligheten för vårt rättsväsende att se mer nyktert på det hela genom en ny granskning av fallet.
En sak som också måste tydliggöras är att om HD beviljar resningsansökan så innebär beslutet inte att Christine Schürrer
är oskyldig.
Beslutet innebär endast att HD finner omständigheter som gör att de anser en ny granskning av fallet är önskvärd.
Det vore verkligen önskvärt ur många aspekter att HD tar sig en ny noggrann titt på fallet Christine Schürrer.
Förtroendet för svensk rättvisa håller på att urholkas genom misstag liknande det med Thomas Quick. Frågan är om trovärdigheten
för Sveriges rättsväsende har råd med fler sådana fall?
Det finns 2012-02-13 ett antal olika källor som säger att ett politiskt tryck från översta toppen i samhället finner fallet
Schürrer belastande.
Regeringen har således planer på att snart agera på ett sätt som skall minska det folkliga intresset för det hela.
Vad detta innebär i klartext är svår att avslöja utan att röja källorna.
Men i så fall är det upp till Högsta Domstolen att bevisa för alla att de inte numera är en politisk domstol i den moderata
ankdammen.
Högsta Domstolen fegade nyss ur med sitt beslut gällande Pirate Bay. Här tappade många i den yngre generation som skall
ta över Sverige ytterligare förtroende för rättssystemet.
Man får även betänka att Sverige kan ha ett tiotal mördare i det fria som möjligtvis utfört ett antal nya mord p g a rättsväsendets
inkompetens med Quick. Först när media grävde och undersökte fallet så rasade det svenska rättsväsendets resonemang i ett antal
Quick-rättegångar samman som japanska korthus.
Om Christine Schürrer verkligen skulle vara oskyldig så går en av vårtids värsta psykopater lös någonstans i samhället.
I fallet med Christine Schürrer vore det även förödande för trovärdigheten om HD först avslog begäran och det sedan framkommer
uppgifter som bevisar Schürrers oskuld.
Schürrer har till stor del dömts enligt följande ytterst tveksamma återkommande påstående:
- Vi kan inte hitta någon alternativ gärningsman…
…så därför är hon skyldig.
Något som är intressant att veta om Christine är att hon är tidigare helt ostraffad, och hon har aldrig gjort sig skyldig till
brott.
Det verkar inte heller finnas dokumenterade incidenter i hennes liv som pekar på att hon skulle vara kapabel att utföra det
ytterst blodiga och våldsamma dådet i Arboga.
Faktum är att ytterst få yrkessoldater globalt sett är kapabla att utföra morden och ens närma sig våldsnivån som
förekommer i Arbogafallet.
Om någon som är insatt i fallet har en annan åsikt så skulle det vara intressant av bli motsagd på den punkten.
C.S. har tidvis haft vissa psykiska problem men problemen antyder inte att hon skulle vara våldsbenägen gentemot andra. Tvärt om,
de självdestruktiva tendenser som C.S uppvisar är inte helt ovanliga idag och mer ett tecken på att hon skuldbelägger sig själv, även
för andras misstag.
En väldig massa människor har med tiden haft åsikter om vad som egentligen hände den där kvällen i Arboga. I vår kära
mainstream-media har journalister med kompetensnivå som motsvarar lekledare på TV, med säkerhet uttalat sig i skuldfrågan.
Eftersom väldigt många som anser att C.S. är skyldig redan kommit till tals i media så väljer vi på bloggen att istället visa på de
tveksamheter som möjligtvis kan få en och annan i Sverige att ändra inställning i fallet.
Innan vi går igenom resningsansökan är följande bra att veta:
* Det finns ingen DNA-bevisning mot C.S.
* Det finns inget vittnesutpekande mot C.S..
* Det finns inget mordvapen.
* Inget av skoavtrycken på platsen kan knytas till C.S.
* Det finns ingen annan teknisk bevisning som knyter C.S. till mordplatsen.
*
HÄR EN SAMMANFATTNING
AV RESNINGSANSÖKAN:
*
*Senare publicerat material kan hänvisa till de olika punkterna nedanför.
—————————————————————————————————–
HÖGSTA DOMSTOLEN
Box 2066
103 12 STOCKHOLM
Ansökan om resning
Högsta domstolen Ink 2012 -01- 03
Sökande:
Christine Schuerrer, 760630-6400, f.n. intagen å Kriminalvårdsanstalten Hinseberg.
Ombud:
Advokat Per-Ingvar Ekblad, Advokatfirman Per-Ingvar Ekblad AB, Box 195, 721 05 Västerås, tel.
021-41 02 11
.
——————————————
SAKEN
Ansökan om resning
Genom dom meddelad av Svea Hovrätt 2009-02-16 i mål nr B 8390-08 fastställdes dom meddelad av Västmanlands Tingsrätt 200810-14.
Schuerrer dömdes för mord och försök till mord till fängelse på livstid. Hon förpliktades att utge skådestånd till berörda
målsäganden. Hon dömdes dessutom till utvisning.
Ansökan om prövningstillstånd lämnades utan bifall.
Schuerrer yrkar att Högsta Domstolen meddelar resning såväl gällande ansvarsfrågan som målet i övrigt (skadeståndutvisning).
Hon åberopar RB 58:2 p 4.
Schuerrer gör gällande att såväl huvudregeln som tilläggsregeln är tillämpliga.
—————————————————————————————————————————–
1.
Hovrätten kommer i sin dom fram till att Emma Jangestigs, nedan benämnd EJ, berättelse är ett starkt indicium som talar för att
Christine Schuerrer, nedan benämnd CS, gjort sig skyldig till påstådda brott.
Detta i motsats till tingsrätten som helt riktigt konstaterar att öar av
minnen inte kan tillmätas någon betydelse. Allt enligt vad som framgår av professor
Christiansons expertutlåtande och vittnesmål inför såväl tingsrätt och hovrätt.
Professor Christianson har vid telefonsamtal med undertecknad liksom vid personligt
sammanträde hänvisat till sina utredningar. Han anser att försvarets ansökan om
prövningstillstånd egentligen innehåller allt som borde behöva sägas. Han tillägger:
―Med tanke på konstaterad medvetandenivå dels genom sambon och dels genom
ambulanspersonal och konstaterad medvetandenivå på sjukhus (3B) finns det inte
förutsättningar för adekvat inkodning och lagring (konsolidering av minnen).
Utöver detta uppvisar EJ en retrigerad minnesförlust fyra veckor bakåt i tiden, vilket är en lång tidsperiod vid skallskador och att
det skulle ske en komplett återhämtning dels av minnen före skadetillfället dels av skadan i sig har inte konstaterats i
litteraturen/vetenskapen och när
det gäller skadetillfället inte ens öar av minnen på grund av konsolidering.‖
Han anser att EJ utifrån hovrättens tolkning är helt unik och att hon skiljer sig fullständigt
från vad som tidigare är känt i vetenskapen. Här skall särskilt noteras att professor
Christianson hördes som rättens sakkunnig och inte på uppdrag av någon av parterna.
Professor Christansans kompetens och sakkunskap torde vara väl känd och var också
motivet till att han utsågs till sakkunnig av rätten. Han har med förvåning reagerat mot
hovrättens slutsatser.
Försvaret underströk initialt genom skrivelse till åklagaren att det inte fick förekomma att EJs sambo Torgny Hellberg, nedan
benämnd TH, skulle tillåtas att obevakat vara tillsammans
med EJ. Detta eftersom risken för påverkan var uppenbar. TH kände till att CS var häktad i sin utevaro som misstänkt för brotten.
Det torde vara unikt i svensk rättshistoria att en nära
anhörig- tillika part i målet- agerat inte bara förhörsledare utan också bollplank före och
mellan ―verkliga polisförhör‖. Det är uppenbart att TH påverkat EJ att utpeka CS som
gärningsman.
Detta framgår tveklöst av de förhör som hölls med EJ. Jämför här med vad som
anförts under rubriken ―målsäganden EJs uppgifter‖ i ansökan om prövningstillstånd.
—————————————————————————————————————————
2.
Härutöver framgår av polisförhör daterad 2008-06-25 med TH att han uppgav att namnet
Tine, som finns i hans anteckningsbok, och då ―Tina=Tine?‖, var hans egen fundering och
inget som EJ har sagt.
TH har inte heller under domstolsförhandlingen påstått att EJ själv
nämnt namnet Tine. Han uppgav även då att ―Tine‖ var hans egen slutsats och inte något
som sades av EJ.
——————————————————————————————————————————
3.
För det fall att åklagaren beaktat försvarets krav gällande att tillse att EJ inte skulle påverkas av information från
utomstående/anhöriga hade CS inte utpekats på sätt som blev fallet.
Det av hovrätten konstaterade citatet ―starka indicier‖ hade aldrig uppstått.
Denna omständighet är av central negativ betydelse för CS. Det förefaller uppenbart att hovrätten i motsats till tingsrätten band CS
till brottsplatsen genom EJs under hand med stöd av omgivningen framtagna uppgifter.
Detta eftersom hovrätten i motsats till tingsrätten helt
korrekt inte ansåg att CS var bunden till brottsplatsen genom vittnesuppgifter.
——————————————————————————————————————————
4.
En ytterst stark varningssignal är ett förhör daterad 2008-05-15 som också citerades inför
såväl tingsrätt som hovrätt där EJ uppger att hennes mål är att CS ska åka fast. Emmas tanke är att hennes eget vittnesmål är av
stor vikt men samtidigt så har hon fått många smällar
mot huvudet så hon vet inte riktigt själv vad man kan lita på.
Emma hoppas att det finns andra sätt att fälla henne på än sitt eget vittnesmål. Vidare skulle Emma bli väldigt osäker om den här
personen sattes på fri fot. Emmas kropp säger att det här är rätt.
Observera att dessa hennes uttalanden kommer efter det att hon 08-04-26 av polisen
informerats om att en tysk kvinna satt häktad och att hon var en förre detta flickvän till TH.
Med tanke på de uppenbara felkällor som finns i EJs berättelse är det direkt stötande för
rättskänslan att en domstollägger denna hennes berättelse som grund för en fällande dom.
För det fall att domstolarna beaktat aktuella citat och rättat sig efter vedertagen vetenskap
hade det varit helt uteslutet att tillmäta EJs uppgifter någon som helst relevans.
———————————————————————————————————————————-
5.
Därtill kommer att såväl tingsrättens som hovrättens dom bygger på felaktiga slutsatser bl.a. utifrån ett direkt felaktigt återgivande
av innehållet i vittnesmål:
1) Vittnet Pavlos Vlachogiannis har enligt hovrätten sagt att CS dagen för aktuellt brott
den17mars 2008 bar mörka tygskor med vita inslag. Det är inte korrekt redovisat.
Han sade att han inte kom ihåg vilka skor hon hade på sig den 17.3.
2) Vittnet Dimitrios stenos uppger enligt hovrätten att CS den 16 mars bar ett par
märkbar slitna mörkblå skor i suede eller textil. l förhör som föredrogs i hovrätten
framgår emellertid att stenos hade ―en känsla av‖ att CS den16mars hade ett par
textilskor som var mörkblå eller svarta.
Stenos är sålunda inte säker på sina uppgifter vilket inte redovisats av hovrätten. Vidare skriver hovrätten att Stenos har bedömt att
en person med hänsyn till typ av kläder kan vara CS. Men hovrätten redovisar inte att han sagt att CS inte har en mörk jacka,
respektive att han aldrig har sett henne i en mörk jacka.
————————————————————————————————————————————–
6.
5) Hovrätten skriver att EJ har nämnt namnet Tine. Det är inte korrekt redovisat. EJ har
under sin sjukhusvistelse bara nämnt namnet Tina i samband med Lasse, som är två
personer ur hennes bekantskapskrets (se ovan).
Härtill kommer att hovrätten har
helt felaktigt värderat detta som ett starkt indicium som pekar i riktning mot CS.
————————————————————————————————————————————–
7.
2) Likaså fynden av hårstrån pekar mot en annan gärningsman. Hovrätten redovisar
att en hårtuss återfanns i EJs hand och att en DNA analys visar att dessa hårstrån
kan uteslutas komma från CS (grad 4) men att det är väldigt lågt (grad 1) att det
handlar om EJs hår. Två hårstrån har hittats i hallen med DNA från en man som
inte går att härleda.
Vad som är anmärkningsvärt är att hovrätten inte redovisar
att ytterligare två hårstrån påträffats som varit föremål till DNA analys.
Kromosombestämning visar det normala för en kvinna. CS liksom EJ och hennes
släktingar uteslöts. Allt enligt SKLs slutredovisning som föredrogs inför hovrätten.
3) Man har inte undersökt blodspår på THs kläder som hade kunnat indikera mot en
annan okänd gärningsman.
————————————————————————————————————————————–
8.
Därtill kommer ett antal allvarliga utredningsbrister som själfallet inte skall belasta CS:
1) Husavspärrningen dokumenterades inte.
2) Hanteringen på brottsplatsen var ytterst slarvig. Man säkrade inte eventuella
fingeravtryck från t.ex. handtaget eller ytterdörren. Möjliga spår från ringklockan
kontaminerades med en polismans DNA när han kontrollerade om denna fungerar.
De hårfynd som hittades i hallen undersöktes inte tillräckligt. THs bil kontrollerades
inte vilket naturligtvis initialt hade varit på sin plats oaktat att TH senare kunde
uteslutas.
3) Inget mordvapen hittades. Men en beslagtagen kniv undersöktes inte. Och i ett
förhör nämner TH en hammare som låg i hyllan i arbetsrummet. Det finns inga
uppgifter dokumenterad om hur polisen agerat angående detta, t.ex. om hammaren
hittades eller om man inte sökte.
Däremot beslagtogs och fördes från Tyskland till
Sverige en cykelpump som undersöktes hos SKL. Självfallet utan resultat.
4) Händelseförloppet är oklart. Se nedan.
5) Felaktig skoanalys: undersökningen, utvärdering och dokumentation i
förundersökningsprotokollet visar ett flertal allvarliga brister, ändå fäste man stor
vikt vid dessa uppgifter. Se nedan.
6) Man kontrollerade inte målsägarnas datorer noggrant, därmed missades de bilder på
två personer ur deras bekantskapskrets som kan förklara EJs tidiga uppgifter (personoch klädesbeskrivningar) som felaktigt ansågs vara gärningsmannasbeskrivningar. l
samband med detta utredde man inte, varför TH och en av dessa personer tog bort
bilderna från sina webbsidor. Se nedan.
7) Ett par gympadojor försvann från hallen. Det finns inga dokument om de
beslagtagits.
8) En av polisens hundförare var på plats omedelbart i anslutning till brottstillfället.
Enligt uppgift upprättade han ett Pm, som dock försvann. På särskild begäran
upprättades ett nytt Pm först 2011-02-21.
—————————————————————————————————————————————
9.
CS anser att följande tyder på subjektivitet:
Under en häktningsförhandling säger åklagaren att hon inte behöver vänta på DNA-resultat från brottsplatsen för att väcka åtal mot
CS. Hon anser att åklagaren redan vid ett tidigt
skedde helt ogrundat utgått ifrån att hon är skyldig till brotten och därigenom bortser från
alternativa gärningsmän.
l ett videoförhör medger EJ att man kan färgas av TH. Denna information finns inte med i det officiella
förundersökningsprotokollet där alla förhör skrivits ner. Detta är av särskilt intresse då försvaret i skrivelse till åklagaren krävde att
inte tillåta obevakad kontakt mellan EJ och
TH, då man med rätt, som det senare visade sig, befarade att just detta skulle hända, dvs. att EJ påverkas.
Men försvarets invändning avslogs. Det är intressant att denna uppgift inte redovisas, då EJ medger att man kan färgas, ett faktum,
som förnekas av åklagaren.
Under hovrättens pågående förhandling önskade försvaret en kompletterande undersökning av målsägarnas datorer, men åklagaren
nekade till detta.
Man kunde ha hittat diverse bilder på två personer ur målsägarnas bekantskapskrets, som passar i sitt utseende (1.60, mullig, svårt
hår L respektive kläder (kritstrecksrandiga byxor), överens med EJs tidiga uttalanden, som av polis och åklagaren felaktigt ansågs
vara gärningsmannabeskrivningar/minnen från händelsen den17mars och ett utpekande av CS som gärningsman, vilket kan förvåna,
då EJ i sina tidiga förhör inte pekar ut CS och då hennes beskrivningar inte överensstämmer med hennes utseende.
Det har visat sig att åklagarens vägran härvidlag var till nackdel för CS eftersom EJs uppgifter
angående ett eventuellt ―utpekande‖ hade kunnat ifrågasättas redan i ett tidigt skedde och
hon hade inte blivit utsatt för falska beskyllningar.
Tyvärr fick försvaret först efter avslutad rättegång kännedom om dessa bilder och kunde därmed inte användas som bevis.
Att dessa EJs uppgifter stämmer överens med de två personer som visas på de bilder som fanns på hennes dator bevisar att det inte
handlar om EJs minnen från själva händelsen, som åklagaren felaktigt påstår, men istället om kännedom/kunskap. Det var även
professor Christiansons kommentar till dessa hennes uppgifter.
De två personerna kunde uteslutas som gärningsmän och försvaret hävdar inget annat, men det visar att EJ inte kan hålla isär
inbillande minnen från kunskap. Här har vi ett uppenbart exempel på källglömska.
Christiansons bedömning i tingsrättens förhandling bekräftar detta då han säger att EJ inte har några minnen angående själva
händelsen.
Den omständigheten att den nämnda undersökningen inte utfördes innebar att CS anspråk på en rättvis rättegång inte tillgodosågs.
————————————————————————————————————————————-
10.
Efter avslutad rättegång fick försvaret information att kriminaltekniker Annelie Watter inte
varit på brottsplatsen. Ändå finns hennes skoavtryck med i analysen i den officiella fup:en.
Efter noggrann granskning av materialet upptäckte försvaret att civilpolis A. Gustafssons
skoavtryck saknas i analysen, trots att han enligt händelserapporten varit på brottsplatsen.
Samma sak gäller kriminaltekniker Lisa Rosen.
Dessa brister är graverande eftersom skoavtrycken torde ha varit av om inte avgörande så i vårt fall av stor betydelse när det gällde
att binda CS till brottsplatsen. Här skall skärskilt noteras att dessa brister har betydelse också utifrån att risken för ytterligare misstag
när det gäller redovisning/icke redovisning av skoavtryck m. m. torde vara högst troliga.
Dessutom tillkommer att sakkunnig inför domstol omvittnat att det är omöjligt att bestämma storleken på skorna eftersom avtrycken
inte visar annat än en mindre del av sulan. Dessa brister skall naturligtvis belasta åklagaren, som är ansvarig för undersökningens
fullständighet och korrekthet, och inte den tilltalade.
Dessa uppgifter kom till försvarets kännedom först efter avslutad förhandling i hovrätten. Detta efter att Anneli Watters enligt
uppgift själv har berättat att hon inte varit på brottsplatsen och att det därmed kan uteslutas att det handlar om hennes skoavtryck.
Härtill kommer vad som anförts i bl. a. ansökan om prövningstillstånd angående felaktigt
redovisade uppgifter från vittnen angående CSs skoinnehav i tiden innanför brottet.
Det finns därmed ingen stödbevisning för åklagarens påståenden.
Polisens och åklagarens bristfälliga hantering av dessa uppgifter kan förvåna och är icke
särskilt förtroendeingivande för deras utredningsarbete. Sådana allvarliga brister borde vara helt uteslutna, framför allt när det gäller
ett mål av denna svåra beskaffenhet.
————————————————————————————————————————————-
11.
Både tingsrätten och hovrätten ignorerar fullständigt det faktum att det mycket väl finns ett
flertal personer på stationsfilmerna som har vita jackor på sig. De ignorerar vidare det faktum att inget vittne uppgav att
CS överhuvudtaget ägde en mörk jacka eller någonsin sett henne med en mörk jacka.
Tingsrätten kommer till den slutsatsen att grannen Marie Stefanssons beskrivning av en
―konstig person‖, som hon hade sett på gatan, passar överens med en person på
stationsfilmen som tingsrätten själv ―väljer ut‖ att vara CS för att på något sett kunna binda
henne till brottet/brottsplatsen.
Vittnet Marie Stefansson har under tingsrättens förhandling sett CS och inte känt igen eller identifierat henne som den person, som
hon såg på gatan den 17/3.
Trots detta använder tingsrätten hennes ytterst vaga personbeskrivning för att godtyckligt
bestämma att personen är CS. Vittnet Marie Stefansson fick aldrig se stationsfilmerna.
Det är också oklart vilken relevans detta godtyckliga utpekande och Marie Stefanssons
uppgifter har, då brottet varken skedde på stationen eller på gatan och då det inte finns
indikatorer på att den person, som Stefansson sett, har med detta brott att göra. Härtill
kommer att det inte finns några tillförlitliga uppgifter om hur gärningsmannen såg ut.
Med hjälp av en övervakningsfilm från skavsta flygplats anser hovrätten att CS har en ―slängig‖ gångstil. De ignorerar ett uttalande
av en kriminaltekniker, som under tingsrättens förhandling har sagt att den lite obalanserade gången kan bero på de högklackade
skor, som CS den dagen hade på sig, samt en ensidig belastning orsakat av en resväska som hon bar i den ena handen.
Faktum är nämligen att CS inte har någon avvikande, ―slängig‖ gångstil, om det inte tillkommer andra omständigheter. Dessutom är
videosekvenserna på stationsfilmerna ryckiga, vilket utesluter att man kan urskilja hur en person rör sig. Och filmernas dåliga
kvalitet gör det omöjligt att känna igen folk.
—————————————————————————————————————————————
12.
Hovrätten väljer ut olika personer från dessa stationsfilmer och påstår att de känner igen CS pga. hennes gångstil.
Det är uppenbart att det handlar om mer än en person, då de utpekade skiljer sig i sin längd, vilket ät lätt att se när man jämför de
olika personerna med varandra. När man bestämmer deras längd i jämförelse med skjutdörren som mått visar det sig att en utvald
person är ca 10 cm. kortare än CS. Det är därmed uteslutet att det kan handlar sig om CS.
Dessutom väljer både tingsrätten och hovrätten bara ut personer med mörka jackor, trots att CS faktiskt hade en vit jacka på sig och
inte ens hade en mörk jacka. Domstolarnas äventyrliga slutsatser är inget annat än spekulationer.
Det finns en risk för att domstolarna utifrån indicier som saknar relevans trott att CS var skyldig och utifrån detta felaktigt tagit
fasta på s.k. ―bevis‖ som motiverar en fällande dom.
l tingsrätten bl.a. iakttagelsen från Marie Stefansson och i hovrätten sensationellt nytänkande
när det gäller EJs ―trovärdighet‖.
————————————————————————————————————————————-
13.
Tingsrättens och hovrättens domar har grundats på ett ofullständigt underlag.





Vid en korrekt bevisvärdering hade CS kunnat uteslutas som gärningsman eftersom
hon inte kan knytas till brottsplatsen genom tekniska bevis eller vittnen.
det tidsmässigt är omöjligt att utföra detta brott och ta sig till stationen (vägen mellan brottsplats och stationen beräknades
väldigt knappt av polisen).
det är osannolikt att en person kan ta sig från brottsplatsen och åka kollektivt hela vägen utan att någon skulle lägga märke
till de blodstänk som gm måste ha haft på sin kropp/kläder.
det inte finns någon hotbild mot EJ.
————————————————————————————————————————————-
FULLSTÄNDIG RESNINGSANSÖKAN – HÄR
LADDA NER RESNINGSANSÖKAN: HÄR (PDF)
————————————————————————————————————————————–
LÄS OCKSÅ: HOVRÄTTENS DOM:
http://magazin24.se/arboga/2009/02/16/har-ar-hovrattsdomen
————————————————————————————————————————————–
(Bilden ovanför är ett utdrag ur resningsansökan)
*
Läs också: Arbogamorden 2008 – del 2 –
Emmas minnen?
MISSA INTE DEL 2…
…Där undersöker vi EMMAS MINNEN + tidigare opublicerade bilder M.M…
LÄS OCKSÅ: Hi, I’m Tine – Christine Schürrer…
Från Hannover i Tyskland till skolor i USA, jobb i Aten och slutligen barnamördare i Arboga. (?Reds. anm.) Så här har Christine
Schürrers liv sett ut från födseln i Tyskland fram tills nu… LÄS MER HÄR…
LÄS OCKSÅ: Schürrer begär resning i HD
Den tyska kvinnan Christine Schürrer dömdes för mord på två barn i Arboga och mordförsök på deras mamma 2008. Hon begär nu
resning i Högsta domstolen. Enligt hennes advokat finns nya omständigheter i fallet… LÄS MER HÄR…
*
LÄS MER OM Christine Schürrers fall på:
http://christinesc.blogspot.com/
LADDA NER RESNINGSANSÖKAN: HÄR (PDF)
*
Stort tack till: http://christinesc.blogspot.com/ som gjort ett beundransvärt arbete
med att sammanställa uppgifter som annars inte kommit allmänheten tillkänna.
*
Läs även andra bloggares åsikter om Christine Schürrer
Läs även andra bloggares åsikter om HÖGSTA DOMSTOLEN RESNING
Läs även andra bloggares åsikter om Mördare
Läs även andra bloggares åsikter om RÄTTSFALL
Publicerad: 16 februari, 2009 - 11:19
Här är hovrättsdomen
Läs hela domen i sin helhet här på Magazin24.se:
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Västmanlands tingsrätts dom den 14 oktober 2008 i mål nr B 1545-08, se bilaga A
PARTER (antal tilltalade 1)
Motpart (Åklagare)
Kammaråklagare Frieda Gummesson och kammaråklagare Johan Fahlander
Åklagarkammaren i Västerås
Motparter (Målsägande)
1. Dödsboet efter Maximilian Jangestig
c/o ombudet
2. Dödsboet efter Saga Jangestig
c/o ombudet
Ombud och målsägandebiträde för 1 och 2: Advokat Marie Fredborg
Sigurdsgatan 24
721 30 Västerås
Klagande och motparter (Målsägande)
1. Emma Jangestig
2. NN
Ombud och målsägandebiträde för 1 och 2: Advokat Marie Fredborg
Sigurdsgatan 24
721 30 Västerås
3. Nicklas Jangestig
Ombud och målsägandebiträde: Advokat Kari Skönebrant
Box 262
721 06 Västerås
Klagande och motpart (Tilltalad)
Christine Schürrer,
Frihetsberövande: Häktad
Häktet Västerås
Medborgare i Tyskland
Ombud och offentlig försvarare: Advokat Per-Ingvar Ekblad
Box 195
721 05 Västerås
SAKEN
Mord m.m.
_____________________________
HOVRÄTTENS DOMSLUT
1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom vad gäller ansvar för mord och försök till mord, påföljd, utvisning, avgift till brottsofferfond samt skadestånd
till NN och dödsbona efter Maximilian Jangestig och Saga Jangestig.
2. I fråga om skadestånd till Emma Jangestig och Nicklas Jangestig gör hovrätten den ändringen att Christine Schürrer ska betala skadestånd för
indirekt personskada på grund av nära anhörigs död med 100 000 kr till var och en av dem. Beträffande övriga skadeståndsposter till Emma Jangestig
och Nicklas Jangestig fastställs tingsrättens dom. På beloppen ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 mars 2008 till dess betalning sker.
3. Vad tingsrätten förordnat om beslag ska bestå.
4. Christine Schürrer ska vara kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen är verkställbar mot henne.
5. Fängelsestraffet ska, utöver obligatoriskt avräkningsbar tid, till en tid av 32 dagar anses verkställt i anstalt.
6. Per-Ingvar Ekblad tillerkänns ersättning av allmänna medel med rätt summerade 487 062 kr, varav 379 500 kr avser arbete, 10 150 kr tidsspillan
och 97 412 kr mervärdesskatt.
7. Marie Fredborg tillerkänns ersättning av allmänna medel som målsägandebiträde för Emma Jangestig med 220 800 kr, varav 176 640 kr avser
arbete och 44 160 kr mervärdesskatt.
8. Marie Fredborg tillerkänns ersättning av allmänna medel som målsägandebiträde för NN med 5 520 kr, varav 4 416 kr avser arbete och 1 104 kr
mervärdesskatt.
9. Marie Fredborg tillerkänns ersättning av allmänna medel som målsägandebiträde för dödsbona med 2 760 kr, varav 2 208 kr avser arbete och 552
kr mervärdesskatt.
10. Kari Skönebrant tillerkänns ersättning av allmänna medel med 201 000 kr, varav 160 080 kr avser arbete, 720 kr utlägg och 40 200 kr
mervärdesskatt.
11. Kostnaderna för försvararen och målsägandebiträdena ska stanna på staten.
_____________________________
YRKANDEN I HOVRÄTTEN.. 5
HOVRÄTTENS DOMSKÄL.. 5
Ansvar. ..5
Brotten den 17 mars 2008. 5
Åklagarnas talan och Christine Schürrers inställning. 8
Allmänna utgångspunkter för hovrättens bedömning. 8
Utredningen och hovrättens slutsatser 10
Emma Jangestigs uppgifter. 11
Förhållandet mellan Christine Schürrer och NN. 21
Christine Schürrers besök i Arboga den 12 och 14 mars 2008. 24
Christine Schürrers besök i Arboga den 17 mars 2008. 27
Tillgången till hammare. 30
Skoavtryck i hallen. 30
Utredningen i övrigt 32
Sammantagen bedömning. 32
Påföljd och frågan om utvisning. 34
Skadestånd. 35
Övriga frågor. 36
Häktning och avräkning av frihetsberövande utomlands. 36
Ersättningar 36
YRKANDEN I HOVRÄTTEN
Christine Schürrer har yrkat att hovrätten ogillar åtalet och lämnar samtliga skadeståndsyrkanden utan bifall. Hon har samma inställning till
yrkandena om skadestånd som vid tingsrätten.
Emma Jangestig, Nicklas Jangestig och NN har var för sig yrkat att hovrätten fullt ut bifaller deras skadeståndsyrkanden.
Part har bestritt motparts ändringsyrkande.
Emma Jangestig, Nicklas Jangestig och NN har biträtt åtalet även i hovrätten.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Ansvar
Brotten den 17 mars 2008
På kvällen den 17 mars 2008 angreps Emma Jangestig och hennes barn Max och Saga i bostaden av en eller flera personer med ett tillhygge. Vid
denna tid bodde Emma
Jangestig och barnen tillsammans med NN på Verktygsgatan 2 B i Arboga. De hade bott där sedan januari samma år. Barnens pappa Nicklas
Jangestig hade nyligen flyttat till Motala.
Vad gäller tiden för angreppet kan konstateras att Emma Jangestig strax efter kl. 19 hade kontakt med sin syster Ida Jangestig via msn. Nästa säkra
tidpunkt är kl. 19.20.57 då NN hade den första kontakten med SOS Alarm. Vid det fortsatta larmsamtalet kl. 19.24.33 hörs tydligt på inspelningen att
någon stönar och gråter i bakgrunden. Denna person är med all säkerhet Emma Jangestig. Någon eller några har alltså under mellantiden attackerat
Emma, Max och Saga Jangestig i bostaden. Max och Saga skadades så svårt att de avled senare på natten. Emma Jangestigs skador var livshotande
men hon återhämtade sig efter att först ha varit nedsövd under 10 dagar.
Max och Saga skulle ha fyllt fyra år respektive två år i maj 2008.
Av de rättsmedicinska undersökningar som rättsläkaren Lars Eriksson utfört framgår att Emma Jangestig och Saga fick minst 10 slag var medan Max
fick minst 15 slag, samtliga mot huvudena. Alla tre har i något skede legat ner när de fått slag och våldet har varit mycket kraftigt. Utöver
huvudskadorna har både Max och Emma Jangestig andra skador som kan tyda på att de har försökt att värja sig mot slagen; Max hade en skada på
höger ringfinger och Emma Jangestig en skada på höger arm.
Enligt Lars Eriksson talar utseendet av huvudskadorna starkt för att skadorna på alla tre orsakats av upprepade slag med ett hårt föremål. Han har
som exempel beskrivit en hammare med rundad slagyta med en diameter på ca 3 cm och en närmast kloliknande överdel där den totala bredden
troligen är ca 3 cm och där det finns ett avstånd på ca 0,7-0,8 cm mellan de kloliknande delarna på överdelen, dvs. en överdel avsedd för utdragning
av spikar. Han har också uppgett att det inte går att bedöma om slagen utdelats av en höger- eller vänsterhänt person samt att varje slag bör ha tagit
några sekunder att utdela.
Enligt de sjukjournaler som Lars Eriksson tagit del av hade Emma Jangestig tecken på trubbigt våld mot huvudet med 15 sårskador, skelettskada i
högra ögonhålan med nedpressning av ögontaket, ett system av skelettskador i högra tinningregionen och hjärnskador i högra tinningloben.
Av brottsplatsundersökningen framgår att det fanns en mängd blodspår från samtliga offer och att spåren främst fanns i hallen. Även hårstrån
säkrades, bl.a. en hårtuss i Emma Jangestigs hand. Detta hår saknade rötter varför det inte varit möjligt att göra en DNA-analys men hårstrånas
utseende innebär att de i vart fall inte kommer från Christine Schürrer. Resultaten talar i någon mån för att detta hår kan komma från Emma
Jangestig. Undersökningarna av övriga hårstrån har inte heller gett något av värde för utredningen. Två hårstrån som hittades i hallen har manligt
DNA men utöver detta går det inte att dra någon slutsats av fyndet. Delar av skoavtryck i blod påträffades i hallen och dessa har inte kunnat knytas
till någon av de kända personer som varit på brottsplatsen. Något tillhygge som kan ha använts som vapen har inte påträffats vare sig i bostaden eller
någon annanstans.
När det gäller biologiska spår har forensikern Weine Drotz gjort bedömningen att förväntan var låg att anträffa spår som uppvisar DNA i tillräcklig
mängd för jämförelse med en gärningsman. Inget tyder på att förövaren har blött eller att det har varit handgemäng. Möjligheten att säkra spår har
också starkt försvårats av att det har varit så många andra personer på platsen strax efter brotten, enligt uppgift så många som 14 personer. Hans
uppfattning är vidare att det har varit fråga om en gärningsman.
Av redovisningen ovan drar hovrätten slutsatsen att Emma Jangestig med hänsyn till blodspåren blev angripen i hallen där hon också befann sig när
ambulanspersonalen anlände. Även barnen låg i hallen. Det finns inget som tyder på annat än att det har varit en ensam gärningsman och det råder
inget tvivel om att tillhygget har varit en vanlig hammare med en rundad slagsida och en sida försedd med klo. Våldet har varit mycket kraftigt. När
det gäller existensen av DNA-spår kan det verka märkligt att det inte finns sådana att koppla just till angreppen men Weine Drotz har lämnat en
rimlig förklaring till detta. Hovrätten återkommer senare till frågan om hårstrån med DNA och skoavtryck.
Redan här kan hovrätten konstatera att det är uppenbart att Max och Saga dödades uppsåtligen och att uppsåt även funnits att döda Emma Jangestig.
Oavsett vem som är ansvarig för gärningarna kan det inte finnas några förmildrande omständigheter. Det är alltså fråga om mord på Max och Saga
och försök till mord på Emma Jangestig.
Två personer kan uteslutas som gärningsman. Polisens arbete var under det första dygnet inriktat på Nicklas Jangestig men han avfördes som
misstänkt då utredningen visade att han vid tiden för brotten fanns i Motala. I hovrätten har tillkommit uppgifter från Henrik Ahlstedt som berättat att
han den 17 mars ringde och talade med Nicklas Jangestig på dennes mobiltelefon både vid 16-tiden och vid 20-21-tiden. Detta bekräftas av
telefonlistor som visar att Nicklas Jangestigs mobiltelefon vid dessa tidpunkter var uppkopplad mot mast i Motala. – NN har berättat att han sent på
eftermiddagen besökte musikstudion Smedjan i Köping vilket bekräftas av Dennis Nylund som sagt att NN lämnade Smedjan kl. 19.00. Polismannen
Bjarne Graflund som provkört sträckan Köping-Arboga och satt detta i relation till de mobilsamtal som NN har haft, har uppskattat att denne bör ha
anlänt till Verktygsgatan omkring kl. 19.18. NN larmade SOS Alarm kl. 19.20.57 och av uppspelningen av fortsättningen på samtalet framgår att
ambulans kom till platsen 7-8 minuter senare. – Det finns alltså ingen möjlighet att Nicklas Jangestig eller NN skulle ha kunnat utföra brotten.
Åklagarnas talan och Christine Schürrers inställning
Åklagarens talan mot Christine Schürrer bygger på påståendet att hon efter att ha träffat NN sommaren 2006 på Kreta blev djupt förälskad i honom
och att dessa känslor utvecklats till en besatthet när han inte ville ha ett förhållande med henne. Sedan NN sommaren 2007 bildat familj med Emma
Jangestig har denna besatthet slutligen lett till att Christine Schürrer har gått till angrepp mot hans nya familj.
Åklagarna har förutom Emma Jangestigs uppgifter åberopat en omfattande skriftlig och muntlig bevisning. Den har utöver den tekniska och
rättsmedicinska bevisningen ovan varit inriktad på bl.a. Christine Schürrers motiv, hennes intresse för och kartläggning av familjen Jangestig-NN,
hennes flytt till Sverige sommaren 2007 och tillgång till hammare, hennes skoinnehav samt närvaro i Arboga den 17 mars 2008.
Christine Schürrer har bestämt förnekat att hon haft något att göra med brotten. Hon har åberopat egen bevisning, bl.a. vittnesmål om iakttagelser
under mars 2008 av okända personer i Arboga samt utdrag ur sin resedagbok och e-postmeddelanden m.m.
Allmänna utgångspunkter för hovrättens bedömning
Mord på barn är ett av de grövsta brott som det går att föreställa sig och angreppen mot Max och Saga har varit särskilt brutala. Även angreppet mot
Emma Jangestig har varit rått och hänsynslöst. Det finns självfallet en stark önskan från dem som drabbats av brotten och från samhället i övrigt att
dessa brott klaras upp och att den ansvarige fälls till ansvar. Ändå gäller i detta mål liksom i andra brottmål att åklagarna har bevisbördan och att de
ska styrka sitt påstående att Christine Schürrer är skyldig till brotten. Sympatin med de drabbade får inte leda till att beviskraven sätts åt sidan.
I Sverige råder fri bevisprövning vilket innebär att det inte finns någon begränsning av vilka bevis som får beaktas av domstolen. Bevisen måste dock
ha lagts fram vid rättegången och domstolen är bunden av det material som har åberopats i målet och kan vid bevisvärderingen inte gå utöver detta.
Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det för fällande dom krävs att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig
skyldig till brottet. Det innebär att det ska vara praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade begått den åtalade gärningen. Finns det tvivel
om detta kan åtalet inte vinna bifall. Det räcker alltså inte att åklagarens gärningspåstående framstår som mer sannolikt än den tilltalades invändning
att han eller hon är oskyldig. Avgörandet får inte heller bygga på ett helhetsintryck av materialet utan en bedömning ska göras av de enskilda bevisen
(se förarbetena till rättegångsbalken, NJA II 1943 s. 445).
Den bevisning som åberopas till stöd för ett åtal kan vara direkt på så sätt att målsäganden eller ett vittne som sett vad som inträffat pekar ut den
tilltalade. Men bevisningen kan även vara indirekt, t.ex. fynd av DNA-spår som skulle kunna tolkas som att den tilltalade varit på brottsplatsen eller
bevisning rörande motiv m.m. Den indirekta bevisningen kan vara av skiftande slag och av olika styrka.
Den bevisning som åklagarna har åberopat för att visa att Christine Schürrer är skyldig utgörs främst av indirekt bevisning som tar sikte på bl.a.
motiv, tillgång till hammare och närvaro i Arboga den 17 mars. Utöver denna indirekta bevisning finns även Emma Jangestigs uppgifter som enligt
åklagarna innebär ett utpekande av Christine Schürrer som gärningsman. Hur det förhåller sig med Emma Jangestigs uppgifter och om dessa ska
anses vara ett direkt utpekande eller värderas på annat sätt, återkommer hovrätten till nedan.
Högsta domstolen har om indirekt bevisning sagt att det endast i undantagsfall kan vara aktuellt att grunda en fällande dom enbart på den negativa
omständigheten att utredningen inte verkar ge utrymme för någon alternativ gärningsman. Det måste även krävas åtminstone stödjande bevisning
som klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter just den tilltalade vid brottet. (Se NJA 1991 s. 56.)
Detta innebär inte att bevisningen måste stå i direkt orsakssamband med gärningen. Indirekt bevisning eller indicier som via en beviskedja leder fram
till gärningen kan vara tillräckligt för en fällande dom. Indicier ger emellertid fler tolkningsmöjligheter och fler alternativa förklaringar än om
bevisningen är direkt. För fällande dom i ett indiciemål krävs därför att det kan klarläggas, förutom att brott har begåtts, att den misstänkte funnits på
eller åtminstone i närheten av brottsplatsen, att denne haft möjlighet att utföra gärningen och att annan gärningsman kan uteslutas.
En särskild fråga är betydelsen av en tilltalads vägran att svara på frågor. Enligt 35 kap. 4 § rättegångsbalken kan en vägran att uttala sig ges viss
betydelse vid bedömningen i målet. En tilltalad har emellertid rätt att inte uttala sig och bedömningen av en vägran måste därför ske med försiktighet.
Europadomstolen har tillåtit att tystnad vägs in som en försvårande omständighet men endast om det funnits annan tungt vägande bevisning mot den
tilltalade och tystnaden inte har varit det huvudsakliga eller det enda beviset. Tystnad i situationer då det är rimligt att den tilltalade kan förväntas
komma med en förklaring kan beaktas vid värderingen av åklagarens bevisning. Samtidigt bör understrykas att det kan finnas särskilda skäl till varför
en oskyldig person väljer att inte samarbeta. (Se bl.a. Nowak, Oskyldighetspresumtionen, 2003, s. 195 ff och Fitgers kommentar till
Rättegångsbalken, avsnitt 35:4.)
Utredningen och hovrättens slutsatser
Det som redovisats ovan är alltså ramen för hovrättens prövning. Här övergår hovrätten till att bedöma de enskilda delarna av målet och gör därefter
en sammantagen bedömning av vad som framkommit.
Emma Jangestigs uppgifter
Emma Jangestig har inför hovrätten lämnat en sammanhållen berättelse om vad hon och barnen gjorde den 17 mars. Berättelsen innehåller allt ifrån
de vanliga rutinerna på morgonen, besök på öppna förskolan där Saga smet i väg in igen när de skulle gå hem, postandet av påskkort och
hemkomsten vid 16-17-tiden då NN satt i datarummet intill hallen och visade henne ett arbete han höll på med. Hon har vidare berättat att NN sedan
åkte iväg till arbetet, att hon fortsatte med kvällsrutinerna, bl.a. kopplingen av det dropp Saga hade för sina tunntarmsproblem, och att barnen tittade
på Bolibompa på tv. Hon hade även kontakt med sin syster Ida på msn om att systern skulle vara barnvakt till Max och Saga någon gång vecka 13
och 14. Därefter har hon ett minne av att hon öppnar dörren och att det står en kvinna utanför som säger ‖Hi, I´m Tine‖. Kvinnan tränger sig in och
Emma Jangestig backar varefter det smäller till på höger sida av hennes huvud och det tjuter i höger öra. Nästa minne är att hon står mot väggen med
kvinnan framför sig som ler. Hon minns också en hammare. Hon ligger sedan på golvet men vet inte hur hon hamnade där men hon ligger konstigt
och det gör ont. När hon öppnar ögonen ser hon kvinnan gå in i datarummet och hon minns ett par vita strumpor. Det hon sedan kommer ihåg är att
hennes mamma ropar ‖Emma, vi finns här för dig‖. Hon hör också någon säga att hennes hår måste rakas av och hon tänker att det vill hon inte. –
Emma Jangestig har vidare lämnat ett signalement på kvinnan som överensstämmer med Christine Schürrers utseende. Hon har uppgett att hennes
minnen av händelsen har vuxit fram efter uppvaknandet på sjukhuset och under tiden därefter men att hon är säker på att hennes minnen
överensstämmer med vad som faktiskt har inträffat och att hon känner igen Christine Schürrer som kvinnan som trängde sig in i bostaden.
Sett som en berättelse är det inget märkligt med uppgifterna och hovrätten ifrågasätter inte att Emma Jangestig är övertygad om att Christine Schürrer
är den skyldige. Emma Jangestig har emellertid drabbats av en allvarlig skallskada och varit nedsövd under 10 dagar. Det är mot den bakgrunden
hovrätten har att pröva hur mycket hon rent faktiskt kan minnas av händelsen.
Av det skälet förordnade tingsrätten Sven Å Christianson, professor i psykologi, och Jörgen Borg, professor och specialist i neurologi och
rehabiliteringsmedicin, att som sakkunniga utreda och avge utlåtande om Emma Jangestigs minnesfunktioner. Sven Å Christianson minnestestade
Emma Jangestig inför utlåtandet till tingsrätten och har gjort en förnyad testning efter tingsrättens dom. Jörgen Borg har efter tingsrättens dom gjort
en neurologisk undersökning av Emma Jangestig, inklusive en avbildning av hjärnans struktur som även granskats av och diskuterats med Raili
Raininko, professor i neuroradiologi. Både Sven Å Christianson och Jörgen Borg har varit närvarande under det inledande mer omfattande förhöret
vid hovrätten med Emma Jangestig och har även lämnat kompletterande skriftliga utlåtanden samt själva hörts på nytt inför hovrätten.
Sven Å Christianson har förklarat att han står fast vid sitt tidigare utlåtande, bl.a. att Emma Jangestig vid testerna uppvisat en påtaglig
minnesfunktionsnedsättning som överensstämmer med en organisk minnesförlust, dvs. som efter en skallskada, att hon uppvisat problem vid
inlärning både av verbal information och av ansikten men att hon vid det andra testtillfället uppvisat en förbättrad förmåga att minnas främst verbal
information, att hon kan förväntas uppvisa en återhämtning av minnen från tiden innan skadetillfället men med mycket begränsade möjligheter att
någonsin kunna minnas skadetillfället i sig samt att det med avseende på Emma Jangestigs problem med att organisera minnesinformation föreligger
en risk för sammanblandning av detaljinformation från olika informationskällor.
Sven Å Christianson har även uppgett följande. Det brukar finnas en relation mellan bakåtverkande minnesförlust (retrograd amnesi) respektive
svårigheter att lära in ny minnesinformation efter händelsen (anterograd amnesi). Så verkar inte vara fallet här eftersom Emma Jangestig trots att
testerna visar problem med ny inlärning ändå minns ett sammanhållet förlopp från tiden före skadan och till och med själva skadetillfället. Detta är
väldigt atypiskt. Öar av minnen från skadetillfället kan dock förekomma beroende på variationer i medvetandegraden vid händelsen men ju längre
retrograd amnesi, desto förre öar av minnen nära skadetillfället. Han kan inte utesluta att Emma
Jangestig har öar av minnen tätt in på händelsen. Allt som sägs som självbiografisk information kan vara öar av minnen men det kan vara svårt att
avgöra källan; har det verkligen hänt eller är det ett resultat av påverkan? Han har som exempel på vad som kan vara ett fragment av ett
självbiografiskt minne nämnt Emma Jangestigs uppgift att någon sa att håret måste rakas av. Vissa uppgifter som Emma Jangestig lämnat är
emellertid helt klart fråga om kunskap och inte om minnen; hon hade t.ex. sedan tidigare kunskap om en tysk kvinna.
Jörgen Borg har förklarat att Emma Jangestigs minnesfunktion har varit störd i olika avseenden under veckor efter skadetillfället, att hon har haft en
minneslucka före skadan som minskat väsentligt med tiden samt att hon kan ha minnesfragment av upplevelserna också från minuterna närmast före
skadan och att dessa kan omfatta minnen av den person som utförde misshandeln. Han har tillagt att även han liksom Sven Å Christianson är
frågande till de längre sekvenserna av minnen från den 17 mars som Emma Jangestig har redogjort för.
Vad Sven Å Christianson framförallt har invänt mot är alltså den sammanhållna berättelse som Emma Jangestig lämnat och som även Jörgen Borg
ställer sig tveksam till. Att det kan finnas minnesfragment relativt nära händelsen är de i och för sig ense om. Den slutsats som hovrätten drar av de
sakkunnigas utlåtanden är att Emma Jangestigs uppgifter måste bedömas med försiktighet. Det kan dock finnas öar eller fragment av minnen efter en
skada av den typ som Emma Jangestig drabbats av och detta relativt nära skadans uppkomst. Hovrätten har därför följande utgångsläge vid den
fortsatta prövningen av Emma Jangestigs uppgifter; att den sammanhållna berättelsen inte har något större värde då den är så atypisk för en organisk
skada, att det i stället gäller att fastställa vilka minnesfragment hon kan ha samt att pröva om dessa är ett uttryck för vad som faktiskt hänt eller om de
kan vara ett resultat av påverkan av annat än den faktiska händelsen.
I sammanhanget har det också betydelse vilken grad av medvetande som Emma
Jangestig befann sig i efter händelsen. Av NNs uppgifter framgår att hon var kontaktbar när han fann henne på golvet; på hans uppmaning satte hon
sig upp och hon gnydde och grymtade. Att hon var kontaktbar stöds även av innehållet i nödsamtalet kl. 19.24.33 och av ambulansföraren Patrik
Karlssons uppgift om att hon befann sig på grad 3 på den skala som används för att bedöma medvetandegrad, dvs. kontaktbar men nära
medvetslöshet. Både han och ambulansföraren Robert Wreder har vidare berättat att hon stretade emot när de tog tag i henne i och utanför huset.
Ambulansföraren Kjell Palenius har uppgett att när han övertog ansvaret under färden till akuten var hon djupt medvetslös och motsvarade 4-5 på
skalan. – Utredningen tyder alltså på att Emma Jangestigs medvetande inte har varit helt utslaget när hon togs om hand strax efter skadetillfället men
att hon därefter under ambulansfärden sjönk in i medvetslöshet. Att hon varit kontaktbar strax efter skadetillfället bör ha gett något bättre
förutsättningar för minnet att fungera jämfört med om hon varit medvetslös redan då. Samtidigt har hon därefter blivit medvetslös och sedan
nedsövd. Enligt Sven Å Christianson påverkar nedsövningen fixeringen av minnena och det blir svårare att minnas det som ligger nära skadetillfället.
Jörgen Borg har däremot förklarat att det i allmänhet är mindre sannolikt att nedsövning har någon påverkan.
Vid bedömningen av vilka minnesfragment Emma Jangestig kan ha från händelsen är det enligt hovrätten inte så intressant med den berättelse som
hon lämnat inför hovrätten, även om vissa moment kan vara relevanta. Det är av större intresse att studera framväxten av hennes berättelse under
förundersökningen och att samtidigt uppmärksamma förutsättningarna för förhören.
Normalt är det förhörspersonernas uppgifter under rättegången som domstolen har att pröva. De flesta förhörspersoner hörs visserligen under
förundersökningen men de uppgifter som t.ex. en målsägande då lämnar aktualiseras först om han eller hon säger något inför rätta som avviker från
vad som sagts under förundersökningen. Det är i så fall åklagaren, försvararen eller målsägandebiträdet som tar upp eventuella avvikelser i lämnade
uppgifter. Domstolen däremot ska inte självmant ta upp förhöret från förundersökningen.
I detta mål har åklagarna valt att ta utgångspunkt i Emma Jangestigs berättelse inför hovrätten. Två förhör från förundersökningen har dock spelats
upp för hovrätten, dels det första den 1 april, dels ett vallningsförhör i bostaden den 25 april. Det finns vidare vissa uppgifter från förundersökningen
som främst försvararen har åberopat under förhöret med Emma Jangestig inför hovrätten. Också dessa uppgifter kan utgöra underlag för att bedöma
vilka minnesfragment som kan finnas. De kan i sin tur sättas i relation till dels de minnesanteckningar som NN förde under tiden den 6-20 april och
där han antecknade vad Emma Jangestig pratade om, dels vittnesuppgifter.
För att hovrätten ska kunna bedöma tillgängliga uppgifter ur förundersökningen är det relevant att ha fakta om förhören. Emma Jangestig var helt
nedsövd fram till den 27 mars varefter läkarna gradvis avslutade narkosen. Hon var därefter under uppvaknande några dygn innan hon hördes första
gången den 1 april då hon befann sig på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon hördes ytterligare en gång i Uppsala. Den 4 april överfördes hon till
Centrallasarettet i Västerås. Hon förhördes där vid sex tillfällen innan hon den 15 april flyttade till ett skyddat boende. Där hölls sex förhör samt
vallningsförhöret den 25 april i bostaden. Den 26 april fick hon lämna det skyddade boendet. I samband med flytten därifrån informerade polisen
henne om att en kvinna från Tyskland, NNs f.d. flickvän, var misstänkt för brotten, att ett tillhygge hade använts och att media spekulerade om att det
var fråga om en hammare. Emma
Jangestig har berättat att hon efter detta läste allt som stod om fallet i en stor mängd tidningar som hennes föräldrar hade sparat. Flera förhör hölls
även efter den 26 april.
Under några av de första förhören hördes Emma Jangestig med försvararen närvarande och samtliga förhör fram till slutet av maj 2008 har också
bevarats med både ljud och bild. Skälet för denna ordning var till en början att det var osäkert om Emma Jangestig skulle tillfriskna så väl att hon
skulle kunna medverka i en rättegång. Med hänsyn till detta och till de minnesproblem som kunde finnas användes samma rutiner som vid
barnförhör. Även de metoder som används vid barnförhör tillämpades och poliser med erfarenhet av barnförhör har varit delaktiga i förhören. Sedan
det konstaterats att Emma Jangestig återhämtade sig bättre än förväntat var försvararen efter det femte förhöret inte längre närvarande, förutom vid
vallningsförhöret den 25 april. – Såvitt hovrätten kan bedöma har polisförhören varit kompetent genomförda vilket även Sven Å Christianson som
tagit del av samtliga förhör har betonat.
Under tiden fram till det att Emma Jangestig lämnade det skyddade boendet den 26 april var hon avskärmad från media och kontakter med
omvärlden. Hon fick dock i ett tidigt skede information av läkarna om att barnen var döda. Hon hade regelbunden kontakt och samvaro med
förhörsledarna och med NN som större delen av tiden bodde tillsammans med henne på sjukhusen och det skyddade boendet. Hennes övriga anhöriga
som föräldrar, syskon m.fl. kom på täta besök men var liksom NN instruerade att inte prata om det inträffade och att avleda Emma
Jangestig om hon hade frågor om vad som hänt. Detsamma gällde ett telefonsamtal som Emma Jangestig tilläts ha med sin vän Mikaela Jakobsson;
den senare har berättat att hon instruerades av en av förhörsledarna att inte beröra det som hänt. Polis var dock inte alltid närvarande under anhörigas
besök och NN var inte avskärmad från kontakter med omvärlden. Christine Schürrers namn blev intressant för utredningen redan den 20 mars och
detta uppmärksammades stort i media.
Några misstag begicks också. Emma Jangestigs pappa Roland Jangestig har berättat om ett tillfälle på det skyddade boendet då han råkade försäga
sig om att tysk media intervjuat honom men när han insåg misstaget skyndade han sig att tillägga att det även gällde engelsk television. En annan
gång fick han frågan av Emma Jangestig om det skett en bilolycka varvid han svarade att hon blivit utsatt för ett brott. – I övrigt har det inte kommit
fram att någon av de anhöriga skulle ha försagt sig eller på annat sätt lämnat uppgifter till Emma Jangestig om vad som hänt. Tvärtom har hon
berättat att hon blev arg och ledsen på NN och sin familj när de hela tiden bytte samtalsämne när hon ville prata om vad som hänt.
Även om de anhöriga inte aktivt har berättat för Emma Jangestig om vad som skrevs i tidningar m.m. finns det naturligtvis en risk att man som
åhörare på andra sätt påverkar den som försöker minnas, t.ex. genom uppmuntran att ta upp en viss omständighet med förhörsledarna. Sven Å
Christianson har påpekat att detta kan leda till en selektiv förstärkning då den som försöker minnas genom uppmuntran får ett intryck av att hon eller
han är på rätt väg. En särskild möjlighet att påverka har NN haft då han har varit nära Emma Jangestig mer eller mindre hela tiden och samtidigt haft
kännedom om att Christine Schürrer var intressant i utredningen. Han har dock bestämt hävdat att när Emma Jangestig hade en fundering om vad
som kunde ha hänt lyssnade han endast och uppmanade henne att prata med poliserna oavsett vad hennes fundering gällde. Det finns enligt hovrätten
ingen tydlig indikation i utredningen om att han skulle ha påverkat Emma Jangestig i något avseende men det krävs naturligtvis en viss försiktighet
vid bedömningen av hennes uppgifter med hänsyn till risken för selektiv förstärkning.
När det sedan gäller vilka uppgifter som hovrätten har att bedöma är det främst uppgifterna som kommit fram under de polisförhör då Emma Jagestig
var avskärmad från omvärlden som är intressanta. Sedan hon väl lämnat det skyddade boendet den 26 april har möjligheterna till påverkan varit
alltför stora, bl.a. genom media.
Vad har då framkommit för relevanta omständigheter som kan vara minnesfragment?
Under förhöret den 1 april som spelats upp för hovrätten verkar Emma Jangestig vara svårt medtagen och det är svårt att höra vad hon säger.
Samtidigt har hon i hovrätten berättat att hon minns att hon satt i rullstol men att hennes anhöriga, när de tidigare diskuterat frågan, hävdat att hon låg
i en säng. Av inspelningen framgår att hon faktiskt satt i rullstol; hon har alltså ett korrekt minne vilket tyder på att hennes tillstånd var bättre än det
intryck man kan få av filmen. Vid förhöret kände hon även igen sitt
målsägandebiträde som hon tidigare anlitat i annat sammanhang. Sammantaget ger svaren ett lätt förvirrat intryck men efter några inledande frågor
där hon svarar fel på frågan om var hon bor får hon frågan om hon vet varför förhörsledarna vill prata med henne. Hennes svar går ut på att det är
‖NN, det är NN som blivit utsatt för det här, det är en gammal tjej till honom‖. Hon pratar också om att det är en gammal bekant till henne som har
med hennes släkt att göra och som vill hämnas på henne. Hon nämner även namnet Lorena. Hon säger även något som tyder på att hon pratar om ett
barn som ‖han‖ inte visste om och något om att ‖betala‖. – Detta kan jämföras med NNs minnesanteckningar från den 6 april då Emma Jangestig ska
ha nämnt namnen Lorena, Tine, Tina samt Tina och Lasse.
Till dessa uppgifter ur förhöret den 1 april ska även läggas vittnesuppgifter från systrarna Frida och Ida Jangestig samt den senares pojkvän Christer
Ström. De har berättat att Emma Jangestig på sjukhuset i Uppsala, som hon lämnade den 4 april, flera gånger upprepade något i stil med: ‖Men hon
var ju så trevlig, hon skulle bara komma in och hälsa.‖ Christer Ström har uppgett att Emma Jangestig nämnde detta när hon var på uppvaket i
Uppsala. Enligt både Ida Jangestig och Christer Ström nämnde Emma Jangestig i Uppsala även något om ‖Tina‖.
Sven Å Christianson har betecknat Emma Jangestigs uppgifter i förhöret den 1 april som kunskap och inte som självbiografiska minnen, dvs. inte
något som kan härledas till den 17 mars. Det är dock enligt hovrättens mening ändå av ett visst intresse att Emma Jangestig vid första förhöret
nämner att det är NN som är utsatt; att det är detta som är bland det första som dyker upp i hennes huvud. Uppgifterna från systrarna och Christer
Ström om vad Emma Jangestig sagt om någon som är trevlig ger vidare onekligen intryck av ett självbiografiskt minne; ett minne av en kvinna som
kommit på besök.
Vid förhöret den 10 april säger Emma Jangestig att hon inte alls vet vad som hänt men att hon förknippar det med huset. Enligt
minnesanteckningarna har hon sagt att hon vet att hon skyddade sig genom att dra upp ben och armar och krypa ihop samt att hon får en känsla av att
det hände i hallen. – Dessa uppgifter stämmer väl överens med vad som är känt då hon hittades av NN liggande i hallen. De skulle kunna vara ett
resultat av påverkan från honom men han har på direkt fråga förnekat att han berättat för Emma Jangestig att hon låg i hallen.
Vid förhöret den 12 april berättar Emma Jangestig att hon hört någon säga att de behövde raka av hennes hår, att hennes första tanke var att det hänt
när hon suttit i bilen men att hennes pappa har sagt att både hennes och hans bil är hela och nu är känslan att det hänt hemma. Enligt
minnesanteckningarna nämner hon samma dag att sist när de var på öppna förskolan smet Saga uppför trapporna när de skulle gå hem. – Uppgiften
om ett besök på öppna förskolan den 17 mars återkommer i förhöret den 14 april. – Vittnet Therese Viding har berättat att hon den 17 mars träffade
Emma Jangestig med barnen på öppna förskolan, vilket inte var helt vanligt då Emma Jangestig och hon brukade vara där olika veckodagar. Emma
Jangestig och barnen var på väg hem men Saga smet iväg in igen. Efter den 17 mars var det först vid minnesgudstjänsten som Therese Viding
träffade Emma Jangestig igen och enligt vittnet sa Emma Jangestig då spontant att ‖vi träffades ju den dagen det hände‖. – Berättelsen om ett besök
på öppna förskolan stöds alltså av ett vittne som inte kan ha påverkat Emma Jangestig varför det rimligen är ett minnesfragment om något
självupplevt. Samtidigt visar uppgiften om bilarna att det är lätt att försäga sig och att det medfört att Emma Jangestig därefter sökte nya förklaringar
till vad som kunde ha hänt.
Vid förhöret den 16 april har Emma Jangestig lämnat sjukhuset i Västerås och flyttat till det skyddade boendet. Hon berättar då ingående om en tjej
från Tyskland som hon tyckte att polisen bör kontrollera vidare; hon nämner att NN träffat denna tjej när han var utomlands, att tjejen påstått i ett
brev att hon fött hans barn och att tjejen gjort självmordsförsök. Emma Jangestig fortsätter sedan att prata om den tyska tjejen vid förhöret den 18
april. – Det kan verka bestickande att Christine Schürrer nämns av Emma Jangestig på detta sätt men enligt Sven Å Christianson handlar det inte om
minnen från den 17 mars utom om kunskap; kunskap om en person som Emma Jangestig har ansett vara psykiskt störd och värd att kontrollera
vidare.
Vid förhöret den 20 april pratar Emma Jangestig om en kvinna som befinner sig i hallen i huset, att hon själv i något skede ligger ner och att kvinnan
även går in i datarummet. Hon beskriver också kvinnans utseende men har inget minne av att kvinnan gör henne illa. Dessa uppgifter återfinns även i
NNs minnesanteckningar från samma dag. Vid förhören den 22 och 23 april fortsätter Emma Jangestig att beskriva kvinnan liksom vid
vallningsförhöret den 25 april.
Att Emma Jangestig beskriver kvinnans ansikte kan vara tankeväckande men det får inte övervärderas. Enligt Sven Å Christiansons tester har hon
sämre förmåga än normalbefolkningen att minnas ansikten. Detta gäller alltså alldeles oavsett i vilken hjärnhalva som hennes ansiktsminne sitter.
Även om Sven Å Christianson samtidigt har sagt att den sämre förmågan i test inte innebär att Emma Jangestig inte minns ett ansikte från ett givet
tillfälle, anser hovrätten att hennes beskrivning av kvinnans ansikte måste bedömas med stor försiktighet.
Däremot är det av intresse att Emma Jangestig talar om en kvinna och att hon förknippar kvinnan med att hon själv ligger ner, ett minne som i sig
uttrycker något självupplevt. Frågan är om det är ett minne som framkallats av annat än en faktisk händelse, t.ex. att hon själv funderat över den tyska
tjejen som hon tidigare nämnt vilket lett till att det skapats ett minne om en kvinna i hallen av denna kunskap. Det kan noteras att Emma Jangestig i
förhöret inte gör någon koppling mellan kvinnan i hallen och den tyska tjejen. Det skulle kunna tyda på att hon inte heller gjorde denna koppling i sitt
undermedvetna och att det hon redogjorde för faktiskt är ett självupplevt minne av en kvinna i hallen. Särskilt intressant är att sätta samman denna
uppgift med systrarnas och Christer Ströms vittnesmål om vad Emma Jangestig sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer
att Emma Jangestig redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine.
De ytterligare uppgifter ur polisförhör som åberopats avser förhör som hållits efter det att Emma Jangestig lämnade det skyddade boendet och dessa
är med hänsyn till den information som hon då tagit del av genom polisen och media vanskliga att bedöma. Som exempel kan nämnas att uppgiften
om hammaren kommer först vid förhöret den 5 maj. Risken för att det inte är ett självupplevt minne är överhängande och det har därför inget värde.
Utöver omständigheterna ovan finns även Emma Jangestigs uppgift inför hovrätten att hon på kvällen den 17 mars hade en msn-kontakt med sin
syster Ida Jangestig och att de diskuterade att systern skulle vara barnvakt vecka 13 och 14. Att det funnits en msn-kontakt är redan fastslaget men
Ida Jangestig har även bekräftat att tiden gällde vecka 13 och 14. Systern har tillagt att Emma Jangestig började prata några dagar efter att hon väckts
och bland det första hon sa var: ‖13, 14, boka in och skriva upp‖. – Av detta drar hovrätten slutsatsen att Emma Jangestig har ett äkta minne från
tiden strax före angreppet om innehållet i msn-kontakten med systern.
Det är svårt att värdera betydelsen av att Emma Jangestig minns att hon postat påskkort, att hennes mamma ropade till henne eller meningen ‖Hi, I´m
Tine‖ då det är oklart i vilket sammanhang hon först mindes detta. Själva namnet Tine är dock av intresse då hon nämnt detta namn redan tidigt efter
uppvaknandet.
Sammanfattningsvis menar hovrätten att det är utrett att Emma Jangestig har vissa minnesfragment eller öar av minnen från den 17 mars som är
självupplevda. Det gäller helt klart besöket på öppna förskolan och msn-kontakten med systern, möjligen även att hon hör att hennes hår måste rakas
av. Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner, dvs. en
koppling till när hon själv låg skadad på golvet, alltså den 17 mars. Det är också förenligt med vad Emma Jangestig sa strax efter uppvaknandet om
‖hon‖ som bara skulle komma in och hälsa liksom att hon tidigt nämnde namnen Tina och Tine. Av detta går det dock inte att dra slutsatsen att det
var Christine Schürrer som kom till bostaden den 17 mars.
När det gäller namnet Lorena kan påpekas att Emma Jangestigs farbror har haft ett kortare förhållande med en kvinna som heter Lorena Pettersson
och att de har ett barn tillsammans. Nämnandet av Lorena har kunnat avfärdas som ointressant i utredningen, se mer om detta under avsnittet
Utredningen i övrigt.
Hovrätten återkommer senare under Sammantagen bedömning till betydelsen av att Emma Jangestig har iakttagit en kvinna och nämnt namnen Tine
och Tina.
Förhållandet mellan Christine Schürrer och NN
Tingsrätten har ingående redogjort för hur Christine Schürrer och NN träffades sommaren 2006 på Kreta och hur deras relation fortsatte. Som
tingrätten konstaterat verkar de vara ense i stort om sina kontakter medan de varit oeniga om hur känslorna och relationen utvecklats. Av deras epostväxling under hösten 2006 förefaller det ändå som om det hos båda då fanns ett genuint intresse att fortsätta kontakten.
Christine Schürrer har berättat att efter den första förälskelsen avtog hennes känslor efter Arbogabesöket i december 2006. Detta berodde på att de
hade olika liv och livsstilar. Däremot blev hon ledsen när NN i februari 2007 gjorde slut men det var inget märkligt med den reaktionen. Det berodde
mest på sättet han valde att göra det på, nämligen genom att skicka ett sms. – NN har uppgett att Christine Schürrer efter kontakten i februari ändå
ville fortsätta förhållandet och att han upplevde henne som allt mer efterhängsen eller ‖mer och mer pushig‖.
Efter februari 2007 gjorde Christine Schürrer två självmordsförsök i mars 2007 och ett i oktober 2007. Hon har förnekat att dessa haft något med NN
att göra men det är enligt hovrätten uppenbart att det är förtvivlan över den brutna relationen som ligger bakom självmordsförsöken. Detta framgår
uttryckligen av hennes egna uppgifter till vännerna Christopher Black och Dimitrios Stenos och av vad hon sagt till läkaren vid det sista tillfället,
vilket för övrigt ligger i tiden för NNs födelsedag. Det tredje självmordsförsöket förklarade hon inför sin vän Linda Hussami med att hennes förre
pojkvän lever det liv med en annan som hon själv velat ha med honom. Samma sak återkommer i hennes dagbok; under hösten 2007 skrev hon att
NN lever det liv som hon ville dela med honom.
Även Christine Schürrers brev och e-post till NN under tiden efter
februari 2007 visar en ilska och oförståelse inför hans uppbrott. Men breven och e-posten uttrycker också en sorg över att förhållandet är slut och
detsamma gäller hennes resedagbok. Hon har visserligen velat tona ner uppgifterna i denna och sagt att den delvis är en fiktion och uppslag till en
bok. Det är emellertid svårt att tolka en uppgift t.ex. i augusti 2007 om att hon ‖missed NN‖ på annat sätt än som ett uttryck för hennes egna känslor.
Under denna tid eller sommaren 2007 påbörjade hon också flytten till Sverige.
Den 30 januari 2008 hyrde Christine Schürrer en bil för att enligt egen uppgift samma dag resa tur och retur till Örebro och undersöka möjligheterna
att läsa på Örebro Universitet. De mil som debiterats av uthyraren räcker dock enligt polisens mätningar inte till en resa tur och retur till Örebro.
Oavsett hur det förhåller sig med detta har Christine Schürrer faktiskt befunnit sig i Arboga denna dag; enligt egen uppgift för att tanka på hemvägen
från Örebro. Men hon har vidare bekräftat att hon ringde till både Emma Jangestigs och NNs bostadstelefoner men utan att få svar. Några dagar
tidigare hade Emma Jangestig och NN flyttat ihop på Verktygsgatan dit NNs telefonabonnemang också hade flyttats. NN hade före flytten skrivit om
denna på sin blogg NN:s smeknamn. – Christine Schürrer har förklarat telefonsamtalen den 30 januari med att hon ville prata med NN om något som
hänt i hennes familj. – Det är för hovrätten svårt att dra några slutsatser om vilket syfte denna resa och dessa samtal har haft. Däremot är det
uppenbart att Christine Schürrers påstående om syftet inte är korrekt.
Strax efter denna resa skickade Christine Schürrer i februari 2008 ett brev till NN om att hon i september 2007 fött hans barn som hon därefter
adopterat bort. Det följs senare av ett e-postmeddelande från Thomas Emmerich som säger sig vara den som adopterat barnet. Både e-postadressen
och meddelandet har via IP-adresserna kunnat knytas till Christine Schürrers bostadsadress i Skarpnäck. De av hennes vänner och bekanta som har
fått frågor om graviditeten har inte kunnat iaktta några tecken på att hon har varit gravid.
Christine Schürrer har när det gäller graviditeten inte velat svara på frågor. Samtidigt är det hon som helt och hållet disponerar över möjligheterna att
föra positiv bevisning om denna, t.ex. genom utdrag ur vårdjournaler från förlossningen. Det är svårt att förstå varför hon väljer att inte samarbeta,
om det vore sant. All tillgänglig bevisning pekar emellertid på att hon inte har varit gravid och hennes tystnad är närmast en bekräftelse av detta. Den
enda slutsats som hovrätten kan dra är att Christine Schürrer inte har varit gravid. Skälet till att hon hittat på detta kan rimligen inte vara annat än att
hon velat skuldbelägga NN och ge honom problem i hans nya relation.
Undersökningarna av Christine Schürrers datorer i Sverige och Tyskland visar att de innehåller spår av sökningar efter information om NN och
Emma
Jangestig, bl.a. sökningar efter hans blogg NN:s smeknamn där han skrev om sitt och Emma
Jangestigs liv. Det har även funnits nedladdade bilder av huset på Verktygsgatan. Att någon annan än Christine Schürrer gjort dessa sökningar eller
nedladdningar är uteslutet eftersom det är svårt att föreställa sig att någon annan än hon haft intresse att göra det via hennes datorer. Det finns inte
heller tecken som tyder på att någon annan har använt hennes datorer. Utöver detta har polisen bland Christine Schürrers ägodelar hittat en
anteckning om familjens adress och hon har som framgått ovan medgett att hon har haft telefonnumret till Emma Jangestigs tidigare bostad. Dessa
uppgifter har hon sagt att hon fått av vänner i Köping men hon har inte velat berätta vilka dessa är eller vad hon skulle ha för användning av
adressuppgiften. – Det är kanske inte i sig så märkligt att man efter att en avslutad relation ändå vill veta vad den andre i förhållandet ägnar sig åt.
Men det sammantagna intrycket av Christine Schürrers anteckningar och sökningar på Internet är att hon har kartlagt familjen Jangestig-NN på ett
sätt som framstår som orimligt, speciellt som hon sagt att hon inte längre hade några särskilda känslor för NN.
Allt som redovisats ovan skulle var för sig kunna förklaras av olycklig kärlek. Men när självmordsförsöken, den påstådda graviditeten, innehållet i
brev och kartläggningen av NN och hans nya familj m.m. sätts i kronologisk ordning och bedöms tillsammans växer en annan bild fram. En bild av
en kvinna som blivit totalt besatt av sin förre pojkvän och som tar till allt mer drastiska metoder för att få uppmärksamhet men som även vill göra
livet svårt för den tidigare pojkvännen. Samtidigt har utredningen inte visat att Christine Schürrer uttryckt något hot eller aggression mot Emma
Jangestig eller barnen. Det enda som pekar på att Christine Schürrers uppfattning om Emma Jangestig inte har varit så positiv är anteckningen i
hennes dagbok efter självmordsförsöket i oktober 2007 då hon kallar Emma Jangestig för hora. Det är dock påtagligt att besattheten av NN har
trappats upp allt mer och att Christine Schürrer har tankar och föreställningar om det liv som Emma Jangestig påbörjat med NN; ett liv som hon själv
ville ha.
Detta kan ge ett motiv att angripa Emma Jangestig som den som står i vägen för Christine Schürrers liv med NN. Samtidigt ger ett motiv som
tingrätten påpekat i sig inte vägledning i frågan om vem som är gärningsman, men det kan ge en förklaring till gärningsmannens agerande om
bevisningen i övrigt pekar mot Christine Schürrer och andra alternativ kan uteslutas.
Christine Schürrers besök i Arboga den 12 och 14 mars 2008
Christine Schürrer har besökt Arboga den 12 och 14 mars. Enligt henne själv har besöken inte haft något att göra med NN utan hon har den första
gången letat efter runstenen Kung Sigges sten och den andra gången besökt fornlämningen Halvardsborg. Den första resan skedde med tåg tur och
retur medan den andra skedde med bil dit och tåg hem. – Åklagarna har gjort gällande att det första besöket har skett för att rekognosera och det
andra för att faktiskt utföra brotten. Planerna den 14 mars fick emellertid ändras när Christine Schürrer insåg att NN var hemma i bostaden trots att
hon utgått från att han skulle arbeta på Smedjan. Detta antagande kan enligt åklagarna göras då Christine Schürrer hade en anteckning om ‖fr 14.3
18-1.00 Smedjan Köping‖.
Christine Schürrer har enligt egen uppgift studerat nordisk historia och arkeologi. Det är i och för sig inget märkligt att hon skulle vara intresserad av
att undersöka Kung Sigges sten och Halvardsborg även om hon inte har kunskaper i nivå med den expert som hörts i målet. Hon har också varit så
intresserad av dessa platser att hon i december 2006 tillsammans med NN besökte Halvardsborg och sökte efter Kung Sigges sten. Men frågan är om
det var intresset för nordisk historia som låg bakom resorna den 12 och 14 mars?
Åklagarna har bl.a. åberopat uppgifter från SJ. Enligt SJ har det skett ett köp av en anonym biljett till den 12 mars gällande Stockholm-Arboga och
den avsåg tur och retur med ditresa kl. 10.50-12.26 och hemresa kl. 16.28-17.53. På samma sätt finns för den 14 mars ett köp av en anonym biljett tur
och retur Stockholm-Arboga med ditresa kl. 16.36-18.10 och hemresa kl. 19.34-21.10. Av förhöret med polismannen Dennis Helsing framgår att
biljetterna endast var giltiga för dessa avgångar. – Då övriga sålda biljetter till dessa dagar inte var anonyma är det hovrättens slutsats att det måste ha
varit Christine Schürrer som köpt biljetterna i förväg, oavsett om hon rent faktiskt kom att åka bil någon sträcka.
När det gäller besöket i Arboga den 12 mars har Christine Schürrer uppgett att hon reste med tåg från Stockholm tur och retur och att hon
promenerade fram och tillbaka till Kung Sigges sten. Hon har inte invänt mot tiderna enligt tågbiljetten. Det innebär att hon kom till Arboga kl. 12.26
och åkte hem kl. 16.28, vilket betyder att hon varit i Arboga fyra timmar. En promenad fram och tillbaka från Arboga järnvägsstation till Kung
Sigges sten tar enligt polisens mätningar minst 7 timmar. Det är enligt hovrätten uppenbart att Christine Schürrer inte kan ha hunnit besöka
runstenen.
Frågan är varför Christine Schürrer besökte Arboga den 12 mars. Kristina Pettersson som var granne till Emma Jangestig och NN har berättat att hon
denna dag vid 15.30-16-tiden såg en okänd person i mörka kläder i området vid Verktygsgatan. Hon har även beskrivit att personen gick märkligt.
Det kan jämföras med Christine Schürrers egna uppgifter om att hon hade en beige jacka och jeans. Hovrätten har tagit del av övervakningsfilmer
från Arboga järnvägsstation och på filmen från omkring kl. 12.26 denna dag kan Christine Schürrer kännas igen. Hon bär där en mörk jacka, dvs. den
kan inte vara beige, och mörka byxor. Vidare har hovrätten kunnat se hennes ‖slängiga‖ gångstil från en övervakningsfilm från Skavsta flygplats.
Enbart av detta kan hovrätten emellertid inte dra slutsatsen att det var Christine Schürrer som grannen såg. Det är dock klart att Christine Schürrer
haft en annan avsikt med resan än vad hon själv påstått.
Syftet med resan den 14 mars var enligt Christine Schürrer att besöka Halvardsborg och leta efter något speciellt, t.ex. ristningen av en ‖dubbelyxa‖.
Hon har under förundersökningen sagt att hon reste dit med tåg men efterhand vid tingsrätten och här sagt att hon blev skjutsad med bil från
Skarpnäck till Halvardsborg av en vän som hon inte vill namnge. Bilresan påbörjades enligt Christine Schürrer ca kl. 16.00. Det kan jämföras med att
hon kl. 15.24 fick ett sms via en mast som täcker Skarpnäck.
Åklagarna har hävdat att hon tog tåget från Stockholm kl. 16.36 med ankomst Arboga kl. 18.10. Eftersom en promenad mellan Arboga
järnvägsstation och Halvardsborg enligt polisens mätningar tar en timme i vardera riktningen skulle tågtiderna innebära att hon inte hunnit besöka
borgen, om hon åkt tåg.
En resa med bil från Skarpnäck direkt till Halvardsborg bör enligt hovrättens uppskattning ta ca två timmar, dvs. Christine Schürrer skulle ha kommit
dit vid 18-tiden. Det skulle ge henne 30 minuter i Halvardsborg innan hon var tvungen att promenera till Arboga för att hinna ta tåget kl. 19.34. Ett så
kort besök en marskväll just när solen håller på att gå ner förefaller inte särskilt meningsfullt. Hon har även skickat ett sms
kl. 18.50 via en mast som inte täcker Halvardsborg men däremot delar av centrala Arboga varför besöket vid fornborgen i så fall bör ha varit kortare
än 30 minuter. Om detta sätts samman med att Christine Schürrer ändrat sina uppgifter från förundersökningen om hur hon reste till Arboga, i
förening med att hon inte velat uppge vem som skjutsat henne, att hon haft en biljett till tåget med ankomst kl. 18.10 och att järnvägsstationens
övervakningsfilm från 18.10-tågets ankomst visar en person som onekligen påminner om Christine Schürrer, är hovrättens slutsats att hon inte åkte
bil. Hon har i stället åkt tåg vid de tider som åklagarna påstått. Då har hon inte hunnit besöka fornlämningen och det står klart att avsikten med resan
har varit en annan.
Av utredningen om resorna är det alltså klarlagt att Christine Schürrer den 12 och 14 mars reste till Arboga av helt andra skäl än hon har uppgett.
Även med beaktande av anteckningen om Smedjan kan det emellertid inte anses visat att resorna – som åklagarna gjort gällande – skedde för att
rekognosera respektive begå brott. Däremot kan hennes trovärdighet vid bedömningen av andra uppgifter påverkas och omständigheterna visar också
hur hon emellanåt anpassar sina uppgifter för att de ska vara möjliga att förena med vad som kommit fram i polisutredningen.
Christine Schürrers besök i Arboga den 17 mars 2008
Denna dag reste Christine Schürrer återigen till Arboga. Enligt egen uppgift åkte hon tåg dit någon gång på eftermiddagen och promenerade sedan
från Arboga järnvägsstation till Halvardsborg. Hon var där en timme. Hon undersökte fornborgen, tog några fotografier och promenerade sedan
tillbaka till stationen och tog tåget kl. 19.34 till Stockholm. För att ha råd att åka till Arboga träffade hon på förmiddagen samma dag sin vän Pavlos
Vlachogiannis i Danderyd och lånade 1 000 kr av honom. Lånet skulle också täcka hennes resa till Tyskland nästa dag för att besöka sin sjuka
mamma. Hon hann även med att före resan till Arboga träffa sin nya arbetsgivare på dennes kontor på Valhallavägen. Detta har bekräftats av
arbetsgivaren Othmar Englund som sagt att hon kom till honom kl. 13.40-45 och hämtade två böcker. Vad gäller kläder har Christine Schürrer
uppgett att hon hade en lång beige jacka, samma jacka som hon hade dagen därpå när hon flög från Skavsta och som syns på en övervakningsfilm
från flygplatsen. Pavlos Vlachogiannis har bekräftat att hon vid mötet i Danderyd hade en sådan jacka.
Åklagarna har gjort gällande att Christine Schürrer reste Stockholm-Arboga med ditresa kl. 16.36-18.10 och hemresa kl. 19.34-21.10. Därför kan hon
inte ha hunnit med att gå fram och tillbaka till Halvardsborg, en promenad som alltså tar en timme i vardera riktningen. Christine Schürrer har
medgett att hon köpte biljett till dessa avgångar men sagt att hon reste redan vid 14-tiden, dvs. omedelbart efter besöket hos Othmar Englund. Hon
har hävdat att skälet till att hon köpte biljett med avgång kl. 16.36 var att den var billigare men även att hon inte visste hur lång tid besöket hos
arbetsgivaren skulle ta. Det framgår också av utredningen att hennes mobiltelefon kl. 14.06 var uppkopplad mot en mast vid T-centralen vilket passar
ihop med ett tåg som avgår vid samma klockslag till Arboga med ankomst kl. 15.30.
Christine Schürrers uppgifter om när hon reste till Arboga har emellertid varierat. Det är som framgått viktigt att fastställa restiderna eftersom
promenaden till Halvardsborg tar två timmar fram och tillbaka. Med tillägg av en timmes vistelse på platsen innebär det cirka tre timmar mellan
tågets ankomst till Arboga och avresan vilken ostridigt har skett kl. 19.34. Hon har under förundersökningen sagt att mellan besöket på
Valhallavägen och avresan till Arboga åkte hon till bostaden i Skarpnäck. I hovrätten har hon utan närmare förklaring gjort gällande att uppgiften om
Skarpnäck inte stämmer. Hon har under förundersökningen också hävdat att hon lämnade Stockholm ca kl. 15.30. Det enda tåg som då hade varit
möjligt att ta gick kl. 15.50 med ankomst Arboga kl. 17.26. De uppgifter hon lämnade under förundersökningen är alltså svåra att förena med en så
tidig ankomst till Arboga att hon skulle ha hunnit med ett besök vid Halvardsborg.
Christine Schürrers uppgifter i hovrätten förefaller vara ett ytterligare exempel på att hon anpassar sina uppgifter efter utredningen. SJ har nämligen
bara redovisat ett köp av en anonym biljett Stockholm-Arboga för denna dag och köparen av denna biljett bör därmed vara Christine Schürrer. Hon
kan alltså inte hävda att hon köpt tågbiljett till Arboga för annan tid än kl. 16.36-18.10. Det framgår dock av Dennis Helsings uppgifter att biljetten
endast var giltig angivna avgångar vilket bör ha gjort det svårare att använda biljetten vid en annan avgång.
Även för denna dag har hovrätten tagit del av övervakningsfilmer från Arboga järnvägsstation avseende tiderna för alla anländande tåg från omkring
kl. 15.00 och fram till och med tåget med ankomst kl. 18.10. Kvalitén är inte särskilt god men det är på filmen från ankomsten kl. 18.10 som det
enligt hovrätten kan iakttas en person med Christine Schürrers karakteristiska gångstil. Personen har dock en mörk jacka och inte en beige. Däremot
återfinns ingen person klädd i en lång beige jacka av den typ som Christine Schürrer säger att hon har haft på sig. Dimitrios Stenos har också bedömt
att det i 18.10-filmen finns en person som med hänsyn till gångstil och typ av klädsel kan vara Christine Schürrer. Som framgått genom utredningen
kring resan den 12 mars har hon haft tillgång till en mörk jacka.
Vad gäller själva besöket på Halvardsborg har Christine Schürrer sagt att hon tog tre fotografier med sin digitalkamera men att bilderna blev dåliga
varför hon raderade dem. Undersökningen av kameran har inte lett till att dessa tre bilder kunnat återskapas. Även raderade bilder kan enligt
polismannen Peter Röstwall återskapas förutsatt att minneskortet inte fylls helt och hållet med nya filer efter raderingen. Minneskortet som satt i
kameran var inte fullskrivet. Fotografierna dateras men om dateringen är korrekt beror på om datuminställningen är korrekt. Enligt vittnet är den
senaste dateringen den 7 mars 2008. – Någon alldeles säker slutsats av detta går enligt hovrätten inte att dra men undersökningen talar med viss
styrka för att Christine Schürrers uppgifter inte är korrekta.
Utredningen om att tågbiljetten endast var giltig kl. 16.36 för resa till Arboga, övervakningsfilmerna och undersökningen av kameran ger var för sig
indikationer om att Christine Schürrers uppgifter inte stämmer. Dessa omständigheter tillsammans med att hon har lämnat så varierande uppgifter om
när hon reste till Arboga gör sammantaget att hovrätten finner det utrett att hon anlände till Arboga först kl. 18.10 i enlighet med tågbiljetten och att
hon inte har besökt Halvardsborg.
Slutsatsen måste bli att Christine Schürrer den 17 mars haft andra syften med sitt besök i Arboga än hon själv har velat medge. Åklagarna har hävdat
att hon genom vittnesmålet från Maria Stefansson kan knytas till Verktygsgatan. Det är dock svårt att med stöd av vittnet slå fast att Christine
Schürrer varit direkt på brottsplatsen då vittnets iakttagelser är allmänna och kan avse andra personer. Hovrätten konstaterar emellertid att Christine
Schürrer ännu en gång har lämnat oriktiga uppgifter.
Tillgången till hammare
En hammare har använts som vapen men den har inte hittats. Christine Schürrer har haft tillgång till en hammare hos sin hyresvärd Leila Nakouri
som hon var inneboende hos från oktober 2007 till mars 2008 och hon har berättat att hon lånade den ibland för att laga olika saker eller att slå på
cykellåset när det frusit. Leila Nakouri har berättat att hon inte sett till sin hammare sedan januari 2008.
En omständighet som åklagarna fäst vikt vid är att Christine Schürrer som flög till Tyskland den 18 mars 2008 vid ett samtal med sin vän Christopher
Black påstod att hon hade blivit fråntagen en hammare vid säkerhetskontrollen på Skavsta flygplats. Hon har här sagt att det var ett skämt. Hovrätten
har hört Henry Hast, ställföreträdande säkerhetschef på Skavsta, om möjligheten av att något försvinner sedan det tagits omhand vid en kontroll.
Hans redovisning av rutinerna kring omhändertagna föremål visar att det är en mycket liten risk att något försvinner. Med hänsyn till detta kan
hovrätten inte bedöma värdet av att Christine Schürrer talat om en omhändertagen hammare strax efter den 17 mars. Hade hon fått lämna ifrån sig en
hammare borde den ha funnits kvar. Det hon sagt till Christopher Black är visserligen märkligt men något annat än detta går inte att fastslå. – Vad
som med säkerhet kan konstateras är att Christine Schürrer har haft tillgång till en hammare som nu är försvunnen.
Skoavtryck i hallen
På brottsplatsen säkrades flera skoavtryck och alla sulmönster utom ett kunde kopplas till behöriga personer. Det mönster som kvarstod var delar av
skoavtryck delvis avsatta i varandra. Dessa fanns i hallen strax utanför datarummet i riktning mot entrédörren. Enligt kriminalteknikern Kjell
Eriksson var avtrycken i blod och därmed avsatta vid tiden för brotten.
Sulmönstret som är ett våffelmönster har kunnat kopplas till skor av märket Vans. Christine Schürrer har haft ett par mörka skor med kant, snören,
märken och stickningar i vitt, vilka syns på ett fotografi. Enlig generalagenten för Vans är skorna på fotografiet ett par Vans av modellen Bearcat
med våffelmönstrade sulor. – Statens kriminaltekniska laboratorium har jämfört avtrycken från hallen med olika storlekar av Bearcat-skor och
uppskattat avtrycken till skostorlek 40-42.
Christine Schürrer har sagt att skorna på fotografiet är ett par Vans men att hon inte har kvar dessa. Hon hade övervikt vid en flygresa i januari 2008
och kastade då bort dem. Vans-skorna har hon aldrig haft i Sverige. När hon var i Sverige hade hon ett par andra skor; svarta i läder med vit kant och
vita snören men inte av märket Vans. Dessa skor försvann när hon efter det första frihetsberövandet i Tyskland vistades i ett skyddat boende. Polisen
har beslagtagit ett par Victory-skor i svart med vit kant och svarta snören som hon hade när hon överlämnades till Sverige men dessa fick hon när hon
var häktad i Tyskland, möjligen av sin mamma. Hon har skor i storlekar mellan 38-43.
Christine Schürrer har alltså sagt att hon slängt sina Vans. Detta ska jämföras med vad andra har sagt om hennes skor, särskilt vad gäller tiden
januari-mars 2008. – Pavlos Vlachogiannis har sagt att hon oftast hade mörka tygskor med vita inslag och att de skor av typen Vans Bearcat som han
sett på bild liknar dem som hon har haft. De skor hon hade på sig när de träffades den 17 mars var mörka tygskor med vita inslag. – Enligt Dimitrios
Stenos hade Christine Schürrer den 16 mars ett par märkbart slitna mörkblå skor i suede eller textil. Han tror att skorna hade ett vitt märke på sidan,
ungefär som Nike har men han kan inte säga om märket var Nike. – Leila Nakouri har berättat om ett par blå tygskor med vit kant och vita snören
som hon såg så länge Christine Schürrer var inneboende hos henne. Hon har sagt att hon vet exakt hur de ser ut och har när hon fått se Vans Bearcat
på bild yttrat att ‖så ser de ut‖.
Med hänsyn till att skoavtrycken i hallen varit avsatta i blod är det enligt hovrätten klarlagt att de lämnats i samband med brotten. De har inte kunnat
knytas till någon känd person. Christine Schürrer har haft ett par skor med samma typ av sulmönster och beslagen av skor visar att hon har skor i
storlek 40-42. Leila Nakouris uppgifter talar starkt för att Christine Schürrer fortfarande använde sina Vans i mars 2008. Det stöds ytterligare av vad
de två andra vittnena har berättat om hennes skor. Med detta anser hovrätten att det är utrett att hon strax före brotten hade tillgång till ett par skor
med våffelmönstrad sula av samma typ som lämnat avtryck på brottsplatsen i samband med brotten.
Utredningen i övrigt
Nicklas Jangestig och NN har var och en för sig kunnat uteslutas som möjlig gärningsman. Lorena Pettersson som skulle kunna vara den Lorena
Emma
Jangestig talade om vid det första polisförhöret den 1 april har visat sig vara ointressant för utredningen; det finns ingenting som antyder att hon på
något sätt skulle ha ett motiv att skada Emma Jangestig eller barnen. Hovrätten har också tagit del av bevisning som visar att hon den 17 mars 2008
fanns i hemmet i Fellingsbro tillsammans med sin make.
Av utredningen framgår också att polisen har undersökt en mängd olika alternativa teoretiska gärningsmän som före detta pojk- eller flickvänner till
Emma Jangestig respektive NN utan att detta lett till något av intresse. Polisens undersökningar har inte heller i övrigt gett något uppslag om någon
möjlig alternativ gärningsman. Det går enligt hovrätten inte heller att dra någon slutsats av att hårstrån återfunnits som har okänt manligt DNA. Det
är fråga om två hårstrån som hittats i hallen men inte i ett sammanhang som kan kopplas till angreppen.
Sammantagen bedömning
Den bevisning som åklagarna har åberopat är indirekt då inte heller Emma Jangestigs uppgifter innebär ett direkt utpekande av Christine Schürrer
som gärningsman. För att indirekt bevisning eller indicier ska räcka för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att en tilltalad är skyldig till brottet
krävs en beviskedja som i slutänden positivt knyter just den tilltalade till brottet samtidigt som annan gärningsman kan uteslutas.
I detta mål är de väsentliga delarna av händelseförloppet klarlagda då sådana fakta som tid, plats, mordvapen och hur gärningsmannen gått till väga
är utredda. En brist är dock att den hammare som använts som mordvapen inte har kunnat återfinnas.
När det sedan gäller Emma Jangestigs minnesfragment från den 17 mars innebär dessa att det fanns en kvinna i hallen. Enligt hovrätten kan detta
kopplas till angreppet eftersom hon själv ligger ner; det handlar inte om en besökare vid något annat tillfälle. Det kan inte vara någon annan än
förövaren som Emma Jangestig har sett. Hennes tidiga omnämnanden efter uppvaknandet av Tina och Tine är också av intresse då det är känt att
Christine Schürrer kallar sig själv Tine. Dessa omständigheter – en kvinna och namnet Tine – är inget direkt utpekande men ett starkt indicium som
pekar i riktning mot Christine Schürrer.
Det är vidare klarlagt att Christine Schürrer befann sig i Arboga den 17 mars och just vid den tiden då brotten begicks mellan kl. 19 och ca kl. 19.18.
Hon reste med tåget från Arboga kl. 19.34. Detta kan se ut som en liten tidsmarginal men en rask promenad från Verktygsgatan till järnvägsstationen
tar enligt polisens mätningar inte mer än nio-tio minuter. Hennes syfte med resan till Arboga har inte varit att besöka Halvardsborg och att hon
kommit med felaktiga uppgifter om detta är graverande. Och det är särskilt anmärkningsvärt att hon dagen innan den planerade resan till Tyskland
finner det så angeläget att besöka Arboga att hon måste låna pengar till resan. Den som står under åtal för mord borde i alla fall efter en fällande dom
i första instans vara villig att berätta vad det egentliga syftet med besöket har varit. Det är svårt att tänka sig något värre än att bli oskyldigt anklagad
för att ha dödat barn. Christine Schürrer har trots detta inte lämnat någon godtagbar förklaring till vistelsen i Arboga. Hovrätten konstaterar att hon
varit i närheten av brottsplatsen och att hon inte är villig att förklara varför. Hon har alltså haft möjlighet att utgöra gärningarna. Hon har också
kartlagt familjen Jangestig-NN och skaffat sig kunskap om bl.a. adressen till och utseendet på deras hus.
Mordvapnet har varit en hammare och Christine Schürrer har haft tillgång till en hammare via sin hyresvärd; en hammare som nu är försvunnen. Det
kan te sig märkligt att en förövare skulle använda någon annans hammare då det är enkelt att köpa en egen. Att Christine Schürrer haft tillgång till en
nu försvunnen hammare är dock ett faktum som får tillmätas ett visst begränsat värde.
Den tekniska bevisningen från brottsplatsen är inte speciellt omfattande vad gäller förövaren. De skoavtryck med våffelmönster som hittats i hallen
måste dock ha lämnats av gärningsmannen då alla behöriga på platsen har kunnat strykas som möjliga ursprung till detta avtryck. Christine Schürrer
har haft ett par Vans Bearcat med ett våffelmönster på sulorna som motsvarar det mönster som hittades i hallen. Storleken på avtrycket i hallen är
jämförbar med Christine Schürrers skostorlek. Hennes skor är nu försvunna. Även i denna del har hon lämnat felaktiga uppgifter; påståendet om att
hon redan i januari 2008 slängt skorna är motbevisat genom vittnesuppgifter. Dessa omständigheter är starkt besvärande för Christine Schürrer.
Slutligen kan konstateras att polisutredningen i övrigt innebär att det inte ens finns indikationer på en alternativ gärningsman.
Sammantaget anser hovrätten att denna beviskedja har sådan styrka att den binder Christine Schürrer till de åtalade gärningarna. Utredningen ger inte
utrymme för någon alternativ gärningsman. Det är uppenbart att Christine Schürrer har varit besatt av NN, en besatthet som över tid har trappats upp
och övergått till en avancerad form av förföljelse med starka manipulativa inslag. Emma Jangestig och barnen har stått i vägen för att Christine
Schürrer skulle kunna få ett förhållande och ett liv tillsammans med NN.
Hovrätten finner alltså att det är ställt utom rimligt tvivel att Christine Schürrer har dödat Max och Saga och försökt att döda Emma Jangestig. Hon
ska därför dömas för mord och försök till mord.
Påföljd och frågan om utvisning
På grund av brottens karaktär uppkommer frågan om Christine Schürrer har någon form av psykisk störning. Hon har visserligen inte velat medverka
i någon större omfattning i den rättspsykiatriska undersökningen men undersökningen har i vart fall gett tillräckligt underlag för ett utlåtande.
Utlåtandet leder till slutsatsen att hon vare sig den 17 mars 2008 eller vid undersökningen i september 2008 har haft en allvarlig psykisk störning.
Med hänsyn till vad som sägs i utlåtandet och till vad som i övrigt framkommit om Christine Schürrers bakgrund och personliga
levnadsomständigheter har det inte framkommit något skäl för hovrätten att ifrågasätta den bedömningen. Det finns därför inte något hinder att döma
henne till fängelse. Den enda påföljd som i denna situation kan bli aktuell är fängelse på livstid.
Hovrätten instämmer med tingsrätten att Christine Schürrer även ska utvisas med ett förbud utan tidsbegränsning att återvända hit.
Skadestånd
Eftersom Christine Schürrer döms för mord och försök till mord är hon också skyldig att betala skadestånd. De delar som är tvistiga är skadestånden
för indirekt personskada och storleken av Emma Jangestigs ersättning för kränkning.
När det gäller indirekt personskada på grund av nära anhörigs död har Emma
Jangestig och Nicklas Jangestig var för sig yrkat 100 000 kr för vart och ett av barnen. Ersättningen gäller psykiska besvär och hovrätten har att följa
Högsta domstolens praxis i bl.a. rättsfallet NJA 2007 s. 953. Högsta domstolen har där förklarat att även om flera anhöriga går bort samtidigt är det
fråga om en och samma läkningsprocess och om högre ersättning än schablonbeloppet om 50 000 kr ska utgå krävs särskild utredning.
De läkarintyg som Emma Jangestig respektive Nicklas Jangestig har åberopat är närmast självklara till innehållet; att de har det svårt och lider
psykiskt av att ha förlorat Max och Saga är så uppenbart ändå. Här kan man även utan utredning utgå från att läkningsprocessen är betydligt svårare
jämfört med andra fall där anhöriga avlider. Det har vidare varit en utdragen rättsprocess, med stor offentlig uppmärksamhet, och som en konsekvens
har också läkningsprocessen fått ett utdraget förlopp. Hovrätten anser därför att ersättningen för psykiska besvär på grund av barnens bortgång bör
sättas högre inte bara än schablonbeloppet utan även i förhållande till vad tingsrätten kommit fram till. Däremot bör som tingsrätten funnit ersättning
inte utgå för vart och ett av barnen. Det är visserligen fråga om två brott jämfört med Högsta domstolens avgörande men läkningsprocessen pågår
ändå under en och samma tidsrymd. Sammantaget finner hovrätten att ersättningen till var och en av Emma Jangestig och Nicklas Jangestig bör
bestämmas till 100 000 kr.
Även NN har yrkat skadestånd för indirekt personskada på grund av Max och Sagas död och för hans del gäller frågan om han ska anses vara en
sådan anhörig som har rätt till den typen av skadestånd. Det är naturligtvis så att Max och Saga var två mycket viktiga personer för NN och det är
tydligt att han hade en nära och varm kontakt med barnen. För att ha rätt till ersättning som anhörig hade det dock krävts att han hade levt
tillsammans med barnen längre än vad som nu blev fallet. Tingsrättens dom i denna del ska därför fastställas.
Den ersättning som tingsrätten fastställt till Emma Jangestig för den kränkning hon utsatts för vid mordförsöket följer den praxis som finns och
hovrätten instämmer även i den delen med tingsrätten.
Övriga frågor
Häktning och avräkning av frihetsberövande utomlands
Christine Schürrer ska på de skäl som tingsrätten angett vara fortsatt häktad.
Hon har under tiden den 20-22 mars och 30 mars-29 april 2008 varit berövad friheten i Tyskland. Detta frihetsberövande bör hon enligt 33 kap. 7 §
brottsbalken få tillgodoräkna sig vid avtjänandet av fängelsestraffet men det förutsätter ett förordnande i domslutet.
Ersättningar
Försvararen och målsägandebiträdena har alla tre utfört sina uppdrag väl. Hovrätten har inte något att erinra mot den tidsåtgång som var och en har
angett för sitt arbete i målet. Av samma skäl som tingsrätten har anfört finner hovrätten att det är motiverat att försvararen tillerkänns högre ersättning
än vad som följer av timkostnadsnormen. Ersättningsyrkandena från Per-Ingvar Ekblad, Marie Fredborg och Kari Skönebrant ska därför bifallas fullt
ut.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B
Överklagande senast 2009-03-16
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsrådet Kerstin Elserth, referent, och tf. hovrättsassessorn Maria Ulfsdotter
Klang samt nämndemännen Glenn Andersson och Elsie Ländin. Enhälligt.
Avräkningsunderlag, se hovrättens akt.
Schürrer begär resning i HD
Nyheter, Sverige, Uncategorized | January 6, 2012 by Under Mattan | 3 Comments
MONSTER eller MISSFÖRSTÅDD?
Den tyska kvinnan Christine Schürrer dömdes för mord på två barn i Arboga och
mordförsök på deras mamma 2008. Hon begär nu resning i Högsta domstolen. Enligt hennes
advokat finns nya omständigheter i fallet. / SR 3 Januari 2012
Domen överklagades men fastställdes av hovrätten. Kvinnan förde saken vidare till Högsta domstolen, HD, men där avslogs hennes
begäran om prövningstillstånd år 2009.
Nu gör hon tillsammans med sin advokat Per-Ingvar Ekblad i Västerås ett nytt försök att få en ny rättegång.
– Orsaken till att man lämnar in en resningsansökan är att man anser sig ha blivit oskyldigt dömd, det vill säga är felaktigt dömd för
något man inte gjort. Därför har jag tillsammans med min klient arbetat fram en resningsansökan som lämnats in till domstolen,
säger advokat Per-Ingvar Ekblad.
Vad är det ni lyfter fram i resningsansökan?
– Det är en hel del. Dels är det argument utifrån vad som redan tidigare var känt, dels är det argument utifrån nya omständigheter.
Och vad det är får man läsa i resningsansökan.
Vad tror du om möjligheterna att få resning i Högsta domstolen?
– De är goda. Det är därför vi lämnat in en resningsansökan.
Och det är en frikännande dom som är målet?
– Det är naturligtvis målet. Självklart, säger Christine Schürrers advokat Per-Ingvar Ekblad, Västerås.
————————————————————————————————————————————–
Editors notes
Christine Schürrer framställs i media som en minst sagt ‖underlig‖ person om man använder Svenssons uppfattning av ‖normal‖
som referens.
Men… och detta är ett stort MEN i sammanhanget, – Samtliga inblandade allt från målsägare, poliser, vittnen, åklagare – alla
uppträder också väldigt ‖underligt‖ i det här fallet.
Det finns många oklarheter som borde belysas mer. Precis som i rättegångarna mot Thomas Quick så saknas helt och hållet teknisk
bevisning. -Enormt olyckligt.
Ett av Hovrättens domskäl blir därför istället att:
‖*Utredningen ger inte utrymme för någon alternativ gärningsman‖.
- Där har hovrätten fel, visst finns det utrymme för alternativa gärningsmän…
…Så här lät det tisdag 18 mars 2008 när SR först rapporterade om morden:
————————————————————————————————————————————–
Små barn hittade mördade
SR – 18 mars 2008
En tragedi har inträffat i Arboga. Två små barn och deras mamma knivskars svårt i en villa i Arboga under
måndagskvällen. De två barnen, två och fyra år gamla, avled av sina skador. Deras 23-åriga mamma skadades allvarligt.
Det var en manlig bekant, som hittade kvinnan och hennes två barn knivskurna i bostaden vid 19-tiden på måndagen, som slog
larm. De tre fördes till Universitetssjukhuset i Örebro, där de två barnen senare avled av sina skador.
Kvinnan har förts vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala, där hon nu vårdas på neurokirurgen.
Barnens pappa, en 28-årig man greps sent under måndagskvällen i Motala, misstänkt för knivdådet. Men enligt vakthavande
polisbefäl Sven-Åke Hammar, är misstanken ännu inte på något sätt bevisad. Det skulle kunna vara en annan gärningsman, säger
han.
Mannen har i de inledande förhören nekat till brott.
————————————————————————————————————————————–
Editors notes
Som sagt, naturligtvis finns det utrymme för alternativa gärningsmän när teknisk bevisning inte föreligger och brottsplatsen varit
tillgänglig för ett flertal möjliga gärningsmän…
I Sverige är man fortfarande oskyldig tills att motsatsen bevisats och Hovrättens domskäl står i tydligt motsatsförhållande till detta.
(läs den i rött inringade texten på sista bilden)
————————————————————————————————————————————–
Dömdes mot sitt nekande för
morden på syskonen
Christine Schürrer är dömd, mot sitt nekande, för morden på Max och Saga Jangestig och för mordförsök på deras mamma
Emma Jangestig av Västmanlands tingsrätt och Svea hovrätt. Hovrätten radar upp en rad omständigheter:






Emma Jangestig minns en kvinna i hallen och minnet kan kopplas till angreppet. Hon pratar om ‖Tine‖ och ‖Tina‖ när hon
vaknar.
*
Christine Schürrer befann sig i Arboga den 17 mars och just vid den tiden då brotten begicks.
*
Mordvapnet har varit en hammare och Christine Schürrer har haft tillgång till en hammare som är försvunnen.
*
I hallen hittades skoavtryck som måste ha lämnats av gärningsmannen. Avtrycket är från en sko som Schürrer ägde vid tiden
för morden, i rätt skostorlek. Skorna är försvunna.
*
Det finns inga indikationer på en alternativ gärningsman.
*
Schürrer var också besatt av Emma Jangestigs sambo. Dessutom har hon ljugit för rätten.
————————————————————————————————————————————–
Editors notes
Ovanstående är den officiella versionen. Det finns dock andra trovärdiga uppgifter som säger följande…
————————————————————————————————————————————–
…I polisförhör med Emma så minns hon inget av brottet eller att någon
kvinna som trängt sig in i bostaden förrän polis ställer frågor till henne 2008-04-14 om sambons tidigare kärleksrelationer.
Först då får hon en känsla av att en kvinna kan ha gjort brottsgärningen.
När Emma i början av maj 2008 släpps från skyddat boende så får hon information från polis att en tyska sitter häktad samt
att en hammare är mordvapnet och då börjar Emmas minnen av att det kan vara den tyska kvinnan som gjort brottet.
Efter att Emma samlat information om tyskan så förlängs den tidigare kvinnans längd 165 cm till att bli lång. (Christine Schurrers
längd 183cm)
Den 3 juli 2008 ringer Emma till polis om ett märkligt minne hon fått kvällen innan och det var att den tyska kvinnan
presenterat sig som Tine.
Här är polisförhöret med Emma då hon för första gången nämner Tines hälsningsfras ―Hi Im Tine‖
http://www.multiupload.com/GYBRT219M6
————————————————————————————————————————————–
Editors notes
Något som man förundras över är att gärningsmannen inte lämnar något identifierbart DNA kvar som binder honom/henne till
brottsplatsen. Brottets sanslöst brutala karaktär antyder att detta borde ha varit fallet.
————————————————————————————————————————————–
Expert förvånad över att det saknas DNA
Publicerad: 2008-07-23
”Väldigt anmärkningsvärt”. I huset där två barn mördades och mamman skadades svårt,
har inget främmande DNA hittats.
– Jag har inte i modern tid hört om något fall där det har saknats DNA-spår i någon form på
en mordplats, säger DNA-experten Johanna Björkman.
– Med tanke på det våld som präglat gärningarna så är det väldigt anmärkningsvärt, säger Johanna Björkman, åklagare
och expert på DNA-bevisning.
Hon säger att det finns åtminstone tre möjliga förklaringar till att polisen inte hittar DNA på en mordplats.
– Den första förklaringen är naturligtvis är att personen aldrig varit där.
En andra är att gärningsmannen har avlägsnat spåren. Och en tredje är att mördaren har planerat och förberett mordet så pass väl att
man inte lämnar några spår.
DNA kan också manipuleras när ambulanspersonal rör sig på platsen.
Munskydd
Att planera ett våldsbrott är enligt Björkman svårt, eftersom mordoffrets reaktion inte går att förutse. Vid Arbogamorden
handlar det dessutom om tre offer.
– Gärningsmannen måste ha varit helt maskerad och jag förutsätter att han eller hon har
burit munskydd. Om någon form av dialog utspelat sig i en stressad situation är det nästan
oundvikligt att inte saliv spridits.
TT: Enligt mammans vittnesmål hade mördaren kortärmad tröja och håret utsläppt?
– Det är jätteförvånande. Det här är som sagt väldigt anmärkningsvärt.
Johanna Björkman känner inte till detaljerna i utredningen och uttalar sig bara principiellt. Hon säger att det generellt är svårt att
fälla någon i indiciemål – mål utan bindande bevis, men att det i nuläget är helt korrekt väcka åtal.
– Det är domstolen som ska värdera bevisningen.
”Svaghetstecken”
Advokaten Per E Samuelsson tycker att målet har haft ‖egendomliga‖ inslag, och tror även han att det blir svårt att avgöra.
– Det är svaghetstecken att åklagare anser sig behöva åberopa över 50 vittnen för att styrka åtal. Det brukar tyda på att man
inte har så det räcker.
– Att ett av de tilltänkta mordoffren har överlevt kan ses som ett trumfkort. Men det blir ofta fel när vittnen pekar ut personer.
Samuelsson tror inte att det räcker att åklagaren har vinnlagt sig om att avskärma mamman från medier.
– Det är självklart att information har nått hennes öron. Därför har hennes uppgifter ett lågt bevisvärde.
TT
————————————————————————————————————————————–
Editors notes
Tvärt emot vad advokat Samuelsson säger så har Emmas minnen tydligtvis ett högt bevisvärde.
50 dåliga vittnen och svaga vittnesmål jämställs tydligen med 1 eller 2 bra vittnesmål. Hovrätten fastställer den tidigare domen med
följande förklaring…
————————————————————————————————————————————–
Så skrev Svea hovrätt i sin dom om
Christine Schürrer
Publicerat 03 dec 2009
“Sammantaget anser hovrätten att denna beviskedja har sådan styrka att den binder Christine Schürrer till de åtalade
gärningarna. Utredningen ger inte utrymme för någon alternativ gärningsman.
Det är uppenbart att Christine Schürrer har varit besatt av ―N N‖ (Emma Jangestigs sambo, red:s anm.), en besatthet som över tid har
trappats upp och övergått till en avancerad form av förföljelse med starka manipulativa inslag.
Emma Jangestig och barnen har stått i vägen för att Christine Schürrer skulle kunna få ett förhållande och ett liv tillsammans med ―N
N‖
HOVRÄTTENS DOM:
http://magazin24.se/arboga/2009/02/16/har-ar-hovrattsdomen
“Hovrätten finner alltså att det är ställt utom rimligt tvivel att Christine Schürrer har dödat Max och Saga och försökt att
döda Emma Jangestig”.
————————————————————————————————————————————–
Editors notes
Christine Schürrer – ett monster eller är svenska rättssystemet ett monster? Med tanke på alla skandalöst dåligt skötta ―high profile
cases‖ där omvärldens ögon riktats på det Svenska rättssystemet som ändå knappt nått upp till bananrepubliks-nivå blir valet svårt.
Det finns ganska många på nätet som gärna personligen avrättar Christine Schürrer. Tillsvidare får dessa personer nöja sig med att
fortsätta plåga sina husdjur. Vi är många som anser att ett fall som detta absolut behöver granskas ytterligare innan man låser in
damen och slänger iväg nyckeln… Före den första rättegången 2008 sa hennes advokat följande…
————————————————————————————————————————————–
Advokaten: Bevisen räcker inte för fällande dom
Publicerad: 2008-07-23
Kvinnan står fast vid att hon inte har något med morden att göra Bevisen mot den 32-åriga kvinnan räcker inte för en
fällande dom. Det menar hennes advokat Per-Ingvar Ekblad.
– Min spontana reaktion är att jag inte kan säga annat än att det är en kvantitativ stämningsansökan. Kvaliteten är jag däremot inte så
imponerad av, säger Ekblad. På onsdagen åtalades den 32-åriga kvinnan som misstänks för morden på Max och Saga Jangestig och
mordförsöket på deras mamma Emma i Arboga den 17 mars.
Som bevisning kallar åklagaren inte mindre än 56 vittnen – men DNA-bevisning som binder
den 32-åringa kvinnan till händelsen finns inte.
Indicier
Åtalet bygger istället på en rad indicier – som ska slå fast att kvinnan ligger bakom det
brutala dådet.
Kvinnan står fast vid att hon inte har något med morden att göra. Hennes advokat Per-Ingvar Ekblad anser att bevisen absolut inte
räcker för en fällande dom. Den drygt 1900 sidor långa förundersökningen ger han inte mycket för.
– Min spontana reaktion är att jag inte kan säga annat än att det är en kvantitativ stämningsansökan. Kvaliteten är jag däremot inte så
imponerad av, säger Ekblad.
Han fortsätter:
– Jag är än mer nöjd med att konstatera att min klient inte kommer att hamna i en besvärlig situation, eftersom det här bara
är indicier.
Har inte varit där
Advokaten har under eftermiddagen gått igenom åtalet med kvinnan.
Vad säger din klient om att polisen inte anser att hon skulle hinna med allt hon uppger att hon gjort i Arboga och att hon
därför ljuger?
– Det får stå för dem, säger han.
Detsamma gäller fotavtrycket – som är ett av åklagarens starka kort – menar Per-Ingvar Ekblad. Att det inte finns någon DNAbevisning är han följaktligen inte förvånad över.
– Eftersom hon inte har varit där kan man inte hitta något DNA från henne och det är självklart en brist för åklagarsidan.
TT
————————————————————————————————————————————–
Editors notes
Till sist en sammanställning av vad Leif G.W. tidigare sagt om morden i anslutning till händelsen.
————————————————————————————————————————————–
“Om man utifrån den svenska mordstatistiken
under de senaste hundra åren skulle välja en klockren ”dunker” så finns det nämligen inte
något bättre exempel än det som hände i Arboga för knappt en vecka sedan.”
Vi kan luta oss mot några hundra tidigare liknande fall, vi har facit i samtliga, och med nittioåtta procents sannolikhet finns det
bara tre tänkbara gärningsmän.
På en ointaglig förstaplats, nio gånger av tio, hittar vi barnens far, före detta sambon och här är det dessutom så praktiskt att han
tidigare har hotat och misshandlat barnens mor. Ingen slump att man anhåller honom inom loppet av ett par timmar.
Vad de återstående åtta procenten beträffar fördelar de sig ungefär lika mellan den nye sambon, han som hittade offren och slog
larm, och barnens mor som själv slagits medvetslös och hamnat på sjukhus. Eller?
Vanliga normala människor, jag talar alltså inte om ‖ärrade mordutredare‖ eller ‖yrkesskadade kriminologer‖, värjer sig spontant
inför den sist nämnda kategorin av gärningsmän och detta är också det största enskilda misstaget som man begår vid sådana här
brott. Att man uppfattar gärningsmannen som offer.
För att han eller hon, mer eller mindre medvetet, försökt att få det att se ut på det viset. Det andra misstaget är rent statistiskt. Man
väljer att bortse från de två procentenheter som utgör skillnaden mellan nittioåtta och hundra procent.
Och vad var det egentligen som hände i Arboga?
I onsdags så avför polisen sin nittioprocentare. Kort och sammanfattningsvis så har han alibi. Ingen gärningsman, oskyldig barnafar
och svårt drabbat offer.
Ungefär samtidigt så avför man också barnens mor och hennes nuvarande sambo och inom
loppet av tre dygn har man alltså lämpat nittioåtta procent av tidigare erfarenheter överbord
och förvandlat en självklarhet till en kriminalgåta.
Förutsatt att man inte begått något misstag på vägen vill säga, och att i det här läget börja darra på manschetten är inte att tänka på.
Återstår två gärningsmän av hundra och vilka hittar vi där? De vi hittills hittat har alla haft två saker gemensamt. För det första
en tidigare anknytning till brottsoffren, det vill säga ännu en tidigare sambo eller nära släkting, någon tillräckligt tokig granne,
arbetskamrat eller bekant.
För det andra, och som en följd av det första, att polisen alltid har hittat dem. Den okände, för offren helt obekante
gärningsmannen har ännu inte visat sig på just den här kriminologiska arenan.
——————————————————————————————————————————————
LÄS MER OM Christine Schürrers fall på:
LADDA NER RESNINGSANSÖKAN: HÄR (PDF)
http://christinesc.blogspot.com/
(Bilden nedan är från resningsansökan)
KLICKA http-länkar eller bilder =
FÖRSTORING
Försvunnet PM från polisens hundförare
I resningsansökan tar Christine Schurrer upp ett försvunnet PM som hundföraren skrev efter sin insats. På begäran har hundföraren
skrivit en minnesanteckning.
(Hundföraren var inte inne i huset och har heller inte sökt av sambons bil.)
…tack till ―Lina‖
http://www.scribd.com/fullscreen/80265010?access_key=key-27l9dh3vu9t5i93t7hwd
HOVRÄTTENS DOM:
http://magazin24.se/arboga/2009/02/16/har-ar-hovrattsdomen
*
Christine Schürrer- monster eller missförstådd?
*
Stort tack till: http://christinesc.blogspot.com/ som gjort ett beundransvärt arbete
med att sammanställa uppgifter som annars inte kommit allmänheten tillkänna.
——————————————————————————————————————————
OBS!! MER LÄSNING OM MORDEN I ARBOGA 2008
LÄS OCKSÅ: Hi, I’m Tine – Christine
Schürrer…
Från
Hannover i Tyskland till skolor i USA, jobb i Aten och slutligen barnamördare i Arboga. (?Reds. anm.) Så här
har Christine Schürrers liv sett ut från födseln i Tyskland fram tills nu… LÄS HÄR…
*LÄS OCKSÅ: Christine Schürrer – Morden i Arboga 2008
del 1
En
hel del intressant material från polisens utredning som haft avgörande betydelse i Arbogamorden 2008 presenteras
här i samband med att morddömda Christine Schürrer lämnat in sin resningsansökan till Högsta Domstolen.
Vi har delat upp publiceringen i olika teman och i ett flertal olika delar.
I första delen behandlar vi resningsansökan… LÄS HÄR…
*LÄS OCKSÅ: Christine Schürrer – Morden i Arboga 2008
del 2
Det
finns en annan bild av Emma, hennes före detta make, hennes sambo och andra i hennes närhet som inte fått
komma med i vår polerade media eftersom den då skulle stå i skarp kontrast mot medias fantasivärld där Emma passade
perfekt in… LÄS HÄR…
*
LÄS MER OM Christine Schürrers fall på:
—-http://christinesc.blogspot.com/—*LADDA NER RESNINGSANSÖKAN: HÄR (PDF)
Läs även andra bloggares åsikter om Christine Schürrer