Transcript Kulturmiljöanalys - Säve

2011
Fredrik Olsson
Erika Persson
Emma Rosenblom
KULTURMILJÖANALYS - SÄVE
“En by i storstaden”
Innehållsförteckning
Inledning och syfte ................................................................................1
Sekelskiftet 1900 .............................................................................. 20
Syfte ....................................................................................................1
1960-tal ............................................................................................. 21
Metod ..................................................................................................1
Modern tid ........................................................................................ 21
Den föreslagna förändringen ...............................................................2
Möjligheter och tålighetsgränser....................................................... 22
Översiktsplanen ...................................................................................2
Sårbarhet ........................................................................................... 22
Strukturstudie östra Hisingen ..............................................................3
Utvecklingspotential ......................................................................... 23
Historisk beskrivning............................................................................5
Förändringskapacitet ........................................................................ 24
Epokkarta ............................................................................................5
Handlingsmöjligheter ......................................................................... 25
Tids- och rumsmatris...........................................................................6
Styrmedel .......................................................................................... 25
Bondejordbruk ....................................................................................7
Råd och rekommendationer .............................................................. 26
Sekelskiftet 1900 .................................................................................9
Källförteckning ................................................................................... 28
1960-talet ..........................................................................................10
Tryckta källor.................................................................................... 28
Modern tid ......................................................................................... 11
Otryckta källor .................................................................................. 28
Läsbarhet .............................................................................................12
Arkiv ............................................................................................. 28
Kyrkbyn ............................................................................................12
Illustrationsförteckning...................................................................... 29
Stationsområdet .................................................................................13
1960-talet ..........................................................................................14
Modern tid .........................................................................................15
Förståelse av läsbarhet i Säve ...........................................................16
Värdering .............................................................................................18
Värdematris .......................................................................................18
Förindustriell tid/medeltid.................................................................20
Inledning och syfte

Syfte
De fyra stegen är delar i en kunskapskedja. Utmaningen är att få
kulturarvet att bli en kvalitativ och funktionell utvecklingsresurs för
samhället. Analysens struktur inbjuder till samarbete mellan olika
sektorer och fackexperter. Under analysarbetet läggs stor vikt på
deltagande, kommunikation och god förmedling av både processen och
resultatet. Analysens beskrivande, tolkande, värderande och aktiverande
eller möjliggörande steg baseras på de gängse förhållningssätt som
används inom arkeologi, landskaps- och bebyggelseanalys. Analysen
kan fungera både som integrerat planeringsunderlag och som en
självständig kunskapsprocess. Målgrupper för analysen är offentliga
och privata aktörer som bland annat arbetar med kulturmiljöfrågor i
planering och bebyggelseutveckling. DIVE kändes som ett bra verktyg
för att få så mycket medborgardeltagande som möjligt, något
kulturmiljösektorn numera eftersträvar. Vi ville få en tydlig bild av hur
landskapet är uppbyggt utifrån värden, uppfattningar och åsikter för att
kunna formulera den rapport som uppgiften efterfrågar.
Målgruppen för vår undersökning är tänkt att vara de boende i området
vilket kräver att vi engagerar invånarna för att få deras synpunkter och
åsikter som ett insamlat kunskapsmaterial. För att få ett så brett och
genomsnittligt resultat som möjligt valde vi att göra en kort enkät som
vi delade ut bland alla boende inom tätorten Säve. Enkäten innehöll
följande 6 frågor;
Kursen Kulturvårdande Planering ingår i det tredje året av
bebyggelseantikvariskt program vid Göteborgs Universitet. Syftet med
kursen är att göra en kulturmiljöanalys av ett begränsat område som står
inför en eventuell förändring. Den här studien kommer att behandla
Säve och dess närområde, en mindre tätort på nordvästra Hisingen.
Under kursen ska vi granska planmaterial, antikvariens roll i
framtagandet av nya planer samt antikvariens roll i
förändringsprocessen. Examinationen ska resultera i ett pedagogiskt
moment, en rapport samt en redovisning av rapporten och
tillvägagångssättet inför kursdeltagarna. Ett fokus på
medborgardeltagande ska vara gällande under kunskapsinsamlandet.
Metod
Inför uppgiften att granska rådande och kommande konflikter och
utmaningar för kulturmiljövården i Säve valde vi att arbeta utifrån
DIVE metoden. DIVE är ett sätt att analysera kulturmiljölandskapet
och har utvecklats med tanke på vår tids utmaningar och arbete. DIVE
står för Describe, Interpret, Valuate, Enable (Beskriva, Tolka, Värdera,
Aktivera) som symboliserar de fyra undersökningssteg man går
igenom. En DIVE-analys ska fungera både som ett planeringsunderlag
och en kunskapsprocess. Den baseras på fyra grundläggande frågor som
successivt ska besvaras:

Vad berättar dagens landskap och miljö om områdets ursprung,
utveckling och karaktär?

Varför har vissa element och karaktärsdrag haft speciell
betydelse i samhället?

Vilka historiska delar och karaktärsdrag har speciellt värde, kan
de utvecklas och var går gränserna för vad de tål?
Hur kan områdets utpekade historiska karaktärsdrag och
resurser förvaltas och utvecklas?
1.
2.
3.
4.
Varför valde du att bosätta dig i Säve?
Vilket tycker du är Säves utmärkande karaktärsdrag?
Hur ställer du dig till ny bebyggelse i Säve?
Vilket objekt/område tycker du har störst kulturhistoriskt värde i
Säve?
5. Vad saknar du i Säve?
6. Vilken typ av utveckling vill du se i framtiden?
1
Den föreslagna förändringen
Svarsformulären skulle de tilldelade lägga i sina brevlådor så skulle vi
samla in dem en dryg vecka senare. Detta tillvägagångssätt valde vi för
att underlätta för de boende och minska deras egen arbetsinsats, inskick
via e-post skulle ha kunnat reducera antalet svar och frankerade kuvert
hade blivit för kostsamt. I efterhand skulle vi dock ha valt svar via epost då en boende hörde av sig och ifrågasatte vårt ”vittjande” av
dennes brevlåda samt att fler än hälften av brevlådorna i Säve är av den
typ som är låst och vars innehåll inte är åtkomligt utan nyckel.
Resultatet blev drygt femtio svar på 250 utdelade enkäter vilket vi i
slutändan är mer än nöjda med. Efter att ha sammanställt svaren har vi
ett gott kunskapsunderlag kring de boendes åsikter och syn på sitt
landskap och de har fått komma till tals och deltagit i undersökningen.
För att få mer djupgående information valde vi även att besöka Säve
Hembygdsförening vilket var något även de efterfrågade. Där fick vi
gott om berättelser kring Säve från förr utöver ytterligare åsikter om
vad de anser är god utveckling för samhället.
För att redovisa våra resultat och förmedla dem till allmänheten och den
målgrupp som uppgiften avser väljer vi att anordna en vandring i Säve
med nedslag i de epoker vi valt ut som tydliga årsringar i Säves
historia. Vandringen kommer att utgå ifrån Säve kyrka ner till järnvägen
via 1960-tals bebyggelsen och visa på sekelskiftets förändringar. Den
sista anhalten blir den bergskulle som överblickar det värdefulla
jordbrukslandskap vi valt att fokusera på och där vi kommer att inleda
diskussioner kring planerna för Säves framtid utifrån vad man ser. En
rundvandring var det pedagogiska moment som kändes relevant och
genomförbart, i Säve saknas utrymmen för både en utställning eller ett
föredrag vilket gör en vandring till det enda kvarvarande alternativet.
Figur 1. Expansionsområdet öster om kyrkan sett från öst. Fotograf Erika Persson (2011)
Översiktsplanen
DIVE- analysen i Säve tar sin utgångspunkt från de planerade
utbyggnadsområdena i Göteborgs översiktsplan. Här har kommunen på
en översiktlig nivå beskrivit vilka områden i ytterstaden som kan bli
aktuella för en eventuell framtida utbyggnad. Ända sedan Hisingen
inkorporerades i Göteborgs stad under 1960-talets slut har det funnits
planer på exploatering av vissa platser. Många av dessa planer har dock
legat still sedan dess medan vissa realiserats. I Säve har en eventuell
exploatering än så länge stannat vid ett idéstadie.
Gemensamt för ytterområdena är att de ses som en resurs att spara för
att skapa handlingsfrihet för framtiden. Dessa områden har potential
och ska ses som en resurs för framtida utbyggnad av bostäder, vilket
2
som passande för bostadsutbyggnad på längre sikt2 Området beskrivs
som en agrar miljö med spridd bebyggelse som besitter stora natur- och
kulturvärden. Framtida exploatering ska vara restriktiv för att ta till vara
på dessa värden och inte bygga bort markreserven som behövs för
framtida bostadsbyggande.3
kräver satsningar på ny infrastruktur och service. För att skapa ett bra
underlag för kollektivtrafik med hög kvalitet krävs att dessa områden
byggs ut med tillräcklig täthet. Vid en utbyggnad är det viktigt att
förtäta och blanda bebyggelsen för att vitalisera stadsdelarna.1
Strukturstudie östra Hisingen
År 2003 upprättade Stadsbyggnadskontoret en strukturstudie för östra
Hisingen delvis baserad på översiktsplanen från 1999. Den redovisar tre
utredningsområden för framtida bebyggelse, kollektivtrafik och
verksamhet där ett av dem är Säve. Resultatet skulle ligga till grund för
framtida detaljerade översiktsplaner för de områden som först ska
detaljplaneras.
Säve beskrivs som en ”by i storstaden” och anses ha en tydlig lantlig
karaktär. Samhället kan utvecklas så att kontakten med det öppna
jordbrukslandskapet stärks med bebyggelse nordost om befintlig
bebyggelse. En sådan utbyggnad kan enbart ske på lång sikt då den
kräver omfattande kompletteringar av VA-ledningar, kollektivtrafik och
vägar. Det kommer, enligt Banverket, att vara möjligt att fördubbla
trafiken på Bohusbanan inom fem år. I skrivande stund är de åtgärder
som krävdes vid tidpunkten för strukturstudien en realitet.
På kortare sikt finns möjligheter till mindre områden med bostäder
väster om Bohusbanan och söder om stationsområdet som inte skulle
påverka den långsiktiga planeringen av den östra delen.
Hisingen är ett område med höga natur- och kulturvärden, men Säve
med omgivningar är inte direkt utpekade som bärare av dessa värden.
Man beskriver det öppna landskapet som grönstråk.
Figur 2. Utbyggnadsområdet vid Säve markerat med grönt
Den aktuella översiktsplanen anger ett område öster och norr och Säve
2
1
3
Göteborgs Översiktsplan del 1, sid 109
3
Göteborgs Översiktsplan del 1, sid 65
Göteborgs Översiktsplan del 1, sid 120
Strukturstudien beskriver hur idealet vid en utbyggnad är att skapa en
blandstad med bostäder, servicefunktioner och verksamheter, som inte
är störande, inom samma område. Kollektivtrafik och gångavstånd ska
vara prioriterade. På detta sätt kan en levande stad skapas där de olika
funktionerna kan bytas, utvecklas och flyttas. Ett områdes eller en
stadsdels identitet är en viktig trivselfaktor vilket har ett stark samband
med den fysiska miljöns utformning.
Stadsmuseet anmärker att det till större delen saknas underlag och
ambition när det gäller värdefulla natur- och kulturmiljöer. I en
strukturstudie över så känsliga områden måste det finnas ett uppdaterat
underlagsmaterial som möjliggör en adekvat analys. Det är nödvändigt
att göra en ny bebyggelsehistorisk undersökning inom området för att
kunna identifiera bebyggelsens kulturhistoriska värden i dagsläget
eftersom det gällande bevaringsprogrammet för det aktuella området
gjordes 1969. Vidare framför museet kritik för att studien inte ger olika
alternativ och möjligheter.
Remissinstanserna gav blandad respons. I Västtrafiks målbild för
kollektivtrafiken 2015 ingår ett öppnande av Säve station, men flera
förutsättningar måste först uppfyllas, till exempel ett acceptabelt
kundunderlag. Även Banverket påpekar att ett öppnande i hög grad
beror på resandeunderlaget och att kommunen bör fokusera på att
utveckla en attraktiv bebyggelse kring stationsområdet. Västtrafik ser
heller inga hinder för att skapa goda möjligheter till en
konkurrenskraftig busstrafik till alla de tre utbyggnadsområdena. Ur ren
restidssynpunkt ser Västtrafik inga avgörande skäl att påbörja
exploateringen i det ena området tidigare än något annat.
Boende i det till Säve intilliggande Österslätt och Djupedal ger hård
kritik mot förslaget. De anser att området har en fantastisk natur, genuin
landskapsbild och är rikt på fornlämningar vilket de med en utbyggnad
av Säve befarar hotas av vinstintressen och bristande förståelse för
framtida konsekvenser i landskapet.
Stadsdelsnämnden i Tuve-Säve är i grunden positiva till
Strukturstudiens förslag, men vill se en kraftigare och tidigare
utbyggnad i Säve än vad som föreslås. Det enda hinder eller negativa
aspekt av en utbyggnad öster om Säve är den dåliga kapaciteten på
vägar och VA-ledningar.
Figur 3. Expansionsområdet i Säve på karta från strukturstudien där de mörka partierna är det
stora expansionsområdet på lång sikt medan de markerade fälten med vit fyllnad är de mindre
på kort sikt.
4
Historisk beskrivning
Epokkarta
1960-talet:
Radhusområdet
Förindustriell tid:
Kyrkbyn
1960-talet:
Enstaka villor
och småskaligt
industriområde
5
Tids- och rumsmatris
6
Bondejordbruk
vattensamling dit djuren drevs ihop under natten.8
Generell nivå
De tidigaste formerna av jordbruk började bedrivas under stenålder.
Människan gick från att vara jägare och samlare till att uppehålla sig
längre tid på en och samma plats och röja mark för odling.4
Under medeltidens början kristnades landet och under århundradena
efter tusentalet var kyrkobyggandet intensivt. De flesta församlingar
fick sin egen kyrka, vilken fick en central plats i byn och fungerade
som mötesplats både socialt och religiöst. Nära kyrkan låg byplatsen
eller tåån vilket ofta var i anslutning till fägatan. Denna fungerade som
byns offentliga rum och så småningom kunde även de obesuttna och
fattigaste i byn få tillåtelse att uppföra en liten så kallad backstuga här.9
Under århundradena runt Kristi födelse skedde intensifierades
jordbruket och det är från och med då man kan börja prata om ett
framväxande bondesamhälle. Man började stalla boskapen under
vinterhalvåret vilket ledde till att man slog och torkade gräs under
sommaren för att använda som foder. Vinterns gödsel sparades till
åkern vilket gynnade produktionen av spannmål. Begreppet ”Äng är
åkers moder” förklarar detta system som i århundraden framåt blev så
betydelsefullt för livet på den svenska landsbygden.
Under 1800-talet genomgick många byar i Sverige ett skifte som
reglerade markägoförhållandena mellan gårdarna. Laga skifte som
började gälla 1827 medförde att många byar splittrades då gårdar
flyttades till nya platser som låg närmare de nya åkermarkerna. Detta
innebar att man fick ett annat sätt att strukturera bebyggelsen då man
övergav det gamla bylandskapet med koncentrerad bykärna omgiven av
åker- och ängsmarker, vilket i förlängningen gett stora konsekvenser i
landskapsbilden.10
Byar bestående av några få gårdar utgjorde den centrala punkten i det
förindustriella jordbrukssamhället, både geografiskt, socialt och
ekonomiskt. Gårdarna lokaliserades tätt intill åkrarna och även om
varje familj ägde sin egna mark arbetade man ofta tillsammans med
jordbrukets olika moment.5 Varje gård kunde bestå av flera byggnader
uppdelade i funktionstyp med mangård för familjen och fägård för
boskapen. Till det kunde även finnas brygghus, loge, spannmålsbodar,
källare eller tvättstuga.6 Byggnadsskicket var beroende av
materialtillgången på platsen som exempelvis timrade stugor där det
fanns gott om virke. Tomt, åker och äng utgjorde tillsammans
inägomarken som omgavs av hägnad för att stänga ute kreatur. Smala
fägator ledde från bykärnan till utägan med hagar och betesmarker för
djuren.7 Fägatan var ofta belägen intill en bäck eller annan
Samhällsnivå
Området där Säve ligger idag har en lång användning som
jordbruksbygd och boplats. Den rika förekomsten av fornlämningar
berättar om att platsen varit bebodd i tusentals år. Speciellt mycket
lämningar av boplatser från stenålder till järnålder finns längs
skogskanten till höjden vid Svarte mosse.11 Kyrkan i Säve byggdes i
början av 1200-talet så människor har åtminstone bott här sedan dess,
antagligen längre. Det var kyrkan som gav byn dess namn; Kyrkbyn.
Eftersom området runt byn karaktäriseras av ett berg- och dallandskap
hölls sänkorna öppna för odling eller ängsmark medan höjdpartierna
4
8
5
9
Cserhalmi s 65-79
Cserhalmi s 80-92
6
Werne s 34-35:48
7
Cserhalmi s.93
Werne s 34-35
Werne s 35-37
10
Werne s 269-272
11
Raä Fornsök
7
passade för bebyggelse eller utmark. Åkrarna i Kyrkbyn var till största
delen belägen väster om byn där marken bestod av fin lerjord som var
förhållandevis lätt att plöja. Öster om byn är jordmånen en tyngre
lerjord vilken med dåtidens jordbruksredskap var svårplöjt varför
dalgången här användes som ängsmark.12
Objektsnivå
Kyrkan är daterad till någon gång mellan 1200 – 1220, men fick sitt
huvudsakliga utseende under mitten av 1700-talet. Kyrkobyggnaden är
av sten med vitputsade väggar och brant skiffertäckt tak. Tornet med sin
överdel av trä och plåtklädda takhuv är ett mycket karakteristiskt
blickfång. Ett intressant element i interiören är de dekorativa
takmålningarna i långhuset och koret.15
Områdesnivå
Det dåtida Säve Kyrkby var belägen på en höjd med öppna marker runt
omkring. Gårdarna var belägna på de högsta punkterna och en väg
slingrade sig mjukt runt höjdpartierna fram till kyrkan. Bakom kyrkan
rann en liten bäck och ut mot ängarna fanns en damm. Kartor från
1800-talets början visar en smal väg som leder från kyrkogården över
bäcken. Idag har denna plats fortfarande namnet Tåån vilket gör att
man kan dra slutsatsen att byplatsen tidigare legat här.
Kyrkbyn genomgick storskifte 1821 och laga skifte 1830 men få av
gårdarna flyttades, kanske ansågs marken och byns organisation vara av
sådan art att det var det mest gynnsamma för gårdarna. Fyra gårdar
nämns på laga skifteskartan: Bergegården belägen på kullen strax norr
om kyrkan, lite bortanför den låg Gullringegården och Kyrkeby
Nordgård och öster om kyrkan låg Björsegården. Alla gårdar var
byggda i trä och hade en sluten gårdsform.13
Från 1800-talets slut fram till 1900-talets början ersattes de enskilda
mangårdsbyggnaderna med nya men gårdarnas placering och
vägsystemet behölls.14
Figur 4. Säve kyrka sedd från norr. Fotograf – Emma Rosenblom (2011)
12
Lmk 1 och Jordartskartan
Lmk 1 och 2
14
Lönnroth s 319-321
13
15
8
Lönnroth s 319-321
Sekelskiftet 1900
lertegel. Deras placering i landskapet möjliggör en öppen vy över tågen
som passerar på Bohusbanan, säkerligen en slående syn för den
nyinflyttade. Villan som fenomen har sina rötter kring sekelskiftet 1900
då rikare familjer sökte sig ut från städernas larm och sanitära
problem.17 Innan var det vanligt att fattiga sökte sig ut på landsbygden
och uppförde rena kåkstäder för att kunna pendla in till stadens
fabriksarbeten. Den rörelse som de mer välbärgade stod för var dock
något helt annat, man byggde stora hus med alla bekvämligheter tiden
kunde erbjuda. Järnvägen var en nödvändighet för dessa villakvarters
överlevnad och den livsåder som möjliggjorde att landsbygden i
stadens omedelbara närhet blev ett tänkbart alternativ för samhällets
högre klasser.
Generell nivå
I och med att Sverige, likt resten av västvärlden under 1800-talet,
började industrialiseras och maskiner tog över mycket av det arbete
som hästar och arbetare innan utförde, uppkom också en annan
företeelse, järnvägen och med den kom en förändring som ändrade det
svenska samhället och framförallt landsbygden för alltid. Med
industrialismen ökade tillexempelvis bönders konsumtion och
levnadsstandard på det vis att de nu kunde köpa färdigproducerade
varor och järnvägen var en viktig komponent i detta genom att frakta
varor och människor till marknader och affärer.16 Järnvägen kom att bli
en viktig kugge i det ekonomiska hjulet och en förutsättning till ett mer
utvecklat Sverige.
Områdesnivå
En direkt följd av järnvägens utbyggnad under slutet av 1800-talet och
under 1900-talet, var att det växte upp handel och bostäder runtom de
nybyggda stationsområden och kyrkans obrutna kontinuitet som
centrum och självklar mötesplats i bygden ändrades till förmån för
stationsområdet. Det var precis detta som hände i Säve och fokus på
utbygganden av byn lades inom stationsområdet. Villorna längs
bergskanten uppfördes efter att stationshuset byggts och Säve etablerats
som ett järnvägssamhälle, ett viktigt steg för att bostadsbebyggelsen i
den äldre byn skulle ta fart. Byggandet av bostäder en bra bit norr om
den gamla bykärnan kring kyrkan förstärkte den ändrade synen på
vilken byggnad som utgjorde centrum i den moderna staden. Den
storslagna bebyggelse som villorna utgör var säkert något av en
paradgata i Säve för bättre bemedlade som inte längre krävde
jordbruksmark för sitt uppehälle utan istället ville ha närhet till
kommunikation.
Samhällsnivå
Från Göteborg och med slutstation Strömstad, byggde man Bohusbanan
i början av 1900-talet och tanken var att det skulle bli en mycket viktig
linje som skulle fortsätta in i Norge men i och med unionsupplösningen
föll dessa planer i stöpet. Vid byggandet av järnvägen tillämpade man
ibland konceptet bryta bygd, vilket innebar att man placerade en station
vid en liten by eller grundade en ny enkom för järnvägens bruk. Men i
Säves fall var Säve redan en sedan länge existerande by och växte
antagligen när järnvägen började trafikera byn. Rent geografiskt är
stationen placerad öster om kyrkbyn. Strax norr och öster om Säve
station finns ett pärlband av fritt liggande villor längs skogbrynet. I
ryggen har de berget Tåfjäll och väster ut öppnar sig Säveslätten.
Villorna ligger längs en rak gata med varannat hus indraget vilket
skapar ett spel mellan husen och ger vyn liv. Husens karaktär är den
bohusländska villan, granitsockel av sprängsten med följande två
våningar i trä klädda med locklistpanel, taktäckningen är i regel rött
16
Nyberg s.64
17
9
Eriksson s 80
1960-talet
Figur 6. Radhusområdet i Säve 1967
Generell nivå
Bebyggelse av den typ som finns längs Gullringevägen på en
rektangulär tomt var vanlig under 1960-talet och ingick i det statligt
finansierade miljonprogramsbyggande som rådande vid tiden. Behovet
av bostäder var enormt och pengar sköts till för att snabbt producera
bostäder som kunde tillgodose detta behov. Radhus kom att utgöra en
dryg tredjdel av de bostäder som uppfördes under perioden.
Karaktäristiskt är kvarterens placering utan hänsyn till den befintliga
naturen, åkermark byggdes igen och berg sprängdes bort för att snabbt
kunna uppföra bostäder till en så låg kostnad som möjligt. Den
bebyggelse som låg framför kyrkan revs då husens standard
förmodligen inte var tillräckliga för den nyinflyttade barnfamiljen som
förväntade sig ett högre utbud i sitt boende. Den moderna tegelvillan
erbjöd istället ett energisnålt hus uppfört med standardiserad inredning
där alla bekvämligheter rymdes.
Figur 5. Säve stationshus sett från nordväst 1967.
Detaljnivå
Järnvägen drogs intill vägen som går mitt igenom Säve och
stationshuset byggdes i två nyanser av brunt tegel på de forna
åkermarkerna som i och med byggandet fick ett ändrat ändamål och
man behövde inte längre all tillgänglig åkermark för att producera mat
utan kunde istället nyttja jorden för annat.
10
Områdesnivå
Beslutet att bygga igen vad som tidigare säkert var viktig
jordbruksmark pekar på den utveckling vi såg under efterkrigstiden där
ett modernt jordbruk inte längre behövde små åkerlappar och där
bostadspolitiken var så stark att nyttjandet av marken kom på skam
gentemot behovet av bostäder.
Modern tid
Många väljer att bosätta sig utanför storstaden i en lantlig miljö för att
därifrån pendla in till sina arbetsplatser. I Säve har inte tåget stannat
sedan 1978 men idag förs en debatt bland de boende om att ändra på
detta. Det har startats en grupp som kallar sig Nätverket för tågstopp i
Säve som har som mål att inom ett till två år få tåget att stanna igen.
Figur 7. Lekande barn i radhusområdet 1967
11
Läsbarhet
fungerar fortfarande som bostäder och har ett arkitektoniskt uttryck som
härstammar från villabebyggelsen runt sekelskiftet med ljus
locklistpanel, verandor och snickarglädje.
Vägstrukturen ger intryck av att vara organiskt framväxt och har inga
tvära vinklar. Flera vägar möts på platsen framför kyrkan där en
knutpunkt skapas.
Området har en agrar karaktär som skapas av naturliga element som
uppskjutande stenblock, men även de oregelbundet placerade gårdarna
samt de betade sluttningarna ned mot den öppna åkermarken i öster.
Härifrån har man god utsikt över Säve och det omgivande landskapet.
Begreppet läsbarhet används för att förklara hur framträdande Säves
historia är i dess fysiska miljö i dag. Genom att studera Säve utifrån det
perspektiv som används i tids- och rumsmatrisen finns möjlighet att
tolka de definierade epokernas läsbarhet och även diskutera dess
robusthet i landskapet.
Kyrkbyn
Läsbarhet
Kyrkbyn har en historia som åtminstone sträcker sig till tidig medeltid.
Centrala berättelser förknippade med platsens historia handlar om
jordbruk och religiöst utövande, berättelser som fortfarande är läsbara
och aktuella på platsen idag.
Den forna ängsmarken öster om kyrkan är uppodlad och dagens Säve är
lokaliserat till det område som brukades som åkermark för några
hundra år sedan. Markanvändandet och jordbruket i det medeltida och
förindustriella samhället har därför förlorat vissa delar i det som gör det
begripligt, men det kontinuerliga jordbrukandet på platsen har bibehållit
förståelsen av Kyrkbyn som en jordbrukande by. De betade
sluttningarna och öppna markerna öster om kyrkan hör till Kyrkbyns
kontext och gör att platsen blir läsbar. Det ökar även förståelsen för att
platsen har en äldre historia som boplats än de enskilda byggnaderna
var för sig kan berätta. Detta kan jämföras med den västra sidan av
Kyrkbyn där modern villa- och radhusbebyggelse ligger tätt intill
gårdarna och där platsen som historiskt jordbrukande by därmed
förlorat läsbarhet på grund av att förståelsen av gårdarnas sammanhang
inskränkts.
Figur 8. Ett av de äldre husen i kyrkbyn. Fotograf - Fredrik Olsson (2011)
Beskrivning
Kyrkbyn är belägen på en bergsrygg i östra delen av Säve. Kyrkbyn
består av kyrkan, kyrkogården och några få gårdar öster och norr om
kyrkan, varav två bedriver jordbruk än idag. De tidigare mangårdarna
12
och denna plats framstår som ett centrum i Säve. Detta signaleras av att
bebyggelsen sluter tätt om gaturummet och har en högre höjd och större
volym än omgivande byggnader. Här finns något annat än en bit väg,
här skapas en rumslighet. Byggnaderna är av liknande karaktär. De är i
två plan med ljus locklistpanel, tillkomna någon gång under första
halvan av 1900-talet. Högst upp på gatan mot Brunstorp ligger den
gamla lanthandeln i Säve. En äldre villa från sekelskiftet med vit
locklistpanel och veranda har en utbyggnad med skyltfönster mot gatan.
Här finns dock ingen verksamhet längre.
Figur 9. Utsikt över kyrkbyn från Tåfjället 1967.
Tillsammans med de öppna markerna är gårdarnas oregelbundna
placering på bergsryggen, de många tillhörande uthusen och
ekonomibyggnaderna, fruktträdgårdar, stengärdsgårdar och slingrande,
organiska vägar alla tydliga indikatorer på äldre jordbrukarbygd som
blir begripliga för en betraktare av detta landskap.
Helhetsmässigt upplevs stationsområdet som ett brokigt område, med
olika verksamheter och utseende. Kongahällavägens sträckning rakt
genom området gör att det även upplevs som splittrat och
osammanhängande, speciellt med tanke på den stundtals intensiva trafik
som passerar.
Kyrkan, kyrkogården och den öppna platsen framför kyrkan är stabila
komponenter som gör kyrkbyns stora betydelse som religiös och social
samlingspunkt i bygden tydligt läsbar och bidrar även till förståelsen av
platsens funktion som central punkt i byn.
Stationsområdet
Beskrivning
Stationsområdet är beläget väster om järnvägen, från stationshuset och
söderut längs Kongahällavägen. Området karakteriseras av mindre
industriverksamheter med butiker, skrotupplag och lager intill vägen,
inhägnat av stängsel. Bebyggelsen som hör till industrierna består till
största del av låga, plåtinklädda hus med flackt tak. Intill industrierna
finns två parkeringar samt några få mindre lägenhetshus varav det ena
är en ombyggd kvarn.
I den södra delen av stationsområdet går Högagårdsvägen in väster i en
vinkel mot Kongahällavägen och skapar en förbindelse mellan
Brunstorp och Säve. På Högagårdsvägen ligger idag en liten närbutik
Figur 10. Den nedlagda lanthandeln på Högagårdsvägen. Fotograf - Erika Perssson (2011)
13
Läsbarhet
Stationssamhället vittnar om en period i Säves historia som markerar en
förhållandevis kraftig expansionsfas. Centrum i byn flyttades från
kyrkan till området söder om stationshuset där ett sekulärt centrum
skapades med framväxande handel under 1900-talets första del.
Än idag idag är Högagårdsvägen ett slags centrum även om dess
betydelse som sådant kraftigt minskat. Byggnadernas enhetliga uttryck
och större byggnadsvolym än omgivande
hus gör att de till viss del blir fattbara som en läsbar enhet. Gatans
rumslighet och skyltfönster på vissa av husen är element som ger en
viss, om ändå knapphändig, förståelse av gatans tidigare funktion som
handels- och mötesplats.
Beskrivning
Folkhemsbebyggelsen i Säve består främst av ett radhusområde byggt
1963-64 och ett tiotal tegelvillor där de flesta är byggda mellan 1965
och en bit in på 1970-talet.
Radhusen
Radhusområdet var inflyttningsklart på våren 1964 och byggdes som en
del i det svenska folkhemsbyggandet och har med dagens mått räknade,
en relativt liten boarea på ca 100 kvm med en liten trädgårdsplätt på
framsidan. Hela området ger ett mycket enhetligt och städat uttryck,
dock i vissa fall en aning slitet. Husen ligger placerade i fem längor
bredvid varandra. En intressant och fin detalj är de små och smala
trädgårdsgångar som bildas på baksidan mellan husen på grund av dess
placering. Byggnadshöjden jämfört med omkringliggande bebyggelse
är mycket låg och området blir av den anledning ett mycket unikt
tillägg för Säve och det är det enda i sin stil. De olika längorna
färgsättning har byggts upp genom att framförallt använda två olika
färger som accentuerar med varandra, till exempel gult och brunt. Då
husen ligger vända med entréerna vända mot varandra skapas ett
mycket levande rum med mycket som aktivitet och man har även
fönster ut mot den gata som skapas och även detta bidrar till att gatan
känns levande. Genom att ha den mesta aktivitet lagt åt samma håll,
skapar det utrymme för lugn på andra sidan husen.
1960-talet
Figur 11. Radhusbebyggelsen sedd från söder. Fotograf - Emma Rosenblom (2011)
14
Villorna
Modern tid
Villorna är ett mycket typiskt exempel för homogen villabebyggelse
från 1960-talet och liknande villor kan ses på gator i resten av Sverige.
Det är en gata med tegelhus i mörka färger och svarta tak. Endast ett
par hus på gatan är byggda med ljus träpanel och dessa, i kontrast med
de mörkade färgerna ger intrycket att de skulle komma från en annan
epok, men alltså byggda under samma period. Deras placering på
tomterna är ganska lika, ena kortsidan är vänt utåt mot vägen och
placerar på så vis entréerna på långsidan som vetter från den
närliggande järnvägen. Järnvägen som är måttligt trafikerad skapar inga
allt för stora olägenheter men bättre skydd i form av något plank eller
staket skulle behövas om de demografiska förhållandena skulle ändras
till att det flyttade in mer barnfamiljer, vilket inte nu är fallet.
Församlingshemmet för Svenska kyrkan ligger i direkt anslutning
villabebyggelsen och går i samma stil som villorna.
Beskrivning
Den moderna tidens avtryck i Säve syns främst i form av friliggande
villor i området mellan radhusbebyggelsen och Kyrkbyn. Som en
förlängning av den äldre vägen runt gårdarna i Kyrkbyn ligger den
nybyggda vägen Gullringegård insprängd i en bergsskreva i
bergsryggen. På gatans östra sida ligger ett tiotal villor i fil med en
regelbundenhet och likformighet i både form och skala. Villorna på
gatans västra sida har en större variation i form och skala. På andra
sidan järnvägen sett från stationshuset kompletterar enstaka nyare villor
äldre bostäder från första halvan av 1900-talet.
Läsbarhet
Villorna längs Gullringegård är på grund av dess regelbundna struktur
och homogena uttryck tydligt fattbara som ett modernt bostadsområde.
Läsbarhet
Radhusområdet ligger relativt nära den äldre kyrkbynsbebyggelsen och
det går inte att missta sig att det är byggt enligt helt andra principer. I
området har man prioriterat störst antal bostäder, på bekostnad av
insynsskydd och trädgård. Likaså som villabebyggelsen ger detta
området en tydlig bild om den våg av nybyggande som drog genom
Sverige. Villorna är relativt enhetligt byggda och placeringen av husen
på tomterna följer samma mönster och skapar rumsligt ett mycket långt
rum och inget för nuvarande vittnar om att det innan här har varit
åkermark förutom husens unga ålder som kan tyda på att marken kan ha
haft en annan funktion. Området har en hög autenticitet för
villaområden byggda på 1960-talet.
15
Förståelse av läsbarhet i Säve
användande bidrar till att bevara landskapets strukturer i form av öppna
landskap, men även bebyggelsens utformning. Att byns centrum
flyttades från kyrkan till stationssamhället vid sekelskiftet 1900 och de
närmast följande årtiondena är en annan bidragande faktor. Ny
bebyggelse har sedan dess tenderat att förläggas invid stationsområdet
vilket gjorde att yngre årsringar i bebyggelseutvecklingen bildades på
dittills obebyggd mark och alltså inte störde det område där kyrkbyn
ligger. Ytterligare en förklaring till kyrkbyns beständighet är det faktum
att trafiken på Bohusbanan slutade stanna vid Säve station 1978 och
därför gjorde platsen mindre attraktiv ur exploateringssynpunkt.
Skeenden på en generell- och samhällsmässig nivå har gett avtryck i
Säves fysiska miljö och genom ett historiskt perspektiv kan vissa
avgränsbara epoker, eller årsringar i tid och rum avläsas. Studerar man
den fysiska miljön på ett sådant sätt blir det även tydligt att vissa av
dessa epoker idag är mer läsbara än andra. I ett försök att förklara
varför kan begreppet beständighet användas som ett sätt att beskriva
hur vissa epoker tycks ha en förmåga att vara mer tydliga som
historiska dokument än andra. Naturligtvis minskar läsbarhet med ålder,
men det finns andra faktorer som påverkar. Den äldsta epoken i studien
rör Säves funktion som agrar by innehållande några få gårdar och
kyrkan som en central punkt. Trots sin ålder finns många komponenter
kvar som kan berätta något för oss om den tiden. En förklaring till
kyrkbyns beständighet är att jordbrukets kontinuitet. Ett bibehållet
16
1829
Ca 1900
Utvecklingen av Säve från förindustriell tid till idag.
1969
17
Ca 2010
Värdering
Värdematris
18
För att kunna tänka framåt och för att kulturarvet ska kunna integreras i
den framtida utvecklingen av Säve och inte fungera som en isolerad
enhet är det viktigt att identifiera olika värden som man vid ett senare
stadium kan utgå ifrån när det blir aktuellt med exempelvis omdragning
av nya vägar eller en förtätning av bebyggelsen. I Göteborgs kommuns
bevarandeprogram, ”Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg :
ett program för bevarande” angående Säve tar man upp kyrkan och
kyrkogården, det gamla vägsystemet, ett par gårdar, och till kyrkan den
närliggande jordbruksmarken.
När det gäller detta värderingsarbete har vi valt att jobba utifrån en
annan metod, DIVE-metoden, än den som Göteborgs kommun
antagligen har använt sig av när de har identifierat och värderat
landskapet. Det nuvarande bevarandeprogrammet av kommunen visar
på ett v förhållandesätt och en värderingsmodell där kulturmiljön till
största delen bärs upp av olika komponenter, här i form av kyrkan,
gårdarna och landskapet. Det är dessa som blir de viktiga att bevara och
satsa pengar på. En viktig aspekt att tänka på när det gäller identifiering
av kulturvärden är att förstå de större sammanhangen och att det finns
en kontext till det man väljer att spara, istället för att
beskriva vad ett kulturarv består av idag och hur det har tillkommit,
undersöker man även hur pass mycket ett kulturarv eller kulturlandskap
klarar av innan det blir för förändrat och sammanhangen och värdena
försvinner. En viktig faktor i denna process är invånarinflytande för att
på så sätt göra värderingen mer förankrad från ett annat håll än enbart
från antikvariens.
I Göteborgs översiktsplan beskrivs jordbrukslandskapet som
bevarandevärt på grund av sina höga natur- och kulturvärden. Området
runt Säve kyrkby pekas ut som ett ”allmänt intresse för kulturmiljö” i
avsnittet om värdefulla kulturlandskap.18 Ett fördjupande tillägg till
översiktsplanen rör jordbruksområden runt samhället. Dessa områden
beskrivs bland annat som kulturhistoriska odlingslandskap med rikt
innehåll av fornlämningar och gammal gårdsbebyggelse har brukats i
många hundra år och utgör vackra miljöer som i sig anses vara en viktig
tillgång. Man menar också att ett landskap som brukas kontinuerligt
och som görs attraktivt och tillgängligt förstärker upplevelsevärdena
med ett socialt och historiskt djup.19 Ett par av gårdarna, skyddas också
i form av att det ligger en detaljplan över området som innehåller vissa
restriktioner och krav gällande till exempel fasadmaterial, taklutning
och takmaterial m.m. planen innefattar också krav på att omgivande
träd, framförallt ädellövträd inte får tas ned på grund av den
platsbildande känslan den förmedlar, detta gäller även gärdesgårdar och
stenmurar.20
Innan vi diskuterar om eventuell förändring i Säve kommer vi gå
igenom de olika värden som varje område besitter. För att göra detta
kommer vi använda oss av tre olika värdegrupper. Det första är
Kunskapsvärden, där man fokuserar på ett områdes sammanhang,
representativitet, autenticitet och fysiskt skick. Det andra är
Upplevelsevärden, där man tittat på faktorer som identitets–och
symbolvärde, arkitektonisk eller konstnärlig kvalitet och den
sammanvägda miljön och sammanhanget. Det tredje värdet är
Bruksvärden där man prioriterar ekonomi, till exempel om man har
gjort stora investeringar i form av kapital och tid och funktion, där man
tittar på om byggnaden fortfarande används.
18
Översiktsplanen för Göteborg del 3 sid 55
Förslag till översiktsplan för Göteborg, Tillägg för jordbruksområden, s.21
20
Sbk:2
19
19
Förindustriell tid/medeltid
Sekelskiftet 1900
I den enkätundersökning som genomfördes bland invånarna i Säve
svarade de allra flesta som valde att delta på något sätt at det var det
öppna landskapet och den lantliga känslan som de uppskattade allra
mest med Säve. ”Levande landskap och öppna landskap” som en av
deltagarna skriver. Andra har mer tydligt uttalat tagit fasta på vad som
är det viktiga och värderar de delar som bygger det öppna och verkligen
levande landskapet, ”Lantligt med kossor inpå knutarna”. Det öppna
landskapet, kyrkan, och gårdarna har alltså i form av sina bibehållna
strukturer ett mycket stort kunskapsvärde och man kan med hjälp av
dessa pusselbitar, t.ex. kyrkan avläsa att i den här bygden finns det en
historia med kontinuitet.
Under sekelskiftepoken är det mest framträdande bidraget stationshuset
med tillhörande område som förändrade orten markant från stilla
landsort till en hållplats på den viktiga Bohusbanan. Ett annat tillägg är
de stora bohuslänska villorna som ligger placerade norr om stationen.
Villorna ger kunskap om den förändring i bostadsbyggandet som
inträffande när man slutade att försöka efterlikna adelns ståndsmässiga
herrgårdar och i stället valde att bygga friliggande och mer lättskötta
villor ett stycke bort från storstaden.
Kunskapsvärdet i stationsområdet ligger i den historia som
stationsbygganden och området tillsammans utgör genom att berätta om
den utveckling som ägde rum i Sverige på 1900-talet. Bygganden i sig
står kvar i bra skick och den omkringliggande miljön som tidigare har
använts till olika företag och affärer har i dag utvecklats till en
småskalig näringsmiljö och man har alltså fortsatt att nyttja området för
samma ändamål. Ett upplevelsevärde för stationshuset är det faktum att
själva byggnaden i sig är del av Bohusbanans utbyggnad och berättar
om en funktion som i dag är förlorad. Stationshuset är ritat av SJs
chefsarkitekt Folke Zettervall och det finns ett antal snarlika stationshus
längs med hela banan.
Även gårdarnas ursprungliga placering när man jämför med äldre
kartmaterial och man kan även observera vägnätets rundade och
slingrande form som följer bebyggelsen har ett mycket högt
kunskapsvärde i sig. Detta ger även ett stort upplevelsevärde att kunna
som besökare vandra omkring i området och förstå, genom till exempel
kyrkan, att här var det innan ett centrum och en mötesplats för
människor. Kyrkan som byggnad står som en symbol för hur pass viktig
kristendomen var i äldre tider och ger en samhörighet med äldre
generationer som verkat där och ligger begravda på kyrkogården. Även
arkitektoniskt har kyrkan ett stort värde och är ett viktigt dokument om
kyrkobyggande. Ett betydande bruksvärde har kyrkan, gårdarna och
åkrarna genom att de fortfarande används. Ett fortsatt brukande av
exempelvis åkrarna är lättare att fortsätta med eftersom man fortsätter
med samma aktivitet och kontinuiteten inte bryts för att starta något
nytt. Det mest tydliga som kom fram av enkätundersökningen var att
upplevelsevärdet av det öppna landskapet ger ett ännu värde i form av
trivsel och ökad livskvalité för invånarna. När det gäller ekonomiska
faktorer och från en hållbarhetssynpunkt finns det ett mycket stort
bruksvärde i att fortsätta att använda äldre byggnader.
På detta sätt är stationshuset en viktig källa till information i vilken
snabb takt som järnvägsnätet i Sverige byggdes ut och hur en person
kom att prägla så mycket av svenska samhällens arkitektur genom sina
ritningar. Med tiden har just den arkitekturen blivit mycket typisk för
stationer, till den grad att var man än i Sverige befinner sig så känner
man igen vad som är stationshuset.
I och med att stationsområdet byggdes och centrum förflyttades från
kyrkan till området på väster sida om järnvägen, blev Högagårdsgatan
mer och mer etablerad för olika affärer och på 50-talet finns här två
stycken lanthandlare och ett charkuteri. I dag finns här enbart en liten
20
Modern tid
livsbutik, Gröndals, men den ena bygganden som användes till
lanthandeln finns kvar än i dag och står fortfarande som en symbol för
hur annorlunda samhället såg ut för bara 50 år sedan och hur det har
gått från åker till stationsområde till nu ett småskaligt industriområde.
Villorna har upplevelsevärde i och med att dess arkitektoniska uttryck
är ett vackert och omväxlande bidrag till den blandade bebyggelsen.
Ur ett bruksvärde så används villorna fortfarande till bostadsändamål
och stationshuset, trots sin förlorade ursprungliga funktion, används det
nu i stället till kontor. Det omkringliggande området har ett värde i sig
att dess tänkta användning skulle vara föränderlig och det är inte tänkt
att affärer ska vara permanenta på samma sätt som en station är.
1960-tal
1960-talet i Säve representeras framförallt av två mycket olika
bostadsområden, ett villaområde och ett radhusområde. Villaområdets
kunskapsvärde ligger i dess tidstypiska utformning med tegelhus i
mörka färger och är ett område som man känner igen runtom i Sverige.
Figur 12. Gullringegård sedd från öst. Fotograf - Fredrik Olsson (2011)
Radhusområdet som ligger strax intill järnvägen har ett mycket
utmärkande arkitektoniskt formspråk jämfört den övriga bebyggelsen i
Säve. Dess låga och kompakta hus ger en mycket stor
sammanhängande bebyggd yta. Om man ser det i ett större
sammanhang är kunskapsvärdet att både villaområdet och
radhusområdet är del i det som i dag kallas folkhemsbygget, att man
skulle bygga ut Sverige och skapa mer boende. Det står som en symbol
i ett annars relativt lantligt område om den nya trenden att flytta ut
utanför staden och åter igen bo lantligt tvärtemot flera av de tidigare
generationerna valde bort landsbygden när de flyttade in till städerna
för att få jobb. Det största upplevelsevärdet både med villaområdet och
med radhusområdet är att de i dag är mycket populära bostadshus att bo
i.
Till modern tid räknas framförallt det villaområde som ligger nordväst
om kyrkan. Sedan har också ett enstaka antal tomter bebyggts med
villor. Ett stort kunskapsvärde som alla de olika epokerna bidrar till är
att göra Säve ett historiskt samhälle där man kan se de olika årsringarna
gör sig påminda genom sin blotta existens. Man kan se dess utvcekling
från ett samhälle med kyrkbyn som första anhalt, sedan flytten till
stationsområdet, samhället som byggs ut med 1960-tal områdena för att
bereda mer plats och sedan återigen kompletteras med bebyggelse in på
1990-talet. Alla dessa olika områden gör tillsammans ett
mångfacetterad och som även kommunen nämner i sitt
bevarandeprogram, ”en ovanligt bevarad bymiljö enligt göteborgska
21
förhållanden”.21 Denna oskiftade bymiljö kompletteras därefter steg för
steg med den efterkommande bebyggelsen i olika epoker. Denna
läsbarhet ger ett stort upplevelsevärde i form av att man kan identifiera
sig med de olika årsringarna och det i sin tur ger ett starkt
identitetsvärde och symbolvärde.
Möjligheter och tålighetsgränser
Sårbarhet
Med begreppet sårbarhet menas sannolikheten för minskning eller
förlust av definierade kulturvärden till följd av yttre eller inre
påverkan.22 Man kan också tala om tålighet vilket avser en strukturs
robusthet och varaktighet mot förändringar.
De värdebärande miljöerna i Säve har olika grad av sårbarhet. Den
moderna epokens villakvarter och 1960-talets radhusbebyggelse är inte
avhängigt sina sammanhang. Dessa bebyggelsestrukturer har flyttats in
i ett agrart sammanhang vilket gör att deras värdebärande egenskaper
inte är lika beroende av sin omgivning till skillnad mot det som kräver
den agrara miljön för att bli läsbar. Detta ger dessa områden en lägre
sårbarhet inför förändringar. Det finns dock vissa aspekter av 1960talets bebyggelsebestånd som har en högre sårbarhet. Radhusområdet
har värden som gör den utmärkande för sin tid och är kopplat till dess
täta struktur. Ett fysiskt ingrepp i denna struktur skulle innebära en risk
att minska detta värde.
Järnvägssamhället har en låg sårbarhet som område. Det karakteriseras
av kortvariga verksamheter och har en kontinuitet av föränderlighet. I
sin fysiska struktur är den väldigt fragmenterad och splittrad vilket gör
att den tål påverkan i högre utsträckning, vilket inbjuder till ingrepp i
den fysiska miljön. Kyrkbyn är sårbar i högre grad än de ovanstående
då den i stor utsträckning är beroende av sin omgivning och sitt
sammanhang. Kyrkbyns värden och läsbarhet är nära förknippade med
det öppna jordbrukslandskapet och kräver samexistens. Den fysiska
strukturen är känslig för förtätning och intrång i sin rumsliga kontext.
Jordbruksmarkerna är sårbara då dess värde som öppet landskap kräver
ett konstant brukande av småskalig art där dess värden bibehålls.
Figur 13. Vy över landskapet norr om Säve. Fotograf - Erika Persson (2011)
21
Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg.
22
22
Kulturmiljöanalys: En vägledning för användningen av DIVE-analys
Utvecklingspotential
Vidare så efterfrågas andra boendeformer än de som finns idag, drygt
99%23 av bostadsbeståndet i Säve är småhus eller hus. Många vill se
fler lägenheter för att på så sett få in en mer blandad befolkning i Säve.
Många uttrycker även en vilja att Säve ska växa och bli en levande ort,
men långsamt och småskaligt. Det är snarare en förtätning och
komplettering i existerande områden med nya boendeformer man
efterfrågar än storskalig nyexploatering av större områden för att värna
den lantliga karaktären. För att de önskemål säveborna ska uppfyllas
krävs en nybyggnation av bostäder vilket hade gett det ökade
kundunderlag både kollektivtrafiken och näringslivet kräver för att
kunna återetablera sig.
Förutsättningslösa visioner om hur Säve kan utvecklas både utifrån
boende- och antikvarieperspektiv kan bidra till otraditionella
möjligheter för kulturarvets fortlevnad och exponering.
Ett förslag som flera boende uttryckt är att återöppna Bohusbanan.
Den allra viktigaste frågan för säveborna är den bristande
kommunikationen enligt de svar enkäten gav. Framför allt helg- och
nattrafiken behöver förbättras vilket är centralt för exempelvis
ungdomar. Skulle tågtrafiken återinföras skulle många kunna tänka sig
att börja pendla kollektivt och restiden mellan Säve och Göteborg
skulle minska drastiskt, från 40 minuter till ca 10 minuter. En åtgärd
som skulle kunna genomföras idag med minimala ingrepp är att bygga
en pendelparkering i Säve för att uppmuntra till samåkning eller resor
med befintliga busslinjer, något som också saknas idag.
Fråga 5: Vad saknar du i Säve?
Bättre kommunikation
Mer
aktiviteter/föreningsliv
Livsmedelsbutik
Bättre kommunalt
underhåll
Annat
Figur 15. Vy ner mot Högagårdsvägen. Fotograf - Erika Persson (2011)
Figur 14. De flesta i Säve efterfrågar bättre kommunikation och service.
23
23
Fördjupad översiktsplan Tuve-Säve
Utifrån vad som framkommit under inventeringar och
värdeformuleringar kan Stationsområdet beskrivas som en splittrad
plats, avskuren från de östra delarna av Säve. Både Kongahällavägen
och järnvägen fungerar som barriärer och förhindrar att samhället får en
sammanhängande struktur med en tydlig mötesplats. Under vissa tider
på dygnet blir trafikbelastningen genom Säve väldigt hög. Precis strax
väster om Kongahällavägen vid den enda närbutiken i bygden, finns en
gata, Högagårdsvägen, med tidigare hävd som handels- och mötesplats.
Här finns en stor utvecklingspotential för ett ny centrumplats med ett
lokalt, småskaligt torg för stadsdelen att samlas på. Här skulle man
kunna ha olika verksamheter som kan berika samhället och öka
tillhörigheten till bygden. I en sådan vision måste trafiksituationen lösas
på ett bättre sätt, i ett större perspektiv med en ringled, på en lokal nivå
med cirkulationsplatser.
Kulturarvet har i sig självt stor utvecklingspotential och en
identitetsskapande funktion för Säve som bygd. Kulturmiljön måste
tillgängliggöras för allmänheten och öka dess pedagogiska funktion. Ett
promenadstråk runt Säves tydliga årsringar med kulturstationer där man
kan lära sig mer om området och sin by, möjligtvis med kartor och
andra illustrationsmaterial där besökare lätt kan spåra historien i dagens
landskap. På det sättet skulle Säves kulturarv lättare kunna visualiseras.
Figur 16. Faktorer som styr kyrkbyns förändringskapacitet.
Kyrkbyns kunskapsvärde ligger i de läsbara strukturerna i form av det
öppna landskapet, kyrkan och det bevarade vägnätet. Bruksvärdet i
området är starkt då dess obrutna kontinuitet som jordbruksbygd vilket
sammankopplas till kyrkbyns kunskapsvärde i form av exempelvis det
öppna landskapet. Det finns en utvecklingspotential i området för att
lyfta fram dessa värden, men samma värden gör platsen mycket sårbar
för förändring. Potentialen hänger på det fortsatta brukandet och därför
blir förändringskapaciteten låg.
Förändringskapacitet
Med förändringskapacitet menas en sammanvägd bedömning av värde,
sårbarhet och utvecklingspotential som ska leda fram till en beskrivning
av vad kulturarvet tålighetsgränser. Avsikten är att komma fram till de
kulturhistoriska handlingsmöjligheterna i området.
24
Handlingsmöjligheter
Göteborg stads översiktsplan och strukturstudien från 2003 beskriver
marken öster och norr om Säve som ett framtida exploateringsområde.
Samtidigt finns stora värden i den befintliga miljön vilket är själva
anledningen till att de boende uppskattar sin lantliga omgivning.
Det är viktigt att vara medveten om paradoxen kring
exploateringstrycket i området. Viljan att exploatera bottnar i en längtan
efter just de värden som riskerar att försvinna med densamma. Ett
sådant resonemang leder fram till förståelsen att exploatering inte får
ske på bekostnad av Säves kulturmiljöskapande värden utan
strategierna borde istället utgå från dessa. Utifrån ett sådant
resonemang kan man formulera nya strategier för att uppnå en hållbar
exploatering och formulera viktiga utgångspunkter för Säves framtid.
Figur 17. Faktorer som styr stationsområdets förändringskapacitet.
Styrmedel
Stationsområdet. Ett tydligt upplevelsevärde i området är stationshuset
som utgör ett tydligt exempel på Folke Zettervalls tid som chefsarkitekt
på SJ. De identifierade värdena i området rör framför allt Bohusbanan
och stationshuset, medan omgivningen präglas av föränderlighet.
Stationsområdets värde är inte beroende av sitt sammanhang i samma
utsträckning som kyrkbyn. De utpekade värdena existerar trots sitt
sammanhang. Att Högagårdsvägen är defenierad som en plats med hög
utvecklingspotential gör att stationsområdet sammantaget bedömas ha
en hög kapacitet att förändras.
1960-talets bebyggelse är delvis splittrad med sina villor men även
sammanhållen i sitt radhusområde. Radhusområdet blir den mest
sårbara delen av epokens avtryck i Säve. Nybyggnation nära intill
området hade inte påtagligt skadat dess värde, men en förtätning eller
annan förändring i den fysiska strukturen hade däremot inneburit en
risk. Förändringskapaciteten blir därmed måttligt.
Ny detaljplan/områdesbestämmelse
Säve kyrkby har i översiktsplanen från 1999 utpekats som
bevarandevärd på grund av sin för Göteborg ovanligt väl bevarade
bystruktur. De tätt belägna husen har byggts i den kuperade terräng som
det i dagen synliga berget utgör och har trots vissa moderniseringar till
stor del behållit sitt kulturhistoriska estetiska värde. Fastigheten Säve
3:27 skyddas idag genom en detaljplan som skapades 1997 då
mangårdsbyggnadens funktion skulle ändras från förskoleverksamhet
till bostadshus. Detaljplanen beskriver fastigheten kulturhistoriska
värden och skyddsbestämmelserna som ingår i planen reglerar följande.
Ändringar av byggnaden får inte förvanska dess karaktär eller dess
anpassning till omgivningen, även vissa äldre träd utpekas som
bevarandevärda och beläggs med skydd. Kyrkbyns övriga gårdar, 3
fastigheter, saknar idag helt skydd i något avseende vilket vi med
eftertryck påpekar bör upprättas. Ett detaljplaneförslag eller en
25
områdesbestämmelse bör formuleras där tydliga skyddsbestämmelser
kan fungera som skydd för den kulturhistoriska miljön. Dessa
bestämmelser bör skydda byggnadernas exteriörer samt deras placering
i landskapet. Ekonomibyggnader bör också omfattas av skyddet, likaså
stenmurar och gärdesgårdar samt den intilliggande betesmark som
tillhör gårdarna och som genom betning aktivt hölls öppen. Om
nybyggnation inom fastigheterna kommer på fråga bör denna regleras
utifrån det redan befintliga byggnadsbeståndet angående utseende, höjd
och materialval samt placering och utformning för att inte förvanska
den omgivande ömtåliga miljön.
Nytt kulturmiljöunderlag
Det befintliga kulturmiljöunderlaget, Kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse i Göteborg I & II, baseras på uppgifter insamlade på 1970talet och omfattar enbart gårdarna i kyrkbyn. Vi anser att nya beslut inte
kan tas med ett så utdaterat kunskapunderlag som fokuserar på enstaka
värdebärande objekt. Vi förespråkar att en uppdaterad inventering görs
som även undersöker större landskapsavsnitt som hör samman med
kyrkbyn.
Råd och rekommendationer
Placering av ny bebyggelse
För att bibehålla den lantliga prägel som karaktäriserar Säve som
samhälle och som dess boende så högt uppskattar krävs extra hänsyn
vid planering av ny bebyggelse.
Vår analys har resulterat i ett problematiserande av Översiktsplanens
och Strukturstudiens förslag till utbyggnad av Säve. De boende anser,
och studien visar att, Säve skulle må bra av att förtätas inom
närområdet till järnvägsstationen. Vi håller till stor del med om
strukturstudiens förslag till byggnation på kortare sikt väster om
spårområdet där det idag är delvis funktionslös mark och lätt
industriverksamhet. Detta hade skapat ett mer koncentrerat samhälle
genom att motverka den splittring som Kongahällavägen och järnvägen
orsakar och varit ett steg mot det Säve som boende efterfrågar. Detta
förslag följer också den ambition staden gett sig självt där man sagt att
ny bebyggelse enbart bör byggas i anslutning till redan bebyggda
områden. Studien har lett fram till att visa hur stationsområdets
utvecklingspotential kan bidra till att göra Säve till det samhälle som de
boende vill ha, med mer service, bostäder i olika upplåtelseformer och
större möjlighet för tågtrafik att stanna på stationen.
Figur 18. Förslag på möjlig avgräsning för ny detaljplan
26
läsbarhet är avhängigt sitt sammanhang. Dess värden riskerar att
reduceras eller på längre sikt försvinna om åkrarna bebyggs. Sedan
ställer en sådan byggnation större krav på en väl fungerande och tät
lokal kollektivtrafik, ett behov som hade varit mindre om man väljer att
istället förlägga de större bostadsområdena till Säves centrala delar.
Ny bebyggelse vid åkermarken öster om kyrkbyn kan tillåtas i form av
enstaka villor och placeras som bebyggelse på traditionellt sätt lagts i
den här bygden, längs bergsluttningar, på impediment, i mindre
sprickdalar eller i skogsbrynet. Det är dessa kompnenter som skapar
den identitet som finns i det här landskapet idag. Det nya
byggnadsbeståndet bör följa detta mönster för att harmonisera med sin
omgivning, det hade också möjliggjort för spännande arkitektur som
existerar på naturens förutsättningar och säkerligen väckt större intresse
än vad konventionella bostadskvarter på plan mark hade gjort.
Figur 19. Säves framtid? Fotomanipulering utifrån förslag från boende.
Ovanstående fotomanipulation kan ses som ett fantiserande om Säves
framtid där de boendes önskningar och analysens resultat helt fått
diktera hur en eventuell utbyggnad kan te sig. Valet av byggnadstyper
och antalet våningar är en fri tolkning där syftet inte är att visa ett
konkret förslag utan en alternativ vision där möjligheter och
förändringspotential presenteras på ett sätt som inte tagits med i
översiktsplanen och strukturstudien.
Översiktsplanens och Strukturstudiens utpekade område för utbyggnad
på längre sikt över som kyrkbyn anser vi vara olämpligt. De värden
som kyrkbyn besitter är starkt beroende av det närliggande öppna
landskapet, markens fortsatta brukande som jordbruksmark och
upplevelsevärdet som kyrkans obrutna kontinuitet utgör. Kyrkbyns
27
Källförteckning
Otryckta källor
Tryckta källor
Fördjupad översiktsplan för jordbruksmark, samrådshandling 2011-1109
http://www5.goteborg.se/prod/fastighetskontoret/etjanst/planobygg.nsf/vyFiler/%C3%
96versiktsplan%20-%20Jordbruksomr%C3%A5den-%C3%96versiktsplan%20%20samr%C3%A5dSamr%C3%A5dshandling/$File/SamradshandlingNy.pdf?OpenElement
Abrahamsson, Bengt & Kjellberg, Britt (red.) (2000). Översiktsplan för
Göteborg. Tuve-Säve : lokalt program. Göteborg:
Stadsbyggnadskontoret
Riksantikvarieämbetets fornsök sökord Säve
Cserhalmi, Niklas (1998). Fårad mark: handbok för tolkning av
historiska kartor och landskap. Stockholm: Sveriges hembygdsförb.
Jordartskarta SGU sökavsnitt Säve
Eriksson, Eva (2001). Den moderna staden tar form: arkitektur och
debatt 1910-1935. Stockholm: Ordfront
Arkiv
Stadsbyggnadskontoret Göteborg (Sbk)
Isacson, Maths & Morell, Mats (red.) (2002). Industrialismens tid:
ekonomisk-historiska perspektiv på svensk industriell omvandling
under 200 år. 1. uppl. Stockholm: SNS förl.
1. Strukturstudie östra Hisingen 2003
Lönnroth, Gudrun (red.) (1999-). Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i
Göteborg: ett program för bevarande. Göteborg:
Stadsbyggnadskontoret
2. Detaljplan Säve 3:27
Lantmäteriets kartarkiv (Lmk)
Reinar, Dag Arne & Westerlind, Ann Mari (2009). Kulturmiljöanalys:
en vägledning för användning av DIVE. Stockholm:
Riksantikvarieämbetet
1. Generalstabskartan Göteborg 1887
Werne, Finn (1993). Böndernas bygge: traditionellt byggnadsskick på
landsbygden i Sverige. Höganäs: Wiken
2. Laga skifteskarta 1829 Kyrkbyn
Översiktsplan för Göteborg. D. 1, Utgångspunkter och strategier.
(2009). Göteborg: Stadsbyggnadskontoret
3. Storskifteskarta 1821 Kyrkbyn
28
Illustrationsförteckning
Figur 17. Faktorer som styr stationsområdets förändringskapacitet. ... 25
Figur 18. Förslag på möjlig avgräsning för ny detaljplan.................... 26
Figur 19. Säves framtid? Fotomanipulering utifrån förslag från boende.
.............................................................................................................. 27
Framsida. Vy över kyrkbyn från öster. Fotograf – Fredrik Olsson
(2011)
Figur 1. Expansionsområdet öster om kyrkan sett från öst. Fotograf
Erika Persson (2011) ...............................................................................2
Figur 2. Utbyggnadsområdet vid Säve markerat med grönt ..................3
Figur 3. Expansionsområdet i Säve på karta från strukturstudien där de
mörka partierna är det stora expansionsområdet på lång sikt medan de
markerade fälten med vit fyllnad är de mindre på kort sikt. ...................4
Figur 4. Säve kyrka sedd från norr. Fotograf – Emma Rosenblom
(2011) ......................................................................................................8
Figur 5. Säve stationshus sett från nordväst 1967. ...............................10
Figur 6. Radhusområdet i Säve 1967 ...................................................10
Figur 7. Lekande barn i radhusområdet 1967 ...................................... 11
Figur 8. Ett av de äldre husen i kyrkbyn. Fotograf - Fredrik Olsson
(2011) ....................................................................................................12
Figur 9. Utsikt över kyrkbyn från Tåfjället 1967. ................................13
Figur 10. Den numera nedlagda lanthandeln på Högagårdsvägen.
Fotograf - Erika Perssson (2011) ..........................................................13
Figur 11. Radhusbebyggelsen sedd från söder. Fotograf - Emma
Rosenblom (2011) .................................................................................14
Figur 12. Gullringegård sedd från öst. Fotograf - Fredrik Olsson (2011)
...............................................................................................................21
Figur 13. Vy över landskapet norr om Säve. Fotograf - Erika Persson
(2011) ....................................................................................................22
Figur 14. De flesta i Säve efterfrågar bättre kommunikation och service
Figur – Emma Rosenblom (2011). ........................................................23
Figur 15. Vy ner mot Högagårdsvägen. Fotograf - Erika Persson (2011)
...............................................................................................................23
Figur 16. Faktorer som styr kyrkbyns förändringskapacitet. ...............24
29
30
Bilaga 1
Brev enkät svar
Fråga 1.
31 skriftliga svar (35)
9 email svar (15)
Fråga 1. Varför valde du att bosätta dig i Säve?
Lantligt
Uppväxt/giftemål
”Vi ville bo nära Göteborg utan att behöva bo centralt.”
”Lantligt med kossor inpå
knutarna.”
”Här finns mitt livs kärlek.”
Prisvärt område
Landet och centralt
Annat
Undantaget dem som växte upp här, är den största orsaken till
bosättning i Säve kombination lantligt men ändå nära in till storstaden
Göteborg. Ett ytterligare skäl som talar för Säve är möjligheten att få
bygga eller köpa ett eget hus och oftast då till ett billigare pris än inne i
innestadsområdet eller i dess närhet. Säve ses alltså som tillräckligt
långt bort från Göteborg för att vara lantligt med kossor inpå knuten
men ändå som en del av Göteborg.
31
Fråga 3. Hur anser du att miljön i Säve skulle påverkas av en ny
förändring i form av ny bebyggelse?
Fråga 2. Vilka karaktärsdrag är mest utmärkande för Säve?
”Lantligt och ett ställe som Göteborgs kommun lägger så
lite pengar på som möjligt”
” Landet med kor”
”Absolut till det bättre, det känns som samhället håller på att dö
ut!”
”Man känner de flesta människor, som man gör på landet”
”Gärna flytta industrier och bygga där”
De flesta av de boende karaktäriserar Säve som ett mycket lantligt
område som är tryggt, barnvänligt och med naturen som främsta värde.
Lantligt men ändå centralt tycker de flesta och flera uttrycker en
förvåning över att byn har kunnat bibehålla sin lantlighet, trots det korta
avståndet in till Göteborg innerstad. Småskaligheten är något som man
värderar och det faktum att man som invånare känner många i byn. De
negativa sidorna som påtalas är dålig service och en ovilja från
Göteborg kommun att satsa pengar på Säve.
De allra flesta Sävebor tycker i sina svar att det skulle vara positivt med
en utbyggnad av bostäder och att dessa skulle fungera som en garant för
att bibehålla underlag till exempel skola och buss. En ytterligare
fundering är också att med den ökade befolkningen som nybyggandet
ger har man också större chans till att få bättre social service. Man
påtalar dock vid flertalet gånger att en utbyggnad måste göras med
varsamhet och att de bostäder som tillkommer måste byggas på ett
sådant sätt att de passar in i den redan byggda miljön.
”… charmen här är att det inte är så tättbebyggt.”
Det som uttrycks inför ett framtida byggande av nya bostadshus är en
rädsla för att de värden som skapar den lantliga känslan i Säve kommer
att försvinna i och med att man kanske väljer att bygga på åkrar och
betesmarker. Ett flertal svar har gjort jämförelse med Torslanda och den
utbyggnad som har skett där på senare år och tycker att det skulle var
mycket olyckligt om något sådant tilläts hända i Säve. En annan aspekt
på ett stegrat bostadsantal är den ökning av trafiken som det kommer
medföra då Säve redan i dag upplever ett mycket högt tryck av bilar
och lastbilar på Kongahällavägen.
1
Fråga 4. Vilka områden/objekt i Säve anser du besitta störst
kulturhistoriskt värde för dig?
”Det lantliga, korna som betar”
”Kyrkan -kyrkogården(trots att jag inte är
kyrkobesökare)”.
”Levande landskap och
öppna landskap”
Det som många av Säveborna anser viktigt ur en kulturhistorisk
synpunkt är framförallt Säve kyrka men även fornminnena är viktiga att
vårda. När det gäller fornminnen är det framförallt de större
monumenten som Ragnhildsholmen och det som tros vara drottning
Hakkas grav, en stendös som nämns mest. Efter kyrkan och
fornminnena är det många som påtalar större landskapsavsnitt som
värdefulla att spara, som åkrar och öppna marker med betande djur och
för att kunna kvarhålla detta, levande och brukande bondgårdar. Ett
tydligt exempel på detta indirekt, är att många har valt att skriva Öxnäs
by som i sin egenskap av oskiftad by med en äldre bebyggelse värderas
högt. Säve stationshus tas upp som en viktig ingrediens i
stadslandskapet och kanske mer oväntade förslag som Bärby självplock
och sammanslutningar som Hembygdsföreningen finns också med i
svaren och visar på en mycket mer bredare fält än den som frågan
täcker in med sina alternativ objekt/område och en intressant parantes i
detta sammanhang är invånarna i Säve har föreställt sig Säve som ett
mycket större område än det som författarna har geografiskt tänkt sig.
2
Fråga 5. Vad saknar du i Säve?
Fråga 5.
”Pendeltågstopp!”
Bättre kommunikation
”En livsmedelsaffär med stort ekologiskt utbud”
Mer
aktiviteter/föreningsliv
”Ålderdomshem och hyresrätter”
Livsmedelsbutik
”Skräprensning utmed Bärby korsväg. Lagning av
gångbanor och sittbänkar”
Bättre kommunalt
underhåll
Det klart vanligaste önskemålet som finns bland Säveborna är att få
bättre kommunikation till Säve. Främst genom att man vill att Säve
station åter ska tas i bruk och låta pendeltåget stanna där. Men som ett
komplement eller som en första åtgärd efterfrågas också ha bättre
busstrafik på helgerna och speciellt på sena kvällar och nätter. Det näst
vanligaste önskemålet om vad man saknar, nästan lika vanligt som ett
återöppnande av Säve station är att man vill att det ska öppnas en större
livsmedelsaffär så att man inte behöver åka in till Göteborg eller
Kungälv. En annan mycket intressant kategori är bättre kommunalt
underhåll då man från invånarnas sida efterfrågar enkla och
förskönande åtgärder som t.ex. blomsterplanteringar längs med vägar
och olika platser, bättre skräprensning med fler papperskorgar och
lekplatser. Även en utbyggnad av upplysta joggingspår och förbättrade
cykelbanor till närliggande områden.
Annat
Bildtext: Vi konstruktionen av diagrammet har vi valt att om man ger
flera alternativ på vad man tycker saknas så förs båda förslagen in.
Under kategorin Bättre kommunalt underhåll förs saker in som
renhållning, naturvård och bättre cykel – och gångbana in m.m. under
kategorin annat hittar vi önskemål på mer lägenheter och bättre
möjligheter till bad.
3
riskerar att läggas ner och att det då bildas en ond cirkel att inga
barnfamiljer flyttar in. Enligt undersökningen anser man dock att det
viktigt på vilket sätt utbygganden görs och att bebyggelse en
kompletterar den äldre och småskaligheten behålls. Naturens
rekreationsmöjligheter och estetiska värden som vårdas av lantbrukare
är något som inte får försvinna. Dock är man inte främmande för att
lägenheter byggs, även där handlar det om att det görs på ett bra sätt.
Flera önskemål om att bygga ett nytt ålderdomshem har kommit fram
och att det skulle passa bra in i atmosfären.
Fråga 6. Vilken utveckling vill du se i Säve?
”Säve har en mycket stor potential att bli ett samhälle med bra
boendemiljö för många människor..”
”Att Säve skall få fortsätta att vara landet”
”Ett litet område med låga hus för pensionärer och ungdomar”
”Inga fler industritomter som delar Säve”
Det finns också mycket kvar att förbättra när det gäller dagens
kommunikationer och trafiksituationen. Först och främst, som även hör
samman med fråga fem, att tågstationen återöppnas. Ett öppnande an
stationen skulle leda till ett minskat tryck på redan hårt trafikerade
vägar, och inte minst vara ett bättre alternativ för miljön. Man skulle
även då kunna gör en del investeringar genom att bygga om
korsningarna vid Bärby korsväg och vid Gröndals servicebutik till
rondeller och förhoppningsvis leder dessa åtgärder till att den
kvarvarande trafiken flyter ännu bättre. Ett ytterligare förslag är också
att så fort som möjligt bygga pendelparkeringar, antingen vid Bärby
korsväg eller jämte stationen.
”Bevara småskaligheten och se till att de få jordbrukare som finns
kvar
har rätt förutsättningar att bedriva näringsverksamhet”
Den viktigaste framtida visionen för Säve och som många uttrycker är
att en utbyggnad av samhället faktiskt skulle gagna Säve på många
olika plan. Ett viktigt argument är att man vill ha en levande bygd så att
man till exempel kan hålla ett underlag till skolan och att den inte
4