Transcript Sörgården (Alfreds)

Sörgården (Alfreds)
Nedtecknade berättelser av min far Bertil Johansson och Karin Andersson, Svanhult 1995.
Nedtecknat av Rune Johansson från Svanhult.
I det norra bostadshuset i Sörgården bodde under tidigt 1900-tal Johan. Han var "sedig" och lugn.
Han var ofta hemma på Solbacken och hjälpte till.
Efter Johan bodde hans son Alfred Andersson med hustru Ellen här. Alfred var båtbyggare och
kallades Sör-Alfred eller Båt-Alfred. Anders Loms hustru Spå-Augusta i Åsa (Friskelstorp)
skaffade Ellen åt Sör-Alfred. Ellen var från Vikaskogarna, Beateberg. Det sas att Alfred gift sig
med henne för att hon var så rik. Hon var snäll men inte särskilt renlig av sig.
Ellen satt nästan alltid vid spisen och eldade, precis som Selma Hammarström i Skeppshult. Ellen
var sällan ute. Alfred däremot var gärna ute och skroderade och pratade.
Alfreds och Ellens barn hette Elsa och Alice (i Skövde). De hade också en dotter, som dog när hon
var 12 år av blindtarmsinflammation. Evert Andersson i Nolgården skjutsade henne till Karlsborg.
De blev dock stående vid bron i Karlsborg, då brast blindtarmen och hon dog. Stoppet berodde på
en 1 maj-demonstration. Alfred hade också en son vid namn Ture ihop med Nina i Sannerud.
Alfred hade 2-3 kor, gris och höns, som mest sköttes av hans dräng Karl Alfred. Själv ägnade
Alfred sig mest åt att bygga båtar, vättersnipor. De var kända för att vara bra. Alfred pratade gärna
och skröt lite. Bland annat sa han: "Folk töcker inte om Pelles båtar, men mina!"
Båtbyggare fanns flera i bygden, bl a Pelles i Uggletorp, Svenssönerna i Kopparhult, Herman
(nedre) i Kopparhult, Oskar (ogift) i Kopparhult, Kjällstrands i Ösjö, Johan Hammar i Svanhult,
John Nilsson i Svanhult och Alfred Andersson i Svanhult. Hos Oskar i Kopparhult fick Erik från
Höghult bo, eftersom de hade så många barn i Höghult. De flesta båtarna kördes med häst till
Forsvik, där de sjösattes. Sedan Einar Rolander, son till handlaren Karl Rolander, skaffat lastbil,
fraktades båtarna med den istället.
Alfred var glad i sprit. Alfred blev ofta lurad av de andra gubbarna att dricka mycket, för då
skroderade han så mycket och blev så rolig. Det var därför inte så konstigt att han på en
födelsedagsfest i Nolgården en gång ramlade utför trappan där, då han var full. Alfreds son Ture var
hemma hos Alfred en gång för att ge honom uppsträckning. Det tystades dock ner.
Alfred var stolt över sitt uppdrag att räkna slaktdjur i ladugårdarna. En gång var han hos StoreKullarn och hade syn där. Alfred frågade då om han hade gris. Då svarade Store-Kullarn: "Vi har
ingen gris haft, sedan Orvar var hemma". Ingen dolde något, men vrängde bort det, så det blev
aldrig några anklagelser!
Sör-Alfred och Ellen flyttade sedan till det södra bostadshuset i Sörgården, där de bodde under min
barndom i Svanhult på 1950-talet.
Huset och fastigheten ägs och brukas idag av Christer Larsson, barnbarn till Karl Larsson. Christer
bor där permanent med sin familj och har på senare tid också byggt tre uthyrningsstugor strax norr
om Sörgården.
Rune J