Transcript Ingela Hällsten Krönika

Krönika:
Ingela
Hällsten
FAKTA
Namn: Ingela Hällsten
Ålder: 30
Gör: Driver företaget Artfine med tjänster
inom retorik och kommunikation
För fem år sedan skrev jag en krönika i en av Stockholms
morgontidningar. Rubriken var ”Stockholm har gjort mig till
en bitch”. Jag beskrev hur storstadens fenomen hade gjort
mig arg, stressad och irriterad. Mitt tålamod testades varje
dag på väg till jobbet. Inställda tåg pga signalfel. Någon
som spelar dragspel i örat på tunnelbanevagnen. Letande
efter parkeringsplats så länge att polisen stoppar dig och
ifrågasätter dina motiv.
Efter åtta år flyttade jag tillbaka till Skellefteå. Jag insåg hur många timmar jag
skulle spara i restid och att jag skulle få en lugn och avslappnad vardag utan besvärligheter. Trodde jag.
Visst, här finns inga tidningsjonglerande Metro-utdelare. Inga attackerande säljare och inga timmar spenderandes inklämd mellan rökare, hånglande par och med
en ryggsäck rakt i örat.
I Skellefteå kan man korsa torget mellan Frasses hamburgare och Lindex utan
plågor. Man kan avslappnat låta gubben med mjölken gå före i kön. Ingen stress,
ingen irritation.
I Skellefteå kan man bo i en lägenhet mitt på torget utan att väckas en tisdagnatt
av en spontan studentfest, för här super man på helgen. I Skellefteå kan man hyra
en garageplats som kostar mindre än själva bilen. I Skellefteå kan man stiga upp en
kvart innan jobbet och ändå hinna i tid, om det inte är rödljus vid E4:an. I Skellefteå
ringer förskolan upp och undrar om man vill ha en plats till hösten. Ingen stress,
ingen irritation. Trodde jag.
Jag har nu själv skapat det som har fått mig att omvärdera ordet tålamod. En son.
I början var det en pärs. Som amatör-mamma är det mycket man ska ha koll på.
Alfred, bit inte de andra barnen! Var är nappen??? Ät inte på toaborsten! Du måste
ha på dig blöjan! Nej, är det där mina glasögon du rivit sönder?
Nu känner jag mig totalutvilad om jag får sova mer än fem timmar. Jag är glad om
jag kan duscha utan att någon gråter i 10 minuter och bankar på dörren. Jag strålar
av lycka om jag en dag slipper torka gröt och blåbär slangbellat in i väggen.
Nu för tiden är jag tålamodet själv. Som andra vana mammor ser jag lugnt på
när Alfred leker och utforskar världen. Härligt. Han är så nyfiken. Jag stressar inte
upp mig för småsaker. Har en avslappnad inställning och hetsar inte upp mig så lätt.
NEEEEEEEEEEEJ ALFRED!
HACKA INTE MED GAFFELN PÅ TV-SKÄRMEN!