Transcript 2 - Lafa

Höstens
Lafakurser
2/10 Om hiv, sex & sånt Migranter och
sexuell hälsa
OMSLAGSFOTO: Ulrica Zwenger
4
Nu vill hon stödja andra
Amanj
Salehi,
blivande
hälsokommunikatör,
vill gärna
arbeta
med
sexualitet
och hälsa
bland
migranter.
6
15
Vägledare för nyanlända
För första gången utbildas
hälsokommunikatörer i
Stockholms län.
Utbilda dig på Lafa!
Presentation av höstens
kurser och seminarier.
9
19
Migrationens sexuella
risker
Charlotta
Holmström
har sammanställt all
forskning på
området.
På spaning efter passionen
Är den passionerade
kärleken omodern?
26
”I kristider får preventionen
stryka på foten”
Lettland har många hivpositiva men lite pengar till
att förebygga spridningen.
10
28
Tystnad och livsfarlig skam
Nyanlända hivpositiva måste
få mer känslomässigt stöd.
Lyckad satsning i
Vitryssland
12
Sex och samlevnad för
unga ensamkommande
Nu startar Järva mansmottagning och Lafa ett projekt
tillsammans med personal
på sex ungdomsboenden.
ANNA DAHLQVIST
INSIKT 2/10
22
29
Samarbete i ny form
”De kallar oss mördare”
I Colombia pågår en hård
kamp för rätten till abort.
30
kampanjen bloggar tio kända
och okända personer om sex
och musik.
Förutom kondomutdelningen
på olika platser i Stockholm
kommer resenärer i Top Cabs
taxibilar att erbjudas kondomer
under kvällar och nätter.
13 september går det att skicka
en påminnelse från kampanjsajten Klamydiamåndagen.se.
till kompisarna via sms, mms
eller mejl. Där kommer också
att finnas länkar med information om vilka mottagningar
som har drop in för klamydiatestning.
Lafa tar på uppdrag av
Socialstyrelsen fram årets
kampanj som kommer att
kunna användas i hela landet.
Avsändare blir Nationella
Hivrådet i samarbete med
respektive landsting.
Böcker, film, Kortfattat
På gång på Lafa
VILKEN LÅT VILL
DU LIGGA TILL?
Årets kondomkampanj från
Lafa bygger på kopplingen
mellan sex och musik. Tusentals kondomer förpackade i
små skivomslag med kända
artister, bland andra The
Sounds, Sibel och Lasse
Stefanz, kommer att delas ut
i samband med festivaler och
konserter under sommaren.
På konvoluten uppmanas
mottagarna att gå in på
kampanjbloggen Kondom08.nu
och rösta på den låt de helst
vill lyssna på när de har sex. En
INSIKT – om hiv, sex & sånt
ges ut av Lafa, enheten för
sexualitet och hälsa inom
Stockholms läns landsting
Telefon, växel 08–737 35 50
Fax 08–737 36 40
Postadress:
Box 175 33, 118 91 Stockholm
Besöksadress:
Västgötagatan 2, Stockholm
2 INSIKT
2/10
topplista med de populäraste
ligglåtarna skapas både på
Kondom08.nu och på Spotify.
De fem populäraste förslagen
vinner premiumkonton. Under
KLAMYDIAMÅNDAG
I HELA LANDET
När de heta sommarnätterna
ebbat ut är det dags att påminna om testning. (Gäller förstås bara dem som någon gång
glömde kondomen …)
Inför Klamydiamåndagen
Redaktör
Hanna Ådin
[email protected]
Telefon 08–737 35 57
Ansvarig utgivare:
Anna-Karin Asp
www.lafa.nu
Redaktionskommitté:
Karolina Höög
Martina Junström
Thérèse Juvall
Lis-Marie Kanon
Gunilla Neves Ekman
Robert Pantzar
Olle Waller
Hanna Ådin
TREVLIG SOMMAR!
Layout: Lotta Continua
[email protected]
Prenumeration och
adressändring:
Claes Sjöstedt
[email protected]
Telefon 08–737 35 50
Tryckt hos Sjuhäradsbygdens
Tryckeri, Borås ISSN 1104-0912
☎
LEDARE
INSIKT
ringde till …
Frihet och kondom
MARIA
GRANBERG,
…
kurator på Haninge ungdomsmottagning,
som nu erbjuder ungdomar stödsamtal
över internet och webbkamera.
Hur kommer det sig att du började med
terapeutiska samtal via webbkamera?
– Det var ungdomarna själva som frågade
om inte vi kunde träffas via Skype, till
exempel när de reste bort en tid. Det
väckte min nyfikenhet och jag kände att
detta var ett område att utforska.
Vilka ungdomar hoppas du nå med det här
verktyget, som du inte skulle nå annars?
– Dels de som har svårt att ta sig till mottagningen på grund av handikapp, tidsbrist
eller andra orsaker, dels de som inte vågar
komma hit. Det kan väcka sådan ångest att
komma och berätta om sina problem att
man hellre avstår. Det kan också handla om
rädsla för att bli sedd på mottagningen, att
familjen ska få reda på att man varit där.
Du har nyligen genomfört en studie om
stödsamtal via Skype – berätta!
– Eftersom den här samtalsarenan används
så lite i Sverige kände jag och mina kolleger på mottagningen att vi behövde en
ordentlig utvärdering. Därför fick det bli
ämnet för min slutuppsats på terapiutbildningen. Resultatet var väldigt positivt och
deltagarna jättenöjda. Alliansen (relationen mellan terapeut och ungdom) blev lika
bra som vid vanliga stödsamtal och ungdomarna kände sig väldigt trygga. De tyckte
det var så skönt att sitta hemma och prata.
De beskrev att distansen gav dem kontroll
och samtidigt gjorde att de vågade komma
nära.
– Enda svårigheten gällde arbetet med
affekter, det vill säga att tolka och jobba
med ungdomarnas känslouttryck. I början
var det svårt att uppfatta de små, subtila
signalerna, en rörelse med handen eller
ögon som tåras. Det behövs träning och en
annan teknik än när man sitter i samma
rum.
Hörs det några kritiska röster gällande
stödsamtal via webbkamera?
– Ja, vissa känner en rädsla för att det ska
ta över, bli istället för vanliga möten, som
ett sätt att spara resurser. Jag ser det som
ett utmärkt komplement, de som vill
komma till mottagningen kommer att fortsätta göra det.
HANNA ÅDIN
SOMMAREN ÄR HÄR och när detta
nummer av insikt når er läsare har nog de
allra flesta ungdomar i Stockholms län
börjat sitt sommarlov. För många är sommaren lika med frihet, fest och chans att
knyta nya kontakter. På Lafa har vi ägnat
våren åt att fundera på hur vi på bästa sätt
ska kunna vara där, mitt i festandet, och
påminna om kondomen.
Våra tidigare Kondom08-kampanjer har
rönt uppskattning hos målgruppen. Enligt
Ungdomsbarometern uppmärksammade
över hälften av Stockholms ungdomar
förra årets kampanj ”Vart tar 100 000
kondomer vägen?” och det bloggades och
skrevs och hördes mycket om kampanjen i
olika media. I sommar kommer vi igen
och ställer frågan ”Vilken låt vill du helst
ligga till?”. Bloggen Kondom08.nu blir
åter navet i kampanjen och tanken är att
låta bloggbesökarna bidra med förslag på
bra ”ligglåtar”. Låtlistorna ska sen finnas
på Spotify och i slutet av sommaren blir
det pris till bästa lista. På Kondom08.nu
har vi dessutom samlat ett gäng musikintresserade, smarta, roliga och vassa bloggare som under en vecka var ska dela med
sig av tankar kring årets kampanjtema –
musik och sex. Självfallet är kondomen
central och vi kommer därför att komplettera bloggen med kondomutdelning på
konserter, festivaler och andra ställen i
Stockholmsområdet. Så håll utkik efter
Lafas kondomutdelare och gå gärna in på
Kondom08.nu och bidra med din bästa
ligglåt!
SOMMAREN RYMMER fler kampanjer.
Under Stockholm Pride sista veckan i juli
kommer Stophiv-gruppen där Lafa ingår
att slå ett slag för hivtestning. Målgruppen
är män som har sex med män och då särskilt unga msm. I år samarbetar Stophivgruppen med Stockholms skolors ungdomsmottagning (skum), den enda
ungdomsmottagning i Stockholm som är
hbt-certifierad. skum kommer att ha
öppet hus under Pride-veckan och kan
erbjuda hivtest med snabbsvar, testning
för andra sexuellt överförda infektioner
och bra rådgivning. Venhälsan på Söder-
sjukhuset har också öppet hus under Pride
och erbjuder hivtest med snabbsvar. Inne i
Pride Park, som i år ligger vid Sjöhistoriska museet, står Venhälsan för konventionell hivtestning i ”Temple of Love”.
I SEPTEMBER är det sedan dags för årets
Klamydiamåndag. Annonseringen kommer framför allt att ske på internet och via
affischer på ungdomsmottagningar och
vårdcentraler. I år blir Klamydiamåndagskonceptet nytt. Lafa har på uppdrag av
Socialstyrelsen tagit fram en nationell
kampanj som till stor del baseras på möjligheten att få påminnelse om klamydiatestning. Avsändare blir Nationella Hivrådet i
samarbete med respektive landsting.
Nationella Hivrådet inrättades 2007 och
verkar för samordning av det förebyggande arbetet mot hiv och sexuellt överförda infektioner. För en månad sedan
inledde Nationella Hivrådet en flerårig
informationssatsning som riktar sig i
första hand till unga vuxna. En interaktiv
sajt, Knullträdet, är tänkt att förmedla
insikt om att när man har sex med en
partner har man även indirekt sex med
hans eller hennes alla före detta sexpartner. Om någon av dessa hade klamydia
eller en annan sexuellt överförd infektion
riskerar man att själv smittas – om man
inte använt kondom, förstås! Syftet med
kampanjen, som finns på Facebook, är
ytterst att öka kondomanvändningen.
I Stockholm kompletterar vi alltså
Nationella Hivrådets satsning genom
Kondom08-kampanjen och sommarens
kondomutdelning. Vi vill på ett lustfyllt
och engagerande sätt göra kondomen både
åtkomlig och självklar. Trevlig sommar!
GUNILLA NEVES EKMAN
Gunilla Neves
Ekman,
tf chef på Lafa
2/10
INSIKT 3
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA
Nu vill hon stödja
Att lämna sitt land och börja ett nytt liv någon annanstans är en omvälvande upplevelse.
Ett av många livsområden som påverkas är sexualiteten. Attityder och förhållningssätt
skiljer sig stort mellan olika kulturer, vilket kan leda till både inre och yttre krockar.
Dessutom kan migrationen i sig innebära en utsatthet och ett ökat sexuellt risktagande.
Först ut under temat Migranter och sexuell hälsa är den blivande hälsokommunikatören
Amanj Salehi. Här berättar hon om sin egen resa.
manj Salehi föddes i slutet av
1970-talet och växte upp i Kurdistan. De var åtta barn i familjen.
Pappan var aktiv motståndare till
regeringen i Bagdad och familjen fick därför
flytta ofta. Trots det kände sig Amanj aldrig
rotlös under uppväxten.
– Mina närmaste vänner var mina syskon
och de var ju med mig hela tiden. Vi hade jätteroligt tillsammans, berättar hon och ler
stort.
Pappan introducerade henne tidigt till
böcker och läsning av skönlitteratur blev ett
stort intresse.
– Redan som ganska liten läste jag romaner
av europeiska och amerikanska författare, till
exempel John Steinbeck. Till och med
någon
svensk,
”Barabbas”
av
Pär
Lagerkvist!
Genom berättelserna i de västerländska
böckerna fick Amanj kännedom om sexualitet
på ett sätt som hon annars inte skulle ha fått.
Sex var inget man pratade högt om i Kurdistan på 80-talet, vare sig i familjen, skolan eller
övriga samhället. De ”råd” flickorna fick av
sin mamma var endast indirekt kopplade till
sexualitet och handlade om att inte uppträda
på ett sätt som kunde uppfattas som utmanande eller lockande: ”Skratta inte så högt”
och ”Titta inte så mycket!”
A
SOM BARN kunde man dock snappa upp
enstaka fakta, som att det fanns ”tabletter”
som kvinnor kunde ta för att inte bli med
barn. Och att det fanns barnmorskor som man
kunde gå till för att bli av med ett barn man
inte vill ha.
– Men det var för de gifta kvinnorna. De
som hade förbjudna relationer vågade aldrig
gå dit, de försökte själva bära tungt eller
hoppa för att framkalla missfall.
Amanj berättar att hon och syskonen var
fria jämfört med många andra ungdomar, tack
4 INSIKT
2/10
vare pappans liberala idéer. De fick vara ute
och träffa kompisar och flickorna begränsades
inte så mycket mer än sina bröder. Generellt
hade dock pojkar större frihet än flickor och
kunde i vissa fall påverka föräldrarna när det
gällde äktenskap: ”Den här flickan älskar jag,
henne vill jag gifta mig med.”
Men att leva tillsammans med någon före
äktenskapet var otänkbart för båda könen.
Pojk- eller flickvän kunde man inte ha, utom i
största hemlighet, och inte ens då var det
frågan om någon större närkontakt.
– Man kollade lite i smyg, bytte något ord
ibland och skickade brev…
NÄR AMANJ SALEHI var tonåring bodde
familjen ett par år i Karaj i Iran. Hon mådde
bra och stortrivdes, trots att föräldrarna ofta
påpekade att de inte hörde hemma där.
Pappan flyttade sedan i förväg till Sverige, där
andra släktingar fått uppehållstillstånd tidigare. När Amanj var i övre tonåren följde
mamman och barnen efter. Hon glömmer
aldrig dagen då de flög från Teheran.
– Samtidigt som planet lyfte kände jag hur
jag själv liksom sjönk. Jag kände att en del av
mig blir kvar här.
Vid ankomsten till Arlanda var det fest, äntligen hade pappan och resten av familjen återförenats. Men Amanjs känslor var kluvna.
– Mitt första intryck av Sverige var att
himlen var väldigt låg, trots att det var en solig
dag. Det var så jag upplevde det.
Nu följde en lång och svår omställningsprocess för Amanj. På ytan fungerade allt bra, hon
var duktig i skolan, och efter bara ett års
svenskundervisning kunde hon börja i en
vanlig gymnasieklass.
– Men jag var väldigt dyster inombords, så
här i efterhand kan jag säga att jag var deprimerad de första åren efter att jag kommit hit.
Amanj pratade inte med någon om sina
känslor. Hon bearbetade dem inombords, ”jag
kallar det självterapi”, och började så småningom må bra igen.
Men, konstaterar hon, människor fungerar
på olika sätt och migranter har olika bakgrund
och förutsättningar.
– Jag hade en trygg familj och hade kunnat
prata med mina syskon om jag velat. Alla som
kommer hit har inte den möjligheten. Det
finns många som behöver hjälp.
FRÅN
FÖRSTA
STUND uppskattade
Amanj den svenska öppenheten i sexuella
frågor. Hon blev aldrig upprörd över reklam
där kvinnor var halvnakna, hade inga problem
med att svenska ungdomar hade förhållanden
och kysstes öppet på stan.
– Jag har alltid tyckt att vill de kyssa
varandra ska de få göra det, det angår inte mig.
Jag tror också att det är bra att man får uppleva
varandra innan man gifter sig.
Men de stora skillnaderna mellan hemlandet och Sverige, i synen på sexualitet, gav
trots det upphov till starka inre konflikter.
Något Amanj tror drabbar många unga migranter från länder där sex är kringgärdat med
starka tabun.
– Det väcks många stora frågor kring sexualitet när man kommer hit, man känner sig inte
som vuxen angående sex när ingen pratat med
en om det innan man är 18, 20 år. Man har inga
erfarenheter, har inte upplevt något. Som orientalisk flicka i den åldern betraktas man som
en fullvuxen kvinna – men en del av mogenheten saknas. Då behöver man information
om sexualitet från seriösa, tillförlitliga källor.
EFTER 13 ÅR i Sverige, då hon arbetat både
som tolk och tandtekniker, vill nu Amanj
Salehi själv vara ett stöd för nyanlända, inte
minst när det gäller området sexualitet och
hälsa. Därför har hon nyligen påbörjat en
utbildning till hälsokommunikatör (se nästa
uppslag).
andra
FÖR ETT OCH ett halvt år sedan besökte
Amanj Salehi Kurdistan och kunde konstatera
att mycket har hänt sedan hon växte upp där.
– Det var inte så länge sedan jag var ung men
det har skett stora politiska förändringar och
är väldigt annorlunda nuförtiden. Jag blev faktiskt lite chockad när jag kom till ett bokstånd
på gatan med massor av böcker om sex, både
utländska och kurdiska. Jag bläddrade i en och
skämdes lite först för det stod massor av män
runt omkring. Men snart insåg jag att de var
upptagna med böckerna och inte brydde sig
om mig, säger Amanj och skrattar.
– Förut var sexualiteten tabu. Det har blivit
mycket öppnare, det säljs böcker om sex och
könssjukdomar och ges seminarier. Och det är
bra.
HANNA ÅDIN
ULRICA ZWENGER
– Alla tänker att det värsta, det händer inte
mig, och det gäller även hiv. Därför måste
man få undervisning.
Amanj tar som exempel alla ensamkommande flyktingungdomar som när de kommer
till Sverige plötsligt är fria att ha sex.
– De bor på transitboenden de första veckorna och behöver få riktig information direkt,
om kondomer och var man kan testa sig och
ställa frågor. Man ska inte vänta tills de hunnit
etablera sig. En 19-åring tänker ju inte ”först
ska jag få en bostad och börja skolan, sen kan
jag prata med den där tjejen”.
Amanj vet av egen erfarenhet att sexualiteten ofta lämnas därhän i mottagandet av
nyanlända.
– Jag har tolkat i kurdiska och persiska i flera
år och jag har aldrig hört någon läkare eller
sjuksköterska fråga ”Är det något du undrar
när det gäller sex?”. Jag har också deltagit i
stora möten med samhällsinformation men
de tar aldrig upp frågor kring sexualitet, man
pratar bara om Gamla stan och att nu kan du
välja vårdcentral…
Amanj Salehi tycker att nyanlända till Sverige omgående
bör få tillförlitlig information
om sexualitet och hälsa.
2/10
INSIKT 5
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA
Vägledare för nyanlända
För första gången utbildas nu hälsokommunikatörer i
Stockholms län. Deras uppgift blir att stödja asylsökande
och flyktingar i frågor om hälsa. Ett arbetsområde är
sex och samlevnad.
n efter en troppar de in i det lilla mötesrummet i byggnaden Fatburen på
Södermalm. Fem kvinnor och fem män
som efter en termins utbildning och praktik
har en projektanställning 2010–12 för att jobba
som hälsokommunikatörer och informera
nyanlända om hälsa och vårdmöjligheter på
deras eget språk.
Efter fem dagars föreläsningar på Lafa, om
olika aspekter på sexualitet och hälsa, är det
nu ombytta roller. Kursledarna sitter runt
E
HÄLSOKOMMUNIKATÖRERNA
är anställda av Stockholms läns landsting
i två år och har under våren genomgått en
20 veckors fortbildning ledd av Karolinska
Institutets folkhälsoakademi.
Lafa har ansvarat för delmomentet
Sexualitet och hälsa på drygt en vecka.
Hälsokommunikatörerna har då bland
annat utbildats i ämnena:
● sexualiteten som social konstruktion
● sexualiteten ur ett folkhälsoperspektiv
● hiv/STI och smittskyddslagstiftning
● preventivmedel, oönskade gravititeter
och abortlagstifning.
6 INSIKT
2/10
bordet för att lyssna, medan kursdeltagarna
står längst fram och pratar. Men det handlar
inte om någon klassisk kunskapsredovisning.
Uppgiften är i stället att motivera en grupp
tänkta tjänstemän i landstinget eller i en
kommun att satsa på migranters sexuella hälsa
genom att anlita hälsokommunikatörerna.
Den första gruppen, där hälften av hälsokommunikatörerna ingår, har valt att satsa på
information om könssjukdomar och preventivmedel. Haibe Hussein inleder med en
hänvisning till Folkhälsopolicyn och dess
ord om reproduktiv hälsa, sexuellt välbefinnande och en trygg och säker sexualitet.
– Vi vill nu visa varför det är så viktigt att
jobba med dessa frågor bland nyanlända, förklarar han.
Sedan turas gruppmedlemmarna om att
utifrån sin powerpointpresentation berätta
om kondylom, syfilis, gonorré, hiv, herpes
och klamydia; hur de smittar, vilka symtom
de ger, testning och behandling. Därefter
följer en genomgång av ett antal olika preventivmetoder.
Efter avslutad presentation är det dags för
”kommuntjänstemännen” att ställa frågor (i
själva verket Karolina Höög och Thérèse
Juvall, ansvariga på Lafa för delkursen Sexualitet och hälsa, Olle Waller som varit en av
föreläsarna, samt Jenny Sydhoff, som är
ansvarig för hela hälsokommunikatörsutbildningen):
– Tack för intressanta fakta. Men hur ska ni
nå ut till målgruppen?
– Vilken metod ska ni använda?
– Vilka arenor tänker ni er?
Hälsokommunikatörerna förklarar att det
kan bli fråga om både gruppinformation och
motiverande samtal med enskilda individer,
att informationen ska vara tydlig men enkel.
De ska svara på frågor från målgruppen, ha
med sig broschyrer och även visa olika preventivmedel. Arenor som kan bli aktuella är
Jobbtorget och sfi men även vårdcentraler.
EFTER EN kort kaffe- och fruktpaus är det
dags för den andra gruppen att övertyga en
grupp landstingstjänstemän om vikten av att
informera nyanlända om abort och kvinnlig
könsstympning, men även manlig omskärelse.
– Som ni vet är vi hälsokommunikatörer och
vår målgrupp är personer med annan etnicitet
än svensk. I det här fallet vill vi främst inrikta
oss på unga kvinnor, mammor och personal
som möter många kvinnor i sitt jobb. Tänkbara arenor är barnmorskemottagningar, ungdomsmottagningar, ivik och kvinnoföreningar, förklarar Jordanos Tewelde.
Hon hänvisar till en studie med unga
kvinnor under 19 år, i vilken de utlandsfödda
gjorde fler aborter än de svenskfödda.
Karolina Höög, kursledare på Lafa.
– De hade mindre kunskaper om preventivmedel och använde inte lika ofta akut-ppiller. Det var också vanligt med felaktiga
föreställningar som att abort kan göra en
steril.
Sedan berättar Malika Eldh om kvinnlig
könsstympning, vilka typer det finns och i
vilka länder de förekommer. Och vilka svårigheter könsstympade flickor och kvinnor
kan drabbas av på kort och lång sikt.
– Det är viktigt att vi informerar om konsekvenserna av kvinnlig könsstympning i
grupper där flickor riskerar att utsättas för
ingreppet. Men också om var de som redan är
könsstympade kan söka hjälp, säger Malika
Eldh.
Hon förklarar att vuxna kvinnor är den viktigaste målgruppen när det gäller att förhindra
könsstympning, eftersom det ofta är bland
dem man hittar de starkaste förespråkarna.
– Som hälsokommunikatörer kan vi avliva
myter, som att kvinnor som inte könsstympats är orena, och förmedla att det finns andra
sätt att tänka.
– I Sverige möter vi könsstympade flickor
hos skolsköterskan, på ungdomsmottagningarna och på ivik. Det viktigaste är att vi börjar
prata om detta tabubelagda ämne, summerar
Malika Eldh.
GRUPP 2:s presentation avslutas med en
kort genomgång om manlig omskärelse, framförd av Ammar Alobaidi och Ladan
Aryan. Vanliga argument för och emot
ingreppet räknas upp.
– Vi har många flyktingar i Sverige idag som
praktiserar manlig omskärelse och som hälsokommunikatörer kan vi ge föräldrarna grundlig kunskap som de kan bygga sitt beslut på. Vi
kan leda diskussioner i frågan, till exempel på
mödravårdscentraler, och även upplysa vårdpersonal, säger Ladan Aryan.
Landstingstjänstemännen alias kursledarna
kommer med konstruktiv kritik men framför
allt mycket beröm.
– En jättebra presentation, ni har övertygat
mig om hur viktigt det är att satsa på dessa
frågor, säger Jenny Sydhoff med eftertryck.
▼
ULRICA ZWENGER
Alla de blivande hälsokommunikatörerna inbegripna i livliga diskussioner. Längst t v: Susan
Asaad Marouf och Sarmad Kasem Sayah. Ovan
t v: Haibe Hussein, Sadik Mohammed Hajinur
och Shirwan Mohammed. Ovan: Ammar
Alobaidi och Amanj Salehi. Ovan t h: Malika
Eldh, Ladan Aryan och Jordanos Tewelde.
HÄLSOKOMMUNIKATÖRER
finns sedan tidigare i Skåne och Östergötland och även i många andra länder.
De ska fungera som vägledare för asylsökande och flyktingar och bland annat:
■ arbeta hälsofrämjande och förebyggande på grupp- och individnivå,
till exempel inom områdena kost, fysisk
aktivitet, tobak och sex och samlevnad
■ stötta i den omvälvande och
påfrestande migrationsprocessen
■ motivera till hälsoundersökningar
■ informera om/förmedla kontakt med
olika typer av vård.
EN ÖVERGRIPANDE målsättning är att
minska gapet i hälsoskillnader mellan
utrikes och inrikes födda. De förstnämnda
har idag större ohälsa och sämre tillgång
till hälso- och sjukvården. Hälsokommunikatörerna ska ha någon form av vårdutbildning, egna erfarenheter av migration
och integration samt tala något av de
språk som är vanliga bland nyanlända.
De kommer att samarbeta med kommunala flyktingmottagningar, primärvården,
sfi (svenska för invandrare) och föreningar.
Utbildningen av hälsokommunikatörer
ingår i ReSa-projektet (Regional Samverkan för Integration) som drivs av Hälsooch sjukvårdsnämndens förvaltning inom
Stockholms läns landsting med stöd av
Europeiska flyktingfonden. Samarbetspartner är Huddinge, Stockholms stad,
Södertälje samt Migrationsverket.
Projektledare: MARCELA BRAVO
LANDSTRÖM, marcela.bravo-landstrom@
sll.se. Utbildningsansvarig: JENNY
SYDHOFF, [email protected].
HANNA ÅDIN
2/10
INSIKT 7
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA
Tre blivande hälsokommunikatörer om utbild
Shirwan Mohammed
Varför vill du utbilda dig till
hälsokommunikatör?
– Eftersom jag har jobbat som tolk och är
invandrare själv så vet jag att behovet är stort.
När jag kom hit 1985 fanns det ingen som
kunde vägleda mig när det gällde hälsa eller
hjälpa mig hitta rätt i vårdsystemet. Det är
information som är oerhört viktig när man
kommer som flykting till ett nytt land. Tar
man fel steg i början kan det kosta en mycket
pengar, tid och möda.
Vilken delkurs har varit mest intressant
för dig?
– Migration och hälsa är jätteviktigt att ha
kunskaper om. Rökning är ett annat område
som intresserar mig. Om jag kan få människor
att förstå hur farligt det är för hälsan känner
jag att jag har gjort en insats.
Och vilka ämnen i delkursen Sexualitet
och hälsa tycker du är viktigast?
– Kunskap om könssjukdomar och preventivmedel.
Vad vill du göra för nyanlända som
färdig hälsokommunikatör?
– Utgångspunkten är att förklara hur det
svenska systemet fungerar och synen här på
individen och kollektivet. I Sverige är det
Susan Asaad Marouf
Vad fick dig att söka utbildningen till
hälsokommunikatör?
– Jag har forskat mycket inom biomedicin och
det här är något helt nytt och annorlunda. För
mig som mest jobbat i laboratorier tidigare ska
det ska bli roligt och spännande att få möta
och jobba med många människor med olika
bakgrunder, erfarenheter och synsätt.
Vilken delkurs tycker du har varit mest
intressant hittills (januari–april)?
– Motiverande samtal. En del av det som togs
upp på kursen hade jag nog på känn, men det
var omedvetet och nu fick jag syn på det. Sex
och samlevnad var också jätteintressant.
Vilket ämne inom Sexualitet och hälsa
har du uppskattat mest?
– Jag tyckte om båda inslagen med Olle
Waller, kondomerian och föreläsningen om
sexualiteten som social konstruktion. Det var
roligt och intressant att lyssna på. Och så
Normkritik, hbt och diskrimineringslagstiftning med Maria Ahlsdotter. Jag lärde mig
många nya ord och begrepp där.
Vad hoppas du kunna göra för nyanlända när du är färdig hälsokommunikatör?
– Det är så viktigt att hjälpa dem för de har
många frågor och behov. När det gäller unga
Haibe Hussein
ULRICA ZWENGER
Varför vill du arbeta som
hälsokommunikatör?
– Jag har själv studerat folkhälsa tidigare och
tycker att området hälsa och hälsofrämjande
arbete är väldigt viktigt generellt. Och särskilt
viktigt när det är riktat specifikt till personer
med utländsk bakgrund.
Vilken delkurs har varit mest givande så
här långt?
– Alla delkurser har varit relevanta och intressanta men om jag ska välja två så blir det fysisk
aktivitet och mat.
Vad tycker du har varit intressantast på
delkursen Sexualitet och hälsa?
– Det är jätteviktigt med kroppskännedom
och kunskaper om reproduktion och preventivmedel.
Hur vill du själv arbeta för att stödja
nyanlända asylsökande och flyktingar?
– Jag vill vägleda och informera om hälsa, med
tyngdpunkt på det förebyggande och hälsofrämjande. Det är viktigt att man får hjälp när
man är helt ny och har svårt att orientera sig i
det svenska hälso- och sjukvårdssystemet.
Men också att man får information om lagar
och smittsamma sjukdomar. ■
ningen och framtiden
individen som ska ta ansvar för sig själv,
medan det i många länder är familjens och
släktens uppgift, där är kollektivet väldigt
viktigt.
– Jag vill också förklara den svenska synen
på hälsa, att här ses hälsan som det viktigaste.
I länder med krig, förföljelse och instabilitet är
det ofta annat som går före. En annan skillnad
är att här skriver man inte bara direkt ut recept
på mediciner utan vill först undersöka noga
och egenvård är en del av behandlingen.
Det kan vara tålamodsprövande när man
kommer från en annan kultur och det uppstår
lätt missförstånd mellan vårdgivaren och
patienten. ■
handlar det inte minst om sexualitet. För
mig känns det viktigt att kunna informera
och göra det möjligt för dem att kunna
skydda sig mot könssjukdomar. Men också
att berätta om livet här, det är mycket nytt
som kan vara förvirrande när man vuxit upp
någon annanstans.
– För de lite äldre kan det till exempel
vara kost och fysisk aktivitet som är viktigt.
Alla har olika frågor som berör dem och som
hälsokommunikatör hoppas jag kunna
svara på dem. ■
Kropp och sexualitet
– kurs och
metodmaterial
Möter du personer med
utländsk bakgrund i ditt jobb?
Vill du arbeta med sex- och samlevnadsfrågor? Ta chansen att gå kursen
KROPP OCH SEXUALITET:
– Kursen utmanar dina egna föreställningar kring sexualitet snarare än att
fokusera på ”andra kulturers sexualsyn”, säger OLLE WALLER, sexualupplysare på Lafa och en av kursledarna.
Passa också på att beställa metodpärmen med samma namn.
Den innehåller förutom ett gediget
faktamaterial och många konkreta tips
även fina OH-bilder och fotografier på
manligt och kvinnligt kön.
Mer info finns på www.lafa.nu.
Migrationens
sexuella risker
Migranter är allt annat än en homogen grupp. Men en sak har de
gemensamt: De har lämnat hemlandet och sökt sig till ett nytt
land. En ny studie fokuserar på hur själva migrationen påverkar
spridningen av sexuellt överförda infektioner.
MÄNNISKOR MED utländsk bakgrund är en
riskgrupp som kräver särskilt riktade insatser
för att förebygga hiv och andra sexuellt överförda infektioner. Så lyder påbudet från regeringen. Inom den gruppen ryms allt ifrån
traumatiserade flyktingar från Eritrea till
anhöriginvandrare från Thailand.
– För att nå en riskgrupp måste vi ringa in
vad som kännetecknar den gruppen. Men
migranternas villkor och bakgrund ser så olika
ut. Därför har vi börjat fokusera mer på situationen de befinner sig i som nyanlända, säger
Viveca Urwitz, chef på Socialstyrelsens
hivenhet.
I mars gav Socialstyrelsen ut Migration
och sexuell hälsa, en sammanställning av
internationell forskning om sexuella risker i
samband med migration. Nästa steg är att
undersöka exempel på förebyggande insatser
runtom i världen som tar fasta på just migrationsprocessen och vad den innebär för
smittspridningen.
– Om man väntar på uppehållstillstånd kan
en strategi vara att snabbt hitta en svensk
partner och i det sökandet har många riskfyllt
sex. Och kommer man från ett land där det är
livsfarligt att vara öppet homosexuell kan det
vara lockande att kasta sig ut i den svenska
gayscenen där förekomsten av hiv är relativt
hög, säger Viveca Urwitz.
Enligt henne brister kunskapen hos många
av dem som möter nyanlända invandrare idag.
Vården, kommunerna, sfi (svenska för
invandrare) och hivorganisationer måste bli
mer medvetna om hur de sexuella riskerna
påverkas av migrantsituationen.
SÅ HUR HÄNGER migration och sexuella
risker ihop? Charlotta Holmström, forskare
på Malmö högskola, har sammanställt
Socialstyrelsens forskningsöversikt.
– Framför allt är det viktigt att tänka på att
de som migrerar befinner sig i en väldigt
osäker social position, oavsett om det är en
flykting som kommer från Irak till Sverige
eller en migrantarbetare från Mexiko som rest
till usa, säger Charlotta Holmström.
Det finns flera förklaringar till att migration
kan leda till ett ökat sexuellt risktagande och
en ökad utsatthet för sexuella risker. En sådan
kan vara den nyvunna sexuella frihet som
flytten innebär för vissa, en annan det faktum
att många lämnar sin partner i hemlandet
under en period och har tillfälliga sexuella
relationer i det nya landet. Arbetslöshet, fattigdom, trångboddhet och tröstlös väntan på
besked om uppehållstillstånd påverkar den
psykiska hälsan, ibland med missbruk som
följd, och det är också en riskfaktor.
– Illegala migranter är extra utsatta. De har
begränsad tillgång till hälso- och sjukvård och
då blir det till exempel svårare att hivtesta sig,
säger Charlotta Holmström.
Och även i de fall där lagen ger rätt till vård
krävs information som tar hänsyn till kulturella skillnader och språk.
ATT BYTA perspektiv, från att tala om riskgrupper till att i stället titta på risksituationer,
är krävande. Charlotta Holmström tror att det
är en orsak till att hon hittade förvånansvärt
lite forskning om just migrationsprocessen
och sexuella risker. De personer det handlar
om är dessutom sårbara och utsatta och frågor
kring sexuella handlingsmönster i utsatta
situationer kräver en rad svåra forskningsetiska överväganden. Den mesta forskningen
handlade om individers beteende kopplat till
grupptillhörighet.
– Det behövs mer forskning för att skapa en
fördjupad förståelse för människors handlingsmönster i relation till migrationsprocessen, säger Charlotta Holmström.
Viveca Urwitz menar att just bristen på
forskningsunderlag är ett av de viktigaste
fynden.
– Forskning har visat att migration är en
allmän hälsorisk och trots att man vet att migration är en drivande faktor i spridningen av
hiv har man inte intresserat sig för den kopplingen. Men jag hoppas att det vi fått fram ska
fungera som en grund för prevention riktad
till migranter, säger Viveca Urwitz.
ANNA DAHLQVIST
2/10
INSIKT 9
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA
Tystnad
och livsfarlig skam
Det räcker inte med läkarbesök och bromsmediciner.
Nyanlända migranter som har hiv måste få mer
känslomässigt stöd. Och det är viktigt att prata om
sexualitet. Rätten att säga nej till sex eller kräva
kondom är ingen självklarhet.
lla som söker uppehållstillstånd i
Sverige ska erbjudas ett hivtest. Ett
positivt svar blir ytterligare en
pinne i statistiken över hivpositiva
som har smittats innan de kom till Sverige.
Men vad händer med människorna bakom
siffrorna, de som ska leva med beskedet?
– För många är det en dödsdom, de har sett
sina landsmän möta en snabb, plågsam död i
aids och är förtvivlade. Men de får inte det
känslomässiga stöd de behöver, säger Åsa
Cronberg, jurist på Hiv-Sverige.
Åsa Cronberg driver sedan tre år tillbaka
projektet Migration och hiv med målet att
förbättra situationen för den här gruppen.
Hon har bland annat djupintervjuat sju män
och åtta kvinnor som kommer från olika afrikanska länder och lever med hiv. Svaren
präglas av ensamhet, rädsla och inte minst –
skam.
– Hiv är ett oerhört starkt stigma i flera afrikanska grupper och många är livrädda att de
själva och deras barn ska bli utstötta ur
gemenskapen om de berättar.
A
10 INSIKT
2/10
Kopplingen mellan hiv, sexualitet och skam
påverkar livsavgörande beslut. För en kvinna
som riskerar att stämplas som lösaktig för att
hon har hiv blir det mer eller mindre omöjligt
att leva upp till informationsplikten, det vill
säga att alltid avslöja sin hivstatus innan hon
har sex med någon.
– För många kvinnor från afrikanska länder
är det tabu att prata om sex så de kan inte be
en man använda kondom eller berätta att de
har hiv. De vet inte heller att de har rätt att
säga nej till sex.
DET ÄR NÖDVÄNDIGT att hivpositiva
migranter får mer stöd i frågor som rör sexualitet, anser Åsa Cronberg. Att känna till sina
rättigheter, som att ingen får tvingas till sex,
är en förutsättning för att kunna leva upp till
skyldigheterna. Hon berättar att en kvinna
som hon intervjuade började skratta när hon
fick veta att de två, den svenska och den
burundiska kvinnan, har samma rättigheter i
Sverige. Reaktionen var: Nu skämtar du med
mig. Har du och jag samma värde!?
Samhällsinformation får migranterna först i
samband med sfi-undervisningen när det är
klart med uppehållstillstånd. Det är för sent
enligt Åsa Cronberg. Hon anser att det behövs
samtalsgrupper där sexualitet är ett givet
ämne. Ansvaret faller i första hand på vården
som redan har etablerat en kontakt genom den
medicinska behandlingen.
HIV-SVERIGE
är en paraplyorganisation som arbetar
med hivpositivas rättigheter. ”Migration
och hiv” har pågått sedan 2007 och avslutas 2011. Målet är att kartlägga situationen för hivpositiva nyanlända migranter och i samarbete med aktörer i Stockholm, Norrbotten, Småland och Skåne
utforma nya arbetsformer inom vården,
myndigheter och intresseorganisationer.
I november 2010 planeras en nationell
konferens om stöd i samband med återvändande efter ett avvisningsbeslut.
behöver psykosocialt stöd för att kunna
hantera sin sjukdom eller för att ändra sin
livsföring ska erbjudas det, men Åsa Cronberg
säger att det är mycket tveksamt om lagen
verkligen efterlevs. Det är svårt att ställa krav
på hjälp för den som mår psykiskt dåligt och
som dessutom saknar kunskap om språk och
samhälle. Det är ett oomtvistligt underläge.
PAPPERSLÖSA MED HIV
Papperslös är till exempel den som vistas
i ett land utan att ha sökt uppehållstillstånd eller efter att ha blivit avvisad. I
Sverige uppskattas antalet papperslösa
till mellan 10 000 och 40 000 personer.
Enligt svensk lag har en papperslös
person endast rätt till ”omedelbar vård”
och där ingår inte nödvändigtvis hivbehandling. En papperslös patient ska
dessutom stå för alla vårdkostnader själv.
Många landsting har valt att införa en
mer generös praxis. Stockholms läns
landsting har till exempel beslutat att ge
papperslösa ”nödvändig vård” och att
kostnadsfrågan ska kunna lösas i efterhand. Enligt ÅSA CRONBERG, HivSverige, erbjuds idag alla papperslösa
som lever med hiv i Stockholm vård.
Sverige har fått mycket kritik för papperslösas bristande rätt till vård. I januari
tillsatte regeringen en utredning kring
frågor om en utvidgad subventionerad
vård för papperslösa, gömda och asylsökande. Den ska vara klar i maj 2011.
Initiativet måste komma från andra hållet och
där krävs större insatser.
Kamratstöd, att träffa andra i samma situation, var en återkommande önskan från dem
Åsa Cronberg intervjuade. Men det kompliceras av att många är skräckslagna för att deras
landsmän ska få reda på att de har hiv.
– Men det kanske är så att man ska anordna
träffar i grupp ändå och helt enkelt säga att
”såhär gör vi”, och på så sätt försöka bryta
stigmatiseringen, säger Åsa Cronberg.
Prevention är inte ett uttalat syfte med projektet ”Migration och hiv”, men de åtgärder
som Åsa Cronberg efterlyser har betydelse
även för att förebygga spridningen av hiv.
Och visst är det så att migranter kan vara
utsatta för en ökad risk, bland annat för att de
ofta umgås i grupper där hiv är jämförelsevis
vanligt. Åsa Cronberg konstaterar att den
pressade situationen också gör att många blir
deprimerade och det kan leda till ett destruktivt beteende, även sexuellt. Värst är det för
den som väntar på besked om uppehållstillstånd eller som har fått avslag.
▼
– Den här gruppen av människor söker sig
inte till Noaks ark eller andra organisationer
som är experter på att prata om hiv ur alla
perspektiv. Vårdpersonalen måste våga ställa
frågor om sex. Men jag tror att många är alldeles för försiktiga och oroliga att säga något
kränkande, säger Åsa Cronberg.
Smittskyddslagen är tydlig med att den som
ULRICA ZWENGER
Åsa Cronberg, jurist på Hiv-Sverige, driver sedan
tre år tillbaka projektet ”Migration och hiv”.
2/10
INSIKT 11
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA
”Jag blev chockad när jag fick veta att jag har hiv och
då hade jag verkligen behövt mer stöd. Jag levde i ett
tomrum och trodde att jag skulle dö snart.” MAN FRÅN SOMALIA
”Jag kan inte säga till en man att ha kondom. Då är jag
en dålig kvinna.” KVINNA FRÅN BURUNDI
SEX OCH SAMLEV
Unga
”Det är en befrielse att få tala med andra hivpositiva
kvinnor om hur de lever och tänker.” KVINNA FRÅN TOGO
”De mediciner som jag behöver finns inte i Etiopien.
Jag är resistent mot många mediciner. Om jag åker dit
finns det inte någon som kan hjälpa mig och jag blir
sjuk och dör snart.” MAN FRÅN ETIOPIEN
”Jag flyttar runt och bor hos olika män som låter mig
vara där ett tag mot att jag har sex med dem. En gång
när jag berättade att jag har hiv slog mannen mig och
sa att han skulle berätta det för mina landsmän om jag
inte stannade hos honom och gjorde som han sa.
Jag är rädd. Nu vågar jag inte berätta.” KVINNA FRÅN ERITREA
(Citat från Åsa Cronbergs intervjuer med sju respektive åtta hivpositiva
män och kvinnor från Etiopien, Eritrea, Somalia, Togo och Burundi.)
▼
Åsa Cronberg är också involverad i ett
projekt som Migrationsverket driver: ”Hiv en fråga för Migrationsverket”. Personalen får
utbildning i hur det är att leva med hiv och
den speciella betydelsen för en nyanländ
migrant.
– Det kan vara problematiskt att dela bostad
med någon, till exempel på en flyktingförläggning, eftersom medicinerna måste förvaras i
ett gemensamt kylskåp och då är det svårt att
hålla sin sjukdom hemlig.
EN ANNAN DEL av Migrationsverkets
projekt handlar om att förbättra förutsättningarna för den som inte får uppehållstillstånd, genom att etablera en kontakt mellan
infektionskliniken i Sverige och sjukvården i
hemlandet.
– Det måste få ta sin tid och det är viktigt att
den som ska avvisas inte lämnas över till
polisen innan det är löst.
Åsa Cronberg hoppas innerligt att fler individuella bedömningar av förutsättningar för
vård i hemlandet ska leda till att färre hivpositiva avvisas. Hon är av den bestämda uppfatt12 INSIKT
2/10
ningen att Sverige borde ha samma system
som Frankrike där den som lider av en allvarlig sjukdom inte får deporteras utan en försäkring om tillgång till nödvändig vård i hemlandet – för just den individen.
– I Sverige idag görs till exempel bedömningen att det finns behandling i ett land som
Burundi, men i verkligheten räcker medicinerna där bara till ungefär hälften av dem som
behöver vård. Man kan alltså inte luta sig mot
en generell bedömning.
Den som går under jorden efter ett avslag
har inte rätt till annat än akut vård, enligt
svensk lag, men idag får alla som har hiv
behandling ändå, berättar Åsa Cronberg, tack
vare en flexibilitet inom vården som vuxit sig
allt starkare under senare år.
Men att leva som gömd är riskabelt. Åsa
Cronberg berättar om kvinnor som tvingas
sälja sex i utbyte mot bostad och uppehälle.
Hon har själv träffat flera av dem.
– De har ingenstans att ta vägen så de flyttar
runt bland olika landsmän och blir utnyttjade
och utsatta för våld. De är så utelämnade.
ANNA DAHLQVIST
Mino Karlsson på PUT-boendet
Palatset vill att ungdomarna
ska ha en positiv känsla för
sexualitet, samtidigt som de
tar ansvar.
NAD FÖR
ensamkommande
De flesta tonåringar brottas med frågor om sexualitet och
relationer. Ensamkommande flyktingungdomar behöver
dessutom få kunskap om vilka lagar, regler och normer som
gäller i det nya landet. En nytt projekt ska stödja och stärka
ungdomarna i sex- och samlevnadsfrågor.
B
drabbat hemland för att försöka skapa sig ett
bra liv i Sverige. Palatset är ett så kallat putboende, ungdomarna som bor här har beviljats permanent uppehållstillstånd (put).
– De handlar och lagar mat själva, sopsorterar och städar enligt ett speciellt schema,
berättar Mino Karlsson, som arbetar på
Palatset.
Tillsammans med sina sju kolleger (varav
▼
oendet heter Palatset och när man
stiger in i det fina gamla stenhuset
på Södermalm är det lätt att förstå
varför. Det är mycket högt i tak och i
mitten av varje våningsplan finns ett stort,
salsliknande allrum. Omkring detta ligger
kök, badrum och ett antal mindre rum.
Här bor 12 ungdomar mellan 16 och 18 år,
som alla har lämnat sin familj och ett krigs-
SEX OCH SAMLEVNAD I EN NY VÄRLD
är ett nytt samarbetsprojekt mellan Stockholms stads verksamhet för ensamkommande
flyktingungdomar, Lafa och Järva mansmottagning. Målet är ökad medvetenhet och
kunskap om hiv/STI, oönskade graviditeter samt sexuella och reproduktiva rättigheter,
hos såväl personalen som ungdomarna själva. Sex boenden för ensamkommande ungdomar deltar i projektet som löper på tre år och består av fyra delar:
1. Utbildningsdagar för all personal på boendena (40–50 personer). Till hösten på två
teman: Sexualitet och migration samt Ungdomars sexuella värld.
2. En mer djupgående utbildning för personal som ingår i den så kallade sex- och samlevnadsgruppen (6 personer, en representant från varje boende). Utbildningen inkluderar flera av Lafas kurser samt mer fördjupning inom ämnesområdet, studiebesök på en
ungdomsmottagning och regelbundna vägledningsdiskussioner om hur de ska hantera
sex- och samlevnadsfrågorna i det dagliga arbetet.
3. Träffar med ungdomarna som ska få grundläggande sex- och samlevnadskunskaper
(bland annat utifrån Lafas metodmaterial Kropp och sexualitet) och träffar där man ska
arbeta mer med värderingar och normer.
MARTINA JUNSTRÖM
4. Personalens erfarenheter ska mynna ut i ett policydokument som ska vara ett hjälpmedel för alla som arbetar på boendena.
Projektledare: ERIK GUSTAVSSON, leg sjukskötare och verksamhetsansvarig på Järva
mansmottagning. Projektmedarbetare: Barnmorskan KAROLINA HÖÖG på Lafa och
kuratorn SALAR SHALMASHI på Järva mansmotttagning.
2/10
INSIKT 13
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA
UPPRINNELSEN TILL projektet var en incident där några unga män från ett av Stockholms boenden för ensamkommande flyktingungdomar blev polisanmälda efter att ha
stirrat ut folk på ett badhus i Stockholm. De
kunde inte koderna, visste inte hur man beter
sig i en svensk simhall, och händelsen blev en
ögonöppnare för personalen, som kände att
de behöver mer kunskap i frågor om sex och
samlevnad.
MARTINA JUNSTRÖM
▼
två är nattpersonal) hjälper hon ungdomarna
med allt från läxläsning och simskola till praktikplatser och deltidsjobb.
– Vår målsättning är att de ska vara så självständiga som möjligt när de flyttar härifrån
till en egen träningslägenhet efter ett eller ett
par år. Vi skriver en genomförandeplan för
varje ungdom utifrån vad han eller hon vill
göra på olika livsområden som skola, fritid
och hälsa.
Förutom de mer formella mötena, där även
ungdomarnas gode män kan delta, har personalen på Palatset många spontana, informella
samtal med ungdomarna. Då kan de få frågor
och förtroenden som det inte är självklart hur
man ska svara eller reagera på. Och det är i det
sammanhanget som det nya sex- och samlevnadsprojektet kommer in.
– Våra ungdomar har samma frågor när det
gäller sex och relationer som alla andra ungdomar, men i många fall har de mindre erfarenhet och kunskap. Man ska inte glömma att
Sverige är ganska unikt när det gäller jämställdhet och här får barnen sex- och samlevnadsundervisning redan i femman, säger
Mino Karlsson och fortsätter:
– Det är jätteviktigt att ensamkommande
flyktingungdomar inte halkar efter ytterligare
på grund av språket utan får utbildning i de
här frågorna så fort som möjligt, alltifrån
könssjukdomar och kondomanvändning och
vad man kan få hjälp med på en ungdomsmottagning, till vilka lagar och regler som
gäller i Sverige.
Erik Gustavsson, projektledare och verksamhetsansvarig på Järva mansmottagning.
– De satte sig och googlade, hittade vår
hemsida och tog kontakt, berättar Erik Gustavsson, verksamhetsansvarig på Järva
mansmottagning och projektledare för ”Sex
och samlevnad i en ny värld”.
– De ville att ungdomarna skulle få lära sig
om sexualitet i sin nya kontext, hur det ser ut
här i Sverige, och få chans att diskutera
normer och värderingar. Det lät väldigt spännande och kändes jättekul att de ville driva det
här, fortsätter han.
Efter några inledande möten med personal
på olika boenden påbörjades ett pilotprojekt
där Erik Gustavsson och Salar Shalmashi,
kurator på Järva mansmottagning, träffade
ensamkommande unga män och Marta
Hansson Bocangel, barnmorska på Lafa, träffade dito unga kvinnor. Det uppskattade pilotprojektet har nu resulterat i ett treårigt projekt,
finansierat av Stockholms stad. I detta ingår
även utbildning av personalen på boendena:
Ny rapport om Järva mansmottagning och sfi
I INSIKT 2/09 intervjuade vi forskaren LINNÉA WARENIUS,
som berättade om utvärderingen av Järva mansmottagnings
sex- och samlevnadsundervisning på sfi-skolor (svenska för
invandrare) i Stockholms stad. Nu finns hela studien beskriven
i en rykande färsk Lafa-rapport.
SEX- OCH SAMLEVNADSUNDERVISNING PÅ SFI är sedan
2004 en viktig del av Järva mansmottagnings utåtriktade arbete till personer med utländsk bakgrund. Den aktuella studien
genomfördes på fyra sfi-skolor, där eleverna vid två tillfällen
fick svara på en enkät om anatomi/fysiologi, reproduktion,
könssjukdomar, preventivmedel samt svenska lagar relaterade
till sexualitet. Vid två av skolorna fick eleverna undervisning i
sex och samlevnad innan de svarade på enkäten andra gången.
Nyfiken på resultatet? Snart kan du beställa SEX- OCH
SAMLEVNADSUNDERVISNING PÅ SFI på www.lafa.nu
14 INSIKT
2/10
– Personalen är ett slags ställföreträdande
uppfostrare och guider för de här ungdomarna
och det är mot dem som ungdomarna kan
testa gränser. Till skillnad från oss möter de
dessutom ungdomarna i vardagen. Därför är
det viktigt att personalen också har kunskap
om ämnet, förklarar Erik Gustavsson upplägget.
MINO KARLSSON tycker att det är en bra
modell med ”parallella processer” där såväl
ungdomar som personal utbildas i sex- och
samlevnadsfrågor.
– Vi vuxna behöver vara medvetna om våra
egna värderingar eftersom de påverkar hur vi
bemöter ungdomarna. Det är också viktigt att
vi i personalen har en gemensam värdegrund
till exempel när det gäller jämställdhet, säger
Mino Karlsson.
– Samtidigt tror jag det är bra att ungdomarna får träffa personal utifrån, från Järva
mansmottagning och Lafa. De är alltid välkomna till oss som jobbar här med sina frågor
men ibland är det lättare att prata med någon
som man inte träffar varje dag.
Mino Karlsson hoppas framför allt att projektet ska leda till att ungdomarna känner att
sexualitet och relationer är något positivt,
samtidigt som de lär sig ta ansvar.
– I många länder är sex tabubelagt och ihopkopplat med synd. När en ung person
kommer hit från ett sådant land öppnar sig en
ny frihet men det väcker också rädsla. Det är
ett okänt område och man behöver få lära sig
hur man ska handskas med det.
– I synnerhet tjejer har ofta belagts med
skam och skuld. Därför är det jätteviktigt att
prata om jämställdhet och kvinnors och mäns
lika värde, säger Mino Karlsson.
HANNA ÅDIN
● Du kan anmäla dig till
höstens kurser och seminarier på www.lafa.nu och
där kan du också ladda
ner kurskatalogen.
● Lafas kurser erbjuds i
första hand till sökanden i
Stockholms län men i mån
av plats välkomnar vi även
deltagare utanför
Stockholm, se kursavgift
på respektive kurs.
● Adressuppgifter och
telefonnummer till Lafas
personal med mera hittar
du på www.lafa.nu.
Mycket mer
om sex och
samlevnad
finns på Lafas
sajter:
www.lafa.nu
www.frågachans.nu
www.kondom.nu
www.p-guiden.nu
www.kondom08.nu
www.23plus.nu
Hej!
Nu är det dags att anmäla sig till höstens kurser och seminarier
på Lafa. På nästa uppslag kan du bland annat läsa om höstens
två seminarier. Nytt för i höst är metodkursen Sex och samlevnad för högstadiet, som både ger konkreta modeller och
mycket utrymme för planering av sex- och samlevnadsundervisningen på respektive skola. Vi har tidigare erbjudit kursen till
skolpersonal på gymnasiet och på nästa sida kan du läsa en
intervju med lärare från Östra Real som deltagit i kursen.
Mer utförlig information om alla kurser ligger på Lafas hemsida
www.lafa.nu där du också kan anmäla dig.
Jag vill också påminna om vårt bibliotek Lusthuset där du hittar
aktuell litteratur, filmer och informationsmaterial. Vi har öppet
varje måndag och torsdag kl 13–16. Om du vill ha kontinuerlig
information från Lafa kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Beställ på www.lafa.nu.
Med vänliga hälsningar,
Lis-Marie Kanon
Utbildningsansvarig
MARTINA JUNSTRÖM
● Höstens metod- och
fördjupningskurser kostar
500 kronor per kursdag.
Grundkurser och seminarier är gratis. Kursdeltagare
som inte meddelat återbud
kommer att debiteras 500
kronor.
2/10
INSIKT 15
– Sällan har man så stor nytta av en kurs
som den här. Bland de bästa fortbildningsdagar vi någonsin varit på, intygar
Katarina Lycken, lärare på Östra Real
i Stockholm.
Hon talar om kursen Sex- och samlevnadsundervisning på gymnasiet som
hon gick tillsammans med kollegorna Karin
Blomqvist, Kerstin Göras, Johan
Nordling, Riita Puha och Ylva Stiby från
samma skola för två år sedan. Sedan dess
har de ”skickat” ytterligare lärare till samma
kurs. I höst är kursen anpassad för högstadiet i stället för gymnasiet, men innehållets
inriktning och mål för kursen är samma som
tidigare.
– Det viktigaste var att vi fick så många
olika perspektiv på ungas sexualitet och
sexuella utveckling. Undervisningen måste
ju handla om att bejaka och hitta rätt sätt att
stödja eleverna i sitt sökande efter sexuell
identitet – samtidigt som man måste informera om faror och risker för att till exempel
bli gravid för tidigt. Just att flera röster kom
till tals under kursen hjälpte oss att se
frågeställningarna ur olika aspekter. På så
sätt fick vi en bättre grund att stå på för att
kunna forma en undervisning som passar
just vår skola och våra elever, berättar
Katarina Lycken.
Östra Real är en gymnasieskola i centrala
Stockholm med över 70 lärare och nästan
1 100 elever. Inräknad är då också en
aspergerverksamhet för ett trettiotal elever.
Flera av de lärare som arbetar med dessa
ungdomar har deltagit i samma Lafa-kurs
och haft stor nytta av den.
För att få gå den aktuella kursen Sexoch samlevnadsundervisning på högstadiet (liksom i den tidigare ”Sex- och
samlevnadsundervisning på gymnasiet”)
krävs att åtminstone tre–fem personer från
samma skola anmäler sig. Dessutom tar
den hela två och en halv dagar i anspråk.
Kanske en och annan skolledning tycker att
det är alltför resurskrävande eller rentav
onödigt att skicka flera ur personalen på
samma fortbildning.
– Men det bör absolut inte avskräcka
någon rektor, menar Katarina Lycken.
Tvärtom. Faktum är att om man ska hinna
med allt, det vill säga få till stånd ett så full16 INSIKT
2/10
ANKI ALMQVIST
Fullspäckat,
angeläget
och till
stor nytta
Nöjda tidigare kursdeltagare och tillika
personal på Östra Real i Stockholm.
matat innehåll, så räcker det inte med ett
par timmar. Dessa fullspäckade dagar
behövs verkligen.
Katarina Lycken tycker också att det är
viktigt att flera lärare från samma skola deltar, inte minst därför att kursen handlar om
ett sådant speciellt och viktigt ämne som
sex och samlevnad.
– Om man är flera kan man peppa
varandra när man sen är tillbaka och ska
undervisa. Just när det gäller sex och samlevnad måste man anpassa kursplanen
noga för varje enskild skolas behov. Det är
mycket enklare att få ihop något bra om
flera lärare är engagerade och kan prata
ihop sig.
På Östra Real finns numera en Sex- och
samlevnadsgrupp på skolan. Den diskuterar
och utvecklar undervisningen i sex och
samlevnad kontinuerligt. Där kan man ta
Sex- och samlevnadsundervisning på h
Sex- och samlevnadsundervisning på högstadiet är en
skräddarsydd metodkurs för alla
som arbetar på högstadiet.
Thérèse Juvall leder kursen tillsammans med Elin Jacobsson.
Syftet med kursen är att ge skolpersonal fortbildning, stöd och
inspiration i frågor som rör sexualitet och samlevnad. Tanken är att
deltagarna ska få kunskaper om
ett flertal konkreta metoder och
modeller för hur man kan lägga
upp undervisningen. Under kursdagarna kommer det att finnas
mycket utrymme för att planera och
lägga upp sex- och samlevnadsundervisningen på respektive skola.
Kursen startar med en inspirationsdag i samarbete med
Nationalmuseum.
Några punkter som tas upp:
■ Min roll i undervisningen
■ Olika syn – hur kan vi samarbeta?
■ Det blir aldrig som man tänkt sig –
erfarenheter från klassrummet
■ Vad ska sex- och samlevnadsundervisningen innehålla?
■ Aktuell forskning
■ Metoder i teori och praktik
Andra exempel ur Lafas kursutbud
Fakta och perspektiv
på ungdom, sexualitet och
hiv/aids
27–28 september, kl 9–16.30
Normkritisk pedagogik
i sex- och samlevnadsundervisningen! Vad innebär det?
22 oktober, kl 9–16
Två grundläggande kursdagar för
alla som arbetar med eller är intresserad av sex- och samlevnadsfrågor.
Ur kursinnehållet: Att arbeta förebyggande med hälsofrågor,
tonårssexualitet, sexuellt överförda
infektioner, genus, klass och
sexualitet, hiv/aids och mycket mer.
Att arbeta normkritiskt handlar om att
vända på perspektiven och ifrågasätta de normer som gör att vissa människor anses ”normala” och andra
”avvikande”. Ett normkritiskt förhållningssätt leder till att fler ungdomar
blir bekräftade i det pedagogiska
rummet oavsett könsidentitet, könsuttryck och sexualitet.
Fråga chans – sex och
samlevnad för 10–13-åringar
11–12 oktober, kl 9–16
upp aktuella frågor och eventuella problem
som uppstår – internt eller i samhället i stort
– och gemensamt komma överens om hur
man ska tackla dem.
– Jag tycker inte att det fanns något
inslag i kursen som inte hade sitt berättigande. Allting gav något, alla infallsvinklar
som presenterades har vi haft nytta av på
vår skola, avslutar Katarina Lycken.
LOTTA JONSON
högstadiet
■ Att arbeta med sexualitet/genus
Förutsättningarna för att sex- och
samlevnadsundervisningen ska
utvecklas och vidmakthållas ökar
om man är ett team som går kursen
tillsammans. Därför vill vi gärna att
ni ska vara tre–fem personer från
varje skola som söker kursen.
Kursdatum:
Dag 1: 27 oktober, kl 9.30–13
Lunch ingår
Dag 2 och 3: 8–9 november
Uppföljning sker våren 2011
Tvådagarskurs med teoretiska föreläsningar, praktiska och pedagogiska
metoder och fördjupad kunskap i
sex- och samlevnadsarbetet med
bland annat frågor som: Hur kan man
arbeta med sex och samlevnad bland
10–13-åringar? Vad skiljer ”mellanstadiebarnen” från tonåringar? Vilka
frågor har barnen? Hur kan vi planera och organisera undervisningen?
Kropp och sexualitet
– en kurs i sex och samlevnad
för dig som möter invandrare
och flyktingar
29–30 november, kl 9–16
Kursen ger möjlighet till reflektion
över den egna sexualsynen och behandlar frågor kring språkförståelse
och värderingar. Hur man kan tala
om om likheter och olikheter när det
gäller synen på sexualitet och
genus?
Höstens seminarier
Onsdag 20 oktober kl 14–16
Onsdag 24 november kl 14–16
Om att leva med hiv
Sexuellt risktagande –
hur kan det förebyggas?
Författaren Steve Sjöquist arbetar
med hivfrågor och är själv hivpositiv
sedan 23 år tillbaka. På seminariet
kommer han att prata om hur det är
att leva med hiv utifrån sin senaste
bok Fotspår (som utkommer på
Normal förlag i september).
Vi kommer också att diskutera hur
man kan prata med unga om hiv.
SEMINARIELEDARE:
Steve Sjöquist,
författare till flera böcker med temat
hiv samt krönikör på hiv.se
Ämnet för detta seminarium är kunskapsbaserad hiv/STI-prevention.
Hur ska man förstå sexuellt risktagande? Vilka metoder har visat sig
minska risktagande och öka den
sexuella hälsan? Välkommen till en
eftermiddag där vi samtalar om
ämnet och diskuterar tillsammans.
SEMINARIELEDARE:
Ronny Tikkanen,
socionom, filosofie doktor,
universitetslektor.
2/10
INSIKT 17
September
6 sepember
Sista anmälningsdag: Fakta och perspektiv…
13 septemer
Sista anmälningsdag: Fråga chans
24 september
Sista anmälningsdag: Normkritisk pedagogik
27–28 september
Fakta och perspektiv på ungdom, sexualitet och hiv/aids
Oktober
1 oktober
Sista anmälningsdag: Smittspårning GRUNDKURS
4 oktober
Sista anmälningsdag: Sex- och samlevnadsundervisning på högstadiet
4 oktober
Sista anmälningsdag: ”Den bästa kondomen är den som kommer på”
11–12 oktober
Fråga chans – sex och samlevnad för 10–13-åringar
13 oktober
Sista anmälningsdag: Gruppsamtal
15 oktober
Smittspårning för primärvårdspersonal GRUNDKURS
18 oktober
Sista anmälningsdag: Smittspårning FORTSÄTTNINGSKURS
20 oktober
SEMINARIUM kl 14–16
Om att leva med hiv
22 oktober
Normkritisk pedagogik! Vad innebär det?
25 oktober
Sista anmälningsdag: Kropp och sexualitet
27 oktober
Sex- och samlevnadsundervisning på högstadiet DAG 1
28 oktober
”Den bästa kondomen är den som kommer på”
November
8 november
Sista anmälningsdag: Att prata porr med ungdomar
8–9 november
Sex- och samlevnadsundervisning på högstadiet DAG 2–3
17–18 november
Gruppsamtal – att växa som samtalsledare för ungdomar
18 november
Smittspårning för primärvårdspersonal FORTSÄTTNINGSKURS
24 november
SEMINARIUM kl 14–16
UngKAB09 – Sveriges största undersökning om unga och sex
29–30 november
Kropp och sexualitet – en kurs i sex och samlevnad för dig
som möter invandrare och flyktingar
December
Riv ut och spara!
Att prata porr med ungdomar
= för dig som arbetar med 10–13-åringar
✄
6 december
ULRICA ZWENGER
IDÉ OCH DISKUSSION
På spaning efter
PA S S I O N E N
Är den passionerade kärleken omodern? Har vi blivit så trygghetstörstande att vi inte längre
vågar kasta oss ut i den okontrollerade, vilda kärleken? Det menar den amerikanska
författaren Christina Nehring. I boken A Vindication of Love slår hon ett slag för passionen.
I
dykning i litteraturhistorien och visar variationer av kärlekens väsen som ligger långt
ifrån den trygga och jämlika kärlek som har
blivit ett ideal i vår tid.
Omstörtande kärlek, vild passion utanför
äktenskapet, kärlek som leder in på farliga
vägar och hotar vår själsfrid, till och med våra
liv. Många är berättelserna om den vilda passionen och vi älskar att läsa om dem eller se
dem på film. Att själv våga utsätta sig för
passion är en annan sak. Christina Nehring
varnar för att något har gått förlorat i vår
strävan efter trygga förhållanden som bygger
på jämlikhet och kamratskap.
Den svenska författaren av barn- och ungdomsböcker Eva Susso (bland annat serien
”Hemligheter och Pinsamheter”, om kärlek
och starka känslor hos tre tjejer i högstadiet)
är benägen att hålla med:
– I en passion är man hela tiden närvarande.
Det är ett tillstånd utan säkerhetsbälte.
Passion har fått en negativ laddning. Men
alla vill inte vara ihop med en kompis.
För tänkande kvinnor är kärlek en riktig pr-
▼
vårt moderna samhälle är vi sexuellt frigjorda, på många sätt. Att diskutera sexuella tekniker eller visa upp sexleksaker i
tevesoffan anses inte särskilt provocerande
längre. Men hur är det med känslor? Starka,
omvälvande och inte alltid så rena och fina
känslor? Den amerikanska essäisten Christina Nehring menar att det idag inte anses
riktigt rumsrent att visa att man har ett turbulent och kaotiskt känsloliv.
Med sin bok A Vindication of Love (Till
kärlekens försvar) tar hon oss med på en djup-
2/10
INSIKT 19
IDÉ OCH DISKUSSION
DEN SYMMETRISKA KÄRLEKEN
Idag ska en kärleksrelation helst vara symmetrisk för att anses sund, hävdar Nehring, och
frågar sig: Varför är det så hotfullt med relationer mellan ojämlikar? Vi läser gärna om Skönheten och odjuret eller mannen av börd –
kvinnan av folket. Men i verkligheten går vi
20 INSIKT
2/10
ULRICA ZWENGER
▼
Lena Lennerhed, professor i Idéhistoria.
ULRICA ZWENGER
tabbe och dödsstöten för ens trovärdighet
som intellektuell, spetsar Christina Nehring
till det. För att tas på allvar som tänkare måste
en kvinna antingen avstå från kärleken helt
och hållet eller krympa den och stänga in den
så att den inte syns. Många feminister har ifrågasatts om de har varit galet förälskade i en
man, i synnerhet om det varit ”fel” man,
menar hon.
Visst kan det vara provocerande att läsa
hennes kritik. Många feminister och kvinnliga
tänkare har ju också varit kärlekens apostlar,
och slagits hårt för kvinnors rätt att älska, utan
äktenskapliga band och utan ekonomiskt
beroende av män.
Ändå ligger det mycket i det hon säger.
Nehring hittar flera exempel i historien, som
Mary Wollstonecraft som 1792 skrev det
banbrytande manifestet ”A Vindication of the
Rights of Woman” (Till försvar för kvinnans
rättigheter) som Nehrings titel anspelar på.
Wollstonecraft blev ständigt ifrågasatt och
smutskastad, inte för sina idéer men för sin
utlevande kärlek till fel sorts män: En tänkande kvinna kan inte vara ett offer för starka
känslor. En feminist ska inte brinna för en
mans skull.
Ett aktuellt exempel är den nyligen avlidna
författaren Kerstin Thorvall, som vågade
berätta öppet om sina känslor. Det väckte
oerhört starka reaktioner. Hon blev förlöjligad
och förminskad och det tog lång tid innan hon
till slut fick ett slags upprättelse.
– Kerstin Thorvall dömdes ut för att vara en
lösaktig kvinna och togs därför inte på allvar,
säger Eva Susso. Det anses mindre okej att
leva ut sina passioner om man är kvinna. Män
kan också hånas om de till exempel blir kära i
en betydligt yngre kvinna. Men de kommer
undan med mer.
Hon får medhåll av professorn i idéhistoria
och rfsu-ordföranden Lena Lennerhed:
– När Thorvall beskrev det privata kallades
det för tantsnusk. När män beskriver samma
saker idealiseras det. Men vi måste komma
ihåg att författare som Thorvall och Suzanne
Brögger har banat väg. Det finns en mycket
större öppenhet nu även för kvinnor att
beskriva starka erotiska känslor.
Eva Susso, barn- och ungdomsboksförfattare.
till matchsajter på internet för att hitta en
partner med samma intressen och värderingar
och bilda ett jämlikt förhållande. Det är fortfarande tabu med kärleksrelationer över gränser,
mellan feta och magra, fula och vackra, intelligenta och korkade, mellan olika sociala
grupper.
Nehring resonerar kring kommersialiseringen av sexualiteten och den ökade tillgängligheten. Idag kan var och en komma åt en
sexuell upplevelse med ett enkelt klick med
musen. Nätporr och kontaktsajter slåss om
utrymmet. Bokhandlarna är fulla av självhjälpsböcker om allt från hur man maximerar
sina orgasmer till hur man undviker fel män böckerna riktar sig i regel till heterosexuella
kvinnor. Där döms män som inte har ett
seriöst förhållande som mål ut som skitstövlar. Men kan det vara så att även kvinnor gillar
jakten? frågar sig Nehring. Att de faller för fel
man för att de vill det, inte för att de är lurade
eller har ett komplicerat förhållande till sina
fäder?
Nehring tycker vidare att det finns för lite
plats för normbrytande förhållanden och
kärlek som utmanar tabun: ”Healthy Americans are urged to have sex the way they eat
Special k cereal and go to the gym. Our love
lives have become something we ’work on’,
much like our bodies, or cvs.”
Tillgänglighet, säger Nehring, har aldrig
varit vägen till intensitet. Varför är alltid målet
att dela hushåll och ha den älskade inom räckhåll, varje dag? Måste kärlek alltid leda någonstans? Är den misslyckad annars?
– Passion bygger i viss mån på avstånd, säger
Eva Susso. Man kan inte förvänta sig passion
med sin bästa kompis. Närhet kan finnas både
i vänskapliga förhållanden och i vilt passionerade, men på olika sätt. Man kan inte alltid
dela allt, och samtidigt hålla passionen vid liv.
Se till exempel på Frida Kahlo och Diego
Rivera, som aldrig delade hushåll. De spelade
ett högt passionsspel, båda hade älskarinnor.
Spänningarna var för stora för att de skulle
vilja dela vardag.
HOTFULLT MEN SPÄNNANDE
Konstnärligt arbete liknar passionen på så sätt
att det är otämjt och farligt, menar Eva Susso.
– I passionen har man ingen karta. Det är
som med konstnärlighet: Man uppfinner
något av ingenting. Det är otryggt. Man ger sig
in i det på liv och död. Vi pratar mycket om
säkerhet och trygghetssystem, men sällan om
innehållet. Vad ska vi ha livet till? Om det
fanns plats för samtal om mänskliga relationer, som inte landar i hur vi enklast uppnår så
kallad lycka, skulle vi inte vara lika lättlurade
och nöjda med en massagestav i plast. Vi
skulle kräva kött och blod.
– I ett trygghetsförhållande vet man innan
hur det ska vara, fortsätter hon. Om man har
en passionerad läggning vill man inte veta
precis hur allt ska bli. Men den sortens känslor
beskrivs som udda och extrema. Att gå in för
starka saker som passion och konst, det är
hotfullt, det är som havet. Det är inte safe, det
kan bli en tsunami där – men det är spännande.
Lena Lennerhed håller inte med om att pas-
sionen har för lite plats i samhället.
– Tvärtom. Starka känslor, som passion och
kärlek, är tydliga ideal i vår tid. Vi beskriver
gärna oss själva som passionerade, annars
verkar vi tråkiga. Men frågan är vad vi menar
med passion. En person som alltid lever ut
sina känslor och lustar kan också framstå som
egoistisk och odräglig.
I dagens västerländska samhälle finns nya
förutsättningar att leva ut och ge sig hän, konstaterar hon.
– Kvinnor är inte ekonomiskt beroende av
män. Vi kan skilja oss om vi vill. Tidigare i
historien har kvinnor haft mycket mer att
förlora. Självklart finns fortfarande många
normer och tabun, till exempel kring åldersskillnad. Men vi har ändå större frihet nu.
Att ge sig hän i starka känslor kan tyckas stå
i kontrast till att i varje stund vara förnuftig
och tänka på morgondagen. Kan man leva
passionerat och ändå skydda sig själv och sin
partner mot en oönskad graviditet och sexuellt överförda infektioner?
– Visst finns det en lockelse för många i att
utmana och ta risker, menar Lena Lennerhed.
Det är ingen nyhet för oss som jobbar med
prevention. Våra budskap balanserar mellan
att bejaka lust och njutning och samtidigt
påminna om kondomen. Att få ihop det kan
vara svårt. Men jag tror att genom upplysning
och framför allt öppna och konkreta samtal
om sexualitet kan man skapa en beredskap för
att både bejaka lusten och hantera den.
DAGS ATT PRATA OM PASSION
Eva Susso tror att om den otyglade kärleken
hyllades mer skulle fler våga.
– Vi borde lovprisa passionen, föra samtal
om den, ge den en plats. Lyfta fram passionen
som en viktig erfarenhet.
Lena Lennerhed håller med om att det är
dags att lyfta frågan, inte för att analysera
”kärlekens väsen” men för att skapa ett avancerat och underbyggt samtal kring våra upplevelser och föreställningar om kärlek och relationers betydelse för människor.
– I populärkulturen gestaltas och idealiseras
än idag den romantiska kärleken. Inom vetenskapen talar man om sexualitet, men väldigt
lite om just kärlek. Det är lättare att prata om
hur det känns på ett tekniskt vis. Upplevelser
är svårare, mer komplexa. De kan vara både
ljusa och mörka. Även i sex- och samlevnadsundervisningen måste det finnas utrymme för
Filmer
Film
Pianot, regi:
JANE CHAMPION
Frida, regi:
JULIE TAYMOR
Bound regisserad
av bröderna LANA
och ANDY
WACHOWSKI.
”Smart och rolig film
om lesbiska tuffingar.”
Mångalen, regi:
NORMAN JEWISON
Böcker
R W FASSBINDERS
Petra von Kants bittra
tårar och Lili Marleen.
Böcker
Farligt begär, regi: STEPHEN FREARS
MIA FABER
Lena Lennerheds tips
Eva Sussos tips
PEDRO
ALMODOVARS filmer,
till exempel Bind mig,
älska mig, Kvinnor
på gränsen till nervsammanbrott och
Kärlekens matadorer.
samtal om allt detta. Eleverna ska få rätt information, korrekta fakta. Men också möjlighet
till samtal kring känslor, på deras egen nivå.
Det måste ske på ett strukturerat sätt och det
är viktigt att läraren har rätt kompetens.
Romantisk kärlek i början av vårt nya millennium är en orsak till genans, den är
pinsam, säger Nehring i sitt slutord. Ju smartare och mer intellektuell du påstår dig vara,
desto mer ironisk och distanserad ska din
inställning till kärlek vara. Vi har varit praktiska i förhållande till vårt erotiska liv under
alltför lång tid. Det är dags att återkräva passionen.
– Kanske är vi ändå på väg mot ett mer passionerat samhälle, funderar Eva Susso. När
fler kvinnor får viktiga positioner i samhället
behöver inte hela kampen handla om jämställdhet. Då kanske kvinnor inte har lika
mycket att förlora på turbulenta kärleksliv.
– De flesta tycker om att läsa om passion, se
film om det. Varför kan vi inte få spela med i
det, göra våra egna liv till berättelser? För det
är med livet precis som med konsten: Det förutsägbara är tråkigt, så är det bara.
”Exempel på författare som verkligen
lyckats beskriva den starka känslan.”
SUZANNE BRÖGGER,
Slöjan
MARGUERITE DURAS,
Älskaren
GABRIEL GARCIA
MARQUEZ,
Kärlek i kolernas tid
AUGUST STRINDBERG,
Fröken Julie
KERSTIN THORVALL,
Det mest förbjudna
Poeten VLADIMIR
MAJAKOVSKIJS
Om det där från 1923.
”Väldigt mycket
passion, väldigt lite romantik.”
ELSIE JOHANSSONS
Sin ensamma kropp
”Kanske mer om begär
än passion. Men bra.”
2/10
INSIKT 21
RAPPORT UTIFRÅN
OMSTRIDD ABORTLAG I COLOMBIA:
”De
kallar oss mö
Kampen för kvinnokliniken går vidare. Var fjortonde dag
möts representanter för olika kvinnoorganisationer i
Medellín. Juristen Juliet Gómez i mitten och studenten
Pilar Rubio längst till höger.
22 INSIKT
2/10
Manifestationer i Colombia för
rätten till abort: ”Sex när jag har
lust, moderskap när jag bestämt
mig för det” är ett av budskapen.
”
rdare
Fyra år har gått sedan det sensationella beslutet att luckra
upp Colombias stenhårda abortlagstiftning. Men i praktiken
har ytterst lite förändrats och striden fortsätter med
oförminskad styrka.
M
grupper och läkare har varit engagerade för att
få till stånd en vård med ett uttalat genusperspektiv. Det blev möjligt när vi 2004 för första
gången fick ett modernt ledarskap i staden.
Den dåvarande borgmästarens sambo var själv
psykolog och kvinnorättsaktivist.
TVÅ STORA PROJEKT för att förebygga
tonårsgraviditeter och minska våldet mot
kvinnor sjösattes. Både i stadshuset och hos
kvinnorörelsen blev det fest när abortlagstiftningen ändrades så att abort blev tillåtet i tre
fall: Om kvinnan utsatts för våldtäkt eller
incest, om fostret är gravt missbildat och vid
fara för moderns liv.
Men för de allra flesta är abort fortfarande
förbjudet. De tvingas föda sitt väntade barn
eller göra en illegal abort. I Colombia, liksom
hela Latinamerika, är abort en fråga om klass.
Den som har pengar har alltid kunnat göra en
säker abort. Andra tvingas gå till kvacksalvare
eller att på egen hand försöka framkalla en
abort.
I dag är det vanligt att använda läkemedlet
misoprostol som säljs dyrt på svarta marknaden och utan korrekta instruktioner. Många
tar tabletterna för tidigt och i för hög dos. Tas
medlet på rätt sätt blir resultatet en abort som
i praktiken är omöjlig att skilja från ett spontant missfall. Därför får kvinnor rådet att åka
till sjukhus när blödningarna börjar och hävda
▼
edellín har blivit brännpunkt för
abortstriden i Colombia. Här planerade borgmästarens progressiva
kvinno- och hälsodirektörer en
ny kvinnoklinik som skulle präglas av respekt
för kvinnors rättigheter. En av tjänsterna som
skulle erbjudas var abort i de fall som blivit
tillåtna efter konstitutionsdomstolens historiska utslag den 11 maj 2006.
Efter en massiv kampanj, ledd av katolska
kyrkan, backade borgmästaren. Han lovade att
inga aborter ska utföras vid kliniken, av motståndarna kallad dödens hus, och uppmanade
projektledarna, det vill säga cheferna för
stadens kvinno- respektive hälsoförvaltning,
att avgå.
Vi träffar dem – Rocío Pineda och Luz
María Agudelo – och gynekologen Gloria
Penagos på ett café. Kliniken skulle bli något
helt nytt, berättar de. Den skulle ha ett helhetsperspektiv och behandla allt från kvinnors cancersjukdomar till skador efter misshandel och posttraumatisk stress orsakad av
de många väpnade konflikter som pågått i
decennier. Dessutom skulle man forska för att
utveckla vården och komma till rätta med de
brister som kartlagts av Rocío Pinedas stab.
– Projektet var ett resultat av tjugofem års
arbete för att förbättra kvinnors hälsa, säger
hon.
– Många människorättsaktivister, kvinno-
Abort är sedan 2006 tillåtet i tre fall:
■ om kvinnan utsatts för våld
■ om fostret är gravt missbildat
■ om moderns liv är i fara.
En samvetsklausul ger vårdpersonal rätt att
vägra utföra abort på grund av sin övertygelse. De legala aborterna är få, i Bogotá
runt 100 per år. Någon säker statistik över
antalet illegala aborter finns inte, upp-
skattningarna varierar mellan 350 000 och
450 000 per år. Över tusen kvinnor beräknas dö varje år av komplikationer. En illegal
abort kan kosta motsvarande 1 000–3 000
SEK – en oöverstiglig summa för många.
KÄLLOR: Hälsodepartementet i Bogotá, Redersex
(colombianskt nätverk för sexuella och reproduktiva rättigheter), Women’s Link Worldwide.
SAMTLIGA BILDER: REDERSEXX
JULIANA LOPERA
ABORT I COLOMBIA
RAPPORT UTIFRÅN
Striden för rätten till abort
roll när det gäller kvinnors rättigheter.
Monica Róa flyttade tillbaka till hemlandet
för att driva frågan. Hon vände sig till konstitutionsdomstolen och refererade bland
annat till kvinnokonventionen, Cedaw, som
förbjuder diskriminering av kvinnor, och
hävdade att ett totalförbud mot aborter
kränkte kvinnors mänskliga rättigheter
samt var oförenligt med landets grundlagar. Ett och ett halvt år senare, i maj
2006, kom utslaget. Monica Róa fick rätt
på alla punkter och den allmänna opinionen
hade svängt från starkt avståndstagande
till massivt stöd när en våldtagen 13-åring
beviljades den första legala aborten.
Enligt Monica Róa hade det inte gått
utan en medveten strategi som förutom
juridik handlade om att bygga allianser
med viktiga aktörer och att kommunicera
via media. Ett medvetet beslut var att
aldrig någonsin debattera med katolska
kyrkan.
– Det var inte Vatikanen vi drev målet
mot utan den colombianska staten, säger
Monica Róa.
JULIAN LINEROS
MONICA RÓA är advokaten som lyckades
med det som kvinnorörelsen misslyckats
med i trettio år – att bryta Colombias stenhårda abortförbud. Under sina år i USA
hade hon studerat internationell rätt och
och funnit att domstolarna har en central
▼
att de drabbats av missfall. Ofta bemöts de
med misstänksamhet.
Det gäller även de få kvinnor – på tre år inte
fler än runt fyrtio – som fått sin nu lagliga rätt
till abort accepterad. Vi får höra om kvinnor
som inte fått smärtlindring, skuldbelagts eller
fått utstå rena moralpredikningar.
Sjukhusdirektör Sergio Velez Castaño
på Medellíns allmänna sjukhus blir upprörd
när han får höra det:
– Har det hänt här? Jag ska inte förneka att
Colombia fortfarande är ett konservativt samhälle. Men om det kommer till min kännedom
startar vi en disciplinär utredning. Vi är
offentligt anställda och skyldiga att följa
lagen.
Hittills är det bara de offentliga sjukhusen i
tvåmiljonerstaden Medellín som utfört
aborter. De privata har en profil som visar att
de inte stödjer aborträtten (till exempel ”för
livet”) eller hänvisar till den samvetsklausul
som ger vårdpersonal rätt att vägra delta i
ingreppet.
– På det här sjukhuset vägrar tre eller fyra av
tretton gynekologer. Däremot känner jag inte
till någon sjuksköterska som vägrar, säger
Sergio Velez Castaño.
Han anser att den planerade kvinnokliniken
är viktig. Att kyrkan kallar den för dödens hus
tycker han är ett beklagligt sätt att beskriva ett
väldigt fint projekt.
24 INSIKT
2/10
– Kanske har vi brustit i kommunikationen.
Katolska kyrkans reaktion på uppluckringen
av abortförbudet var att omedelbart bannlysa
domarna som fattat beslutet och de läkare
som i framtiden skulle ”mörda barn”.
I Medellín utsågs kvinnokliniken till måltavla. Enligt kvinnorörelsen var det ärkebiskopens uppvaktningar som i september förra
året fick borgmästaren att falla till föga.
PÅ ÄRKEBISKOPSÄMBETET tas vi emot
av fader Carlos Alberto Monsalves Salina,
direktör för familjesekretariatet. Fast inte
förrän vi fyllt i blanketter om intervjuns syfte
och försäkrat att vi förstått vårt straffrättsliga
ansvar.
– Vi tyckte från början att initiativet var
positivt, men gradvis har man infört inslag
som vi varken kan godkänna eller stödja,
såsom attacken mot människolivet och användandet av kliniken som ideologisk fana för en
grupp kvinnor som försvarar ett sätt att förstå
kvinnan utifrån genusideologin, säger han.
Ju mer fader Carlos Alberto pratar desto mer
låter det som om rätten till abort snarare än
kliniken i sig är problemet.
– Javisst, säger han, vi accepterar inte abort
under några omständigheter. Colombia måste
mobiliseras inför den skändliga politiken.
Läget är allvarligt.
På frågan om vad som ska göras om en abort
T v: Monica Róa. Hon och hennes organisation
Women’s Link Worldwide försöker också driva
ett mål mot den nicaraguanska staten. Där
infördes totalförbud mot aborter samtidigt
som Colombia luckrade upp sin lag.
är enda sättet att rädda en kvinnas liv svarar
han att läkaren inte kan välja.
– Om så en mor har fem barn har hon inte
rätt att döda det barn hon bär.
På en anslagstavla utanför kontoret annonseras kurser i familjeplanering genom säkra
perioder – den enda preventivmetod som
kyrkan accepterar.
De flesta av kvinnoklinikens motståndare
anser att abort är mord. Krönikören och studenten i statsvetenskap Beatriz Campillo
har varit drivande i en nätkampanj mot kliniken. På sin blogg skriver hon att moderskapet
under en graviditet inte är ett val utan ett
ansvar. Att framställda det ”som något negativt, som en sjukdom, och reducera människor till en cellmassa utan värde, kan inte
under några omständigheter kallas framsteg
och det är precis vad som görs med kvinnokliniken”.
Pilar Rubio studerar också statsvetenskap.
Hon och två kurskamrater blev upprörda när
de såg nätkampanjen och uppmanades att
skriva på de protestlistor mot kliniken som
placerats strategiskt i stadens alla kyrkor. Tillsammans startade de en motkampanj på Facebook och började gå på möten till stöd för kliniken. Ställningstagandet har lett till
kontroverser inom Pilar Rubios konservativa
familj där flera är präster. Hon har själv varit
katolsk ungdomsledare.
Verkliga fall i Colombia
Angela
Rosita
Claudia
Angela var 38 år och blev
gravid trots att hon
använde spiral. Hon blev
röntgad flera gånger
innan hon visste om att
hon var gravid och bad
därför om en undersökning för att se om
fostret skadats. Det fick hon inte. Att
fostret var gravt missbildat upptäcktes
inte förrän i vecka 22.
Angela begärde abort men fick nej av
läkaren. Hon vände sig då till andra läkare
som konstaterade att barnet inte skulle
överleva utanför livmodern. Än en gång
begärde och vägrades hon abort.
Enda möjligheten var att överklaga till
domstol som enligt lagen ska fatta beslut
inom 48 timmar.
Men på grund av semestrar tog det
nästan en månad. Då hade förlossningen
satt igång i förtid. Barnet hölls vid liv med
hjälp av maskiner i tolv dagar.
Rosita var tretton år när hon
blev våldtagen av sin
granne. Hon gick till sju
olika sjukhus för att få abort,
men alla vägrade utföra den.
De fullföljde inte heller skyldigheten att hänvisa henne till en klinik som
kunde hjälpa henne.
Rosita överklagade men domaren sa nej.
Tre gånger försökte hon begå självmord.
Till slut tvingades hon föda barnet som lämnades för adoption.
Då var hon psykiskt nedbruten och gjorde
ytterligare självmordsförsök.
Så småningom fick hon ett skadestånd
och våldtäktsmannen dömdes till 16 års
fängelse. Han fortsatte att hota familjen via
vänner. Mamman blev misshandlad, Rosita
hotades med vapen. Organisationen
Women’s Link Worldwide vände sig till den
interamerikanska domstolen för mänskliga
rättigheter och förhandlar nu för att Rosita
ska få skydd och psykologiskt stöd.
Claudia kom med sin pappa
till ett sjukhus i Medellín för
att undersöka sina problem
med en axel. Provtagningen
visade att hon var gravid.
När det uppdagades att hon
under många år utsatts för övergrepp av
fadern, försvann han.
Ingen informerade den tolvåriga Claudia
om rätten till abort. Istället skickades hon
till ett nunnehem.
En gynekolog på hemmet blev upprörd
och upplyste om alternativen, vilket ledde
till att flickan inte längre ville föda barnet.
Men då hölls hon instängd på hemmet där
man ville att barnet skulle födas och
adopteras bort.
Gynekologen fick sparken och
informerade kommunjuristen JULIET
GÓMEZ. Efter många timmars väntan utanför nunnehemmets grind fick hon med sig
Claudia, och kunde se till att hennes rätt
till abort respekterades.
– Jag tror fortfarande på Gud, men kyrkan är
en annan sak. För mig är vi kvinnor mer än en
livmoder. Det som är synder för kyrkan
behöver inte vara kriminellt. Det påstås ändå
att vi lever i ett sekulärt land, säger hon.
motvilligt ny chef för kvinnoförvaltningen.
– Vi köpte strategin att lugna ner debatten,
men vi är alla feminister som försvarar kvinnors rättigheter, säger hon.
Hon anser att uppslutningen kring kyrkans
kampanj mot kliniken bygger på en okunskap
hos allmänheten om jämställdhet som bäddar
för fanatism och bara kan motverkas genom
information och utbildning. Kollegan María
del Rosario Romero hävdar att kyrkan
däremot agerar väldigt medvetet efter att ha
studerat och förstått kraften i det man kallar
för genusideologin.
– Kyrkan kallar oss mördare för att vi förespråkar sexuella och reproduktiva rättigheter.
De har alltid varit emot sexuell njutning,
homosexualitet, ja allt som har med sex att
göra. Vi säger att människor har rätt till sin
sexuella läggning. Kyrkans slutsats är att det
som förefaller bra i våra ögon är väldigt farligt
för samhället och familjerna. Och de har helt
rätt när de säger att vi vill förändra systemet.
Men dit är vägen lång. Fortfarande nekas
många abort på felaktiga grunder. Få orkar
överklaga även om 21 kvinnor i Medellín har
valt att ta strid i domstol. Kommunjuristen
Juliet Gómez har en lång lista över hinder
som kvinnor med godkända skäl till abort
fortfarande möter, allt från okunnighet till
rena kränkningar.
Situationen är så svår att även kvinnor som
har rätt till abort väljer den illegala vägen.
– Det korrekta vore att den vårdpersonal
som motsätter sig den nya lagen inte har
någon kontakt med de kvinnor som begär en
legal abort, säger Juliet Gómez.
Colombia är ett land där våldet är utbrett
och straffriheten nästan total. Liksom i andra
konfliktzoner riktas sexuellt våld mot kvinnor
för att förnedra motståndaren, i kampen som
pågår mellan olika väpnade grupper – gerilla,
paramilitär, kriminella gäng och säkerhetsstyrkor.
Judith Botero är en av de uthålliga företrädare för kvinnorörelsen vi träffar i Medellín
som nu kämpar för att kvinnokliniken trots
allt ska förverkligas. Hon ler sarkastiskt och
säger:
– Det enda liv som inte får kränkas här är
embryots.
ANNE JALAKAS, JENNY RÖNNGREN
Judith Botero
2/10
INSIKT 25
ANNE JALAKAS
I BOGOTÁ SITTER en konservativ regering
som oroar sig för vad som pågår i Medellín.
Vid samma tid som kampanjen mot kliniken
kulminerade utsågs den ultrakonservative
juristen Alejandro Ordoñes till ”procurador”, en blandning av justitieombudsman och
justitiekansler. Han inledde sitt ämbete med
att ogiltigförklara de statliga riktlinjer som
reglerar hur och när kvinnor har rätt till abort
och skickade ut nya som förklarade att
kvinnor som uppfyller något av de tre rekvisiten inte kan åtalas, men heller inte har någon
rätt till att få aborten utförd. Precis i linje med
argumenten från motståndarna till kliniken i
Medellín. Dit har Alejandro Ordoñes skickat
sex jurister för att säkerställa att ramarna för
abortlagstiftningen inte överskrids.
– Något liknande har aldrig hänt förut,
konstaterar María del Rosario Romero, på
stadens kvinnoförvaltning.
Där är man fast beslutna att fullfölja avsikterna med kvinnokliniken. Att borgmästaren
tvingade företrädarna att avgå, var enligt
efterträdarna nödvändigt. Annars hade hela
projektet havererat. Margarita Trujillo blev
RAPPORT UTIFRÅN
”I kristider får
preventionen
stryka på foten”
Lettland har den näst högsta andelen hivpositiva i EU och
idag är de unga kvinnorna en särskilt utsatt grupp. Men när
regeringen kämpar med en mardrömslik ekonomisk kris
hamnar satsningar på att förebygga hiv långt ned på listan.
Insikt åkte över Östersjön och besökte ett Riga i snålblåst.
adara Ladina drömmer om en
ungdomsmottaging med barnmorskor, kuratorer och gratis kondomer. Innan den ekonomiska
krisen fullständigt knockade Lettland förra
året hade organisationen där hon jobbar så
smått kommit igång med hennes drömmottagning i huvudstaden Riga men nu finns
det inte längre några pengar.
– Ungdomsmottagningen ligger på is
medan vi väntar på besked om pengar från
Riga stad, säger Madara Ladina, ungdomssamordnare på Papardes Zieds, Lettlands motsvarighet till rfsu.
Chansen att få stöd till en ungdomsmottagning, när arbetslösheten i Lettland ligger på
rekordhöga tjugo procent, är liten.
– Preventionen får stryka på foten i kristider,
säger Iveta Kelle, som är verksamhetsansvarig på Papardes Zieds, krasst.
Enligt henne har det i praktiken aldrig
funnits en fungerande strategi för att förebygga hiv och andra sexuellt överförda infektioner i Lettland och även om det finns gott
om ambitioner och idéer har krisen effektivt
satt stopp för de investeringar som skulle
behövas för att förverkliga dem.
– Det verkar dessutom som om ungas
kunskap om säkert sex har blivit sämre, i alla
fall om man ska utgå från de frågor vi får från
ungdomar idag, säger Iveta Kelle.
När hivspridningen tog fart i slutet av 90-
M
26 INSIKT
2/10
talet var det nästan uteslutande sprutmissbrukare som drabbades. Nu ligger antalet nya fall
på en ganska stabil nivå men smittvägen har
förändrats. Sedan ett par år tillbaka sker spridningen av hiv främst genom heterosexuella
kontakter. Ökningen är idag störst bland
kvinnor mellan 20 och 24 år.
– Unga vet ofta hur hiv smittar men många
vet inte hur de ska använda en kondom på ett
korrekt sätt, säger Madara Ladina.
KUNSKAPSSUGET är stort och trycket på
Papardes Zieds tjänster är större än någonsin.
De utbildar ungdomsinformatörer som går ut
i skolorna. Listan med skolor som står i kö är
lång och väntetiden är ungefär ett halvår.
Tidigare var hälsa ett eget ämne i skolorna i
Lettland och där ingick sex och samlevnad,
men för två år sedan ändrades systemet och
numera ska sex och samlevnad integreras i
andra ämnen, som samhällskunskap och
biologi.
– Många av lärarna klarar inte av att prata
om sex och jag tror att det är därför vi har fått
fler förfrågningar, säger Iveta Kelle.
Papardes Zieds tar också fram utbildningsmaterial för lärare och i höstas producerade de
en film som till Iveta Kelles stora förvåning
möttes av högljudda protester. Katolska
kyrkan samlade ihop namnunderskrifter från
400 föräldrar och krävde att filmen skulle
dras in.
Ovan: Iveta Kelle, verksamhetsansvarig och
Madara Ladina, ungdomssamordnare, tar emot
på Papardes Zieds kontor i Riga. Papardes
Zieds är Lettlands motsvarighet till RFSU.
– Det har aldrig hänt något liknande under
de tio år jag har jobbat här. Det var en väldigt
oskyldig film riktad till lärare, säger Iveta
Kelle.
Hon tror att en förklaring är att det är val i år
och att kyrkan kraftsamlar för att försvara sin
maktposition. Papardes Zieds har svarat med
debattartiklar och seminarier och filmen distribueras som planerat. Men det råder ingen
tvekan om att det blåser hårda vindar för den
som vill prata om sex i Lettland.
– Det händer att vi får arga samtal från föräldrar när våra ungdomsinformatörer besökt
en skola. En del elever får inte vara med på lektionen när vi kommer, säger Madara Ladina.
Om unga är en viktig grupp inom hivpreventionen så är internerna på Lettlands
elva välfyllda fängelser definitivt en annan.
Förra året stod de för 18 procent av alla nya
hivfall. Även här är Papardes Zieds engagerade i ett projekt som går ut på att utbilda
fängelsepersonalen som i sin tur informerar
internerna om hur de ska skydda sig själva och
sina partner.
fn-organet unodc som arbetar mot droger
och brottslighet deltar också i fängelseprojek-
ANNA DAHLQVIST
INGET LAND i Europa har drabbats lika hårt
av den ekonomiska krisen som Lettland.
26 procent av letterna beräknas vara fattiga, att jämföra med Sveriges 12 procent.
● Lettland har den näst högsta andelen hivpositiva i EU, efter Estland. Förra året var
det totala antalet hivpositiva i Lettland
4 614 av en befolkning på 2,2 miljoner.
● De flesta som lever med hiv är mellan
20 och 24 år. Män dominerar men andelen
kvinnor ökar.
● Sedan 2008 är sexuell smitta vanligare
än smitta via injektionsmissbruk.
● Män som har sex med män står för en
relativt liten andel av dem som lever med
hiv men det kan också bero på att många
inte är öppna med sin homosexualitet.
tet. Evija Dompalma tar emot på unodc:s
kontor intill katedralen mitt i Rigas sagolikt
vackra gamla stad.
– Vi vet ännu inte om spridningen av hiv har
minskat men det här projektet har fått andra
konsekvenser. Relationen mellan interner och
personal har förbättrats och stämningen har
blivit lugnare. Internerna har varit väldigt
intresserade och motiverade, säger Evija
Dompalma.
Men i slutet av 2010 försvinner unodc
från Lettland och därmed även pengarna till
fängelseprojektet.
I UTKANTEN av Riga ligger snöhögarna från
den stränga vintern fortfarande kvar. En försiktig vårsol lyser upp Inga Upmaces kontorsrum. Hon är chef för den nationella avdelningen för hiv- och aidsprogram i Lettland
och mycket oroad över vad som kommer att
ske i fängelserna när unodc:s tillfälliga
kontor i Riga försvinner.
– Fängelseinterner är visserligen en av de
prioriterade grupperna i det nya nationella
hiv- och aidsprogrammet men regeringen förlitar sig på frivilligorganisationernas insatser,
säger hon.
Inga Upmace var med och startade de så
kallade lågtröskelcentren för drogmissbrukare
i Lettland. De finns i 16 städer och erbjuder
information, stöd och rådgivning om hiv. Där
kan sprutmissbrukare dessutom få rena
sprutor. Satsningarna har varit lyckade. 2001
diagnosticerades över 600 sprutmissbrukare
med hiv men sedan dess har antalet nya fall av
hiv bland sprutmissbrukare gått ned.
– Nu är det viktigt att vi börjar vända oss till
andra riskgrupper, inte bara sprutmissbrukare
utan unga, fängelseinterner, prostituerade
och män som har sex med män, säger Inga
Upmace.
Men precis som preventörerna på Papardes
Zieds är hon djupt bekymrad över resursbristen.
– Vi försöker få politikerna att förstå vikten
av prevention men det är en extrem situation
just nu. Vi har inga pengar, säger hon utan
omsvep.
Inga Upmace berättar att de hade planerat
att genomföra en stor studie av ungas sexuella
beteende i år för att få en bättre bild av vilka
satsningar som krävs.
– Men vi kämpar emot utbildningsdepartementet i den här frågan och deras representanter säger att ungdomar har tillräckliga kunskaper om säkert sex. Det tror inte vi och vi
behöver den här undersökningen för att
kunna bevisa det.
TILLBAKA TILL organisationen Papardes
Zieds och deras kontor i ett slitet flervåningshus bredvid floden Daugava. Madara Ladina
berättar om en högriskgrupp som ökar snabbt
just nu – de socialt utsatta ungdomarna.
IDAG FÅR 451 personer i Lettland behandling med bromsmediciner men enligt både
nationella och internationella bedömare har
mellan 700 och 1200 personer behov av
hivbehandling. Många av dem är sprutmissbrukare och de möts av en fördömande
attityd inom vården. Lettland har också fått
kritik för att de inte följer WHO:s rekommendationer om när behandling ska sättas
in men de planerar nu att ändra sin policy
och börja bromsbehandlingarna tidigare.
Källor: WHO, UNODC, Smittskyddsinstitutet,
Infectology Center of Latvia.
Inga Upmace, t v, och Evija Dompalma, t h.
Båda är aktiva i kampen mot hiv i Lettland.
– De har hoppat av skolan och det är vanligt
att de dricker alkohol och använder droger. I
och med krisen blir de fler och fler och vi har
svårt att nå dem, säger hon.
Många har svåra familjeförhållanden. Ibland
har båda föräldrarna åkt utomlands, exempelvis till Sverige, för att tjäna pengar och de
tvingas lämna barnen hemma med mor- och
farföräldrar.
– De har inte någon vuxen att prata med.
Ofta är den äldre generationen som ska ta
hand om de här ungdomarna alltför konservativa för att prata om sex, säger Madara Ladina.
ANNA DAHLQVIST
2/10
INSIKT 27
SEN SIST
Lyckad satsning i Vitryssland
Personal på vitryska ungdomsmottagningar
utbildas nu i sexualitet och hälsa. Fem nya
mottagningar planeras i södra Vitryssland. Ett
samarbete mellan tre nationer har givit resultat.
edan 2004 hade Sösam
(Sex- och samlevnadsmottagningen på Södersjukhuset) haft ett projekt i S:t Petersburg med syfte att utbilda
personal på stadens ungdomsmottagningar men år 2006 upphörde de statligt finansierade
svenska bidragen till Ryssland.
– Där stod vi: Alexander
Kulikov, som hade startat en
akademisk utbildning för ungdomsmottagningspersonal i S:t
Petersburg, ”Mr ungdomsmottagning” Pavel Krotin och jag
själv. Då dök tanken på att fortsätta tillsammans upp. Våra erfarenheter borde komma till nytta
någonstans, berättar Barbro
Gustafsson, som ledde Rysslandsprojektet.
Någon annanstans blev i det
här fallet Vitryssland.
Barbro Gustafsson for hem och
la fram förslaget om att arbeta
med kunskapsöverföring och
utbildning för att förbättra vitryska ungdomars sexuella och
reproduktiva hälsa. Chefen på
Sösam Hans Carlberg tände på
idén och var också villig att själv
delta i projektet.
På Sida fanns ett beslut om en
satsning på Vitryssland. Pengar
söktes och beviljades från öek*).
En pilotstudie genomfördes för
att se om vitryssarna var intresserade av att delta i projektet.
Steg nummer ett var att förankra
projektet hos det vitryska hälsoministeriet.
– Vi svenskar hade ingen aning
om vad som väntade oss i Vitryssland men professor Kulikov
som kunde både språket och kulturen och hade kontakter blev en
ovärderlig förbindelselänk för
oss, berättar Barbro Gustafsson.
Pilotstudien föll ut väl och när
projektet drogs igång under sommaren 2007 var det i form av ett
trenationssamarbete. Svenskarna
S
28 INSIKT
2/10
stod för projektledning och specialistkompetens, ryssarna för en
stor del av erfarenheten och i Vitryssland kom unicef att fungera
som projektkoordinator.
I den vitryska huvudstaden
Minsk fanns redan ett antal ungdomsmottagningar som initierats av unicef och unfpa.
– Men det saknades en plan för
utveckling och för fortbildning
av personalen. Därför passade
vårt projekt väl in i bilden.
MED EGNA ÖGON
Ett första möte hölls i S:t Petersburg med deltagare från Vitryssland, främst från hälsoministeriet och universiteten.
– Vitryssarna hade hört talas
om det rysk-svenska samarbetet i
S:t Peterburg och ville se med
egna ögon om det här kunde vara
något för dem. Vi gjorde studiebesök, deltog i en konferens om
ungdomshälsa och några gick den
72-timmarsutbildning som professor Kulikov ansvarar för,
berättar Barbro Gustafsson.
Sedan följde flera seminarier i
Minsk. Föreläsningar i ungdomshälsa och sexualitet och planeringen av en universitetskurs i
sexologi fanns bland annat på
schemat. Bland föreläsarna återfanns både svenskar och ryssar.
Hans Carlberg åkte tillsammans med svenska kollegor på en
turné till städerna Pinsk, Grodno
och Novopolotsk. Där vände de
sig direkt till personalen på ungdomsmottagningarna som för
övrigt har en bredare ansats än
vad vi är vana vid hemifrån
Sverige.
– Precis som på andra håll i
Europa är de mer generellt inriktade på ungdomars hälsa och inte
enbart på sexuell hälsa. De medicinska kunskaperna har de nog
men de är inte lika vana vid att
prata om sex som vi. Vad vi
kunde bidra med handlade
mycket om samtalsmetodik, om
attityder och bemötande, berättar Svante Nielsen, projektets
sekreterare.
Det visade projektutvärderingen och det bekräftar också
barnmorskan Gull-Britt Andersson, som var den som tog
emot när personalen från de vitryska ungdomsmottagningarna
kom till Sverige på studiebesök.
De besökte en ungdomsmottagning i Sollentuna där de fick sitta
med under patientsamtal och var
med när en lärare på Bromma
Gymnasium hade sex- och samlevnadsundervisning.
Skickliga simultantolkar jobbade så svetten lackade och GullBritt Andersson fick svara på
besökarnas frågor.
– De frågade till exempel varför
barnmorskan på ungdomsmottagningen hade låtit så snäll och
vänlig när hon pratade med
flickan som kom för att få ett
dagenefterpiller. Flickan hade ju
gjort fel och borde väl få skäll,
tyckte de. De var också rädda för
att prata sex på sina mottagningar, rädda för att det skulle
skada ungdomarna. Men nu satt
de med i skolan när läraren
pratade sex med eleverna och fick
se att det gick bra. Att vi har en
bra modell, säger Gull-Britt
Andersson.
Fyra ryssar och tolv vitryssar
fick också möjligheten att gå en
för dem skräddarsydd utbildning
vid Göteborgs universitet.
– Kursen vände sig till dem som
i sin tur ska undervisa blivande
sexologer och ungdomsmottagningspersonal, säger Svante Nielsen.
POLITISK VILJA
I december 2009 hade 450 personer, mest beslutsfattare och kliniskt verksamma, på ett eller
annat sätt nåtts av projektet.
Bland annat hade en bok i sexologi givits ut och en kurs i ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa, för ungdomsmottagningspersonal i Vitryssland
permanentats.
– unicef och vitryska hälsoministeriet arbetar också aktivt
Ovan: Professor Alexander
Kulikov från S:t Petersburg tillsammans med Hans Carlberg,
chef på Sösam.
T v: Sommarkursen vid Göteborgs universitet med deltagare
från Vitryssland och Ryssland.
ANITA JONSSON
Samarbete i ny form
Barbro Gustafsson på väg till
möte med vitryssarna.
med att starta nya ungdomsmottagningar utanför Minsk. Fem
nya center är planerade i Gomelregionen i södra Vitryssland. De
som arbetar inom ungdomsmottagningarna fick en stärkt yrkeskompetens genom projektet. Det
har också lett till att unicef fått
politiskt gehör för betydelsen av
ungdomsmottagningarnas arbete, berättar Barbro Gustafsson.
FÖR TIDIGT SLUT
Egentligen skulle projektet inte
ha avslutats förrän i oktober
2010, men Sida gav inte öek fortsatta medel för sin verksamhet
och därmed stod projektet utan
finansiär.
– Alla medel till öek ströps så
det var bara att avsluta. Två och
ett halvt år är egentligen alldeles
för kort tid. Sådana här projekt
ska pågå i åtminstone fem år,
tycker Barbro Gustafsson, som
likafullt känner sig nöjd med vad
de hann åstadkomma.
Vitryssarna hade gärna sett en
fortsättning på projektet men så
länge öek inte får några pengar,
händer ingenting.
– Skulle de få nya pengar ställer
sig ändå Hans Carlberg i nuläget
tveksam till Sösams fortsatta
medverkan. Däremot har Venhälsan visat intresse för att fortsätta på vår utstakade bana, säger
Barbro Gustafsson.
HELENE LUMHOLDT
*) ÖEK, Hälso- och sjukvårdens
Östeuropakommitté, är Sidas största
samarbetspartner inom vårdsektorn
i Östeuropa. ÖEK stödjer hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
insatser som syftar till att förbättra
folkhälsan och förhindra spridning
av allvarliga infektionssjukdomar
som TB och hiv/aids. ÖEK består av
medlemmar från landsting, organisationer, myndigheter och företag.
En svensk-rysk
konferens med fokus
på hiv/STI och ungdomars sexuella hälsa
genomfördes i april i
S:t Petersburg.
LAFAS och Stockholms läns
landstings projektsamarbete med
S:t Petersburg på andra sidan
Östersjön har en lång historia. S:t
Petersburgs
ungdomsmottagningar har byggts upp efter
svensk modell och Lafas metodmaterial Röda Tråden används i
många ryska skolor. Personal på
ungdomsmottagningar
och
skolor har varit på studiebesök i
Stockholm och många har fått sin
fortbildning inom ramen för de
svenska projekten.
Det formella projektsamarbetet
avslutades 2008 när Sida fasade
ut det svenska biståndet till
Ryssland. Men både våra ryska
samarbetsparter och vi själva
ville hitta nya former för att fortsätta och utveckla de svenskryska kontakterna. Idén föddes
att ordna en konferens för ungdomsmottagnings- och skolpersonal och andra aktörer från S:t
Petersburg och Stockholm, i
syfte att utbyta kunskap och
erfarenheter kring arbete med
ungdomars sexuella hälsa och
hiv/sti-prevention.
KONFERENSEN med cirka 125
personer hölls 15–16 april i S:t
Petersburg. En svensk delegation,
drygt 20 personer, deltog både
som åhörare och föreläsare.
Under konferensen varvades
svenska och ryska föreläsare.
Ämnen som togs upp av ryska
föreläsare var bland annat innehållet i sex- och samlevnadsundervisningen i S:t Petersburgs
skolor, hur olika ungdomsmottagningar har profilerat sig
samt utvecklingen av den sexuella hälsan bland ungdomar i
staden. De svenska föreläsarna
kom från olika yrkeskategorier.
Tommy Eriksson, lärare vid
Farsta gymnasium, berättade om
hur man kan ha ett normkritiskt
perspektiv på sex- och samlevnadsundervisningen och forskaren Ronny Tikkanen föreläste
om faktorer bakom sexuellt risktagande. Christina Ralsgård,
verksamhetsansvarig på Nationellt centrum för hivpositiva
barn och unga, presenterade satsningarna på stöd till hivpositiva
barn och ungdomar i form av
läger och konferenser.
Andra dagen föreläste Monica
Ideström – utredare på Socialstyrelsens enhet för befolkningsinsatser, om hur man inom
hälso- och sjukvårdssektorn ska
förebygga hiv/sti bland unga
genom en bred ansats med olika
aktörer. Astri Brandell Eklund,
utbildare från Riskbruksprojektet vid Statens folkhälsoinstitut,
talade om samtalsmetoden motiverande samtal och visade på ett
levande sätt hur ett så kallat miförhållningssätt kan se ut genom
att involvera publiken.
TEMAN som de ryska föreläsarna tog upp var prevention av
hpv (humant papillomvirus som
kan ge upphov till livmoderhalscancer)
genom
vaccination,
information om hur man
skyddar sig (kondom) och cellprovskontroller (tidig upptäckt).
En annan av de ryska föreläsarna
gav en bild av hur verkligheten
för många skolbarn i S:t Petersburgsområdet ser ut, till exempel
lever 60 procent utan sina
pappor, men gav också en positiv
bild av på tolv års erfarenhet av
Mottagning på Svenska Generalkonsulatet, t v generalkonsul
Gunnar Klinga och i mitten
Gunilla Neves Ekman, tf chef Lafa.
sex- och samlevnadsundervisning i skolan, som fungerar bra!
Vi fick också veta att aborttalen
bland tonåringar ligger på nästan
39/1000 kvinnor. När det gäller
tonårsgraviditeter
har
dock
ökningen nu avstannat.
Efter konferensen gjorde den
svenska gruppen ett mycket uppskattat studiebesök på ungdomsmottagningen Juventa, där vi
bland annat fick se delar av verksamheten som spänner över ett
mycket vidare fält än vad vi är vana
vid från Sverige, allt från akupunktur och skönhetsbehandlingar till en stor sti-mottagning
och preventivmedelsrådgivning.
MARTA HANSSON BOCANGEL,
ELIN JACOBSSON,
GUNILLA NEVES EKMAN
THE 1ST BALTIC SEA CONFERENCE ON HIV/STI-PREVENTION AND
SEXUAL HEALTH PROMOTION FOR YOUNG PEOPLE arrangerades
av Lafa tillsammans med S:t Petersburgs hälsokommitté och utbildningskommitté och med stöd från Sidas Östersjöenhet. Ansvariga i
S:t Petersburg har varit de tidigare projektsamordnarna NATALIA
VOROBJOVA och TATIANA KOZHUKHOVSKAYA samt chefen för S:t
Petersburgs centrala ungdomsmottagning Juventa, PAVEL KROTIN.
På Lafa har ANNA CHUCHU SCHINDELE, ELIN JACOBSSON och
GUNILLA NEVES EKMAN ansvarat för planering och genomförande.
I ett tidigt skede inkluderades konferensen i den handlingsplan för
smittskyddsfrågor i Östersjöområdet som Smittskydd Stockholm
ansvarar för. Konferensen ingick också i det samarbetsavtal som
finns mellan Stockholmsregionen och S:t Petersburgs stad.
2/10
INSIKT 29
BÖCKER FILM TEATER
Fler frågor än svar
NÄR LILLEMOR i slutet av
1980-talet tar emot beskedet att
hon har hiv är det en dödsdom,
för det ska ännu komma att dröja
flera år innan bromsmedicinerna
kommer. Skräcken för det nya
viruset är stor och de som drabbats riskerar att bli utfrysta och
lämnade ensamma. Lillemor
bestämmer sig för att berätta för
sina föräldrar, men ingen mer.
Hon känner sig frisk och har låga
virusnivåer, läkarens gissning att
hon har ett år kvar att leva känns
efter hand mer och mer overklig.
När Lillemor lämnar sin hemstad
i norra Sverige för att flytta till
Skåne lämnar hon allt bakom sig,
familj, vänner – och på ett psykologiskt plan även sin hivdiagnos.
Hon träffar så småningom en
man och gifter sig med honom
och får två barn, utan att någon
utom den infektionsläkare hon
träffar ett par gånger om året vet
om hennes hemlighet. Livet går
sin gilla gång – till en dag då
allting av en slump uppdagas.
Samhällets dom blir hård. Lillemor blir i mediernas bevakning
Hiv-kvinnan ”med hela svenska”
folket”, får ett två och ett halvt år
långt fängelsestraff och förlorar
vårdnaden om sina barn.
I dokumentärfilmen Hur kunde hon träder hon för första
gången fram för att berätta sin
historia. Långsamt och trevande
söker hon ord för att förklara hur
det kunde bli som det blev, varför
hon aldrig berättade, inte ens för
den man hon var gift med. Om
förnekandet av hivdiagnosen,
den onämnbara, som till slut blev
till en livslögn. Om virusnivåer så
låga att infektionen kanske rent
av hade läkt ut av sig själv?
Det är modigt och starkt gjort.
Som en berättelse om en kvinna
som vägrar låta sig knäckas av
omgivningens fördömanden, är
Hur kunde hon? gripande och
engagerande. Filmen tydliggör
med skärpa att orsakerna till Lillemors agerande inte kan förklaras på individnivå – utan har att
göra med det stigma hivpositiva
lever med i det svenska samhället.
ÄNDÅ ÄR detta ingen riktigt
lyckad film, och det har att göra
med den dokumentära berättarform filmaren Ingela Lekfalk
har valt. Att gå bredvid utan att
in-gripa, att stenhårt lita på att
människor och skeenden talar för
sig själva.
Vi får följa Lillemor till och från
under några år, med början strax
innan hon ska börja avtjäna sitt
fängelsestraff. Vardagsscener från
när hon ett antal gånger flyttar
och får hjälp av sin mamma och
sin väninna, resan till och från
fängelset och tiden därefter
blandas med eftertänksamma
”intervjuer” i soffan framför
kameran.
Det är Lillemor och hennes
mamma som i monologform berättar, intervjuarens frågor som
de egentligen svarar på är bortklippta. Filmarens egna tankar
och research, hennes frågor och
invändningar, får vi aldrig veta
något om. Det finns heller ingen
berättarröst som guidar oss i samhällets lagar och regler så som
smittskyddslagen, brottsbalken,
praxis vid vårdnadstvister och
sjukvårdens sekretessbestämmelser, sådant som skulle kunna
hjälpa oss att förstå hur det som
drabbat Lillemor och hennes
familj över huvud taget är möjligt. I denna djungel av lagar och
förhållningsorder har Lillemor
lämnats ensam. Det är flera yrkesverksamma som har brustit i
omhändertagande och stöd – en
aktiv, synlig journalistisk arbetsmetod hade kunnat peka ut för
HUR KUNDE HON
Dokumentär
Regi: Ingela Lekfalk
oss på vilket sätt, kunnat konfrontera dessa personer med
frågor och gjort jämförelser med
andra fall för att visa hur Lillemor
med rätt hjälp hade kunnat
hantera sitt liv på ett annat sätt.
Ingela Lekfalks önskan är
antagligen att filmen ska ge
upphov till förnyad diskussion
och engagemang mot fördomar
och stigmatisering. Som filmen
är gjord, ställer sig tyvärr alla
frågor om omständigheterna i
vägen för detta.
MARTINA JUNSTRÖM
Efterlängtat för killar om sex
RESPEKT – EN SEXBOK
FÖR KILLAR
Författare: Inti Chavez Perez
Förlag: Alfabeta förlag, 2010
30 INSIKT
2/10
LÅT MIG SÄGA det direkt, det
här är en bra och efterlängtad
bok. Respekt – en sexbok för
killar fyller en lucka i floden av
informationslitteratur om sex
och samlevnad som riktar sig
direkt till unga. Inte minst gäller
det litteratur riktad till målgruppen killar. Den når längre än
Manne Forsbergs ”Kukbruk”
och antologin ”Pittstim”.
Boken har en ton och ett tilltal
av bästa sexualupplysarmärke
med sina konkreta och praktiska
råd och tips kring kroppen,
lusten, hur man närmar sig en
partner, hur man flirtar och man
hur smeker och rör vid en annan
människas kropp vare sig det är
en kille eller tjej. Språket i boken
är rakt och enkelt och det märks
tydligt att Inti Chavez Perez,
trots sin relativa ungdom, har stor
erfarenhet av att möta och samtala
med unga om sexualitet, sexuella
handlingar och sexuell preferens.
En del saker stör jag mig dock på.
Bland annat så finns det ett trettiotal små referenser av skiftande
kvalitet och aktualitet utspridda i
boken. Det är allt från forskning
till allmänt tyckande men i och
med att de presenteras som ”sanningar” så drar det ner det goda
helhetsintrycket. Inti Chavez
Perez (och förlaget) borde ha litat
på att hans egna små faktarutor
och kommentar hade räckt .
Sen är det en sak till: En av mina
käpphästar i arbetet med sexualupplysning handlar om förhållningssätt till porr och porrtittan-
de och i bokens avsnitt om porr
tycker jag att Inti Chavez Perez
sviker killarna. Det känns lite
tjatigt med stereotypa resonemang om vad det är för porr som
killar tittar på och hur de påverkas. Det är som så ofta slentrianmässiga referenser till ”heteromainstreamsporren”.
Vi vet förstås att killar och i allt
högre grad också tjejer konsumerar porr och att det vanliga syftet
är att hetsa upp sig sexuellt och
onanera, men vi vet faktiskt
väldigt lite om vad det är för slags
porr som konsumeras och hur
fantasier och begärsblickar ser ut.
En läsning av rfsu:s antologi
”Samtala om pornografi i skolan”
rekommenderas.
OLLE WALLER
Kolla in
Knullträdet
ROGER STENBERG
”HUR MÅNGA har du haft sex
med – egentligen?” Med den
frågan vill Nationella Hivrådet få
unga att välja säkrare sex. Genom
ett test på Facebook kan man
räkna ut hur många man har haft
sex med om man även räknar in
sin partners tidigare sexpartner.
Det handlar förstås om en sifferlek men kan fungera som en tankeställare: Vilka risker utsätter
man sig för när man struntar i
kondom? I kampanjen ingår även
en film där unga svenska skådespelare har sex med varandra i en
till synes oändlig stafett. En
kortare version kommer att visas
som reklamfilm på svenska biografer i sommar. Den fem
minuter långa ursprungsfilmen
kan du se på kampanjsajten
Knullträdet.se.
Ur Hjärtats
beatbox
med bland
andra
Danilo
Bejarano
och Janna
Granström.
Nypremiär
28 augusti.
Gå på Hjärtats beatbox
MAN BEHÖVER inte vara i mellanstadieåldern för att drabbas av
Unga Dramatens föreställning
Hjärtats beatbox. Det räcker
med att någon gång ha befunnit
sig i den där brytningstiden strax
före tonåren, när kroppen byter
skepnad, känslorna pirrar precis
under huden och nyfikenhet och
längtan brottas med genans och
osäkerhet. Pjäsen har vuxit fram
genom improvisationer och till
sin hjälp har skådespelarna och
regissören Nina Wester haft en
referensgrupp med barn.
Till ”Hjärtats beatbox” hör ett
lärarmaterial med övningar och
diskussionsfrågor som man kan
använda i klassrummet.
Detta och annan information
om föreställningen hittar du på
www.dramaten.se.
Sexinfo på
flera språk
SOCIALSTYRELSENS
broschyr Råd och fakta om
sexuellt överförda infektioner finns nu översatt till åtta
språk: arabiska, engelska,
franska, ryska, romani, spanska,
somaliska och thailändska.
Broschyren innehåller, förutom fakta om hiv/STI, även
tips om vart man kan vända sig
för rådgivning och testning.
På www.hivportalen. se går det
att ladda ner
och skriva ut
broschyren på
olika språk.
KORTFATTAT
PRISAD 1
EUROPARÅDET ENAT OM HBT-RÄTTIGHETER
FÖRFATTAREN och debattören ANNA-MARIA
SÖRBERG har tilldelats årets Heders Red
Ribbon av Hiv-Sverige – Riksförbundet för
hivpositiva. Hon får utmärkelsen för sin bok
DET SJUKA (2009), som bland annat visar
hur medierna demoniserar hivpositiva (”hivmän” och ”hivkvinnor”) och därigenom
bidrar starkt till stigmatiseringen av
människor som lever med hiv.
För Hiv-Sverige har boken blivit ett viktigt
verktyg i arbetet med att visa på att kriminalisering och bestraffning inte är fungerande
verktyg i hivpreventionen.
HOMO- OCH bisexuella samt transpersoner ska skyddas från diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Så lyder
nya rekommendationer som Europarådets 47 medlemsstater har
antagit. I praktiken kan det handla om rätten att delta i demonstrationer utan risk att drabbas av repressalier eller rätten att överta ett
lägenhetskontrakt till den gemensamma bostaden vid partnerns
död. Beslutet är i sig inte juridiskt bindande men kan få stor betydelse för beslut i Europadomstolen.
ULRICA ZWENGER
PARADERADE FÖR NÄTTESTNING
I FÖRRA numret av INSIKT berättade vi om att det nu är möjligt att
beställa ett klamydiatest på nätet (www.vardguiden.se) och testa
sig själv hemma. Sedan dess har Stockholms läns landsting beslutat
att sänka åldersgränsen från 18 till 15 år.
För att uppmärksamma många invånare på möjligheten till nättestning genomför nu Vårdguiden en kampanj. Den invigdes under
pompa och ståt med en paradorkester på Södermalm.
RFSU-priset 2010
går till STAFFAN
BERGSTRÖM,
gynekolog och
professor i internationell hälsa vid
Karolinska Institutet.
Han får priset för
sin outtröttliga
kamp mot mödradödligheten och
för kvinnors rätt
att själva bestämma
över sina liv, sin kropp och sin sexualitet.
– Staffan Bergström har gjort både allmänhet och beslutsfattare
medvetna om den nutidsskandal som mödradödligheten utgör.
För mig är han en förebild, säger RFSU:s ordförande LENA
LENNERHED.
FREDRIK PERSSON
MARIA GULLMARK
PRISAD 2
2/10
INSIKT 31
POSTTIDNING
Lafa
Box 175 33
118 91 Stockholm
Anmäl ändrad adress!