Transcript BYGGA – med tilltro

BYGGA – med tilltro
Växjö stifts hjälpreda för arbetet med församlingsinstruktionen
VERSION AUGUSTI 2011
1
Innehållsförteckning
2
A. En församlingsinstruktion (FIN) är
4
E. Bilagorna
26
I. Församlingsinstruktionens roll
II. Församlingsinstruktionen – om församlingens liv
III. Kyrkoordningen – och stiftets anvisningar
4
4
5
26
B. Så här kan man bygga
7
Bilaga 1. ”Detta är NN församling”
Bilaga 1 a-b-c
Beskrivning, församlingsrapport, nyckeltal
Anvisningar till bilaga 1c,
blanketten ”Församlingslivets nyckeltal”
Bilaga 1d. Personalplan m.m.
Bilaga 2. Pastoral handlingsplan för konfirmandarbetet
Bilaga 3. Avtal om samarbetskyrka med EFS
Bilaga 4. Avtal om ekumenisk samverkan
5. Övriga bilagor
I. ”Se”: Beskrivning
II. ”Bedöma”: Analys
III. ”Handla”: Det viktiga är livet
7
9
10
C. Tre sorters redskap när man bygger
11
I. Varandra
II. Andra
III. Material
11
11
12
D. FIN har 5 avdelningar (och några bilagor)
14
Avdelning 1. Beslut och utfärdande
I. Att utarbeta FIN
II. Granskning och utfärdande
a. Beslut
b. Förändring av instruktionen
c. Strukturförändringar
Avdelning 2. Innehållsförteckningen:
”Vilka delar, vilka bilagor ska en FIN ha?”
Avdelning 3. ”Hur bedömer vi vår situation?”
Omvärlds-, närmiljö- och församlingsanalys
I. Uppdrag
II. Tolkning
III. Slutsatser
Avdelning 4. ”Hur ska församlingslivet se ut?”
Pastoralt program
I. Utformning
II. Ansats
III. Disposition
IV. Specifika krav
V. Men undvik
Det pastorala programmets innehåll
1. Gudstjänstlivet
2. Konfirmandarbetet
3. Verksamhet på andra språk än svenska
Sammanställning av domkapitlets reglering vad gäller
huvudgudstjänst m.m.
a. ”Sammanlysning”
b. Temamässa/temagudstjänst
c. Ekumeniska gudstjänster
d. Lördagar
e. Vissa kyrkliga helgdagar
Avdelning 5. ”I vilken riktning ska vi gå?”
Förändringsplanering
14
14
14
15
15
15
16
17
17
17
17
18
18
18
19
19
20
21
21
22
23
23
23
24
24
24
24
25
26
27
27
28
28
28
28
F. Mallar
29
Avd. 1. Beslut och utfärdande
Bilaga 1c. Församlingslivets nyckeltal
29
30
BYGGA – med tilltro
Till
Församlingarna i Växjö stift
Nu har vi vandrat på en väg vi stakade ut i början på
2000-talet. Det var vägledningen för arbetet med församlingsinstruktionerna som var något helt nytt då och som kom
med Kyrkoordningen 2000. Vägen hette handboken.
Under den vägen har vi lärt oss en hel del både i församling och stift om hur en församlingsinstruktion kan göras och
fungera på ett konstruktivt sätt.
Nu är det dags att ta konsekvenserna av det vi lärt och använda oss av det i fortsatt arbete
med att forma församlingsinstruktionerna som ska vara vägledande en tid framöver.
BYGGA – med tilltro är namnet på vägledningen nu. Namnet anknyter till den vision till
tro vi tillsammans formar för våra församlingar och stift utifrån uppdraget att förmedla tro
och leva i tilltro.
Stora förändringar har skett och kommer att ske. Det kan kännas motigt och besvärligt och
ibland direkt sorgligt att lämna det gamla. Men låt oss i stället glädjas åt det spännande
och nya som vi bygger genom att ta oss an den stora utmaning som det är att vara kyrka
idag på 2010-talet. Ta vara på varandras erfarenheter vare sig vi är förtroendevalda eller
anställda, kyrkfolk eller tillhöriga i största allmänhet. Låt oss inte ge upp hoppet om att
förändring till det positiva är möjlig!
Det kan inte nog betonas vilken betydelse det har att göra en ordentlig omvärldsanalys för
att se vilken verklighet det är som vi ska vara församling. I denna handbok finns goda tips
hur man kan gå till väga.
Jag önskar alla som nu har att ta tag i arbetet med en ny aktuell församlingsinstruktion
glädje i uppgiften och all välsignelse.
i tilltro
+ Jan-Olof
biskop
Denna Växjö stifts hjälpreda för arbetet i församlingarna med församlingsinstruktionen innehåller:
»» En text som berättar om hur man kan göra för att få ett gott arbete i församlingen kring församlingsinstruktionen, så att arbetet blir en positiv drivkraft i församlingens reflektion. Brödtexten är då skriven med detta typsnitt
du läser nu. Kallas antikva stil.
»» Kyrkoordningstext och de direkta anvisningar för församlingsinstruktionens innehåll och form, fr.a. i avd. D och E, som
har utfärdats av domkapitlet genom beslut den 18 mars 2011 § 39. Brödtexten är här skriven med det typsnitt du
läser nu, utan seriffer. Kallas linjär stil.
3
A
En församlingsinstruktion (FIN) är…
I. Församlingsinstruktionens roll
Församlingens uppgift finns beskriven i evangeliets glädjebudskap, och uppgiften utförs när
församlingen firar gudstjänst, bedriver undervisning och utövar diakoni och mission. Uppgiften har formulerats i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, och för vår kyrka fått sitt
regelverk i kyrkoordningen. FIN är sedan den lokalt under några år tillämpade beskrivningen av den arbetsuppgift som församlingen har, som en Kristi församling i Svenska kyrkan.
FIN är ett trepartsdokument mellan förtroendevalda, kyrkoherde och stift: den utarbetas av
kyrkoherde och kyrkoråd, och utfärdas av domkapitlet. På så sätt uttrycker den att kyrkolivet på en gång är
•Universellt – Kristi kyrka är en helhet, och varje församling ska vara igenkännlig som en
del av kyrkan, närmare bestämt av Svenska kyrkan
•Lokalt – konkreta människor som Gud har kallat samman till att vara församling
Ansvaret för att utarbeta FIN ligger på kyrkoråd och kyrkoherde – och till deras hjälp finns
sedan stiftets resurser. För att instruktionen ska bli ett dynamiskt redskap för församlingens
utveckling är det viktigt att församlingens medarbetare – anställda och andra deltagare i
gudstjänst- och församlingslivet – också är delaktiga i utformandet av den.
FIN är underlag för stiftets regelbundna församlingsdialog. Det är samma målsättning för
församlingsinstruktion och församlingsdialog: församlingslivets utveckling, där samma
budskap ständigt hittar rätt form i nya situationer.
Det förefaller som om 2010-talet kommer att innebära många förändringar i församlingsoch pastoratsstrukturen. Inför dessa förändringar är FIN-arbetet just nu viktigare än någonsin. En lokalt förankrad och tydligt formulerad FIN ger en stabilitet åt det församlingsliv
som den nuvarande församlingen bär med sin in i det nya, spännande sammanhanget.
Dessutom förefaller det bli så att man under 2010-talet kommer att förändra ansvarsfördelningen mellan pastorat och församling – och att FIN där kommer att få en utvidgad
roll. BYGGA – med tilltro är uppbyggt på ett sådant sätt att FIN kommer att enkelt kunna
anpassas efter de nya förutsättningar man kan ana.
II. Församlingsinstruktionen – om församlingens liv
”Församlingsliv”
Genom att tala om ”församlingsliv” signalerar vi att FIN handlar om framväxten
av hela församlingens gemensamma liv – inte en verksamhet som arrangeras av
anställda och konsumeras av ett antal tillhöriga.
På ett sätt lite svårare: Liv och engagemang beslutar man inte om, man kan bara
skapa förutsättningar, be om den helige Andes hjälp – och själv engagera sig.
”BYGGA”
Församlingen är en växtplats och församlingslivet ett byggnadsarbete. Båda bilderna fäster blicken på att församlingsinstruktionen måste handla om en process:
4
A
•Utgångspunkt är uppdraget från Gud
•Förutsättningarna är omvärld, närmiljö och det församlingsliv som gestaltas idag
•Resurserna är människor burna av tro och ledda av den heliga Anden
•Uppgiften är att skapa förutsättningar för en levande Guds mission bland människor
•Det är här och nu förutsättningarna för församlingens framtid skapas
Församlingsinstruktionen ska ligga till grund för planeringen av församlingslivet – ur en
synpunkt kan den läsas som en beskrivning av vad som sker ett ”normalt” verksamhetsår.
Den ska också peka framåt mot de förändringar i verksamheten som man kan planera för.
Därmed blir den underlaget för församlingens beställning av resurser etc. från samfälligheten – och i ett större sammanhang också för stiftets planering.
I en församling med flera delar, kanske flera gudstjänstgemenskaper, ger FIN riktlinjer för
hur samspelet mellan församlingens olika delar gestaltas. Det pastorala programmet kan i
sådana församlingar ha avdelningar för de olika delarna.
I en församling med flera delar (gudstjänstgemenskaper) och i församlingar som ingår i
flerförsamlingspastorat blir FIN därmed ett avgörande styrmedel: FIN är den naturliga
referenspunkten och underlaget för
1) församlingsdelarnas relation till församlingen
•gudstjänstlivets och det övriga församlingslivets fördelning
•vad som är församlingsgemensamt och vad som är lagt på ”distrikt”/motsvarande
•ansvarsgrupper med delegationer och kanske separat ekonomi
•återrapportering och gemensam planering
2) församlingens relation – ”beställning” – till samfälligheten
•budgetplaneringen
•den årliga verksamhetsplanen
•den årliga verksamhetsredovisningen
•revisorernas arbete
•församlingens förändringsplanering, långtidsplanering/långtidsbudget
3) församlingens relation till stiftet – både främjande och tillsyn:
•samtal om församlingens förändringsplanering, långtidsplanering
•utformandet av stiftets främjandeuppgift
•den årliga församlingsdialogen – mellan stift och församling
•biskopens och kontraktsprostens visitationer
III. Kyrkoordningen – och stiftets anvisningar
Bestämmelserna om församlingsinstruktionen finns i Kyrkoordningen (KO) 57:5-7.
Församlingsinstruktionens innehåll
5 § För varje församling ska det finnas en församlingsinstruktion. Förslag till församlingsinstruktion ska
utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i församlingen i samråd med domkapitlet.
Instruktionen ska innehålla
1. De regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta enligt bestämmelser i denna kyrkoordning,
2. Ett pastoralt program för församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning
samt utöva diakoni och mission. I det pastorala programmet ska även behandlas församlingens verksamhet
på de andra språk än svenska som behöver användas för att församlingen ska kunna fullfölja sin grundläggande uppgift. (SvKB 2009:4, 2010:6)
5
A
Utfärdande och ändring av en församlingsinstruktion
6 § Församlingsinstruktionen får utfärdas av domkapitlet efter godkännande av församlingens beslutande
organ och kyrkoherde var för sig. Den är därefter bindande för församlingen.
Fråga om ändring av församlingsinstruktionen för en församling får väckas av församlingens beslutande
organ, kyrkorådet, kyrkoherden eller domkapitlet. Ändringen godkänns och utfärdas på samma sätt som
instruktionen. (SvKB 2009:4)
7 § Domkapitlet får, om det finns särskilda skäl, utan godkännande av kyrkoråd och kyrkoherde, utfärda
församlingsinstruktion samt besluta att ändra de delar av församlingsinstruktionen som avser regler enligt 5
§ 1. Den utfärdade eller ändrade församlingsinstruktionen gäller för församlingen först efter det att kyrkorådet och kyrkoherden har underrättats om beslutet.
…
Vem gör församlingsinstruktionen?
Huvudansvar för arbetet har kyrkorådet och kyrkoherden. I många församlingar är en
komminister ledare för verksamheten och sitter kanske på ”prästastolen” i kyrkorådet. Då
är det naturligt att komministern har en aktiv del i arbetet, men utifrån sin roll i kyrkorådet.
Det är också viktigt att medarbetare – anställda och icke anställda – kommer med sina
erfarenheter och sin kompetens i FIN-arbetet. De kan ta fram underlag för de bedömningar
man gör, och de bör vara med i samtal där man bedömer underlagen.
Det är också viktigt att samtalen förs på bredden, så att så många som möjligt av dem som
deltar i församlingslivet får vara med och föra samtalet. Man kan t.ex. göra en samtalskväll
om saken, eller man kan i olika grupper ta upp enskilda delar av FIN-på-bearbetningsstadiet.
Det slutliga beslutet lokalt tas av kyrkoherden och (för församlingens del) i församlingens
kyrkofullmäktige – eller om det inte finns, i det direktvalda kyrkorådet. Kyrkoherden kan
inte delegera sitt beslut.
Manual
Det du har i din hand (eller på din skärm) är Växjö stifts manual för hur man i Växjö stift
tillämpar kyrkoordningens regler om församlingsinstruktion.
Brödtext skriven med detta typsnitt, utan seriffer, står det som domkapitlet direkt har fastställt
om en FIN i Växjö stift.
I kapitel B hittar du en handledning om hur man kan göra i församlingen, med en del praktiska tips om tillvägagångssätt, i kapitel C ett antal tänkbara samverkanspartners och en del
material du kan använda.
Kapitel D innehåller konkreta och på några punkter ganska precisa anvisningar om vad
som ska stå i FIN. Har man i din församling börjat bygga en ny FIN med ledning av de tidigare anvisningarna VÄGEN (2001) kan ni naturligtvis fortsätta att arbeta efter den strukturen om ni föredrar det, men den instruktionen måste vara klar att utfärda i december 2012.
Kapitel E finns anvisningar om de bilagor som församlingsinstruktioner ska ha resp kan ha.
I kapitel F finns mallar som man direkt kan kopiera för avd 1 (beslut och utfärdande), 2
bilagan med församlingens nyckeltal. Dessa kan man kopiera på stiftswebbens version av
materialet, och sedan fylla i med de uppgifter som ska finnas där.
Denna manual kommer att ligga på stiftswebben svenskakyrkan.se/vaxjostift (klicka på
”information för dig… -> Församlingsinstruktioner -> BYGGA i högerspalten). Den
kommer att uppdateras och kompletteras kontinuerligt.
6
B
Så här kan man bygga
Kyrkoherde och kyrkoråd har huvudansvaret. Sedan är det ju så att kyrkolivet ytterst är
något som Guds Ande ger kraft åt – det går inte att bara fatta beslut om.
På många håll har man gjort så att man delar in församlingslivet i olika inriktningar och
arbetsformer. Kyrkorådets ledamöter (och kanske också ersättarna) har ansvar att ta fram
material om respektive område, och genomför samtal med respektive medarbetare (anställda och fritidsengagerade). En del områden är kanske ganska okända för en större allmänhet (och ibland också för kyrkorådet) – då är det viktigt att de som har ansvar får ett bra
underlag för sitt beslut.
Består församlingen av flera delar, så att det t.ex. finns flera gudstjänstlokaler med regelbundet gudstjänstliv och kanske tydligt åtskilda gudstjänstgemenskaper, kan det vara idé att arbetet görs var för sig – med regelbunden återkoppling till det gemensamma. I domkapitlets
anvisningar förutsätts bl.a. att har man flera kyrkor skall FIN tydliggöra hur gudstjänstlivet
gestaltar sig på olika ställen.
Det kan t.o.m. vara så att man har gemensam kyrka/församlingshem, men där
finns det flera gemenskaper som samlas vid olika tidpunkter under veckan
och har lite olika inriktning på sitt gudstjänstliv. Det kan vara viktigt
att dessa olika ”församlingar” på lämpligt sätt får komma till tals i
processen.
Här finns några tips för att kunna hitta ett enkelt tillvägagångssätt när man gör en FIN – det bygger på den dynamiska modellen ”Se – bedöma – handla”.
I. ”Se”: Beskrivning
Det första…
…kan vara att beskriva uppdraget, det som är givet av Gud.
Församlingen är Kristi kyrka, så som den lokalt ser ut, och
man kan hitta en kort formulering av hur man förverkligar det
– sedan kan det vara spännande att när man närmar sig slutet av
FIN-arbetet, se om man kanske behöver justera den formuleringen
man inledningsvis hade. Gör inte formuleringen för lång, och med
uppräkningar. Försök i stället att hitta en mitt-i-prick-formulering,
som kanske t.o.m. kan användas och förtydligas i det pastorala programmets olika avdelningar.
Sedan…
…handlar det att samla in basmaterial om den faktiska situationen i församlingen och
bland de människor där den verkar. Mycket av det materialet hamnar i bilaga 1. Det bli
sedan underlaget för den tolkning av församlingens situation som man gör i avd. 3 och som
är den mellersta delen i schemat ”se – bedöma – handla”.
Redan från början kan det vara viktigt att man i en första omgång urskiljer vilket underlagsmaterial man ska ta in.
•”Församlingslivets nyckeltal” ska alla ta fram – i övrigt bedömer man själv vilket underlag man behöver inför arbetet med avd. 3. Den församlingsrapport som man ta ut från
Svenska kyrkans statistik kan vara ett bra exempel, men det går att göra på andra sätt
också.
7
B
•Pastoraler och andra policydokument som är relevanta för FIN
•Om man har samarbetskyrka med EFS eller ekumeniska överenskommelser med församlingar inom SMK eller MK
•Vilka övriga samverkansparter har man?
•Ekonomisk långtidsplanering, kompetensutvecklingsplaner och andra riktningsgivande
dokument som påverkar vad som kan sägas i FIN
Man kan göra så att man vid ett par tillfällen under processen (t.ex. halvvägs igenom
FIN-arbetet och inför dess avslutning) ”lyfter blicken” på samma sätt och funderar
över sitt bakgrundsmaterial – man kan upptäcka andra faktorer att fylla på med,
och man kan upptäcka att FIN har utvecklats så att man behöver ompröva det
som står i något av underlagsdokumenten.
Materialet
1. Omvärlden är hela det komplex av faktorer som i mycket bestämmer
människors bild av tillvaron – oftast faktorer som den enskilda församlingen inte kan påverka i någon större utsträckning. Det handlar om kyrkans
och trons roll i det svenska samhället, om de behov och den längtan som
kommer till uttryck i kulturliv, massmedia och lagstiftning. I allt högre
utsträckning handlar det också om de trender och det utbud av andligheter
som ”vi alla” möter i alltmer internationella massmedia.
Det kan vara svårt att sätta fingret på vad det är som ”händer” (ibland är det ju
pseudohändelser) – men det är viktigt att kunna se och formulera sig om de allt
snabbare förändringarna. Inte minst eftersom förändringarna påverkar oss mer än vi
tror – saker är inte som de var bara för några år sedan.
Det kan vara svårt att göra en separat omvärldsanalys i denna mening, men det är ändå viktigt att man ägnar en stund åt saken – för att få perspektiv på de följande stegen.
2. Närmiljön är förhållandena i det lokal- eller regionalsamhälle där församlingen lever.
Det handlar om de sociala nätverken, om samhällets organisation och lokala sociala och
demografiska faktorer:
•Hur ser den sociala strukturen ut?
•Barns, ungas och äldres situation
•Resurser i samhällets sociala omvårdnad
•Arbetslivet, folkhälsoläget
•Andra samfund och religioner
•Föreningsliv
•Samhällsinstitutioner i församlingen, t.ex. sjukhus, vårdinrättningar
•Finskspråkiga, teckenspråkiga m.fl. språkgrupper eller andra grupper där församlingen
måste möta människor på andra villkor än de vanliga
3. En analys av församlingen kan vara att man försöker att se i stort hur församlingslivet
ser ut, det som faktiskt är igång, och att man definierar vilka förutsättningar den lokala
församlingen har.
Man tar sin utgångspunkt i en formulering av Guds uppdrag, och funderar sedan över
vilka resurser man förfogar över i några olika avseenden:
•Kompetenser – personal
•Kompetenser – icke anställda, ”fritidsmedarbetare”
•Fastigheter: omfattning och utrustning
•Ekonomi
•Nätverk och samverkanspartners
8
B
Man kan också på varje punkt fundera över vilka möjligheter som finns ”därutöver” – en
tillväxtpotential:
•Personalens kompetenser, övriga medarbetares kompetens – vilka slumrande resurser,
vilka utvecklingsmöjligheter finns, vilka fortbildningsbehov finns?
•Fastigheter: Utvecklingsbehov, alternativa möjligheter
•Ekonomi: Finns oanvända resurser, kan vi skapa ekonomiska möjligheter vid sidan av de
gängse?
•Nätverk, samverkan: Någon samverkanspartner vi inte har uppmärksammat? Något som
väntar på vårt initiativ?
Till slut
… är den mest spännande uppgiften att ställa samman underlaget så att det går att se linjer
och tendenser i det. Och då är man redan på väg mot någon sorts helhetsbedömning.
II. ”Bedöma”: Analys
Närmare anvisningar om innehållsliga frågor finns nedan i kapitel D, kommentarer till FIN
avd. 3.
De tre leden omvärlds-, närmiljö- och församlingsanalys kan vara ett sätt att strukturera de
faktorer som förändrar förutsättningarna för församlingslivet och därmed förändrar FIN.
Fokusera på vilka punkter som ni har sett förändringar och kan förutse framtida förändringar!
”Analys” kan vara ett lite skrämmande ord, kanske man hellre skulle tala om ”eftertanke”
eller ”att bedöma” eller ”tolka”.
Sitter man i en grupp kan det göras mycket enkelt. Ett sätt är att samtala medan man
tittar närgånget på sådant statistiskt material som finns, t.ex. i församlingsrapporten. Där ser man förändringar över ett decennium både när det gäller
lokalsamhället i allmänhet (befolkning, arbetsliv, ekonomi, kultur) och
församlingens liv (medlemstal, dop, begravningar, kyrkobesök). Man
ser de år då kurvor bryts och funderar över vad hände då (eller året
innan), kan vi dra några lärdomar.
”Att dopen gick upp det året beror nog på informationen.”
”Det året var det en presskampanj om en förskingring i en grannförsamling.”
”Det kommer fler och fler människor på xx-gudstjänster.”
”Konfirmanderna det året blev hela skolklassen X, men nästa år var det bara
några därifrån.”
Men förlora er inte i siffrorna – det är människor bakom
varenda etta. Ställ hela tiden också frågan om kvalitet och
innehåll:
”Visserligen är det mycket människor på zz-verksamheten, men är det verkligen vår uppgift?”
”Det nya sättet att göra Q – det tar tid för det att sätta sig, men blir bra i
längden.”
”Y-verksamheten kanske hellre skulle placeras i församlingshemmet i P.”
”Om vi lägger ner Z – då får det följder också för yy-verksamheten.”
På detta sätt kan man skapa en bild av ”vad det är som händer,
i det som händer”. Det är ni, på plats som är experter. Och samtidigt
är det så att den som är på plats löper risken att ”inte se skogen för bara
trän” – eftersom man själv är en del i skeendet måste t.ex. siffrorna till för att
man ska lägga märke till och kunna tolka en långsamt skeende förändring.
9
B
Ett annat sätt att göra samma sak, där man bara använder sitt minne, är att först fråga ”På
vilket sätt har församlingslivet förändrats på tio år?” eller ”På vilket sätt är vår församling
annorlunda än grannförsamlingen?” – och sedan man talat om det frågar man ”Varför?”.
III. ”Handla”: Det viktiga är livet
Förhållningssätt
När man funderar på hur FIN ska förverkligas kan man använda sig av de fem ”förhållningssätt” som formulerade i stiftets koncept ”till tro”. Poängen är att de fem ska användas
tillsammans, parallellt med varandra, för att fördjupa och belysa varandra.
Den kontemplativa dimensionen innebär naturligtvis först och främst att eftertanken ska ha ledning av bön och vara ett sökande efter Guds vilja. Vilken
är den kallelse som Gud har till vår församling? Men för att kunna se
den måste vi ju söka i Bibeln, som överlämnats till oss av den levande
tradition av tro i vilken vi står, i vår församling. Det handlar om
förhållningssättet kontinuitet – församlingslivet bygger hela tiden
vidare på den tro som vi fått, som vi hela tiden lever och förnyar,
och som ska överlämnas till nya människor. Men överlämnande
måste hela tiden ske på nya sätt, kreativt, eftersom situationerna
är nya, man kan t.o.m. säga att vi måste öppna ögonen för och
gripa chanser som vi ser – och det innebär också att ta risker, och
våga misslyckas. Ansvartagandet ser olika ut, och olika ansvarsformer måste samspela med varandra för att skapa arbetsglädje:
Förtroendevalda har en sorts ansvar (fr.a. beslutsansvar och arbetsgivaransvar). Anställda medarbetare genomför verksamheter,
och bland dessa finns präster och diakoner med ett speciellt ansvar
utifrån sin vigning, kyrkoherden med ledningsansvar, som ofta delegeras på olika sätt. Andra medarbetare som inte är anställda men
har olika funktioner (och som blir allt viktigare). Vi alla som Guds
folk som både lever själva församlingslivet och därmed är trons vittnen
bland människor.
10
B
C
Tre sorters redskap när man bygger
I. Varandra
Det viktigaste redskapet är – församlingen själv, de människor som engagerar sig. Det är
alltså ni som är experterna:
•ni tolkar vad som händer i er närmiljö, försöker förstå hur det som händer innebär att
människor längtar efter Gud och behöver församlingens gemenskap
•och (kanske svårare att göra) varje församlingsmedlem som är engagerad i FIN-arbetet
får försöka formulera vad jag själv längtar efter för att kunna växa i tron.
Uppgiften är då att upptäcka och bejaka varandra som gåvor av Gud, och att identifiera
och utveckla de gåvor som jag själv och de andra har. Olikheterna är välsignelser!
Då blir poängen med FIN dessutom att ni skriver den i första hand inte för stiftet, utan för
er själva. Arbetet med den är ett sätt att växa och förverkligandet av den ett byggnadsarbete.
II. Andra
Utanför församlingen finns naturligtvis många människor som kan bistå er i arbetet med
FIN.
•Är ni flera församlingar i pastoratet är det naturligt att ni rådfrågar varandra. Och då är
det kanske viktigast att ni upptäcker vilka skillnader det är mellan församlingarna, och
utvecklar dem! Sedan kan man naturligtvis också se likheter, och ingen behöva uppfinna
hjulet två gånger!
•Ni kanske kan hitta församlingar på längre avstånd som har ungefär samma förhållanden
i närmiljön. Då kan ni vara bollplank åt varandra!
•Det finns kyrkliga organisationer, institutioner och gemenskaper som inte är knutna till
en direkt församling, men som har till sin uppgift att inspirera församlingslivet. Knutna
till dessa kan det finnas människor med stor andlig erfarenhet. Kanske brukar ni åka till
en bestämd stiftsgård eller ett kloster eller på återkommande möten. Ta vara på dessa
resurser!
•Har ni en vänförsamling utomlands är det en mycket god idé att översätta och presentera
(delar av) ert FIN-material för dem. De ser med friska ögon och kan säga ibland beska
sanningar!
•Sist men inte minst finns naturligtvis stiftets resurser:
»» Stiftskansliet, och ibland också kontrakten, ordnar utbildningar och informerar
»» Stiftets koncept ”till tro”, se www.tilltro.nu, är mycket användbart i FIN-tänkandet
»» Stiftets folkhögskolor S:t Sigfrid (Kronoberg) och Oskarshamn anordnar också utbildningar
»» Stiftskansliets medarbetare är specialiserade inom olika arbetsområden – se stiftswebben,
klicka på ”Verksamhet”
»» Stiftskansliets medarbetare är också uppdelade i arbetslag knutna till varje kontrakt.
Det finns därmed en person på stiftskansliet som har till uppgift att hjälpa er församling
i FIN-arbetet. Se stiftswebben, klicka på Info för dig … -> Församlingsinstruktioner,
högerspalten ”Kontaktpersoner FIN, dialog”
11
C
III. Material
Material om er församling
•Den gamla församlingsinstruktionen – har den fungerat, vad var bra, vad var dåligt?
När den utfärdades fick församlingen också ett brev med reflektioner från stiftskansliets
handläggare.
•Församlingsrapporten. Från advent 2011 ska varje församling kunna ta ut en aktuell
församlingsrapport från Svenska kyrkans statistik, med en rad nyckeltal för det egna
församlingslivet.
•Material med rapporter och avsiktsförklaringar från biskop Thidevalls visitationer 20062008. Översikt finns i boken Egen nöd – andras nöd (se nedan).
•Församlingens eller samfällighetens långtidsplan, treårsbudget, eller vad det kan kallas.
•Många församlingar har producerat historiker och församlingsblad och annat historiskt
material som kan vara viktigt.
•Kanske har det gjort strukturutredningar som gäller församlingen. Där finns ofta linjer
och synpunkter att ta vara på – kanske också i remissyttranden och beslut.
•Det kan ha gjorts undersökningar eller rapporter om församlingens liv, som fortfarande
är värda att ta i beaktande ytterligare en gång. Nyvigda präster eller diakoner gör ofta
specialarbeten av denna typ.
•Kommunens långtidsplanering, kallas ofta översiktsplan.
Material från stiftet
•Manualen du just nu läser, förstås.
•Stiftskansliet skickar fortlöpande information om nyheter och webbversionen av denna
manual kommer att uppdateras.
•Den gamla FIN-manualen, VÄGEN (2001) är förstås överspelad nu. Har man påbörjat
sitt FIN-arbete med ledning av VÄGEN kan man naturligtvis fullfölja arbetet med ledning av den (plus den kompletterande texten Gällande regler, domkapitlet 2010-06-10).
En sådan instruktion skall vara inlämnad så att den kan utfärdas av domkapitlet senast i
december 2012.
•Materialet inom stiftets koncept till tro – finns på www.tilltro.nu
•Församlingen och närsamhället. Några verktyg för omvärlds- och församlingsanalys av
Klas Lundström och Stefan Bosbach, finns på stiftswebben och är ett enkelt sätt att studera och tolka vad som sker i närmiljön.
•Vägvalen. En verktygslåda med några olika samtalsmaterial om förändringsarbete i församling och pastorat (Växjö stiftskansli 2006) finns på stiftswebben.
•Frågebatteri(2002) finns på stiftswebben – ett material egentligen knutet till VÄGEN.
•Fyra pelare ett valv (2002) finns på stiftswebben – ett material om de fyra delarna i församlingens grundläggande uppgift.
•Sändning och närvaro – texter om Guds mission, medverkande: Norman A. Hjelm, Eva
M. Hamberg, Henning Wrogemann och Dietrich Werner. Växjö 2004. Publikationer från
Växjö stift 9. Detta är texter från prästfortbildningar i stiftet.
•Ann Aldén: En inte alltför självupptagen kyrka. Arcus 2005.
•Peter Lundborg: Var är församlingen? Verbum 2005. Präst- och diakonmötesavhandling
för Växjö stift Med samtalsfrågor.
•Församling – Här! Nu! Ett arbetsmaterial för församlingarnas självreflektion från prästoch diakonmötet i Växjö 2005. Publikationer från Växjö stift 12. Växjö 2006. Ett 50-tal
texter av olika typ, med samtalsfrågor.
•Guds mission i Växjö stift. En projektrapport. Växjö stift 2009.
•Rum för liv. Utveckling av kyrkorum. Publikationer från Växjö stift 14. Rapport från
stiftets projekt Kyrkorum och gudstjänst.
•Egen nöd – andras nöd. Präst- och diakonmötet i Växjö stift, 13–15 oktober 2009.
Publikationer från Växjö stift 16. Växjö stift 2011. Här finns bl.a. en analys av dialogen
stift–församling 2008–2010.
•Växjö stiftskansli planerar ett webbmaterial om strukturändringar.
12
C
Allmänna material
Det finns en mängd material om FIN, inte minst på andra stifts hemsidor etc. Här förtecknas bara ett fåtal böcker/material, som kan vara till direkt användning i det lokala FINarbetet.
•Bibeln
•Svenska kyrkans bekännelseskrifter
•Psalmboken och evangelieboken
•Kyrkohandboken
•Ekumeniska texter, i synnerhet i församlingar där man har ekumeniska överenskommelser.
•Kyrkoordning för Svenska kyrkan, aktuell utgåva, helst utgåvan med kommentarer. På
kyrknätet finns alltid en helt aktualiserad version.
•Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete. Verbum 2008.
•Serien av biskopsbrev i olika frågor.
•Aktuellt utredningsmaterial m.m. inför förändringar i kyrkans gudstjänstliv och regelverk.
•Sven Thidevall: Folkkyrkans tid. Församlingsinstruktionerna berättar. Ordbruket u.å.
•Rita ny kyrka. Församlingsinstruktionen som vision och verklighet. Mitt i församlingen
2004:6.
•Jonas Bromander: Församlingens guide till omvärldsanalys. Att navigera genom dimma
med klocka och bananskal. Verbum 2005.
•Fredrik Modéus: Längta efter liv. Församlingsväxt i Svenska kyrkan. Verbum 2009.
•Både här och där. Ett samtalsmaterial om församlingens uppdrag. Svenska kyrkans Församlingsförbund & Svenska kyrkan 2006.
•Närhet och samverkan –betänkande från den av kyrkkostyrelsen tillsatta strukturutredningen. Svenska kyrkans utredningar 2011:2.
13
D
FIN har 5 avdelningar (och några bilagor)
Avdelning 1. Beslut och utfärdande
KO 37 § 5:
… Förslag till församlingsinstruktion ska utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i församlingen i samråd
med domkapitlet. …
§6
Församlingsinstruktionen får utfärdas av domkapitlet efter godkännande av församlingens beslutande organ
och kyrkoherde var för sig. Den är därefter bindande för församlingen. Fråga om ändring av församlingsinstruktionen för en församling får väckas av församlingens beslutande organ, kyrkorådet, kyrkoherden eller
domkapitlet. Ändringen godkänns och utfärdas på samma sätt som instruktionen.
I. Att utarbeta FIN
FIN utarbetas av kyrkoråd och kyrkoherde tillsammans. ”I samråd med domkapitlet” betyder i första hand att stiftets handläggare gärna ger råd och stöd i arbetet, t.ex. i samband
med den regelbundna församlingsdialogen. Skicka gärna in texter och diskutera med stiftets
handläggare, och tydliggör de frågor ni ser som komplicerade. Stiftets handläggare kanske
har erfarenhet av hur man gjort på andra håll (och vet vilka kyrkoordningsregler som gäller).
Beslut av kyrkoråd/kyrkofullmäktige och kyrkoherde uttrycker först och främst samspelet
mellan kyrkoherdens ämbetsförvaltning och församlingens förtroendevalda. I pastorat/samfälligheter uttrycker kyrkoherdens beslut dessutom att det församlingsliv som FIN beskriver
ligger inom rimliga ramar för hela pastoratets/samfällighetens möjligheter vad gäller ekonomi, fastigheter och personal. Detta kyrkoherdens beslut kan inte delegeras.
Det slutliga beslutet är domkapitlets, som därmed ”utfärdar” instruktionen. Det finns ett
regelverk (KO 57:7, se kommentarerna) för hur man gör om man har olika mening.
II. Granskning och utfärdande
Efter beslut av församlingens beslutande organ (kyrkofullmäktige eller
direktvalt kyrkoråd) sänder man in FIN till domkapitlet. Stiftets handläggare granskar FIN, och i samband med granskningen kan man upptäcka
att formuleringar (t.ex. av formella eller kyrkorättsliga skäl) eller tanke­
gångar (av innehållsliga skäl) behöver omarbetas. I så fall diskuterar
man den saken redan på denna nivå, och församlingen kan göra rättelse.
Då måste det till nytt beslut från församling och kyrkoherde (och nytt
dokument). Enklast är förstås om man har samrått redan innan de lokala
besluten fattas.
Observera att inga samfällighetsorgan, t.ex. kyrkonämnd eller samfällda
kyrkofullmäktige, har några befogenheter eller får fatta några beslut när det
gäller FIN.
14
D
Domkapitlet beslutar sedan att utfärda FIN, och församlingen får dokumentet tillbaka med
giltighetstid och utfärdandet påtecknat. Efter domkapitlets beslut delger handläggaren i ett
brev församlingen de innehållsliga synpunkter som kommit fram i samband med granskningen, liksom utvecklingsmöjligheter man kan se. Brevet kan man ha till utgångspunkt för
samtal inom ramen för församlingsdialogen.
a. Beslut
Församlingens beslut fattas av församlingens kyrkofullmäktige, om man har sådant, annars
av det direktvalda kyrkorådet i församlingen. I det senare fallet ska det sammanträde, vid
vilket beslutet fattas, vara offentligt och kungjort på samma sätt som ett sammanträde med
ett kyrkofullmäktige (4 kap 21 § kyrkoordningen).
Församlingen behöver inte sända in protokollsutdrag med sitt beslut om att fastställa församlingsinstruktionen – det räcker normalt med underskriften.
En mall för denna del av församlingsinstruktionen finns i kapitel F nedan.
Domkapitlet utfärdar f.n. församlingsinstruktionen med en varaktighet av sju år, om inte
särskilda skäl (t.ex. kommande strukturförändring, andra behov av förändringar) föranleder en kortare tid.
b. Förändring av instruktionen
Frågor om ändring av församlingsinstruktionen kan väckas av församlingens beslutande
organ, kyrkorådet, kyrkoherden eller domkapitlet.
Församlingen kan bearbeta sin församlingsinstruktion antingen i dess helhet eller antingen
avsnitt för avsnitt, som föreläggs domkapitlet för godkännande. I det senare fallet sänder
man av praktiska skäl in den reviderade församlingsinstruktionen i sin helhet, och får denna
tillbaka med utfärdandet.
När giltighetstiden för en församlingsinstruktion närmar sig slutet, ska församlingen självständigt ta initiativ till en översyn – eller till att utarbeta en helt ny församlingsinstruktion
– i så god tid att denna kan utfärdas innan den gamla löpt ut.
c. Strukturförändringar
I samband med ändringar i församlingsorganisationen ska indelningsdelegerade eller andra
representanter för de tidigare församlingarna (alt. de nya församlingar som bildas) året före
förändringen förbereda en församlingsinstruktion för den nya församlingen. Senast ett år
efter indelningsändringen ska kyrkoherden och den nya församlingens kyrkofullmäktige alt.
direktvalda kyrkoråd sända in en av båda beslutad församlingsinstruktion, för domkapitlets
utfärdande.
En församlingsinstruktion för sammanlagda församlingar ska innehålla:
•Ett särskilt avsnitt i det pastorala programmet om hur de tidigare församlingarna ska
integreras – med en tidsplan.
•I gudstjänstavsnittet en tydlig reglering av hur den nya församlingens gudstjänstliv ska
fördela sig geografiskt.
Förändringar i pastorats- och samfällighetsorganisationen berör alla ingående församlingar
– inte minst vad gäller arbetsfördelning. I samband med sådana förändringar gäller följande:
•Året före förändringen ska nya församlingsinstruktioner förberedas i alla berörda församlingar.
•Senast ett år efter indelningsändringen ska kyrkoherde och kyrkoråd alt. kyrkofullmäktige i varje församling i det berörda pastoratet/samfälligheten sända in en av båda beslutad
församlingsinstruktion, för domkapitlets utfärdande.
15
D
Avdelning 2. Innehållsförteckningen
”Vilka delar, vilka bilagor ska en FIN ha?”
Tankegången är att FINs avdelningar innehåller olika typer av uppgifter:
Avd. 1: Beslut och utfärdande
Här finns en mall (kapitel F1 nedan) för beslut och utfärdande, som kan vara försättsblad i
FIN eller ligga omedelbart efter ett lokalt utformat omslagsblad.
Avd. 2: Innehållsförteckning över FINs avdelningar och förteckning över FINs bilagor
Här är församlingsinstruktionens olika delar uppställda: så ska en FIN i stiftet vara organiserad. Här förtecknar man också de bilagor man skickar in tillsammans med FIN.
Avd 3: ”Vad är vårt uppdrag? Hur tolkar vi vår situation?”
Uppdraget är givet, och ska omsättas i församlingens situation. Hur ska man ”tolka” det
faktiska läget i församlingen och dess omgivning (beskrivet i bilaga 1, med nyckeltal och
ev. församlingsrapport)? Hur ska vi använda de övriga fakta vi har tillgängliga? Vad har
förändrats?
Här handlar det om eftertanke och om att dra slutsatser för församlingens missionsuppgift. Slutsatserna får sina konsekvenser i avd. 4 och 5.
Avd. 4: ”Hur ska vårt församlingsliv se ut?” – församlingens pastorala program
Hur tänker vi att församlingslivet ser ut ett normalt år? Det pastorala programmet är alltså
en sorts agenda för vårt församlingsliv. FIN ska därmed ligga till grund för det som man
inför varje nytt år mer i detalj beskriver i verksamhetsplanen och i planeringen vad gäller
pengar, personal och t.ex. hur man använder sina fastigheter.
I allt fler församlingar är det nu så att församlingen består av flera olika delar – kanske
har de tidigare varit egna församlingar, kanske finns nya och annorlunda typer av gemenskaper i församlingen. Det är viktigt att FIN bejakar de förväntningar som finns på församlingslivet i de olika delarna och, där det är lämpligt, låter de olika gemenskaperna själva
komma till tals i avsnitt av instruktionen
Avd. 5: ”I vilken riktning ska vi gå?”
Vilka behov av förändringar ser vi på sikt? Vilka steg ska församlingen ta för att på ett
klokt sätt genomföra förändringarna? Vilken tidsplan är lämplig?
För granskningsarbetets skull ska instruktionen vara uppställd i de avdelningar som innehållsförteckningen (se mallen nedan under F 2) visar.
Församlingsinstruktionen ska ha följande delar och vara uppställd på detta sätt:
Avd. 1 Beslut och utfärdande (– enligt denna manual F 1 nedan)
Avd. 2 Innehållsförteckning
Avd. 3 ”Hur bedömer vi vår situation?” Omvärlds-, närmiljö- och församlingsanalys
Avd. 4 ”Hur ska församlingslivet se ut?” Pastoralt program
Avd. 5 ”I vilken riktning ska vi gå?” Förändringsplanering
16
Följande bilagor ska finnas med:
Bilaga 1 ”Detta är NN församling”
a. Beskrivning
b. Ev. församlingsrapport eller motsvarande
c. Församlingslivets nyckeltal (– enligt denna manual F 2 nedan)
d. Församlingens (pastoratets) aktuella personalplan
Bilaga 2 Församlingens aktuella handlingsplan för konfirmandarbetet
Bilaga 3 Ev. avtal om samarbetskyrka etc. med EFS-förening
Bilaga 4 Ev. ekumeniska samverkansavtal med lokalförsamling inom Svenska Missionskyrkan resp. Metodistkyrkan i Sverige
Övriga bilagor
D
Avdelning 3. ”Hur bedömer vi vår situation?”
Omvärlds-, närmiljö- och församlingsanalys
Tankegången kan vara den klassiska ”se – bedöma – handla”:
•Uppdraget – gärna en kort formulering om det av Gud givna uppdraget
•Tolkning av situationen – av de ganska ”nakna” fakta som redovisas i bilaga 1
•Slutsatser – pekar vidare till avd. 4 (omedelbara konsekvenser) resp. avd. 5
(konsekvenser på sikt)
I. Uppdrag
Uppdraget är givet och i många avseenden detsamma. Det är givet av Kristus och handlar om trons liv och nådens medel.
Men det kan formuleras lite olika – och hur man formulerar det beror också
på vilken roll ni ser att församlingen har. Det är viktigt att formuleringen
korresponderar med den tolkning av situationen ni gör och blir synlig i de
slutsatser ni drar. Det kan vara en ganska enkel formulering, men central.
Ett annat sätt att fundera över uppdraget kan vara att tänka efter:
”Församlingens grundläggande uppgift” har fyra delar. I vilken av dem
tar vi i vår församling själva ansatsen för att sedan utveckla de andra
tre?
Ett tredje sätt kan vara att på liknande sätt skapa en formulering om
hur de fem fokusområdena i ”till tro” hör samman.
II. Tolkning
Man börjar beskrivningen med vad som finns i FIN-bilaga 1. Utifrån
beskrivningen, vad man känner till om församlingen och dess omvärld,
och de förändringar man kan iaktta, tar man alltså ytterligare ett steg och
frågar: Hur påverkas församlingslivet av de förändringar man kan se? Finns
det större, kanske dolda, sammanhang som är viktiga att tydliggöra?
Här är det en poäng att man skiljer på beskrivning å ena sidan och tolkning/
slutsatser å den andra.
III. Slutsatser
•Hur förbereder sig församlingen för de förändringar man ser?
•Eller hur hanterar man att det finns förändringar som man saknar?
•Vilka prioriteringar behöver man göra?
•Finns det verksamheter som inte längre fungerar?
De slutsatser man drar pekar rakt in i de konsekvenser man drar i det pastorala programmet (FIN avd. 4) och förändringsplaneringen (FIN avd. 5).
I församlingsinstruktionen ska församlingen under denna punkt kort formulera:
•sitt uppdrag
•hur man tolkar församlingens situation.Underlaget redovisas i bilaga 1, tolkningen sker här
•de slutsatser man drar
Slutsatserna leder sedan vidare till konsekvenserna i:
•det församlingsliv som anges i avd. 4
•det arbete med förändringsfrågor som anges i avd. 5
17
D
Avdelning 4. ”Hur ska församlingslivet se ut?”
Pastoralt program
I. Utformning
Om man bara har församlingens grundläggande uppgift för ögonen är utformningen i övrigt av denna del av FIN fri. Det är en poäng att församlingar inom
ramen för kyrkans tro och ordning utformar sitt kyrkoliv efter lokala förutsättningar och utvecklar skilda arbetsformer. Men riktigt sant är det
inte: Ett antal specifika krav på några särskilda punkter anges nedan.
II. Ansats
Två infallsvinklar som hela tiden har varit viktiga:
1. Eftertanke
Det pastorala programmet bygger på och använder de slutsatser som man dragit i FIN avd. 3. De förändringar i församlingslivet som ni tar med i det pastorala programmet ska vara
möjliga att genomföra så snart den utfärdats. Förändringar
som ligger längre fram och som tar tid att genomföra beskriver
ni i FIN avd. 5.
2. Missionsuppdraget
Det pastorala programmet reflekterar över församlingens missionsuppdrag – att uppgiften är att vinna människor för evangeliet och
genom evangeliet. Missionsuppdraget kan vara den övergripande tanke
(mission = sändning) som genomförs genom att fira gudstjänst, bedriva
undervisning, utöva diakoni och (en mer specifikt definierad) mission.
I enskilda församlingar kan det dessutom finnas särskilda omständigheter som man ska
vara tydlig om:
•En församling som nyligen har strukturförändrats ska redovisa vilka förändringar som
skett och sker, liksom hur församlingslivet ter sig i de delar av församlingen som fogats
samman.
•En församling som har ingått avtal med en förening inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen EFS om samarbetskyrka eller avtal om lokal samverkan med församlingar i Svenska
Missionskyrkan eller Metodistkyrkan ska redovisa hur detta förverkligas i församlingslivet.
18
D
III. Disposition
Många församlingar har delat upp det pastorala programmet utifrån de fyra delarna i
”församlingens grundläggande uppgift”. Det kan vara ganska praktiskt, inte minst om
församlingens budgetsystem också har denna indelning. Risken är möjligen att församlingslivet beskrivs på ett sätt som gör det ganska statiskt och att man i onödan placerar vissa
verksamheter i skilda fack – församlingens sändning/mission bland barn är lika mycket
gudstjänst, undervisning och diakoni. En annan risk är att vissa delar av församlingslivet
kan vara svåra att placera, och att de hamnar mellan stolarna.
Ett annat sätt att utforma det pastorala programmet kan vara att utforma detta med utgångspunkt i de fem fokusområdena i utvecklingsmaterialet ”till tro”. Tolkningen kan man
då göra med hjälp av materialets ”hälsokontroll” för församling, och sedan bygga upp det
pastorala programmet utifrån tanken på ett heligt centrum att vårda, som sedan återfinns
i fyra olika teman om lärjungaskap idag, om att göra skillnad i världen, om förtroendefullt
ledarskap och att bygga levande kristna gemenskaper.
Gör man på det sättet bör man för säkerhets skull ändå ha ett öga på de fyra delarna i
församlingens grundläggande uppgift, så att allt finns med enligt KO 57:5, även om det är
under andra beteckningar. Stiftet kommer att erbjuda material och kursutbud som tar upp
”till tro” i församlingens liv och i FIN.
IV. Specifika krav
Inom ramen för planen ska finnas tydliga formuleringar om de punkter som anges särskilt i
kyrkoordningen (i tidigare församlingsinstruktioner fanns de i avdelningarna E och F):
• om gudstjänstlivet och konfirmandverksamheten
• om andra språk
På dessa områden är stiftets tillsynsansvar tydligare, och tidigare skulle de ha särskilda avdelningar bredvid det
pastorala programmet. Innehållsligt tillhör de emellertid det pastorala programmet, och bör placeras där – samtidigt som det är viktigt att förstå att formuleringarna på dessa punkter förblir lika ”bindande” som tidigare.
När det gäller gudstjänstlivet finns det sålunda i anvisningarna en rad punkter som ska finnas med. Det är flera poänger med att det är noga på denna punkt:
•En av avsikterna med FIN är att församlingarnas gudstjänstliv i Svenska kyrkan ska vara
något så när igenkännligt från församling till församling.
•Församlingens gudstjänstliv ska ha kontinuitet och kvalitet, både vad gäller omfattning
och form; hit hör också antalet nattvardsgudstjänster.
•I församlingsdelar som t.ex. varit egna församlingar ska man kunna veta att där finns ett
gudstjänstliv i en angiven omfattning, åtminstone så långt det finns människor som deltar.
När det gäller konfirmandverksamheten gäller ett kvalitetskrav som återspeglas i att man
ska följa de riktlinjer och rambestämmelser som finns och att man har en handlingsplan.
Rambestämmelserna som domkapitlet tog beslut om är de 21 punkter som finns på sid.
25–36 i Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete.
Verksamhet på andra språk än svenska handlar dels om de formella minoritetsspråken,
i praktiken i vårt stift nästan bara finska och teckenspråk. När det gäller finskspråkigt
och teckenspråkigt församlingsliv är poängen den att församlingslivet bland människor i
de nämnda kategorierna i allmänhet måste ske i samverkan. I många församlingar är det
rimligt att man kort hänvisar till de resurser som stiftet servar församlingarna med: stiftsadjunkterna för det sverigefinska arbetet och stiftskonsulenterna för det teckenspråkiga
arbetet.
Det handlar naturligtvis också om församlingsliv på andra språk som kan vara relevanta,
bland fastboende eller vistande (t.ex. sommargäster) – i vårt stift ofta danska och tyska,
förutom engelska.
19
D
Observera att antalet finsktalande resp. teckenspråkiga som efterfrågas i bilaga 1c, fråga
q, är siffror som myndigheterna inte känner till (man vet bara ursprungsland/medborgarskap) resp. inte lämnar ut (sekretess). Antalet personer är i allmänhet mycket större än vad
man föreställer sig.
V. Men undvik
FIN ska inte innehålla sådant som helt ligger inom kompetensen för och ansvaret hos förtroendevaldaorganisationen eller för präst/diakon. Där ska således inget stå om
•beslutsorganisationen (antalet ledamöter i olika organ, delegationsordningar etc)
•begravningsverksamheten (det statliga uppdraget – däremot naturligtvis sådant som församlingens begravningspastoral)
•personalorganisationen (t.ex. vem som träder in som vikarierande kyrkoherde)
•sådant som handhas av kyrkoherde/annan präst/diakon på eget ämbetsansvar.
Om FIN ändå innehåller sådana uppgifter är det s.a.s. upplysningsvis – KO regelsystem står
över FIN.
Det är inte heller lämpligt att FIN i allt för hög grad detaljreglerar. Poängen är att ange ramarna för församlingslivet – det pastorala programmet bör t.ex. inte ange omfång i timmar
för olika verksamheter (däremot ska man naturligtvis vara exakt när man i avd. 1 beskriver
den idag pågående verksamheten). Den närmare preciseringen av församlingslivet sker t.ex.
i en årlig verksamhetsplan (som församlingen själv beslutar om, utan domkapitlets medverkan, men under dess allmänna tillsyn).
20
D
Det pastorala programmets innehåll
Kyrkoordningen 57:5
… Instruktionen ska innehålla: …
2. Ett pastoralt program för församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning
samt utöva diakoni och mission.
Det pastorala programmet ska
•dra konsekvenserna av de analyser som gjorts i församlingsinstruktionen avd. 3
•återspegla ev. strukturförändringar, hur dessa påverkar församlingslivet
•vara i samklang med de pastoraler som församlingen har utarbetat (och kanske bilägger),
•ha inarbetat slutsatserna av de avtal som församlingen kan ha (och som har godkänts av domkapitlet och som finns med i församlingsinstruktionen – se nedan punkt E 4)
»» om samarbetskyrka med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen eller
»» om ekumenisk samverkan med lokal församling inom Svenska Missionskyrkan eller Metodistkyrkan
Det pastorala programmet bör också
•reflektera över hur stiftsprojektet till tro kan tillämpas i församlingens liv och i dess prioriteringsarbete – alternativt om församlingen har använt andra modeller för arbete med församlingsväxt och liknande
•ange och reflektera över de samverkanspartners som församlingen löpande har:
»» andra församlingar/pastorat/kyrkliga institutioner, i Sverige och i andra länder,
»» andra ekumeniska relationer,
»» lokalt föreningsliv, näringsliv etc.
»» samhälle och myndigheter
Kyrkoordningen 57:5
… Instruktionen ska innehålla:
1. De regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta enligt bestämmelser
i denna kyrkoordning.
2. …
I det pastorala programmet ska även behandlas församlingens verksamhet på de andra språk än svenska som
behöver användas för att församlingen ska kunna fullfölja sin grundläggande uppgift.
Det pastorala programmet ska därmed konkret, tydligt och med bindande formuleringar behandla en rad specifika frågor, där domkapitlet har ett särskilt tillsynsansvar och som därför fått
särställningar i paragrafen:
1. Gudstjänstlivet
2. Konfirmandverksamheten
3. Finskspråkigt och teckenspråkigt församlingsliv
I Växjö stift gäller på dessa punkter följande mer specifika anvisningar (1–3):
1. Gudstjänstlivet
Församlingsinstruktionen skall ange:
a.Att huvudgudstjänst ska firas varje sön- och helgdag (alt. X antal gånger varje sön- och helgdag). Olika typer av undantag se nedan punkterna f och g, ev. även under punkten i och – vad gäller gudstjänstmusiken – punkten j.
b.Att huvudgudstjänsten firas normalt med nattvard (alt. firas med nattvard minst X antal gånger per år).
Om huvudgudstjänsten alltid (eller nästan alltid) firas med nattvard, anges detta. Om inte, ska enligt domkapitlets beslut huvudgudstjänsten i stiftets församlingar firas med nattvard minst 20 gånger per år.
21
D
c. Om församlingen har flera kyrkor/invigda gudstjänstrum: Församlingsinstruktionen ska i stora
drag ange hur huvudgudstjänsterna fördelas mellan dessa.
En församling med flera kyrkliga centra kan/bör fira flera huvudgudstjänster. I församlingar med flera kyrkor kan
gudstjänstens form och gudstjänsternas antal variera mellan de olika kyrkorna. Variationen (så stabil den nu är)
anges i stora drag i församlingsinstruktionen – vilken typ av gudstjänst som firas var.
d.Församlingsinstruktionen ska ange vilka övriga församlingsgudstjänster som regelbundet firas
på sön- och helgdagar (inkl lördagskvällar). Det kan handla om helgsmålsböner, Taizégudstjänster eller familjegudstjänster som förekommer utöver den regelbundna huvudgudstjänsten.
e.Församlingsinstruktionen ska ange vilka övriga församlingsgudstjänster som regelbundet firas
måndag – lördag.
f.Församlingsinstruktionen ska beskriva vilka regelbundet återkommande avvikelser som före
kommer, när huvudgudstjänsten är inställd eller flyttad till annan kyrka (antal gånger årligen,
vilka tillfällen etc.).
…det som brukar kallas att den ”sammanlyses” till en annan församling – d.v.s. när ingen huvudgudstjänst firas i den
egna kyrkan. Församlingen ska då fira en annan gudstjänst vid lämpligt tillfälle under den kommande veckan (d.v.s.
med den bortfallna söndagens tema/texter) – detta bör anges.
g.Församlingsinstruktionen ska ange vilka regelbundet återkommande avvikelser som förekom‑
mer, när huvudgudstjänsten ersätts med annan typ av gudstjänst – d.v.s. i annan form än
någon av de i kyrkohandboken angivna (antal gånger årligen, vilka tillfällen, vilken typ av gudstjänst etc.).
Det kan handla dels om temagudstjänster av olika slag, t.ex. familjegudstjänster av särskild typ, dels om söndagsböner eller i förekommande fall om gudstjänster av olika slag vid lördagens helgsmål.
h.Församlingsinstruktionen ska ange vilka övriga gudstjänster (inte nämnda under a – e ovan) som firas under året (typ och omfattning).
Här avses exempelvis regelbundna gudstjänster på vårdboenden och andra gudstjänster där inbjudan går till en
begränsad grupp av människor.
i. Församlingsinstruktionen ska ange återkommande ekumeniska gudstjänster tillsammans med annat kristet samfund (ange samfund, gudstjänsttyp och vid vilka tillfällen).
Här anges dels omfattning och former för ekumeniska gudstjänster i allmänhet, dels (i förekommande fall) i vilken
omfattning och form som dessa gudstjänster ersätter huvudgudstjänsten. Det förutsätts att församlingen och
tjänstgörande präster följer kyrkoordningens anvisningar om ekumenisk gudstjänstsamverkan.
j. Församlingsinstruktionen ska innehålla annat relevant om gudstjänstlivet.
Här anges om man normalt eller i regelbundet återkommande perioder använder annat gudstjänstmaterial (text,
musik) än kyrkohandboken. Bifoga detta material. Uppgifterna har normalt karaktären av anmälan av förhållandet till
domkapitlet (18 kap 6 § kyrkoordningen om hur man lokalt beslutar detta; domkapitlet kan häva ett sådant beslut).
2. Konfirmandarbetet
Det pastorala programmet ska konkret och med bindande formuleringar ange att konfirmandarbetet följer biskopsmötets Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete, 2007. Dessa är, med
rambestämmelser, antagna av Växjö stifts domkapitel den 10 december 2007 (§ 192). Församlingens gällande handlingsplan för konfirmandarbetet ska finnas som bilaga 2.
22
D
3. Verksamhet på andra språk än svenska
Församlingsinstruktionen ska enligt 57 kap 5 § 2 st. kyrkoordningen ”särskilt behandla församlingens verksamhet på de andra språk än svenska som behövs för att församlingen skall kunna
fullgöra sin grundläggande uppgift”, d.v.s. de språk som är aktuella bland dem som är tillhöriga
församlingen eller vistas i den. En särställning har därvid verksamheten på teckenspråk och på
finska. Detta innebär att församlingsinstruktionen ska behandla frågan så det görs tydligt att
församlingen medvetet tar ett sådant ansvar och ser det som sin egen uppgift (även om uppgiften i praktiken fullgörs av t.ex. stiftets specialister eller andra speciellt inbjudna).
I många församlingar är det rimligt att man i detta sammanhang beskriver exempelvis ett
engelsk-, dansk- eller tyskspråkigt församlingsliv för de permanent- och fritidsboende av andra
nationaliteter som besöker församlingen och dess gudstjänster.
Sammanställning av domkapitlets reglering vad gäller
huvudgudstjänst m.m.
Huvudgudstjänst är den karaktäristiska gudstjänst som församlingen normalt firar varje sönoch helgdag. Den ska följa någon av de ordningar för huvudgudstjänst som finns i Den svenska
kyrkohandboken och använda de böner och texter som finns i Den svenska evangelieboken. Beslutsformerna när det gäller huvudgudstjänsten m.m. regleras i 17 kap 3–10 §§ kyrkoordningen.
Församlingen kan fatta ett övergripande beslut om vilka av de i kyrkohandboken angivna ordningarna som kan användas i församlingen; fördelningen beslutas sedan ytterst av kyrkoherden,
och tjänstgörande präst har ansvar för vilka alternativ som används, naturligtvis med hänsyn till
agenda och sedvänja.
Växjö domkapitel medger att man tillämpar kyrkoordningens bestämmelser om huvudgudstjänst
så som anges under punkterna a–e nedan. På några punkter anges att en församling kan uppge
i församlingsinstruktionen att man avviker från kyrkoordningens huvudregler. När domkapitlet
utfärdar en sådan församlingsinstruktion har det innebörden att man medger den beskrivna avvikelsen.
a. ”Sammanlysning”
1. Vissa helger
Domkapitlet medger att sammanlysning kan ske av huvudgudstjänst till en av pastoratets kyrkor
(i tätortspastorat lämpligen till ”huvudkyrkan”) utan särskild ansökan till domkapitlet, under förutsättning att kyrkoherden och kyrkorådet är ense, på följande dagar under kyrkoåret:
•Annandagar,
•antingen Midsommardagen eller Söndagen efter Midsommar, den helige Johannes Döparens
dag
•antingen Alla helgons dag eller Söndagen efter Alla helgons dag
Vidare på
•Söndagen efter Jul, Nyårsdagen och Söndagen efter Nyår
•Första söndagen efter Trettondedagen, när denna dag infaller i anslutning till Trettondedag jul.
Sådana sammanlysningar inom pastoratet behöver inte särskilt anges i församlingsinstruktionen.
2. Enstaka tillfällen
Om huvudgudstjänsten därutöver ska ställas in (”sammanlysning”) vid ett enstaka tillfälle ska
församlingen för varje tillfälle i god tid begära medgivande om detta från domkapitlet (17 kap 3
§ 2 st. kyrkoordningen).
Vid sådan sammanlysning ska församlingen ändå fira en offentligen kungjord församlingsgudstjänst under veckan,
alternativt söndagsbön. Gudstjänsten under veckan kan vara veckomässa eller utformad som veckobön, allt enligt
Den svenska kyrkohandboken och med användande av Den svenska evangelieboken. Söndagsbön/veckobön kan
ledas av lekman. Om det är stifts- eller rikskollekt på den söndag där huvudgudstjänsten ställs in, tas denna kollekt
upp vid detta tillfälle.
23
D
3. Regelbundet inställd gudstjänst
Domkapitlet kan medge regelbunden sammanlysning i en församling som begärt sådan s.k. gudstjänstsamverkan med en grannförsamling i pastoratet. En sådan gudstjänstsamverkan medges av
domkapitlet genom beslut att utfärda en församlingsinstruktion med detta innehåll.
Ett sådant utfärdande leder i regel till en process som slutar i församlingssammanläggning. Kyrkofullmäktige resp.
direktvalt kyrkoråd i de berörda församlingarna fattar då tillsammans med kyrkoherden ett beslut om en ny församlingsinstruktion med detta innehåll och domkapitlet utfärdar denna och meddelar saken till stiftsstyrelsen för utredning om församlingssammanläggning. Församlingen ska, då gudstjänst på helgen inte firas, normalt fira söndagsbön
den aktuella söndagen eller någon gudstjänst under den följande veckan enligt ovan.
b. Temamässa/temagudstjänst
Temamässa/temagudstjänst får firas en gång/månad som huvudgudstjänst enligt reglerna för
temamässa/temagudstjänst i Den svenska kyrkohandboken. Regelbundet återkommande temagudstjänster/temamässor anges i församlingsinstruktionens allmänna beskrivning av gudstjänstlivet.
Därutöver får i stället för huvudgudstjänst firas temamässa/temagudstjänst på Annandagar,
Söndagen efter midsommar och Söndagen efter Alla helgons dag samt Söndagarna efter Jul och
Nyår. Detta behöver inte anges i församlingsinstruktionen.
c. Ekumeniska gudstjänster
Återkommande ekumeniska gudstjänster ska anges i församlingsinstruktionen, och utfärdande
innebär domkapitlets medgivande att om detta, på angivet sätt och i angiven omfattning.
Om inget finns angivet i församlingsinstruktionen om ekumeniska gudstjänster, eller om församlingen ska fira
ekumenisk gudstjänst som huvudgudstjänst utöver den omfattning som anges i församlingsinstruktionen, fordras
domkapitlets tillstånd (17 kap 7 § kyrkoordningen).
En ekumenisk gudstjänst som är huvudgudstjänst ska, förutom att vara utlyst som ekumenisk, innehålla medverkan av Svenska kyrkans lokalförsamling. För ekumenisk gudstjänst med nattvard gäller bestämmelserna i 20 kap 6
– 8 §§ kyrkoordningen.
Församlingar som med regelbundenhet, t.ex. varje månad, firar huvudgudstjänsten ekumeniskt, ska reglera detta i
ett avtal om gudstjänstlivet med den församling det gäller – se nedan om ekumeniska avtal.
d. Lördagar
Den regelbundna huvudgudstjänsten kan, om så är påkallat, i begränsad omfattning förläggas till
lördag eftermiddag/lördag kväll, lämpligen efter kl 18. Omfattningen av och formerna för detta
ska anges i församlingsinstruktionen och utfärdandet innebär domkapitlets medgivande.
Innebörden av detta är alltså att huvudgudstjänsten då och då firas på lördagen.
Om helgmålsbön eller t.ex. musikgudstjänst på lördagen ersätter huvudgudstjänsten handlar det om att söndagens
huvudgudstjänst är inställd och annan gudstjänst firas på ”annan dag i veckan”.
e. Vissa kyrkliga helgdagar
Askonsdagen, Skärtorsdagen och Annandag pingst är helgdagar i kyrkoåret men inte allmänna
helgdagar. Askonsdag och Skärtorsdag rekommenderas att man firar mässa, Annandag pingst
rekommenderas att man håller gudstjänst i lämplig form. Huvudgudstjänst behöver inte hållas
och kollekt behöver inte tas upp – vilket inte hindrar att man gör det.
24
D
Avdelning 5. ”I vilken riktning ska vi gå?”
Förändringsplanering
Här ska församlingen dra slutsatser om hur analyserna har påverkat och kommer att påverka församlingslivet. Ta gärna er utgångspunkt i er formulering
av ert ”uppdrag”. Avsnittet kan utformas som en enkel konsekvensanalys
utifrån er omvärlds-, närmiljö- och församlingsanalys.
Förändringsplaneringen kan handla om
•förändrade och utökade missionsinsatser, som leder till omprioriteringar vad gäller ekonomi och kompetenser
•att vissa arbetsformer läggs ned och att andra kommer i stället
•att församlingen ser över sina lokalbehov och rustar lokalerna
för verksamhetsförändringar
Det kan vara bra att de förändringsbehov som FIN noterar också
förses med en enkel tidsplan, med avstämningar dels internt, dels
kanske också i församlingsdialogen med stiftet.
Exempel:
Verksamhetsförändringen i XYverksamheten genomförs år 3, med
följande förberedelsefas:
•År 1, efter ett principbeslut, ska ett förankringsarbete bland f-valda och
medarbetare.
•Inventering av resursbehov: kompetens, lokaler/material. Avstämning början
av år 2
•År 1 och 2 sker kompetenshöjning för den berörda personalen (anställda, fritidsmedarbetare). Avstämning varje halvår.
•År 2 sker vissa förändringar av lokalerna och anskaffande av utrustning. Genomförande
under året, avstämning vid årets slut.
•År 2 trimmas alla anställda att känna till det grundläggande i förändringen. Enkel kontrollstation i slutet av året.
•År 2 Planering av information och introduktion av förändringen.
•I skiftet mellan år 2 och 3 en informationkampanj, kanske med intresseanmälan etc.
•År 3 genomförande.
25
E
Bilagorna
Bilagorna 1-2 ska bifogas varje församlingsinstruktion
Bilagorna 3-4 bifogas om sådana avtal finns
Övriga bilagor enligt vad församlingen bedömer lämpligt
Bilaga 1. ”Detta är NN församling”
I avdelningarna ”B. Hur gör man?”och ”C. Vilka redskap har man?” finns råd och förslag
om hur man hittar bakgrundsmaterial för att göra en beskrivning av församlingen och det
samhälle där den lever bland människor. En del av detta kan vara ganska fyrkantiga siffror:
befolkningsdiagram, sociala nyckeltal och annat, delvis kanske hämtade ur t.ex. kommunens planeringsmaterial. Annat kan vara egna iakttagelser av hur sedvänjor eller ekonomiska och andra yttre förutsättningar har förändrats. En rad förändringar kan man avläsa i
den församlingsrapport (se faktarutan) som man kommer att kunna få ut. Men det handlar
också om församlingens egna resurser, med fastigheter och kompetenser (anställd personal
och fritidsmedarbetare) och naturligtvis ekonomi.
Bilaga 1a sammanfattar beskrivningen och är därmed ett underlag för de slutsatser man
drar i FIN avd. 3. I Underbilagorna 1 b, c och d finns ett antal precisa uppgifter:
Bilagan kan innehålla församlingsrapporten eller en annan motsvarande sammanfattning
(bilaga 1b). Den ska rapportera åtminstone ett antal nyckeltal för församlingslivet – det är
dessa som efterfrågas i bilaga 1c ”Församlingslivets nyckeltal”.
I bilagan ska man vidare rapportera (bilaga 1d) de anställda kompetenser som står till
församlingens förfogande – enklast genom en kommenterad version av personalplanen.
Anteckna på personalplanen vilka av de förtecknade tjänsternas innehavare som är verksamma i församlingen och omfattningen av deras tjänst där – i det fall omfattningen inte är
fastställda gör man en uppskattning (av typ ”40–60%”– man kanske ska undvika att låsa
sig vid alltför precisa siffror). Angivelserna ska gälla innevarande år.
Församlingsrapport
Från någon gång under 2011 kommer det att finnas möjlighet att ta ut en ”församlingsrapport” från Svenska kyrkans statistik. Denna kommer att innehålla ett omfattande
statistikmaterial och en generellt hållen analys av församlingens förutsättningar, bl.a. aktuella siffror och prognoser om gudstjänstdeltagande, medlems-, dop- och konfirmationsprocent etc. Där ska också finnas underlag för att bedöma befolkningssammansättning,
sociala faktorer etc. En del av detta siffermaterial har länge funnits att hämta i Svenska
kyrkans statistik, och de allra mest grundläggande nyckeltalen (gudstjänst-, dop- och konfirmationsfrekvens) ska tas ut där (eller tas fram på annat sätt) och föras in under avd. 1.
Bakgrunden till församlingsinstruktionens formulering om uppdrag – tolkning – slutsatser (avd. 3)
redovisas på följande sätt i denna bilaga:
a. Inledning: En enkel övergripande beskrivning av församlingen och dess omvärld
b. Ev. kan här biläggas den församlingsrapport som hämtas från Svenska kyrkans statistik
c. Församlingslivets nyckeltal enligt frågelista i avd F 3
d. Församlingens/pastoratets personalplan, med kommentarer
Bilaga 1 a-b-c. Beskrivning, församlingsrapport, nyckeltal
26
Församlingsinstruktionen ska som bakgrund ha en enkel och övergripande beskrivning av församlingen och dess omvärld, som underlag för de slutsatser och den analys man formulerar i
församlingsinstruktionen avd. 3.
E
Det kommer att vara möjligt att som ytterligare underlag ta fram en digital församlingsrapport
med en rad relevanta siffror från Svenska kyrkans statistikdatabas.
Om man tar fram en hel församlingsrapport framgår många av de i avd.1 efterfrågade uppgifterna där. Församlingsrapporten läggs som bilaga 1 b. Fyll ändå i hela blanketten bilaga 1 c ”Församlingslivets nyckeltal”; denna ger då en samlad bild av de viktigaste nyckeltalen som påverkar
församlingens självbild. Blanketten finns nedan i kapitel F, och går att hämta hem i pdf-format
och fylla i. Den ifyllda blanketten ska bifogas i pappersversion.
Anvisningar till bilaga 1c, blanketten ”Församlingslivets nyckeltal”
Till formuläret fråga d:
Ange vilka tjänster som finns inrättade och – om det är tillämpligt – procenttal av tjänst. Uppgifterna tar man från personalplanen (bilaga 1 d).
Till formuläret frågorna f, g, h, l, m: Om ”sön- och helgdagar”
Mindre församlingar har ibland av olika anledningar helgens gudstjänst på lördagen. Räkna då in
den som en av gudstjänsterna på ”sön- och helgdagar” och ange saken under punkten s.
Till formuläret fråga h:
Avsikten är att ge en helhetsbild av ”utbudet” av gudstjänster som regelbundet återkommer. Man
anger alltså inte bara den gudstjänst som är ”huvudgudstjänst”, utan alla gudstjänster.
”Gudstjänsttyper” kan vara t.ex. högmässa, söndagsgudstjänst, aftonbön, Taizémässa, musikgudstjänst etc. Ange också regelbundna gudstjänster på vårdboenden och institutioner. Ange
ungefärlig omfattning och ungefärligt deltagande varje tillfälle (t.ex. Taizémässa varannan vecka,
10 à 20 deltagare”, ”musikgudstjänst 1 gång/månad, ibland 30, inför julen 300 deltagare).
Till formuläret fråga n:
Med under året döpta avses barn och vuxna, kyrkobokförda i församlingen som döpts, oavsett
var och oavsett vilket år de är födda.
Med totala antalet under året födda avses alla antecknade födslar i församlingens kyrkobokföring.
Till formuläret fråga s:
Gör gärna en notering i det fall siffrorna just detta år avviker från det som har varit normalt. I
exempelvis församlingar med få födda och döpta kan procentsatserna bli missvisande, men rättar
till sig om man ser över en flerårsperiod. Ange också gärna, om det är relevant, omfattningen
(runda tal) av dop och konfirmation/motsvarande i andra samfund. Sådana förändringar som
man planerar att göra – skriv inte om dem här, utan i församlingsinstruktionen avd. 6.
Bilaga 1d. Personalplan m.m.
Man kan enkelt till församlingsinstruktionen bifoga en bilaga med samfällighetens/församlingens
personalplan (eller motsvarande dokument) med kommentarer. Lämpligen gör man i en samfällighet en gemensam uppställning som delges alla församlingarna. De förtydligande kommentarerna kan helt enkelt vara
•att man separerar de tjänster som gäller kyrkogårdsverksamheten och annan gemensam verksamhet (kansli etc.)
•att man på lämpligt sätt anger vilka tjänster (och ev. tjänstgöringsgrad) som är kopplade till
vilken församling
I redovisningen anges vidare:
•minimiantal i pastoratet inrättade prästtjänster (fastställs av stiftsstyrelsen)
•vad gäller inrättade kyrkomusikertjänster anges vilka som är organist- resp. kantorstjänster
(domkapitlets beslut)
I avd.1 punkt d för man in vilka medarbetartjänster som finns inrättade för den aktuella församlingen.
27
E
Bilaga 2. Pastoral handlingsplan för konfirmandarbetet
Församlingen ska ha en pastoral handlingsplan för konfirmandverksamheten – se Riktlinjer för
Svenska kyrkans konfirmandarbete (2007) sid. 29–30 (punkt 5). Den version av handlingsplanen som är aktuell när kyrkorådet fattar beslut om församlingsinstruktionen läggs som bilaga till
församlingsinstruktionen.
Bilaga 3. Avtal om samarbetskyrka med EFS
Överenskommelse om samarbetskyrka mellan församlingen och en förening inom Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen ska biläggas – och denna del av församlingslivet ska återspeglas i församlingsinstruktionen.
Bilaga 4. Avtal om ekumenisk samverkan
Material som ska bifogas och som är föremål för domkapitlets direkta beslut, är – om saken är
aktuell i församlingen – ekumeniska överenskommelser med församlingar inom Svenska Missionskyrkan eller med Metodistkyrkan.
Handläggningen av sådana ärenden liknar den vid strukturförändring: Domkapitlet godkänner
överenskommelsen att i ett första skede gälla den tid som beslutas i varje enskilt fall. Under detta
skede bearbetar församlingen sin församlingsinstruktion, framför allt det pastorala programmet, så att överenskommelsen integreras i denna. Därefter utfärdar domkapitlet den reviderade
församlingsinstruktionen tillsammans med överenskommelsen (som också kan ha reviderats).
Båda får då, om så är lämpligt, samma giltighetstid. Av praktiska skäl läggs överenskommelsen i
sin helhet som en bilaga till församlingsinstruktionen.
Bilaga 5. Övriga bilagor
Bilagor som pastoraler av olika typ, policydokument etc., kan biläggas församlingsinstruktionen,
om de belyser det som denna innehåller. Dessa bilagor utfärdas emellertid inte av domkapitlet,
utan församlingen förfogar själv över dem – de kan förändras från tid till tid.
28
F
Mallar
Församlingsinstruktion för
i
pastorat
Avd.
1. Beslut och utfärdande
församling
Avd. 1. Beslut och utfärdande
Denna församlingsinstruktion är underlag för
* församlingens årliga verksamhetsplan
* församlingens årliga budgetplanering och annan resursplanering
* församlingens långtidsplanering av budget och andra resurser
* (om församlingen ingår i samfällighet:) samfällighetens motsvarande planering vad gäller
ekonomi, kompetenser och fastigheter
Denna församlingsinstruktion är vidare redskap i
* församlingens årliga verksamhetsberättelse
* församlingens årliga revision
* stiftets återkommande församlingsdialog
* biskopens och kontraktsprostens visitationer
Församlingsinstruktionen är fastställd i kyrkofullmäktige /det direktvalda kyrkorådet
den
,§
……………………………………………
ordförande
(namnförtydligande)
Församlingsinstruktionen är fastställd av kyrkoherden den
……………………………………………
kyrkoherde
(namnförtydligande)
Församlingsinstruktionen är utfärdad av Växjö domkapitel, att gälla längst till den
………………………….., om inte utarbetande av ny församlingsinstruktion innan dess påkallas
av församlingens beslutande organ, kyrkorådet, kyrkoherden eller domkapitlet.
Domkapitlets beslutsdatum den …………………………………………………., § …………
………………………………………………..
biskop
Spara
29
F
Bilaga 1c. Församlingslivets nyckeltal
Bilaga 1c. Församlingslivets nyckeltal
Församling:
Församlingslivets
nyckeltal
(den 1 januari år
, resp. under loppet av år
.)
a. Vilka kyrkor och invigda kyrkorum har församlingen?
b. Vilka församlingshem/andra lokaler för församlingslivet ägs av församlingen?
c.
Vilka ytterligare lokaler hyrs/lånas regelbundet av församlingen?
d. Vilka tjänster finns inrättade för verksamheten i församlingen?
e. Antal tillhöriga Svenska kyrkan
alltså är
f.
% tillhöriga.
, av en totalbefolkning på
,
Antal antecknade:
Hur många huvudgudstjänster med nattvard har firats på sön- och helgdagar under året?
g. Hur många huvudgudstjänster utan nattvard har firats på sön- och helgdagar under året?
h. Vilka olika typer av gudstjänster firas i övrigt regelbundet i församlingen? Ange för varje typ hur
ofta och ungefärligt deltagarantal.
i.
Antal huvudgudstjänster som sammanlysts till församlingen från en annan församling
j.
Antal huvudgudstjänster från församlingen som sammanlysts till en annan församling
k.
Gudstjänstlivet fördelas i stort mellan de olika kyrkorna/lokalerna på följande sätt:
l.
Gudstjänstdeltagande: Totala antalet deltagare under året vid sön- och helgdagarnas
gudstjänster
m. Gudstjänstdeltagande: medeltalet deltagare per gudstjänst på sön- och helgdagar, sedan de 5
mest besökta och de 5 minst besökta gudstjänsterna räknats bort.
30
1
F
Bilaga 1c. Församlingslivets nyckeltal forts.
n. Antal under året döpta av totala antalet under året födda.
Döpta:
av
födda (=
%)
o. Hur många av de döpta var 12 år eller äldre?
p. Antalet under året konfirmerade i Svenska kyrkan
av totala antalet
15-åriga tillhöriga och antecknade
q. Beräknat antal personer som är underlag för verksamhet på finska
på teckenspråk
på andra språk (ange vilka)
r.
Kyrkoavgiftens storlek: församling/samfällighet
+ begravningsavg.
+ stiftsavgift …... =
s. Plats för kommentar kring siffrorna om tillhörighet, gudstjänstbesök, kyrkliga handlingar etc.
31