Svensk Byggtradition Förstudie, kunskapsuppbyggnad för att klargöra möjligheten att utföra lancashiresmide. Redovisning 2013-01-28

Redovisningen tillhandahålls genom ArbetSam, Norrköping www.arbetetslivsmuseer.se

©Wedin ©Zackrisson

Per Zackrisson, Svensk Byggtradition, Aneby. [email protected]

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Innehållsförteckning

………………………..……….…………………...2 Sammanfattning…………………………………………..…………………………3 Redovisning………………………………………….…………………………..……4 Inledning………………………………………………………………………..…..4 Arbetsmetod, organisation………………………………….…….……….4 Lancashireprocessen……………………………………………….………….5 Smidets genomförande……………………………………….……………..6 Resultat………………………………………………………….……………..…..7 Ekonomi………………………………………………………..……………….…..8 Fortsatt arbete…………………………………………………………………..8 Bilaga 1: Intern rapport 1…………………………………………..………….10 Bilaga 2: Intern rapport 2……………………………………………..…..…..12 Bilaga 3: Intern rapport 3…………………………………………..………….16 Bilaga 4: Intern rapport 4………………………………………….……….….18 Bilaga 5: Intern rapport 5……………………………………….………….….24 Bilaga 6: Sammanställning över använda dokument mm……...25 Bilaga 7: Härdmått……………………………………………………….……….26 Bilaga 8: Användning av historiska maskiner mm…………….……27 Bilaga 9: Materialanalyser…………………………………………………….29 Bilaga 10: Bildbilaga………………………………………………………….…..37 Bilaga 11: Kopia på ansökan…………………………………………..……..51 2

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Sammanfattning

Ansökan: Svensk Byggtradition 2012-03-05. Beslut RAÄ 2012-05-28 Dnr 342-311-2012. Uppgift: Förstudie, kunskapsuppbyggnad för att klargöra möjligheterna att utföra Lancashiresmide. Studien har möjliggjorts med ekonomiskt stöd från RAÄ, arbetslivsmuseer. Projektgruppen har delvis förändrats. Några sakkunniga har fallit bort medan andra tillkommit. Gruppen har bestått av projektledare, sekreterare och fyra aktiva deltagare. Kontakterna med externa metallurger och andra sakkunniga har skett när behov uppstått under processens gång. Karmansbo smedja har kunnat disponeras för projektet vilket gett nya möjligheter att studera frågan teoretiskt och praktiskt parallellt. Kontakt har också kunnat knytas med den förre lancashiresmeden i Karmansbo, Bernt Gustafsson, vilket ytterligare berikat projektet. Två praktiska försöksperioder har därmed redan inom förstudien kunnat genomföras i Karmansbo. Projektet har utan tvekan höjt kompetensnivån om lancashiresmide väsentligt både vad gäller teoriskt kunnande och praktiskt genomförande. Förstudien ger vid handen att det är fullt möjligt att med tillgänglig utrustning och fortsatt kompetensuppbyggnad framställa smidbart järn genom färskning i lancashirehärd, i förlängningen även i andra härdar. Den vidare utvecklingen synes kunna ske i tre steg: 1 Utveckla och säkra kompetensen att genomföra färskningen och beskriva processen i text. 2 Utveckla och säkra kompetensen inom vällning och räcksmide/ valsning. 3. Framställning av högkvalitativt, traditionellt, smidesjärn. Samtliga uppgifter som ställdes för denna förstudie har genomförts: De planerade

intervjuerna

har ersatts av att de två personer vi har kontakt med har deltagit i projektets arbete. Deras insatser har varit mycket värdefulla och framgår av internrapporterna.

Sammanställning av dokumentation.

Omfattande litteratur- och arkivstudier har genomförts med goda resultat, sammanställning redovisas i bilaga 6.

Metod för dokumentation av befintlig utrustning

. I de gamla böckerna finns uppgifter om härdens ställning där intressanta mått är angivna. Uppgifter från två böcker och den härd vi arbetat i redovisas i bilaga 7.

Museala aspekter på användning av gamla utrustningars framtida nyttjande

behandlades på ett seminarium i Stockholm samt vid spontana möten mellan sekreteraren/ projektledaren och företrädare för samlingar och museer. Diskussionerna sammanfattas med 1/ Bevarande av enstaka exemplar (referensmaskiner) säkerställs musealt. Vem svarar för detta? 2/ Under förutsättning att iståndsättande, drift och underhåll kan ske på teknik- och kulturhistoriskt riktigt sätt med beaktande av god säkerhet är traditionell användning av kulturhistoriska maskiner att föredra framför museal visning. Vem säkerställer teknikkunskapsnivån? Sammanställning av seminariet redovisas i Bilaga 8

. Fortsatt arbete

redovisas under egen rubrik nedan. Tack till Hembygdsföreningen Karmansbo Bruksmiljö; Merox AB, Oxelösund: SSAB, Oxelösund 3

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Redovisning Inledning

Att veta, att kunna berätta för andra hur en process går till och att se den för sitt inre är en stor kunskap, det är dock inte det samma som att kunna göra. Ibland är skillnaden hårfin, ibland är den oändlig. I och med möjligheten att använda lancashirehärden i Karmansbo har projektet utvecklats från ett kunskapsprojekt till ett kompetensprojekt. De sista lancashiresmedjorna lades ner 1964 och kunskapen om hur processen och arbetet i härden går till har till största delen hunnit försvinna. Vi har i denna förstudie endast kunna hitta en person i livet som arbetat professionellt som lancashiresmed trots omfattande eftersökningar. Vid renovering av kulturhistoriska byggnader talar man idag om att hantverk och material inte bara ska vara vackra eller ge skydd utan att de även ska bevara egenarten i äldre tiders byggnadsskick. På samma vis bör man resonera när det kommer till teknikhistoriska konstruktioner. Att kunna tillverka lancashirejärn är ett viktigt steg i förståelsen av historien om det smidbara järnet som skapat ett så gott rykte åt Sverige som nation, men det är också ett viktigt steg i förståelsen av materialet. Lancashirejärn är ett material som i sina egenskaper skiljer sig från de stålmaterial vi kan framställa idag. Det är ett material som kan komma att efterfrågas dels inom konstsmide men framförallt som ett kulturhistoriskt material vid renoveringar av teknikhistoriska konstruktioner. Förutom det historiska och teknikhistoriska värdet av kunskapsuppbyggnad inom området är det en världsunik möjlighet att inför publik färska järn med träkol. På sikt kan gruvor, hyttor och smedjor med bidrag från annan pågående kunskapsuppbyggnad om järnproduktion med träkol (t.ex. Nya Lapphyttan) presentera alla stegen från malm till stångjärn. Detta är en unik möjlighet att visa grunden för den svenska stålindustrins framväxt. Resonemang om historiska material och användning av gamla maskiner har under förstudien varit en ständig pågående diskussion. För historiskt bästa möjliga resultat bör malm, tackjärn, smältstycken och stångjärn självklart vara framställda med metoder från samma tidsperiod. Samtidigt har vi velat tänka oss för både en och två gånger innan vi börjat förbruka historiskt tackjärn som vi idag inte kan framställa på nytt. Nya Lapphyttans tackjärn representerar möjligen en tidigare epok än lancashirehärdarnas smidesprocesser och tillgången på tackjärn från lancashiresmidets epok är självklart mycket begränsad. För att kunna träna fram en kompetens och ett handlag i lancashiresmide har vi valt att först använda oss av billigare och mer lättillgängliga tackjärnssorter. Tackjärnet vi haft tillgängligt i denna förstudie har varit träkolstackjärn från Svartå (av osäker kvalitet), stenkolstackjärn från Brasilien och stenkolstackjärn från Merox i Oxelösund. Stenkolstackjärn har troligen aldrig, historiskt sett, varit aktuellt i lancashirehärdar i Sverige, något vi således är medvetna om.

Arbetsmetod, organisation

Enligt ansökan bestod projektgruppen av projektledare, sekreterare och fem sakkunniga som genom studier i litteratur, intervjuer och utrustningar skulle avgöra förutsättningarna för ett återupptagande av lancashiresmidet. Under tiden från ansökan till beslut skapades kontakt mellan projektledaren och nuvarande smeden vid Karmansbo smedja. Detta resulterade i att smedjan fick disponeras för 4

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

projektet vilket gav nya möjligheter att studera frågan teoretiskt och praktiskt parallellt. Fyra av de fem sakkunniga blev av olika anledningar förhindrade att delta aktivt, men istället har andra sakkunniga tillkommit och givit förstudien nya möjligheter. Den metallurgiska kompetensen tillgodosågs med kontakter med metallurgerna Bo Sundelin (masmästare Nya Lapphyttan), Anders Stenberg (Merox AB) och Rikard Källbom (Station Ormaryd AB). Två seniorer, män som deltagit i lancashiresmide, har deltagit, Bo Möörk som vistades mycket hos sin far och farfar i Svartå smedja som pojke och den förre lancashiresmeden i Karmansbo, Bernt Gustafsson. Övriga personer som deltagit i den genomförda förstudien är: Projektledare teknikhistoriker Per Zackrisson, sekreterare industriantikvarie Ida Wedin, Mats Eriksson smed i Karmansbo och Sture Hogmark professor emeritus i materialvetenskap. Projektet detaljplanerades när beslut om ekonomiskt stöd lämnades omkring den 1 juni. Tidsmässigt fastställdes tidigt de dagar vi skulle genomföra praktiska försök i Karmansbo. Däremellan har litteratursökande, -studier, materialanskaffning mm genomförts, huvudsakligen av projektledaren. Sekreteraren genomförde arkivstudier där brev från G Ekman och N G Sefström hittades. Som förberedelse genomförde sekreteraren och projektledaren en studieresa till Laxå där bland annat Laxå Bruksmuseum, som skapades av Carl Sahlin, studerades. Sekreteraren och projektledaren har tillsammans arbetat med att tyda och skriva ut handskrifter under tre dagar. Detta arbete är inte slutfört. Kontakterna med de externa metallurgerna har skett när behov uppstått under processens gång.

Lancashireprocessen

Härdfärskning innebär att det kolrika tackjärnet från masugnen omvandlas till ett kolfattigt smidbart järn i en härd. Härdfärskning var från 1500-talet till omkring 1900 den metod som användes för att göra järnet från masugnen smidbart och metoderna för detta utvecklades efterhand avseende kvalitet och effektivitet. Härdfärskningen efterföljdes av götstålsprocesserna som utvecklades från c:a år 1860 och tog över huvuddelen av produktionen omkring 1900. Lancashireprocessen var länge den vanligaste härdfärskningsmetoden i för framställning av smidbart järn ur tackjärn. Metoden användes i begränsad omfattning i England och Wales i början av 1800 talet. På Brittiska öarna och på kontinenten hade huvuddelen av järnframställningen övergått till bränning med stenkol. De två svenska bergsmännen C W Waern och G Ekman hämtade oberoende av varandra metoden till Sverige. G Ekman lyckades bäst med vidareutvecklingen och den första anläggningen startade 1830 i Dormsjö Hytta, Dalarna. G Ekman fortsatte utvecklingsarbetet med att bl.a. utveckla en vällugn för att göra processen mer rationell. Lancashiremetoden var den mest spridda metoden att göra smidbart järn i Sverige från mitten av 1800-talet till omkring sekelskiftet 1900. Andra då använda metoder var France-Comté- och Vallonsmide. De sista lancashiresmedjorna lades ner 1964. Processen består av två steg, det första, lancashiresmidet, är att framställa smältstycken, dessa smides eller valsas sedan till stångjärn respektive råskenor. Förstudien behandlar det första steget där kolhalten sänks från c:a 4 % till under 0,2 %. Det andra steget, att forma järnet till handelsjärn, 5

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

utfördes vanligtvis efter förnyad värmning (vällning) i härd eller särskild ugn. I några smedjor valsades smältstyckena till råskenor utan mellanliggande uppvärmning. Det andra steget studeras i kommande studie. Det finns idag ingen vällugn där det finns driftduglig lancashirehärd. Skicket på återstående vällugnar i landet har ännu inte bedömts.

Smidets genomförande

Färskningen vid lancashiresmide utförs i en härd av tackjärnshällar som är sammanbyggd med ett ugnsrum och öppen framtill. Under härdbotten finns en vattenlåda för kylning. Från höger och vänster sidovägg blåses förvärmd blästerluft, genom vattenkylda formor, in i härden. Som bränsle används träkol. Tackjärnet förvärms först i bakre övre delen av härden. Tackjärnet placeras därefter ovanpå en stor mängd träkol och viss mängd slagg inne i härden och smälter ner igenom träkolet ner mot botten. Nu påbörjas färskbrytningen, vilket innebär att smeden med spett samlar upp det smälta järnet och slaggen som samlats på härdens botten och lyfter upp detta mot förbränningssonen över blästerns luftström. Förenklat innebär den kemiska processen att slaggens syre förenas med kol från tackjärnet till koldioxid som avgår. Tillslut erhålls en degig men samlad smälta av järn och slagg. Den färdiga smältan tas direkt ut ur härden till hammaren och hopsmides till smältstycken. Under utsmidningen bankas den mesta slaggen ut ur järnet

.

Lancashirejärnet utmärks för hög tänjbarhet och seghet och var ett mycket bra utgångsmaterial för verktygsstål. Den sista användningen var järn till ankarkätting. ©Zackrisson Lancashirehärd från Odelstierna, Järnets metallurgi. 6

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Resultat

Genom efterlysningar i flera läns hembygdsförbunds medlemsutskick har vi fått några tips om smedjor, skrifter och film. Litteratur med förstahandsuppgifter om lancashiresmide har sökts genom internet, i bibliotek och antikvariat samt genom källhänvisningar i senare utgivna böcker. Böcker har i mån av möjlighet inköpts, två böcker har köpts som e-böcker genom Kungliga Biblioteket. Jernkontoret har bistått med kopior på aktuella Jernkontorets Annaler. Genom arkivstudier har brev från Gustaf Ekman och Nils Gabriel Sefström m.fl. kopierats. Dessa handskrifter delvis tytts och skrivits ut. Kopior på utvalda skriftliga källor har distribuerats till projektgruppen och övriga deltagare. Projektledaren har läst huvuddelen av tillgängliga texter. Det finns en mängd filmer som har inslag av lancashiresmide , de flesta förtecknade i Jernkontorets Bergshistoriska utskott, inventering, H63. Vi har främst använt DVD från Svanå Bruk 1922 (ASEA) och originalinspelningen Korså (Stora Kopparberg) 1926-27. Filmerna visar rörelsemönster vid spettning mm men inte arbetet utsträckt över tid. Arbetet har dokumenterats med text, foto och video. Videoinspelningarna är inte redigerade eftersom vi inte lyckats dokumentera de olika skeendena med tillgänglig teknik. Prover på tackjärn, smältor och slagg från de två försökstillfällena har utförts av två olika laboratorier. Resultaten av de kemiska analyserna har inte analyserats, de avses att användas som kunskapsunderlag vid eventuell fortsatt kompetensuppbyggnad. Arbetet med förstudien kan följas i fem ”interna rapporter” nedan i sammandrag. Bilaga 1: Intern rapport 1: Förarbete med utsänt första dokumentation i text och bilder. Studieresa till Laxå. Bilaga 2: Intern rapport 2: Försöken i Karmansbo 6-7 sept. Målsättning att se om vi klarade att smälta tackjärn i härden. Efter utökad mängd blästerluft kunde tackjärn smältas. Bilaga 3:Intern rapport 3: Provresultat från de första Karmansboförsöken redovisas. Viss sänkning av kolhalten kunde konstateras. Metallografiska bilderna svårtolkade. Bilaga 4: Intern rapport 4: Försöken i Karmansbo 8-9 nov. Studie av slaggens smältning och försök att färska. Smält slagg kunde inte urskiljas från glödande järn och kol. En smälta förbränd, en smälta på c:a 50 kg kunde tas ur härden. Bilaga 5: Intern rapport 5: Provresultat från andra försöksperioden. Avslutning av förstudien. Övriga detaljredovisningar mm i bilagor: Bilaga 6: Sammanställning över använda dokument mm. Bilaga 7: Härdmått, tabell över inhämtade och uppmätta data om lancashirehärdar. Bilaga 8: Sammanställning av diskussion om användning av historiska maskiner. Bilaga 9: Materialanalyser Bilaga 10: Bildbilaga som visar glimtar från projektet. Bilaga 11: Kopia på ansökan. 7

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Ekonomi

Förstudiens ekonomi har hållits inom ramen. Eftersom verksamheten planerats om väsentligt har även det ekonomiska utfallet fördelats på annat sätt än planerat. Ideell tid för omplanering och instudering har varit mer än planerat. Inköpt litteratur har inte belastat förstudien. Kostnadsslag Arbetstid (direkt tid) Resor Mat o logi Utrustning (”special”) Köpta tjänster (metallurgiska och begränsade kemiska analyser från sept) Material (träkol) SEK exkl moms Kommentar 120000 Tid för bl. a. för- och efterarbete samt instudering ej redovisad. Pensionärerna har ställt upp utan arbetstidsersättning. 19334 Två deltagare har avstått från reseersättning. 16500 8500 Smedjan och annan utrustning har disponerats utan kostnad. 9300 Kemisk analys av prover från november utförda av SSAB utan kostnad för projektet. Summa

Fortsatt arbete.

3480 Tackjärn har erhållits från Merox AB utan kostnad. Tackjärn från Svartå har tillvaratagits vid schaktarbeten i Svartå. Tackjärn från Brasilien har erhållits från Hbf Karmansbo. 177114 Budget: 177 000 SEK Förstudien ger vid handen att det är fullt möjligt att med tillgänglig utrustning och fortsatt kompetensuppbyggnad framställa smidbart järn genom färskning i lancashirehärd, i förlängningen även i andra härdar. Den vidare utvecklingen synes kunna ske i tre steg: 1 Utveckla och säkra kompetensen att genomföra färskningen och beskriva processen i text. 2 Utveckla och säkra kompetensen inom vällning och räcksmide/ valsning. 3. Framställning av högkvalitativt smidesjärn . För steg 1fordras fortsatta parallella teoretiska studier och praktiska försök. Försöken bör intensifieras så att en rad smältor framställs under en tid av minst 12 tim så att kontinuerlig drift kan efterliknas avseende förvärmning, blästervärme, slaggbehov mm. Hopslagning av smältan ska kunna göras i direkt anslutning till smältgöringen. Förberedande försök med att smida stångjärn av framställt smältstycke utförs. Försöksverksamheten bör utföras på flera platser där förutsättningar finns. Möjligheten att värma smältstycke i härd/ vällugn studeras. Av historiska skrifter framgår att skillnaden på olika tackjärn, beroende på malmens ursprung och malmblandningen i masugnen, var mycket stor. Det är därför, av kompetensutvecklande orsaker, viktigt att prova färskning av tackjärn av så olika ursprung som möjligt. Det är inte uteslutet att stenkolstackjärn kan färskas till fullgott smidesjärn. Samarbete med Nya Lapphyttan utvecklas för att om möjligt även använda tackjärn som framställts där. Inventering av gamla tillgångar av träkolstackjärn bör utföras för att utröna om det finns tillgångar som kan användas för framtida produktion. Slaggens innehåll och roll i den kemiska processen måste klarläggas. Hyttslagg från flera hyttor bör insamlas. 8

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Den kemiska processen beskrivs, om möjligt, med dagens benämningar, de benämningar som finns i de gamla beskrivningarna (t.ex. -oxidul och –ferrat) är inte kända för dagens metallurger. I samband härmed tolkas genomförda kemiska analyser. En viktig del i kunskapsuppbyggnaden är kunskapsspridningen. Allmänna kunskaper om färskningen bör spridas till ”alla” som är intresserade av äldre tiders järnframställning. Kompetensen att utföra Lancashiresmide bör på sikt finnas hos en handfull smeder som arbetar tillsammans i de smedjor där färskning kan utföras. Steg 2 koncentreras till framställning av handelsjärn i form av utsmitt stångjärn och valsade råskenor. Kontroll av smidesjärnets kvalitet provas enligt gamla metoder. Jämförande prov med gammalt stångjärn genomförs. Praktiska smidesprov utförs. För steg 3 gäller att framställa smidesjärn, att säkra råmaterialtillgången och avsättningen för producerat smidesjärn. Efterfrågan på lancashirejärn bör finnas dels inom konstsmidet, dels för reparation/ ersättning av gamla järnkonstruktioner. Försök med stångjärnsframställning i France Comté- och Vallonhärdar. På sikt även i tyskhärd. Ansökan om medel för fortsatta studier avses att sökas från år 2013. Per Zackrisson Ida Wedin projektledare projektsekreterare Härden har tänts - förstudien redovisas 9 ©Zackrisson

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Bilaga 1: Intern Rapport 1

Per Zackrisson 2012-09-23

Karmansbo Försöksperiod 1

Till Projektgruppen och kontaktpersoner Förberedelser Sedan ansökan inlämnats i mars 2012 har förberedelserna fortsatt med litteratursökning, nya kontakter har tagits med presumtiva samarbetspartners. ”Efterlysning” inom hembygdsförbund i flertal län har givit vissa upplysningar. Den främsta nya kontakten är Mats Eriksson som är smed i Karmansbo Smedja idag. Han har också kontakt med Bernt som var lancashiresmed i Karmansbo intill nerläggningen 1958. Även kontakt med Bo Sundelin som är masmästare i projekt Nya Lapphyttan är värdefull. Beslut om ekonomiska medel från RAÄ, arbetslivsmuseerna, fattades den 30 maj. Detaljplanering av höstens aktiviteter vidtog. Jämfört med utkastet i ansökan kunde praktiska försök i Lancashirehärd inplaneras tack vare tillmötesgående från Karmansbo Smedja genom Mats Eriksson. Plan för höstens verksamhet utsändes till projektgruppen och andra inblandade 14 juli. C A Jacobssons artikel ”Om Lancashiresmide” från 1867 och utdrag ur ”Träskoadel”. Barbro Bursell, har kopierats och skickats ut till projektgruppen som en gemensam kunskapsplattform. Med utskicket bifogades en översättningstabell över olika längdmått som används i äldre skrifter. Den 6 juli besökte Ida och Per Bosse Möörk i Laxå. Han tillbringade mycket tid som pojke hos sin far och farfar i Svartå Bruk smedja, senare i lancashiresmedjan i Laxå Bruk. I Laxå Hembygdsmuseum finns en förnämlig samling utrustning och material som samlades in av Carl Sahlin. Projektgruppens medlemmar har i mycket olika omfattning deltagit i förberedelserna. Bengt Spade deltar per telefon eftersom har drabbats av allvarlig sjukdom. Barbro Bursell, Björn Björk och Mille Thörnblom har inte kunnat delta. Sture Hogmark har deltagit i diskussioner och lånat avancerad temperaturmätutrustning. Ida har letat i arkiv och hittat handskrivna texter från Gustaf Ekman och N G Sefström med anvisningar inför införande av lancashiresmide på Hasselfors Bruk 1655. Dessa texter ska tolkas och skrivas ut under hösten. Ida har också fungerat som ”bollplank” under planeringen. Som kompensation för låg aktivitet från några i projektgruppen har Per intensifierat litteratursökning, studerat härdarnas uppbyggnad och val av ingående material i processen. Aktuella utdrag ur JernKontorets Annaler har ställts till förfogande genom Yngve Axelsson i Jernkontorets arkiv. Även om mer litteratur har anskaffats, t.ex. E G:son Odelstierna, ”Järnets metallurgi” har inte senare tryckta källor gett nämnvärd ytterligare information. Skisser över härdarnas uppbyggnad och delar kopierades till deltagarna i Karmansbo och bifogas denna rapport. Brev från smeden Helge A Wallström , som Barbro Bursell intervjuade inför sin avhandling ger intressanta inblickar i arbetet, 10

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

brevet har tillhandahållits av Institutet för språk och folkminnen, Uppsala. Även detta brev ska tolkas och renskrivas under hösten. Tackjärn har tillhandahållits dels av SSAB i Oxelösund (stenkolstackjärn), dels genom Bosse Möörk som funnit träkolstackjärn vid ett schaktarbete i anslutning till masugnen i Svartå. I Karmansbo finns Brasilianskt stenkolstackjärn. Diskussioner om skillnaden mellan träkolstackjärn och stenkolstackjärn för färskning ger mycket olika resultat, somliga materialtekniker säger att det inte är någon betydelsefull skillnad, andra säger att det är omöjligt att färska stenkolstackjärn. En återkommande uppfattning från metallurger är att det huvudsakligen är kiselhalten som är avgörande för om färskningen ska lyckas, kiseloxiden ger ett betydande temperaturtillskott som krävs för att hålla järnet smält när kolhalten sjunker. I de gamla skrifterna anges att tackjärnet kan vara råfärskande eller lättfärskat (beroende på kiselhalten?). Det finns även uppgifter om ”järn- resp stålmalm”, det senare kan bero på att man inte fått ner kolhalten under c:a 1%. Slagg har hämtats vid smälthammaren i Hävla Hammarsmedja. Från SSAB fick vi också mald valshud (järnoxid) som bör underlätta färskningsprocessen. Vi ser nu fram mot de första försöken I Karmansbo. Ett första mål är att utröna om vi lyckas smälta tackjärn i härden. För dessa prov kommer stenkolstackjärn att användas eftersom någon betydande skillnad i detta avseende inte torde finnas.

Per Zackrisson

11

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Bilaga 2 : Intern rapport 2

2012-09-24 Datum 6-7 september 2012 Lancashiresmide – första försöket – Karmansbo smedja Till: Projektgruppen och de närvarande Närvarande: Per Zac k risson, 070 – 572 11 00 Ida Wedin, 073 - 5777335 Bosse Möörk 070-2851858, 0584-12414 Mats Eriksson, 070-3060474 Sture Hogmark, 070-6554143, 018-209619

Resurser i Karmansbo

I Karmansbo finns fyra lancashirehärdar som alla är mer eller mindre kompletta. En är mer komplett än de övriga och används för visning. Här fungerar bläster kylning mm. Det var denna vi använde oss under detta första försök. Här har en separat fläkt kopplats direkt till härden eftersom ordinarie fläktrör har många hål och skavanker. Valsverk finns i Karmansbo än idag och detta kom 1873. Innan 1873 hade man en räckhammare och en äldre vällugn. I samband med valsverket kom den nya vällugnen som var stenkolseldad. Den finns inte kvar idag och inte heller den äldre vällungen. Härd nr 3 som vi inte eldade i mätte vi lite på. Härdarna har troligen inte justerats sedan de användes på riktigt. Vid mätning invändigt längsmed formans lägsta botten så var lutningen på forman 16 grader med Bosse Möörks vinkelmätare. Här finns en del tackjärn (brasilianskt bland annat). Här finns några slaggtegelstenar som nog är av vällugnsslagg. Här finns massor av tänger och spett i olika storlekar. Lagningar har tidigare gjorts på äldre blästerrör med modellen ”stuprörssammanfogning”, se bild. Blåsröret till blåsmaskinerna är avstängt. Kanske kan man ta reservbitar till röret här så länge för att laga hål i befintligt blästerrör.

Övrig utrustning:

Avancerad IR-termometer medfördes av Sture. En enklare IR-termometer har inköpts för studien. Fotodokumentation med deltagarnas kameror och inköpt videokamera.

Tips och tricks

När smältan blir tillräckligt varm ser man mycket vita gnistor enligt Bosse. Berndt (som inte var med men som känner Mats) har sagt att det inte är någon idé att göra en mindre smälta än 50 kg om det ska gå att arbeta med. Berndt tyckte också att en hink slagg var för mycket att kasta in. En spade hade räckt. 12

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Mats menar att slaggen var nödvändig för att järnet inte skulle smälta fast i bottnen. I slutet av epoken gick de till och med och letade slagg längs åkanterna för att få ihop tillräckligt. Bosse säger att konsistensen på klumpen till slut ska vara ungefär som en kokosboll när den har rätt konsistens efter brytningarna. Om slagg inte fanns kunde man slänga in mald kvarts eller kalk menar Mats.

Presentation av närvarande

Sture Hogmark är född 1943 i Österbybruk. Han är professor i materialteknik och pensionär nu. Han har arbetat med verktygsstål. Hans farfar var smedsmästare i Horndal och pappan var intresserad av maskiner. 2003 tog han initiativ till att renovera upp vallonsmedjan i Österbybruk och tillsammans med sin bror fick de ihop 5 miljoner till projektet som nu är genomfört. Bosse Möörk bor i Laxå. Hans far arbetade på Svartå bruk och senare på lancashiresmedjan i Laxå. Bosse var med där som pojke. Bosse själv är rörmokare och har nu som pensionär ett stort intresse av historia och smide. Han har själv en klensmedja i en gammal kraftstation. Han är också engagerad i hembygdsföreningen som i Laxå har en stor samling från Carl Sahlin med föremål från härdfärskningens tid och Lancashiresmedjan i Laxå. Mats Eriksson har arbetat på Hallstahammars bruk som avdelningschef. Under en tid var han bonde och sedan fick han arbete på Kanthals gjuteri i Hallstahammar. Han har sedan pensionen bott i Karmansbo men ska nu flytta tillbaka till Hallstahammar. Han blev för många år sedan medlockad till smedjan i Karmansbo och har lärt sig mycket om den både genom egna erfarenheter och via personer som Berndt och andra som inte längre är i livet. Han kör visningssmältor i härden. Ida Wedin gick 2003-2005 är industrihistoriker. Hon började med en utbildning i byggnads- och industriminnesvård i Västerås. Eftersom hon bodde i Falun i bergslagen var bergsbruket det hon ägnade sig mest åt. Ett studiearbete gjordes på Ramnäs lancashiresmedja och ett annat på Ågs hytta med masugn och rostugn. Senare har hon pluggat teknikhistoria på KTH och skrivit uppsats om teknikutvecklingen i Falu Koppargruva. Hon har sedan dess arbetat som egen företagare inom industrihistoria med olika utredningar, inventeringar och besiktningar. Bland annat i tätt samarbete med Per Zac k risson. Per Zackrisson, i grunden materialingenjör, jobbade fram till 40-årsåldern med materielunderhåll inom försvaret. Därefter egenföretagare. Sedan 1994 byggnadsvårdare, först med inriktning reparation av lantbrukets timmerbyggnader, efterhand breddad till främst 1800-talets olika byggnadskonstruktioner. Med industribyggnaderna följde logiskt industrianläggningar. Företaget, Svensk Byggtradition, arbetar nu till stor del med vattenhjulsdrivna anläggningar varav två större uppdrag inom järnbruksverksamheten (Marieholms Bruk och Hävla Hammarsmedja). Den praktiska verksamheten har succesivt kompletterats med kurser på högskolor, litteraturstudier i 17-1800-talens facklitteratur och egna studieresor till flertalet av mellan- och sydsveriges järnbruk, inklusive deltagande i tackjärnsframställningsförsöken i Nya Lapphyttan. Arbetsgång dag 1 13

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Först rensade vi i härden. Vi kollade också så att kylning fungerade till hättorna/formorna, bottenlådan, hjälpbrytarna och dessutom en pinne på var sida som ”droppade” ner på sidornas nedre kanter på utsidan för att avångas. Detta var enligt Mats mycket viktigt. Vi lägger upp slaggbitar (stenkolstackjärnfrån SSAB Oxelösund) på förvärmningshyllan, uppskattningsvis 30 kg i mindre bitar. Vi kastar in två hinkar slagg och massor av kol och tänder härden och sätter p å blästern. Slaggen är hammarslagg från Hävla Hammarsmedja. Sedan fortsätter vi att fylla på kol med 10-15 minuters mellanrum. 1 h senare Det förvärmda tackjärnet är nu 600 grader. Vi rakar ner detta och lägger 1 h 21 min senare 1 h 46 min senare 2 h 11 min senare 2 h 29 min senare 2 h 50 min senare det ovanpå kolet. Mer kol skyfflas in ovanpå. Järnet är nu 1060 grader på något ställe. Nu är järnet 1150-1250 grader (1300 grader någonstans). Hittills har vi bara använd torr kol men nu provar vi att blöta dem innan vi kastar på dem. Nu provar vi att även sätta på den stora fläkten men märker ingen större skillnad, det är mycket otätheter. Vi slänger på mer våt kol. En klump har bildats i höger hörn som spettas loss. Nu hittar vi bara två mindre klumpar, de andra har vi tappat bort i härden. Det sprutar som vita tomtebloss och järnet är vitt och över 1300 grader. Vi rakar ut dessa ur härden och det är ännu oklart om det är slagg eller slaggblandat järn eller järn. Per tar med dem som prover. Analys: Målet var att lyckas smälta järnet och inte att färska det. Vi bröt inget med spetten. Slaggjärnet har smält, droppat och kokat det ser man. Moment 1 dvs smältning har således lyckats. Vi har inte fått ihop det till en klump dock utan det var fördelat på flera mindre klumpar. Angivna temperaturer från den avancerade IR-termometern. Den nya utrustningen testades med blandat resultatberoende på handhavandet. Kvällsaktivitet: Diskussion om smälttemperaturer mm med utgångspunkt från Järn-kol diagammet. Tittade på Lancashire-DVD från Karmansbo, Hävla och Svanå Arbetsgång dag 2 Mats menar att man nog inte rakade ut all aska varje gång. Men att det inte fanns järn kvar var ju viktigt. Vi rakar ändå ut det värsta. Vi diskuterar om kolen behöver vara mindre i storlek eller inte. Per tror att man kan ha haft en kolkross så denna dag provar vi att krossa kolen lite. Vi lägger i 2 skopor slagg idag. Sedan två bitar brasilianskt tackjärn (stenkolstackjärn) som väger totalt 50 kg. Vi lägger också i 1/3 hink med valshud (ren järnoxid) och massor av kol och tänder härden och sätter på blästern. Idag lägger vi inget på förvärmning då vi resonerar att detta endast varit viktigt när man behövde förbereda en smälta medan en annan pågick. Idag värmer vi dem direkt i härden istället. Det är mycket mer järn idag och i större bitar. Detta för att vi kanske tror att detta kan göra det lättare att samla ihop det till en klump. 14

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Under tiden vi förvärmer i härden letar vi läckor i stora blästern och tätar två. Fortfarande verkar det dock vara stora läckor. Vi kör ändå båda fläktarna. Från c:a en tim använder vi blöt kol men den är inte dyblöt, bara fuktad. Kol slängs alltid på med 10-15 minuters mellanrum. 2 h senare 2 h 10 min senare Nu byter vi ut en av blästerröret för att det var trasigt. Detta hoppas vi kan ge bättre blästertryck. Detta på vänster sida. Forman rensas också. Den på högersida besiktigas men behöver inte rensas. Ännu är de stora järnbitarna endast 1100 grader. Vi provar att krossa kolen till mindre bitar, blöta den och ösa mycket kol över som ett lock. 3 h senare 4 h senare 4 h 15 min senare Fortfarande inte mer än 1000 grader på järnet. Idag får vi inte upp temperaturen. Nu är det mer samlat i en klump (efter att vi spettat runt lite) och ca 1250 grader eller mer. Vi slänger på mer kol och rätt mycket vatten. På prov slänger vi på slagg 4 skopor och det direkt på järnbitarna när kolen brunnit ner lite. Sedan täcker vi återigen med kol. Värmen på blästerröret före förvärmninsslingan är 40 grader, utgången från slingan c:a 120 g och inloppsrören c:a 80 grader C. Det är mellan 50-60 grader på utvattnet och ca 20 på invattnet (mätt på kranen). Temperaturen på ledningarna är tagna på den sida som påverkas minst av strålningsvärme från härden. Nu ger vi upp och tar ut klumparna som är två stora. De är väldigt 5 h 15 min senare omformade men oklart om de varit helt smälta eller inte. Också oklart vad som är slagg och inte men slagg verkar sitta på ytan. Per tar prover som han ska lämna in. Analys: När vi slår med slägga på det flyger sprödare bitar av och en segare men ändå hård bit blir kvar. Det är inte mjukt som smidesjärn precis…men stenkolstackjärn ska tydligen inte bli smidigt och vi har heller inte denna gång egentligen färskat något med spetten. Nästa gång kanske vi kan prova träkolstackjärn och bryta/färska med spett. Båda termometrarna används med likvärdiga resultat. Litteraturtips: Om lancashiresmide i Med Hammare och Fackla 2002 Järn & Stålframställningens utvecklingen i Sverige 1850 till 2000 del 1 och 2 (i del 2 sid 202) Vid tangentbordet, Ida Wedin, projektsekreterare 15

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

2012-11-11

Bilaga 3: Intern Rapport 3

Till Projektgruppen och deltagarna i Karmansboförsöken

Tiden mellan Karmansboförsöken, 8 sept-7 nov

Dokument: Ida och jag har tolkat och skrivit ut Ekmans brev till Hasselfors Bruk 1855 (utsänt tidigare). Bitvis är det relativt enkelt att följa texten, ibland är det ”omöjligt”. Det omöjliga kan bero på feltolkningar. Vi kommer småningom att försöka tolka de svåra styckena igen. Innan dess ska ett par sidor kompletteringar till nämnda brev bearbetas (skrivna av Wedman) och ett långt brev från N G Sefström (professor, verksam på Bergsskolan Filipstad), också det är ett brev till Hasselfors Bruk. Vi har börjat tyda det brevet, (inledningen bifogas) så långt handlar det om den grundläggande kemin, nog så intressant blir det säkert när man förstår de kemiska begreppen. Samarbete har inletts med metallurgen Rickard Kjellbom, jag hoppas att han ska ha möjlighet att delta i vårt fortsatta arbete. Brev från smeden Helge Wallström har också skrivits ut och utsänts. Att vi har svårt att förstå händelseförloppet i de detaljerade beskrivningarna beror sannolikt till stor del på att de är ämnade att läsas av smeder, och andra, som kunde tidigare färskningsprocesser i tysk- eller vallonhärd. Begrepp och principförfarande är desamma. Det kan finnas anledning för oss att studera texter om tidigare metoder. Några ”nya” böcker har köpts in, två böcker om jernhanteringen av M Nisser 1876 och 1883 samt en digitalkopia av W Axelsson 1867 (delar som berör lancashiresmidet). Dessa texter kompletter de vi tidigare läst. Vi har fått tillgång till filmen ”en hytta och en smedja” som spelades in under perioden 1918 – 1927 vid Åg resp. Korså i Dalarna. Denna film har en ganska lång sekvens om arbetet vid lancashirehärden. Provsvar: Bitar av tackjärn och smältor från septemberförsöken har lämnats in för vissa provtagningar, och återkommit. Det var svårt att veta vilka tester jag skulle köpa. Kolhalten kändes ganska given och jag bedömde att metallografiska bilder skulle ge nyttig information. Kemisk analys begränsades till kol, och svavel för de två tackjärn jag hade, (Svartå och Oxelösund) eftersom flera specialister sagt att man troligen inte kan färska stenkolsframställt tackjärn (Oxelösund) p.g.a. den förmodade högre svavelhalten. Rickard, som nämnts ovan, hjälper mig att tolka dessa provresultat och de prov vi skickar till analys efter novemberförsöken. Två uppenbara resultat av septemberproven är att smältningen sänkte kolhalten från 4,2- 4,3 till 3,6 – 2,6 %, ett hyfsat steg i rätt riktning, och att svavelhalten var hälften så hög i Oxelösundsjärnet som i Svartåjärnet 0,005 resp. 0,010 vikts %. Frågan om färskning av stenkolstackjärn är helt öppen, frågan är intressant eftersom vi har brist på träkolstackjärn att arbeta med. 16

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Historiska maskiner: Vid ett möte i Stockholm med några arbetslivsmuseer diskuterades användning av historiska maskiner, möjligheter och risker. Sammanfattningsvis ger autentisk användning av maskinerna ett stort mervärde, publikt och kunskapsmässigt. Att driva och underhålla maskiner är också ett väsentligt kulturarv. Det finns risker, t.ex. att felanvändning, fel underhåll, hälsa och säkerhet för den som kör och publiken. ”Någon” bör ansvara för att vissa exemplar/ anläggningar bevaras musealt. Övrigt: Samtidigt som vi hade våra försök i september arbetade föreningen ”Järnet på Lapphyttan” med framställning av tackjärn i den rekonstruerade 1300-talsmasugnen i Norberg. Under de sista dagarna i tvåveckorsperioden fick man fram några tiotals kg tackjärn - Grattis. En möjlig framtida samarbetspartner. Fortsättningen: Närmast ska prov tas ut för analyser. Den här omgången ska vi låta analysera både slagg och järn. Vilka analysmetoder som ska användas kräver en del funderingar, det är både fråga om nytta och kostnader och vilka som är lämpligast att utföra testerna. Senare ska provresultaten analyseras. Resterande Hasselfors- brev ska tolkas och skrivas ut. Vi har fått tiden för rapportinlämningen till RAÄ framflyttad till den 1 feb 2013. Rapporten skrivs av Ida och mig i mitten av januari, därefter snabb kontrollrunda till er. Jag har börjat skissa på vad som ska med i rapporten, du som har tankar på rapportinnehållet hör av dig till mig. Jag är övertygad om att resultatet av den här förstudien är att vi ska söka om fortsatt ekonomiskt stöd för att småningom nå målet smidbart järn med lancashirefärskning. Vi är på rätt väg.

(?) Per Z 17

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

2012-11-12

Bilaga 4: Intern rapport 4

Till Projektgruppen och de närvarande

Karmansbo tillfälle 2

-

8-9/11 2012

Närvarande

Mats Eriksson Bo Möörk Per Zackrisson Ida Wedin Bernt Gustafsson (var med del av dag två) Olle Lindkvist, Trångsfors smedja (var med dag två) Bernt är den enda vi fått tag på som verkligen arbetat som lanchashiresmed och vi är mycket glada att han kunde delta under dag tvås andra smältning. Hans kommentarer och förslag kom till stor nytta! Olle Lindkvist är från Trångfors smedja där de också har planer på att kunna återuppta lanchashire smide. Han deltar med stort intresse och ett glatt humör.

Första dagen 8/11

Vi börjar med att noggrant rengöra härden. Bo slipar även rent formorna med en mindre slipmaskin för säkerhetsskull. För att jämföra olika ugnar sedan en noggrann uppmätning av härden på samma vis som tidigare gjorts i äldre skrifter. Vi ser även till och känner efter så att blästerluften möter varandra från de båda formorna i en mittpunkt - brännpunkt. Det gör de. Vattenpass visar att härdbotten lutar svagt inåt bakåt åt höger. Men endast marginellt, vi tror oss för att detta knappast inverkar på vårt försök. Kylningen fungerar som den ska. Blästern är fortfarande otät men vi kör på med både gamla och nya fläkten så gott det går. Mot slutet av dagen lyckas vi få till lagningar på den gamla fläkten som tar bort i alla fall de värsta läckorna och då blir det mer fart på elden. Härdställningen utan justeringar Lackhällen – askväggen – 810 mm 18

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Bredden mellan formväggarna, främre 570 mm, bakre 580 mm Formhäll höjd – 230 mm Askvägg höjd – 170 mm Lackhäll höjd – 180 mm Formans mynning – askväggen – 277 mm Stupning på formorna, vänstra 15 º, högra 14 º Forman – källbotten – 260 mm Höjd till taket – 980 mm

13:40

När härden är rengjord och uppmätt slänger vi i ca 6 cm slagg av den ”smuliga” hammarslaggen från Häfla Hammarsmedja. Sedan slänger vi på massor av kol och eldar på. Tanken är att vi ska se hur den smälta slaggen beter sig, hur den smälter, hur den ser ut och hur den känns.

14:22

(efter 42 min) Slaggen i botten är 740 º. Mer kol slängs på (det slängs på kol regelbundet hela tiden allt eftersom det brinner bort). Nu slängs en tacka svartå-tackjärn på. Detta är träkolstackjärn som vi inte vet så mycket om. Det kommer från masugnen i Svartå men hur gammalt det är vet vi inte. Det kan ju vara rent skrotjärn, detta är vi medvetna om.

14: 39

(Efter 59 minuter) Järnet är nu 920º och slaggen 780º

14:53

(efter en timme och 13 min) Nu är järnet 1050º och botten med slaggsmulorna är 1200º på sina ställen (men slaggen har inte ändrat konsistens eller utseende utan är fortfarande smulig och svart).

15:50

(efter 2 timmar och 10 min) Nu är slaggen på sina ställen 970º, järnet 930º

16:00

(efter 2 timmar och 20 min) Nu är järnet 1200º och 25 minuter senare är det mellan 1100º och 1300º. Några småbitar har smält och dessa föses ihop, men mycket osmält eller halvsmält järn återstår. Detta ligger i brännpunkten för att få upp värme.

16:50

(efter 3 timmar och 10 min) Järnet är 1200º – 1300º och vi försöker bryta ihop dessa. Slaggen vet vi inget om, den syns inte på något vis men vi kommer heller inte åt så bra att se på botten.

17:23

(efter 3 timmar och 43 min) Järnet är nu 1450º men känns fortfarande ganska hårt. Vi försöker bryta igenom detta men utan egentlig framgång. Det är inte kokosboll-konsistens precis, som Bo beskrivit för oss att det ska vara. Det blir mest att vi knuffar runt klumpen när vi försöker bryta i den. Nu ser vi lite slagg som fortfarande är grus i botten. Lite ljusgula klumpar ligger under järnet men vi vet inte om detta är slagg eller smält järn. 19

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

17:44

(efter 4 timmar och 4 min) Vi bäddar ner järnklumpen mellan formorna och täcker med kol i förhoppning om att smälta den eller ev. höja temperaturen ytterligare. Varför smälter den inte? Slaggen är heller inte smält och vi börjar tro att det kanske inte är slagg av rätt slag. Kanske behöver vi också upp i ännu mer temperatur?

18:00

(efter 4 timmar och 20 min) Vi rakar nu ut klumparna men försöker skilja dessa åt för att se vad som är järn och vad som är slagg. I härden finns slagg kvar som fortfarande ser ut från början, Per Z tar med prov för analys av detta bland annat. Järnklumpen ser helt förbränd ut, järnet har till stora delar brunnit upp vilket tydligt syns på den ostigt ihåliga klumpen. Vi har inte lyckats med något idag så nu måste vi lära oss av våra misstag under dagen för att göra bättre ifrån oss imorgon. Olika möjliga teorier om varför vi misslyckats Felaktig slagg Vi har rört och brutit för lite Vi har haft för lite kol, det ser ut på filmer som att de har mycket mer Järnet har legat i brännpunkten hela tiden istället för ovanför För låg temperatur För hög temperatur För svag eller för kall bläster För små mängder järn För små tackor, vi tappar bort dem i härden och får inte ihop dem till en För kall härd, vi måste vänta längre innan den är redo för järn Att vi inte lyft upp järnet ovanför brännpunkten och låtit det smälta ner under, istället lät vi det förbrännas mitt i brännpunkten

Andra dagen – 9/11

Bernt har sagt till Mats att det viktigaste är att hålla rent från järn på kanterna mot formorna och detta tar vi med oss idag. Mats har uppfattningen att vi ska bryta mest hela tiden. Per och Ida som läst flitigt säger att enligt böckerna ska man bara bryta enstaka gånger. På filmerna bryter man mest hela tiden, det är väl intressantare att visa brytningar än när smeden inte gör något. Diskussionen 20

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

fortsätter mellan alla deltagarna utan att vi kan enas, vi får testa oss fram helt enkelt. Gammalt kol rensas ut. Idag ska vi prova även andra sorters slagg. Vi låter en del av den grusiga slaggen från Häfla vara kvar och sedan tillsätter vi i högra delen av härden både valshud från SSAB Oxelösund och lite slagg från föregående smälta (som ser ut som järnklumpen vi fick ut men är så lätt att vi dragit slutsatsen att detta är slagg). Vi rensar ut allt gammalt kol och slänger på nytt kol ovanpå inlagd och gammal slagg, lägger upp tackjärn på förvärmning och eldar på. Tackjärnet denna gång är Oxelösundstackjärn, dvs stenkolstackjärn. Vi resonerar så att vi provar oss fram vad gäller tackjärn och att vi inte vill använda de allra mest autentiska ännu när vi gör så mycket fel. Men vi har olika tips på var det kan finnas träkolstackjärn från sekelskiftet 1900 för att använda sedan när vi är lite bättre. Tre järnbitar ligger på kolet och med dessa gör vi vår första smälta för dagen medan det förvärmda sex bitar sedan kommer till användning i en andra smälta. Den första smältan 15- 20 kg, den andra drygt 50.

09:05

Smälta ett – härden eldas på.

10:10

(efter en timme och 5 min) Nu är det förvärmda järnet 450º. De bitar som legat på är nu 1000 – 1200º varma redan och har ramlat ner under brännpunkten. Vi öser på mer kol och lyfter lite på järnet som ligger i härden för att få in kolet under och inte låta järnet ligga i brännpunkten.

10:25

(efter 1 timme och 20 min) Nu är det uppe i god temperatur, vi kastar i mer kol och puttar upp järnet ovanför brännpunkten.

10:35

(efter 1 timme och 30 min) Järnet är 1300º och mycket är redan bortsmält eller nedsmält. Oklart vart detta tagit vägen. Mats lyfter upp det så att det ändrar läge och inte smälts bara i mitten och också så att det hela tiden kommer över brännpunkten där blästrarna möts.

10:40

(efter 1 timme och 35 min) Nu är endast en liten bit kvar som fortfarande är osmält. Under denna kokar något, det skvätter upp gula ”pluppar” (slagg?) Nu gäller det att detta inte förbränns eller?

10:45

(efter 1 timme och 40 min) Allt verkar nu smält och vi tror oss hitta två klumpar på botten som var lite hårda men vi försökte först bearbeta dem men tillslut tog vi ut dem för senare analys.

10:50

Smälta två, härden är redan varm men nu lägger vi på mer kol, drar ner de 6 förvärmda bitarna för smälta 2 som alltså blir minst dubbelt så stor. Sedan lägger vi på mer kol. De förvärmda bitarna håller nu en temperatur av 450º – 570º. Vi håller nu hela tiden koll på att kol fylls på så att härden är full och att järnet inte kommer ner under brytpunkten utan ligger strax ovan men ändå är täckt av järn.

11:33

(efter 43 min) Nu kom Bernt, lancashiresmeden. Han hjälper oss genom denna smälta. Bernt säger att man bröt och höll på mest hela tiden, det var inte tal om att låta det hela vila. Järnet är nu mycket varmt men bara lite har smält än. Det är något som ”kokar” och skvätter upp, slaggen?

11:40

(efter 50 min) Nu har i princip allt smält ner och vi börjar bryta med hjälpbrytarna enligt Bernts instruktioner. Slagg fastnar på spettet som små gul-oranga droppar och detta hugger vi lös för att 21

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

kunna analysera. Vi (huvudsakligen Mats som gör det tyngsta arbetet idag) bryter med hjälpbrytarna i ca 10-15 min och slänger sedan på mer kol. Det är svårt att säga säkert men känns nog lite som en kokosboll i konsistensen på botten. Vi kan inte avgöra och järnklumpen håller ihop? Det är fortfarande en liten osmält bit kvar uppe i kolet ovanför brytpunkten. Han säger också att vi ska kunna se när det är klart för att järnet kokar då och ”det syns”. När det kokar ska dessutom spettet bli alldeles fullt i slagg. Det kokar inte än menar han. Det ser ut som att det kokar för fullt runt omkring men detta är alltså inte järnet som kokar utan slagg, menar Bernt, och dropparna som sprätter upp som är gulvita.

12:07

(efter 1 timme och 17 min) (Nu har pizzan kommit men den får vänta nu när vi är så nära och har Bernt till vår hjälp.) Vi slänger på mer kol och fortsätter brytningarna hela tiden nu. Vi bryter med hjälpbrytarna och särskilt från kanterna för att hålla dessa rena. Vi bryter också för att försöka få ihop allt till en klump (vi ser alltså inte klumpen alls under all kol så detta är lättare sagt än gjort) men samtidigt bryter vi helt igenom från botten och upp. Brytningarna går inte så högt att spettet kommer upp ovanför kolen utan sker mest nere längs botten och en decimeter eller två upp i kolhögen i härden. Det blir lite automatiskt så av hjälpbrytaren. Det fastnar slagg hela tiden men bara lite åt gången. Vi byter till ett nytt och lägre spett som räcker fram till askväggen och Bernt tackar för sig och går hem.

12:30

(efter 1 timme och 40 min) Nu kokar järnet (tror vi) och spettet får mycket slagg på sig. När vi bryter och ser järnklumpen så liksom bubblar det i ytan och det känns som om ytan är nästan flytande. Det känns också som att det ”går ihop” till en stor klump (vilket vi hela tiden eftersträvat men aldrig tidigare känt att vi lyckats med). Osäkra på om detta ska pågå länge eller inte bestämmer vi oss för att hellre arbeta för kort än för länge denna gång. På så vis får vi i alla fall en klump att analysera och slipper riskera att den som igår förbränns till stora delar. Vi drar därför av blästern och låter järnet ligga kvar för att avsvalna något. (Nu går vi och äter pizza.)

13:15

(efter 2 timmar och 25 min) Härden brinner/glöder fortfarande men nu tar vi ut klumparna. Det visar sig att det nu består av en jättestor klump, en ganska stor och en mindre. Den mindre är lättare och vi tolkar det som slagg. De två större känns som att de innehåller massor av järn. Vi samlar ihop och tar olika prover av detta material. Ingen slagg dröjer sig kvar på botten av härden vad vi kan se. Men helt säkra kan vi inte vara nu när vi inte kunnat tömma den varma härden. Den här gången kändes det som att det gick mycket bättre! Olika möjliga teorier om varför det gick bättre denna gång Vi höll hela tiden ett tjockt kolskikt över järnet och massor av kol i härden. Vi lyfte upp järnet lite för att se till att nytt kol kom in under järnet och att järnet i princip aldrig låg i själva brännpunkten utan strax över. Vi hade större mängder järn Vi hade förvärmt järn 22

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Vi makade runt järnet hela tiden så att det smälte jämnt överallt och så makade vi ihop det bättre kontinuerligt Vi lyckades hålla två olika faser, en där allt smältes och fick droppa ner och en när det nersmälta järnet bröts och bearbetades ihärdigt I fas 2 spettade vi hela tiden i princip, utom när vi fyllde på kol Slaggen smälte (vilken av våra tre slagger det nu än var) och fastnade på spettet och såg slätt och gulorangt ut Vi såg att vi fick till ett kok på själva järnklumpen, åtminstone en av klumparna Det var bra med blås i gamla fläkten som vi lagade mot slutet av smältningen igår och blästerluften hade ca 40-50 º Teorier - varför gick dagens första färskning inte lika bra? Kanske var blästerluften för kall ännu Vi bröt ingenting, men detta var ju heller inte möjligt då klumparna på botten var så hårda… Vad kan vi förbättra till nästa gång? Delvis får vi invänta analyssvaren innan vi kan svara på det (både de kemiska och de mikroskopiska) Lägga in slagg från vår egen process, då vet vi att det är fungerande slagg och rätt sorts slagg. (Vi har sparat slagg från denna gång.) Starkt önskemål att få tillgång till en fungerande mumblingshammare, det känns lite snopet att inte få prova även det momentet när vi får fram en till synes bra smälta. Arbetet läggs upp så att vi kan jobba längre tid sammanhängande, 12-24 tim. Antecknat av Ida i samråd med Per. 23

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

2013-01-27

Bilaga 5: Intern Rapport 5

SSAB laboratorium i Oxelösund har genomfört kemiska analyser av prover på tackjärn, smältor och slagg. Denna analys har utförts utan kostnad för projektet. Analysresultatet visas i bilaga 9 tillsammans med övriga kemiska analyser. Analysresultaten har ännu inte tolkats. Detta är en relativt omfattande arbetsinsats som anstår till en kommande studie. Ida o jag har skrivit redovisningen för förstudien. Sedan novemberjobbet i Karmansbo har ytterligare någon bok anskaffats. Att studera de gamla texterna ytterligare för att förstå de kemiska reaktionerna är ett omfattande arbete som väntar. Vi har också mer handskriven text att tyda.

Ett VARMT TACK riktas till alla som på olika sätt deltagit i förstudien

. Jag har förhoppningar på att få medel för att fortsätta kompetensuppbyggnaden. Nu vidtar arbetet med att formulera nya ansökningar med inriktning enligt ”fortsatt arbete” i redovisningen. Hälsningar från Per Z 24

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Bilaga 6:

Sammanställning över använda dokument mm.

Tryckta skrifter G. Ekman 1830- - 1903 JernKontorets Annaler C.A.Jacobsson 1867 Om Lancashiresmide W. Axelsson 1867 Praktisk Handbok i Jernhantering M. Nisser 1876 Anteckningar i Jernets Metallurgi M. Nisser 1883 Populär lärobok i Jernets Metallurgi M. Nisser 1883 Atlas till Jernets Metallurgi R Åkerman 1887 Om den svenska järnhanteringen J G Wiborgh 1904 Järnets Metallurgi E. G:son Odelstierna 1913 Järnets Metallurgi E. Swedenborg/ N. Zenzén 1923 Om Järnet G.Ekman 1944 G. Ekman B. Bursell 1975 Träskoadel Jernkontorets Bergshistoriska Utskott 1996 Järnhanteringens filmer- en inventering KTH, Inst.för Materialvetenskap 2002 Processmetallurgins grunder Handskrifter G. Ekman 1855 Brev till Hasselfors Bruk N.G. Sefström 1855 Brev till Hasselfors Bruk H. A. Wallström 1966 Brev till B Bursell Urval enligt hänvisningar i G Ekman 1944 Kopior erhållna från Jernkontoret (PZ) Denna beskrivning utgör underlag för flera senare författare. (PZ) Bra beskrivning av den kemiska processen Digital kopia genom KB (PZ) Lärobok för lägre utbildning i bergshantering Inköpt på antikvariat (PZ) Lärobok för Falu lägre bergsskola Inköpt på antikvariat (PZ) Planschverk över maskiner mm Digital kopia genom KB (PZ) Extrakt ur Nordisk Tidskrift (PZ) Föreläsningar (IW) Lärobok för bergsskolan i Filipstad Inköpt på antikvariat (PZ) Andra Paragrafen. Beskriver tysksmide. (PZ) Jernkontorets Bergshistoriska Skriftserie, nr 12 (PZ) Doktorsavhandling Ramnäs Bruk. (PZ) H 63 Inköpt (PZ) Modern lärobok. Kap. 1, grundbegrepp. Lånad, utdrag kopierat (PZ) Handskrift (Hasselfors Bruks Arkiv, Arkivcentrum Örebro) (IW) Handskrift (Hasselfors Bruks Arkiv, Arkivcentrum Örebro) (IW) Handskrift (Dialekt- och folkrörelsearkivet, Uppsala) (PZ) Filmer överförda till DVD ASEA 1922 Svanå Bruk Produktion (Västerås Industrihistoriska förening) (PZ) Stora Enso 1926-27 Korså Bruk Produktion (Dalarnas Arkivcentrum) (PZ) (IW= Ida Wedin) resp (PZ= Per Zackrisson) anger vem som disponerar publikationen. 25

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Bilaga 7: Härdmått

Lancashirehärdens mått enligt litteratur respektive uppmätt i Karmansbo. Linjer omräknat till mm (2.97 mm) avrundat till hel mm. KARMANSBO-härden med största sannolikhet inte ändrad sedan senaste färskningen (1958). Flera måttabeller finns i t.ex. Odelstierna 1913.

HÄRDMÅTT

Härdbottens bredd Härdbottens längd Härdbottens tjocklek Formväggens bredd Formväggens längd Formväggens tjocklek Formväggens lutning över härden Askväggens bredd Askväggens höjd Askväggens tjocklek nedre Askväggens tjocklek övre Härdens djup under forman Formmynningens bredd Formmynningens höjd Formans underskärning Formans stupning Formans inskjutning Formans avstånd från askväggen

linjer 158-187

NISSER 1876 mm 469-555

220 21-25 92-116

653 62-74 273-345

217-230 12

644-683 36

2-3 gr

2-3gr

158-187 166 17 11

469-555 493 50

56-62 6,2-7,2 5,0-6,2

33 166-184 18-21 15-18

4-6 ` 6-8` 4-6

4-6 gr 6-8 gr 12-18

80-85

238-252 JACOBSSON 1867

linjer 154-158

mm 555

220 21-25 82

653 62-74 244

229 12 2 158-187 82 17 11

680 36 2 gr 469-555 244 50 33

58-73 6,7-7,5 5,2-6,5 4-6 gr 8-12 gr 4-6 83-90

172-217 19-22 15-19 4-6 gr 8-12 gr 12-18 247-267 KARMANSBO 2012 mm 570-580 810 - 230 - - -3 gr 170 - - 260 4-6 gr 14-15 gr 277 inloppsröret (tättan) trycks in. De böjda rören är för kylvattnets in- respektive utlopp. 26

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Bilaga 8: Användning av historiska maskiner mm

Sammanställning efter diskussion med representanter från arbetslivsmuseer i Stockholm 2012-09-23 Museum Bevaras för framtida forskning Bevarar föremålet Lättillgängligt Arkivexemplar säkerställs Brukande Kunskapsöverföring i driften skapar större förståelse Dynamiskt Upplevelse av tidigare livs-/ arbetsvillkor En motor/ maskin mår bra av att röra sig Skapar intresse, visar publikt pedagogiskt Kunskap om användning och underhåll Kulturhistorisk användning 1-10% av tidigare årsanvändning M t e r i g öj l h e Kunskap om hur den används går förlorad Väcker inget intresse Statiskt Lösryckt ur ursprungliga bruksmiljö Risk för felaktig/ ingen upplevelse Magasinsförvaring- ingen får se, olämplig miljö Med dålig kunskap kan anläggningen förvanskas totalt Vi kanske använder metoder som visar sig skadliga Fåtal exemplar Kunskapsbrist Irreparapelt slitage/ destruktion Person-/ sakskada p.g.a. inkompetens Felaktig kunskapsförmedling Kommentarer: PZ: Ansvarsfullt brukande ger vidgad och fördjupad kunskap hos användare och publik. Små risker om kunskapsnivån är hög . Modifieringar kan krävas av säkerhetsskäl. Museal förvaring säkrast. Användarekunskap kan överföras till museivärlden. ”Branschföreningar” viktiga kontaktnät. Teknisk kunskap krävs vid rekonstruktion/ renovering. ”Referensobjekt” utses till riksintressen – av vem? k e Ri s r 27

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Idas anteckningar: Vad är det vi vill visa, vill vi visa en del som står still, eller vill vi visa hur en järnvägsvagn (t.ex.) verkligen fungerade som transport. Ett stillastående objekt berättar ju mycket lite om hur det i verkligheten användes och brukades i sin rätta miljö. Samtidigt finns det en anledning till att något tagits ur drift. Originalmaskinen var kanske uttjänt och sliten. Kanske är det av den anledningen bättre att göra en bra rekonstruktion än att använda sig av slitna originalmaskiner till en återupptagning av drift. Jfr Nya lapphyttan där man ju byggt helt nytt för att utföra försöken i. Det kanske är kunskapen om hur det drivs som är det viktigaste, och inte att originalmaskinen i sig används i drift. Är vi för rädda för rekonstruktioner? Maskiner tål användning och slitage, de är byggda för det och mår bättre av att köras än av att stå still. Dessutom har dessa alltid renoverats och lagats under sin verksamma tid och så kan fortsätta även nu utan att ”originalvärde” går förlorad. En maskin är inte gjort för att stå still på ett museum och aldrig lagas eller röras. Men har ett nybygge, en rekonstruktion samma kulturhistoriska värde som en t.ex. båt med originaldetaljer kvar? Samtidigt kanske man bör diskutera i vilken grad det ska användas/slitas. Att visas i drift några gånger om året eller att verkligen gå i reguljär drift kommersiellt sliter ju på helt olika sätt. Är detta ett problem, att ni som använder originalmaskiner får kritik eller motstånd från museievärlden att sakerna inte ska eller får användas? Detta verkar variera stort över landet och olika inställningar finns till detta i andra länder. Alla har stött på problemet någon gång medan det i andra sammanhang gått bra. En jämförelse görs med veteranbilar. Idag är det nog ingen som förespråkar att dessa ska stå orörda i en museiemonter utan att veteranbilar ska skötas, underhållas och vara ute på vägarna. (Undantag för ”enstycksexemplar”). Man kan aldrig förstå en funktion och drift fullt ut om man inte kör maskinerna. Det är först i drift man upptäcker att man t.ex missförstått funktionen på ett vattenhjul eller att någon del är trasig eller saknas. När man tar saker i drift idag ställs ofta modernare krav på säkerhet osv vilket alltid kräver en viss förvanskning av originalutseendet. Deltagare i diskussionen 23 sept Ida Wedin, industriantikvarie Joakim Rimér, styrelseledamot Sveriges Ångbåtsförening. Björn Lindeke, medlem i Farmacihistoriska Museet. Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Museet. Torsten Nilsson, Arbetets Museum. Kjell Nordeman, ordförandse Sveriges ångbåtsförening. Östen Runelind, aktiv i Uppsala-Lenna Järnväg och Pythagoras industrimuseum Per Zackrisson, Svensk byggtradition. 28

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Bilaga 9: Materialanalyser

Den gamle smeden kunde styra processen i härden med hjälp av vad han såg och kände med spettet. Det bör vi också kunna lära oss. På 1800-talet beskrivs de olika tackjärnskvaliteterna som ”rågående” respektive ”lättgående”, smältan var mer eller mindre” qvick”, slaggens sammansättning beskrevs med sin färg i smält tillstånd och processens fortskridande visades med lågans färg, dropparna, stänken, järn och slagg som fastnade på spettet mm. Utöver bearbetningen i härden hade härdställningen med formornas läge avgörande betydelse för resultatet beroende på tackjärnets sammansättning. Det färdiga järnets kvalitet bedömdes med hjälp av t.ex. böjprov och brottytans, för ögat synliga, struktur. Den breda och djupa kunskapstraditionen från den tiden är bruten. Det är möjligt att vi med moderna analysmetoder snabbare kan förstå vilka tackjärn och slagger vi ska använda för ett gott resultat. Arbetet vid härden kommer även i framtiden att styras av vad smeden ser och känner. Utvalda provstycken från tackjärn, smältstycken och slagg har analyserats vid swerea/ SWECAST respektive SSAB Oxelösund. SWECAST anlitade i sin tur Volvo Skövde för förbränningsanalyserna för att ta reda på kolhalten, och svavelhalten i tackjärnen. Frågeställningarna till de två laboratorierna har inte varit desamma. Uppgiften har ju inte varit att jämföra laboratorier utan att få så mycket kunskap om materialen som möjligt inom givna resursramar. Resultaten visas i sin helhet nedan. Som jämförelse visas även resultat från en slagganalys som SWECAST lät utföra tidigare, detta prov är hämtat från den slaggsamling (Häfla Hammarsmedja) som använts vid försöken i Karmansbo. De kemiska analyserna av tackjärn och smältor har skett med förbränningsmetoden respektive gnistspektrometer (OES). Slaggernas kemiska sammansättning har analyserats med röntgenspektrometer (EDS). 29

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

PROV efter v.36 SWECAST sida 31- - 33 T OX 1 Galtstycke SSAB Oxelösund T SV 1 S KA K 1 S OX K 1 S OX K 2 Gammalt Svartå Gammal smälta ytlig Smält 2012-09-06 ytlig Smält 2012-09-06 mellan S OX K3 S BR K 1 S BR K 2 S BR K 3 (O)smält 2012-09-06 Smält 2012-09-07 ytlig Smält 2012-09-07 mellan Smält 2012-09-07 mellan PROV efter v. 45 SSAB sida 34- - 35 T OX Galtstycke från SSAB T SV T BR Gammalt tackjärn Svartå Tacka Brasilien SOX K1 SOX K2a SOX K2b I SOX K 2b II Slagg K2a Slagg K2b Hävla Slagg Karmansbo slagg Smälta från v 36 1:a smältningen 2:a smältningen prov nr 1 litet stycke 2:a smältningen prov nr 2 litet stycke Slagg från 1:a smältningen Spettslagg från 2:a smältningen Hammarslagg (?) från Hävla Vällugnsslagg från Karmansbo (gjuten) Tidigare slaggprov 2011 SWECAST sida 36 30

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Analys av tackjärn och smältor efter första försöksperioden, v 36 31

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

32

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Smältstycke från delfärskat SSAB-järn. Första försöksperioden i Karmansbo. Tabellen från SWECAST anger 2,8% kol, från SSAB 8,4 % kol. Provstyckena är tagna ur ovanstående stycke men är inte desamma. SSAB provet taget i direkt anslutning till SOX K2 Bild 10 och 11 ur SWECAST-rapporten. 33

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Analys av tackjärn och smältor efter andra försöksperioden, v 45 34

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Analys av slagg från försök v 45, hammarslagg från Hävla och vällugnsslagg från Karmansbo

* **

*

Anger viktsförlusten efter glödgning i 1000´C i 3-4 tim Endast K2a har deltagit i processen. (Två av slaggerna har ökat i vikt under glödgningen)

**

Borde inte finnas i slaggen. Kan vara spill från kolhanteringen. 35

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Analys hammarslagg från Hävla Hammarsmedja hösten 2011. 36

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Bilaga 10: Bildbilaga

Karmansbo Smedja, november 2012. ©Zackrisson Blåsmaskinerna i Karmansbo smedja, november 2012. ©Wedin T.v. Valsverk och drivningen till detta, Karmansbo november 2012. ©Wedin Nedan t.v. Mumblingshammare med vattenhjul i Karmansbo smedja, november 2012. ©Wedin Nedan t.h. Delar av arbetsgänget: Sture Hogmark, Mats Eriksson, Per Zackrisson och Bosse Möörk, Karmansbo smedja 2012. ©Wedin 37

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Härden i arbete, Karmansbo smedja, november 2012. ©Wedin Här ser man forman och blästerledningsrörets mynning där blästerluften blåses in samt kylning av härd och forma. Karmansbo november 2012. ©Wedin 38

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Formorna kontrolleras och en av blästerledningarnas mynningen byts ut mot en bättre från härden bredvid. Karmansbo september 2012. ©Wedin Härden rensas och mäts upp. T.v. härden renrensad. Nedan t.v. ugnsrummets övre del där tackjärnet förvärms. Nedan t.h. Forman, där blästerluften blåses in i härden. Karmansbo november 2012. ©Zackrisson 39

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Tackjärnet kan läggas på förvärmning i övre ugnsutrymmet. Karmansbo september 2012. ©Wedin T.v. Bakom det övre ungsutrymmet passerar blästerluften för förvärmning. Karmansbo september 2012. ©Zackrisson 40

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

De tackjärnssorter vi har att tillgå denna gång är bland annat t.v. träkolstackjärn från Svartå och t.h. stenkolstackjärn från Brasilien. Karmansbo september 2012. ©Wedin Färdiguppvärmt tas tackjärnet ned från förvärmningshyllan och placeras ovanpå kolet i härden. På bilden Mats Eriksson. Karmansbo november 2012. ©Wedin 41

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Arbetet med att fylla på kol och hålla tackjärnet på rätt plats i härden är sedan ett ihärdigt arbete. På bilden Mats Eriksson. Karmansbo november 2012. ©Wedin Hela tiden under processen mäter vi värmen i olika delar av härden och med olika typer av värmemätare. På bilden Ida Wedin. Karmansbo november 2012. ©Zackrisson 42

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Kol fylls ständigt på i härden. Ibland torr och ibland något blöt. Vi har inget vaskningskar att vaska kolen i vilket ofta var brukligt. Per Zackrisson, Karmansbo november 2012. ©Wedin 43

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Hur lancashiresmide ska genomföras är långt ifrån solklart och diskuteras hela tiden på plats. Här Per Zackrisson och Bosse Möörk. Karmansbo november 2012. ©Wedin Vid första försöket i Karmansbo var vårt mål att se om vi kunde smälta tackjärnet. Resultat till vänster ovan. ©Zackrisson. Vid andra försöket var vårt mål att se om vi dessutom kunde bearbeta smältan. Vårt första resultat den gången förbrändes till största del, se bilden till höger ovan. Karmansbo september respektive november 2012. ©Wedin 44

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Arbetet är tungt och förbryllande. Kaffepauserna och resonemangen blir många och i fikarummet finns massor av litteratur att fördjupa sig i: Jacobsson, Ekman, Bursell mm. T.v. Per Zackrisson. Karmansbo september 2012. ©Wedin T.v. Mats Eriksson, Sture Hogmark och Bosse Möörk. Karmansbo september 2012. ©Wedin Nedan från vänster: Karmansbo september och november 2012. Bosse Möörk, Ida Wedin (©Hogmark). Sture Hogmark. ©Wedin 45

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Vid vårt andra försök använder vi oss av spett och hjälpbrytare för att bearbeta smältan, se både bild ovan och nedan. Karmansbo november 2012. ©Wedin 46

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Vid andra försökets andra dag får vi råd av Sveriges troligen enda levande lancashiresmed Bernt Gustafsson. På bilden Ida Wedin, Bernt Gustafsson och Mats Eriksson. Karmansbo november 2012. ©Zackrisson Härden är hela tiden full med kol och kol måste ständigt fyllas på. Ibland sprätter det som tomtebloss ur elden och ibland ser man slaggdroppar flyga upp som vitglödande kokande droppar. Allt detta bör man försöka iaktta för att lära sig att se när smältan är färdig. T.v. ©Zackrisson, nedan ©Wedin 47

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Mindre smälta bitar plockas ibland ut och undersöks (t.v) och filmkameran och kameran är hela tiden med och dokumenterar (t.h). Karmansbo september 2012. ©Wedin 48

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Brytandet med spett och hjälpbrytare pågår länge. Karmansbo november 2012. ©Wedin 49

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

Efter varmt och tungt arbete på den andra dagen vid vårt andra försök blir slutresultatet något som liknar de gamla filmernas smältor. Karmansbo november 2012. ©Wedin Här är delar av det stolta gänget uppradade vid smältan. Från vänster: Bosse Möörk, Ida Wedin, Mats Eriksson och Olle Lindkvist. Karmansbo november 2012. ©Zackrisson 50

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28 Bilaga 11: Kopia på ansökan

51

Kunskapsuppbyggnad Lancashiresmide 2012 Redovisning av förstudie 2013-01-28

52