Transcript Historik om Mullhyttans bryggeri
Historik Mullhyttans Bryggeri.
Av Monica Lindahl
Bryggeriet 2008
Bryggerirörelsen, Mullhyttans Bryggeri, startades redan 1905 av August Andersson. Först i förhyrda lokaler i en grannfastighet, hos Norbergs. Några år senare byggdes så bryggeriet vid Höglundavägen, som nu är rivet. Bryggarfamiljen bodde på övervåningen och drickat bryggdes på bottenvåningen. I proceduren att brygga svagdricka började man med att koka vatten, malt och humle. Efter det silades humlen och malten bort och blev något som kallades för mäsk vilket blev extra foder till kreatur. Sedan skulle drickan *kylas på ett så kallat kylskepp, jäsas efter det och slutligen tappas upp på kagge eller flaska. Först användes träkaggar, ner till tre liter. Senare var det glasflaskor på fem eller tio liter. Drickan kördes då ut med häst. En av de längsta turerna gick till Svartå där man övernattade på hyttan. Hemfärden gick över Hasselfors om någon dricka fanns kvar. Annars blev det mest småturer runt Mullhyttan. I en tillbyggnad bredvid bryggeriet fanns kylskeppet. I början av 1920-talet gav dess träkonstruktion vika och gick sönder. Efterkrigstiden var knapp och det fanns inte pengar till återuppbyggnad utan bryggeriet fick läggas ner. August dog innan han hann fylla 60 år. Äldsta sonen Edvin Andersson övertog därefter fastigheten. Bryggeriet renoverades och ett nytt kylskepp av stålplåt monterades in på övervåningen, där det tidigare varit bostad. Bryggeriverksamheten kunde därefter återupptas på nytt, under senare delen av 1920-talet. Edvin byggde också ett nytt bostadshus i bryggeriets närhet åt sin familj. Nu kördes drickan ut med bil. Först med en begagnad liten lastbil av märket Ford, årsmodell 1926 27. Den fick duga fram till 1936 då det blev en ny Volvo, inköpt i Laxå för 5 200 kr. Priset var utan flak. Edvin var bryggare och en svåger var utkörare, fram till omkring 1937. Då lärdes en ny bryggare upp och Edvin övertog utkörningen av svagdrickan, i fem- och tioliters glasflaskor.
En femliterskagge svagdricka kostade 65 öre och en tioliters kostade 1,20 kr. Det togs ingen pant utan köparen skrevs upp i en bok och när sedan flaskan återlämnades ströks namnet. Bensinen kostade 17 öre per liter, när Edvin började med bryggeriet. För att få ner driftkostnaderna drygades den ut med fotogen, eftersom det var betydligt billigare. Så kom då andra världskriget år 1939 och bryggeriet fick åter stängas året därpå. Någon bensin fanns inte att få tag i och dessutom blev Edvin inkallad till militärtjänst. Bryggeriet skulle dock ännu en gång återuppstå, när bröderna Sven och Olle Persson köpte det år 1946 av Edvin Andersson. Sven kom från Karlskoga och Olle från Degerfors. Innan man kunde starta upp verksamheten var en upprustning nödvändig, då bryggeriet inte använts under ett antal år. En större upprustning gjordes också 1948 då nya bryggkannor och mäskkar med rörverk inköptes. De gamla hade inte kapacitet nog och det behövdes nyare grejer för att kunna utöka tillverkningen. Rörelsen gick bra och försäljningsområdet utökades och med det ökade efterfrågan på Svagdricka, Porla läsk samt Zink lättöl. (Vanligt öl fick de inte sälja). Vid inköpet av bryggeriet följde en Volvo lastbil av 1936 års modell. Under 1948 inköptes ytterligare en lastbil, en Chevrolet 1939 års modell. Evert Karlsson, ”Evert i Harsbo” anställdes vid bryggeriet i december 1947 och arbetade där till sin död. Han var en av dem som omkom vid den svåra bilolyckan i Mullhyttan, i september 1948. Efter Evert så anställdes Nils Wellermo i november 1948 som utkörare. Han hade tidigare varit inhyrd vid några tillfällen och kört ut dricka med bil då det behövts. Tyvärr så blev en försäljning av bryggeriet nödvändig, då det visat sig att källan som vattnet togs från blev förstörd av föroreningar. På den tiden fanns inga kommunala avlopp, utan varje fastighet hade sitt avlopp som rann ut i diken osv. vilket fick till följd att vattnet i bryggerikällan inte kunde användas till livsmedelstillverkning. Försök gjordes med djupborrning efter vatten, men det misslyckades. Karl Birath och hans medhjälpare från Svenska Diamantborrningsbolaget borrade en vattenbrunn till ett djup av 130 meter, men tillgången på vatten blev inte tillräcklig, bara 120 liter/tim, vilket bara räcker till ett hushåll. Således såldes bryggerirörelsen i november 1949 till Norlings bryggeri i Örebro och samtliga, dvs. Sven, Olle och Nils, fick anställning vid Norlings Bryggeri i Örebro. Fastigheten såldes i september 1957 till en person i Fjugesta.
Bryggeribyggnaden revs 2008.
* Som kylning av mäsken vid jäsningen användes det is. Isen hackades sönder i bitar och lades i en behållare som låg och flöt i jäskaret (nödvändigt att temperaturen var låg annars surnade svagdrickan). Upptagningen av isen i Multen gjordes under februari månad.
Som hjälpare med issågning och upptagningen var det flera personer tillfälligt anställda. Enligt uppgift så var under senare perioden Erik Molin, Evert o Fritz Karlsson ”Evert o Fritz i Harsbo”, Karl Erik Pettersson samt Evald Lindström med vid isupptagningen.
Isupptagningen gick till så att det sågades isbitar i ca: 50-60 cm iskuber som togs upp med ett par brädor med krokar på som sänktes ner under isbiten som sedan kunde tas upp ur vaken och fraktas vidare. Mullhyttans Bryggeri hyrde en motordriven issåg av Degerfors Bryggeri . Körningen utfördes av Karlskoga Bilfrakt. Isen fraktades till bryggeriet där isbitarna lades i en hög, s.k. isdös, ute på marken, som sedan täcktes med sågspån som isolering. Sågspånet var en ypperlig isolering då isbitarna knappast smälte något under sommaren. Under de första årtiondena i bryggeriets historia var det vid isupptagningen ingen motordriven såg som användes, utan då var det en issåg eller timmersvans som användes. I stället för lastbil användes det, en för tillfället inlånad, häst och släde för transporten av isen från sjön Multen till bryggeriet.