Transcript Rättssamhällets betydelse för fred och säkerhet

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I FRED & KONFLIKT
en skriftserie från Fonden för mänskliga rättigheter
DEL 1
Rättssamhällets
betydelse för
fred och säkerhet
En tematisk skrift om tillgång till rättvisa, fred och säkerhet
samt internationell straffrätt
Denna skrift är framtagen av Fonden för mänskliga rättigheter
med finansiering från Folke Bernadotteakademin.
För idéer och innehåll i denna skrift ansvarar respektive författare.
Texterna uttrycker inte nödvändigtvis Fonden för mänskliga rättigheters
ståndpunkter eller position.
REDAKTÖR
Olle Mårsäter
FÖRFATTARE
Linnea Gerstner, Per Larsson, Olle Mårsäter, Kjell-Åke Nordquist
PROJEKTLEDARE
FORM
Per Bjälkander
zie
TRYCK
Centrum Tryck Avesta, september 2007
ISBN 978-91-976183-3-5
© Fonden för mänskliga rättigheter
Materialet får citeras och mångfaldigas med uppgivande av källa.
Ytterligare exemplar av detta material kan rekvireras mot fraktkostnad
från Fonden för mänskliga rättigheter, [email protected].
Finns även att ladda ner som pdf på www.humanrights.se
KONTAKT:
Fonden för mänskliga rättigheter 08-54 54 99 70,
[email protected]
Rättssamhällets
betydelse för
fred och säkerhet
En tematisk skrift om tillgång till rättvisa, fred och säkerhet
samt internationell straffrätt
03
Sammanfattning
I TAKT MED ATT den internationella rättsordningen utvecklats har det nationella rättssamhället kommit att regleras eller påverkas av internationella normer. Detta
gäller särskilt olika rättsstatsfrågor och regleringar rörande individens skydd i
förhållande till den nationella makten. Inom det internationella rättssamhället
återfinns sådana normer främst inom området mänskliga rättigheter, men det finns
även andra mer eller mindre direkta kopplingar till det nationella rättssamhället
och stärkandet av rättsstaten.
Denna tematiska skrift diskuterar det nationella och det internationella rättssamhällets möjligheter att samverka för fred och säkerhet. Ursprungstexter för
denna skrift presenterades och diskuterades vid tre seminarier som Fonden för
mänskliga rättigheter anordnade under vinter 2006–2007 på temat Rättssamhället.
Inledningsvis gör Olle Mårsäter en grundläggande översikt av centrala begrepp och debatter rörande rättssamhället. I avslutningskapitlet summerar han
olika argument om rättssamhällets betydelse för fred och säkerhet. Per Larsson
behandlar tillgång till rättvisa ur ett nationellt och internationellt perspektiv och
berör frågor om tillgång till rättegång och rättsmedel samt rättshjälp vid sidan av
public interest litigation och alternativa tvistlösningar.
Kjell-Åke Nordquist diskuterar möjligheterna att genom det internationella
rättssamhället verka för fred och säkerhet. Även olika former av fredsprocesser
och möjligheterna att arbeta för olika typer av övergångsordningar efter konflikter tas upp tillsammans med hithörande juridiska och moraliska spörsmål.
Linnea Gerstner behandlar betydelsen av internationellt straffansvar för stärkandet av fred och säkerhet, och diskuterar detta utifrån möjligheterna och svårig-
04
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
heterna att utkräva straffansvar för individer, vilka utför handlingar som utgör
internationella brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott.
Särskilt belyses utvecklingen under de senaste decennierna med ad-hoc tribunaler
och inrättandet av den permanenta internationella brottmålsdomstolen.
En gemensam slutsats som kan dras utifrån de tre bidragen är att den utveckling som skett på det internationella planet innebär stora möjligheter att värna
och stärka det nationella rättssamhället. En förutsättning är dock här att stater
samarbetar och är mottagliga för de insatser som görs från det internationella
rättssamhället.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sammanfattning
3
Författarpresentation
7
Förkortningar
8
Förord
9
1| DET NATIONELLA OCH DET INTERNATIONELLA
RÄTTSSAMHÄLLET
11
1.1| Inledning
11
1.2| Om begreppet rättssamhället
12
1.3| Det nationella rättssamhället
13
1.4| Det internationella rättssamhället
15
1.5| Samspelet mellan det internationella och det nationella rättssamhället
17
1.5.1| Det internationella systemet för mänskliga rättigheter
17
1.5.2| Rätten till rättvis rättegång som exempel på samspelet
mellan det internationella och nationella rättssamhället inom
området mänskliga rättigheter
18
1.5.3| Fred, säkerhet och det internationella rättssamhället
19
1.6| Skriftens tre bidrag
21
Fotnoter & litteratur
22
2| TILLGÅNG TILL RÄTTVISA
25
2.1| Inledning
25
2.2| Access to Justice – En kort historik
25
2.3| Tillgång till rättegång och rättsmedel
28
2.4| Allmän rättshjälp
31
2.5| Public interest Ligation (PIL)
33
2.6| Alternativ tvistlösning (Alternative Dispute Resolution, ADR)
35
2.7| Avslutning
37
Fotnoter & litteratur
38
3| FRED OCH SÖKERHET OCH DET INTERNATIONELLA
RÄTTSSAMHÄLLET
41
3.1| Inledning
41
3.2| Fredsprocesser idag
43
3.3| Att förhindra att konflikt och kränkningar sker
46
3.4| Olika typer av övergångsordningar – med eller utan rättvisa
48
3.5| Rättsordningens betydelse för fred och säkerhet
49
3.6| Juridiska och moraliska dilemman i fredsprocesser
50
3.7| Rättsordningars samspel för fred och säkerhet
51
Fotnoter & litteratur
56
05
06
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
4| BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR
FÖR FRÄMJANDE AV FRED OCH SÄKERHET
59
4.1| Inledning
59
4.1.1| Vad är internationell straffrätt?
60
4.1.2| Samband mellan internationell straffrätt och fred och säkerhet
60
4.2| En kort historisk översikt
62
4.2.1| Den internationella straffrättens början
62
4.2.2| Den senaste utvecklingen
64
4.3| Internationell straffrättsprocess – internationella
brottsmålsdomstolen
65
4.3.1| Domstolens organ
65
4.3.2| Processförutsättningar
66
4.4| Substantiell internationell straffrätt – de internationella
kärnbrotten
67
4.4.1| Folkmord
68
4.4.2| Brott mot mänskligheten
69
4.4.3| Krigsförbrytelser
70
4.5| Allmänna straffrättsliga principer
71
4.5.1| Skuldrekvisitet
71
4.5.2| Ansvarsformer
71
4.5.3| Ansvarsfrihetsgrunder
72
4.6| Slutord
72
Fotnoter & litteratur
75
5| AVSLUTNING
77
5.1| Rättssamhällets betydelse i fred och konflikt
77
5.2| Rättssamhället i fredstid
78
5.3| Rättssamhället under och efter konflikt
81
5.4| Slutord
82
Fotnoter & litteratur
86
07
Författarpresentation
Olle Mårsäter är universitetslektor vid Juridiska institutionen vid Uppsala universitet. Han har bedrivit forskning om bl a mänskliga rättigheter med inriktning
på de internationella kraven på rätten till domstolsprövning och inom traktaträtt. Han undervisar i bl a folkrätt, mänskliga rättigheter och om internationella
organisationer. Han har tidigare tjänstgjort bl a som folkrättsjurist vid Svenska
Röda korset och har haft olika uppdrag inom Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen.
Per Larsson är jurist och slavist. Sedan början av 1990-talet har han varit engagerad
i utvecklingen av demokrati i Östeuropa och Centralasien. I fokus har mänskliga
rättigheter, jämställdhet och rättssamhället stått. För närvarande arbetar Per för
Nordiska ministerrådet med demokratistöd till Vitryssland samt för UNDP med
rättsreform och demokratisk samhällsstyrning i Turkmenistan och Ukraina. Per
Larsson har tidigare varit anställd på UNDP, OSSE, Kvinnoforum och Nordiska
ministerrådet. Sedan 2004 undervisar även Per vid Stockholms universitet på
magisterkursen »Rule of Law, Legal Reform and International Organisations«.
Kjell-Åke Nordquist är docent och lektor i freds- och konfliktforskning vid
Uppsala Universitet. Han har bedrivit forskning om fredsavtal, autonomier och
humanitära interventioner, och har dessutom åren 1998–2002 medlat mellan grupper
i Östtimor i samband med landets självständighetsprocess. 2004–2006 bistod han
Sveriges ambassad i Colombia med insatser i olika processer mot fred och försoning där.
Linnea Gerstner är doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet. Linnea har
tidigare bl a arbetat för Krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien, Försvarshögskolan och Svenska FN-förbundet.
08
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
FÖRKORTNINGAR
ADR
Alternative Dispute Resolution
(Alternativ tvistlösning)
AU
ECCC
Afrikanska unionen
Extraordinary Chambers in the Courts of Cambodja,
(Specialdomstolen för Kambodja)
EKMR
Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen)
FN
ICC
Förenta Nationerna
International Criminal Court
(Internationella brottmålsdomstolen)
ICTR
International Criminal Tribunal for Rwanda
(Internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda)
ICTY
International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia,
(Internationella krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien)
IMT
Internationella militära tribunaler
OAS
Organization of American States
OSS
Oberoende staters samvälde
OSSE
PIL
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
Public Interest Litigation
(ung. »processande om allmänna intressen«)
PILI
RF
SCSL
Access to Justice in Eastern Europe
Regeringsformen
Special Court for Sierra Leone
(Specialdomstolen för Sierra Leone)
UNMIK
UNTAET
United Nations Mission in Kosovo
United Nations Transitional Authority for East Timor
FÖRORD
Förord
har vi varit så väl underrättade som nu om vad som
sker av gott eller ont även i de mest avlägsna trakter av vår värld och aldrig har
det funnits så många överenskommelser mellan jordens stater om mänskliga
rättigheter och fred.
Praktiskt taget alla väpnade konflikter i vår tid har på det ena eller andra sättet
sitt upphov i att mänskliga rättigheter kränkts och i ofred hotas de alltid. Rättigheterna och freden förutsätter varandra. Mycket återstår innan de blivit verklighet överallt. Många är besvikna på de mellanstatliga jätteorganisationerna som
FN och EU, deras »handlingsförlamning« och misslyckanden. Man måste dock
betänka att de aldrig kan bli bättre än sina medlemmar, i praktiken staternas
regeringar och att exempelvis FNs hela årsbudget bara är en liten bråkdel av vad
en enda stormakt under ett år spenderar på vapen och rustning.
Ändå bedrivs ett intensivt arbete för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet,
fred och säkerhet, en internationell rättsordning för att ingripa mot våld och övergrepp och bestraffa de skyldiga. Rättssamhälle, humanitära interventioner, folkmord, internationella domstolar, systematiska våldtäkter, rättsordningen i övergångsskedet mellan våld och fred, staternas ansvar är bland de viktiga begrepp
som kunnigt beskrivs och diskuteras av författarna till denna skrift. Samtidigt ges
besked om hur långt vi hunnit och var vi befinner oss i dessa för mänskligheten
avgörande strävanden.
ALDRIG I MÄNNISKANS HISTORIA
Peter Nobel
09
10
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
DET NATIONELLA OCH INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
OLLE MÅRSÄTER
1| Det nationella
och internationella
rättssamhället
1.1| Inledning
I DENNA SKRIFT diskuteras olika aspekter av rättssamhället, såväl ur ett nationellt
som ur ett internationellt perspektiv, med betoning på det senare. Skriftens bidrag
presenterades och diskuterades vid tre seminarier som Fonden för mänskliga
rättigheter anordnade under vintern 2006–2007 rörande tillgång till rättvisa
(eng. access to justice), fred och säkerhet genom det internationella rättssamhället,
samt betydelsen av internationellt straffansvar för främjande av fred och säkerhet. Seminarierna har ingått i ett projekt om begreppet rättssamhället. Tonvikten
i projektet har varit de internationella kraven på stater att upprätthålla ett rättssamhälle, samt de möjligheter som finns på det internationella planet för att
främja fred och säkerhet. Valet av inriktning i de olika bidragen har bestämts av
att de utgör centrala och aktuella aspekter inte endast av begreppet rättssamhället
internationellt och nationellt, utan också av Fonden för mänskliga rättigheters
prioriteringar och arbetsområden i konfliktdrabbade områden som Colombia,
Demokratiska republiken Kongo, Haiti och Uganda.
Fondens syfte med projektet har framförallt varit att beskriva och diskutera
internationella regelverk och institutioner och reda ut vissa centra begrepp inom
relevanta områden. Aktuella folkrättsliga och säkerhetspolitiska frågor har medvetet utelämnats i brist på plats. Avsikten är att skriften skall ge användbar bak-
11
12
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
grundsfakta och inspirera till reflektion kring aktuella frågor och debatter inom
skriftens tema.
1.2| Om
begreppet rättssamhället
kan definieras som ett samhälle som bygger på lag och rätt1,
vilket inbegriper trygghet, lag och ordning.2 Begreppet rättssamhälle kan dock
inte klart avgränsas, det är ett alltför vittomfattande begrepp där fler aspekter
innefattas än relationen mellan den offentliga makten och individen. Exempelvis
kan olika förhållanden som rör individer inbördes ingå i begreppet.3
Ett till rättssamhället nära kopplat begrepp är
rättsstaten.4 Begreppen bör dock skiljas åt, då
Ett rättssamhälle
rättsstaten avser individens skydd mot den
kan definieras
offentliga makten genom rättsordningen. Att stasom ett samhälle ten som aktör skall tillförsäkra detta skydd har
som bygger på lag och
föranlett Frändberg att mynta begreppet rättsstatens paradox, då det nyss nämnda innebär att
rätt, vilket inbegriper
staten utifrån rättsordningen skall skydda inditrygghet, lag och
viden mot staten själv.5 Skyddet avser med andra
ordning.
ord individens skydd mot övergrepp i statens utövande av makt. Det behöver dock inte vara ett
skydd mot ett aktivt handlande från statens sida, utan övergreppen kan även
komma av passivitet, t ex i statens underlåtenhet att tillhandahålla rättvisa.6
Begreppet rättsstaten är med andra ord mer avgränsat än begreppet rättssamhället då det senare omfattar även andra aspekter än skyddet för individer
gentemot den offentliga makten. Begreppet rättssamhället omsluter dock de
principer som innefattas i begreppet rättsstaten. Med anledning av att ordet
rättssamhälle ofta används i den offentliga debatten kommer det att vid sidan av
begreppet rättsstaten användas i denna skrift. Diskussionen avgränsas dock genom
att fokusera på de inslag som är gemensamma för både rättssamhället och rättsstaten.
ETT RÄTTSSAMHÄLLE
»
DET NATIONELLA OCH INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
1.3| Det
nationella rättssamhället
SOM REDAN FRAMGÅTT är det svårt att konkret definiera vilka element som skall ingå
i ett rättssamhälle, särskilt som dessa skiljer sig från land till land. Om den fortsatta diskussionen begränsas till de kriterier som ingår i en rättsstat skiljer sig
även dessa från land till land, bl a med anledning av att staterna har olika konstitutionella traditioner. Tar man Sverige som exempel för att illustrera olika rättsstatliga element, är utgångspunkten lämpligen den Svenska Regeringsformen
(RF). Riksdagen avsåg vid tillkomsten av RF att det ur denna skulle framgå att
Sverige är en rättsstat, men kunde dock, pga att begreppet rättsstat är omdiskuterat, endast enas om ett antal kriterier som är utmärkande för rättstater.7 Det
kan med andra ord argumenteras för ytterligare rättsstatselement utöver de som
återfinns i RF. Avsikten är inte att här göra en grundläggande genomgång av
nationella aspekter av rättssamhället, då det är den internationella aspekten som
står i fokus i denna skrift. Genomgången utgörs därför av en kort sammanfattning av de kriterier som Fredrik Sterzel identifierat som rättstatliga inslag i
Regeringsformen.8
Inledningsvis i Regeringsformen återfinns tre grundläggande principer som är
centrala i rättsstaten. Legalitetsprincipen (RF 1:1) innebär att den offentliga makten
skall utövas under lagarna, dvs principen om maktutövningens lagbundenhet. I
RF 1:9 återfinns egalitetsprincipen, vilken innebär att domstolar och förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen
skall beakta allas likhet inför lagen, samt objektivitetsprincipen, som anknyter till
den föregående principen och uttalar att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet skall iaktta saklighet och opartiskhet.
En central del i rättstaten, och med Sterzels ord det mest centrala i RF ur ett
rättsstatsperspektiv, är skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna. I Regeringsformen återfinns detta skydd i 2 kap. Ett för Sverige specifikt inslag i rättsstaten
är också offentlighetsprincipen (2 kap Tryckfrihetsförordningen), som värnar om
insyn och öppenhet i den offentliga förvaltningen.
För att förhindra missbruk av lagar och felaktigheter vid utarbetandet av lagar
återfinns strikta regleringar om lagars tillkomst och demokratiska garantier (RF 8
kap.). Ett annat rättstatsinslag vad gäller lagstiftning är regleringarna rörande
ändring av grundlag. Den procedur som återfinns i den svenska Regeringsformen
innebär att en ändring av en grundlag är svårare och mer tidskrävande än om det
skulle gälla en vanlig lag.
Ytterligare element i rättstaten är hur domstolarna och rättskipningen är organiserade. I RF återfinns de relevanta regleringarna i 11 kap. Här framgår bl a annat
att domstolars rättskipningsuppgifter, deras organisation samt hur rättegången
13
14
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
skall gå till skall regleras genom lag (RF 11:4). I detta sammanhang bör noteras
kravet på domstolarnas oberoende som är reglerat i RF 11:2. Detta krav innebär
att ingen myndighet får bestämma eller påverka hur en domstol dömer i det
enskilda fallet eller hur den skall tillämpa lag.
Ytterligare ett centralt inslag i den Svenska rättstaten är kontrollmakten som
regleras i 12 kap RF. Här stadgas om möjligheten för konstitutionsutskottet att
granska regeringens ledamöter i sina tjänsteuppdrag, samt hur förvaltningen kan
granskas av riksdagens ombudsmän.
Som framgår ovan måste ett antal kriterier vara uppfyllda för att man skall
kunna karakterisera en stat som en rättsstat. Warnling-Nerep, Lagerqvist Veloz
Roca och Reichel har sammanfattat rättsstatskriterierna i följande punkter9
vilka kan utgöra en sammanfattning av de element som åtminstone skall ingå i
en rättstat:
FEM RÄTTSSTATSKRITERIER
■
Den offentliga makten skall utövas under lagarna (legalitetsprincipen,
RF 1:1).
■
Det skall finnas konstitutionella garantier mot maktmissbruk (kontroll-
makten, RF 12 kap).
■
Det skall finnas ett skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna
(RF 1:2 och 2 kap).
■
Det skall finnas garantier för likhet inför lagen och ett objektivt besluts-
fattande (egalitetsprincipen, RF 1:9 2 st), samt regleringar rörande domstolar och rättskipning i 11 kap.
■
Det skall finnas garantier för domstolarnas oberoende gentemot de
politiska organen (regleringarna rörande domstolar och rättskipning i 11
kap).
Ett antal grundläggande principer och kriterier som kan hänföras till mänskliga
fri- och rättigheter samt rättssäkerhet ingår med andra ord i rättsstatsbegreppet.10
Utifrån detta kan grundläggande mänskliga rättigheter (MR) utkristalliseras som
ett av mest centrala områdena för den följande studien. Förutom i Regeringsformens 2 kap regleras skyddet för grundläggande fri- och rättigheter i de internationella konventioner på MR-området som Sverige ingått. Dessa konventioner
är folkrättsliga instrument, dvs instrument som upprättats genom mellanstatliga
avtal, och kan därför hänföras till normer som regleras inom det internationella
rättssamhället.
DET NATIONELLA OCH INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
1.4| Det
internationella rättssamhället
rättssamhället har en annan struktur än det nationella. Det
senare består av relationen mellan individer och staten (ett vertikalt rättsförhållande), medan det internationella rättssamhället består av relationer mellan
suveräna stater (ett horisontellt rättsförhållande). Det internationella rättssamhället skulle kunna karakteriseras som ett forum där stater interagerar och överenskommer om grundläggande folkrättsliga principer att följa. Även enskilda
organisationer (non-governmental organisations, NGOs) spelar här en viss roll
på det informella planet eftersom dessa kan påverka stater och internationella
mellanstatliga organisationer att anta nya folkrättsliga instrument.11 Det internationella rättssamhället reglerar dock inte endast rent mellanstatliga intressen,
utan sträcker sig även in på de inomstatliga förhållandena, t ex genom konventioner rörande mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Dessa konventioners
övervakningskommittéer och domstolar utgör grundpelare i det internationella
rättssamhället (se vidare avsnitt 1.5 nedan).12
Detta samarbete sker i allt större omfattning inom internationella organisationer (t ex FN, Europarådet, OSSE, OAS och AU), varför dessa har fått en allt
större betydelse för staternas samarbete, men även för övervakning av att staterna
fullgör sina förpliktelser. Flera mellanstatliga organisationer har som uttalat syfte
att stärka rättsstaten.13 I sammanhanget kan även nämnas att organisationerna
sinsemellan samarbetar och samordnar sina verksamheter. Detta samarbete innebär att det sker en utveckling på regional basis som även får effekter inom andra
organisationer och regioner. På detta sätt komplementerar och förstärker organisationerna varandra.14
Förenklat skulle kunna sägas att det internatioINTERNATIONELL SEDVANERÄTT
nella rättssamhället omfattar alla områden där stater
är sedvänja som staterna behar överenskommit hur de skall handla i vissa situatraktar som juridiskt bindande.
tioner, eller där ett visst handlingsmönster förutSedvanerätten består av två
sätts genom sedvanerätt. Det kan här röra sig om
element,dels statspraxis (usus),
hur stater skall agera vid tvister om t ex territoriella
dels en rättsövertygelse om att
gränser, hur import eller export mellan stater regleras
denna praxis är korrekt (opinio
eller hur fri- och rättigheter skall garanteras indijuris).
vider på staternas territorier. Beroende på vilka
frågor som regleras är rättighetsbärarna i det internationella rättssamhället således antingen stater eller individer.15 I denna skrift
ligger fokus rörande det internationella rättssamhället på frågor där det internationella och nationella rättsamhället samverkar på områden där individer är
rättighetsbärare och där dessa, genom det internationella rättssamhället, ges ett
DET INTERNATIONELLA
15
16
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
ytterligare skydd för sina rättigheter gentemot den offentliga (nationella) makten.
Det område som klarast ger individer rättigheter, vilka också förstärker det
nationella rättssamhället, är de mänskliga rättigheterna, men flera andra områden inom folkrätten samverkar mer eller mindre direkt med det nationella
rättssamhället och rättsstaten. Det senare gäller t ex det internationella arbetet
rörande fred och säkerhet.16 Även om kopplingen till det nationella rättssamhället inte här är lika påtaglig som i fallet med nationella och internationella regleringar rörande fri- och rättigheter, stöder och möjliggör de internationella regleringarna att det nationella rättssamhället bibeFör att rättsstaten hålls eller skapas (t ex då en stat återuppbyggs
efter konflikt). Detsamma gäller inom flera
och dess skydd för
andra folkrättsliga områden, t ex internationell
mänskliga rättigmiljörätt där mellanstatliga överenskommelser
heter skall kunna
söker garantera ett visst miljöskydd som i
existera förutsätts fred längden även gynnar individer, trots att dessa
inte är rättighetsbärare i första rummet.
och säkerhet. UpprättDet finns en nära koppling mellan fred och
hållandet av rättsstaten
säkerhet å ena sidan och mänskliga rättigheter å
och värnandet av de
den andra, då de båda områdena är ömsesidigt
mänskliga rättigheterna beroende av varandra. För att rättsstaten och
skapar i sin tur förutdess skydd för mänskliga rättigheter skall kunna
sättningar för att stater existera förutsätts fred och säkerhet. Upprätthållandet av rättsstaten och värnandet av de
skall kunna existera
mänskliga rättigheterna skapar i sin tur förutunder fredliga
sättningar för att stater skall kunna existera
förhållanden.
under fredliga förhållanden.
Den internationella utvecklingen rörande
staters samarbete genom tillkomsten av mellanstatliga organisationer, samt det
faktum att stater har ingått i mellanstatliga överenskommelser som direkt eller
indirekt tillämpas i det nationella rättssamhället, har medfört att rättsstaten
kommit att internationaliseras. Resultatet har blivit att individer numera garanteras skydd inte bara genom nationella rättsordningar utan även genom internationella överenskommelser17. Samspelet mellan det internationella och det
nationella rättssamhället får med andra ord en ökad betydelse i takt med att det
internationella mellanstatliga samarbetet utvecklas.
»
DET NATIONELLA OCH INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
1.5| Samspelet
mellan det internationella
och det nationella rättssamhället
visar på svårigheterna att ge en helhetsbild av de områden inom
det internationella rättssamhället som är av relevans för det nationella rättssamhället och rättsstaten (jfr den inledande diskussionen om begreppen rättssamhälle och rättsstat). I det följande kommer därför tonvikt att läggas på det internationella skyddet av mänskliga rättigheter samt regleringarna rörande fred och
säkerhet, vilka utgör centrala delar i denna samverkan mellan det internationella
och nationella rättssamhället.
DET FÖREGÅENDE
1.5.1| Det internationella systemet för mänskliga rättigheter
På MR-området återfinns ett stort antal konventioner både på det globala och
det regionala planet. Konventionerna har genomgående ett mycket stort antal
parter och på det globala planet är deltagandet närmast universellt.18 Det faktum
att antalet MR-traktater har ökat och att traktaterna har ett stort antal anslutna
parter innebär att det internationella rättssamhället på MR-området har fått en
ökad legitimitet med möjlighet att påverka de nationella rättssamhällena.
Ökningen av antalet MR-traktater har också inneburit att antalet internationella organ för övervakning av traktaten ökat. Inom flera folkrättsliga områden
återfinns övervakningsorgan, men utvecklingen har särskilt gällt området
mänskliga rättigheter. Här har dessa organ inte endast rollen att övervaka och
granska staternas efterföljande av konventionerna (t ex FN:s olika kommittéer
för övervakning av FN:s olika MR-konventioner), utan de har i vissa fall även
fått kompetens att döma i mål mellan individer och stater om konventionskränkningar (t ex Europadomstolen för mänskliga rättigheter).19
De internationella övervakningsorganen har med andra ord fått en allt större
betydelse för uttolkningen av konventionernas regler och möjligheten att övervaka hur konventionsparterna implementerar dessa. Satt i relation till det nationella rättssamhället innebär detta att det sedan mitten av 1900-talet, då den
internationella kodifieringen av mänskliga rättigheter inleddes, har skett en förskjutning från staterna till det internationella rättssamhällets övervakningsorgan
vad gäller rollen som uttolkare av och yttersta garant för mänskliga fri- och rättigheter. Detta skulle kunna karakteriseras som en centralisering av uttolkning och
övervakning till internationella övervakningsorgan av ett tidigare till staterna
decentraliserat område.20
17
18
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
1.5.2| Rätten till rättvis rättegång som exempel på samspelet
mellan det internationella och nationella rättssamhället
inom området mänskliga rättigheter
De grundläggande nationella regleringarna rörande fri- och rättigheter samt de
internationella konventionerna på MR-området utgör med andra ord centrala
delar i rättssamhället. Genom sitt innehåll och det internationella övervakningsmaskineri som utvecklats har de internationella instrumenten kommit att spela
en allt större roll för att garantera grundläggande värden i rättsstaten.
Som ett exempel på en princip, som är av största relevans för rättsstaten och
omkring vilken det utvecklats en mycket omfattande praxis i internationella
övervakningsorgan, kan rätten till en rättvis domstolsprövning nämnas. Principen
garanteras i ett flertal internationella instrument både på det globala och regionala planet.21
På det europeiska planet garanteras rätten till en rättvis domstolsprövning i
artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna22 (i det följande
EKMR eller Europakonventionen). Europakonventionens övervakningsorgan,
Europadomstolen, hade fram till april 2007 behandlat ca 8 000 fall, varav ca
5 500 på något sätt berört artikel 6 och frågor rörande domstolsprövning.23
Artikel 6 kan därmed konstateras vara en av de mest centrala artiklarna i EKMR
och visar även på hur central roll domstolsprocesserna har i rättsstaten.
De internationella regleringarna om rätten till domstolsprövning utmärks av
att de direkt reglerar den centrala funktion som domstolarna har för att upprätthålla rättsstaten. De rör specifikt rätten till domstolsprövning och de rättssäkerhetsgarantier som måste uppfyllas. Bindande stadganden om förvaltningsmyndigheter och domstolars övriga funktioner i rättstaten saknas dock i stor
utsträckning inom folkrätten. Det finns dock olika deklarationer, rekommendationer och resolutioner som saknar juridisk bindande verkan.24
Genom att domstolarnas organisation och arbetssätt kommit att behandlas i
praxis under MR-instrument under andra delen av 1900-talet, har diskussionen
om domstolarnas roll i samhället kommit att lyftas upp på ett internationellt
plan. Möjligen kan man numera säga att denna betydelsefulla kontrollfunktion i
rättsstaten kommit att mer och mer förstärkas av dynamiken i internationella
övervakningsorgan, i varje fall under de regionala konventionerna där en omfattande praxis rörande domstolarnas funktion i rättsstaten återfinns.
Genom sin praxis har de internationella övervakningsorganen sålunda förändrat och förstärkt domstolarnas roll i många stater. På det Europeiska planet
har Europakonventionens artikel 6 påverkat (och fortsätter att påverka) utvecklingen av de nationell lagstiftning. Ett konkret exempel är här hur Sverige efter
ett antal fällande domar i Europadomstolen nödgats förändra de nationella regleringarna rörande rätten till domstolsprövning. Tidigare har det i Sverige inte
DET NATIONELLA OCH INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
funnits någon generell rätt till domstolsprövning av förvaltningsbeslut, utan
många ärenden har endast kunnat överprövas administrativt. I dessa fall har
regeringen och centrala ämbetsverk varit slutinstans. De aktuella fallen som
prövats i Europadomstolen har främst rört tvister mellan individer och staten
rörande olika betungande offentligrättsliga åtgärder som drabbat individens
privaträttsliga ställning, t ex indragna serverings- och trafiktillstånd. Resultatet
av de fällande domarna mot Sverige i Europadomstolen blev att en ny möjlighet
att överpröva vissa förvaltningsbeslut infördes i svensk rätt.25
Ett ytterligare exempel där de internationella kraven på rättsstaten särskilt
kommit att uppmärksammas, var den undersökning som Europarådet vidtog i Ryssland efter
Genom sin praxis
landets ansökan om medlemskap i Europarådet.
har de internatioMellan den 26 maj och 6 juni 1994 besökte fyra
nella övervaknings- experter från Europarådet Ryssland för att underorganen sålunda
söka överensstämmelsen mellan det ryska rättsförändrat och förstärkt systemet och Europarådets grundläggande principer om mänskliga rättigheter, rule of law och
domstolarnas roll i
demokrati.26 Vad gäller domstolsväsendet befanns
många stater.
detta inte uppfylla kraven enligt EKMR artikel
6. Kritiken riktades mot domstolarnas grad av
oberoende och andra dithörande rättssäkerhetsgarantier men även mot rättsväsendets infrastruktur och praktiska frågor som avsaknad av domstolslokaler,
personal och teknisk apparatur, vilket av de ryska domarna själva ansågs vara ett
tecken på ringa respekt för rättsväsendet som sådant. Expertgruppens slutsats
blev att det ryska rättssystemet ej uppfyllde de krav som ett medlemskap i Europarådet ställer. Ryssland hade ansökt om inträde i Europarådet den 7 maj 1992,
men på grund av bl a expertgruppens slutsatser, samt konflikten i Tjetjenien, uppsköts det ryska inträdet i Europarådet i närmare fem år och landets ratificering
av Europakonventionen ytterligare två år.27
»
1.5.3| Fred, säkerhet och det internationella rättssamhället
Internationella regleringar rörande fred och säkerhet återfinns dels i stadgarna för
internationella organisationer, dels i särskilda traktater. Den globala ordningen
för tvistlösning återfinns i FN-stadgan, där den grundläggande principen är det
absoluta våldsförbudet (artikel 2(4)). Från våldsförbudet finns enligt stadgan
endast ett undantag i form av självförsvarsrätten (artikel 51). En stat kan i enlighet med artikel 51 åberopa självförsvar om staten blivit utsatt för ett väpnat
angrepp.28 I alla andra fall finns en förpliktelse för staterna att lösa tvister med
fredliga medel (artikel 2(3)). Om tvisten riskerar att hota internationell fred och
19
20
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
säkerhet skall staterna lösa tvisten med olika medel, exempelvis med hjälp av
medling eller ett juridiskt förfarande. FN:s säkerhetsråd har i dessa fall vissa
möjligheter att agera genom kapitel VI i FN-stadgan, t ex genom att bistå de
tvistande parterna med tvistlösningen, men rådet kan inte utan parternas samtycke utöva någon ytterligare påtryckning som skulle innebära ett ingrepp i
staternas interna angelägenheter. Det senare styrs av principen om icke-inblandning (eng. non-intervention) som regleras i artikel 2(7) i FN-stadgan.29
Om tvisten eskalerar till att utgöra ett reellt fredshot, eller om det sker ett fredsbrott eller en aggressionshandling, sätts principen
om icke-inblandning ur spel.30 I dessa fall kan
FN-stadgan är
säkerhetsrådet agera under kapitel VII i FNmed andra ord
stadgan och med bindande verkan beordra parstrikt om vid vilka terna att upphöra med de fredshotande eller fredstillfällen organisationen brytande handlingarna. I de senare fallen kan även
kan ingripa militärt i
rådet besluta om fredliga sanktioner enligt artikel
ett land: det skall råda 41 FN-stadgan (t ex upphörande av handel med
de fredshotande/fredsbrytande staterna) eller, om
ett reellt fredshot,
detta inte hjälper eller inte bedöms vara tillräckeller det skall ha skett
ligt, vidta militära åtgärder enligt artikel 42 FNett fredsbrott eller en
stadgan med syfte att återställa freden.
aggressionshandling
Det kollektiva säkerhetssystemet som återfinns
i FN-stadgan är det system som staterna i och med
mellan två eller flera
tillkomsten av FN förpliktigade sig att följa. De
stater.
regionala organisationerna för fred och säkerhet
erkänns dock av FN-stadgan (se kapitel VIII),
men dessa organisationer får ej agera med militära medel såvida detta inte auktoriserats av FN:s säkerhetsråd.31
FN-stadgan är med andra ord strikt om vid vilka tillfällen organisationen kan
ingripa militärt i ett land: det skall råda ett reellt fredshot, eller det skall ha skett
ett fredsbrott eller en aggressionshandling mellan två eller flera stater. Vid sidan
av dessa regleringar har det sedan 1990-talet tillkommit fall då säkerhetsrådet
har auktoriserat våldsanvändning av humanitära skäl (sk »humanitära interventioner«) i fall där konflikten eller kränkningarna av mänskliga rättigheter har skett
inom en stat. Det var exempelvis fallet med interventionerna i Somalia (1992)
och Haiti (1994).32 En möjlighet att legitimera »humanitära interventioner« för
att skydda grundläggande mänskliga rättigheter har således börjat utvecklas (se
vidare avsnitt 3.3 nedan). Vid sidan av humanitära interventioner har även våldsanvändning auktoriserats av säkerhetsrådet i fall då interna konflikter hotar
regional fred och säkerhet.
Vid sidan av FN finns på det regionala planet flera organisationer (OSSE,
»
DET NATIONELLA OCH INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
Europarådet, AU, OAS m fl) som syftar till att skapa och upprätthålla fred och
säkerhet mellan sina medlemsstater. Dessa organisationer, liksom FN, agerar på
flera sätt för att skapa nationell och internationell fred, t ex genom att understödja förhandlingar, bistå med medling eller på annat sätt stödja parterna som
tvistar.33 Under de senaste decennierna har även mellanstatliga och enskilda
organisationer (NGOs) kommit att engagera sig i statsåteruppbyggnad med ett
uttalade syftet att bistå med hjälp för att (åter)skapa rättssamhällen efter väpnad
konflikt eller vanstyre. I detta arbete framhålls ett värnande om MR-skyddet
som centralt.
1.6| Skriftens
tre bidrag
I DET FÖLJANDE behandlas skriftens tema i tre texter som belyser samspelet mellan
det nationella och internationella rättssamhället. De har en gemensam nämnare
i att de från olika perspektiv berör några förutsättningar för rättsstaten och det
nationella rättssamhällets existens. Skriften gör inga anspråk på att helt genomlysa det nationella och internationella rättssamhället, utan lyfter fram tre olika
centrala komponenter som ingår i samspelet mellan det nationella och det internationella. Genom den utveckling som skett på området mänskliga rättigheter,
särskilt rörande tillgång till rättvisa, kollektiv säkerhet och internationell straffrätt, har det internationella rättssamhället kommit att bli en allt mer betydelsefull aktör för att garantera grundläggande förutsättningar för rättsamhället och
rättsstaten.
21
22
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
FOTNOTER
their Destruction) från 18 September 1997. Se
1| Nationalencyklopedin: www.ne.se
Andersson, »The Ottawa Convention banning
2| Petersson, Rättsstaten. Frihet, rättssäker-
landmines, the Role of International Non-
het och maktdelning i dagens politik, 1996, sid
governmental Organizations and the Idea of
26.
International Civil Society«, European Journal
3| Petersson exemplifierar detta med även
of International Law, Vol 11, No 1, 2000, sid
sådana aspekter som oro för att bli utsatt för
91–120. För vidare diskussion rörande NGOs
brott genom överfall och inbrott kan innefattas
rättsliga ställning under folkrätten se Lindblom,
i begreppet rättssamhälle. Petersson, Rätts-
Non-governmental organisations in international
staten. Frihet, rättssäkerhet och maktdelning i
law, 2005.
dagens politik, 1996, sid 26.
12| Exempel på övervakningsorgan är FN:s
4| De svenska begreppen motsvaras i stort av
kommitté för medborgerliga och politiska rättig-
det tyska begreppet Rechtsstaat, det engelska
heter och Europadomstolen för mänskliga rättig-
begreppet Rule of Law, och det franska begrep-
heter.
pet l'Etat de droit. Utrymme finns dock ej här
13| Ett exempel på detta är FN som identi-
för en fördjupning av de olika begreppens
fierar grundläggande rättsstatsvärden som cen-
innebörd och vilka skillnader med grund i olika
trala för att förverkliga organisationens mål.
konstitutionella traditioner, som finns dem
Se Report of the Secretary-General In larger
emellan.
freedom: towards development, security and
5| Frändberg, Rättsordningens idé. En anto-
logi i allmän rättslära, 2005, sid 254.
6| Wennerström, »Rättsstat och rättssäker-
het i EU«, Svensk Juristtidning, 2007, sid 28.
7| Warnling-Nerep, Lagerqvist Veloz Roca,
Reichel, Statsrättens grunder, 2005, sid 23.
8| Sterzel, »Regeringsformen ur rättsstatens
human rights for all, A/59/2005, 21 March 2005.
14| Jfr t ex Europarådets samarbetsavtal
med FN, OECD och OSSE, Benoît-Rohmer,
Klebes, Council of Europe law. Towards a panEuropean legal area, 2005 sid 135 ff.
15| Även juridiska personer kan vara rättig-
hetsbärare i detta avseende.
perspektiv.« I: Sterzel Författning i utveckling.
16| Jfr Report of the Secretary-General In
Konstitutionella studier av Fredrik Sterzel, 1998,
larger freedom: towards development, security
sid 39 ff.
and human rights for all, A/59/2005, 21 March
9| Warnling-Nerep, Lagerqvist Veloz Roca,
Reichel, Statsrättens grunder, 2005, sid 23.
10| Vad gäller rättssäkerhetsbegreppet och
dess koppling till grundläggande mänskliga fri-
2005.
17| Petersson, Rättsstaten. Frihet, rättssäker-
het och maktdelning i dagens politik, 1996, sid
47.
och rättigheter se Ehrencrona, »Rättssäkerhets-
18| Antalet parter till globala MR-konven-
begreppet och Europakonventionen«, Svensk
tioner är genomgående mycket stort. Exempel-
Juristtidning, 2007, sid 38–49.
vis har Barnkonventionen 193 anslutna parter,
11| Denna påverkan kan ske t ex genom att
FN:s kvinnodiskrimineringskonvention 185 an-
opinion väcks för en viss fråga och att NGOs
slutna parter och FN:s konvention om medbor-
får gehör för sina synpunkter vid diplomat-
gerliga och politiska rättigheter 160 anslutna
konferenser. Ett exempel på en konvention som
parter. Multilateral Treaties Deposited with the
till stor del tillkommit efter påtryckningar av
Secretary-General, United Nations, New York,
NGOs är den sk Ottawakonventionen om anti-
ST/LEG/SER.E, som den var tillgänglig på
personella landminor (Convention on the
http://untreaty.un.org den 13 april 2007.
Prohibition of the Use, Stockpiling, Production
19| Övervakningsorganen kan med andra
and Transfer of Anti-Personnel Mines and on
ord vara dels granskande, i det att de övervakar
DET NATIONELLA OCH INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
staternas implementering av traktaterna, dels
prövning av vissa förvaltningsbeslut. Lagen er-
dömande, dvs agera domstol med mandat att
sattes den 1 juli 2006 av Lag (2006:304) om rätts-
döma stater för kränkning av traktatsinne-
prövning av vissa regeringsbeslut. Ändringar
hållet. De senare har överstatlig karaktär i det
har även gjorts i Förvaltningslagen (1986:223)
att traktatsparterna inte kan påverka utfallen i
för att tillförsäkra domstolsprövning av vissa
domstolarna och har förbundit sig att följa
beslut fattade av andra myndigheter än reger-
dessas utslag. Mårsäter, Folkrättsligt skydd av
ingen.
rätten till domstolsprövning, 2005, sid 98–99,
ssk sid 99, not 150.
20| Mårsäter, Folkrättsligt skydd av rätten till
domstolsprövning, 2005, sid 99.
21| Regleringar rörande rättvis rättegång
26| Parliamentary Assembly of the Council of
Europe, Report on the conformity of the legal
order of the Russian Federation with Council of
Europe standards, Doc. AS/Bur/Russia (1994) 7
of 28 September 1994.
återfinns i bl a artikel 10 i FN:s allmänna för-
27| Parliamentary Assembly, Opinion No. 193
klaring om mänskliga rättigheter, artikel 14 i
(1996) on Russia's request for membership of
FN:s konvention om medborgerliga och poli-
the Council of Europe, Assembly debate on 25
tiska rättigheter, artikel 6 i den Europeiska kon-
January 1996.
ventionen om mänskliga rättigheter, artikel 8 i
28| Det har i detta avseende skett en utveck-
den Amerikanska konventionen om mänskliga
ling inom folkrätten där självförsvar även kan
rättigheter och artikel 7 i Afrikanska stadgan
åberopas gentemot en stat om angreppet skett
för människans och folkens rättigheter.
av en icke-statlig entitet (terroristorganisation)
22| Europeiska konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
23| Informationen är inhämtad genom en
som har stöd från den senare staten.
29| Principen om icke-inblandning innebär i
praktiken att FN:s olika organ måste ha staternas
samtycke för att kunna vidta någon åtgärd som
sökning på Europadomstolens hemsida, www.
inkräktar i deras interna angelägenheter.
echr.coe.int/echr/, 16 april 2007. I siffran ingår
30| Artikel 2(7) i FN-stadgan in fine.
alla fall där artikel 6 berörts, dvs även fall som
31| Se artikel 53 i FN-stadgan. Att stater inte
slutligen konstaterats ligga utanför räckvidden
kan ingå traktater som strider mot de grund-
för artikel 6.
läggande principerna i FN-stadgan framgår av
24| Inom Europarådet har ministerkommittén
artikel 103 i FN-stadgan. De regionala organisa-
antagit ett antal resolutioner och rekommen-
tionernas stadgor måste med andra ord vara
dationer tillhörande sfären rättsskipning, som
förenliga med FN-stadgan.
finns samlade på Europarådets hemsida www.
32| Se säkerhetsrådets resolution S/RES/794
coe.int/T/E/Legal_Affairs/About_us/. Inom FN
(1992), 3 december 1992, respektive S/RES/940,
har rättssäkerhetsaspekterna förutom i 1948
31 July 1994.
års förklaring och Konventionen om medbor-
33| De internationella organisationerna har
gerliga och politiska rättigheter kommit till ut-
dock ingen möjlighet att påtvinga staterna en
tryck i Basic Principles on the Independence of
viss lösning (jfr principen om icke-inbland-
the Judiciary och Generalförsamlingens resolu-
ning), utan detta arbete baseras på staternas
tion 46/120 Human rights in the administration
skyldighet att lösa tvister och konflikter med
of justice, av den 17 december 1991.
fredliga medel (artikel 2(3), FN-stadgan). Som
25| Se vidare Mårsäter, Folkrättsligt skydd av
ovan nämnts kan dock FN:s säkerhetsråd an-
rätten till domstolsprövning, 2005. Möjligheterna
vända eller auktorisera tvingande medel om det
att överpröva visa förvaltningsbeslut i svensk
skett ett brott mot den internationella freden.
rätt infördes genom Lag (1988:208) om rätts-
23
24
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
Litteratur
Andersson, Kenneth, »The Ottawa Convention banning landmines, the Role of
International Non-governmental Organizations and the Idea of International Civil
Society«, European Journal of International Law, Vol 11, No 1, 2000, sid 91–120.
Benoît-Rohmer, Florence; Klebes, Heinrich, Council of Europe law. Towards a panEuropean legal area, Council of Europe Publishing, Strasbourg, 2005.
Ehrencrona, Carl Henrik, »Rättssäkerhetsbegreppet och Europakonventionen«,
Svensk Juristtidning, 2007, sid 38–49.
Frändberg, Åke, »Begreppet rättsstat«. I: Sterzel (red) Rättsstaten – rätt, politik och
moral, Rättsfondens skriftserie nr 31, Iustus förlag, Uppsala, 1996, sid 21–41.
Lindblom, Anna-Karin, Non-governmental organisations in international law, Cambridge University Press, Cambridge, 2005.
Mårsäter, Olle, Folkrättsligt skydd av rätten till domstolsprövning, Uppsala universitet,
Uppsala 2005.
Parliamentary Assembly of the Council of Europe, Report on the conformity of the legal
order of the Russian Federation with Council of Europe standards, Doc. AS/Bur/Russia
(1994) 7 of 28 September 1994.
Parliamentary Assembly, Opinion No. 193 (1996) on Russia's request for membership of
the Council of Europe, Assembly debate on 25 January 1996.
Petersson, Olof, Rättsstaten. Frihet, rättssäkerhet och maktdelning i dagens politik,
Publica, Stockholm, 1996.
Report of the Secretary Report of the Secretary-General General In larger freedom:
towards development, security and human rights for all, A/59/2005, 21 March 2005.
Sterzel, Fredrik, »Regeringsformen ur rättsstatens perspektiv«. I: Sterzel Författning i utveckling. Konstitutionella studier av Fredrik Sterzel, Rättsfondens skriftserie
nr 33, Iustus förlag, Uppsala 1998, sid 39–69.
Warnling-Nerep, Wiweka; Lagerqvist Veloz Roca, Annika; Reichel, Jane, Statsrättens grunder, Norstedts juridik, Stockholm, 2005.
Wennerström, Erik, »Rättsstat och rättssäkerhet i EU«, Svensk Juristtidning, 2007,
sid 27–37.
TILLGÅNG TILL RÄTTVISA
PER LARSSON
2| Tillgång till
rättvisa
2.1| Inledning
avhandlas ett medborgerligt perspektiv på rättssamhället som
internationellt har kommit att kallas för access to justice eller på svenska »tillgång
till rättvisa«. Eftersom det engelska ordet justice svårligen låter sig översättas till
ett svenskt motsvarande ord kommer det engelska begreppet access to justice att
användas i det följande.
Access to justice handlar i grunden om att var och en, oberoende av kön, etnicitet,
religion, fysisk förmåga, sexuell läggning eller betalningsförmåga, skall kunna få
sin rättsliga sak prövad på ett rimligt rättvist och effektivt sätt.
Först kommer begreppet access to justices historia att tas upp och därefter centrala frågor för access to justice såsom tillgång till domstol och rättsmedel, allmän
rättshjälp, public interest litigation samt till sist alternativ tvistlösning.
I DETTA KAPITEL
2.2|
Access to justice – en kort historik
DEN TRADITIONELLA access to justice-rörelsen har formats av värderingar så som
legalitet och jämlikhet. Men framförallt har rörelsen velat utmana våra rättssamhällen genom att synliggöra gapet mellan medborgerliga rättigheter och de faktiska möjligheter och mekanismer som finns för att försvara dessa rättigheter.
Två av rörelsens förgrundsgestalter – Capelletti och Garth – har uttryckt det på
25
26
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
följande kärnfulla sätt – »att äga rättigheter är meningslöst utan mekanismer för
att effektivt hävda dessa rättigheter«.1
Begreppet access to justice började användas i bredare kretsar på 1960- och 70talen av rättsreformister som ville att offentlig rättshjälp skulle erbjudas dem som
inte själva kunde bära kostnaderna. Det skulle vara en del av välfärdssamhällets förmåner. Med andra ord var den tidiga rörelsen för access to justice en politisk rörelse
för social och ekonomisk rättvisa genom förbättrad tillgång till rättsväsendet.
Mot den historiska bakgrunden utvecklades en rättspolitisk »universalism« där
målet var att alla skulle ha lika tillgång till rättsIdén om att man väsendet.
Men vad menas med »lika« tillgång till rättsinte kan sätta ett
väsendet? Även om de flesta kan vara överens om
pris på rättvisan
att betalningsförmåga inte skall vara avgörande
har aldrig varit sann.
för tillgången till rättsväsendet så finns det betyVi kan, vi gör och vi
dande utmaningar i att skapa system som utjämnar ojämlikheter i kunskaper, resurser och förmåskall sätta ett pris på
den. Den svåra frågan gor. En totalt jämlik tillgång förblir förmodligen
en utopi eftersom det inte bara skulle innebära
är vilken prioritet vi
enorma utgifter för samhället utan också begränsger den.
ningar av välbemedlades möjligheter att använda
sina resurser.
Lika tillgång till rättvisa är sålunda inte så mycket ett tillstånd som en inriktning
av en reformpolitik. Sann universalism är i själva verket inte endast en omöjlig
utan förmodligen också en oönskad hållning i förhållande till välfärdssamhällets
utmaningar. Det uttrycker Andrew Sanders på följande kraftfulla vis: »lika viktigt
som det är att alla har tillgång till rättsväsendet är det att alla har tillgång till
andra offentliga tjänster, så som utbildning och vård. Obegränsade resurser till
rättssystemet skulle oundvikligen leda till begränsade resurser för andra offentliga
tjänster. Idén om att man inte kan sätta ett pris på rättvisan [författarens bemärkning: rättvisan=justice] har aldrig varit sann. Vi kan, vi gör och vi skall sätta ett pris
på den. Den svåra frågan är vilken prioritet vi ger den.«2
En av de mest uppmärksammade böckerna under de senaste åren om access to
justice är skriven av Stanfordprofessorn Deborah L Rhode. Hon visar att hennes
land, som i västvärlden har flest advokater per capita, också är ett av de sämsta
på att tillfredställa fattiga och svaga gruppers tillgång till rättsväsendet. Hon slår
hål på myten att USA har för mycket »justice« och hävdar att det grundläggande
problemet är att rättssystemet inte är tillgängligt för dem som mest behöver det.
Mindre än en procent av de resurser som allokeras till advokater
i USA går till att representera den sjundedel av befolkningen som är fattiga
nog att kvalificera sig för rättshjälp. Rhode menar att »Likhet inför lagen är i
»
TILLGÅNG TILL RÄTTVISA
USA en av de mest stolt proklamerade och samtidigt mest kränkta legala principerna«.3
En annan viktig fråga i detta sammanhang är vad som menas med justice, eller
rättvisa. Den tidiga access to justice-rörelsen kritiserades ofta för att vara allt för
inriktad på processuell rättskipning. De sades att bara för att någon hade fått sin
dag i rättssalen betydde inte det att rättvisa hade skipats. Med utvecklingen av
rörelsen har också access to justice kommit att innefatta tillgång till andra former av
rättsmedel än domstolar. Framförallt har större fokus riktats mot alternativa
tvistlösningsmekanismer.
Under 1980- och 90-talen har access to justice också kommit att förknippas med
reformer för att minska offentliga utgifter inom rättsväsendet. Många länder,
inklusive Sverige, har experimenterat med olika alternativ till offentligt finansierad rättshjälp, så som rättshjälp som finansieras genom hemförsäkringar. Andra
länder, som Storbritannien, har infört förenklade rättegångsförfaranden i
mindre mål (eng. petty grievances)4. Användandet av alternativa rättsmedel har
också ökat för att minska långsamma och kostnadsineffektiva rättegångsförfaranden. Som ett exempel kan nämnas det svenska systemet där kommunernas
socialtjänster medlar mellan makar i vårdnadstvister för att nå samarbetsavtal,
vilket har visat sig minska tvister i domstol radikalt.
Idag finns en osäker harmoni mellan de äldre ambitionerna att uppnå social
rättvisa genom ökad tillgång till domstol och marknadsliberala politiska ambitioner att effektivisera tillgången till rättsmedel genom access to justice-reformer.
Access to justice-universalism får idag i de flesta västländer stå tillbaka till förmån för
reformer mot effektivare tillhandahållande av rättssystemets grundfunktioner;
nämligen att lösa tvister, kompensera skadelidande och tillhandahålla tolkning
av lagstiftning.
Samtidigt har access to justice åtnjutit en renässans inom internationellt utvecklingssamarbete. Där kostsamma reformer av rättsväsenden har visat sig ineffektiva
har relativt blygsamma investeringar i utökad rättshjälp för svaga och marginaliserade grupper eller tillhandahållande av alternativa tvistlösningsmekanismer ofta
visat sig vara effektiva. I synnerhet där rättsväsenden har varit konservativa eller
korrupta. Världsbanken, FN:s utvecklingsprogram, USAID och Open Society
Institute är några stora aktörer som har satsat betydande resurser på access to
justice-program i transitions-, utvecklings- och postkonfliktländer.
27
28
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
2.3| Tillgång
till rättegång och rättsmedel
UR ETT RÄTTIGHETSPERSPEKTIV innefattar access to justice såväl rätten till en rättvis
rättegång som rätten till ett effektivt rättsmedel. Dessa rättigheter är grundläggande krav som ett rättssamhälle måste underkasta sig. Samtidigt är det de
rättigheter som ger upphov till flest klagomål till FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna. Rättigheterna framgår av FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna och av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.5 Även de regionala instrumenten för medborgerliga och politiska
rättigheter omfattar rätten till rättegång och rättsmedel.6
FN:s allmänna förklaring har följande lydelse:
Artikel 8:
Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot
handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag
eller författning.
Artikel 10:
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk domstol vid prövningen av hans eller hennes
rättigheter och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot honom eller
henne.
I FN:s ursprungliga engelska text står det i artikel 8 att everyone has the right to an
effective remedy som till svenska något fyrkantigt översatts till rätt till […] domstolar. I Europakonventionen har dock det engelska begreppet remedy översatts
till rättsmedel vilket i gällande folkrätt ger utrymme för en differentiering mellan rätten att få sin sak prövad av andra nationella organ än domstolar, framförallt klagoinstanser inom en myndighet eller av övermyndigheter. Detta är en inte
oviktig distinktion i denna skrifts sammanhang eftersom domstolsprövningar
långt ifrån alltid ger effektiv tillgång till rättsmedel.
I det följande behandlas rätten till rättegång och därefter rätten till andra rättsmedel än domstol.
Rätten till rättegång är intimt sammanlänkad med principen om likhet inför
lagen som i grunden är en folkrättslig icke-diskrimineringsprincip (egalitetsprincipen, se avsnitt 1.3 ovan). Denna princip har i sammanhanget två betydelser; dels
att ingen skall behöva utstå diskriminering under rättegången, dels att alla skall
ha lika tillgång till domstol. Diskriminering kan ske på olika grunder som t ex
kön, ras och etnicitet.
TILLGÅNG TILL RÄTTVISA
Målet Ato del Avellanal v. Peru7 illustrerar kvinnors bristande tillgång till
domstol i Peru. Målet handlar om en kvinna i Lima som gemensamt med
sin man ägde två hyresfastigheter men som inte hade möjligheten att
inkräva obetalda hyror genom stämning eftersom den peruanska civillagstiftningen inte ger gifta kvinnor möjligheten att tvista om familjerättsligt gemensam egendom. FN:s kommitté slog fast att Peru brutit
mot artikel 14 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter: »Peru har brutit mot artikel 14 som garanterar att alla skall vara
lika inför lagen eftersom kvinnan inte hade lika rättskapacitet som sin
man i förhållande till att vara part i domstolsärenden«.
Ett utav de vanligaste hindren för tillgång till domstol är bristen på rättshjälp.
Vad gäller rätten till domstol i ärenden som berör medborgerliga och politiska
rättigheter har Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna underkänt ett
antal länders oförmåga att tillhandahålla rättshjälp.
I målet Airey v. Irland hade en kvinna inte kunnat skilja sig från sin
alkoholmissbrukande och våldsamme man eftersom hon inte kunde
betala advokatkostnaderna. Europadomstolen slog fast att »Europakonventionen är tänkt att garantera rättigheter som är praktiska och
effektiva och inte rättigheter som är teoretiska och fiktiva.« Därför
menade domstolen att Irland bröt mot rätten till rättegång som garanteras av artikel 6 genom att vägra kvinnan rättshjälp och därmed möjligheten att i praktiken skilja sig.
Se mer allmänt om rättshjälp i avsnittet nedan.
Fallet Airey v. Irland illustrerar också kvinnors tillgång till domstol, eller snarare
bristande tillgång. Kön är i stora delar av världen en utslagsgivande faktor vad
gäller människors faktiska tillgång till domstol och rättvisa. Dels för att det som
i fallet ovan finns direkt diskriminerande lagstiftning men också för att kvinnor
generellt har mindre tillgång till makt och inte förväntas att företräda sina egna
intressen utan att bli företrädda av män. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna har därför bett medlemsländerna att i sin rapportering till kommittén
inkludera följande information:
om det finns lagstiftning som hindrar att kvinnor direkt eller genom ombud har
tillgång till domstol;
om kvinnor kan vittna på samma villkor som män;
om åtgärder har vidtagits för att tillsäkra kvinnor rättshjälp på lika villkor
som män, särskilt i familjerättsärenden.9
29
30
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
Rätten till ett effektivt rättsmedel är som ovan nämns inkluderad i de internationella och regionala konventionerna för medborgerliga och politiska rättigheter. Europadomstolen har slagit fast att »när en person hävdar att hon är offer
för ett brott mot en av paragraferna i konventionen så skall det finnas ett rättsmedel inför ett nationellt organ i syfte att dels få saken prövad och dels, om så är
vederbörligt, bli kompenserad.«10 Rättsmedlet skall vara reellt men har ingenting
att göra med sannolikheten att beslutet går den kärandes väg. Organet som paragrafen syftar till behöver inte vara en domstol men
Inget land
måste ha tillräcklig auktoritet och kompetens för
att anses »effektiv«.11
erbjuder fullRätten till rättsmedel och domstol är mot bakständigt statligt
grund av det ovan sagda tätt sammanlänkade
finansierad rättshjälp inom de rättssystem som har en offentlig rätt men
för alla oavsett
också när man ser på tillgång till rättvisa ur ett rätbetalningsförmåga.
tighetsperspektiv. Särskilt när nationella eller
lokala myndigheter har kränkt individers rättigheter får rätten till ett effektivt rättsmedel stor betydelse eftersom det inte alltid
kan anses som fördelaktigt för staten eller den kärande att gå till domstol som
första instans. Ofta kan misstag rättas till vid en överprövning inom en myndighet eller av en övermyndighet och sålunda domstolsförfaranden undvikas.
Inom det internationella konfliktförebyggande arbetet har tillgång till rättsmedel rönt ett visst intresse. Ett exempel är Kosovo där Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) sedan 1999 varit ansvarig för demokratisk institutions- och kapacitetsuppbyggnad inom FN:s tillfälliga administration
(UNMIK). En utav de stora utmaningarna i Kosovo har varit att bygga upp ett
rättssamhälle där framförallt minoriteter har reella möjligheter till att få rättighetskränkningar prövade. För detta ändamål har stora ansträngningar riktats
mot att skapa ett modernt inhemskt domstolsväsende. Utöver detta har OSSE
arbetat med de lokala myndigheterna, dels för att öka tjänstemäns och politikers
kunskaper om mänskliga rättigheter och demokratiska principer, dels för att
bygga upp lokala myndigheters egna kompetenser att tillgängliggöra rättsmedel.
För detta ändamål har en katalog tagits fram som listar tillgängliga rättsmedel
inom Kosovos gällande rätt. I denna katalog framgår för olika situationer hur
och var någon kan klaga om denne person anser att dennes rättigheter varit
kränkta. Till exempel skall en person som anser sig ha blivit diskriminerad i
rekryteringen till en offentlig tjänst enligt gällande rätt kunna klaga till en klagoinstans som skall finnas inom varje kommun. Information om gällande rättsmedel skall i högsta möjliga utsträckning delges mottagaren av ett beslut eller
den som påverkas av en offentlig handling. Det innebär i praktiken att lokala
»
TILLGÅNG TILL RÄTTVISA
myndigheter inte endast själva skall vara kunniga om gällande rättsmedel utan
också inkludera dessa i skriftlig och muntlig kommunikation med kommunmedborgarna. Syftet med dessa insatser från OSSE i Kosovo har varit att öka förtroendet för lokala myndigheter, minska trycket på domstolarna och inte minst viktigt öka tillgången till rättvisa.
2.4| Allmän
rättshjälp
till en oberoende och opartisk domstol när frihet och
egendom står på spel är centralt i ett rättssamhälle. Samtidigt kan denna tillgång
vara en fiktion där rättshjälp inte finns att tillgå och där de rättsliga spörsmålen
är invecklade för lekmän. Flera strategier finns för att råda bot på detta vanligt
förekommande dilemma. Den vanligaste och mest konventionella strategin är att
utveckla rättshjälpsystem som tillhandahåller juridisk representation till dem
som själva inte kan bekosta sådan representation eller där det juridiska ärendet
är invecklat och/eller där mycket står på spel för parterna. Andra strategier är att
öka den juridiska allmänbildningen, publicera företräd-dig-själv litteratur, förenkla rättegångsprocesser samt att legalisera och tillgängliggöra kvasijuridisk
representation. Ingen av dessa senare strategier är ensam en lösning på dilemmat
men kan ofta tjäna som komplement till rättshjälpsreformer.
Man vågar nog med säkerhet säga att behovet av rättshjälp alltid överstiger
den tillgängliga finansierade rättshjälpen. Inget land erbjuder fullständigt statligt
finansierad rättshjälp för alla oavsett betalningsförmåga. Mot den bakgrunden är
det lättare att förstå den uppsjö av finansieringslösningar som olika länder har
funnit för att hitta en balans mellan offentliga utgifter och individers behov.
Den vanligaste källan för finansiering av rättshjälp är offentlig finansiering.
Vid sidan av offentlig finansiering finns exempel på finansiering genom domstolsavgifter12, bilförsäkringar13, medlemskapsavgift i advokatsamfund14, privata försäkringar15, internationella finansinstitutioner16 och privata donationer17. Ett av de
mest innovativa exemplen på finansiering är de vanligt förekommande advokatfonderna i common law-länderna18. Dessa fonder fylls med medel som klienter
sätter in som säkerhet under processens gång. Räntan från fonderna används
sedan till att finansiera rättshjälp för fattiga människor. I USA genererar dessa
fonder årligen en miljard kronor till 1,7 miljoner låginkomsttagare och är därmed
den näst största finansieringskällan för rättshjälp i landet. Inget rättshjälpsystem
är idealt och länder fortsätter att experimentera med system och tar flitigt inspiration från varandra för att finna en balans mellan kostnad och rättssäkerhet.
Sverige är ett land som studeras flitigt internationellt. Den svenska regeringen genomförde 1997 en reform med målet att endast de 20% med lägst inkomst
LIKA TILLGÅNG FÖR ALLA
31
32
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
skulle vara berättigade till offentlig finansierad rättshjälp i civilrättsliga ärenden.
De övriga skulle få stå för kostnaderna själva, framförallt genom att rättshjälpen
utvidgades och gjordes obligatorisk i hemförsäkringar. Reformen utvärderades
2001. Utvärderingen visade att de offentliga utgifterna för rättshjälp hade halverats medan försäkringsbolagens kostnader hade ökat med ungefär 70%. Samtidigt
konstaterades att tillgången till domstol försämrats för vissa grupper, framförallt
för personer under 25 år och invandrare som oftare än andra saknar hemförsäkring.
Även rättshjälpens omfång hade begränsats allvarligt. Internationellt har det
svenska »experimentet« inte setts som en större framgång ur ett access to justiceperspektiv. Däremot har trycket på domstolarna i Sverige minskat under samma
tid, framförallt eftersom färre familjerättsliga ärenden idag avgörs i domstol än
tidigare. Se mer nedan om alternativ tvistlösning.
Sverige har minskat sina offentliga utgifter till rättshjälp genom den ovan
beskrivna reformen, från ungefär 360 miljoner kronor 1994 till ungefär 186 miljoner kronor 2000. Sverige spenderade år 2000 ungefär 21,6 kronor per capita
för rättshjälp i civilrättsliga fall. Som en jämförelse spenderade USA ungefär 23
kronor per capita, Frankrike 46 kronor, Tyskland 49 kronor, Nederländerna 98
kronor och Storbritannien ungefär 270 kronor per capita.19 Det bör nämnas att
Storbritannien har genomfört en större reform för att minska kostnaderna sedan
år 2000. Genom denna reform har Storbritannien gått från att advokater utses
ex officio av domstol och advokatsamfund till att staten upphandlar tjänster av
advokatbyråer genom större offentliga upphandlingar. Därmed har man ämnat
spara medel och få ett större inflytande över kvaliteten på rättshjälpen.
De första länderna att erbjuda rättshjälp genom lagstiftning var Frankrike och
Tyskland, 1851 respektive 1877. De nordiska länderna antog sådan lagstiftning i
början av 1900-talet medan common law-länderna antog rättshjälpslagstiftning
först på 1960- och 70-talet. Sedan folkrätten från 1950-talet och framåt slog fast
att rättshjälp i vissa fall är en mänsklig rättighet har de flesta länderna runt om
i världen antagit någon form av lagstiftning på detta område.
Rättshjälp är som sagt i vissa fall en mänsklig rättighet. Rätten till kostnadsfri rättshjälp i straffrättsliga ärenden framgår av artikel 14 i FN:s konvention om
de medborgerliga och politiska rättigheterna och artikel 6 i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Rätten är emellertid inte absolut utan
gäller endast om någon av följande förutsättningar är uppfyllda: a) när en svarande inte har medel att betala ett rättegångsbiträde (advokat) eller b) då rättvisans
intresse kräver ett rättegångsbiträde. Bevisbördan för att visa att den svarande
inte kan betala ligger enligt folkrätten på den svarande men är lågt satt. Normalt
räcker det med skriftliga intyg.
Vad som enligt b) ovan utgör rättvisans intresse är en svår fråga. Ofta syftar
folkrätten på brottets allvarlighet och den möjliga påföljden. Många länder har
TILLGÅNG TILL RÄTTVISA
därför lagar och regler som säger att åtalade har rätt till rättshjälp vid åtal där det
lagstadgade straffet för brottet överstiger en viss längd. I vissa fall har orimligt
långa straff krävts, vilket leder till en ytterst bristande rättssäkerhet. I Bulgarien,
t ex, tilldelas en åtalad endast kostnadsfri advokat då minimistraffet för åtalet
överstiger tio års fängelse.20
Rättshjälp i civilrättsliga ärenden är dock en helt annan sak. Ingen av de internationella huvudinstrumenten för mänskliga rättigheter nämner explicit rätten
till rättshjälp i civilrättsliga tvister. Däremot har Europadomstolen för mänskliga
rättigheter tolkat artikel 6 i Europakonvention så att en »effektiv rättighet« är
fiktiv i civilrättsliga ärenden ifall parter som vill hävda sina rättigheter enligt
konventionen inte har möjlighet att göra så utan biträde. Se mer om detta nedan
och målet Airey v. Irland ovan.
Runt om i världen har så kallade rättshjälpskontor (eng. legal clinics) och vardagsjuridiska (eng. street law) program blivit allt vanligare. Dessa är inget alternativ
till konventionell rättshjälp men kan verka som ett komplement och särskilt i
länder där rättshjälpen inte når svaga grupper i samhället. Ett undantag är Sydafrika där rättshjälpskontor institutionaliserats som en del av den offentliga rättshjälpen. Rättshjälpskontoren tjänar två syften: dels att ge juridikstudenter praktisk arbetslivserfarenhet och dels att erbjuda billiga eller kostnadsfria tjänster till
utsatta grupper som annars inte kunnat köpa juridiska tjänster. De vardagsjuridiska programmen kan syfta till att exempelvis utbilda ungdomar och andra
grupper i samhället om juridik och rättssystemet i syfte att öka deras möjligheter
att hävda sina rättigheter och påverka sin omgivning. Fenomenet har bl a slagit
rot i Polen där Warszawa universitets juridikstudenter producerar och sprider
skrifter om medborgerliga rättigheter som distribueras genom rättshjälpskontor.
2.5|
Public Interest Litigation (PIL)
PUBLIC INTEREST LITIGATION (på svenska ung »processande rörande allmänna
intressen«), eller public interest law, är ett fenomen som ofta förknippas med access
to justice. I brist på en lämplig svensk översättning används i det följande den
engelska akronymen PIL.
PIL har av Harvardprofessorn Abram Chayes definierats som »den praktik där
jurister försöker åstadkomma samhällelig förändring genom domstolsbeslut som
påverkar rättslig praxis, hävdar befintlig rätt, och artikulerar offentliga normer«.21
Fenomenet PIL utvecklades i USA inom medborgarrättsrörelsen på 1960- och 70talen och sågs länge som ett amerikanskt kulturspecifikt projekt som inte hade
någon plats i andra rättssystem, och särskilt inte utanför common-law länderna.
33
34
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
PIL:s födelse brukar allmänt dateras till 1954 och det berömda målet Brown v.
Board of Education. Målet är i sig ett fenomen och har fått en alldeles speciell
plats i den amerikanska historien.22 Domen ledde till att rassegregationen i det
amerikanska skolväsendet slutgiltigt avskaffades.
Brown v. Board of Education hade de flesta av de typiska kännetecknen för PIL:
den tilltalade var en offentlig institution, de kärande var en självformulerad grupp
av personer där medlemmarna skiftade med tiden och syftet med käromålet var
att påverka myndigheternas framtida handlande och inte att lösa en konkret
tvist.
Ett av skälen till att PIL länge har uppfattats
Brown v. Board
utanför
common law-länderna som främmande
of Education hade
är den anti-positivistiska23 natur som genomde flesta av de
syrar PIL. PIL utmanar det synsätt som särtypiska kännetecknen för skilt varit förhärskande i civil law-länderna,
Public Interest Ligation: nämligen att jurister inte skall mot bakgrund
av en ideologisk övertygelse representera
den tilltalade var en
intressegrupper inom samhället och använda
offentlig institution,
rättssystemet som ett forum för att hävda
de kärande var en
minoriteters rättigheter och intressen gentsjälvformulerad grupp av emot majoritetssamhället.
personer där medlemVid sidan av den rättspolitiska debatten har
marna skiftade med tiden i vilket fall PIL fått ett visst fäste runt om i
och syftet med käromålet världen. I vissa fall har initiativ varit starkt ideologiskt färgade, i andra fall har fenomenet
var att påverka myndigväxt sig starkt av mer pragmatiska skäl och
heternas framtida
terminologin varit något annorlunda. I många
handlande och inte att
länder har jurister och personer med viss jurilösa en konkret tvist.
disk utbildning (eng. paralegals), ofta inom frivilligorganisationer eller universitetsbaserade
rättshjälpskontor, drivit mål systematiskt i rättsväsendet för att få till en samhällig förändring men använt terminologi som miljöarbete, konsumenträttsarbete
eller kvinnorättsarbete.
Ett exempel på en organisation som bedriver miljöskyddsarbete med juridiska
medel är den ukrainska organisationen Environment People Law (EcoPravo) som
startades 1994 av en professor i rättsvetenskap i staden Lviv. Organisationens
huvudverksamhet är att driva miljöärenden genom ukrainska domstolar och i
flera fall till internationella fora i syfte att hålla staten ansvarig under inhemsk
och internationell rätt. Organisationen har fått uppmärksamhet såväl inom som
utom Ukraina för sitt arbete som bidragit till att ukrainska myndigheter och
byggnadsföretag nu mer regelbundet än tidigare gör miljökonsekvensbeskriv-
»
TILLGÅNG TILL RÄTTVISA
ningar före större byggnationer och att Århuskonventionen om tillgång till
information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig
prövning i miljöfrågor har fått en starkare ställning i landet.
PIL:s popularitet kommer mycket an på att PIL – inom vissa kontexter – visat
sig vara ett effektivt sätt att stärka de mänskliga rättigheterna, inte bara de jure
utan också de facto, genom att uppmuntra medborgerliga initiativ med sikte på
att hålla myndigheter ansvariga under nationell och internationell rätt. Generellt
brukar det sägas att PIL – för att vara effektivt – kräver ett relativt moget rättssystem som åtnjuter förtroende från såväl allmänheten som myndigheterna.
Samtidigt finns flera rapporter som beskriver hur PIL varit framgångsrikt i svagare demokratier men där framgångarna kopplas till att PIL väl passar in i ett
mer traditionellt mönster för hur medborgare driver samhälleliga frågor.24
Idag har PIL börjat få fäste utanför Storbritannien på den europeiska kontinenten25; inte minst i Östeuropa där PIL har varit och är en del av nationella och
internationella demokratiseringsprojekt. Universitetsbaserade rättshjälpskontor
finns vid de flesta juridiska lärosäten även om de inte alltid driver PIL, utan
snarare tjänar som praktikplatser för juriststudenter. En del av dem driver emellertid mer systematiskt processer på ett PIL-typiskt sätt, ofta med stöd av och
förebild från amerikanska universitet. Som exempel kan nämnas den Budapestbaserade regionala organisationen Public Interest Law Initiative26 som stödjer
PIL över hela östra Europa inklusive flera länder inom OSS27 och som i sin tur
har stöd från Columbia Law School.
2.6|
Alternativ tvistlösning
, eller Alternative Dispute Resolution som det har kommit
att kallas på engelska, är ett samlingsbegrepp för olika former av tvistlösning
utanför de formella domstolsmekanismerna. Syftet med alternativ tvistlösning
är, i de flesta fall, att undvika kostnader och tidsspillan. Men alternativ tvistlösning används också för att finna mekanismer som är mer anpassade till parternas
behov än formella rättegångsförfaranden, t ex då parterna har ett intresse av att
inte slita en tvist i en offentlig rättegång eller då parterna inte litar på ett lands
domstolsväsende.
Alternativ tvistlösning kan delas in i två huvudkategorier: alternativ tvistlösning som handläggs av domstol eller delegeras av domstol till någon annan (alternativa system för tvistlösning enligt lag) och sådan tvistlösning som de tvistande
parterna själva sköter helt utan juridisk inblandning (alternativa system för tvistlösning enligt avtal). Enligt en del definitioner faller även kommersiell skiljedom
in under alternativ tvistlösning enligt avtal.
ALTERNATIV TVISTLÖSNING
35
36
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
Olika former av informella tvistlösningsmekanismer har under de senaste
decennierna ökat i popularitet i västvärlden. Dessa mekanismer har till syfte dels
att förbättra medborgarnas tillgång till effektiva rättsmedel, dels att finna kostnadsbesparingar åt staten. Vidare syftar de till att utveckla skräddarsydda samförståndslösningar där domstolsförfaranden riskerar leda till alltför smärtsamma
processer för parterna.
Även i utvecklings- och länder i övergången mellan konflikt och fred har alternativa tvistlösningsmekanismer ökat i popularitet. Orsakerna till denna ökning är
dels de samma som ovan beskrivna och dels att alternativ tvistlösning visat sig
vara en framkomlig väg i länder där rättsväsendet är korrupt och/eller partiskt
och där minoritetsgrupper därför har litet eller inget förtroende för formell rättsskipning.
Som alla reformtrender har alternativ tvistlösning nagelfarits noggrant i
studier och utvärderingar. Framförallt har man skärskådat besparings- och förenklingseffekterna. En av de största studierna som gjorts är en undersökning av
effekterna av alternativ tvistlösning i USA.28 Det bör nämnas att USA och de
andra anglosaxiska common law-länderna har utvecklat alternativa tvistlösningsformer sedan 1970-talet och ses internationellt som föregångsländer i sammanhanget. Studien visade att parterna generellt var nöjda med tvistlösningarnas
rättssäkerhet och flexibilitet men att effektivitetsbesparingarna var minimala.
Idag finns, på grund av denna och andra studier, en större medvetenhet än
tidigare om att alternativa tvistlösningsformer inte nödvändigtvis leder till ökad
effektivitet. Samma erfarenheter finns internationellt av kommersiella
skiljedomsförfaranden men där andra skäl så som konfidentiellitet29 gör att skiljedomsförfaranden bibehåller sin popularitet.
En populär form av alternativ tvistlösning i utvecklingsländer är lokalsamhällesbaserad tvistlösning, så kallad community-based dispute resolution, som ofta bygger
på traditionella sedvänjor för tvistlösning. Även i vissa utvecklade länder så som
Australien har traditionell tvistlösning växt sig stark, särskilt bland ursprungsbefolkningen. Fördelen med denna form av tvistlösning är att den i samhällen
med intima och starka sociala nätverk tenderar till att prioritera goda relationer
inom samhället.30 Riskerna har ofta synliggjorts av bl a kvinnorättsorganisationer
som pekat på att traditionella tvistlösningsmekanismer ofta upprätthåller traditionella genusmönster och ofta är direkt olämpliga i fall där genusbaserat våld är
en faktor.
En annan svaghet med alternativ tvistlösning är att parterna visserligen kan
enas om bindande beslut men att besluten inte kan genomtvingas med mindre
än att parterna tar tvisten till en formell domstol. Vittnen kan naturligtvis heller
inte tvingas att delta i informella processer.
Till sist är syftet med alternativ tvistlösning i detta sammanhang att öka till-
TILLGÅNG TILL RÄTTVISA
gången till rättsmedel. Därför är det viktigt att understryka att parter som deltar
i alternativ tvistlösning inte nödvändigtvis kan få rättshjälp på samma villkor
som de som deltar i formella domstolsprocesser. I vissa europeiska länder ges
emellertid numera rättshjälp till parter i alternativa former av tvistlösning och
EU-kommissionen har lagt fram ett förslag att alla EU-länder skall lagstifta om
möjligheter till rättshjälp även vid alternativ tvistlösning.31
2.7|
Avslutning
kan det konstateras att tillgång till rättegång eller annat
rättsmedel är en förutsättning för att de mänskliga rättigheterna skall kunna
hävdas. Avsaknaden av juridiska eller administrativa mekanismer dit individer
kan vända sig då deras rättigheter har blivit kränkta underminerar folkrättens trovärdighet och uppmuntrar samhällsgrupper att
ta lagen i sina egna händer för att »skipa rättErfarenhet visar
visa«. Därmed är tillhandahållandet av rättsmedel
att svaga och
i högsta grad en konflikthämmande åtgärd. Utmarginaliserade
maningen är att enligt de lokala omständigheter
grupper inom ett
som råder utforma mekanismer som både inger
samhälle inte har samma förtroende hos befolkningen och är rimligt tidstillgång till rättvisa som och kostnadseffektiva. Inga mekanismer är universellt tillämpliga och måste ständigt anpassas
majoritetssamhället.
till förändrade förutsättningar och behov.
Detta leder ofta till
Erfarenhet visar att svaga och marginaliserade
minoriteters misstro mot grupper inom ett samhälle inte har samma tillmajoritetssamhällets
gång till rättvisa som majoritetssamhället.
rättssystem och är i sig Detta leder ofta till minoriteters misstro mot
en vanligt förekommande majoritetssamhällets rättssystem och är i sig en
vanligt förekommande konfliktkälla. Detta är
konfliktkälla.
därmed ytterligare en utmaning; att skapa mekanismer som är inkluderande för grupper som på
ett eller annat sätt är underordnade i samhällshierarkin. Det kan bland annat
handla om att ge rättshjälp åt ekonomiskt svaga grupper, tillhandahålla tolkning
till minoritetsspråk och erbjuda kvasijuridisk rådgivning till svaga grupper via
rättshjälpskontor. Tillgång till rättvisa handlar med andra ord om att alla skall
kunna få sin rättsliga sak prövad på ett rimligt rättvist och effektivt sätt.
SAMMANFATTNINGSVIS
»
37
38
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
FOTNOTER
1| Cappelletti, Access to Justice and the Wel-
fare State, 1981.
1976, sid 1281.
22| Idag kan man om man besöker den lilla
amerikanska staden Topeka bevista ett helt
2| Sanders, »Core Values, the Magistracy and
museum som är tillägnat målet, förmodligen är
the Auld Report«, Journal of Law and Society,
det ganska unikt med ett museum som tillägnas
Vol. 29, No. 2, 2002.
ett avgörande i domstol.
3| Rhode, Access to Justice, 2004, på engelska
23| Inom rättsteorin används begreppen
– »equal access under law is one of America's
positivism och antipositivism. I korthet utgår
most proudly proclaimed and widely violated
positivismen från att rätt är en fråga om fakta
legal principles«.
medan antipositivismen utgår från att rätten
4| Även i Sverige tillämpas förenklade rätte-
gångsförfaranden.
handlar om värderingar. I Sverige har positivismen haft ett stort inflytande över rättsutveck-
5| Artikel 8 och 10 respektive artikel 14.
ling, framför allt genom den så kallade Uppsala-
6| Se Europeiska konventionen angående
skolan. Uppsalaskolan var verksam i början av
skydd för de mänskliga rättigheterna och de
1900-talet under ledning av Uppsalafilosofen
grundläggande friheterna (1950), den Ameri-
Axel Hägerström och drev uppfattningen att
kanska konventionen om de mänskliga rättig-
absoluta rättigheter och allmängiltiga värden
heterna (1969) och den Afrikanska stadgan om
inte existerar (sk värdenihilism). Enligt positi-
människans och folkens rättigheter (1981).
vismen ska jurister avhålla sig från att ge ut-
7| Ato del Avellanal v. Peru, Human Rights
tryck för uppfattningar om vad som är rätt eller
Committee, Communication No. 202/1986, CCPR/
fel utan lämna den typen av omdömen till de fora
C/34/D/202/1986, 31 October 1988.
som fastställts för detta ändamål (parlament
8| Airey v. Irland, dom av den 9 november
1979, Series A No. 32.
9| United Nations Compilation of General
Comments, sid 171, stycke 18.
10| Silver v. Storbritannien, dom av den 25
mars 1983, Series A No. 61.
11| Leander v. Sverige, dom av den 26 mars
1987, Series A No. 116.
och regering).
24| Lev, D., »Lawyers’ Causes in Indonesia
and Malaysia«. I: Sarat, A., Scheingold, S. A.,
(eds.) Cause Lawyering: Political Commitments
and professional responsibility, 1998.
25| Även i Sverige har exempel dykt upp på
PIL. Nämnas kan Miljöcentrum som sedan 1970talet drivet miljömål på ett PIL-typiskt sätt men
12| Alabama, Arizona m fl delstater i USA.
också det relativt unga Centrum för rättvisa
13| Montana, USA.
som mer uttalat bedriver PIL i Sverige.
14| USA.
15| Sverige, Nederländerna, Tyskland m fl.
16| Stora delar av utvecklingsländerna.
17| T ex Open Society Institute som finan-
sierar pro bono rättshjälp runt om i världen.
18| Benämns vanligtvis Interest on Lawyers’
Trust Accounts (IOLTA).
19| National Equal Justice Library, www.equal
justiceupdate.org/comparativestatistics.htm
20| PILI, Access to Justice in Eastern Europe:
A Source Book, 2006.
26| Se www.pili.org.
27| Oberoende staters samvälde; samman-
slutning av de före detta Sovjetstaterna.
28| RAND Institute for Civil Justice, ADR
Workshop, 1999.
29| Från engelskans confidentiality, dvs ano-
nymitet, att en persons identitet inte röjs.
30| Alternativa tvistlösningsformer har ofta
varit populära i sammanhang där goda, vänskapliga relationer mellan de tvistande är viktiga att
bibehålla, t ex inom familjerätten men också
21| Chayes, »The Role of the Judge in Public
inom entreprenad- och byggnadsbranschen där
Law Litigation«, Harvard Law Review, Vol. 89,
kontraktsparterna ofta gör affärer med va-
TILLGÅNG TILL RÄTTVISA
randra över många år och är beroende av goda
relationer.
31| Förslag framlagt 18 januari 2002, KOM
(2002) 13.
Litteratur
Cappelletti, M., Access to Justice and the Welfare State, Sijthoff, Alphen aan der Rijn,
1981.
Chayes, A., »The Role of the Judge in Public Law Litigation«, Harvard Law
Review, Vol. 89, 1976, sid 1281–1361
Lev, D., »Lawyers’ Causes in Indonesia and Malaysia«. I: Sarat, A., Scheingold, S. A.,
(eds.) Cause Lawyering: Political Commitments and professional responsibility, Oxford
University Press, New York, 1998.
PILI, Access to Justice in Eastern Europe: A Source Book, 2006.
Rhode, D. L., Access to Justice, Oxford University Press, New York, 2004.
Sanders, A., »Core Values, the Magistracy and the Auld Report«, Journal of Law
and Society, Vol. 29, No. 2, 2002, sid 324–341.
39
40
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
FRED OCH SÄKERHET OCH DET INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
KJELL-ÅKE NORDQUIST
3| Fred och säkerhet
och det internationella
rättssamhället
3.1|
Inledning
bildades 1945 var staten den självklara enheten för den
internationella ordningen. När FN:s generalsekreterare Boutros-Ghali år 1992
beskriver den internationella situationen och förutsättningarna för FN:s arbete
efter det kalla krigets slut, finner han det nödvändigt att påpeka, att för FN:s del
gäller att
NÄR FÖRENTA NATIONERNA
The foundation-stone […] is and must remain the State. Respect for its fundamental sovereignty and integrity are crucial to any common international
progress.1
Anledningen till påpekandet var naturligtvis att staterna – dvs FN:s medlemmar
– sedan FN bildades kommit att ifrågasättas av väpnade grupper med t ex självständighetssträvanden på agendan. Samtidigt har, från ett annat håll, internationaliseringen och globaliseringen – genom olika institutionella mekanismer –
kommit att jämförelsevis minska staternas suveränitet i andra avseenden.
Boutros-Ghali insåg naturligtvis denna trend av reducerad suveränitet hos
staterna, och skyndade sig därför att tillägga att: »The time of absolute and
41
42
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
exclusive sovereignty, however, has passed; its theory was never matched by
reality.« Istället har »reality«, dvs verkligheten, inneburit ständiga utmaningar för
statens självpåtagna suveränitet som legitim våldskontrollant inom ett givet
territorium, respekterad av sin omvärld. I praktiken var och är självständigheten,
eller snarare suveräniteten, en skör tråd. Den bygger på ömsesidighet – länder
erkänner varandra som »suveräna«, som en slags gåva. Det betyder att ingen kan
på egen hand bli suverän härskare i ett område; en stat skapas genom omvärldens
erkännande.
Det intressanta är att Boutros-Ghali fann det
När både
nödvändigt att 1992 påpeka det som nyss var en
folkrätten och
självklarhet: statens centrala roll i världskonventionerna
politiken. Så mycket hade världen förändrats på
40 år. Denna period innebar förändringar på
om mänskliga
flera vis. De flesta krig blev till inbördeskrig,
rättigheter bärs upp av
inte mellanstatliga. Fredsavtal blev därmed vanstaternas åtaganden,
ligare mellan regeringar och inomstatliga aktöså blir varje försvagning rer än mellan regeringar, och en del länder kom
av dessa åtaganden
att bli så svaga att man inte ens klarade att upprätthålla den mest fundamentala form av närvaockså en försvagning
ro i olika delar av sitt territorium. Vi fick se
av det internationella
exempel på stater som fullständigt kollapsat, sk
rättssystemet.
»failed states«. Istället för centralmakten tog
regionala och lokala krafter över – krigsherrar,
lokala gerillor eller upprorsrörelser.
Denna typ av utmaningar, vilka staterna mött de senaste 50 åren, står även det
internationella rättssamhället inför, om och när det vill verka för fred och stabilitet. När både folkrätten – åtminstone i sin moderna form – och konventionerna om mänskliga rättigheter bärs upp av staternas åtaganden sinsemellan och
inom sig själva, så blir varje försvagning av dessa åtaganden också en försvagning
av det internationella rättssystemet.
Med nya konfliktmönster och till synes försvagade stater – kan då det internationella rättssystemet bidra till fred och säkerhet, i en värld med både inbördeskrig och mellanstatliga krig och, på senare tid, även uttalade hot i form av terrorhandlingar och attacker, riktade mot stater och enskilda?
»
FRED OCH SÄKERHET OCH DET INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
3.2|
Fredsprocesser idag
av fredsavtal som en mellanstatlig angelägenhet, en traktat
etablerad inom en folkrättslig ram, har förändrats i hög grad de senaste två till
tre decennierna. I korta ordalag kan man säga att fredsavtalet fått karaktären av
ett processdokument, en text som vid en avgörande tidpunkt i två eller flera
parters konflikt bestämmer hur deras nya relation skall se ut, vanligen efter en
vapenvila, sannolikt med en ny politisk ordning och kanske också etablerandet
av nya konstitutionella strukturer. Även om fredsavtal idag kan betraktas som
processdokument, snarare än ett bestämt avslut av en väpnad konflikt, måste det
samtidigt sättas in i ett sammanhang. Därmed kan vi också relatera det till den
gällande rättsordningens förutsättningar att kunna bidra till fred och säkerhet.
Efter kalla krigets slut kan man säga att fredsprocesser – efter någorlunda
omfattande (inbördes)krig – som bygger på fredsavtal, alltmer kommit att innehålla fyra komponenter, alla viktiga för sina potentiellt stabiliserande och säkerhetsskapande möjligheter. Denna utveckling kan sammanfattas som i Tabell 1.
DEN KLASSISKA BILDEN
TABLELL 1| FREDSPROCESSER EFTER INBÖRDESKRIG
– fyra komponenter
POLITISK NIVÅ
INDIVIDUELL NIVÅ
RÄTTSLIG ASPEKT
Fredsavtalet
Internationella krigsförbrytartribunaler och ICC
MORALISK ASPEKT
Politiska ledares
ursäkter
Sannings och försoningskommissioner
Fredsavtalet är naturligtvis den formella grundbulten i en fredsprocess. Det mellanstatliga fredsavtalet faller inom ramen för Wienkonventionen om mellanstatliga
traktater från 1969, medan inomstatliga fredsavtal inte har samma rättsliga ställning. Inom FN-systemet finns riktlinjer för utformandet av fredsavtal. FN:s
säkerhetsråd liksom Generalsekreteraren har i resolutioner givit uttryck för
ståndpunkter om fredsavtals innehåll. Icke desto mindre har inomstatliga fredsavtal en juridiskt sett svag ställning; de är ofta undertecknade av organisationer,
kanske väpnade grupper, som kanske själva är olagliga, på den nationella nivån.
Den juridiska status som ett fredsavtal har påverkar den politiska kostnaden
för att bryta det – ju högre status desto högre kostnad att bryta. Det är viktigt
att man försöker ge fredsavtal en så stark juridisk ställning som möjligt. Ofta låter
43
44
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
man internationella organisationer, enskilda länder eller höga representanter för
t ex trossamfund eller religioner medverka som vittnen vid undertecknandet –
allt för att stadfästa och ge eftertryck åt ett dokument som annars skulle »hänga
mera löst«, rent juridiskt.
Parallellt med stärkandet av mänskliga rättigheter har vi sett en utveckling
också av det individuella ansvaret, hos den enskilde soldaten, befälet eller den
politiske ledaren, under väpnad konflikt och krig. Tillkomsten av Internationella
brottmålsdomstolen (ICC) 2002 är det kanske främsta exemplet på denna utveckling, eftersom domstolen är permanent och
alltså inte inrättad för att arbeta med en speciell
Den juridiska
konfliktsituation, till skillnad från t ex domstatus som ett
stolarna i Arusha (Rwanda), Haag (forna Jugofredsavtal har
slavien) eller Freetown (Sierra Leone). ICC har
påverkar den politiska
främst till uppgift att lagföra krigsförbrytelser,
kostnaden för att bryta folkmord och brott mot mänskligheten.2
Att lagföra »alla« grova brottslingar – ingen vet
det – ju högre status
hur stor den gruppen kan vara – är och kommer
desto högre kostnad
kanske aldrig att bli möjligt för ett rättssystem,
att bryta.
allra minst ett rättssystem som blivit skadat eller
kanske helt upplöst under en långvarig konflikt.
Samtidigt är det uppenbart att om ingen, inte ens de mest framträdande och
uppenbara krigsförbrytarna, kommer inför skranket för sina handlingar, kommer
möjligheten att skapa förtroende för rättvisan, det nya samhället och en framtida
försoning, att undergrävas allvarligt. Det är utifrån denna hypotes som arbetet
med att finna former för en rättsordning även under perioden efter krig men
innan den nya ordningen etablerats, har utvecklats. Detta system för en ordnad
övergång från en rättsordning till en annan återkommer vi till nedan.
Den tredje rutan i tabellen anger politiska ledares ursäkter. Särskilt millennieskiftet innebar ett »uppsving« av denna typ av politiska handlingar. De kan sägas
vara ett uttryck för en kombination av medvetna insatser och tillfälligheter: den
internationella NGO-världens påtryckningar om historisk rättvisa för exempelvis
slavhandelns ättlingar och urbefolkningar, de latinamerikanska och sydafrikanska
folkliga kraven på ursäkter, kompensation och rättvisa efter diktaturernas fall
(inklusive apartheidsystemet i Sydafrika), och det faktum att millennieskiftet i
sig innebar ett »legitimt« skäl för politiker, av de mest skilda slag, att markera
ödmjukhet inför tidens och världens gång. I Sverige, för att inte glömma det
exemplet, bad ministern för jordbruks- och samefrågor, Annika Åhnberg, det
samiska folket om ursäkt 1998 för svenska statens kränkningar i historisk tid av
samernas rättigheter och värdighet. Liksom för rättsliga processer är det en stark
hypotes att fredsprocesser gynnas av att politiska ledare, som tidigare predikat
»
FRED OCH SÄKERHET OCH DET INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
konfrontation och överlägsenhet, finner former för att visa på en ändrad syn.
Ledare har bland annat visat detta genom att be om ursäkt för övergrepp som
skett i den egna nationens eller organisationens namn – eller för oförmågan att
göra något som förväntades. Den förre japanske premiärministern, Koizumi, har
i olika omgångar bett om ursäkt t ex för den japanska arméns utnyttjande av
prostituerade kvinnor, sk »comfort women«, under Andra världskriget, bland
annat på Filippinerna. Tysklands dåvarande president, Richard von Weizsäcker,
bad 1990 om ursäkt vid 50-årsminnet av bombningarna av katedralen i Coventry,
och Kofi Annan, FN:s förre generalsekreterare, bad Rwanda om ursäkt för FN:s
oförmåga att förhindra folkmordet där.
Den fjärde och sista rutan i Tabell 1 hänvisar till sannings- och försoningskommissioner. Denna sociala innovation, som främst utvecklats i Latinamerika, har
från 1980-talet och fram till våra dagar utvecklats till en nästintill institutionell
inrättning i varje fredsprocess och fredsavtal av rang. I detta sammanhang är det
värt att notera att det egentligen bara är den sydEftersom
afrikanska sannings- och försoningskommissionen som har haft rättslig kompetens (att bevilja
inbördeskrig till
sin natur är sådana amnesti under vissa omständigheter), vid sidan
om det allmänna uppdraget att efterforska och
att de berör stora delar redovisa »sanningen«, samt skapa möjligheter till
av, eller kanske alla
eftertanke, möten mellan människor och en
invånare i, ett land,
eventuell försoning.
Den övergripande poängen med Tabell 1 är att
borde även fredsvisa
att dessa fyra olika komponenter, vilka idag
processen utformas så
återfinns i olika utsträckning och på olika vis i
att den involverar alla
fredsprocesser, kan förstärka varandra; de griper
medborgare i det
politiskt – och även moraliskt – in i varandra, på
landet.
olika nivåer i samhället. Ett fredsavtal blir mer
legitimt om det efterföljs av rättssäkerhet, sanning
och försoning. Och kan politiska ledare uttrycka en förändrad syn på vad som
varit, så mycket bättre. För det internationella samfundet, dvs för FN och enskilda länder som bistår och samarbetar med parter i en fredsprocess, blir det en
uppgift att se till att de instrument som finns också samordnas och utformas så
att de förstärker varandra.
Till sist skulle man kunna säga, att eftersom inbördeskrig till sin natur är sådana att de berör stora delar av, eller kanske alla invånare i, ett land, borde även
fredsprocessen utformas så att den involverar alla medborgare i det landet. Den
ska inte vara förbehållen eliten, eller den grupp som förhandlar fram och signerar
fredsavtalet.
»
45
46
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
Att förhindra att konflikt
och kränkningar sker
3.3|
DET RÅDER EN BRED enighet bland forskare, politiker och frivilligorganisationer, om
att det mest effektiva och humana sättet att tackla framväxande konflikter eller
systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter är att förhindra att de över
huvud taget uppkommer. »Konfliktprevention« – i vid mening – kallas ofta denna
typ av politiskt eller biståndsinriktat arbete. Sverige utvecklade jämförelsevis
tidigt en policy för preventiva insatser i utrikes- och biståndspolitiken.
Den stötesten som alla preventionsforskare förr eller senare möter är länken
mellan det identifierade »hotet« och den nödvändiga åtgärden mot detta. Denna
länk kräver »politisk vilja«, vilket i praktiken betyder att aktörer – internationella
eller nationella – med resurser och möjlighet att agera också fattar det politiska
beslutet att göra detsamma. Många konfliktforskare som arbetar med problemet
»tidig förvarning« (eng. early-warning) hävdar att forskningen idag är kapabel att
informera så pass tidigt och med så pass hög pålitlighet att kunskapssidan av
problemet numera inte är den svaga punkten, utan den politiska förmågan att
hantera kunskapen, dvs agera så att väpnad konflikt inte bryter ut.
Ett sätt att stärka staternas ansvarighet, och försvåra för dem att undkomma
ansvar genom politiska manövrer, är att genom internationellt bindande överenskommelser, konventioner, framtvinga insatser i vissa på förhand definierade
situationer. Folkmordskonventionen från 1948 är ett sådant exempel. En illustration av den problematik som detta förfarande tyvärr ändå har visat sig medföra, är diskussionen om huruvida situationen i Darfur, i västra Sudan, är ett
»folkmord« eller inte, i den mening av »folkmord« som juridiskt skulle tvinga de
stater som undertecknat folkmordskonventionen att agera.3
Inledningsvis noterade vi att staternas ställning alltmer relativiserats sedan
Andra världskrigets slut. Den tröskel som en gång betraktades som oöverstiglig
när det gällde andra länders möjligheter att påtala brister och kränkningar samt
direkt krigföring mot den egna befolkningen, har gradvis blivit allt lägre. Under
slutet av 1990-talet hade det blivit möjligt att legitimera »humanitära interventioner«, dvs militärt stödda insatser, mot den drabbade statsledningens vilja, med
motiveringen att säkra grundläggande mänskliga rättigheter när dessa kränkts i
ett land. Den politiskt-filosofiska grunden för detta var tanken att en ledare eller
en regering som systematiskt kränker sina medborgares grundläggande rättigheter har genom sitt agerande förbrukat det internationella samfundets acceptans, dvs den ömsesidighet som finns i att länder erkänner varandra upphävs.
Som vi noterade inledningsvis: ingen stat kan på egen hand bli självständig; själv-
FRED OCH SÄKERHET OCH DET INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
ständighet ges man av omvärlden. När kränkningarna blivit alltför omfattande i
omvärldens ögon tas detta erkännande tillbaka, och interventionen blir politisktmoraliskt möjlig. Detta är grunden för den humanitära interventionens legitimitet.
Detta resonemang har kritiserats särskilt av många utvecklingsländer, vilka
anser att den humanitära interventionen är en täckmantel för en ny form av
kolonialism. Dessutom, hävdar man, är det enbart svaga länder som kan komma
att bli utsatta för dessa interventioner, och inte sällan tas situationen i
Tjetjenien som exempel: skulle inte den motivera
en intervention, om man jämför med situationer
Under slutet av
där interventioner skett (t ex i Somalia), men vem/
1990-talet hade
vilka tar ett sådant initiativ mot Ryssland, dvs en
det blivit möjligt
vetoberättigad medlem av FN:s säkerhetsråd?
att legitimera
Begreppet »humanitär« var ett skäl att motivera
»humanitära interven- varför den heliga principen om icke-inblanding i
FN-stadgan skulle kunna upphävas. Men interventioner«, dvs militärt
tion är i sig ett kanske alltför utmanande begrepp
stödda insatser, mot
för de flesta länder. Den internationella politiska
den drabbade statsdiskussionen har därför gått vidare och idag är det
ledningens vilja, med
centrala begreppet istället »skyldighet att skydda«
motiveringen att säkra (eng. Responsibility to protect). Detta begrepp söker
närmast lyfta fram den etiska dimensionen i intergrundläggande
mänskliga rättigheter nationella relationer och begreppet har fått en
starkare ställning och legitimitet genom att bli
när dessa kränkts i
särskilt omnämnt i en enhälligt antagen resolution
ett land.
från FN:s säkerhetsråd, nr 1674. De situationer
som »skyldighet att skydda« gäller, handlar om att
skydda en befolkning från folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott
mot mänskligheten.
Det är angeläget att försöka finna former att gå vidare i arbetet med tidig förvarning och insatser som skyddar befolkningar mot uppenbara kränkningar av
mänskliga rättigheter – oavsett vem som begår dessa. Den erfarenhet av kolonialism, protektionism, och numera också globalisering, som de flesta av världens
länder faktiskt varit och är utsatta för, skapar dock en misstro mot den eventuella goda vilja som resursstarka stater i Nord kan ha, när uppenbara kränkningar sker i en stat. Bortsett från det knepiga i att på ett tidigt stadium kunna säga
med någorlunda säkerhet var en allvarlig situation är på väg att uppstå, måste
också ett grundläggande förtroende byggas upp mellan länder. Annars kommer
stater inte att acceptera intrång i det egna landet, inte ens för att förhindra att
allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter sker.
»
47
48
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
Vägen till en sådan global, förtroendebaserad ordning är tyvärr än så länge
lång och svårframkomlig. Därför kommer konflikter, krig och systematiska
kränkningar att fortgå, liksom arbetet med att reda ut både moraliska och juridiska aspekter på sådana händelser, också i de mest sköra och utmanande situationer. Den dominerande problematiken blir då hur en övergång mellan krigets
och konfliktens kanske totalt kollapsade rättssystem till en fungerande, normal
rättsordning, kan se ut.
Olika typer av övergångsordningar
– med eller utan rättvisa
3.4|
Uprimny4, tala om fyra typer av övergångsordningar i fråga om
rättssystem. Den första utgörs av »självamnesti« – dvs en lagstiftning som ger åtalseftergift i det fall brott har skett (som i Spanien efter general Franco, eller som i
tidigare lagstiftningar i Colombia). En andra typ utgörs av åtalseftergifter men med
viss kompensation till offren (El Salvador, Chile) och i den tredje typen motsvarande åtalseftergift men efter att ansvarighet först konstaterats (Sydafrika). Slutligen har vi den form av punitiva (straffande) övergångsordningar som representeras
av Nürnbergrättegångarna, liksom motsvarande för Rwanda och det forna
Jugoslavien.
Varje övergångsordning – med eller utan rättskipning – reflekterar maktförhållandena i det land där processen sker. Den mest abrupta formen bygger på att
ett grovt streck dras över det förflutna, i varje avseende. I Spanien, liksom i El
Salvador efter inbördeskriget, beslöt sittande regeringar om amnesti för sig själva.
Många länder har inte rört denna lagstiftning även efter att demokrati införts.
I Chile, för att fortsätta med exemplen ovan, skedde övergången mellan militärdiktatur och demokrati gradvis. Inflytandet från delar av Chiles militär över det
politiska livet fanns kvar långt efter installationen av den förste demokratiskt
valde presidenten efter åren med militär diktatur, Aylwin, 1990. Det var inte förrän så sent som 2004 som Chiles högsta domstol slog fast att general Pinochet
inte hade immunitet mot att åtalas.
Den tredje kategorin i Uprimnys indelning inbegriper bland annat Sydafrika.
Där fanns i princip möjlighet, inte bara till amnesti för förbrytare, utan också till
kompensation för offren. Så var också omdaningen i Sydafrika närmast att likna
vid ett paradigmskifte. Det var en total omvandling av det politiska livets strukturer – från apartheid till en demokratisk konstitution. Att sedan det dagliga
livet i Sydafrika fortfarande är märkt av landets historia är varken unikt för Sydafrika eller oväntat. Vägen är fortfarande lång mot stabil utveckling och intern
MAN KAN, ENLIGT
FRED OCH SÄKERHET OCH DET INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
säkerhet, men den konstitutionella och politiska grunden för en sådan utveckling har åtminstone lagts.
Den sista kategorin gäller situationer där ena sidan besegrat den andra.
Tyskland och Japan hade efter andra världskriget föga att komma med till försvar
i de rättegångar som följde. Detsamma gäller folkmordets iscensättare i Rwanda. I
dessa fall är det entydigt vem som har både moral och rätt på sin sida, liksom
kontroll över rättsprocessen. När »rätt sida vinner«, har omvärlden inget problem
med en sådan situation, men flera bedömare påpekar att det i sådana situationer
– hur »rätt« man än har – alltid finns en risk för hämnd och övervåld när den ena
sidan uppfattar sig ha ett både moraliskt, rättsligt och militärt övertag. En domstols integritet är det första skyddet mot en sådan utveckling.
Rättsordningens betydelse
för fred och säkerhet
3.5|
strukturella som innehållsliga argument för en rättsordnings
betydelse för fred och säkerhet. Det är lätt att glömma bort, men de mest fundamentala delarna av ett samhälles sammanhållande kitt byggs upp av ett rättssystem som är:
DET FINNS SÅVÄL
■
förutsägbart (man »vet« när det kommer att ingripa och inte)
■
konsekvent (lika brott ger lika straff )
rättvist (dvs dömer i rimlig överensstämmelse med en allmän
rättsuppfattning).5
■
Utifrån dessa grundpelare kan man göra observationer av en rättsordnings betydelse för stabilitet också i länder som befinner sig i krig eller i krigsliknande
situationer. Det är med andra ord inte orimligt att hävda att rättssystemets
integritet och effektivitet under normala omständigheter också påverkar dess
möjlighet att fungera effektivt under och efter en akut intern eller internationell
konflikt.
Man kan identifiera tre situationer som i samband med konflikt och processer
mot fred utmanar rättssystemen i särskilt hög grad. Den första föreligger i samhällssystem med försök till politisk kontroll (»interferering«) av rättssystemet,
dvs i diktaturer och andra auktoritära system (Sovjet, Castros Kuba, Pinochets
Chile, juntornas Argentina, Suhartos Indonesien, militärdiktaturens Burma,
m fl). Den andra situationen utgörs av övergångsprocessen från ett interfere-
49
50
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
»
rande system till ett mer demokratiskt, eller i
vissa lägen från ett icke-existerande »system« till
ett nykonstruerat. Utmaningarna i fråga om rättvisa och rättskipning har i sådana övergångsskeden de senaste decennierna utvecklats till ett
särskilt område, övergångsrättvisa eller transitional
justice (jfr avsnitt 3.7 nedan). Slutligen, den situation som innebär att rättssystemet skall etablera
legitimitet genom konsekvens, kompetens och
effektivitet inom ramen för en omformad, alltmer stabiliserad och demokratisk statsbildning.
I det följande skall vi intressera oss för dilemman som gör frågan om rättvisa och övergången från en rättsordning till en annan
efter konflikt så komplicerad.
Rättssystemets
integritet och
effektivitet under
normala omständigheter påverkar dess
möjlighet att fungera
effektivt under och efter
en akut intern eller
internationell konflikt.
Juridiska och moraliska dilemman
i fredsprocesser
3.6|
konfronteras under fredsprocesser med ett knippe juridiska,
etiska och politiska dilemman. Vid sidan om respekt för det juridiska ramverket
måste en rättsordning värna om sin integritet, legitimitet och effektivitet. I fredsprocesser och post-konfliktsituationer uppstår ofta dilemman som utmanar eller
hotar principer som dessa. José Zalaquett, MR-jurist i Chile, har noterat följande
situationer av detta slag:
VARJE RÄTTSORDNING
om en vapenvila består och val kan hållas – skall fortfarande vapenföra gruppers ledare tillåtas ställa upp i val och därmed konsolidera sina
positioner?
A|
B| skall en snabb integrering av demobiliserade soldater tillåtas, så att
deras kränkningar i praktiken sopas under mattan, eller skall demobiliseringen följa ett tempo satt av rättssystemets förmåga att döma – med
de risker för återgång till våld som då finns?
C| skall konstitutioner kunna skrivas och bli giltiga i samband med
fredsprocesser, dvs relativt snabbt och utan gängse debatter i ett parlament – för fredens skull? Men är det för demokratins och rättstrygghetens skull?
FRED OCH SÄKERHET OCH DET INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
D| skall flyktingar kunna återvända snabbt, om än till etniskt rensade
områden, eller skall man i tredje land invänta rättsliga processer som
ger legal rätt att återvända, med risk att man aldrig återkommer eller
kommer till socialt omöjliga områden att återvända till?6
Dessa situationer är principiellt inte ovanliga. I det här sammanhanget tjänar de
till att illustrera den typ av avvägningar som en rättsordning har att hantera –
vare sig vi talar om en etablerad rättsordning, eller en övergångsordning.
3.7|
Former för rättsliga övergångsordningar
7
varje rättslig övergångsordning är att det existerande rättssystemet av någon anledning inte är kapabelt att hantera den mängd eller typ av
brott och kränkningar som begåtts under konflikten eller diktaturen. Den kvantitativa aspekten, dvs att man inte i rimlig tid hinner klara antalet mål med tillgängliga resurser, är ofta ett viktigt argument i dessa situationer. Det har t ex
varit centralt i Rwanda vid etablerandet av det
speciella förfarande som Gacaca-systemet inneOm det är fred
bär. Det finns också en kvalitativ argumentation i
och säkerhet
sammanhanget, vilken går ut på att den karaktär
som processen
som exempelvis folkmord eller brott mot mänskskall bidra till måste
ligheten har i väpnad konflikt – inte sällan med
den kompletteras med massvåldtäkter som ett av många inslag – är sådan
att konventionella rättsprocesser inte i tillräcklig
rehabiliterande och
grad kan skapa rättvisa, varken åt offer eller försociala inslag som en
övare. Sådana processer är utformade efter lagens
del av rättsprocessen.
krav på bevisföring och kan därför bara i begränsad omfattning gottgöra den skada som skett. Om
det är fred och säkerhet som processen skall bidra till måste den kompletteras
med rehabiliterande och sociala inslag som en del av rättsprocessen.
Icke desto mindre är lagföring av grova brott – vilken form den än tar sig – en
omistlig del av rättsliga övergångsordningar. Det sätt på vilket grova brott lagförs i övergångsordningar kan dock skilja sig från normala förhållanden.
Exempelvis kan användandet av »rabatt« på straffsatser för enskilda åtalade eller
lindring i skadeståndskrav, i utbyte mot sanning eller fredsavtal, vara vanligare i
övergångsskeden. Det behöver dock inte vara så; det originella är den tillfälliga
ordningen i sig. Som exempel på detta kan nämnas inrättningen »Special Panel«
på Östtimor (se avsnitt 3.8 nedan) som bestod av både internationella och nationella domare. Även om den var en temporär inrättning som under en bestämd
UTGÅNGSPUNKTEN FÖR
»
51
52
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
tid gavs i uppgift att lagföra brott begångna lokalt, tillämpades inte lägre straffsatser.
Med andra ord avkunnas i övergångsordningar inte sällan domar som uppfattas som stränga på den nationella nivån, vilket kommer av att de skall stå i
samklang med internationell praxis för samma brott. Inom ett nationellt rättssystem är straffreducering ofta inbyggd i en övergångsordning, vare sig systemet
är formellt – som i Colombia med lag 975 från 2005 – eller informellt som i
Östtimor (Badame-systemet, avsett för mindre
brott) eller Rwanda (Gacaca).
I övergångsfaser
I övergångsfaser finns en fråga som tycks framfinns en fråga
stå som den mest centrala på såväl den individusom tycks framella som nationella nivån: frågan om sanningen
stå som den mest
och dess innebörd: »Vad hände mina försvunna
centrala på såväl den
släktingar? Vad hände när presidenten mördades?
Vad hände i fängelserna och på polisstationerna?
individuella som
Vem skyfflade igen massgravarna?«
nationella nivån:
Om inte parlament förmår skapa kommissiofrågan om sanningen
ner med uppgift att systematiskt söka och samla
och dess innebörd.
information om ett mörkt förflutet, har det inte
sällan varit en NGO eller kyrklig organisation
(som t ex i Latinamerika) som tagit på sig denna uppgift; inte sällan med stora
personliga risker för dem som arbetar med att samla in information.
Det som gör rapporter från sannings- och försoningskommissioner till monumentala dokument är ofta den del av rapporten som gäller vittnesmålen; berättelserna
från var och en som tagit möjligheten till vara, att berätta sin egen, personliga
berättelse från den mörka tiden.
Som en del av sanningskommissionernas arbete, eller ibland som särskilda
beslut, har det skapats mekanismer för kompensation eller gottgörelse (eng.
reparation) för människorättskränkningar som enskilda eller grupper åsamkats
under en väpnad konflikt eller en diktaturperiod. Sådana mekanismer har skapats
i många länder efter inbördeskrig/diktatur, som Chile, Argentina, Sydafrika,
Malawi, Haiti och El Salvador.8 I detta sammanhang finns det exempel på såväl
materiella som symboliska former för kompensation, liksom individuella och
kollektiva, från bynivå till regional nivå.
Försoning är en aspekt av fred och säkerhet efter inbördeskrig som det ofta
refereras till. Det finns otaliga förslag till definitioner av »försoning« i ett politiskt
sammanhang. Många sätter likhetstecken mellan försoning och förlåtelse, inte
minst genom att den sydafrikanska sannings- och försoningskommissionen ofta
refererade till förlåtelsen som den mekanism varigenom försoning kunde uppnås. En annan uppfattning, som jag för egen del ansluter mig till, säger att förlå-
»
FRED OCH SÄKERHET OCH DET INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
telse är ett individuellt begrepp i den meningen att förlåtelsen kan ges utan att
mottagaren vet om det – om denna person över huvud taget lever. Samtidigt kan
en person neka en önskan om att bli förlåten, eller få förlåtelse. Kort sagt: det
finns inte med nödvändighet någon mänsklig relation etablerad i ordet »förlåtelse«.
Det behöver det däremot finnas i begreppet »försoning«. För att försoning ska
kunna ske måste åtminstone två personer enas, dvs försonas. Försoning blir därmed ett strukturellt begrepp som bygger relationer och utgör en byggsten för ett
samhälle om man så vill. Förlåtelsen, däremot, är individuellt styrd och kan
stanna med den enes ovilja – till skillnad från försoningen. Min uppfattning är
därför att försoning kan ges en användbar betydelse i politiska sammanhang,
medan förlåtelse är svårare att använda på denna nivå.
I en mening är »försoning« både ett kännetecknande inslag i en fredsprocess,
och ett slutmål för samma process. Kanske är det därför som ordet så ofta använts
i fredsbyggnadsprocesser världen över.
Slutligen, en övergångsordning i ett rättssystem måste också förbereda för sitt
eget avslut och upphörande. Institutionell reformering av existerande eller nyinrättade rättsliga institutioner är, lika mycket som lagföringen av enskilda brott,
en omistlig del av övergångsordningens uppgifter. Här hamnar vi i det mycket
breda fält som kallas säkerhetssektorreform – SSR – men som naturligtvis, när vi
talar om rättskipning, handlar uteslutande om de civila myndigheternas rättsvårdande instanser.9
Rättsordningars samspel
för fred och säkerhet
3.8|
internationell rättsordning som utvecklats i relation till såväl
mellan- som inomstatliga krig och konflikter, illustrerad av begrepp som folkrätt,
humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Den normativa grunden för denna utveckling har lagts inom ramen för det moderna, internationella samfundets mer
än hundraåriga normativa och rättsliga traditioner. Under samma tid har statssystemet utvecklats och i viss mån förfinats. Av det gamla mandatsystemets och
kolonialismens stegvisa självständighetsplaner finns – efter Östtimor – bara ett
enda fall kvar att lösa, Västsahara. I och med denna penetration av statssystemet
över hela den bebodda världen, har också de olika normativa system som finns
inom länder, för lagföring, rättskipning och återanpassning, kommit varandra
närmare. Särskilt i federala stater, men också i samband med att självstyrande
områden (autonomier) skapas, eller att olika grupper ges kollektiva minoritetsrättigheter, ges utrymme för variationer i de rättsliga systemen.
VI HAR IDAG EN
53
54
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
Vi kan idag skönja ett framväxande relationsmönster – komplicerat men angeläget att studera – av ömsesidig påverkan mellan nationella, internationella och
lokalt förankrade rättsordningar (se exempel från Östtimor nedan). Var och en
av dessa har sina egna kännetecken, samtidigt som de alla berör – och berörs av
– hur väpnade interna konflikter avslutas och hur fredsbyggande insatser sker.
Detta mönster illustreras i Figur 1.
FIGUR 1| TRE TYPER AV RÄTTSORDNINGAR, PÅ VÄG
MOT INTENSIVARE RELATIONER MED VARANDRA
Internationell, folkrättslig ordning
(A)
Informell, lokal
rättsordning
(B)
(C)
Nationell, formell
rättsordning
Relationen (B) är den mest utvecklade idag, upp till den nivå där exempelvis
internationella konventioner blir till nationell lagstiftning (vilket exempelvis är
fallet med den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter i Sverige),
eller internationella domar föranleder att nationell lagstiftning måste ändras eller
praxis i nationella domstolar omprövas. De suveräna staterna har skapat gemensamma organ som även har en rättslig kompetens. Detta belyser integrationen
mellan den nationella och den internationella rättsordningen, som framgick i
skriftens inledningskapitel.
Relationen mellan en formell, nationell lagstiftning och en lokal och informell
rättsordning (C) är ibland föremål för inträngande analys och insatser inom olika
länder. Det finns ingen gemensam form för staternas anpassning av sin nationella lagstiftning till eventuella existerande informella system i landet, men stater är
ändå skyldiga att upprätthålla och försvara mänskliga rättigheter också när en
sådan anpassning sker.
Så till relationen (A), vilken kanske är den mest utmanande, sett ur ett fredsoch säkerhetsperspektiv. Den kanske starkaste motkraften i långa loppet till nya
konflikter är en konsekvent normativ struktur, från lokalsamhället till den internationella nivån. En sådan struktur förverkligas på olika sätt på olika nivåer, men
den delar grundläggande principer om ansvarighet och rättvisa. Domstolar och
rättsliga processer har störst möjlighet att bli effektiva instrument för fred och
försoning om de på alla nivåer bärs upp av samma legitimitetsstrukturer, baserade på principer som ansvarighet och rättvisa. Sådana normativa och praktiska
FRED OCH SÄKERHET OCH DET INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
instrument för ett samhällsbygge arbetar alltid långsiktigt och det är just däri
som deras freds- och säkerhetsskapande potential ligger. Att utveckla sådana
sammanhållna strukturer är en utmaning för såväl de internationella och nationella rättssystemen som internationella organisationer.
Avslutningsvis kan vi notera, att det skulle vara ett väsentligt bidrag till fred
och säkerhet i framtiden om den internationella rättsordningens instrument och
mekanismer finner en möjlighet att relatera på ett konstruktivt sätt till de informella rättsordningar som finns. En
sådan utveckling skulle inte behöva
betyda att man överger eller tumExempel på hur lokala och internationella rättsmar på grundläggande normer och
ordningar kan samspela i fredsprocesser:
principer, utan snarare att existe■ ÖSTTIMOR
10
rande normers tillämpning och tolkÅr 2001 beslöt UNTAET att integrera den
ning i lokala miljöer utvecklas. Detta
lokala och än idag praktiserade traditionen kallad
Badame, för att hantera mindre allvarliga brott
skulle både vara ett uttryck för
inom ramen för den lag som man inrättade för att
respekt för integrerade rättsuppfattetablera sanningskommissionen i landet, Komningar och en praktisk väg att skapa
missionen för Mottagande, Sanning och Försoning,
legitimitet för fredsavtal och rättvisa
CAVR.11 För allvarliga brott – i praktiken endast
efter konflikter och krig. Kort sagt,
de grövsta internationella brotten – skapade
det skulle innebära en betydelsefull
UNTAET parallellt en »enhet för undersökning av
förstärkning av varje ansträngning
allvarliga brott« (Serious Crimes Unit, SCU) vid
att skapa ett globalt samhälle av rättdistriktsdomstolen i huvudstaden Dili. Detta var
alltså en åklagarmyndighet, och de åtalade
visa och fred.
ställdes inför »Special Panels for Serious Crimes«
med två internationella och en timoresisk domare.
De två rättsliga systemen fungerade parallellt och
behandlade olika typer av brott. SCU verkade
fram till 2005. Då hade 84 personer dömts i 55
rättegångar, tre hade frikänts.
När en person i Östtimor avtjänat ett straff utmätt av den internationella domstolen, måste
han/hon ändå genomgå en badameprocess i sin
hemby, för att ha möjlighet att komma tillbaka
och leva i säkerhet där. Uppdelningen mellan
»allvarliga« (eng. serious) respektive »mindre
allvarliga« brott är inte relevant ur ett badameperspektiv; den uppdelningen är en internationell
bedömning. Det finns de i Östtimor som säger
att fängelsetiden sitter man av för omvärldens
skull, medan »Badame är till för oss«, för att
värna landets egen rättsuppfattning.
55
56
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
FOTNOTER
1| An Agenda for Peace, 1992, para 17.
än det betydligt mer komplexa området transitional justice eller övergångsrättvisa.
2| Se vidare Linnea Gerstners avsnitt 4 nedan.
8| Andra fall, utanför ett system för över-
3| Folkmordskonventionen (Convention on
gångsrättvisa, är Tysklands ersättningar till
the Prevention and Punishment of the Crime of
tvångsarbetskraft under Andra världskriget, lik-
Genocide) antgos av FN:s medlemsstater 1948.
som USAs kompensation efter interneringen
Se vidare avsnitt 4.4.1 nedan.
av japaner i USA under Andra världskriget.
4| Se Uprimny, »Las enseñanzas del análisis
comparado: procesos transicionales, formas
För en översikt, se de Greiff, The Handbook of
Reparations, 2006.
de justicia transicional y el caso colombiano.«
9| Ett exempel på en organisation som ger
I: Justicia sin transición? Verdad, justicia y repa-
tekniskt stöd till återuppbyggnaden av rätts-
ración para Colombia, 2006, sid 33.
system efter väpnad konflikt är ILAC, Inter-
5| Jfr ovan under avsnitt 1.3.
national Legal Assistance Consortium. Med
6| Se Zalaquett, »Confronting Human Rights
säte i Stockholm assisterar den rättsvårdande
Violations Committed by Former Governments:
myndigheter i krigshärjade länder att konsoli-
Principles Applicable and Political Constraints«.
dera sin verksamhet.
I: State Crimes. Punishment or Pardon. Papers
and Report of the Conference Nov 4–6, 1998.
7| Följande avsnitt beskriver institutionella
lösningar för rättsskipning i ett övergångs-
10| United Nations Transitional Authority
for East Timor (UNTAET)
11| Eng. Commission for Reception, Truth
and Reconciliation
skede. Beskrivningen går in i men är snävare
Litteratur
Abu-Nimer, Mohammed, (ed), Reconciliation. Justice, and Coexistence. Theory and
Practice, Lexington Books, Lanham, 2001.
An Agenda for Peace. Preventive diplomacy, peacemaking and peace-keeping. Report of
the Secretary-General, United Nations, 1992.
Bell, Christine, »Peace agreements and human rights: implications for the UN«.
I: White, D. Nigel och Klaasen, Dirk (eds.) The UN, human rights and post-conflict
situations, Juris Publications, Manchester, 2005.
Bell, Christine, »Peace agreements: Their Nature and Legal Status«, American
Journal of International Law, Vol. 100:373, 2006.
Colmenares Olívar, Ricardo, »Los Derechos de los Pueblos Indígenas«. Caracas,
Editorial Jurídica Venezolana, 2001.
Hannum, Hurst, Human Rights in Conflict Resolution: The Role of the Office of the
High Commissioner for Human Rights in UN Peacemaking and Peacebuilding. Fletcher
School of Law and Diplomacy, Tufts University. Mimeo, 2005.
FRED OCH SÄKERHET OCH DET INTERNATIONELLA RÄTTSSAMHÄLLET
Hayner, Priscilla B., Unspeakable truths: Facing the Challenge of Truth Commissions,
Routledge: New York och London, 2002.
Nordquist, Kjell-Åke, »East Timor – Intervention, State-Building, and
Reconciliation«. I: Österdahl, Inger, (ed.), Is Intervention Humanitarian?, Report
62. Dept. of Peace and Conflict Research, Uppsala Univazersity, Uppsala, 2002.
Teitel, Ruti G, Transitional Justice. Oxford University Press, 2000.
de Greiff, Pablo, (ed.), The Handbook of Reparations. The International Center for
Transitional Justice. Oxford University Press: New York, 2006.
Thompson, Janna, Taking Responsibility for the Past. Reparation and Historical Justice,
Polity Press, Cambridge, 2002.
Uprimny Yepes, Rodrigo, »Las enseñanzas del análisis comparado: procesos
transicionales, formas de justicia transicional y el caso colombiano«. I: Justicia sin
transición? Verdad, justicia y reparación para Colombia. Centro de Estudios de Derecho,
Justicia y Sociedad, Bogotá, 2006.
Zalaquett, José, »Confronting Human Rights Violations Committed by Former
Governments: Principles Applicable and Political Constraints«. I: State Crimes.
Punishment or Pardon. Papers and Report of the Conference Nov 4–6, 1998, The Aspen
Institute, USA, 1998.
57
58
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR…
LINNEA GERSTNER
4| Betydelsen av
internationellt straffansvar för främjande
av fred och säkerhet
Det kan inte finnas någon fred utan rättvisa, ingen rättvisa utan lag och ingen
betydelsefull lag utan en domstol som kan besluta vad som är rättvist och lagligt
under alla omständigheter.1
4.1|
Inledning
I DETTA AVSNITT belyses en specifik fråga inom det internationella rättssamhället;
nämligen utmätande av straffansvar genom internationell straffrätt. Som en
introduktion ges först en definition av internationell straffrätt varefter den
teoretiska kopplingen mellan detta rättsområde och internationell fred och
säkerhet beskrivs. Härefter presenteras den historiska utvecklingen av internationell straffrätt med syfte att ge en djupare förståelse för hur den nutida internationella straffrätten fungerar, vilket behandlas därefter. Slutligen presenteras
några sammanfattande reflektioner kring hur den internationella straffrätten i
praktiken ska kunna främja internationell fred och säkerhet i framtiden.
59
60
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
4.1.1| Vad är internationell straffrätt?
Den internationella straffrätten innefattar de normer som reglerar ansvar för
internationella brott enligt folkrätten.2 Internationella brott är kränkningar av
internationella regler som medför individuellt straffansvar för de individer som
utför handlingen eller på annat sätt är kopplade därtill.3 Medan folkrätten i övrigt
reglerar statligt ansvar för kränkningar av internationella regler, är det således
den internationella straffrättens uppgift att komma åt individerna som utför eller
står bakom handlingarna.
När internationella brott såsom folkmord, brott mot mänskligheten eller
krigsförbrytelser (hädanefter krigsbrott), dvs kärnbrotten (se avsnitt 4.4), begås,
är det först och främst staternas uppgift att tillförsäkra att förbrytaren ställs inför
rätta. Den internationella straffrätten börjar alltså på nationell nivå med staters
agerande. I vissa internationella traktater, såsom Stadgan för den internationella
brottmålsdomstolen, Folkmordskonventionen och Genèvekonventionerna från
1949, finns det krav på stater att agera när vissa konventionsregler överträds.
Det finns även de som framhäver att det finns en generell sedvanerättslig plikt
för stater att åtala eller utlämna personer som begår internationella brott.4 Trots
detta är det få personer som ställts inför rätta för internationella brott på nationell
nivå. Det talas om att en anda av strafflöshet råder.
4.1.2| Samband mellan internationell straffrätt
och fred och säkerhet
Internationella brott såsom folkmord och brott mot mänskligheten är till sin
natur ett hot mot internationell fred och säkerhet. Det finns ett flertal teorier
om hur dessa hot mot freden kan hanteras och det finns många praktiska
exempel på hur det internationella samfundet sökt lösa dessa situationer. De
praktiska exemplen varierar från diplomatiska medel till väpnad intervention.
En framträdande åsikt är att hotet inte helt kan elimineras förrän de personer
som utfört gärningarna – om de är i livet – ställs inför rätta och rättvisa på så vis
utmäts. Det är mot bakgrund av den idén som det internationella samfundet har
skapat tribunaler med uppgift att utmäta straffansvar. Detta arbete kan därför
ses som ett led i strävan att säkerställa internationell fred och säkerhet och utveckla ett sammanhängande internationellt straffrättssystem (se nedan).5
Ett av de centrala målen bakom den internationella straffrätten är således
säkerställande av internationell fred och säkerhet.6 Teorierna som ligger till grund
för detta ambitiösa mål är många och grundar sig på idén som uttryckts ovan,
nämligen att hotet mot internationell fred och säkerhet inte fullständigt kan
elimineras förrän förövarna hålls ansvariga och då det internationella samfundet
BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR…
sökt övervinna andan av strafflöshet som tidigare har varit rådande när internationella brott såsom folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten
begåtts.
Det mest uppenbara skälet till varför det är viktigt att utmäta straffansvar är
att förövaren då inte längre besitter möjligheten att fortsätta eller återuppta de
gärningar som har stört internationell fred och säkerhet. Den internationella
straffrätten kan således ha en preventiv verkan. Det preventiva syftet med straffet
sträcker sig emellertid längre än att det förhindrar
förövaren att begå fler brott.
Ett av de
Internationella brott utgår ofta från personer i
centrala målen
ledarpositioner. Om ledaren bestraffas underbakom den inter- mineras dennes inflytande hos anhängare och
nationella straffrätten sympatisörer. Handlingarna som har företagits
är säkerställande av
stigmatiseras då det internationella samfundet
fördömer dessa såsom internationella brott för
internationell fred
vilka straffansvar utkrävs. Ytterligare en konseoch säkerhet.
kvens av detta kan vara att anhängarna blir
mindre villiga att stödja ledaren om de inser att de
själva riskerar straffansvar. Det är således inte endast den straffade ledarens
potentiella framtida brott som förebyggs utan även de gärningar som anhängare
kan tänkas företa.7
Det har ofta visat sig att våld banar väg för ytterligare våld. När exempelvis
folkmord, krigsbrott eller brott mot mänskligheten begås mot en grupp väcks
ofta ett begär efter upprättelse. Detta sker ofta i form av hämndaktioner och
därmed fortsatt våld. Ett alternativ till våldet är att förövaren bestraffas av samhällets domstolar eller tribunaler. Om offren ser att rättvisa utmäts å deras
vägnar minskar risken för att de tar lagen i egna händer och därmed förebyggs
en upptrappning av konflikten eller utbrytande av framtida konflikter mellan
samma parter. Detta är idén, även om den inte alltid fungerar i praktiken.
Bestraffningen av en person som har begått brott i en konflikt kan även påverka potentiella förbrytare i andra situationer. Man talar om straffrättens avskräckande effekt. Som påpekats har en majoritet av de personer som begått
internationella brott genom tiderna undgått straffansvar. De flesta förbrytare
förlitar sig således på att de inte kommer att möta några konsekvenser av sina
handlingar så länge de inte förlorar konflikten (en åsikt vilken i sig bidrar till att
våldet eskalerar). När förövare å andra sidan börjar föras inför rätta hämmas
denna anda av strafflöshet och potentiella förbrytare inser följaktligen att de kan
komma att hållas ansvariga för sina gärningar vare sig de vinner eller förlorar
konflikten. På så sätt kan det internationella samfundet via straffrättsliga
åtgärder visa att etniskt hat och våld kan kosta förövarna mer än det ger dem.
»
61
62
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
Genom att skapa fora för utmätande av straffansvar kan strafflösheten, som
tidigare skapat en känsla av trygghet hos förbrytarna, upphöra, samtidigt som
framtida förbrytare avskräcks från att begå brott som hotar internationell fred
och säkerhet.8
Det skall dock tilläggas att trots det attraktiva i idén om straffrättens avskräckande effekt, har det visat sig svårt att ange
Om offren ser att exempel där den avskräckande verkan varit framgångsrik. Därmed inte sagt att effekten inte finns.
rättvisa utmäts
Det är dock komplicerat eftersom det handlar om
å deras vägnar
att påvisa att en viss åtgärd (utkrävandet av straffminskar risken för
ansvar för grova brott) har resulterat i frånvaron
att de tar lagen i egna av ett visst beteende (förövandet av fler grova
brott). Med de senaste decenniernas starka uthänder och därmed
veckling i fråga om internationella normer och
förebyggs en upptrappning av konflikten institutioner torde möjligheterna att påvisa straffrättens avskräckande verkan vara större i framtiden
eller utbrytande av
än de varit historiskt.9
framtida konflikter
Ovan har några av de teorier som ligger till
mellan samma parter. grund för straffrättens betydelse för fred och
säkerhet presenterats. I det följande ges en något
mer utförlig introduktion till den internationella straffrätten vilket förhoppningsvis ger läsaren en möjlighet att själv bedöma betydelsen av, och möjliga
nackdelar med, internationell straffrätt.
»
4.2|
En kort historisk översikt
FÖR ATT FÖRSTÅ tolkningen av nutida internationell straffrätt och för att kunna
relatera denna till säkerställandet av fred och säkerhet, är det nödvändigt att se
regleringarna och utvecklingen i ett historiskt perspektiv. Den historiska utvecklingen av internationell straffrätt presenteras därför nedan.
4.2.1| Den internationella straffrättens början
Det internationella samfundet har strävat efter att råda bot på strafflösheten på
diverse sätt ända sedan början av 1900-talet. I fredsfördraget i Versailles som
upprättades efter första världskriget ingick ett flertal artiklar som behandlade
frågan. Exempelvis står det uttryckligen att Kaiser Wilhelm II av Tyskland
skulle hållas ansvarig för att ha brutit mot internationell moral och avtals
okränkbarhet.10 Denna rättegång materialiserades emellertid aldrig då Kaiser
BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR…
Wilhelm II erhållit asyl i Nederländerna som vägrade överlämna honom till det
internationella samfundet.
Dessutom tillsattes en kommission som hade till uppgift att utreda vem eller
vilka som kunde ställas till ansvar för vissa av de kränkningar av den humanitära
rätten som hade utförts under kriget. Kommissionen rekommenderade att 907
andra tyskar skulle ställas inför rätta. Tyskland var emellertid motvilligt till att
samarbeta i utlämnandet av dessa individer till en internationell domstol och
insisterade på att de istället skulle ställas inför rätta i Tyskland. De allierade
överlät åtalet till en tysk domstol (tyska Reichsgericht) och slutligen ställdes
endast 13 personer inför rätta, varav sex dömdes i Leipzig 1921.11
Efter andra världskriget ville de allierade försäkra sig om att samma misstag
inte skulle upprepas. För att säkerställa att de individer som brutit mot internationella normer hölls ansvariga etablerades två internationella militära tribunaler
(i fortsättningen IMT), en i Nürnberg och en i Tokyo. Dessa tribunaler hade till
uppgift att ställa de personer som innehade centrala positioner inför rätta. Samtidigt hölls ett flertal rättegångar i de ockuperade områdena i Filippinerna, Kina,
Tyskland och Frankrike. I dessa rättegångar ställdes de personer som inte höll
lika centrala positioner inför rätta för brott som betraktades vara mer geografiskt begränsade till sin natur.12
De brottsrubriceringar som var tillgängliga under stadgarna för dessa tribunaler
var krigsbrott, brott mot mänskligheten samt brott mot freden (även kallat
aggressionsbrottet). Mycket kontrovers väcktes till följd av dessa brottsrubriceringar. Ett av de viktigaste argumenten i denna debatt var frågan om retroaktiv
rättstillämpning och att legalitetsprincipen, som är en av straffrättens hörnstenar, skulle ha kränkts. Meningarna går fortfarande isär vad gäller frågan om
huruvida dessa gärningar var kriminaliserade redan innan rättegångarna ägde
rum. Krigets lagar hade som bekant redan kodifierats genom bland annat Haagkonventionerna från 1899 och 1907, vilket var anledningen till att krigsbrott var
den minst kontroversiella brottskategorin i stadgan. Emedan krigsbrott hade
viss bas i internationella konventioner, ansåg många att brott mot mänskligheten
och aggressionsbrottet var nya koncept. Mot denna kritik anfördes bland annat
att även om »brott mot mänskligheten« som begrepp var nytt, ansågs de individuella åtalspunkterna härunder (såsom mord, slaveri och tortyr) som kriminaliserade i stort sett i alla dåtida rättssystem. Det framhölls att aggressionsbrottet
hade sin grund i Kellogg-Briand-pakten från 1928 men då denna endast handlade
om statsansvar ansågs pakten inte kunna åberopas som grund för individuellt
straffansvar.13
En annan känslig punkt som har framförts som kritik mot rättegångarna är
frågan om »vinnarnas rättvisa«, det vill säga, att det endast var förlorarna i kriget
som hölls ansvariga inför domstolar etablerade av krigets vinnare.
63
64
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
4.2.2| Den senaste utvecklingen
FN:s folkrättskommission har, alltsedan den etablerades 1946, strävat efter att
etablera en permanent internationell brottmålsdomstol. Under det kalla kriget
var folkrättskommissionen och det internationella samfundet dock hämmade i
denna ansträngning, då utvecklingen i fråga om strafftillämpning genom internationella domstolar i stort sett stod stilla under denna period. Efter Berlinmurens fall har emellertid mycket hänt. Den internationella straffrätten har
utvecklats nästan explosionsartat sedan 1990-talets
början genom bland annat upprättandet av den
Den interInternationella krigsförbrytartribunalen för det
nationella
forna Jugoslavien (ICTY) och den Internationella
straffrätten har
krigsförbrytartribunalen för Rwanda (ICTR).
utvecklats nästan
Dessa tribunaler etablerades av FN:s säkerhetsråd
explosionsartat sedan
som ett gensvar på de fruktansvärda händelser
som ägde rum på Balkan-halvön i början av 901990-talets början.
talet samt morden, eller snarare slakten, på över
800 000 män, kvinnor och barn under en tremånadsperiod i Rwanda 1994. Tribunalerna är ad hoc, dvs de är tillfälliga och har
endast till uppgift att utreda och utmäta individuellt straffansvar för gärningar
som har begåtts inom en viss tidsrymd och på en viss plats. För ICTY innebär
detta att de endast kan utreda handlingar som företagits från och med 1991 och
som har ägt rum i forna Jugoslavien. ICTR:s jurisdiktion gäller endast gärningar
som har företagits under 1994 i Rwanda.
Andra exempel på internationella tribunaler som har upprättats under det
senaste decenniet är Specialdomstolen för Sierra Leone (hädanefter SCSL) och
Kambodjadomstolen (Extraordinary Chambers in the Courts of Cambodia,
hädanefter ECCC). Grunden för dessa tribunaler skiljer sig markant från ICTY
och ICTR som skapades av FN:s säkerhetsråd. SCSL och ECCC skapades istället i samarbete med staten där de är belägna. Tribunalerna får således sin legitimitet på bas av att värdstaten har godkänt deras etablerande. Stadgorna är en
blandning av internationella och nationella regler och sammansättningen av
domare och åklagare är en blandning av internationell och nationell personal. På
grund av formen för dessa tribunaler kallas de internationaliserade eller hybridtribunaler.14
Den viktigaste utvecklingen som skett inom detta område det senaste decenniet är emellertid etablerandet av den permanenta Internationella brottmålsdomstolen (hädanefter ICC). I kommande avsnitt ges en redogörelse för denna
banbrytande domstol.
»
BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR…
Internationell straffrättsprocess
– Internationella brottmålsdomstolen
4.3|
ihärdigt arbete och försök att etablera en permanent internationell
brottmålsdomstol, undertecknades stadgan för Internationella brottmålsdomstolen (hädanefter Romstadgan) på en diplomatkonferens i Rom, 1998. I stadgan
står det inskrivet att domstolen inte kan etableras förrän 60 länder ratificerat
den.15 Den 1 juli 2002 inträdde det efterlängtade datumet då domstolen äntligen
kunde upprättas i Haag, Nederländerna. I skrivande stund har 105 länder ratificerat stadgan. Dessa länder är så kallade stadgeparter. Då domstolen är en traktatbaserad institution är dess jurisdiktion i princip begränsad till stadgeparterna, till
skillnad från ICTY och ICTR som är baserade på en resolution tagen av FN:s
säkerhetsråd under kapitel VII i FN-stadgan i respons till ett specifikt hot mot
internationell fred och säkerhet.
EFTER 50 ÅR AV
4.3.1| Domstolens organ
Domstolen består av fyra organ; kammaren, presidiet, åklagarens kansli och
registratorskontoret.16 Kammaren är indelad i tre avdelningar; överklagandeavdelning, rättegångsavdelning och förundersökningsavdelning. Kammaren skall
bestå av 18 domare, varav i dagsläget tio är män och sju är kvinnor (en post är för
närvarande vakant). Av de 18 domarna väljs en till president. För närvarande är
det Philippe Kirsch från Kanada som innehar den posten. Vid sin sida har han
förste vicepresidenten, Akua Kuenyehia från Ghana, och andra vicepresidenten,
René Blattmann från Bolivia. Tillsammans bildar de presidiet. Presidiet ansvarar
bland annat för administrationen av domstolen, framför allt kammaren. När det
gäller gemensamma angelägenheter vänder sig presidiet även till åklagarens
kansli för att samordna dessa områden.
Åklagarens kansli styrs av chefsåklagaren som för närvarande är argentinaren
Luis Moreno Ocampo. I kansliet ingår även två biträdande åklagare. Åklagarkansliets uppgift är både att undersöka och väcka åtal för gärningar som är att
betrakta som brott enligt Romstadgan.
Registratorskontoret ansvarar för administrativa uppgifter av icke-juridisk
karaktär. Inom detta verksamhetsområde ligger bland annat kontakten med
värdlandet (Nederländerna), kontakten med media, ärenden som rör vittnen och
offer samt frågor som berör försvarsadvokater.
En annan institution av central betydelse för domstolens verksamhet är Stadgepartsförsamlingen, vilken består av representanter från de stater som har ratifi-
65
66
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
cerat stadgan. Institutionen ansvarar bland annat för det legislativa arbetet som
rör domstolen.
4.3.2| Processförutsättningar
För att ett fall ska behandlas av domstolen måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Frågan måste hänskjutas av en behörig part. Behöriga parter är enligt
artikel 13 i Romstadgan: (1) stadgepart, (2) FN:s säkerhetsråd och (3) ICC:s
åklagare i enlighet med artikel 15. När frågan har hänskjutits till åklagarens kansli
måste situationen värderas utefter vissa kriterier
innan undersökningen kan fortskrida.
Ytterst handlar
ICC har endast till uppgift att undersöka och
komplementariåtala de allvarligaste brotten som angår hela det
tetsprincipen om,
internationella samfundet. Det första som
att endast om en stat
åklagaren måste ta ställning till inför en eventuell
saknar vilja eller
brottsutredning är således om gärningarna som
förmåga att undersöka har hänskjutits till domstolen är tillräckligt allvarliga för att falla inom domstolens materiella
eller lagföra brott
under stadgan kan ICC jurisdiktion (ratione materiae), dvs brotten under
stadgan. Brotten beskrivs närmare i del 4.4, »De
ha jurisdiktion i saken. internationella kärnbrotten«.17
Domstolen har heller inte möjlighet att
behandla några händelser som har inträffat innan domstolen upprättades den 1
juli 2002. Den temporära begränsningen bestäms inte endast av datumet då
domstolen inrättades utan även till det datum då den berörda staten blev part i
Romstadgan.18
Domstolen får utöva sin jurisdiktion med utgångspunkt från två sk jurisdiktionsprinciper; (1) territorialitetsprincipen eller (2) den aktiva nationalitetsprincipen.
Detta innebär att domstolen har jurisdiktion om (1) den stat på vars territorium
gärningen begicks är part i Romstadgan eller (2) den stat vars medborgare
anklagats för att ha begått brottet har ratificerat stadgan. Jurisdiktionen kan
således grundas på båda dessa kriterier. Även om den stat där gärningsmännen
är medborgare inte har ratificerat stadgan kan vederbörande ställas inför rätta
om de begått brotten på en stadgeparts territorium.19
Det finns ett viktigt undantag till jurisdiktionsprinciperna. Om en situation
hänförs till åklagaren av FN:s säkerhetsråd, agerande under kap VII i FNstadgan och i enlighet med Romstadgans art. 13(b), har domstolen även jurisdiktion över stater som inte är stadgeparter och över dessas medborgare. Detta
är bakgrunden till att ICC utreder brott begångna i Darfur, Sudan, som inte är
stadgepart. ICC är på så sett ett verktyg för att upprätta internationell fred och
»
BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR…
säkerhet under FN-stadgan. Om staten i fråga inte vill att ICC ska ta upp frågan
bör undersökningar påbörjas och åtal väckas mot den anklagade på nationell
nivå.
Domstolens möjlighet att ta upp ett mål bestäms av ytterligare en faktor. Som
nämnts skall domstolen komplettera nationell straffrättslig jurisdiktion, vilket
återspeglas i den sk komplementaritesprincipen. Förenklat menas med denna princip
att domstolen inte kan agera om:
1| saken är föremål för undersökning eller lagföring av en stat som har
jurisdiktion över den;
2| en kompetent stat efter undersökning av saken beslutat att inte lagföra den person som avses; eller
den person som avses redan dömts av en annan jurisdiktion för den
gärning saken gäller och en rättegång inför domstolen inte är tillåten.20
3|
Ytterst handlar komplementaritetsprincipen om, att endast om en stat saknar vilja
eller förmåga att undersöka eller lagföra brott under stadgan kan ICC ha jurisdiktion i saken. Huruvida en stat saknar vilja eller förmåga avgörs av ICC själv enligt
vissa kriterier som identifieras i stadgan.
Detta är några av de kriterier som bestämmer domstolens möjlighet att agera
genom Romstadgan. Det första kriteriet var som sagt att gärningsbeskrivningen
faller inom brottsrekvisiten21 för de brott som finns i stadgan. Detta behandlas i
följande del.
Substantiell internationell straffrätt
– de internationella kärnbrotten
4.4|
ICC HAR ENDAST jurisdiktion över fyra brott: folkmord, brott mot mänskligheten,
krigsbrott och aggressionsbrottet. Nedan beskrivs dessa brott i enlighet med
beskrivningen som ges i Romstadgan. Vissa skillnader kan förekomma mellan
definitionen som ges i Romstadgan och andra folkrättsliga regleringar och principer. De definitioner som ges i Romstadgan begränsar endast dess egen jurisdiktion och skall på intet sätt tolkas som en inskränkning av gällande folkrättsliga regler eller att den föregriper sådana regler som är under utveckling.22 Vad
gäller aggressionsbrottet har stadgeparterna ännu inte lyckats enas om en gemensam definition.23
67
68
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
4.4.1| Folkmord
Folkmord anses vara det mest allvarliga av alla brott och brukar kallas the crime
of all crimes. En av anledningarna till att det anses vara det allvarligaste brottet är
det kvalificerade uppsåt som är ett
grundläggande brottsrekvisit för
Hösten 1998, ett halvsekel efter folkmordskonfolkmord. Uppsåt är den mentala
ventionens tillkomst, kunde vi i Rwandatribunalen
avkunna rättshistoriens första folkmordsdomar.
inställning som förövaren har till
Den ena avsåg en borgmästare som hette Jeanhandlingarna (på latin kallat mens
Paul Akayesu, den andra premiärministern Jean
rea). Vid folkmord måste förövaren,
Kambanda.
utöver det generella uppsåtet i förRättegången i Akayesu-målet blev omfattande.
hållande till gärningen som sådan
Vittnesutskrifterna täcker mer än 6000 sidor.
även genomföra handlingen med
Bara domen är på 300 sidor. Vi tre domare uten viss avsikt. Förövaren genomför
vecklar där utförligt vad som enligt vår enhälliga
handlingarna för att han/hon avser
tolkning av den internationella rätten ska anses
som folkmord.
att helt eller delvis förgöra en viss
Vilka ska till exempel anses bilda en sådan
folkgrupp som är skyddad enligt
»folkgrupp« som konventionen avser att skydda?
Romstadgan eller FolkmordskonFör vår del hittade vi ingen allmänt godtagen och
ventionen, nämligen någon av fölanvändbar definition av kriterierna i konventionsjande fyra: nationellt, etniskt, rastexten. Tutsiminorieteten har samma språk,
mässigt eller religiöst bestämda
samma religion och samma rättstradition som
grupper.24 Enligt dessa traktater
hutumajoriteten, bor ofta på samma ställen och
täcks således inte utrotningen av
är inte sällan gifta med hutu. Trots det kunde
åklagaren i målet peka på en del faktiska särdrag
politiskt eller kulturellt bestämda
mellan dem, nämligen i politiskt, socialt och kulgrupper av begreppet folkmord.
turellt hänseende. Det som vi i vår dom till sist såg
För att kunna åtala någon för folksom det mest avgörande för att bedöma tutsi som
mord måste åklagaren först kunna
en folkgrupp var dock att de subjektivt sett har
bevisa att förövaren haft detta kvabehandlats som en grupp och att de själva har
lificerade uppsåt riktat mot en folbetraktat sig som en grupp.
kgrupp. Läs mer i rutan här intill
Dessutom slog vi fast:
om överväganden som Lennart
■ att folkmord är det värsta av alla brott;
■ att även våldtäkt och andra sexuella överAspegren och de övriga domarna i
grepp
kan utgöra en form av folkmord;
historiens första folkmordsdomar
■ att överordnades individuella ansvar för
gjorde i Akayesu-målet vid Rwandafolkmord och brott mot mänskligheten i en intern
tribunalen.25
konflikt kan omfatta också politiker och andra
Termen folkmord är något vilsecivila eller religiösa maktutövare.«
ledande. Folkmord kan nämligen
Ur Lennart Aspegrens inledning till boken Till mänsklighetens
försvar – iakttagelser av krigsbrott, tribunaler och försoning, av
begås genom andra gärningar än
Görrel Espelund och Andreas Karlsson, Juridisk reportageatt döda medlemmar av gruppen.
byrå, 2006, s 12.
Följande gärningar klassificeras
BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR…
också som folkmord: tillfogande av svår kroppslig eller själslig skada, påtvingande av levnadsvillkor som är avsedda att medföra gruppens fysiska undergång,
skapande av åtgärder som är avsedda att förhindra födelser inom gruppen och
slutligen överförande av barn från folkgruppen till en annan.26
I rättegångarna som företogs efter andra världskriget betraktades folkmord
endast som en underkategori av brott mot mänskligheten. Om gärningsbeskrivningen inte uppfyller de strikta kriterier som anförts ovan kan det tänkas att
handlingen istället kan klassas som brott mot mänskligheten.27
4.4.2| Brott mot mänskligheten
Även för brott mot mänskligheten måste åklagaren ta sig över en tröskel innan
han/hon kan begrunda de egentliga gärningarna som har begåtts (på latin kallat
actus reus). Tröskeln beskrivs i Romstadgan enligt följande:
Med brott mot mänskligheten avses i denna stadga var och en av följande gärningar när de begås som en del av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp
riktat mot civilbefolkning med insikt om angreppet.28
Brott mot mänskligheten rör sig om storskaliga och särskilt fruktansvärda gärningar som innebär en allvarlig attack mot mänsklig värdighet. Det rör sig således
inte om sporadiska eller isolerade händelser. Angreppet måste vara vidsträckt eller
systematiskt för att det ska klassas som ett brott
mot mänskligheten. I stadgan för NürnbergBrott mot
tribunalen fanns ett rekvisit som skulle säkerställa
mänskligheten
att detta krav var uppfyllt. Enligt brottsbeskrivrör sig om
ningen krävdes bevisning om att gärningarna
storskaliga och särskilt hade anknytning till kriget, det sk nexuskriteriet.29
fruktansvärda gärningar Nexuskriteriet har ersatts med ett annat rekvisit
som innebär en allvarlig i Romstadgan. Angreppet måste begås som ett
led i främjandet av en stats eller en organisations
attack mot mänsklig
politik att genomföra ett sådant angrepp. Dessa
värdighet.
gärningar ska vara riktade mot civilbefolkningen
till skillnad från en attack som är riktad mot
exempelvis kombattanter (stridande).30
Om tröskeln anses uppfylld är det bland annat följande gärningar som kan utgöra
actus reus-delen av brott mot mänskligheten: mord, utrotning, förslavning, deportering eller tvångsförflyttning av befolkning, olovlig frihetsberövning, tortyr, våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap, påtvingad
sterilisering; viss förföljelse; påtvingat försvinnande, brottet apartheid, med flera.31
»
69
70
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
Många av de koncept som listas ovan härstammar från och överlappar med
regleringar inom systemet för mänskliga rättigheter. I följande avsnitt kommer
det även att visas att regleringarna om krigsförbrytelser härstammar från den
internationella humanitära rätten. Det är emellertid viktigt att ha i åtanke att
dessa regelsystem är distinkta och utgår från olika intressen och angelägenheter.
Det är således viktigt att kunna skilja mellan dessa olika regelsystem.32
4.4.3| Krigsförbrytelser
Medan brott mot mänskligheten har viss anknytning till mänskliga rättigheter
har som sagt bestämmelserna om krigsförbrytelser sin grund i den internationella humanitära rätten. Syftet med den humanitära rätten är att lindra lidandet
i väpnade konflikter, vilket också har lett till att ett stort antal traktater upprättats. Exempel på sådana är Haagkonventionerna från 1899 och 1907, Genèvekonventionerna från 1949 samt Tilläggsprotokoll I och II från 1977. Regelsystemet upprättades först och främst med traditionella krig mellan en eller flera
stater i åtanke, men vissa regleringar eller specifika traktater inkluderar även
icke-internationella väpnade konflikter.
För att kränkningarna av den humanitära rätten ska klassas som krigsbrott
måste vissa kriterier vara uppfyllda: (1) det måste vara en allvarlig kränkning av
en internationell regel som innebär betydande konsekvenser för offret, (2) regeln
som kränkts måste vara en del av endera sedvanerätt eller en tillämpbar traktat,
(3) kränkningen måste, enligt sedvanerätt eller traktaträtt, leda till direkt individuellt straffansvar.33 Det är i detta läge som den internationella straffrätten
aktualiseras och Romstadgan kan vara tillämpbar.
Romstadgan uppställer vissa specifika krav för krigsbrott och har även en
säregen systematik i förhållande till denna brottskategori. Det första kriteriet är
att det måste vara en allvarlig kränkning. Domstolen har jurisdiktion över krigsförbrytelser särskilt när de begås som en del av en plan eller en politik, eller
utgör en del av förövandet av sådana brott i stor skala.34
Det krävs naturligtvis även att gärningarna kan kopplas till en väpnad konflikt,
intern eller internationell.35
BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR…
4.5|
Allmänna straffrättsliga principer
innehåller allmänna straffrättsliga principer. Vissa av dessa
principer berörs kortfattat nedan.
DEL TRE AV ROMSTADGAN
4.5.1| Skuldrekvisitet
För att en gärning ska anses vara brottslig krävs inte endast att gärningen har
företagits. Det är också nödvändigt att gärningen begicks med ett sk skyldigt
sinne (guilty mind eller mens rea). I svensk rätt talas om det subjektiva rekvisitet och
olika grader av uppsåt eller oaktsamhet. Det är mycket svårt att identifiera exakt
vad detta utgörs av enligt internationell straffrätt och Romstadgan har endast
bidragit i mycket begränsad omfattning till ökad insikt i frågan. En artikel i Romstadgan, artikel 30, behandlar emellertid denna fråga specifikt. Enligt artikeln är
en gärning att betrakta som brottslig om den har begåtts med avsikt och insikt,
som enligt den svenska versionen av stadgan har översatts till uppsåt.
Avsikt kan gälla både handling och effekt, där det i förra fallet syftar på om
någon avser genomföra handlingen och det senare om någon avser orsaka en viss
effekt eller »inser att den kommer att inträffa i ett normalt händelseförlopp.«
Insikt innebär enligt artikeln »medvetande om att en omständighet föreligger
eller att en effekt kommer att inträffa i ett normalt händelseförlopp.«
Dessa båda begrepp är alltså centrala för att fastställa att en person är straffrättsligt ansvarig för en viss gärning.36
4.5.2| Ansvarsformer
Med ansvarsformer avses de olika former av brottsligt agerande som kan leda till
att en individ hålls straffrättsligt ansvarig för brottet. Det är nämligen inte
endast den person som fysiskt sett begår brottet som ställs inför rätta. Speciellt
när det gäller de internationella kärnbrotten är det ofta ett stort antal personer
som är inblandade i brottet.
Förenklat skall en person vara straffrättsligt ansvarig för ett brott enligt Romstadgan om personen i fråga:
begår ett sådant brott ensam, tillsammans med någon annan eller
genom någon annan;
A|
B| beordrar, anstiftar eller påverkar någon att utföra ett sådant brott,
som sedan äger rum eller det görs försök att utföra det;
71
72
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
C| i syfte att underlätta utförandet av brottet, hjälper, tillskyndar eller på
annat sätt medverkar till att brottet utförs eller försöker att utföra det;
D| på annat sätt medverkar till utförandet eller försöket att utföra ett
sådant brott av en grupp personer som handlar i gemensamt syfte.37
Förutom dessa möjligheter till straffansvar finns det även en möjlighet att hålla
en befälhavare eller förman ansvarig för de gärningar som begås av underordnade
om befälhavaren eller förmannen:
[...] vetat eller, med hänsyn till omständigheterna vid tillfället, borde ha vetat
att styrkorna var i färd med eller stod i begrepp att utföra sådana brott och;
[...] har underlåtit att vidta alla nödvändiga och skäliga åtgärder som stod i
hans eller hennes makt för att motverka eller avvärja att brotten utfördes.38
En liknande reglering finns även för civila förmän. Vissa skillnader föreligger
dock mellan dessa regleringar. För civila förmän gäller exempelvis ett striktare
subjektivt rekvisit. Den civila förmannen måste nämligen känna till eller medvetet
bortse från uppgifter som tydligt anger vad de underordnade stod i begrepp att
utföra. Brottet måste dessutom gälla verksamhet som ligger under förmannens
effektiva ansvar och kontroll.
4.5.3| Ansvarsfrihetsgrunder
De flesta nationella rättssystem erkänner att det finns vissa saker som friar den
som annars skulle hållas ansvarig för brottsliga gärningar från ansvar. Enligt
dessa sk ansvarsfrihetsgrunder ska en person inte vara straffrättsligt ansvarig om
personen vid tiden då gärningen ägde rum led av psykisk sjukdom eller skada,
ofrivilligt var berusad, vidtog gärningen i försvar av sig själv eller någon annan
och slutligen om gärningen föranleddes av tvång orsakats av hot mot liv eller av
svår kroppslig skada för personen själv eller någon annan.39
4.6|
Slutord
straffrätten har utvecklats nästan explosionsartat under det
senaste årtiondet genom upprättandet av exempelvis ICTY, ICTR, SCSL och
ECCC. Utvecklingen har gått än längre genom etablerandet av den permanenta
Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Den internationella straffrättens
framsteg har bidragit till att strafflösheten minskat, att offer har fått upprättelse
DEN INTERNATIONELLA
BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR…
och att internationell säkerhet har stärkts på lång sikt. Emellertid finns det vissa
farhågor och fallgropar som måste undvikas om den internationella straffrätten
ska kunna bidra till internationell fred och säkerhet i längden. Några personliga
reflektioner kring detta ska kortfattat presenteras i det följande.
För att utvecklingen av internationell straffrätt ska ha en långsiktig positiv
effekt på fred och säkerhet är det viktigt att ständigt ha den internationella
straffrättens bakomliggande syfte i åtanke. Det är nödvändigt att begrunda detta
ingående och avgöra vilka värden som bör prioriteras för att dessa syften ska
kunna förverkligas på bästa sätt. Utvecklingen av den internationella straffrätten måste vara etablerad på en solid grund som styrs av principer såsom rättvisa och opartiskhet samt att brottmålsdomstolarna är permanenta och pålitliga.
Detta må låta som en självklarhet, men i det internationella samfundet är det ofta
andra prioriteringar som styr och ofta överskuggar dessa ambitioner. Låt mig
klargöra detta något.
Det är inte självklart att det internationella samfundet prioriterar långsiktiga
lösningar, såsom en permanent internationell brottmålsdomstol, över tillfälliga
och kortsiktiga arrangemang. Även om stödet för ICC har varit över förväntan
har protesterna och de motverkande krafterna likaså varit mycket starka. För att
inte behöva överlåta för mycket suveränitet och makt åt ett internationellt
organ är det många stater som föredrar att istället endast upprätta ad hoc tribunaler. Jag ser många problem med ett internationellt straffrättsystem som endast
baseras på tillfälliga lösningar. Det tydligaste exemplet är att detta banar väg för
en selektiv rättvisa som lätt skulle kunna misstas för vad som kallats »humanitär
imperialism«. Utmätande av straffansvar stöds, under dessa förhållanden, på de
politiska ambitionerna hos det internationella samfundet eller snarare på viljan
hos de starkaste staterna. Endast vissa situationer kommer följaktligen att uppmärksammas emedan andra förblir obemärkta. I ett system med endast tillfälliga
lösningar på utmätande av straffansvar kommer även pålitligheten av den internationella straffrätten att kunna undermineras. Beroende på sammansättningen
och stadgan kommer olika tribunaler ge olika tolkning av reglerna, vilket kan få
till följd att den åtalades och offrens rättssäkerhet äventyras.
Det som nämnts i föregående stycke innebär inte en kritik mot internationaliserade och hybridtribunaler överlag. Det är viktigt att betrakta alla dessa komponenter som delar av ett framtida sammanhängande internationellt straffrättssystem. Ett system där nationella, internationaliserade och permanenta brottmålsdomstolar fungerar tillsammans i en enhet för att motverka strafflösheten
för internationella brott. Som nämnts tidigare är det meningen att utmätande av
straffansvar för internationella brott börjar på nationell nivå. Om inte detta
fungerar på grund av begränsade resurser inom det nationella systemet kan
internationaliserade eller hybridtribunaler upprättas med det internationella
73
74
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
samfundets assistans. Det är endast som en sista utväg, ifall de första alternativen misslyckas, som ett permanent forum såsom den Internationella brottmålsdomstolen ska utöva sin jurisdiktion. På så sätt säkerställs så långt som möjligt offrens möjlighet att se rättvisa skipas i landet där brotten begåtts vilket i sig
är av stor betydelse i försoningsprocessen.40
För att säkerställa att den internationella straffrätten har en positiv effekt på
internationell fred och säkerhet räcker det således inte med att tillsätta tribunaler som utmäter straffansvar. Precis som i många andra situationer måste kvaliteten prioriteras framför kvantiteten. Även om
det är väsentligt att säkerställa en stadigvarande
Det är endast
som en sista utväg, och pålitlig utveckling av den internationella
straffrätten är det ändå nödvändigt att erkänna
ifall de första
att vi ännu endast befinner oss i inledningsskedet
alternativen misslyckas, av denna form av rättvisetänkande. I detta skede
som ett permanent
kan inte allt förväntas fungera smärtfritt. Utvecklingen av ett sammanhängande straffrättssystem
forum såsom den
är en långsam process och kan inte förväntas
Internationella brottvara färdig efter endast ett årtionde. De senaste
målsdomstolen ska
åren har vi emellertid kunnat bevittna upptakten
utöva sin jurisdiktion.
till ett straffrättssystem som möjliggör en begränsning av strafflösheten. Förhoppningsvis
kommer en fortsatt utveckling härav att leda till tryggandet av internationell
fred och säkerhet.
Det är emellertid viktigt att inse att den internationella straffrätten endast är
en aspekt av detta arbete. För att uppnå internationell fred och säkerhet finns det
många andra komponenter som måste säkerställas. Det är exempelvis betydelsefullt att större vikt tillmäts bekämpningen av fattigdom, kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor, universell utbildning och stärkande av systemet för
mänskliga rättigheter överlag. Tillsammans bidrar alla dessa faktorer till säkerställandet av en tryggare värld.
»
BETYDELSEN AV INTERNATIONELLT STRAFFANSVAR…
FOTNOTER
1| Benjamin B. Ferencz, en före detta åkla-
gare i Nürnberg (Författarens översättning).
2| Werle, Principles of International Criminal
Law, 2005, sid 25. Werle beskriver här en smal
12| Moscow Declaration of German Atro-
cities.
13| Bring, International Criminal Law in Histo-
rical Perspective, Comments and Materials, 2001,
sid 18–19.
definition av den internationella straffrätten
14| www.sc-sl.org/ och www.eccc.gov.kh/
till skillnad från en bred definition som även
15| Romstadgan, artikel 126.
inkluderar internationella aspekter på nationell
16| bid, del 4.
straffrätt. I denna artikel håller vi oss till den
17| Ibid, artikel 1 och artikel 5.
smala definitionen.
18| Ibid, artikel 11.
3| Cassese, International Criminal Law, 2003,
sid 23.
4| Bassiouni, Aut Dedere Aut Judicare: The
duty to Extradite or Prosecute in International
Law, 1995, sid 20.
5| Knoops, International and Internationa-
lized Criminal Courts: the New Face of International Peace and Security?, 2003, sid 7.
19| Ibid, artikel 12. Det finns även en ad hoc-
möjlighet att acceptera domstolens jurisdiktion
enligt artikel 12.3.
20| Ibid, artikel 17 och 20.3
21| Rekvisit är de förutsättningar som måste
vara uppfyllda för att en gärning skall vara
straffbar.
22| Romstadgan, artikel 10.
6| Se exempelvis ingressen till stadgan för
23| Åklagaren kan inte använda aggressions-
den Internationella brottmålsdomstolen samt
brottet som en åtalspunkt förrän en bestäm-
resolution S/RES/827 och S/RES/955 som låg
melse har antagits i enlighet med Romstadgans
till grund för upprättandet av de Internationella
premisser, i vilken en definition av brottet ges.
krigsförbrytartribunalerna för forna Jugoslavien
Se Romstadgan, artikel 5.2.
och Rwanda.
7| Akhavan, »Beyond impunity: Can inter-
national Criminal justice prevent future atrocities?«, American Journal of International Law,
Vol. 95:7 2001, sid 7.
8| Ibid, sid 8.
9| Resonemanget är hämtat från Grono, Nick
& Flintoft, Caroline, »Negotiating Justice to
Understand Accountability«, Expert Paper for
24| Artikel 6 i Romstadgan är en exakt repli-
ka av artikel 2 i Folkmordskonventionen.
25| Lennart Aspegren var domare i Rwanda-
tribunalen 1995–2000
26| Ibid, artikel 6.
27| Cassese, International Criminal Law, 2003,
sid 97.
28| Romstadgan, artikel 7. Författarens kur-
sivering.
»Workshop 6 – Negotiating Justice«, Nurem-
29| Allied Agreement on International Pro-
berg Conference: Building a Future on Peace
secution of War Criminals and Charter of the
and Justice, 25–27 June 2007, www.peace-
International MilitaryTribunal (London 1945), 6(c).
justice-conference.info/documents.asp.
10| Fredsfördraget i Versailles (1919), artikel
227–229.
11| Werle, Principles of International Criminal
Law, 2005, sid 3–6. I detta sammanhang kan
även nämnas Sèvres-avtalet som specificerar
30| Romstadgan, artikel 7.2.a.
31| För fullständig lista på handlingar som
klassificeras som brott mot mänskligheten
under Romstadgan, se artikel 7.1.a-k.
33| Cassese, International Criminal Law, 2003,
sid 64–65.
möjligheterna att ställa till svars de ansvariga
33| Prosecutor v. DuskoTadic,Trial Chamber
för morden och deportationen av hundratusen-
ICTY, Decision on the Defence Motion For
tals armenier från Turkiet. Avtalet ogiltigför-
Interlocutory Appeal on Jurisdiction (2 oktober
klarades emellertid vid freden i Lausanne.
1995), § 94.
75
76
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
34| Romstadgan, artikel 8.1.
skrivits i de individuella brottskriterierna eller
35| Romstadgan bevarade indelningen i inter-
om något annat inte gäller enligt definitionen
nationella och icke-internationella väpnade
av en specifik ansvarsform.
konflikter; artikel 8.2.A och B behandlar inter-
37| Ibid, artikel 25.
nationella väpnade konflikter medan artikel
38| Ibid, artikel 28.
8.2.C till E beskriver gärningar som utgör krigs-
39| Ibid, artikel 31.
brott i inbördeskrig (i Romstadgan kallat ickeinternationella väpnade konflikter), se artikel 8.
36| Det är emellertid viktigt att poängtera
40| Som exempel på betydelsen av att se
rättvisa skipas kan nämnas ICTY:s och SCSL:s
Outreach Projekt.
att artikel 30 endast gäller om inte annat före-
Litteratur
Akhavan, Payam, »Beyond impunity: Can international Criminal justice prevent
future atrocities?«, American Journal of International Law, Vol. 95:7 2001, sid 7–31.
Bassiouni, Cherif, Aut Dedere Aut Judicare: The duty to Extradite or Prosecute in International Law, Martinus Nijhof, Dordrecht, 1995.
Bring, Ove, International Criminal Law in Historical Perspective, Comments and
Materials, Jure, Stockholm, 2001.
Cassese, Antonio, International Criminal Law, Oxford University Press, Oxford,
2003.
Espelund, Görrel och Karlsson, Andreas, »Till mänsklighetens försvar – iakttagelser av krigsbrott, tribunaler och försoning«, Juridisk reportagebyrå, 2006
Knoops, Gert-Jan Alexander, International and Internationalized Criminal Courts:
the New Face of International Peace and Security?, Boom Juridische Uitgevars,
The Hague, 2003.
Werle, Gerhald, Principles of International Criminal Law, T.M.C. Asser Press, The
Hague, 2005.
AVSLUTNING
OLLE MÅRSÄTER
5| Avslutning
Rättssamhällets betydelse
i fred och i konflikt
5.1|
skrift är internationell samverkan för fred och säkerhet. De områden som skriften behandlar berör tillgång till rättvisa, internationella regleringar
rörande fred och säkerhet, samt den internationella straffrätten.
Områdena har en gemensam nämnare i att de direkt eller indirekt behandlar
mänskliga rättigheter och värnandet av dessa rättigheter, samt grundförutsättningen för att rättigheterna skall kunna garanteras – det nationella rättssamhället. I fredstid är förutsättningen för rättssamhället att staten uppfyller grundkriterier som karakteriserar en rättsstat. Grundläggande principer som legalitetsprincipen och egalitetsprincipen samt regleringar rörande fri- och rättigheter
måste finnas på det nationella planet och vara garanterade t ex genom nationella
konstitutioner. Som yttersta skydd för individen återfinns även de internationella
MR-instrumenten. Som tidigare nämnts har dessa instrument spelat en mycket
stor roll för att garantera ett grundläggande skydd rörande tillgång till rättvisa,
t ex i form av domstolsprövning.
I ett väl fungerande nationellt rättssamhälle finns det goda förutsättningar att
undvika konflikter orsakade av orättfärdigt handlande från statsmakternas sida.
Beaktas grundläggande rättsstatsvärden, och om staten respekterar internationella krav samt internationella övervakningsorgan, finns det i princip beredskap
att hindra uppkomsten av sådana konflikter.
Uppstår en konflikt, vare sig den är mer eller mindre allvarlig eller av intern
eller internationell karaktär, riskerar de strukturer som rättssamhället upprättat
TEMAT FÖR DENNA
77
78
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
att skadas. Det är i sådana fall av central betydelse att konflikterna inte bara
löses tidigt, utan även att förutsättningar skapas för att återuppbygga ett uthålligt nationellt rättssamhälle. Givetvis spelar de internationella MR-instrumenten en betydelsefull roll i dessa sammanhang, men det internationella rättssamhället kan även bidra med betydelsefulla insatser för att dels skapa förutsättningar att återuppbygga det nationella rättssamhället, dvs genom att fred skapas,
dels verka för att underlätta och garantera en övergång från konflikt till fred på
ett sätt som uppfyller grundläggande rättstatsvärden.
Nedan görs några reflektioner rörande samverkan mellan det internationella
och nationella rättssamhället utifrån de bidrag som presenterats tidigare. Inledningsvis behandlas rättssamhället i fredstid, därefter rättssamhället under och
efter konflikt. Givetvis finns fler relevanta aspekter där det internationella och
nationella rättssamhället samverkar utöver vad som diskuteras i denna skrift. De
tre olika områden som valts ut för behandling utgör dock centrala områden i
detta sammanhang. För djupare diskussion rörande områdenas olika betydelse
för det nationella rättssamhället hänvisas till respektive avsnitt.
5.2|
Rättssamhället i fredstid
ett uthålligt nationellt rättssamhälle skall kunna existera i fredstid är att friheter och rättigheter garanteras den enskilda individen. Genom
nationella regleringar av mänskliga fri- och rättigheter och genom tillämpningen av regleringarna tillförsäkras individen dessa fri- och rättigheter på det nationella planet. Regleringarna kompletteras av att staterna på det internationella
planet utvecklar MR-instrument, som de därefter förpliktigar sig att implementera, vilket innebär att det föreligger en växelverkan mellan det nationella och
det internationella rättssamhället. Staterna förpliktigar sig att efterleva de
instrument de ratificerar och det internationella rättssamhället övervakar att så
sker genom de organ som upprättats med detta syfte.
Centralt i diskussionen rörande rättssamhället är att de instrument som
staterna förpliktigar sig att följa reglerar rättsstatsvärden. Som inledningsvis
nämnts i skriften är det svårt att konkret definiera begreppet rättsstaten, men
genom de internationella regleringarna har det skapats miniminivåer vad gäller
flera komponenter som en rättsstat måste uppfylla. Ett av de mest centrala rättsstatsvärdena är tillgången till rättvisa. Ett nekande av staten att tillhandahålla
individer rättvisa, inbegripet rättshjälp, står i vissa fall i direkt konflikt med de
grundläggande garantier som regleras av de internationella instrumenten. De
internationella regleringarna är med andra ord ett stöd för att förhindra grava
kränkningar av enskilda som sker med rättsordningen som medel.1
GRUNDEN FÖR ATT
AVSLUTNING
De internationella regleringarna om tillgång till rättvisa och de ansträngningar som görs av det internationella rättssamhället vad gäller samarbete med det
nationella rättssamhället, syftar till att skapa förutsättningar för att inte endast
förhindra och lösa tvister, utan även att lösa dem innan de eskalerar och i värsta
fall resulterar i att en konflikt blossar upp. I dessa ansträngningar läggs fokus
inte endast på »traditionella« aspekter av tillgång till rättvisa, såsom domstolsprövning och tillgång till rättshjälp, utan även andra alternativa rättsmedel
såsom myndigheters kontrollfunktion.
Som en sammanfattning av den diskussion som förts i skriften om samverkan
mellan det internationella och nationella rättssamhället vad gäller mänskliga rättigheter och
Centralt i diskustillgång till rättvisa – och en exemplifiering av
sionen rörande
betydelsen av denna samverkan – kan de fyra
rättssamhället är
olika typer av kränkningar av rättstatsvärden
att de instrument som
som Frändberg definierat användas. Som syns
staterna förpliktigar sig är dessa värden grundläggande för att ett uthålligt rättssamhälle skall kunna bibehållas.
att följa reglerar
För det första kan individer kränkas genom
rättsstatsvärden.
diskriminering i förhållande till andra individer,
t ex genom att vissa individer, men inte andra,
tillerkänns rättigheter som är reglerade genom lag, eller genom att vissa individer
drabbas av straff eller andra sanktioner som inte är lagreglerade. Inom det nationella rättsamhället regleras detta genom krav på rättslikhet. För det andra kan
kränkning av individer ske utifrån en godtycklig rättstillämpning. Detta godtycke kan utövas på flera sätt, antingen genom att rättsregler saknas (det föreligger en rättsbrist), genom att befintliga rättsregler inte tillämpas, eller genom
att det sker oförutsebara ändringar av rätten. Inom det nationella rättssamhället
garanteras skydd mot en godtycklig rättstillämpning genom kraven på rättssäkerhet. För det tredje kan kränkningar ske genom våld och övergrepp från statens
sida, t ex genom tortyr eller hindrande av rörelsefrihet utan stöd i lag. Det nationella rättssamhällets svar på dessa övergrepp är rättstrygghet. För det fjärde kan
kränkningar ske genom att individen ej får möjlighet att få rätt, genom att det
saknas möjligheter till opartisk prövning av tvister eller anklagelser om brott,
dvs det föreligger rättslöshet. Rättslöshet föreligger även när det formellt finns
instanser för prövning, men olika hinder medför att den enskilde inte effektivt
eller praktiskt kan erhålla en prövning. Det nationella rättssamhället har här
krav på tillgång till rättvisa eller, som Frändberg uttrycker det, rättstillgänglighet.
Detta avser inte endast prövning av tvistemål eller anklagelser om brott, utan
omsluter vidare frågor som även hanteras av olika myndigheter med kontrollfunktion av lagstiftande och rättstillämpande organ.2
»
79
80
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
Som skriftens bidrag diskuterat återfinns motsvarande rättsstatsvärden inom
det internationella rättssamhället. MR-instrumenten innehåller normer om
rättslikhet genom bl a förbud mot diskriminering.3 Vidare innehåller MR-instrumenten krav på laglighet och proportionalitet i inskränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter. Övervakningsorgan för mänskliga rättigheter har även
utvecklat praxis avseende lagars kvalitet.4 Vid sidan av dessa regleringar är vissa
rättsstatsvärden särskilt reglerade, t ex kraven på tillgång till domstolsprövning
vid tvister och anklagelser om brott.5 Genom de internationella regleringarna på
MR-området värnar det internationella rättssamhället med andra ord direkt om rättstatsidealen
Genom de
och förutsättningarna för rättssamhället.
internationella
Som komplement till MR-instrumenten samt
regleringarna
de traktatbaserade övervakningsorganen kan
på MR-området värnar ytterligare en utveckling inom det internationella
det internationella
rättssamhället åskådliggöras, vilken direkt samverkar med det nationella rättssamhället. Interrättssamhället med
nationella organisationer, men även nationella
andra ord direkt om
biståndsorgan, har tagit till sig ett rättighetsbaserat
rättstatsidealen och
perspektiv på utvecklingssamarbete, vilket innebär
förutsättningarna för att en ram för organisationens verksamhet skapas
rättssamhället.
med syfte att främja och skydda mänskliga rättigheter på det nationella planet.6 Detta görs genom
att normer och standarder, hämtade från internationella instrument, samt internationella principer om rättstatsideal, kopplas till den egna verksamheten. I
praktiken innebär detta att vid formulerandet av policies och utvecklingsprogram skall det främsta målet vara att infria mänskliga rättigheter genom att
rättighetsbärare identifieras tillsammans med de myndigheter som är ansvariga
för upprätthållandet av rättigheterna. Det övergripande syftet är att stärka
möjligheterna både för rättighetsbärarna att utkräva sina rättigheter, och för de
ansvariga att upprätthålla dessa rättigheter.
Det finns alltså goda förutsättningar för det internationella rättssamhället att
genom organisationer och övervakningsorgan verka för att grundläggande rättstatsvärden upprätthålls i fredstid, men då krävs samtidigt att staterna anammar
de relevanta internationella regleringarna på rättsstatsområdet. Däremot är
förutsättningarna för det internationella rättssamhället att verka genom samma
medel annorlunda vid en intern eller internationell konflikt.
»
AVSLUTNING
5.3|
Rättssamhället under och efter konflikt
blir möjligheten för det internationella rättssamhället att samarbeta med det nationella betydligt mer komplex. I dessa fall krävs en samverkan
mellan olika internationella normer rörande kollektiv säkerhet, mänskliga rättigheter och humanitär rätt, en samverkan som inte är helt fri från friktion då olika
folkrättsliga värden, som principen om icke-inblandning och skyddet av de
mänskliga rättigheterna, kan komma att stå emot varandra.
Om parterna i konflikten går med på en konfliktlösning finns ett antal olika
alternativ till fredlig lösning som kan användas. Svårigheter uppkommer dock
om parterna inte godtar en fredlig tvistelösning, eller inte accepterar att det
internationella samfundet medverkar vid tvistelösningen. Den nationella
suveräniteten kan i dessa fall effektivt utestänga internationella ansträngningar
att lösa konflikten, vilket gör att en samverkan mellan det internationella och
nationella samhället omöjliggörs. I grava fall av kränkningar av mänskliga
rättigheter har utvecklingen gått dithän att suveränitetsprincipen fått ge vika
vilket legitimerat »humanitära interventioner« som med militära medel söka
garantera grundläggande mänskliga rättigheter. De senare är dock svåra att
iscensätta om en politiskt eller militärt stark stat motsätter sig en sådan intervention.
I de fall där fred uppnås vidtar ett nationellt och internationellt arbete för att
upprätthålla en process som leder till ett hållbart rättssamhälle. I dessa fall spelar
den nationella rättsordningen och dennas samverkan med de internationella
regleringarna på MR-området en central roll för att skapa garantier för att
grundläggande värden respekteras, liksom internationella organisationers arbete
med att stärka rättsstatselementen i övergångsrättsordningar.7
I denna process att skapa fred och säkerhet samverkar flera rättsordningar. På
det internationella planet återfinns regleringar rörande kollektiv säkerhet,
mänskliga rättigheter och humanitär rätt, medan det på det nationella planet
återfinns dels rättsordningar av formell karaktär, dels rättsordningar av informell
lokal karaktär. Detta är en utmaning för det internationella rättssamhället då
även den informella nationella rättsordningen måste beaktas av det internationella rättssamhället om en varaktig fred skall kunna uppnås.8
I processen att stärka den nationella rättsordningen måste tillförsäkras att
denna inte bara garanterar individer fri- och rättigheter utan även innehåller
mekanismer för att lagföra brott begångna under den tidigare konflikten. Därvidlag kan samarbete ske mellan det internationella och nationella rättssamhället i det att internationell kapacitet kan erbjudas för nationell lagföring, som
exemplet Östtimor belyser, eller genom att staten ger sitt samtycke till att inter-
UNDER KONFLIKTER
81
82
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
nationella tribunaler etableras inom landet, som exemplet med domstolarna i
Sierra Leone och Kambodja visar.9
Det övergripande syftet med att lagföra personer som begått allvarliga folkrättsbrott är att hotet mot freden inte kan elimineras om inte lagföring sker och
förövarna hålls ansvariga.10 Lagföring av personer som begått allvarliga folkrättsbrott utgör med andra ord ytterligare ett exempel på situationer då det
nationella och internationella rättssamhället samverkar. Från att tidigare ha varit
begränsade ad hoc-lösningar med lagföring vid särskilt inrättade tribunaler på
nationell eller internationell nivå, utgör etablerandet av den Internationella
brottmålsdomstolen en permanent inrättning som främjar internationella rättstatsidealen på nationell nivå.
5.4|
Slutord
som skett på det internationella planet rörande grundläggande rättigheter och möjligheter till samarbete för att uppnå fred och säkerhet har förutsättningarna för det hållbara nationella rättssamhället förbättrats.
Det är dock till syvende og sidst upp till staterna
Det internationella att genom vilja och samarbete förverkliga de
grundläggande värdena. Det internationella
rättssamhället
kan med andra ord rättssamhället kan med andra ord inte skapa
det nationella rättssamhället, men däremot
inte skapa det nationella genom samarbete och bistånd bidra till att
rättssamhället, men
nationella förutsättningar för ett rättssamhälle
däremot genom
utvecklas och stärks.
Genom tillkomsten av internationella orgasamarbete och bistånd
nisationer och utvecklingen av internationella
bidra till att nationella
övervakningsorgan på MR-området har, som
förutsättningar för ett
diskuterats i skriftens inledande avsnitt, en förrättssamhälle utvecklas skjutning av uttolkning och den yttersta garantin
och stärks.
för rättstatsidealen skett från staterna till de
internationella övervakningsorganen. Denna utveckling, tillsammans med den vidgade roll som organisationerna fått vad gäller
arbetet med att värna och stärka rättsstaten,11 innebär att det internationella
rättssamhället, representerat av de internationella organen, fått en allt starkare
ställning i förhållande till det nationella rättssamhället. Denna utveckling gagnar
inte bara den enskilda individen, vars skydd för grundläggande mänskliga rättigheter stärks, utan värnar även fred och säkerhet genom att grundläggande
konfliktorsaker förhoppningsvis kan lösas på ett tidigt stadium utan att tvister
GENOM DEN UTVECKLING
»
AVSLUTNING
behöver eskalera till konflikter internt inom en stat eller mellan två eller flera
stater.
De tre områden som denna skrift diskuterar är centrala vad gäller möjligheterna till samverkan mellan det internationella och det nationella rättssamhället för att uppnå fred och säkerhet. Staternas samarbetsvilja och att de internationella organen har gehör bland staterna är förutsättningar för denna samverkan och den framtida utvecklingen inom de tre nämnda områdena.
Denna skrift har försökt visa på hur olika faktorer ökar det internationella
rättssamhällets legitimitet och möjligheter att värna de ideal som det starka,
nationella rättssamhället förutsätter. Exempel på sådana faktorer är övervakningsorganens starkare ställning och tillämpningen av ett rättighetsperspektiv i
nationella och internationella organisationers verksamhet. Dessutom finns en
utveckling mot att grundläggande mänskliga rättigheter i vissa fall överskuggar
den nationella suveräniteten och kan möjliggöra för det internationella samfundet att ingripa – även om det ibland är högst kontroversiellt – på områden som
tidigare ansetts falla under den nationella suveräniteten. Sammantaget leder
dessa faktorer till att delvis nya förutsättningar i arbetet med att främja fred och
säkerhet och mänskliga rättigheter skapas. Enskilda staters medverkan och samarbete är dock en absolut förutsättning för en sådan utveckling.
83
84
RÄTTSSAMHÄLLETS BETYDELSE FÖR FRED OCH SÄKERHET
FOTNOTER
1| Jfr Frändberg, Rättsordningens idé. En
antologi i allmän rättslära, 2005, sid 254.
2| Frändberg, Rättsordningens idé. En anto-
logi i allmän rättslära, 2005, sid 254–255.
7| Vad gäller de möjligheter som FN ser som
organisationens roll för att främja övergångsrättvisa, se Report of the Secretary-General
The rule of law and transitional justice in conflict
and post-conflict societies, S/2004/616, 23
3| Förutom i olika MR-instrument återfinns
August 2004. Se även ovan under avsnitt 3 rö-
även det grundläggande värdet om icke-diskri-
rande fredprocesser och rättsliga övergångs-
minering i flera andra instrument bl a i FN-
ordningar.
stadgan (se bl a artikel 1(3)).
4| Se bl a Europadomstolens dom i fallet
Maestri mot Italien, dom av den 17 februari 2004.
8| Se avsnitt 3.8
9| Avsnitt 4.2.2
10| Se avsnitt 4.1.2.
5| Se Olle Mårsäters diskussion ovan under
11| Jfr rapporterna från FN:s Generalsekre-
avsnitt 1.5.2. samt Per Larssons diskussion
terare Strengthening the rule of law, A/57/275, 5
under avsnitt 2.3.
August 2002; In larger freedom: towards develop-
6| För mer om rättighetsperspektivet i ut-
ment, security and human rights for all, A/59/
vecklingssamarbete, se Fonden för mänskliga
2005, 21 March 2005 och The rule of law and
rättigheter och Diakonia, »I rätt riktning – ett
transitional justice in conflict and post-conflict
utbildningsmaterial för enskilda organisationer
societies, S/2004/616, 23 August 2004. Jfr även
om rättighetsbaserat utvecklingssamarbete«,
Wennerström, The Rule of Law and the European
Stockholm 2006. Skriften kan laddas ner på
Union, 2007, ssk sid 22–39.
adress: www.humanrights.se.
Litteratur
Fonden för mänskliga rättigheter och Diakonia, I rätt riktning – ett utbildningsmaterial
för enskilda organisationer om rättighetsbaserat utvecklingssamarbete, Stockholm 2006,
kan laddas ner på www.humanrights.se
Frändberg, Åke, Rättsordningens idé. En antologi i allmän rättslära, Iustus förlag,
Uppsala, 2005.
Report of the Secretary-General Strengthening the rule of law, A/57/275, 5 August 2002.
Report of the Secretary-General The rule of law and transitional justice in conflict and
post-conflict societies, S/2004/616, 23 August 2004.
Report of the Secretary-General In larger freedom: towards development, security and
human rights for all, A/59/2005, 21 March 2005.
Wennerström, Erik O., The Rule of Law and the European Union, Iustus förlag,
Uppsala, 2007
TEL
ADRESS Drottninggatan 101, 113 60 Stockholm
08-54 54 99 70 | FAX 08-30 30 31 | www.humanrights.se
I SBN 978-91-976183-3-5