Transcript Examensarbete - Äldrepedagogerna

Hälsa och samhälle
FÄRDTJÄNST
SKAPA BÄTTRE FÖRUTSÄTTNINGAR
I MÖTET MED DEN DEMENSSJUKE
RESENÄREN
Christina Nordin
Examensarbete Prospekt Äldrepedagogik 8hp
Äldrepedagogutbildningen 120hp
juni 2008
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
1
INNEHÅLL
PROBLEMET OCH PROSPEKTETS SYFTE............
SYFTE
3
PÅ ARBETSPLATSEN ..................................................... 3
SYFTET ............................................................................ 3
MÅLSÄTTNINGEN ........................................................... 3
METOD ............................................................................ 3
SEMISTRUKTURERADE INTERVJUER .......................... 4
OSTRUKTURERADE INTERVJUER ................................ 5
LITTERATUR.................................................................... 7
INTERNET OLIKA HEMSIDOR ........................................ 8
A KOMMUNS HEMSIDA................................................... 8
EXEMPEL PÅ BEVÄRLIGA SITUATIONER ............ 9
TEORETISKA PERSPEKTIV .................................... 10
ÄLDREPEDAGOGISKT PERSPEKTIV ......................... 10
LIVSLOPPSPERSPEKTIVET ......................................... 11
UTBYTESTORIN............................................................. 11
OMSORGSRATIONALITET............................................ 12
FÖRUTSÄTTNINGARNA I MÖTET ......................... 12
MÖTET MELLAN TVÅ YRKESKATEGORIER ............... 12
DEN ÄLDRE MED DEMENS .......................................... 13
KOMMUNIKATION I MÖTET.......................................... 13
OM FÄRDTJÄNST ...................................................... 14
AKTÖRER I FÄRDTJÄNST ............................................ 14
AVTALET MED TAXIBOLAGET..................................... 16
TAXICHAUFFÖREN ....................................................... 17
ANALYS ........................................................................ 17
SLUTORD ....................................................................... 19
UTBILDNINGSPAKET ............................................... 20
PROBLEMET.................................................................. 20
SYFTET .......................................................................... 20
MÅLSÄTTNINGEN ......................................................... 20
METOD .......................................................................... 20
FLERA GRUPPER.......................................................... 20
ÄLDREPEDAGOGENS ROLL ........................................ 21
MÖTE.............................................................................. 21
PRESENTATIONEN AV PROSPEKTET ................. 22
ENKÄTEN ....................................................................... 23
SAMMANFATTNING .................................................. 24
REFERENSER.............................................................. 25
LITTERATUR.................................................................. 25
ELEKTRONISKA KÄLLOR ............................................ 26
INTERVJUER .......................................................................................26
2
PROBLEMET OCH PROSPEKTETS SYFTE
Runt om i Sverige görs satsningar på hur vård- och omsorg personal bemöter
demenssjuka i sin yrkesutövning. En växande andel vårdare är anhörigvårdare som
också har uppmärksammats. Dessvärre lämnas ändå en kategori utanför denna satsning
nämligen färdtjänstens personal. Vi ska titta närmre på situationen.
PÅ ARBETSPLATSEN
Eftersom personal inom färdtjänst redan arbetar med personer med demenssjukdomar
har de skapat sig en bild av hur det kan gå till. För nyanställda kan det däremot vara
annorlunda. När de mot förmodan råkat hamna i en situation som inte gick enligt
planen, kan de andra anställda senare i fikarummet ge exempel på hur de hade gjort. Vid
två mindre vaksamma ögonblick i två intervjuer ville personerna påstå att ”Det som
händer i yrket får var och en lära sig efter hand, hur det ska tas med.” Det påståendet
kan uppfattas otryggt eller något av en utmanande ursäkt. Hur kan bättre förutsättningar
skapas för dem som kör och för dem som åker?
SYFTET
Syftet med att utveckla ett utbildningspaket är att höja färdtjänstpersonalens förståelse
och kunskap om äldre personers funktionsförmågor när de är drabbade av
demenssjukdom.
MÅLSÄTTNING
Äldrepedagogiskt sett kan taxichauffören med ansvar för andras liv förbättra
förutsättningarna för båda parter med adekvat utbildning och handledning. Det optimala
är att tillsammans med de mer erfarna medarbetarna i förebyggande syfte och under
bättre strukturerade förhållanden skapa ökade kunskaper i yrkesutövningen. Det kan
främja både verksamhetens image, den anställdes trygghet men framför allt kundens
intresse.
METOD
För att få en helhetsbild tillbringades åtskilliga timmar på telefonen för att få tag på
fakta om verksamheten. Genom telefonkontakter skapades möjlighet till intervjuer med
3
fyra personer ansikte mot ansikte. Tre semistrukturerade intervjuer ordnades det vill
säga att innan intervjuerna iordningställdes färdiga teman och frågor för dem som skulle
intervjuas (Denscombe, 2005). Intervjuerna tog en timme vardera och tog plats i
representanternas lokaler. De berättade bland annat om verksamhetens uppbyggnad,
men återgav även händelser som kunde skapa konsekvenser för de inblandade.
SEMISTRUKTURERADE INTERVJUER
De tre verksamheter som ställde upp på intervju under mer strukturerade förhållanden
var Socialförvaltningen i A kommun, Taxi BOLAG och Dagverksamhet. Alla namn är
avidentifierade.
Färdtjänsthandläggare i A kommun befinner sig på socialförvaltningen och blev en
nyckelperson under prospektarbetet. Han rekommenderade bland annat att per post
skriva till berörda taxibolag. Brev skickades till två taxibolag, utan att de besvarade
dem. Därför ordnades en intervju med färdtjänsthandläggare, vilket var ett komplement
med råge till vad som offentligt kan läsas på kommunens hemsida om färdtjänst i A
kommun (2008-04-10). Innehållet från intervjun beskrivs senare i texten med referens
till handläggaren.
Samma dag intervjuades personal på en dagverksamhet för personer med demens.
Under intervjun diskuterades bemötande ur deras perspektiv. Det stora problemet de ser
är att färdtjänst inte håller tiderna. Det försvårar för personalen att tillmötesgå gästerna
på bästa vis. Men de tycker att de flesta är trevliga chaufförer på taxi BOLAG.
”Det hade varit bra om man kunde sätta sej ner för å’ snacka litt’ me’ dom.”
Men det finns inte tid till sammankomster eller pengar, enligt de intervjuade (Intervju,
dagverksamheten, 2008-04-10)
Vidare eftersom ingen av taxi bolagen hörde av sig föreslogs att de skulle kontaktas via
telefon. Vid förfrågan, via telefon, kunde ordförande för Taxi BOLAG tänka sig att gå
med på en intervju. Det andra bolaget, som tar hand om glesbygden i kommunen, ansåg
att det kunde räcka med ordförande för huvudbolaget. Vederbörande ansåg därmed inte
att hans medverkan i någon intervju skulle vara av värde.
4
”Detta är ett aktiebolag och bedrivs av flera ägare. Egentligen ska vi va’ två här idag.”
(Intervju, ordförande Taxi BOLAG, 2008-04-18)
Den andra ägaren kom aldrig under intervjun. Intervjun var ett intressant samtal. Han
var villig att berätta om sin egen insats inom taxi sedan 1970-talet och beskrev
organisationens uppbyggnad. Således förklarades deras perspektiv; Att de skiftarbetar
och har öppet 24 h om dygnet; Att samla alla anställda samtidigt är näst intill omöjligt, i
och med verksamhetens storlek; Att ordförande inte var intresserad av någon utbildning
i dagsläget, men han var villig att skicka mig vidare till Svenska Taxiförbundet, med
hälsning från honom själv.
OSTRUKTURERADE INTERVJUER
Det kändes väsentligt att höra fler personers perspektiv på problemet. En närmare
undersökning behövdes för att kunna bilda en bättre uppfattning om det fanns något
behov och intresse att ta tag i problemet. Relativt omgående bildades uppfattningen att
behovet var stort att få låta sin syn på saken bli hörd. Det kan sägas att flertalet
intervjuade personer i undersökningen var positivt inställda till att någon lyfter frågan i
att höja kunskapsnivån hos taxianställda. Det klingar både positivt och negativt,
eftersom svaret kommer från åtskilliga aktörer. Positivt för att det finns behov, men
negativt för att det inte funnits utrymme för det tidigare. Efter hand visade det sig att
problemet måste undersökas på vilken samhällsnivå problemet egentligen ligger.
Telefonkontakterna som var ostrukturerade visade sig avtäcka vissa outtalade aspekter
gällande problemet (Densecombe, 2005). Till exempel vad det gäller vissa lagar och
regler tycker de flesta att lagarna kan ställa till det för människor mer än verka för deras
bästa intresse. Lagar är till för att skapa ordning. När lagar skapas för att beskriva ramen
för en verksamhet som har en så stor varierande geografisk arena, som färdtjänst, kan
denna ram emellertid tänjas på de mest oförutsägbara sätten, enligt
(Kommunikationsdepartementet, 1997).
Följande inblandade verksamheter gav sin syn på saken genom telefonkontakt:
Demenssjuksköterskan, Svenska Taxiförbundet, TYA, Utbildningskansliet för
färdtjänst, Vägverket, receptionist på sjukhuset, ambulansförare och sjukvårdare.
5
Demenssjuksköterska var tidigt kontaktad och villig att hjälpa till. Hon är
projektanställd inom kommunen till och med 2009. Hon arbetar med att höja förståelsen
hos personal som arbetar på boende inom kommunen. Hon kan tänka sig en modifierad
föreläsning om bemötande av demenssjuka personer till en yrkesgrupp som inte
behandlar demenssjukdomen i sig, men som berörs av personer med demens. Hon hade
inte riktigt funderat på målgruppen färdtjänstanställda ännu. Hon tyckte att kanske vi
tillsammans kunde bli pionjärer. Hon ansåg att en föreläsning på 1h kunde vara
tillräckligt (intervju, demenssjuksköterskan 2008-03-31).
Under intervjun med ordförande på Taxi BOLAG hänvisades jag till Svenska
Taxiförbundet. På Svenska Taxiförbundet skickades jag som sagt vidare till TYA i
Solna. Ansvarig ville gärna veta hur det kommer att gå i arbetet, sedan hänvisades jag
vidare till Stockholm, som inte förstod min skånska. Ansvarig på Utbildningskansliet
för färdtjänst i Stockholms läns och landsting skulle ha skickat ett utdrag ur deras
utbildningspaket för taxichaufförer, men det blev bortglömt två gånger. De har förövrigt
70 000 färdtjänstberättigade, 10 000 – 12 000 resor om dagen, 26 kommuner, 380
fordon, 12 företag att hantera. De utbildar förövrigt personal i svenska i tre Baltiska
länder till tjänsterna för färdtjänstens telefonväxel. Han tyckte att jag skulle ringa till
Vägverket (Intervju, Utbildningskansliet för färdtjänst, 2008-04-18). Projektansvarig för
Vägverket uttryckte sin syn på befintligt utbud av utbildningar för taxianställda och
tillvägagångssätten i den offentliga regin. Ansvarig var en trevlig kvinna från Dalarna.
Hon utvecklade ett samtycke till prospektet (Intervju, projektansvarig på Vägverket,
2008-04-18).
Vissa ostrukturerade intervjuer skedde med personer som i princip blev tillfrågade i ett
vanligt samtal och väckte ett enormt intresse. Personal på sjukhuset i A kommun fick
till och med bli avlöst en timme av sin chef. Framförallt togs deras erfarenheter av olika
arbetssituationer med demenssjuka upp och på vilket sätt det tas vara på i arbetet.
Receptionisten i sjukhusinformationen visade sig ha lång erfarenhet. Dagligen
informerar hon var, när och hur de resande med färdtjänst ska göra. Hon är ytterst
vaksam på entrén, för att förvissa sig om att de som kommer till sjukhuset i ett ärende
inte blir till exempelvis lämnade helt åt sitt öde av taxi eller buss. ”Det hör till
ovanligheten, att någon blir sittande utanför, men det har hänt”. Enligt avtal ska de
som kör färdtjänst och sjukresor hämta kunden i huvudentrén. En person med
6
färdtjänstkort kan nämligen även åka med sjukresor. Men med lämning vid
huvudentrén är det annorlunda. Har det inte förutbestämts så görs det inget extra. Det
finns även ett apotek och fotvård på sjukhuset, vilket inte går under sjukresor. Det stora
problemet hon ser i dagsläget är att kunden släpps av vid huvudentrén. Men det finns
egentligen flera möjliga ingångar. Hon har till exempel vittnat att det står på kvittot att
de ska till en specifik avdelning med egen ingång, trots det har kunden hamnat vid
huvudentrén (Intervju, receptionist, 2008-04-10).
Sjukvårdare inom ambulans behöver också mer information visade det sig. De hämtar
oftast inte demenssjuka mer än i akuta fallolyckor och dylikt, men blir även tillkallade i
mindre akuta ärenden.
”Alla ärenden hade kunnat lösas bättre om de hade bättre kunskap om
demenssjukdomar och bemötande, för att bättre kunna möta de sjuka och få bättre
förståelse för vad de sjuka egentligen försöker förmedla. Det hade inte varit helt fel.
Grundutbildningen ger lite kunskap för att bemöta demenssjuka. När de dessutom har
smärta kan det bli ännu mer komplicerat.” (Intervju, ambulansförare, 2008-04-02).
En sjukvårdare, som arbetar på ett särskiltboende, uttryckte att arbetet med demenssjuka
är något av det mest flerdimensionella arbetet man kan tänka sig. Hon berättade att hon
har fått extraundervisning i bemötande med demenssjuka, eftersom hon arbetar på ett
särskilt boende för demenssjuka. Deras situation ser lite annorlunda ut än
färdtjänstpersonalens. De arbetar inom ramen av fyra väggar, det gör inte taxianställd.
Metoderna de fick veta mer om, kan fungera om dem hade varit fler som arbetar på
avdelningen på natten. Hon tyckte att handledning skulle ha varit bra, för det väcks
alltid nya frågor om arbetet. På natten är det till exempel inte säkert att alla kan sova, de
är så förvirrade. Ena stunden är den sjuke glad för att i nästa vara arg. De som bor här är
mycket sjuka när de kommer hit. De vet inte varför de är här, men tar oftast tacksamt
emot hjälpen. ”Det kan också va’ så snabba förändring att jag ena stunden får en kram
av dem och ett leende, för att i nästa sekund få en knytnäve i nyllet” (Intervju,
sjukvårdare 2008-04-25).
LITTERATUR
Som stöd för tanken om att utveckla ett utbildningspaket i prospektet valdes dels den
litteratur som vi har använt under utbildning till äldrepedagog och dels litteratur från
7
tidigare studier som företagsekonomi (Andersson, J-O, mfl, 2004). Den större delen av
litteraturen förklarar begrepp, teorier och förhållanden samt tillvägagångssätt. Det har
emellertid inte funnits i utbildningen någon information om hur färdtjänstens anställda
påverkas av eller påverkar människor med demenssjukdomar. Den kopplingen fick
utarbetas (Motevazel, 1996).
INTERNET OLIKA HEMSIDOR
Genom Internet har information funnits om utbildningar för taxichaufförer, bland andra
Svenska Taxiskolans hemsida. En av telefonkontakter från A kommun, som är ansvarig
för upphandling av färdtjänst, hänvisade till hemsidan Demenssupporten, vilken ger
information om demens på en allmän nivå. Skaparen av hemsidan har även skapat
föreläsningsmaterial, som är tillgängligt för dem som vill använda den. Samma person
från A kommun gav mig även ett utdrag ur Regeringens proposition för ”Mer tillgänglig
kollektivtrafik” (Kommunikationsdepartementet, 1997).
A KOMMUNS HEMSIDA
A kommun har själv en hemsida där färdtjänst beskrivs till viss del. I intervjun med
färdtjänsthandläggaren kompletterades information till det som gick att läsa på
hemsidan. Mina frågor till intervjun baserade jag på det jag läste på hemsidan. På A
kommuns hemsida kan följande information hämtas.
”Färdtjänst administreras av kommunen till och för sina invånare med speciella behov.
Det är en rättighet till funktionshindrade. Användningsområdet varierar och används
exempelvis till och från arbetet, ärenden av olika slag, besök till släktingar och vänner
samt för färd till aktiviteter. Antalet resor är vanligen obegränsade men ska användas
med förnuft.”
Hur informationen sedan tolkas är upp till var och en att bedöma, efter sin egen
förmåga. Sunt förnuft är relativt (Heap, 1995). Det beskrivs att den som har färdtjänst
kan använda kortet utan större begränsningar. Vad händer om personen som ringer till
taxi inte har alla förnuftets förmågor kvar, men hittar numret och vet hur man ringer
upp?
8
EXEMPEL PÅ BESVÄRLIGA
BESVÄRLIGA SITUATIONER
Följande exempel på besvärliga situationer blev sammanfattningsvis beskrivna under
intervjuerna i detta arbete.
Taxi BOLAG är listade i en vanlig telefonbok. Vem som helst kan hitta telefonnumret.
Vem som helst kan beställa taxi. Personer med demenssjukdom har emellertid en annan
uppfattning än normala personer (Gulmann, 2005). Färdtjänst är inte en obligatorisk
rättighet efter pensionering, men numret till taxi är tillgängligt dygnet runt. Många
ensamma äldre ringer bara för att få prata med någon.
” I ett fall var det en kvinna som ringde och beställde taxi flera dagar i förväg. Sedan
ringde hon senare på dagen igen och undrade var taxin tog vägen. Efter upprepade
tillfällen drog personalen slutsatsen att det rörde sig om en förvirrad person.”
(Intervju, färdtjänsthandläggare, 2008-04-10).
Vid stressade situationer för den demenssjuke kan det ångestfyllda, förvirrade eller arga
och irriterade beteendet komma fram. Det har till exempel också hänt:
•
att den demenssjuke vägrar åka med.
•
att den demenssjuke ångrar sig mitt i resan eller inte känner igen sig och
plötsligt vill stiga av.
•
att den sjuke vill hem och när den redan är hemma.
•
att den sjuke plötsligt fått ångest när den inser vart den ska hän och vägrar att
stiga av.
•
Upprepade samtalsämnen.
(Intervju, ordförande Taxi BOLAG, 2008-04-18).
Äldre med demens kan om de bara vill, och de flesta försöker fungera som de brukade
innan de insjuknade. Minnesförlust är ett av det tidigaste tecknet på demenssjukdom.
Förmågan att komma ihåg börjar avta (Larsson & Rundgren, 2006). Personen kan
verka fullt frisk, tala normalt och föra sig enligt konstens alla regler, men oftast faller
fasaden efter en stund. Det är mycket påfrestande för en demenssjuk att till exempel
befinna sig i nya miljöer (Gulman, 2003). Den kan få svårt att hantera situationen.
Personer med demens går ofta tillbaka till sina tidigt levda år. Inte sällan händer det att
9
de vill åka hem till sin mamma trots sin egna höga ålder. Situationen kan också
upplevas som hotfull, om man inte riktigt vet vem man själv är eller vart färden bär hän.
Vissa förmågor som att bedöma och avgöra situationer förändras när en person drabbas
av demens, när förmågor försvinner hanterar personen situationer av ren instinkt
(Gulmann, 2003). Deras beteende övergår med andra ord till ett primärt
överlevnadsbeteende, en försvarsmekanism (Larsson & Rundgren, 2006).
TEORETISKA PERSPEKTIV
Följande avsnitt ger en närmare beskrivning på de teoretiska utgångspunkterna i denna
speciella situation. Utgångspunkterna kan ses ur livsloppsperspektivet, utbytesteorin
eller omsorgsrationalitet, men jag vill framförallt beskriva det äldrepedagogiska
perspektivet.
ÄLDREPEDAGOGISKT PERSPEKTIV
Pedagoger finns det för alla åldrar. Mest känt är pedagogik i undervisning med barn.
Som äldrepedagog utarbetas situationer med hänsyn för vad som försiggått, försiggår
och vilka möjligheter som framtiden kan komma med. Arbetet utgår från förebyggande
metoder och arbetar med de friska och fungerande förmågorna hos äldre. Att påverka
kan ta många former, men inom pedagogik innebär det att utveckla förmågor hos en
annan person som redan har förmågor, men som kanske inte är förmögen att inse det
själv.
Enligt till exempel kvarboendeprincipen ska de äldre klara sig själv längre i det ordinära
boendet, med hjälp av insatser från samhället, vid behov. Det kan utgöra
marginalisering och isolering för den äldre. Generationen äldre betraktas i dagens
samhälle som individer, vilka är kapabla att ta hand om sig själv. Pensionering innebär
inte längre sjukdom eller avvikande beteende som ska behandlas, utan som en
levnadsform med nya aspekter som kan förhandlas fram. Äldrepedagogen har ett synsätt
som därför utgår från ett helhetsperspektiv där det livslånga lärandet är ett centralt
begrepp (Krogh Hansen, 2002)
Det hade i situationen med färdtjänst anställda för enkelhetens skull varit bra med
föreläsning om demenssjukdomar, som demenssjuksköterskan föreslog, men det räcker
inte. De tidigare erfarenheterna går nämligen förlorade och bekräftas inte.
10
Erfarenheterna borde istället lyftas och diskuteras regelbundet genom handledda,
mindre grupper. Dolda egenskaper och erfarenheter kan främja verksamheten (Gejms,
1997). Pedagogik med lösningsfokuserat arbete arbetar fram positiva perspektiv ur
situationer. Att se och höra andra ger möjlighet till förståelse. Det kan skapa trygghet
och bättre förutsättningar.
LIVSLOPPSPERSPEKTIV
Livsloppsperspektivet är en teori som utgår från att se helheten i människans
livssituation. Tidigare händelser har stor betydelse för hur situationen ser ut i dagsläget.
Äldrepedagoger utgår från teorin för att bättre förstå vilken utveckling som har skett i
olika stadier i människans liv. Tidigare händelser kan senare i livet påverka hur
människan beter sig och hanterar förändringar (Armanius Björlin, 2004). Om en
människa blir drabbad av demenssjukdom kan förutsättningarna förändras. Vilka
faktorer som ligger bakom ett beteende kan därför vara viktiga att veta för att kunna
förstå personen. Den som vet mest är personen själv, men även andra som står personen
nära kan återge en livshistoria. Livshistoria är livsviktig, speciellt i en vård- och
omsorgs situation, med rehabilitering och kontinuerlig behandling. Alla
yrkesverksamheter med människor där den beroendes privata situation blir kränkbar
lyder under Sekretesslagen. Färdtjänst lyder inte under denna lag, därför får de heller
ingen information om sina kunder. Vanligen får de bara ett personnummer och vilka
hjälpmedel de ska använda till exempel rullstol, rollator o.s.v. Anställda får själva be
om ett tilltalsnamn. Detta trots att de ska utföra en tjänst för en person under en
långvarig period (Intervju, handläggaren, 2008-04-10).
UTBYTESTEORIN
Människor som arbetar med människor kan få en bättre förståelse och känna sig
tryggare i sin roll om de erbjuds adekvat utbildning. Om de till exempel får bättre
förståelse för vad ett utbyte av en tjänst kan betyda för andra kan det främja känslan av
meningsfullhet i sammanhanget. När till exempel färdtjänstanställda ska utföra sin tjänst
handlar det inte enbart om att utföra en tjänst i offentlig regi för pengar. Det handlar
även om hur tjänsten utförs och hur den upplevs som meningsfull. Det sker ett möte
mellan människor, samtal, känslor, historier och gemenskap (Tornstam, 2005).
Utbytet av tjänsten mellan en demenssjuk och färdtjänst kan emellanåt upplevas
otacksamt utfört arbete för taxianställd. En ömsesidig balans är svår att hitta. Det kan
11
vara svårt för taxianställd att förstå hur sjuka dessa personer är. De ska i princip bara
köra dessa passagerare till och från olika platser. De har ett situationellt moraliskt
ansvar (Motevasel, 1996). Mer ska de inte göra? Därför kan förståelse för hur den
demenssjuke eventuellt tänker eller känner vara av vikt. Enligt utbytesteorin sker ett
ömsesidigt utbyte av en tjänst. Den demenssjuke kan emellertid ibland inte förhålla sig
till samma verklighetsuppfattning eftersom den har förlorat bedömningsförmågan
(Armanius Björlin, 2004). Ibland går det så långt att den sjuke får för sig att taxi ska
föra bort dem till ingenmansland. Då kan situationen upplevas hotfull. Det skapar oro
hos den sjuke och obehag för den som utför tjänsten. Den anställde vet den äldres
rättigheter och har skyldigheter till vederbörande. Taxianställda har hittills försökt göra
sitt bästa, utan adekvat utbildning i bemötande med demenssjuka och inte fått
strukturerad handledning för stöd i deras handlande.
OMSORGSRATIONALITET
Enligt Kari Waerness teori omsorgsrationalitet kan det hjälpa att ge lite extra i arbetet
med människor (Nilsson, 2002). Det vill säga att ta med i beräkningen att utförandet av
en handling kan ta tid eller kräver att utföraren tänjer på ramarna för vad som ska
utföras enligt arbetsuppgifterna. Det kan till exempel vara en fördel att det som sägs i
mötet mellan färdtjänstpersonal och den sjuke är anpassat till den som har demens.
Genom anpassad samtalsmetodik kan det främja den anställdes arbetssituation och den
äldres intresse. Det kan till exempel i flera situationer vara avgörande vad som sägs, hur
det sägs eller i vilket sammanhang det sägs. Helt klart är det en fördelaktig kompetens i
mötet mellan två personer, att bära på mer kunskap om demens.
FÖRUTSÄTTNINGARNA I MÖTET
I följande avsnitt beskrivs olika aspekter med begrepp och förutsättningarna i mötet
mellan två arbetsfält, den äldre med demenssjukdom och kommunikation.
MÖTET MELLAN TVÅ YRKESKATEGORIER
I detta prospekt handlar det bland annat om att färdtjänstanställda och vård- och
omsorgspersonal möts från två arbetsfält. Den ena aspekten är att färdtjänst är ett
kollektivt kommunikationsmedel, en privat näringsverksamhet som verkar i offentlig
regi. Statistik visar att majoriteten anställda inom kommunikations transporter är män. I
den motsvarande aspekten är vård- och omsorgsenheten med anställda består det
12
dominerande antalet av kvinnor med vårdutbildning. Dessa två yrkeskategorier har det
gemensamt, att de arbetar med människor som är i en beroende position. Två olika
yrkeskategorier som arbetar med människor från samma målgrupp kan främjas av
varandras erfarenheter och förutsättningar.
DEN ÄLDRE MED DEMENS
Primärt handlar det om en människa som har drabbats av obotlig sjukdom. Den sjuke är
i en beroende position. Den måste få hjälp av andra för att fungera med aktiviteter i det
dagliga livet (Andersson, L, 2002). För att kunna ge hjälp och bemöta den sjuke på ett
adekvat sätt måste man ha kunskap om sjukdomen. Många gånger handlar ett nekande
till en insats utfärdad av myndigheten om att den äldre inte vill vara till besvär. Till
exempel att ha en ledsagare varje gång personen ska ut och åka med färdtjänst.
Personen känner eventuellt att den har klarat sig bra utan myndigheten tidigare i livet
och inte behöver någon tjänst utförd, enligt livsloppsperspektivet (Tornstam, 2005).
Ett förnekande till insats kan därför vara ett sätt att hantera förlust av förmågor och själv
bestämma vad som är nödvändigt det vill säga att ha kontroll över sin egen person.
Detta trots att andra inte tycker så. Personer som har drabbats av demens uppträder ofta
på ett annorlunda och frånvarande vis än vad vi generellt är vana vid ute i samhället.
Men det är ingen tumregel (Larsson & Rundgren, 2006). Samhället har skapat så att de
demenssjuka ska kunna vistas obehindrat bland normalfungerande människor. De får bo
hemma. De får vandra fritt i bygden. De får åka färdtjänst hur ofta de vill, med förnuft.
Vilka konsekvenser det kan få och vilket kaos det kan skapa mellan olika parter i
samhället beror vanligen på för lite kunskap om sjukdomen.
KOMMUNIKATION I MÖTET
För att kunna förmedla oss med omvärlden krävs det att vi kan kommunicera med
andra. Kommunikation förmedlar budskap i olika sammanhang. Konsekvenserna av
kommunikation kan se olika ut beroende på hur den förmedlas och vem som tar emot
budskapet. Möten skapar vanligen möjligheter till samtal, men ibland kan det skapa
frustration och förvirring. En demenssjuk människa kan uppfatta ett budskap i ett
vanligt samtal eller situation totalt annorlunda, än om det hade varit en människa utan
sjukdomen (Gulmann, 2003). Det finns olika faktorer som kan utlösa känsloyttringar.
En stressad person kan till exempel upplevas hotfull, ilsken och aggressiv. Kroppsspråk
13
verkar med olika effekt på människan. När det kommer till en demenssjuk kan det till
och med vara negativt att le i deras närvaro. Hur hanteras det?
OM FÄRDTJÄNST
För att bilda en uppfattning om färdtjänst blev bland annat en sammanställd historik om
hur färdtjänst kom till, redovisad i intervjun med färdtjänsthandläggaren. De första
pionjärerna bakom dagens så kallade färdtjänst sköttes på frivillig basis av Lions, Röda
korset och Frälsningsarmén. I följande avsnitt ska vi titta lite närmare på aktörer som
berörs av dagens beslut om färdtjänst. Tanken är att visa vilken lång process det ligger
bakom ett beslut att få färdtjänst och lyfta fram aktörer i färdtjänst som ansvarar för
personer med demens. Bland annat finns det färdtjänsthandläggare, läkare på
vårdcentral, läkare i geriatriska sjukdomar, demenssjuksköterska, biståndshandläggare,
ledsagare, medresenär, hemtjänst och andra, arbetsterapeut och personal på
dagverksamhet. Den andra sidan på beslutet om färdtjänst avslutar detta stycke med
avtalet med taxibolaget och taxichauffören.
AKTÖRER I FÄRDTJÄNST
Färdtjänst är ett behovsprövat ärende. Handläggaren av färdtjänstärenden arbetar på
socialförvaltningen. Innan ärendet hamnar på bordet hos handläggaren krävs ett
läkarintyg som ska bifogas till ansökningshandlingen. Intyget skrivs ut av en läkare.
Ansökan fylls i av den som antingen önskar ha färdtjänst eller av de som önskar att den
demenssjuke ska bli berättigad till färdtjänst. Vid fall då personer med demens behöver
utnyttja färdtjänst har även läkare i geriatriska sjukdomar varit med och utfärdat intyg
om demenssjukdom. Att få en demenssjukdom bekräftad kan ta två år efter första
misstanke av sjukdomen. En rad olika tester måste genomgås. En säker diagnos brukar
sedan dröja ytterligare ett år att fastställa (Larsson & Rundgren, 2006).
Demenssjuksköterskan och sjukvårdspersonal blir insatta i utredningen om
demenssjukdom för att få medicinering och annan vård igångsatt. Denna utredning sker
innan färdtjänst ens kommer på tal (Gulmann, 2003).
Vidare arbetar färdtjänsthandläggaren i ett nära samarbete med den eventuella
färdtjänstberättigade. Handläggaren gör ett hembesök och informerar muntligt vad
reglerna innebär vid användning av färdtjänst. Vid ett sådant tillfälle är oftast anhörig
med, men inte alltid. Vanligen är handläggaren beredd att lämna ut färdtjänstkortet vid
14
första besöket. Det är hans skyldighet som professionell att se till att kunden förstår
reglerna, men han ser det också som en rättighet för kunden. Han försöker få ett
helhetsperspektiv på situationen. Inte alla färdtjänsthandläggare gör hembesök. Men i
den här kommunen sker det alltid.
Hembesöket är till för att fortare få istånd färdtjänsten. Handläggaren menar att det kan
ta kunden lång tid att få ett läkarintyg. Därför vill han både skynda på processen genom
att personligen besöka kunden för att lämna över färdtjänstkortet, men även försäkra sig
om att uppgifterna på ansökningshandlingen stämmer. Finner han emellertid att något
inte stämmer överens med ansökan kan han lämna hemmet för att lämna besked efter
ytterligare utredning. Genom hembesöket kan handläggaren dessutom sätta sig in i vilka
konsekvenser funktionshindret för chauffören som ska utfärda tjänsten (Intervju,
färdtjänsthandläggaren, 2008-04-10).
Den äldre med demens kan eller bör ha en ledsagare eller medresenär. Det innebär inte
automatiskt att den har det, eftersom även det är biståndsbeprövat. Ledsagare är
vanligen anställd genom kommunen. Ledsagaren hjälper till mellan olika resmål och
aktiviteter. De som har ledsagare är personer med nedsatt syn, vissa rullstolsburna eller
personer med demenshandikapp (Magnusson, 2001). En medresenär kan vara vem som
helst, så länge färdtjänst i förväg får reda på att någon extra ska med. Ledsagare och
medresenär reser med den färdtjänstberättigad på hela färden till eller från samma
destination. Finns en ledsagare kan emellertid inte medresenär också åka med.
Kostnaderna varierar något. Taxan bestäms av kommunen (Intervju,
färdtjänsthandläggare 2008-04-10).
Eftersom kommunen har ansvar för färdtjänstresor brukar även andra kommunalt
anställda inom vård och omsorg vara inkopplade. Hemtjänsten är ofta en insats som ska
se till att färdtjänstberättigade kommer med på den rätta avfärden. Ibland är det beslutat
att de ska vara på plats även när de återvänder från sin resa. Det kan också vara bland
annat anhöriga eller grannar som ger stöd till den äldre med demens (Jeppsson
Grassman, 2003). Däremot om den demenssjuke bor ensam i ordinärt boende och inte
har en insats kan det bli annorlunda för färdtjänstanställd och den som åker. Då sker ett
direkt möte mellan parterna.
15
Samtidigt som personen bedöms om den är tillräckligt funktionshindrad för att få
färdtjänst bedöms den för om den är tillräckligt frisk för att bli berättigad en plats på en
dagverksamhet. Biståndshandläggare och arbetsterapeuter som arbetar med
vårdplanering bli inkopplade för utredning om lämplig aktivitet för äldre. Oftast sker
detta när kunden visar sig vara ensam, men även när vederbörande har en
anhörigvårdare.
Personal på dagverksamhet är ofta inblandade när det väljs ut en lämplig aktivitet att
åka till för den demenssjuka. Aktivitet beslutas enligt SoL. Dagverksamhet för äldre
med demens förekommer i många kommuner. Dit åker äldre med demens för att stödjas
i aktiviteter som både kan bevara och främja dels de sociala (psykiska) aspekterna och
dels fysiskt fungerande förmågor hos den äldre (Armanius Björlin, 2004).
Dagverksamheten är även till för att avlasta anhörigvårdare dagtid.
Personalen på dagverksamheten är oftast utbildade eller informerade i
demenssjukdomar, men inte alltid. Vikarier förväntas bli ledda av van personal. Deras
uppgift är mångfasetterad. De är oftast beroende i sin verksamhet av att färdtjänst håller
avtalade tider. Både när den äldre kommer och när den ska hem igen. För att inte skapa
kaos i dagverksamheten innebär det en otrolig förmåga att kunna bedöma rätt tid för
förberedandet av ankomst och avfärd till dagverksamheten. (Intervju,
dagverksamhetspersonal, 2008-04-10)
AVTALET MED TAXIBOLAGET
I samband med lagstiftning kommer t ex Lag om ansvar för viss kollektiv persontrafik
(1997:734) att innebära att yrkeskategorier långt utanför vård- och omsorg blir berörda
av beslut om färdtjänst (Raadu, 2007). Vilket taxibolag som blir anlitat att utföra
tjänsten i sammanhanget blir följaktligen taxibolaget som anställs av kommunen genom
en offert (Andersson, J-O mfl, 2004). Bolaget är på så vis ett eller flera företag som hyrs
in av kommunen som ska under en viss avtalad tid utföra en tjänst enligt Beställare- och
Utföraremodellen (Meuwisse m.fl. 2006). Olika taxibolag lägger in sitt anbud till
kommunen. Det råder stor konkurrens. Vilket bolag som får uppdraget beror på
taxibolaget konstruktion och på kommunens uppbyggnad. Ibland krävs det flera
taxibolag för att uppnå bättre service till kunderna. Utvärdering av konkurrensmedel de
16
5 P:na1 håller vanligen kvalitén uppe på färdtjänst. Priset är ändå det konkurrensmedel
som styr kommunernas beslut tyngst, vid upphandlingen av ett anbud. (Intervju,
färdtjänsthandläggare, 2008-04-10) (Transportupphandling, 2005)
TAXICHAUFFÖREN
Hur grundutbildningen ser ut för chaufförer varierar i landet. Men den är generellt sett
inte lång eller ger sig inte ut att vara svår att förstå. Genom till exempelvis Svensk
Taxiskola kan man göra en teoretisk kurs över Internet. Den tar vanligen 4 månader att
studera in frågorna, avlägga delprov och slutligen göra ett teoriprov samt körprov på
Vägverket. Detta är ett yrke som anses vara lättillgängligt för en varierande sorts
människor, bara de framför allt kan köra bil och hitta rätt adress (taxi.taxikurs.nu,
2008-03-31). Vid en upphandlig kan det emellertid vara en fördel att ha personal med
extra kompetens som stor erfarenhet i lokalkännedom, språket, personkännedom men
även kännedom om organisationssammansättningen.
(Upphandlare, A kommun, 2008-05-25)
ANALYS
I följande avsnitt ska jag analysera olika aspekter. Det är för det första inte svårt att se
att det finns ett behov att inventera erfarenheter från färdtjänstpersonal. Det skrivs
alldeles för lite om taxi anställda. De har en helt unik situation att handskas med.
Taxianställda är berörda av att funktionshindrade behöver deras tjänst. De behöver bara
förbättra deras egna förutsättningar, för att bättre kunna möta kraven från kunder och
annan personal.
För det andra undrar jag varför det har tagit så lång tid att titta närmre på saken? Genom
att visa vad som generellt kommer fram av beskrivningarna är informationen inte helt
entydig. Det finns nämligen bra personal inom färdtjänst. Det skulle vara intressant att
höra vad färdtjänstpersonal har att tillägga och berätta om sina möten med äldre med
demenssjukdomar. Det är inte alla dagar det går dåligt för personalen på färdtjänst. Vad
gör de när det går bra?
Som jag nämnt tidigare är det en förutsättning i äldrepedagogik att ha ett
helhetsperspektiv (dåtid, nutid och framtid samt omkringliggande faktorer). När man ser
1
Produkt, pris, plats, personal och påverkan (Andersson,J-O mfl, 2004)
17
vad som händer i situationen framför sig, må hända vara ett samtal, handling eller
aktivitet med andra finns det alltid en bakgrund till det som sker. Det är därför alltid bra
att inte dra slutsatser om en situation förrän det har framkommit fakta om upploppet till
situationen. I den här specifika situationen finns det ännu inte ett program som utbildar
taxis anställda om hur man bättre förstår människor med demenssjukdomar i deras
arbetssituation.
En annan tanke som har väkts under detta arbetes gång är att många av de som kör taxi
har olika bakgrund. Här ser jag en möjlighet att nå ut och sprida förståelse om tillståndet
inom andra områden. Det händer till exempel att anställda är av annat ursprung än
svenskt. I vissa andra kulturer händer det oftare än i det svenska familjeförhållandet, att
den äldre blir omhändertagen av sina närstående direkt i släktingens hem. De som kör
taxi kan få kunskap om demenssjukdomar genom utbildningen, det kan därför främja
många fler medborgare än vad som har nämnts tidigare.
På dagverksamheten klagade anställda på taxiförarna. Men jag känner att det handlar
om att ledningen inte kan se att förebyggande arbete kostar mindre i längden, än vad de
spenderar pengarna på i dag. Hur kan det komma sig att anställda möter sådant
motstånd från ledningen? Behövs en pedagogisk metod för att förstå varandra till
exempel framtidsverkstad eller handledning?
Helt hypotetiskt kan taxi vara utan sina kunder med färdtjänst, men det är en fast extra
inkomst med allt vad det innebär. Dels är det ett avtal som gäller under lagen om ansvar
för speciell kollektivtrafik. Tjänsten ska utföras enligt riktlinjer och ramar. Personal som
behöver mer kunskap om demenssjukdomar finns på många fler ställen än bara vård och
omsorg. Till och med på apotek dit de äldre ofta åker med färdtjänst kan det också
förekomma problematiska situationer.
Det krävs förståelse för människan som har drabbats av en demenssjukdom. Det är inte
människans fel att den drabbas av demens. Personen försöker att dölja att den inte kan
klara olika situationer och låter fullkomligt trovärdig och normalt fungerande när man
pratar med den. Det är därför viktigt att inte försätta henne i situationer som hon inte
reder ut. Det går till exempelvis inte att släppa av en demenssjuk utanför en
sjukhusentré och tro att den ska åstadkomma något som är fullkomligt orimligt.
18
Sjukhuset är ett hus. Vad som sker i huset har den dementsjuke ingen aning om. De vet
inte var de ska gå in eller vem de ska kontakta.
Det finns många inom vård- och omsorg som bryr sig genom att klaga på vården, men
de spenderar mycket tid att klaga istället för att göra något. Allt ska vara ekonomiskt
fördelaktigt och lösas med snabba lösningar. Vilket innebär att någon alltid är vinnare
eller förlorare. Sällan kan det vara jämt mellan polerna. Men det går att jämna ut, med
hjälp av förbättrad förståelse.
Teorierna om omsorgsrationalitet och utbytesteori är nära förknippade med varandra.
Det sker ett ömsesidigt utbyte mellan två parter. Med det första begreppet innebär det
att den andra ger mer än den får tillbaka av mötet. Omsorgsrationalitet kringgår
riktlinjer och ramar, medan utbytesteorins utgångspunkt är att man håller sig inom
ramarna och får ömsesidigt utbyte av tjänsten. Livsloppsperspektivet hjälper att tänka
utifrån ett helhetsperspektiv. Teorin kan stödjas av Valideringsteorin där man bekräftar
den mycket sjuke äldre där den befinner sig i 1920-talet, trots att det är 2008. Den teorin
tar fram ett viktigt begrepp som här och nu. Jag valde inte bort den teorin, men valde att
förhålla mig kort inom vissa ramar i prospektet. Det kan kritiseras. Det är jag medveten
om. Jag tänker använda teorin flitigare i framtiden i mötet med personer med demens.
Pedagoger utgår ofta från teorier. Det underlättar situationer att vinkla problem från
andras perspektiv. Min intention med prospektet är att taxichaufförer också ska få en ny
utgångspunkt så de kan köra vidare med ett bredare perspektiv och ökad förståelse.
SLUTORD
På en annan nivå i Sverige har statschefen en mycket engagerad fru. I tidskriften Äldre i
Centrum (rapport nr. 1, 2008) kan det läsas om en intervju med H M Drottningen.
Demensfrågorna engagerar Drottning Silvia.
”Drottningen anser att utbildning om demens vore bra i alla grundutbildningar för
läkare, sjuksköterskor, såväl som för andra yrkesgrupper inom vård och omsorg.
Kunskap om hur vi bemöter en människa med demenssjukdom är viktig i samhället till
exempel taxichaufförer som kör färdtjänst.”
19
UTBILDNINGSPAKET
PROBLEMET
Runt om i Sverige görs det utredningar och satsningar på hur vård- och omsorg personal
bemöter demenssjuka i sin yrkesutövning. En växande andel vårdare är anhörigvårdare
som också har uppmärksammats. Dessvärre lämnas ändå en kategori utanför denna
satsning nämligen färdtjänst personal.
SYFTET
Syftet med att utveckla ett utbildningspaket är att höja färdtjänstpersonalens förståelse
och kunskap om äldre personers funktionsförmågor när de är drabbade av
demenssjukdom.
MÅLSÄTTNINGEN
Målsättningen är att integrera kunskap från vård och omsorg till en arbetsgrupp som
redan arbetar med demenssjuka. Med det menar jag att personer utbildade i
demenssjukdomar ska tillsammans med färdtjänstpersonal arbeta fram lösningar. Det
innebär att även ta tillvara på erfarenheter och kunskap inom arbetsgruppen. Varje
yrkesutövning har sina förutsättningar och ramar. Inom dessa ramar kan man utveckla
förståelse om man delar med sig.
METOD
Handledningsgrupp är en lämplig metod i sammanhanget. Det är en metod där endast 57 personer deltar åt gången. Det blir en fortlöpande kontinuerlig utbildning där det ska
gå att få råd och stöd kring sina funderingar och handlingar. Det innebär att
taxianställda träffar äldrepedagogen kontinuerligt minst 4 - 6 gånger. De anställda har
redan genom sin grundutbildning i bemötande av kunden och vet att de ska vara
serviceinriktade. I den här utbildningen kan de få fördjupade kunskaper i
kommunikation mellan anställd och demenssjuka personer.
FLERA GRUPPER
Innan första mötet måste en inventering av anställdas längd av erfarenhet ta plats så att
en fördelaktig uppdelning kan göras. Alla i verksamheten ska ingå i en grupp.
20
Uppdelningen av grupperna beror på hur lång erfarenhet personen har inom taxiyrket.
Varje grupp ska till exempel ha någon som arbetat en längre tid inom området, en
nyanställd och eventuellt en som sitter i växeln för bokningen. Indelningen av
grupperna bör anpassas till arbetsplatsen. Ett taxibolag är öppen dygnet runt. Företaget
har naturligtvis andra kunder än färdtjänstberättigade. Det innebär att det sällan går att
samla alla samtidigt, men alla har något att tillföra organisationen. Det viktiga är att alla
får ta del i utbildningen och att alla får dela med sig av sina erfarenheter med
likasinnade (Gjems, 1997).
ÄLDREPEDAGOGENS ROLL
På mötet sitter alltid en äldrepedagog som har grundkunskaper i bland annat;
pedagogiska metoder; hälsa och sjukdomstillstånd och äldres levnadsvillkor samt
gruppsykologi med mera. Äldrepedagogens roll är att samordna, leda gruppen, samla
inventering (skriva ner händelser), boka nästa möte och ordna föreläsare vid behov.
Pedagogen sitter med i hela mötet, för att lyfta fram ett engagemang och för att öka
personalens medvetenhet om sin roll. Exempel på möten följer:
MÖTE
Till första mötet ska utgångspunkten i metoden vara att inventera personalens
erfarenheter under handledning. Var och en ska berätta om någon upplevd händelse i
arbetet med de äldre. Inledningen till första temat om demenssjukdomar ska ge en
översiktlig bild av funktioner, förmågor, förlopp och faktorer till demenssjukdomar.
Diskussion följer föreläsningen för att tydliggöra händelserna som presenterades i
inventeringen.
I andra mötestillfället ska deltagarna utgå från handledning som metod. Temat i andra
mötestillfället är framförallt samtalsmetodik med demenssjuka personer. Det är viktigt
att kunna samtala med en demenssjuk på deras vis (Cederlund & Nilholm, 2002)
(Määttä & Segesten, 2007) (Heap, 1997) (Lundström, 2006) (Geijer Edgren & Rausch,
2006). Dessutom kan färdtjänstpersonal få en vårdares, en kunds och kollegors
perspektiv. Därför är det viktigt att ha en pedagog som kan klargöra olika begrepp för
personalen.
21
I tredje mötestillfället börjar gruppen känna sig vana att berätta öppet, vilket är en
förutsättning i handledning. Det bör ske en uppföljning av temat från förgående möte.
Nästa tema presenteras och följs av diskussion. Ett annat exempel på föreläsning är
anhörigas situation. Att låta andra som är med i bilden få vara med gör att man får
andras perspektiv. Det kan till exempel vara väsentligt eller intressant att höra en
anhörig berätta om olika situationer. Då kan taxianställda också berätta sin sida på
saken.
PRESENTATIONEN AV PROSPEKTET
Följande avsnitt redovisar reaktioner från olika personer närvarande vid presentationen
av prospektet. Närvarande på mötet var färdtjänsthandläggare, ansvarig för upphandling
av färdtjänst i kommunen, ordförande för Taxi BOLAG och taxianställd som arbetar i
växeln för färdbeställning. Vi samlades på Anhörigcentrum i A kommun.
Under presentationen gavs deltagarna en chans att svara på frågor om hur chaufförerna
gör vid komplicerade situationer. Först blev de stilla, sedan skruvade ordförande på sig
lite och började förklara:
”Man lär sig efter hand”, sa han.” Jag har arbetat länge inom taxi.”
”Vad händer med de nyanställda, i sådana situationer?”
”Tja, de lär sig väl också efter hand.”
Tidigare under presentationen hade jag förklarat att kommunikation är inlärt beteende
både kroppsligt och språkligt. Sunt förnuft i olika situationer är relativt (Heap, 1995).
När dessa inlärda förmågor försvinner blir det annorlunda. Jag förklarade vad en
taxichaufför kan förmedla när de kör upp i sin taxi och ska köra kunden till en annan
destination till exempel om ”ingenmansland” och nya miljöer, samt störd
tidsuppfattning. Informationen blev ny för vissa. Något som till och med handläggaren
fann nytt och intressant. Handläggaren har för övrigt över fyrtio års erfarenhet inom
äldreomsorgen. Det föreföll att ny information var tillräckligt för att väcka ett större
intresse. Jag presenterade följaktligen den tänkta utbildningen och metoden. Vad
handledning är, vad man vanligen gör, hur ofta man träffas, samt att handledning börjar
bli ett efterfrågat inslag som metod inom vård- och omsorg.
22
Efter presentationen diskuterades möjligheter och eventuella hinder. Den första att ta till
ordet var ordförande på Taxi BOLAG, som frivilligt sa sig ställa upp på en utbildning
och frivilligt ville samla ihop ett gäng från taxibolaget. Handläggaren och ordförande
ville med det samma få reda på hur mycket en sådan utbildning skulle kosta?
Vi diskuterade en del andra hinder i verksamheten som lätt kan åtgärdas, men att det
finns andra problem som inte går att lösa omedelbart; sekretesslagen. Genom
diskussionen efter presentationen sammanfattades viktig information om taxi.
•
Att inte alla som ringer till Taxi BOLAG ska ut och åka. De vill bara prata med
någon. De är ensamma.
•
Att vissa förvirrade personer som ringer känner de igen sedan tidigare, medan
andra bara har lyckats hitta numret till taxi. Att de antagligen behöver
uppmärksammas vidare.
•
Att det inte finns en nummerpresentatör installerad, men att det hade kunnat vara
en lösning för en uppsökande verksamhet. Det vill säga när det har ringts upp av
en person flera gånger, som verkar extremt förvirrad, kan enhetschefen för
hemtjänst bli kontaktad.
•
Att viktiga tider inte har kunnat passas för att personen inte varit adekvat klädd
för vädret, det fick taxianställd hjälpa till med.
•
Att julhelgen är tyngst emotionellt för äldre. De ringer och undrar om kanske
den som sitter i växeln kan hjälpa dem att åka hem. Ibland är det till tryggheten
hos sin mamma. Speciellt runt julhelgen får personal in samtal som väcker stor
frustration hos de anställda på taxi. Det är en viktig mötesplats.
•
Att anhöriga behöver få reda på att Taxi BOLAG är endast öppen för
förbeställda resor under julhelgen. Att de går ut i tidningen med en artikel.
•
Att det var handläggaren som formgivit innehållet på hemsidan.
ENKÄTEN
Deltagarna fick som avslutning svara på en enkät där alla svarade: *Att informationen
var tydlig.* De anser att utbildningen är realistisk.* De anser att utbildningen behövs.
*Att idén är möjlig att genomföra.* Informationen fångade deras intresse.
23
SAMMANFATTNING
Inom vård- och omsorg satsas det på utbildning i hur personal bemöter människor med
demenssjukdomar. Färdtjänst har det visat sig hamnar utanför denna satsning. Anställda
måste lita på sin egen förmåga när de ska bemöta personer med demens. Syftet med
detta prospekt är att utveckla en utbildning för att lyfta taxi anställdas erfarenheter och
höja deras förståelse genom adekvat utbildning om demenssjukdomar i mindre grupper.
Förundersökning skedde med hjälp av intervjuer, litteratur och tidskrifter samt Internet.
Sammanfattning på intervjuerna speglar den allmänna uppfattningen att det behövs
någon form av ökad förståelse hos de taxianställda. Vidare visas olika exempel på
besvärliga situationer. Som utgångspunkt har jag utgått från teoretiska perspektiv;
äldrepedagogiskt perspektiv, livsloppsperspektivet, utbytesteorin och
omsorgsrationalitet. För att beskriva situationens förutsättningar för möten beskrevs
yrkeskategorierna och den demenssjuke samt att brister i kommunikationen kan orsaka
besvärliga situationer. Vem som är med i beslutet har fått ett eget stycke med historik,
verksamheter och personer som är involverade, bara för att beskriva vilken lång process
som ligger bakom ett färdtjänst beslut. I slutordet finner man att denna uppfattning delas
även av H M Drottningen som är mycket engagerad i demensfrågor. Utbildningen för
taxianställda baseras på handledningsmetoden. Handledda grupper ska få berätta sina
erfarenheter tillsammans och undervisas i demenssjukdomar av demenssjuksköterskan.
Äldrepedagogen är för övrigt nyckelpersonen som samordnar, handleder och presenterar
föreläsningar för de olika grupperna. Vidare skapade presentationen för den offentliga
sektorn ett ökat intresse för en utbildning bland de närvarande. Utbildning av detta slag
har inte utförts förut, men anses vara något som behövs. Mötet beskrivs översiktligt och
vilka reaktioner prospektet har väckt. Presentationen avslutades med diskussion.
24
REFERENSER
LITTERATUR
Almberg, B & Jansson (1997) Utbildning i demensvård: att se det som inte syns och
höra det som inte sägs. Äldre i Centrum (2008) Demens en läges rapport 2008:1
Andersson, J-O, Ekström, C, Enqvist, J, Jansson, R.(2004) E2000 Commpact
Företagsekonomi. Basbok. Malmö: Liber Bolag
Andersson, L (2002) Socialgenrotologi. Lund: Studentlitteratur.
Armanius Björlin, G (2004) Om Demens. Klinisk bild, utredning, vård och omvårdnad.
Stockholm: Liber Bolag
Cederlund, E & Nilholm, C (2002) Samtal i äldreomsorgen. Samspelet mellan
omsorgspersonal och äldre med Alzheimers sjukdom. Lund: Studentlitteratur.
Gjems, Liv (1997) Handledning i professionsgrupper. Lund: Sudentlitteratur.
Gulmann, N. C. (2005) Gerontopsykiatri. Studentlitteratur: Lund.
Heap, K (1995) Samtal med äldre människor. Stockholm: Liber Utbildning Bolag
Jeppsson Grassman, Eva (2003) Anhörigskapets uttrycksformer. Lund: Studentlitteratur
Krogh Hansen, H (2002) Livet är ett kunstverk – om äldrepedagogisk teori og praksis.
Köpenhamn: Äldreforum.
Larsson, M, Rundgren, Å. (2006) Geriatriskasjukdomar. Lund: Studentlitteratur.
Magnusson, N. (2001) Asta och hennes rättigheter. Stockholm: Liber Bolag
Meeuwisse, A, Sunesson, S, Swärd, H. (2005) Socialt arbete. Stockholm: Bokförlaget
Natur
och Kultur.
Motevasel, I (1996) I Eliasson, R. Omsorgens skiftningar. Begreppet, vardagen,
politiken, forskningen. Lund: Studentlitteratur.
Määttä, S, Segersten, K (2007) Vårdens språk – en antologi. Stockholm: Liber Bolag
Nilsson, R (2002) ”Båda två ska bestämma” Omsorsrationalitet och kommunikativt
handlande i omsorgarbete. FoU-rapport 2002:1
Raadu, G. (2006) Författningshandboken för personal inom hälso- och sjukvården.
Stockholm: Liber Bolag
25
ELEKTRONISKA KÄLLOR
demenssupporten.se
taxi.taxikurs.nu/anmalan.htm
(A kommuns hemsida kan inte visas p gr a avidentifiering)
INTERVJUER
(2008-04-03) Ambulansförare.
(2008-04-23) Ansvarig för upphandling av färdtjänst.
(2008-04-10) Dagverksamheten.
(2008-04-05) Demenssjuksköterska.
(2008-04-10) Färdtjänsthandläggare A kommun.
(2008-04-10) Receptionist informationen sjukhuset.
(2008-04-25) Sjukvårdare.
(2008-0418) Svenska Taxiförbundet.
(2008-04-18) Taxi BOLAG.
(2008-04-18) TYA, Solna
(2008-04-18) Utbildningskansliet för färdtjänst, Stockholms Län och Landsting.
(2008-04-18) Vägverket.
26