Transcript fredsbyggandet – tredje pelaren i svensk säkerhetspolitik

FREDSBYGGANDET – TREDJE PELAREN I SVENSK SÄKERHETSPOLITIK
Tyngdpunkten bör förskjutas från traditionell försvarsmakt till civila insatser för att förebygga
väpnade konflikter och bygga fred. Detta arbete kan utgöra en tredje pelare i svensk försvarsoch säkerhetspolitik mellan bistånd och försvarsmakt.
Det är några av slutsatserna som Lars Ingelstam och
Anders Mellbourn drar i rapporten Fred, säkerhet, försvar.
Tyngdpunktsförskjutning i svensk politik, som skrivits inom
ramen för Partnerskap 2014.
Förutsättningarna för försvars- och säkerhetspolitiken
har förändrats i grunden det senaste kvartsseklet. Slutet på det kalla kriget och Sovjetunionens sammanbrott
kullkastade efterkrigstidens militära dynamik. Ryssland
utgjorde plötsligt inte det militära hot mot Sveriges territorium som legat till grund för mycket av vårt lands militära beredskap.
Samtidigt har den ofta gränsöverskridande och internationella terrorismen tilltagit. Detta tillsammans med
andra hot – IT, energi, klimat – har fått ett allt större utrymme på den försvars- och säkerhetspolitiska agendan.
Forskare och politiker har sedan länge hävdat att dessa
förändringar också kräver en förändrad syn på säkerhet
och försvar. Trots det domineras försvarsbudgetarna fortfarande av kamouflage och pansar.
Säkerhetspolitiska satsningar behövs. Men säkerhet
uppnås bäst genom att förebygga våld och krig och att
bygga fred; att gå från traditionellt militär beredskap gällande vårt närområde till en aktiv, och så
långt som möjligt, förebyggande fredspolitik inriktad på internationella insatser. Allt fler erfarenheter visar att det är genom just sådant fredsarbete som den långsiktiga säkerheten kan stärkas.
Detta innebär också en förskjutning från militära till civila insatser, utan att utesluta att militär
intervention kan bli en sista utväg när alla andra möjligheter är prövade. Det civila samhället och
dess organisationer har ovärderliga kunskaper och erfarenheter av internationellt fredsarbete, liksom myndigheter, universitet, folkvalda, näringslivet, kultursfären, miljörörelsen och allmänheten.
En sådan förskjutning är logisk. Den politiska retoriken har närapå unisont framhållit fredsinsatserna och fredsbyggandet som hörnstenar i en samtida och framtida svensk fredspolitik.
Det är dags att ta politikerna på orden – för freden, säkerheten och försvaret.
Vill du veta mer?
På fredsagenda2014.se finns hela rapporten tillgänglig. Där finns också ytterligare tre nyskrivna rapporter: Civilt fredsskapande av Sara Andersson (Internationella kvinnoförbundet för fred
och frihet, IKFF), Humanitära och militära aktörer av Ellen Skånberg och Milosz Kusz (Kristna
freds) och Med sikte på vapenexport av Sofia Tuvestad (IKFF).
Kontakter: Anders Mellbourn, [email protected], Lars Ingelstam, [email protected],
Partnerskap2014, [email protected].
PARTNERSKAP 2014
Partnerskap 2014 är en sammanslutning av ett femtontal organisationer ur det svenska civila samhället som med stöd från
Folke Bernadotteakademin driver ett faktabaserat informationsarbete kring Sveriges freds- och säkerhetspolitik. Målet är att
bidra till en öppen och allsidig samhällsdebatt om de strategier Sverige har till sitt förfogande för att säkerställa ytterligare
200 år av fred i vårt land och bidra till att bygga fred och motverka våld i vår omvärld.