Transcript Ange dokumentets rubrik

Ansökan
till Sida
Syd- och östanslaget
2013-2015
2 (61)
Bromma, 2012-10-01
Ulrika Åhmark
CIVSAM
Sida
Ansökan syd- och östanslaget för 2013-2015
Härmed överlämnas Svenska missionsrådets ansökan för syd- och östanslaget för 2013-2015.
Ansökan består av en narrativ del samt ett antal bilagor enligt specifikation nedan. På förfrågan
kan vi även elektroniskt skicka SMR:s bedömningar av insatserna, insatsbeskrivningar
(ansökningar) eller annan dokumentation.
Ansökan innehåller tre kapitel. Det första kapitlet utgår från SMR som organisation. Här lyfter vi
bland annat fram vårt mervärde som ramorganisation, viktiga förändringsprocesser, vår strategi,
utvecklingssyn och förändringsyn samt vårt övergripande system för planering, uppföljning,
utvärdering och riskhantering. I det andra kapitlet ges en sammanfattning av SMR:s operativa
verksamhet för 2013-2015, där SMR:s vidareförmedlande uppdrag utgör en viktig del. I det
avslutande kapitlet presenteras SMR:s vidareförmedling. Där görs inledningsvis en analys som tar
sin utgångspunkt i insatsportföljen såsom den kommer att se ut 2013. Det är delvis en ny och
fördjupad analys med betoning på kontexter, relevans och roller, samt utmaningar och risker. I
kapitel tre presentas även SMR:s resultatmodell, arbetet med kvalitetssäkring i vidareförmedling
samt arbetet med utvecklingseffektivitet.
SMR:s totalt ansökta belopp för 2013-2015 utgör en markant ökning i jämförelse med godkända
nivåer för 2012. I bedömning och godkännande av insatser och bidragsnivåer har SMR:s
utgångspunkt varit en bedömning av organisationernas kapacitet samt insatsernas relevans. Detta
har lett fram till att ett antal organisationer har beviljats ökade nivåer. I förhållande till 2012 står
bland annat Erikshjälpen, International Aid Services och Individuell Människohjälp för dessa
ökningar. Ytterligare förklaring till ökningen beror på att en förlängning integreras i denna nya
ansökan av två insatser för den särskilda barn- och ungdomssatsningen som introducerades 2011.
Dessutom ingår även stöd till några organisationer som tidigare inte i någon större omfattning
fått stöd genom SMR. Här vill SMR lyfta fram stödet som föreslås till Life & Peace Institute. För
2013 har SMR beviljade insatser för hela det ansökta beloppet, medan det för 2014 samt 2015
finns ett visst utrymme för SMR:s medlemsorganisationer att ansöka om nya insatser (se
specifikation nedan). För varje år under perioden har SMR budgeterat för SEK 2 miljoner i
bidrag som avser stöd för ännu ej planerade värdehöjande insatser (till exempel utvärderingar,
förstudier eller kapacitetsutveckling).
I bilagor till ansökan presenteras SMR totala verksamhetskostnader för 2013-2015 (bilaga 2) samt
en ekonomisk redovisning per kostnadstyp enligt Sidas instruktion (bilaga 3). I dessa bilagor
framkommer ansökta nivåer för SMR:s vidareförmedlingsuppdrag. Dessa ligger ungefär på
samma nivåer som för 2012, men med viss variation mellan åren (för syd 2015 inkluderas
kostnader för planerade systemrevisioner). Vid behov kan SMR ta fram ytterligare förklaringar
och motiveringar av vidareförmedlingskostnaderna. Utifrån de system och rutiner som SMR har
3 (61)
utvecklat samt ett ökat fokus på programansökningar, har SMR kapacitet att hantera en ökad
vidareförmedling utan att öka kostnaderna.
SMR-ansökt belopp för sydanslaget 2013 SEK 150 000 000:
Pågående och nya insatser
Administrationsbidrag (8 %, fördelas direkt till genomförande organisation)
SMR:s vidareförmedlande uppdrag
128 512 960
10 281 040
11 206 000
Totalt
150 000 000
SMR-ansökt belopp för sydanslaget 2014 SEK 150 000 000:
Pågående insatser
Nya insatser, att besluta
Administrationsbidrag (8 %, fördelas direkt till genomförande organisation)
SMR:s vidareförmedlande uppdrag
117 296 699
11 111 634
10 272 667
11 319 000
Totalt
150 000 000
SMR-ansökt belopp för sydanslaget 2015 SEK 150 000 000:
Pågående insatser
Nya insatser, att besluta
Administrationsbidrag (8 %, fördelas direkt till genomförande organisation)
SMR:s vidareförmedlande uppdrag
Totalt
77 787 912
50 322 273
10 248 815
11 641 000
150 000 000
TOTALT ANSÖKT BELOPP 2013-2015 SEK 450 000 000
4 (61)
SMR-ansökt belopp för östanslaget 2013 SEK 5 280 200:
Pågående och nya insatser
Administrationsbidrag (8 %, fördelas direkt till genomförande organisation)
SMR:s vidareförmedlande uppdrag
4 790 000
383 200
107 000
Totalt
5 280 200
SMR-ansökt belopp för östanslaget 2014 SEK 5 604 040:
Pågående insatser
Nya insatser, att besluta (planerad fortsättning Moldavien)
Administrationsbidrag (8 %, fördelas direkt till genomförande organisation)
SMR:s vidareförmedlande uppdrag
4 788 000
300 000
407 040
109 000
Totalt
5 604 040
SMR-ansökt belopp för östanslaget 2015 SEK 5 608 040:
Pågående insatser
Nya insatser, att besluta
Administrationsbidrag (8 %, fördelas direkt till genomförande organisation)
SMR:s vidareförmedlande uppdrag
0
5 088 000
407 040
113 000
Totalt
5 608 040
TOTALT ANSÖKT BELOPP ÖST 2013-2015: SEK 16 492 280
5 (61)
Följande bilagor lämnas in tillsammans med ansökan:
1)
2)
3)
4)
5)
6)
7)
8)
9)
SMR:s strategi och målhieraki
SMR:s budget för verksamheten 2013-2015
Ekonomisk sammanställning enligt instruktion
SMR:s organisationsbedömningar av medlemsorganisationer
SMR:s riskbedömning av medlemsorganisationer
Resultatmatris
SMR:s insatsbedömningsmall för insatser
Listor totalt per år sydanslag
Listor totalt per år östanslag
På förfrågan kan det bli aktuellt att skicka in ytterligare kompletterande material, till exempel:
1. Pärmen, SMR:s interna styrning av insatshanteringen
2. Disposition styrande dokument och instruktion hemsida
3. SMR:s system för avvikelsehantering
Hör gärna av er om det finns behov av förtydliganden eller kompletteringar.
Vänliga hälsningar
Eva Christina Nilsson
Generalsekreterare
Anders Malmstigen
Ansvarig för utvecklingssamarbetet
Svenska missionsrådet
Box 14038, SE – 167 14 Bromma
Besöksadress: Gustavslundsvägen 18, Alviks torg, t-bana Alvik
Tel: 08 453 68 80, Fax: 08 453 68 81
[email protected], www.missioncouncil.se
6 (61)
7 (61)
Innehåll
1 - SMR SOM ORGANISATION ................................................................................... 9
SMR:S INTERNA FÖRÄNDRINGSPROCESSER OCH POLICYER .......................................... 10
INTERNA FÖRÄNDRINGSPROCESSER HOS MEDLEMSORGANISATIONERNA ......................... 11
SMR:S UTVECKLINGSSYN OCH FÖRÄNDRINGSTEORI................................................... 13
SMR:S STRATEGI 2012-2017 ............................................................................. 14
SMR:S ÖVERGRIPANDE SYSTEM FÖR PLANERING, UPPFÖLJNING RISKHANTERING OCH
UTVÄRDERING .................................................................................................. 16
2 - SMR:S OPERATIVA VERKSAMHET 2013-2015 ........................................................ 19
SMR:S VERKSAMHETSPLAN 2013-2015 ................................................................ 19
PROFILOMRÅDE 1 TEOLOGISK REFLEKTION ............................................................ 19
PROFILOMRÅDE 2 RELIGION OCH UTVECKLING ...................................................... 20
PROFILOMRÅDE 3 UTVECKLINGSSAMARBETE ......................................................... 22
OMRÅDE 4 SMR SOM ORGANISATION ............................................................... 24
3. SMR:S BIDRAGSFÖRMEDLING 2013-2015 ............................................................. 27
SMR:S INSATSPORTFÖLJ – KONTEXT, RELEVANS, ROLLER OCH RISKER .............................. 27
MEDELINKOMSTLÄNDER SOM ÄR DEMOKRATISKA ................................................... 29
MEDELINKOMSTLÄNDER MED DEMOKRATISKT UNDERSKOTT ....................................... 31
MEDELINKOMSTLÄNDER MED DEMOKRATISKT UNDERSKOTT OCH
KONFLIKTSITUATION ....................................................................................... 34
MEDELINKOMSTLÄNDER SOM ÄR AUKTORITÄRA ..................................................... 36
MEDELINKOMSTLÄNDER SOM ÄR AUKTORITÄRA MED KONFLIKTSITUATION ..................... 39
LÅGINKOMSTLÄNDER MED DEMOKRATISKT UNDERSKOTT .......................................... 41
LÅGINKOMSTLÄNDER SOM ÄR AUKTORITÄRA ........................................................ 46
LÅGINKOMSTLÄNDER SOM ÄR AUKTORITÄRA MED KONFLIKTSITUATION ........................ 48
SMR:S PROGRAMMÅL OCH RESULTATMODELL ........................................................... 51
SMR:S KVALITETSSÄKRING FÖR VIDAREFÖRMEDLING .................................................. 56
SMR:S ARBETE MED UTVECKLINGSEFFEKTIVITET .......................................................... 58
8 (61)
1- SMR som organisation
Inledning
Svenska missionsrådet (SMR) är en paraplyorganisation för svenska samfund,
missionsorganisationer och kristna biståndsorganisationer. Under 2012 har SMR 35
medlemsorganisationer, men på grund av sammanslagningar kommer det att bli 33 organisationer
från och med 2013. SMR arbetar för att ta tillvara medlemsorganisationernas gemensamma
intressen, underlätta samverkan och ge en fördjupad förståelse av missionsuppdraget där
förändringsarbete genom internationellt utvecklingssamarbete och kommunikationsarbete i
Sverige är viktiga delar. Medlemsbasen representerar en unik bredd av kristna organisationer och
samfund, alla med stort engagemang och lång erfarenhet av såväl internationellt
utvecklingssamarbete som folkbildnings- och kommunikationsarbete i Sverige. Genom detta har
SMR ett mycket stort och brett kontaktnät av kristna organisationer och kyrkor över hela världen,
vilket bidrar till SMR:s särskilda kompetens kring kyrkor och kristna organisationer och deras roll
för samhällsförändring. Denna kompetens gör att SMR både kan hjälpa organisationer att öka sin
förståelse för hur de kan bidra till samhällsförändring och även förståelse av när de behöver öka
sin kapacitet. SMR och dess medlemsorganisationer är tros- och värdebaserade organisationer
som finner motivation och drivkraft i sina värderingar och övertygelse om att ett mer rättvist
samhälle är möjligt. Detta skapar engagemang vilket motiverar människor att fortsätta arbetet för
en positiv samhällsförändring.
SMR är på medlemsorganisationernas uppdrag avtalspart med Sida och har haft rollen som
ramorganisation sedan 1980. Uppdraget utgör en viktig och stor del av SMR:s verksamhet. SMR
utgör en länk mellan civilsamhället och Sida där medlemsorganisationer ges möjlighet att vara en
del av och påverka det svenska utvecklingssamarbetet. Medlemsorganisationerna får bland annat
del av metoder, resurser och kunskap som underlättar för ett väl genomfört och effektivt
utvecklingssamarbete. SMR har bidragit med kunskap om religions- och övertygelsefrihet samt
religion och utveckling kopplat till utvecklingssamarbete, men även med synen på och metoder
inom organisationsutveckling, lärande och aggregering av resultat.
Stödet till civilsamhällets organisationer är en viktig del av det svenska utvecklingssamarbetet. De
långsiktiga relationer som SMR:s medlemsorganisationer har i samarbetsländerna innebär
exempelvis att de kan arbeta med målgrupper och i kontexter dit det bilaterala eller det
multilaterala utvecklingssamarbetet inte når. SMR bidrar därmed genom sin roll som
ramorganisation till att svenskt utvecklingssamarbete kan verka i svåra och bortglömda kontexter
och med mycket marginaliserade grupper. Medlemmarnas samarbetsorganisationer har ofta breda
kontaktnät både på gräsrotsnivå och bland beslutsfattare. Det innebär att SMR:s
medlemsorganisationer, i partnerskap med sina samarbetsorganisationer, har goda förutsättningar
för att både nå och mobilsera individer men även att påverka på samhällsnivå med goda resultat.
9 (61)
SMR:s interna förändringsprocesser och policyer
Organisationsutvärdering och strategi
Inför den kommande planeringsperioden 2013-2015 inledde SMR:s styrelse under 2011 en
reflektions- och förändringprocess som fortfarande pågår inom organisationen. Syftet var att
skapa ett gediget och relevant underlag inför verksamhetplaneringen och Sida-ansökan 20132015. Ett viktigt redskap för SMR:s verksamhetsutveckling är organisationsutvärderingen av SMR
som genomfördes våren 2011 av externa konsulter, INTRAC. Utvärderingen syftade till att ge ett
underlag för reflektion och lärande kring hur SMR uppfattas av sina intressenter när det gäller
strategier, identitet, aktiviteter, tjänster, organisation, system, relationer till medlemsorganisationer
och externa relationer.
Utvärderingens slutsatser och rekommendationer har bearbetats i olika fora av styrelse,
medlemsorganisationer och kansli. Styrelsen har tagit fram en management response och
handlingsplan för uppföljning av utvärderingen. Handlingsplanen är en viktig utgångspunkt för
verksamhetsplanen 2013-15, tillsammans med lärdomar och slutsatser som dokumenterats i de
fora där utvärderingen har diskuterats.
En slutsats som drogs efter utvärderingen är att SMR behöver en flerårig strategi som utgör en
brygga mellan SMR:s övergripande vision och den treåriga verksamhetsplanen. Därför har SMR:s
styrelse utarbetat en strategi för SMR:s verksamhet för perioden 1 juni 2013 till 31 december
2017. Den syftar till att vara till stöd i prioritering och fokusering i verksamhetsplaneringen för
2013-15, genom att identifiera vad SMR vill uppnå inom den närmaste femårsperioden.
Utgångspunkten är SMR:s vision, förändringsteori och identitet. Strategin fastställdes vid SMR:s
årsmöte i maj 2012.
En annan slutsats efter utvärderingen är att SMR:s mötesplatser behöver bli mer strategiska till
innehåll och form. Därför har kansliet på uppdrag av styrelsen genomfört en mötesplatsanalys,
och bearbetning av den sker i samband med verksamhetsplaneringen för 2013-15. Ytterligare en
slutsats är att medlemsorganisationerna gärna ser att SMR:s mötesplatser i större utsträckning
utformas så att ett horisontellt lärande kan ske. I verksamhetsplaneringen är utgångspunkten att
mötesplatserna i framtiden ska innebära ett ännu större utrymme till meningsfullt
erfarenhetsutbyte mellan SMR:s medlemsorganisationer.
En av konsulternas rekommendationer var att SMR ska se över kansliorganisationen för att
kunna genomföra verksamheten med hög kvalitet och på ett effektivt sätt. För närvarande pågår
en process där förslag till ny kansliorganisation bearbetas, och beslut kommer att fattas i oktober.
Utvärdering av rättighetsperspektivet och jämställdhet
Under perioden 2009-2011 har SMR genomfört en lärande utvärdering för att belysa hur
rättighetsperspektivet och jämställdhet präglar arbetet som SMR stödjer. Syftet med
utvärderingen var att utveckla och stärka SMR:s arbete med rättighetsperspektivet och
jämställdhet när det gäller handläggning, stöd till kapacitetsutveckling, kommunikation och
resultatrapportering. Under 2010 genomförde SMR:s kansli elva fallstudier i olika länder. För
10 (61)
bearbetningen av materialet från fallstudierna tog SMR hjälp av externa konsulter.
Utvärderingsprocessen har kännetecknats av stor delaktighet från såväl SMR:s
medlemsorganisationer som från SMR:s kansli, vilket i sig är en viktig förutsättning för lärande.
Även för denna utvärdering finns en management response med kommentarer till utvärderingens
centrala observationer, slutsatser och rekommendationer. Dessutom finns en handlingsplan för
uppföljning av rekommendationerna. Utvärderingens slutsatser är en bra utgångspunkt i
utformningen av SMR:s kapacitetsstöd till medlemsorganisationerna och deras
samarbetsorganisationer. Formulering av riktlinjer för SMR:s arbete med rättighetsperspektivet
och jämställdhet pågår och ett metodpaket med verktyg till hjälp för medlemsorganisationerna att
utveckla sitt arbete med till exempel maktanalys har påbörjats och kommer att utvecklas
kontinuerligt under de kommande åren. I november 2012 planeras ett internationellt seminarium
i Kenya, för att erbjuda ett tillfälle för erfarenhetsutbyte mellan olika medlemsorganisationer och
deras samarbetsorganisationer med fokus på rättighetsbaserat arbete, inklusive jämställdhet.
SMR:s policyer
SMR:s policyer beskriver SMR:s syn på olika områden och hur arbetet ska ske. Policyerna har
tagits fram av kansliet, i samarbete med medlemsorganisationer. Policyerna är antagna av
styrelsen. Följande policyer finns:
•
Anti-korruptionspolicy
•
Hiv- och aidspolicy
•
Jämställhetspolicy
•
Policy för miljö och framsynt hushållning
•
Utvärderingspolicy
Policyerna finns på SMR:s hemsida: http://www.missioncouncil.se/om-smr/policyn
SMR:s policyer revideras regelbundet utifrån en särskild plan. Under 2012 kommer
Utvärderingspolicyn att revideras.
Förutom policyer finns instruktioner och alla styrande dokument för bidragsförmedlingen
samlade på SMR:s hemsida under Söka bidrag. Där kan man till exempel hitta SMR:s riktlinjer
och kriterier för mikrofinans. http://www.missioncouncil.se/for-medlemsorganisationer/
Interna förändringsprocesser hos medlemsorganisationerna
SMR:s medlemsorganisationer
SMR har från och med 2013 33 medlemsorganisationer varav 17 har ansökt om Sidabidrag för år
2013 (gäller syd- och östanslaget, några organisationer tillkommer genom info- och
praktikantanslaget). SMR erbjuder olika former för finansiering som kan delas in i programavtal,
program och projekt. Utgångspunkten är organisationernas kapacitet och SMR:s
organisationsbedömning. Dessutom är det viktigt för SMR att utgå från vad som passar
respektive organisation och att ansökningsformen är i linje med organisationens eget sätt att
planera.
11 (61)
Under år 2012 har SMR aktivt arbetat med att stödja medlemsorganisationer som inte har
Sidabidrag att ansöka om det, detta bland annat utifrån den studie som SMR under 2011
genomförde tillsammans med Forum Syd (Minskar antalet ansökningar från Svenska enskilda
organisationer, Klas Palm 111110). Arbetet har lett till att Operation Mercy, Frälsningsarmén och
Life & Peace Institute har ansökt för år 2013. Organisations- och riskbedömning har beaktats
särskilt i dessa fall.
SMR:s medlemsorganisationer kan delas in i tre kategorier;
1) kristna biståndsorganisationer
2) samfund/kyrkor
3) missionsbaserade organisationer.
En tydlig trend är att kristna biståndsorganisationer har ökat sin andel av anslaget medan
samfundens andel har minskat.
Kristna biståndsorganisationer är organisationer med rötter i en kristen tradition.
Organisationernas uppdrag och fokus är utvecklingssamarbete, fattigdomsbekämpning och
humanitär assistans. Inom denna kategori kommer följande organisationer erhålla Sidamedel år
2013: Individuell Människohjälp, International Aid Services, Operation Mercy, Lepramissionen,
Hoppets Stjärna, Life & Peace Institute, Kristna Fredsrörelsen, KFUM Sverige, Skandinaviska
Barnmissionen och Erikshjälpen.
Samfund är en sammanslutning av lokala församlingar. Det internationella arbetet är oftast en del
av kyrkornas missionsuppdrag och innefattar utvecklingssamarbete och evangelisation. Vissa av
samfunden (ADRA Sverige och Frälsningsarmén) är del av internationella organisationer och
nätverk. Inom denna kategori kommer följande organisationer erhålla Sidamedel år 2013: ADRA,
Evangeliska Frikyrkan, Frälsningsarmén, Gemensam Framtid, Vännernas
Samfund/Kväkarhjälpen och Svenska Alliansmissionen.
Missionsbaserade organisationer är organisationer vars verksamhet inkluderar både
utvecklingssamarbete och evangelisation (bibelöversättning, träning av pastorer). Inom denna
kategori kommer följande organisationer erhålla Sidamedel år 2013: Folk & Språk och
Bibelsällskapet.
Interna förändringsprocesser hos medlemsorganisationerna
Under denna rubrik följer korta exempel på vad som hänt inom SMR:s medlemsorganisationer
under år 2012 och exempel på processer som kommer att fortgå. Många av de förändringar som
skett år 2012 kommer ha en inverkan på organisationernas verksamhet under de kommande åren.
Trenden av ökad regionalisering och decentralisering till fältkontor bedöms fortsätta. Individuell
Människohjälp, Evangeliska Frikyrkan och Erikshjälpen har fortsatt sitt arbete för att stärka
regionerna. Organisationerna är inne i en fas av att stärka system och rutiner för att samordna
arbetet mellan fältkontoren och Sverige. En viktig fråga är att skapa samstämmighet i förståelse
och applicering av riktlinjer. Evangeliska Frikyrkan kommer slå ihop sina två regioner Europa
och MENA och samordna insatser kring människohandel.
Organisationsstrukturer har under 2012 förändrats i flera organisationer i syfte att effektivisera
och skapa en tydligare ansvarsfördelning. Kristna Fredsrörelsen har inrättat en ny tjänst för
12 (61)
verksamhetssamordnare vilket möjliggör en mer utåtriktad roll för generalsekreteraren och även
stärkt stödet för metodfrågor. Erikshjälpen har etablerat en gemensam programavdelning för
internationellt utvecklingsarbete, humanitära insatser, insatser för barn i Sverige och
informationsarbete. Syftet är att samverka kring barns rättigheter. Gemensam Framtid och
Skandinaviska Barnmissionen befinner sig i en fas med att etablera en ny identitet och
organisationskultur. Gemensam Framtid har byggt upp ett gemensamt kansli och en ny
organisationsstruktur som har satts i verket år 2012. Skandinaviska Barnmissionen har skapat en
ny struktur för att bättre klargöra ansvarsuppgifterna. International Aid Services har
omorganiserat det svenska kontoret för att öka kapaciteten kring projekthandläggning.
När det gäller utveckling av verksamhetsinriktning, strategier och policyer fortsätter
organisationerna att ändra inriktning och ta fram nya strategier. Evangeliska Frikyrkan har börjat
fokusera sitt arbete kring fokusområden och innehållsfrågor, såsom människohandel och barns
rättigheter. Erikshjälpen genomgår en landfokusering och har medvetet kopplat samman insatser
i landprogram och stärkt samverkan med andra aktörer. Individuell Människohjälp uppdaterar
och tar fram flera olika policyer under 2012 och 2013, bland annat en HR-manual för
fältkontoren, anti-korruptionspolicy och handlingsplan. Organisationen har utvecklat sin PMEhandbok och den kommer inkludera aspekter av riktlinjer inom utvecklingseffektivitet,
mainstreaming av genus, miljö/klimat med mera. ADRA har börjat arbeta efter sin uppdaterade
vision, omvärldsanalys och strategiplan 2012 – 2016. De kommer att betona kapacitetsutveckling
av samarbetsorganisationer under de kommande två åren. Kristna Fredsrörelsen har inlett en
process av strategiutveckling kopplat till organisationens mervärde som fredsorganisation i
utvecklingssamarbetet. Detta kommer att intensifieras och fortsätta kommande år. Svenska
Alliansmissionen ska i sin framtidsutredning aktualisera mission och arbeta med samfundets
teologiska grund under de kommande åren.
Flera organisationer är i en fas av att stärka sin egen kapacitet, personal och system.
Lepramissionen har investerat i ett nytt projekthanteringsprogram och stärkt personalresurserna
med en projektledare. Svenska Alliansmissionen har gemensamt med Evangeliska Frikyrkan och
Pingst tagit fram en ny personalhandbok för missionärer. Folk & Språk har initierat ett nytt
ekonomisystem och etablerat nya rutiner för ekonomirapporter från syd. Denna del av
organisationernas arbete har även en koppling till SMR:s arbete med organisationsbedömningar,
självbedömningar och systemrevisioner genom åtgärdsplaner och kapacitetsutvecklande aktiviter.
Beträffande utvärderingar och granskningar har SMR genomfört systemrevision av sju
medlemmar och dessa har inkommit med åtgärdsplaner. Systemrevisionerna har identifierat ett
antal gemensamma brister (till exempel organisationsbedömningar och verksamhetsplanering)
som kommer att beaktas under de kommande åren. ADRA skriver att granskningen har hjälpt
organisationen att reflektera över prioriteringar och innehåll i verksamheten. International Aid
Services har fortsatt sin HAP-certifiering. Under år 2012 och 2013 kommer processen att
förankras hos samarbetsorganisationer i syd. Systemen kommer att anpassas till att fånga upp
återkoppling från målgruppen till International Aid Services projekt.
SMR:s utvecklingssyn och förändringsteori
SMR:s vision är att Guds rike gestaltas i världen. Detta innebär en värld befriad från fattigdom
och förtyckande strukturer, där människor kan påverka sin egen situation och att skapelsen
förvaltas med ansvar inför kommande generationer. SMR:s värdegrund lyfter fram att varje
13 (61)
enskild människa har ett unikt värde, och har rätt att leva ett värdigt liv och påverka sin egen
livssituation.
Visionen och värdegrunden uttrycker det samhälle som SMR vill vara med och bidra till, och
värderingar som ligger till grund för hur vi tror att förändring sker. Det är det vi kallar SMR:s
utvecklingssyn. SMR ser utveckling som en ständigt pågående process, som kan påverkas, men
inte kontrolleras. SMR har en processinriktad syn på förändring, och betonar värdet av
deltagande och tillit.
SMR:s resultatmodell - som används för uppföljning och redovisning av resultat i förhållande till
SMR:s programmål för vidareförmedlingen - bygger på SMR:s förändringsteori på samhällsnivå.
Där lyfts fram att i samhällsutvecklingsarbete måste vi se på relationerna mellan samhälle,
organisationer och enskilda individer – hur dessa ömsesidigt påverkar varandra. Det är denna
påverkan vi behöver förstå för att kunna stödja eller genomföra ett framgångsrikt
samhällsutvecklingsarbete. I kapitel 3 i den här ansökan beskrivs mer utförligt förändringsteorin
för den vidareförmedlande verksamheten.
SMR:s förändringsteori på organisationsnivå - SMR:s operativa arbete - utgår från SMR:s vision,
uppdrag och förändringsteori på samhällsnivå. SMR fokuserar på att stärka organisationer och
organisering i civilsamhället för att därmed skapa utrymme för människor som lever i fattigdom
och i förtryckande strukturer att aktivt delta i samhällsutvecklingen. Det innebär för SMR både
att möjliggöra kapacitetsutveckling och att bidra till att skapa utrymme för organisationerna att
verka i det civila samhället. Det arbetet har konkretiserats i nyckelområden för förändring för
organisationer i det civila samhället:
•
•
•
•
•
Verksamhetsutveckling baserad på erfarenhetsbaserat lärande och reflektion genom
tematiska reflektionsområden som relaterar till samhällsutvecklingsfrågor.
Utbyte och samverkan med andra organisationer
Organisatoriskt lärande och kontinuerlig kapacitetsutveckling inom områden som är
relevanta för organisationen.
Tillgång till ekonomiska bidrag och en bidragshantering med hög kvalitet för
genomförande av utvecklingsinsatser, samt förmåga att hantera sådana bidrag.
Utrymme att verka i civilsamhället och att påverka samhällsutvecklingen.
Utvecklingssamarbete och sociala utvecklingsinsatser behöver genomföras med kunskap, goda
metoder och system, och dessa behöver skapas i dialog och samverkan. Att möta nya perspektiv
och att reflektera och lära av det man gör menar vi är avgörande för att förändring ska ske. Att
veta vem man är och våga tro på sin egen förmåga gör en organisation eller en rörelse stark. I
samhället och i samhällsutveckling behövs en mångfald av aktörer och mångas röster behöver
höras. Det är områden där SMR har möjlighet att bidra positivt, och därför har metodkompetens
när det gäller bidragsförmedling, kommunikations- och påverkansarbete, kunskaps- och
kapacitetsutveckling samt mötesplatser utvecklats.
SMR:s strategi 2012-2017
Utgångpunkten för SMR:s strategi är SMR:s vision, utvecklingssyn och förändringsteori. I
strategin beskrivs de tre profilområden som SMR kommer att arbeta med från och med 2013 och
de kommande åren:
14 (61)
1) Teologisk reflektion över uppgiften att gestalta Guds rike i världen
2) Religion och utveckling och religions- och övertygelsefrihet
3) Utvecklingssamarbete
SMR:s strategiska inriktning visar vad SMR:s medlemmar ser som sitt bidrag till nätverket och
vad de tillsammans vill uppnå under perioden. Arbetet konkretiseras i verksamhetsplanen för
2013-15 samt genom årliga arbetsplaner. Inriktningen kommer att prövas för en eventuell
revidering hösten 2014.
Arbetet med SMR:s profilområden kommer att utgå från tre strategiska arbetssätt, som uttrycker
både metoder och mål:
1) relationer
2) röst
3) resurser.
Relationer
2017 är SMR en stark paraplyorganisation och ett starkt nätverk för samverkan, lärande och
påverkan som tydligt och aktivt bärs av medlemsorganisationerna och där erfarenheter från deras
samarbetsorganisationer är centrala. Under femårsperioden kommer SMR att prioritera:
• Stärkt erfarenhetsutbyte och lärande i och mellan medlemsorganisationer.
• Fördjupade relationer mellan medlemsorganisationer, och mellan dem och deras
samarbetsorganisationer.
• Fördjupad samverkan med Sveriges kristna råd.
• Utvecklade och tydliga samverkansområden med andra närstående aktörer.
Röst
2017 är SMR en stark röst. Under femårsperioden kommer följande att prioriteras:
• SMR deltar aktivt i det offentliga samtalet inom sina profilområden och med tydligt
sydperspektiv.
• SMR samverkar med närstående aktörer i påverkansarbetet.
• SMR är aktivt och tydligt gentemot Sida och UD för att bidra till en ökad förståelse av
medlemmarnas och samarbetsorganisationernas roll och mervärde i
utvecklingssamarbetet.
• SMR bidrar till att samarbetsorganisationer, både i sitt eget och i internationella
sammanhang, får en starkare röst.
Resurser
2017 har SMR god kapacitet för arbete inom profilområdena, såväl som aktör som genom
medlemsorganisationerna. Verksamheten genomförs med hög kvalitet. Under femårsperioden
kommer SMR att prioritera:
• Att medlemmarnas och deras samarbetsorganisationers kompetens, erfarenhet och
resurser, stärks, synliggörs och kommer hela nätverket till del på ett systematiserat sätt.
• Regelbunden omvärldsbevakning med inriktning på profilområdena.
• Bidragsförmedling, inklusive metodutveckling, kapacitetsutveckling och kvalitetssäkring.
• Breddad finansieringsbas för ökad flexibilitet.
SMR:s strategi i sin helhet finns i bilaga 1a. SMR:s verksamhetsplan 2013-2015 har skrivits utifrån
strategin och de profilområden som den beskriver. Se vidare i kapitel 2 och bilaga 1b.
15 (61)
SMR:s övergripande system för planering, uppföljning
riskhantering och utvärdering
Planering, uppföljning och utvärdering av operativ verksamhet inom SMR är väl utvecklade
rutiner, men ska också förbättras under kommande period. Nästa steg i SMR:s utvecklingsarbete
är att skapa tydliga länkar mellan de olika delarna för förbättrat flöde för information, beslut och
lärande. Verksamheten blir ytterligare resultatbaserad till följd av förstärkt system för den interna
uppföljningen och en förtydligad resultatmodell för den operativa verksamheten.
Planering
SMR:s verksamhet baseras på medlemsorganisationernas utryckta behov och vilja. Delaktiga
lärprocesser, såsom SMR-utvärderingen eller rättighetsutvärderingen, men framförallt
utvecklingen av SMR:s strategi för 2012-2017, är grunden för SMR:s arbete under den
kommande perioden. Utifrån verksamhetsplanens mål, strategier och indikatorer tar SMR:s
arbete form i arbets-, process- eller projektplaner. SMR:s kansliorganisering anpassas inför
perioden till att på bästa sätt kunna arbeta med verksamhetsmålen.
SMR vill genomföra sitt arbete i samarbete med sina medlemsorganisationer, för ökad relevans
och ägarskap, vilket också är en tydlig del i strategin. Verksamhetsplanen speglar också tydligt
SMR:s ambition att möjliggöra att medlemsorganisationernas tar ett ansvar för reflektion och
lärande kring olika tematiska områden eller kapacitetsutvecklande processer inom SMR-nätverket.
Organisationer med likartad verksamhet eller gemensamma intresseområden ges utrymme att ta
ledning och därmed stärka varandra till nytta för hela nätverket. Aspekter av kollegial utvärdering
och positiv jämförelse förväntas generera nya samverkansmöjligheter och ökad kapacitet. SMR:s
kansli får därmed en mer faciliterande roll i relation till medlemsorganisationer och dess
samarbetsorganisationer.
Uppföljning
SMR har en tertialbaserad uppföljningsrytm för sin detaljerade uppföljning av budget och
verksamhet. Utöver treåriga verksamhetsplaner och årsvisa handlingsplaner, planerar och följer
SMR upp sin verksamhet i fyramånadersetapper, vilket ger stabilitet i arbetet. Det ger SMR
möjlighet att styra efter tertialarbetsplaner som är inriktade på uppfyllelse av de övergripande
verksamhetsmålen för perioden.
Indikatorer för SMR:s verksamhetsmål för den operativa delen av verksamhetsplanen 2013-2015
kommer att utvecklas vidare under hösten 2012. Under perioden kommer dessutom ytterligare
mål och indikatorer skapas för verksamhet på kortare sikt. Dock gäller samma övergripande
system för uppföljning. Det kan som exempel gälla genomförandet av ett seminarium som en del
av att stärka samarbetsorganisationers kapacitet. Detta ryms inom ett övergripande
verksamhetsmål och dess indikatorer, men har dessutom egna specifika mål, metoder och
indikatorer och därmed också egen plan för uppföljning och utvärdering.
16 (61)
Utvärdering och lärande
All SMR:s verksamhet utvärderas. Det är utgångspunkten för den utvärderingspolicy som gäller
och som är grunden för SMR:s utvärderingsarbete. I relation till periodens operativa verksamhet
kommer utvärdering att ske på olika sätt och med olika metoder.
Extern utvärdering genomförs regelbundet, särskilt kopplat till omfattande verksamhet som till
exempel bidragsförmedling. Det gäller områden där det är extra viktigt att skapa utrymme för
förtroendeingivande processer och kvalitet baserad på professionell standard. ”Extern” betyder
däremot inte att SMR gör avkall på sitt ägarskap över utvärderingen, eller sina förväntningar på
dess användbarhet och lärandefokus.
•
SMR utvärdering 2015 - en extern utvärdering upphandlas i syfte att skapa kunskap hos
SMR:s kansli och medlemsorganisationer kring effekter (Outcome och Impact) i det
utvecklingsarbete som bedrivs och får stöd. Avgränsning och metod utvecklas i delaktig
process, se VP mål 3.5.
Intern utvärdering syftar till att skapa kontinuerligt lärande och möjliggöra justering och
förbättring av pågående verksamhet. Därmed blir utvärdering ett redskap i det övergripande
uppföljningssystemet inom SMR. Intern utvärdering baseras primärt på följande metoder:
•
Learning reviews (lärandeutvärdering) – genomförs kopplat till aktuella teman i SMR:s
vidareförmedlingsverksamhet, till exempel Hiv och aids 2008 och Rättigheter och
jämställdhet 2011. Omfattande lärprocess för hela kansliet och ett urval av
medlemsorganisationer och deras samarbetsorganisationer, integreras i resor,
mötesplatser och intern reflektion. För 2013-15 planeras en Learning review process
kopplat till temaområdena Religion och jämställdhet, se VP mål 3.5.
•
After action review (Eftertanke) – modell för reflektion direkt efter genomförande av
aktivitet såsom påverkanskampanj, workshop, interna möten.
•
Enkäter – Webtjänsten SurveyMonkey används för utvärdering av mötesplatser och
aktiviteter, medlemsopinion, datainsamling för utvärdering av interna processer (ansökan
till Sida, verksamhetsplanering, etc.).
•
Utvärderingsövningar eller blanketter – utvärdering planeras för all verksamhet inom SMR och
är en integrerad del i genomförandet. I till exempel ett seminarium kan
utvärderingsövningar innebära olika typer av värderingsövningar innan och efter, eller
olika sätt att ge ”betyg” på det man deltagit i. Blanketter finns i enkel standardiserad
form, men tas också fram specifikt för till exempel utbildningstillfällen.
•
Periodisk utvärdering sker halvårsvis inom kansliet i relation till verksamhetsplanen,
kansliets organisation eller personalfrågor. Dessa kan innehålla aspekter av de metoder
som nämnts ovan.
All utvärdering dokumenteras och tillgängliggörs för planering och uppföljning inom SMR.
Exempelvis sparas alltid en utvärderingsrapport för alla SMR:s externa mötesplatser i aktuell
mapp i det gemensamma serverutrymmet. I tillämpliga fall görs den även tillgänglig offentligt via
hemsida, utskick eller tryckta rapporter. Strikta krav på konfidentialitet gäller kopplat till person
eller sårbara miljöer med uppenbar risk för repressalier.
17 (61)
Riskhantering
Vad gäller intern kontroll och riskhantering utgår SMR från COSO-modellen. Enligt COSOmodellen är intern kontroll en process som påverkas av styrelsen, organisationens ledning och
annan personal, och som utformats för att ge en rimlig försäkran om att organisationen mål
uppnås för ändamålsenlig och effektiv verksamhet, tillförlitlig finansiell rapportering samt
efterlevnad av tillämpliga regler och förordningar. Utifrån dessa områden har SMR upprättat en
checklista med frågor som specificerar interna och externa risker. Frågorna besvaras utifrån
sannolikheten att den bedömda risken inträffar (inte alls sannolikt, möjligt, troligt, nästan säkert)
samt hur stor skadan/konsekvensen på verksamheten om den identifierade risken inträffar
(försumbar, måttlig, allvarlig samt förödande). Under december 2011 slutförde SMR en
riskbedömning av den egna organisationen vars resultat har varit ett underlag i utformningen av
verksamhetsplanering. Det finns ett behov av att ytterligare utveckla checklistan (förenkla) samt
tydliggöra hur analysen av riskbedömningen ska hanteras. Utgångspunkten är att arbetet med
riskbedömning och riskhantering ska uppdateras på en årlig basis.
De största riskerna för finansiell rapportering samt efterlevnad av regler och förordningar ligger
inom ramen för SMR:s vidareförmedlande roll. Riskerna handlar om hur styrning och kontroll
och efterlevnad av regler hanteras i de olika leden. I kapitel 3 beskrivs hur SMR, genom systemet
för styrning och kontroll, hanterar riskerna i det vidareförmedlande uppdraget. Där finns även
beskrivet vilka områden som SMR vill fokusera på att utveckla. Den övergripande bedömningen
är att SMR har relevanta system för att hantera dessa risker men med den faktiska risken att fel
inträffar. SMR betonar fortsatt ett lärandeperspektiv i syfte att förbättra system och kontroller när
fel inträffar.
En risk som främst berör måluppfyllelse av SMR:s verksamhetsmål är kansliets organisering. En
effektiv organisation kräver god kommunikation, öppenhet, ledning och ett nära samarbete för
att uppnå de gemensamma målen. En process pågår för att se över kansliets organisering och
ändamålsenlighet. En separat riskplan kommer att tas fram för den processen. SMR har även sett
en risk i att kansliet fokuserat på god uppföljning i den vidareförmedlande rollen men att
uppföljning av de interna målen och egna verksamhet har getts mindre uppmärksamhet. SMR har
därför fokuserat på att formulera uppföljningsbara mål och identifiera relevanta indikatorer samt
kommer ta fram ett nytt system för uppföljning av de egna målen. SMR:s strategiplan (20122017) och verksamhetsplan är centrerad kring ett ökat deltagande från medlemsorganisationer,
vilket har efterfrågats av medlemsorganisationer och styrelse. En risk är dock att
medlemsorganisationerna saknar tid och resurser för det ansvaret. Kansliet kan hantera detta
genom att testa nya metoder, kontinuerligt utvärdera och fortsätta ha ett lärande förhållningssätt i
genomförandet. SMR har även identifierat risker med IT-säkerhet vilket hanteras gemensamt på
Ekumeniska Centret.
18 (61)
2 - SMR:s operativa verksamhet 2013-2015
SMR:s verksamhetsplan 2013-2015
Verksamhetsplanen tar sin utgångspunkt i SMR:s strategi 2012-06-01--2017-12-31 och
presenterar SMR:s hela verksamhet. Målen i verksamhetsplanen är dels utvecklingsmål, som
beskriver vilka förändringar verksamheten förväntas bidra med på lång sikt, dels verksamhetsmål
som beskriver förändringar under treårsperioden. SMR:s målhierarki bygger på de tre
profilområdena: Teologisk reflektion, Religion och utveckling och religions- och övertygelsefrihet samt
Utvecklingssamarbete. Dessutom ingår ett fjärde område som går under namnet SMR som
organisation. Se vidare bilaga 1b för att få en översikt av SMR:s målhierarki med utvecklingsmål
och verksamhetsmål.
SMR:s operativa verksamhet finansieras genom SMR:s egna medel och genom ansökt bidrag från
Sida. I budgeten (bilaga 2) framkommer vilka delar av SMR:s verksamhet som finansieras genom
respektive finansieringskälla. Den verksamhet som finansieras av SMR:s egna medel fokuserar
SMR:s föreningsverksamhet som missionsråd, merparten av arbetet inom profilområdet
Teologisk reflektion samt påverkansarbete kopplat till utvecklingspolitik och religion och
utveckling, inklusive religions- och övertygelsefrihet. Den verksamhet som SMR ansöker om
medel från Sida för fokuserar på SMR:s roll som ramorganisation, där vi arbetar med rådgivning,
kvalitetssäkring, kapacitetsutveckling och kommunikation i relation till bidragsförmedling till
utvecklingsinsatser och resultat av dessa.
Utöver den verksamhet som är helt kopplad till bidragsförmedlingen ansöker vi om bidrag med
egeninsats till genomförande av egen SMR-verksamhet i profilområdet Religion och utveckling.
Detta arbete är kopplat till mål 2.1 är avgränsat till arbete för religions- och övertygelsefrihet i syd
(se vidare insats 13901: Pilot project to enhance cooperating partners’ knowledge and skills for
the promotion freedom of religion or belief ).
Som del av vidareförmedlingsuppdraget använder SMR:s sig av den speciella kompetens vi har
som rör frågor kopplat till teologi samt religion och utveckling. Detta framkommer i målen 1.2
samt 2.1 För att ytterligare utöka det arbetet planerar SMR att under hösten ansöka om ytterligare
medel från Sida/KAPSAM. En dialog om detta har inletts. Övrig Sida finansiering för SMR:s
verksamhet ingår i ansökan för informationsanslaget, se vidare SMR:s informationsansökan för
2013-2015.
Profilområde 1 Teologisk reflektion
Utvecklingsmål
SMR:s och SMR:s medlemsorganisationers arbete med samhällsförändring,
internationellt samarbete och sändningsuppdraget är grundat i teologisk reflektion.
SMR har en särskild uppgift att förnya och fördjupa förståelsen av kyrkans uppdrag i ett globalt
perspektiv. Förståelsen av verksamhetens värdegrund behöver ständigt bearbetas och fördjupas
av SMR:s medlemsorganisationer. Teologisk reflektion kopplat till identitet och verksamhet
bidrar till att både kyrkor och kristna organisationer stärker sin identitet och relevansen i sin
verksamhet.
19 (61)
Verksamhetsmål 1.1
SMR skapar systematiskt utrymme för teologisk reflektion om kyrkans uppdrag och
samhällsförändring där akademisk forskning och praktisk erfarenhet ger impulser åt
varandra.
Strategi:
Genom att praktik och teori närmar sig varandra kan kyrkor, missions- och
biståndsorganisationers identitet som kristna aktörer stärkas. Med en stark identitet är
organisationerna bättre på att utföra sitt uppdrag, relatera till sitt eget samhälle, relatera till andra
religiösa aktörer och därmed bidra till en positiv samhällsutveckling. Kunskapsbyggande och
nätverkande med relevanta aktörer i Sverige, Europa och syd är en viktig förutsättning för
arbetet. SMR utgår från medlemsorganisationernas behov och intressen i utformande av
aktiviteterna.
Exempel på aktiviteter:
Seminarier i samverkan med SKR, Kyrkornas globala vecka samt i samverkan med
missionsvetenskapliga och teologiska forskningsinstitutioner i Sverige och Norden.
Verksamhetsmål 1.2
Teologisk reflektion är en tydlig utgångspunkt för SMR:s arbete med
utvecklingssamarbete och inkluderar perspektiv från både nord och syd.
Strategi:
Den teologiska reflektionen hör hemma i ett lokalt och regionalt såväl som globalt sammanhang.
I sin förlängning handlar den teologiska reflektionen om att stärka och säkerställa SMR:s relevans
och effektivitet i utvecklingssamarbetet. Det kan till exempel ske genom att arbeta med teologisk
reflektion kopplad till SMR:s policyer för utvecklingssamarbete. En viktig del av detta utgörs av
möten, samtal, gemensam reflektion och kunskapsutbyte, dels tillsammans med
medlemsorganisationer, dels med andra aktörer.
Kyrkor och samarbetsorganisationer har ofta en viktig funktion i att förändra rådande
könsnormer. För att detta ska ske krävs att underliggande värderingar, bibeltolkning och åsikter
om jämställdhet utmanas. SMR kan bidra till den förändringen genom att i relation till
medlemsorganisationer och samarbetsorganisationer bearbeta frågor om teologi och jämställdhet.
Se även verksamhetsmål 3.5.
Exempel på aktiviteter:
Temagrupper med medlemmar utifrån deras intresse och behov.
Erfarenhetsutbyte med andra organisationer om teologi, utveckling och jämställdhet
Profilområde 2 Religion och utveckling
Utvecklingsmål
Religion är en positiv drivkraft i samhällsutvecklingen och människors religions- och
övertygelsefrihet respekteras.
Religionens roll i samhällsutveckling och relation till bistånd behöver belysas och förstås. Religion
kan vara en positiv såväl som en negativ kraft. SMR vill bidra till att förstärka religionen som en
20 (61)
positiv kraft för samhällsutvecklingen. Religions- och övertygelsefrihet är en central rättighet som
SMR vill bidra till att tydliggöra.
Verksamhetsmål 2.1
Medlemsorganisationer och samarbetsorganisationer har kapacitet (kunskap och
verktyg) att arbeta med religion och utveckling och religions- och övertygelsefrihet i syd.
Strategi:
Behovet av att analysera och arbeta med frågor om religion och utveckling har blivit allt mer
uppenbart för allt fler biståndsaktörer. Världsbanken och IMF liksom regeringar i Nederländerna,
Storbritannien och Norge hör till dem som uppmärksammat detta arbetat med metodutveckling.
I Sverige finns ett behov av ökad kunskap kring dessa frågor för att säkerställa
biståndseffektiviteten. Samtidigt har frågor om religions- och övertygelsefrihet lyfts fram på den
politiska arenan bland annat av EU, Kanada och USA. Frågor om religions- och övertygelsefrihet
har dock sällan kopplats till utvecklingssamarbetet, och metoder för detta är underutvecklade
både i Sverige och internationellt.
För att religion ska kunna vara en positiv drivkraft i samhällsutvecklingen och människors
religions- och övertygelsefrihet respekteras behöver aktörer i både nord och syd relevanta
kunskaper, verktyg och metoder för att integrera frågorna i arbetet. SMR:s arbete har två
huvudinriktningar:
1. Kapacitetsutveckling (kunskap och verktyg) med huvudfokus på bistånds- och andra
nyckelaktörer i nord, såsom medlemsorganisationer och andra ramorganisationer, UD och Sida.
2. Kapacitetsutveckling (kunskap och verktyg) med huvudfokus på samarbetsorganisationer i syd.
Samarbete med medlemsorganisationer, samarbetsorganisationer och andra aktörer är ett
förhållningssätt som genomsyrar arbetet. Genom samarbete ska SMR sträva efter synergieffekter
för att både höja måluppfyllelsen och kostnadseffektiviteten.
Exempel på aktiviteter:
1. Kapacitetsutveckling nord, religion och utveckling, inklusive religions- och övertygelsefrihet:
Learning review(se även 3.5), tematiska seminarier, framställning av verktyg och resursmaterial –
”practitioners guide”.
2. Kapacitetsutveckling syd, fokus religions- och övertygelsefrihet: Ett särskilt projekt genomförs
med fokus på samarbetsorganisationer i maximalt tre länder.
Verksamhetsmål 2.2
Relevanta beslutsfattare och tjänstemän inom regeringen, UD, Sida efterfrågar, känner
till och beaktar SMR:s kunskap och ståndpunkter inom frågor om religion och utveckling
och religions- och övertygelsefrihet.
Strategi:
Fokus för detta mål är att påverka aktörer i Sverige/EU för att de ska bidra till att åstadkomma
förändring i syd. Ett viktigt steg mot utvecklingsmålet är att UD och Sida systematiskt integrerar
religion och utveckling och religions- och övertygelsefrihetsfrågor i utrikespolitiken och
utvecklingssamarbetet. SMR:s ambition är att synkronisera arbetet med religion och utveckling
och religions- och övertygelsefrihet. Kunskapsutveckling och nätverkande med ekumeniska och
andra aktörer är nödvändiga förutsättningar för att kunna arbeta mot målet. För både religion och
utveckling och religions- och övertygelsefrihet utgår strategin för påverkansarbetet ifrån fem
metoder: bevakning och kunskapsinhämtning, att bygga relationer med beslutsfattare, relationer
21 (61)
och samverkan med andra aktörer, att bidra med information och underlag samt
opinionsbildning.
Exempel på aktiviteter:
Dialog med UD, förmedling av budskap genom sociala medier och debattartiklar, deltagande i
OSSE och Almedalsveckan.
Verksamhetsmål 2.3
SMR har bidragit till att svenska folkbildningsaktörer har utvecklat sitt arbete med att
förmedla kunskap om religion och utveckling, särskilt religions- och övertygelsefrihet, till
den svenska allmänheten.
Strategi:
SMR vill vara en inspiratör och resurs för relevanta folkbildningsaktörer som utvecklar ett
folkbildningsarbete riktat till den svenska allmänheten kring frågan om religions- och
övertygelsefrihet.
Exempel på aktiviteter:
Bidra med kunskap i utvecklingen av SKR:s, Sensus och Bildas folkbildningsarbete kring
religions- och övertygelsefrihet.
Profilområde 3 Utvecklingssamarbete
Utvecklingsmål
Ett rättvist, fredligt och hållbart samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras och
uppfylls genom demokratiska organisationer med förmåga att påverka
samhällsutvecklingen och genom att utsatta människor har goda förutsättningar att
förändra sina livsvillkor.
Genom SMR förmedlas medel för utvecklingssamarbete. I förmedlingen sker viktig
kvalitetssäkring. En viktig uppgift för SMR är att arbeta med kapacitetsutveckling i relation till
medlemsorganisationerna och deras samarbetsorganisationer. En annan uppgift är att förmedla
en nyanserad bild av vad SMR-nätverket åstadkommer i utvecklingssamarbetet. Utifrån de
erfarenheter som finns i nätverket arbetar också SMR med att till beslutsfattare förmedla sina
ståndpunkter kring vad som är bra bistånd och hur detta bör bedrivas.
Inom profilområdet Utvecklingssamarbete finns sju olika verksamhetsmål. Verksamhetsmålen
ska ses som två huvudgrupper. 3.1–3.4 utgör mål för det som är SMR:s bidragsförmedling, se
avsnitt 3 i Sida-ansökan. Målen 3.5–3.7 utgörs av SMR:s operativa verksamhet.
Verksamhetsmål 3.5
Medlemsorganisationer och samarbetsorganisationer har kapacitet att genomföra
insatser på ett effektivt sätt.
Strategi:
En viktig förutsättning för att medlemsorganisationernas och samarbetsorganisationerna ska
kunna planera, genomföra och följa upp utvecklingsinsatser är att de har den kapacitet som
behövs. För verksamhetsperioden 2013-2015 har SMR valt att satsa på fyra huvudområden:
22 (61)
1) Förmåga att hantera insatser och att hantera bidrag, med fokus på situationsanalys,
utvecklingssyn, ekonomisk och administrativ kapacitet samt anti-korruption.
2) Organisationsutveckling och organisatoriskt lärande.
3) Tematisk kompetens och kapacitet hos medlemsorganisationer och samarbetsorganisationer,
med fokus på rättighetsperspektivet och jämställdhet.
4) Utvärderingskapacitet.
Medlemmarnas och samarbetsorganisationernas motivation, kunskaper och behov kommer att
utgöra ett underlag för prioritering av aktiviteter. Under perioden kommer SMR att utveckla
metoder för lärande och utveckla mötesplatserna så att de blir mer strategiska och i större
utsträckning tar tillvara de kunskaper och erfarenheter som finns bland medlemmarna och
samarbetsorganisationerna.
Som en del i kapacitetsutvecklingen är SMR involverad i arbetet med utvecklingseffektivitet
genom till exempel ramorganisationernas metodnätverk och arbetet med Istanbulprinciperna.
Exempel på aktiviteter:
Uppföljning av rättighetsutvärderingen med regionala seminariet och framställning av
metodverktyg. Kompetensutveckling och framställning av analysverktyg med fokus på
jämställdhet.
Fortsatt stöd till lärgruppen OD & Christian Organisations Learning Group.
Två större SMR-utvärderingar: Learning Review – religion, utveckling och jämställdhet (se även
verksamhetsmål 2.1) samt en utvärdering med fokus på effekter (outcome, impact) som berör
rättighetsinnehavare i syd, i syfte att få ökad kunskap kring SMR-nätverkets mervärde och unika
bidrag till samhällsutvecklingen.
Utveckling av former och metoder för mötesplatser, t ex nätbaserat lärande, benchmarking clubs.
Verksamhetsmål 3.6
UD, Sida och media har förtroende och förståelse för medlemsorganisationernas
utvecklingssamarbete.
Strategi:
Genom SMR:s och medlemsorganisationernas samlade kunskap och erfarenhet inom
utvecklingssamarbetet finns unika förutsättningar att sprida kunskap till allmänheten om
utvecklingssamarbetets resultat och exempel på olika drivkrafter för förändring och utveckling.
Informationen och kunskapen sprids genom val av strategiska målgrupper och strategiska kanaler
och metoder.
Exempel på aktiviteter:
Utifrån handläggningen och arbetet med rapportering till Sida tas resultat och berättelser fram
som visar resultatet av medlemsorganisationernas utvecklingssamarbete. Resultat av
utvecklingssamarbetet förmedlas med foton, texter och rörliga bilder i olika
kommunikationskanaler till strategiska målgrupper. Deltagande i Kyrkornas globala vecka.
23 (61)
Verksamhetsmål 3.7
SMR:s ståndpunkter är kända, beaktade och efterfrågade i det offentliga samtalet om
svensk utrikes- och utvecklingspolitik.
Strategi:
SMR:s ståndpunkter bygger på de kunskaper och erfarenheter som finns bland
medlemsorganisationer kring vad som vad som är effektivt och bra utvecklingssamarbete och hur
detta kan bidra till en positiv förändring för utsatta människor. Strategin för påverkansarbetet
utgår från fem metoder: bevakning och kunskapsinhämtning, att bygga relationer med
beslutsfattare, relationer och samverkan med andra aktörer, att bidra med information och
underlag samt opinionsbildning. En del av arbetet sker i nätverk, som till exempel CONCORD
Sverige och de andra ramorganisationerna. SMR följer aktivt den globala
utvecklingseffektivitetsagendan genom bland annat deltagande i den svenska styrgruppen för
Open Forum/Better Aid.
Exempel på aktiviteter:
Deltagande på olika arenor, till exempel Almedalsveckan. Brev till beslutsfattare och
debattartiklar.
Område 4 SMR som organisation
Utvecklingsmål
SMR utvecklas kontinuerligt som ändamålsenlig organisation, med hög relevans och
med medlemsorganisationernas och deras samarbetsorganisationers behov i fokus.
SMR:s ekumeniska identitet fortsätter att prägla arbetssättet.
Verksamhetsmål 4.1
SMR utvecklar det ekumeniska samarbetet nationellt och internationellt.
Strategi:
SMR deltar utifrån sin identitet och roll som ekumenisk svensk plattform i olika ekumeniska
sammanhang. SMR:s deltagande har flera syften:
1. SMR stärks i sin ekumeniska identitet och sitt uppdrag.
2. SMR bevakar och inhämtar inspiration, utmaningar och kunskap från det som sker i
ekumeniken för att bidra till SMR:s och medlemsorganisationers verksamhet.
3. SMR förmedlar information från ekumeniska samarbeten till medlemsorganisationerna.
4. SMR bidrar till vidareutvecklingen av verksamheten hos ekumeniska nätverk och organ.
5. SMR förmedlar kunskap om SMR:s verksamhet, förändringssyn, metoder, resultat och
budskap till andra ekumeniska aktörer.
SMR gör en strategisk planering för deltagande i olika ekumeniska sammanhang, och agerar
gemensamt med SKR vid aktiviteter där båda organisationerna/båda verksamheter stärks av ett
gemensamt agerande.
Exempel på aktiviteter:
Deltagande i ekumeniska konferenser på internationell, europeisk och nordisk nivå. Delande av
information, kunskap och lärande till andra ekumeniska aktörer och till medlemsorganisationer.
24 (61)
Verksamhetsmål 4.2
SMR:s förtroendemannastruktur och föreningsverksamhet fungerar väl och stärker
medlemsorganisationernas ägarskap och engagemang i verksamheten.
Strategi:
Medlemsorganisationerna engageras i planering och genomförande av föreningsverksamheten
och deras kompetens tillvaratas. Årsmötet används för bearbetning och publicitet kring SMR:s
profilområden. SMR:s kansli besöker regelbundet medlemsorganisationerna. SMR vill också
skapa förutsättningar för en medlemsdriven verksamhet där medlemsorganisationerna kan
samverka kring olika frågor.
Exempel på aktiviteter:
Årsmöten, styrelsesammanträden, styrelseutbildning, sammanträden med utvecklingsutskottet.
Verksamhetsmål 4.3
SMR har en breddad finansiering som möjliggör större handlingsfrihet i planering av
verksamheten.
Strategi:
SMR behöver bredda finansiering för att få ökad handlingsfrihet och mindre sårbarhet. Det kan
innebära samarbete med organisationer/stiftelser utanför SM R-nätverket.
Exempel på aktiviteter:
Kartläggning av möjliga finansiärer.
Verksamhetsmål 4.4
SMR driver den egna organisationen effektivt och med hög kvalitet.
Strategi:
För att den egna organisationen ska kunna drivas effektivt och med hög kvalitet behövs
ändamålsenliga system och rutiner i relation till personal, administration och ekonomi,
verksamhetsplanering, -uppföljning, -utvärdering och lärande samt kommunikation. Dessutom
behöver dessa system och rutiner ständigt utvecklas och förbättras. Under verksamhetsperioden
kommer SMR att utveckla kanslisamverkan med SKR inom de områden där det är effektivt.
Exempel på aktiviteter:
Kompetensutveckling av medarbetarna utifrån identifierade behov. Förbättring av IT-system.
Riskanalyser inklusive åtgärder och förebyggande av risksituationer. Utveckling av system och
rutiner för att följa upp den operativa verksamheten. Utveckling av kommunikationsstrukturer
och verktyg.
Verksamhetsmål 4.5
SMR:s kansli har goda system och rutiner för att kontrollera och följa upp insatsernas
kvalitet.
Strategi:
Utifrån SMR:s fastlagda system och rutiner arbetat SMR för att kvalitetssäkra vidareförmedlingen.
System och rutiner behöver kontinuerligt förstås och tillämpas samt revideras och utvecklas. Ett
25 (61)
strategiskt fokus kommer att ligga på stöd och tillämpning av regler och instruktioner i
nästkommande led (medlemsorganisation- samarbetsorganisation), till exempel vad gäller fokus
på organisations- och riskbedömningar samt hantering av dessa. För att få system och rutiner att
fungera är relationerna viktiga. SMR priorieterar relation och dialog med medlemsorganisationer,
samarbetsorganisationer, Sida, andra ramorganisationer samt närstående nordiska organisationer.
Exempel på aktiviteter:
Bedömning och uppföljning av insatser.
Organisationsbedömningar.
Dialog med och ansökningar och rapportering till Sida.
Besök och resor till medlemsorganisationer och samarbetsorganisationer.
Underhåll och utveckling av SMR:s insatshanteringsystem.
Deltagande i ramsamverkan och möten med nordiska organisationer.
26 (61)
3. SMR:s bidragsförmedling 2013-2015
SMR:s insatsportfölj – kontext, relevans, roller och risker
Inledning
I detta kapitel presenteras en analys av de länder och insatser som är aktuella för stöd under 2013.
Det handlar om 66 insatser (varav 3 programavtal och 15 program) i 50 länder som stöds av 17
medlemsorganisationer. Två östinsatser inkluderas. Värdehöjande insatser (med stöd från SMR:s
särskilda pott för kapacitets- och organisationsutveckling, utvärderingar och förstudier) samt
renodlat globala/regionala insatser har undantagits från analysen. Under 2014 och 2015 kommer
vissa insatser att avslutas och andra att tillkomma, men utgångspunkten är att fördelningen av
insatser kommer att se ut på liknande sätt.
Syftet med analysen är att:
- Beskriva länderna i SMR:s insatsportfölj och de roller som samarbetsorganisationerna tar i olika
kontexter.
- Bedöma insatsportföljens relevans, samt utmaningar och risker.
- Använda den som utgångspunkt för uppföljning och vidare analys (förståelse av roller,
bedömning av relevans, utmaningar och risker).
De politiska, ekonomiska och sociala kontexterna skiljer sig åt mellan de 50 länderna, men det
finns också likheter som möjliggör en enkel kategorisering. För kategoriseringen av länderna har
SMR utgått från tre faktorer: inkomstnivå (BNI per capita), grad av demokrati och respekt för
medborgerliga och politiska rättigheter, samt närvaro eller frånvaro av konflikter. Vad gäller inkomstnivå
har länderna delats in i kategorierna låginkomstländer och medelinkomstländer, med utgångspunkt i
gällande lista över utvecklingssamarbetesländer från OECD/DAC. Vad gäller demokrati har
länderna delats in i kategorierna demokratiska länder, länder med demokratiskt underskott, samt
auktoritära länder. Detta har gjorts med utgångspunkt i rapporten Freedom in the World 2012 som
har tagits fram av Freedom House, en organisation som varje år poängsätter världens länder
utifrån uppfyllelsen av medborgerliga och politiska fri- och rättigheter. SMR:s kategorier
motsvarar de av Freedom House använda beteckningarna free, partly free och not free. Vad gäller
konflikt har en grov indelning gjorts utifrån SMR:s egen bedömning av om det i länderna finns en
framträdande konfliktproblematik eller inte. I de fall detta finns har dessa länder kategoriserats
som länder med en konfliktsituation.
Indelningen har resulterat i följande 8 kategorier av länder:
- Medelinkomstländer som är demokratiska
- Medelinkomstländer med demokratiskt underskott
- Medelinkomstländer med demokratiskt underskott och konfliktsituation
- Medelinkomstländer som är auktoritära
- Medelinkomstländer som är auktoritära med konfliktsituation
- Låginkomstländer med demokratiskt underskott
- Låginkomstländer som är auktoritära
- Låginkomstländer som är auktoritära med konfliktsituation
27 (61)
Utöver de faktorer som legat till grund för kategoriseringen har SMR som ett komplement i
analysen även tittat på hur länderna placerar sig i UNDP:s Human Development Index (HDI)
och UNDP:s Gender Inequality Index (GII). HDI väger samman variablerna medellivslängd,
genomsnittlig längd på befolkningens skolgång och BNI per capita. GII mäter bland annat
mödradödlighet, förekomst av tonårsgraviditeter, kvinnlig representation i parlamentet, kvinnors
tillgång till utbildning, kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, samt olika variabler relaterade till
reproduktiv hälsa. För att åskådliggöra var länderna befinner sig på rankingen vad gäller HDI har
utgångspunkten varit UNDP:s indelning i mycket hög HDI, hög HDI, medium HDI, respektive låg
HDI. På motsvarande sätt har SMR gjort en egen indelning i fyra fjärdedelar av de 146 länder
som av UNDP rankats utifrån sitt GII-värde. De beteckningar som SMR valt att använda är
mycket hög jämställdhet, hög jämställdhet, medium-nivå av jämställdhet och låg jämställdhet.
Flera olika källor för att beskriva ländernas politiska, ekonomiska och sociala kontexter har
använts. Utöver de redan nämnda Freedom in the World 2012 och Human Development Report 2011 så
handlar det främst om statistik från Världsbankens databas, rapporter från International Crisis
Group, Utrikesdepartementets rapporter om mänskliga rättigheter i olika länder, Utrikespolitiska
institutets landguide samt dokumentation från de aktuella insatserna. Om inget annat anges har
informationen hämtats från någon av dessa källor.
Analysen börjar i en presentation av länderkategorierna, med uppgifter om antal länder och den
ungefärliga andelen av SMR:s stöd som går till respektive kategori. Inledningsvis beskrivs den
rådande kontexten i länderna och vilka villkor detta skapar för det civila samhället. Därefter
bedöms och beskrivs utvecklingssamarbetets relevans och inriktning i den aktuella kontexten, och
vilka olika slags roller samarbetsorganisationerna tar inom utvecklingssamarbetet. Slutligen
bedöms och beskrivs de risker och utmaningar som finns i kontexten och som påverkar
utvecklingssamarbetet. Det är viktigt att betona att skillnader förstås finns mellan länder inom en
och samma kategori och att analysen bygger på vissa generaliseringar.
Vad gäller roller så är utgångspunkten regeringens policy för stöd till det civila samhället och den
CSO-strategi som är styrande för Sida-anslaget. I policyn slår regeringen fast att:
Sverige ska främja representativa, legitima och självständiga aktörer i det civila samhället i utvecklingsländer som,
utifrån sina roller som röstbärare och organisatör av tjänster, bidrar till fattigdomsminskning.
Dessa roller bryts i policyn ner i civila samhällets fem olika potentialer som handlar om att:
• Bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan.
• Agera förslagsställare och granskare.
• Utgöra motvikt och demokratiserande kraft.
• Erbjuda folkbildning och stärka människors kapacitet att förändra sin livssituation.
• Utföra tjänster.
I analysen bedöms vilka av dessa fem roller som är särskilt relevanta för
samarbetsorganisationerna att ta i i respektive kontext, med exempel på hur detta tar sig uttryck i
de insatser som får stöd via SMR.
Relevansbedömningar görs också i bedömningen av varje enskild insats (se bilaga 7, SMR:s
bedömningsmall för insatser) och dessa bedömningar ligger i linje med den generella analys som
görs här. Genomgången och kategoriseringen av länder är också ett sätt att fördjupa SMR:s
fortsatta arbete med relevansbedömningar av insatser inför 2014 och 2015.
28 (61)
SMR har gjort en ungefärlig uträkning av hur stor andel av det totala stödet till de analyserade
insatserna som går till respektive kategori av länder. SMR:s bedömning är att fördelningen mellan
kategorierna på ett övergripande plan visar på en hög relevans i SMR:s insatsportfölj.
Tyngdpunkten ligger på de minst utvecklade länderna och där en stor del av stödet går till länder
där situationen präglas av utbredd fattigdom, brist på demokrati och väpnade konflikter.
Några övergripande observationer är att:
- Nära 75 % av stödet under 2013 går till låginkomstländer.
- Nära 30 % av stödet under 2013 går till länder som är drabbade av konflikt.
- Över 90 % av stödet under 2013 går till länder som är odemokratiska eller har ett demokratiskt
underskott.
- Drygt 20 % av stödet under 2013 går till särskilt fattiga och konfliktdrabbade länder med stora
demokratiska brister och svåra villkor för det civila samhället att verka (Afghanistan, DR Kongo,
Mali, Somalia, Sudan och Sydsudan).
Medelinkomstländer som är demokratiska
Av länderna som SMR förmedlar stöd till återfinns fyra länder i denna kategori. Det handlar om
Brasilien, El Salvador, Indien och Sydafrika. Ungefär 6,5 % av SMR:s stöd till insatser i syd och öst
kommer att gå till denna kategori av länder under 2013.
Kontext och villkor för det civila samhället
Samtliga fyra länder betraktas som demokratiska stater med förhållandevis god respekt för de
medborgerliga och politiska rättigheterna. Länderna klassas ej som konfliktländer. I Indien finns
dock vissa lokala och regionala spänningar mellan staten och olika väpnade grupper.
Brasilien och Sydafrika räknas som övre medelinkomstländer, men inkomsterna är mycket
ojämlikt fördelade. Brasilien har en hög HDI medan de lägre medelinkomstländerna El Salvador
och Indien ligger i mediumskiktet på HDI-rankingen tillsammans med Sydafrika. Indien utmärker
sig med en betydligt större andel fattiga än Brasilien och El Salvador, vilket delvis även Sydafrika
gör. UNDP:s Gender Inequality Index placerar också Indien i den lägsta kategorin, vilket
bekräftar behovet av att arbeta med jämställdhet mellan kvinnor och män.
SMR:s bedömning är att så kallade enabling factors för civilsamhällets arbete finns i dessa länder.
Det handlar exempelvis om att mötes- och organiseringsfrihet finns, att rättsystemets skydd för
civilsamhället fungerar förhållandevis väl och att det civila samhällets organisationer tillåts
kritisera ansvarsbärare såsom regering och myndigheter. I denna kategori finns det möjligheter
för det civila samhället att använda högljudda metoder och vara en öppet kritisk röst gentemot
myndigheterna i sitt påverkansarbete. Vidare finns det i länderna befintliga stödsystem för sociala
områden som utbildning och hälsa. Till viss del finns även sociala skyddsnät och
transfereringssystem till stöd för de allra mest utsatta i samhället (till exempel Bolsa Familia i
Brasilien). Ansvarsutkrävande blir därför en huvudinriktning som insatser i dessa länder ska
innehålla.
Relevans och roller
Utvecklingssamarbete till demokratiska övre medelinkomstländer som Brasilien och Sydafrika
motiveras främst utifrån den ojämlika fördelningen av resurser. I dessa länder finns
29 (61)
förutsättningar att i högre grad tillgodose människors ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter och det civila samhället har goda möjligheter att anta en pådrivande roll för att nå dit. I
Sydafrika handlar arbetet som SMR förmedlar stöd till i hög utsträckning om att stärka
ungdomars kunskap om sina rättigheter och att ge dem metoder för ansvarsutkrävande. En
inriktning på ekonomiska och sociala rättigheter, såsom rätten till hälsa och rätten till arbete finns
inom insatsen. I El Salvador stödjer Individuell människohjälp olika organisationers arbete med
bland annat organisering av kvinnor och frågor relaterade till hälsa och sexuell och reproduktiv
hälsa, där såväl folkbildning som påverkansarbete utgör metoder i arbetet. I Brasilien är
ansvarsutkrävande gentemot stat och lokala myndigheter en tydlig utgångspunkt för strategin
inom den insats som SMR förmedlar stöd till. Villkoren i landet är dessutom så pass gynnsamma
att Evangeliska Frikyrkan under de kommande åren fasar ut stödet till samarbetsorganisationen
FEPAS i dess nuvarande form. Organisationen bedöms ha en ökande kapacitet att själv finansiera
sin verksamhet, och då växande möjligheter finns för både stat och civilsamhälle att ta eget ansvar
minskar utvecklingssamarbetets relevans.
Även i ett land som Indien finns goda möjligheter för det civila samhället att knyta sitt arbete till
de statliga utvecklingsprogram (”government schemes”) som finns. SMR stödjer flera olika
organisationer i olika delar av landet. Insatserna handlar framför allt om att stärka särskilt utsatta
grupper som till exempel etniska minoritetsgrupper, funktionshindrade och människor som lever
med lepra. Att stärka deras organisering och möjligheter att utkräva ansvar och påverka sina egna
livsvillkor är centralt för insatser med som får Sidabidrag via SMR i Indien.
Följande roller ser SMR är särskilt relevanta för det civila samhället i den aktuella kontexten:
•
Bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan: Denna roll är framträdande för många
av samarbetsorganisationerna i Indien. Organisationerna stöttar människor i att organisera
sig och genom lokala grupper (självhjälpsgrupper), federationer och kooperativ skapa en
kanal för påverkan gentemot myndigheter och ansvarsbärare. Denna faciliterande roll är
strategisk för ansvarsutkrävande, i och med att inte alla medborgare får tillgång till
existerande statliga bidragssystem och anslag.
•
Agera förslagsställare och granskare: Civila samhället har en viktig roll av att agera
förslagsställare och granskare i demokratiska länder. Ett exempel på aktiv granskning är
SMR:s medlemmars samarbetsorganisationer i Indien som använder sig av landets Right to
Information Act från 2005. Denna lag ger individer rätt till information om myndigheternas
verksamhet, budget och kostnader. Organisationerna tränar individer och grupper i lagens
innebörd, individens rättigheter, myndigheternas skyldigheter, hur de ska fylla i formulär
och ger individerna självförtroende att hantera myndigheternas bemötande. Denna
granskande funktion underlättar till exempel granskning av korruption och att medel
används till dess rätta ändamål. I Brasilien finns exempel på hur Evangeliska Frikyrkans
samarbetsorganisation samverkar med andra kyrkor och kristna organisationer i ett
nätverk som bland annat driver frågor om förändrad lagstiftning och annat
påverkansarbete gentemot stat och nationella myndigheter.
•
Erbjuda folkbildning och stärka människors kapacitet att förändra sin livssituation: För att
människor och grupper ska kunna förändra sin livssituation krävs bland annat att de har
kunskap om sina rättigheter och statens skyldigheter, men också att de har
yrkesfärdigheter. Organisationerna agerar därför som folkbildare. Denna folkbildning sker
genom upprepad träning i centrala frågor, erfarenhetsutbyte, och i att stärka människors
motivation. Denna roll är central för att människor ska ha kunskap om landets lagar
30 (61)
(såsom Right to Information Act i Indien) eller att självhjälpsgrupper ska fungera effektivt
och demokratiskt.
Risker och utmaningar
Med den förändrade ekonomiska situationen i länderna finns förutsättningar för ett mer
ömsesidigt samarbete mellan de svenska organisationerna och deras samarbetsorganisationer. En
utmaning för organisationerna kan vara att anpassa sig till dessa nya förutsättningar och de nya
roller som följer av detta. Samtidigt finns stora möjligheter kopplade till detta där
samarbetsorganisationernas kunskap, erfarenhet och kapacitet kan tas till vara i det vidare
nätverket inom utvecklingssamarbetet.
Trots att situationen i många av länderna visar på minskad fattigdom och allt starkare stater och
civilsamhällen med förmåga att hantera utvecklingsproblem i det egna landet ser SMR – särskilt i
Indien – en risk för att samarbeten med lokala organisationer fasas ut för tidigt, innan de själva
byggt upp en uthållig kapacitet och organisatorisk stabilitet.
En risk finns också att utvecklingen i länderna, både på ett ekonomiskt och politiskt plan, tas allt
för given. En beredskap måste finnas för att det också kan komma bakslag i form av att
önskvärda politiska reformer uteblir eller att ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning
avstannar. Ett sätt att hantera denna risk är att fortsätta stödja civilsamhällesorganisationer som
kan utgöra en demokratisk kraft och röst för de fattiga.
Medelinkomstländer med demokratiskt underskott
Av länderna som SMR förmedlar stöd till återfinns åtta länder i denna kategori. Det handlar om
Filippinerna, Moldavien, Nicaragua, Nigeria, Pakistan, Thailand, Tunisien och Ukraina. Ungefär 8 % av
SMR:s stöd till insatser i syd och öst kommer att gå till denna kategori av länder under 2013.
Kontext och villkor för det civila samhället
En gemensam nämnare är att länderna, frånsett Nigeria och Pakistan, placerar sig på medium eller
hög HDI-nivå. Detta innebär att flera av länderna i denna kategori har en fungerande
samhällsservice eller att resurser och förutsättningar finns för att kunna tillhandahålla detta.
Kvaliteten på samhällsservicen kan dock variera och vara bristfällig, även om den finns på plats.
SMR ser också att länder i denna kategori brottas med att förse med en heltäckande service för
alla medborgare. Det innebär att regionala variationer och diskriminering förekommer (till
exempel utifrån kön eller etnicitet) som begränsar vissa medborgarers tillgång till
samhällsservicen.
Flera av länderna brottas även med stora orättvisor i inkomstfördelning och klyftor mellan rika
och fattiga. Ett tydligt exempel på det är Filippinerna som har en god ekonomisk tillväxt med en
framväxande medelklass och överklass. Det finns däremot en påtaglig risk att vissa
samhällsgrupper faller utanför höjningen i levnadsstandard. I flera av länderna hindrar
korruption, svaga institutioner och politisk instabilitet utvecklingen. Detta gäller till exempel
Pakistan, Thailand och Tunisien. SMR:s slutsats är ändå att det dessa länder har bättre
förutsättningar att förse medborgarna med samhällsservice än många andra av de insatser i länder
som SMR förmedlar stöd till.
31 (61)
Vad gäller jämställdhet mellan kvinnor och män placerar sig de flesta länderna på nivån medium
eller hög (enligt UNDP:s Gender Inequality Index,) medan endast Pakistan hamnar i den lägsta
kategorin, låg (för Nigeria saknas data). Kvinnor och män har i många fall samma rättigheter och
samma rätt till hälsovård och skolgång. Däremot inskränks implementeringen av rättigheterna
och det finns i vissa fall lagstiftning som diskriminerar kvinnor. Detta gäller till exempel
Nicaragua där kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter inskränks avsevärt. Den främsta
utmaningen är dock värderingar och attityder som stävjar kvinnors tillgång till samhällets service.
Jämställdhet är därför fortsatt centralt för utvecklingssamarbetet, i dessa länder, och insatser bör
därför genomsyras av en maktanalys.
Länderna i kategorin klassas som delvis fria av Freedom House. I länderna finns det mötes- och
organisationsfrihet, men brukande av vissa metoder eller framförande av vissa åsikter kan vara
direkt farligt. Filippinerna kan vara mycket farligt för frispråkiga journalister och aktivister, men
det finns inga direkta legala hinder för organisationers arbete och organisationerna får agera
förhållandevis fritt. Liknande situation råder även i Nigeria. I Thailand har situationen för
civilsamhället försämrats de senaste åren, men organisationer har ett handlingsutrymme att
påverka myndigheter och stat. I Pakistan begränsas individer och civilsamhället av våld mot
religiösa minoriteter och hädelselagar. Utvecklingen i Tunisien är mycket svårbedömd i och med
de omvälvande förändringarna i samband med den arabiska våren. Detsamma gäller för Ukraina
där samhällsförändringar påverkat medborgerliga och politiska rättigheter i både positiv och
negativ riktning. SMR:s slutsats är att det civila samhället, inom denna kategori, tillåts verka inom
flera olika områden. Det finns även grundläggande så kallade enabling factors för civilsamhällets
arbete, dock med kontextuella begränsningar såsom hot och trakasserier.
Relevans och roller
I denna kategori av länder finns det brister i tillgång till samhällsservice, samt bristande kvalitet på
den service som tillhandahålls. Människors diskrimineras också på grund av kön, etnicitet eller
funktionsnedsättning. SMR ser därför att det är mycket relevant att arbeta med människors
medvetande om mänskliga rättigheter och statens ansvar, och människors röst och kanaler för
påverkan genom organisering. Ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning är fortsatt
relevant för att förändra människors livssituation. Denna typ av ekonomisk förändring sker i flera
av länderna. I Filippinerna arbetar Skandinaviska Barnmissionen med självhjälpsgrupper i
Manillas slumområden. Gemensam Framtid och Evangeliska Frikyrkan stöttar organisering av
etniska minoriteter i norra Thailand. I Nicaragua arbetar Gemensam Framtid för att förstärka ett
jordbrukskooperativ för den etniska gruppen Mayangna. I Tunisien organiserar Evangeliska
Frikyrkan föräldraorganisationer för personer med funktionsnedsättning.
Länderna brottas med ett demokratiskt underskott. SMR bedömer att folkbildning är viktigt för
att bidra till en förbättrad demokratisk kultur. Detta sker till stor del genom insatserna i
Filippinerna, Thailand, Nigeria och Nicaragua. Folkbildningen sker även i Tunisien och
Moldavien där Evangeliska Frikyrkan respektive Individuell människohjälp arbetar med
attitydförändring om personer som lever med funktionsnedsättning. I Pakistan arbetar
Gemensam Framtid med religionsdialog för att bidra till tillit mellan religiösa grupper. I Ukraina
arbetar KFUM Sverige med ungdomar för att stärka deras kunskap om mänskliga rättigheter och
engagemang i samhället samt bygga goda relationer.
32 (61)
Följande roller ser SMR är särskilt relevanta för det civila samhället i den aktuella kontexten:
•
Bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan: Det är viktigt att ha i åtanke är att
ländernas klassas som delvis fria. Organisationerna kan arbeta och agera förhållandevis
fritt, men kontexten påverkar vilka ansvarsutkrävande metoder som kan användas. Detta
återspeglas också i de påverkansmetoder som SMR:s samarbetsorganisationer väljer.
Organisationerna använder metoder som är genomförbara i deras kontext till exempel att
besöka myndighetskontor och berätta om situationer som behöver förändras, eller att
engagera myndigheter i genomförandet och påverka genom att visa på exempel. På
nationell nivå kan organisationerna påverka genom att ingå i större intressentgrupper/
nätverk som genomför långsiktigt lobbyingarbete mot myndigheterna. Arbetet i Nigeria
där Lepramissionens samarbetsorganisation The Leprosy Mission Nigeria, TLMN,
arbetar är en lämplig illustration av hur påverkansarbete görs inom denna kategori av
länder. TLMN jobbar med att stärka marginaliserade människor som lever med lepra och
annan funktionsnedsättning genom att stödja organisering i självhjälpsgrupper,
medvetandegörande om rättigheter och träning i metoder för lokalt påverkansarbete mot
myndigheter. Arbetet genomförs i nära samarbete med myndigheterna, vilket har bidragit
till att myndigheterna har fått bättre förståelse för sitt ansvar. Exempel finns på att
samhällsservicen har förbättrats för personer med funktionsnedsättning.
•
Agera förslagsställare och granskare: Att agera som förslagsställare är en strategisk roll för att
influera myndigheterna. Ett exempel på förslagsställare är Individuell Människohjälps
verksamhet i Moldavien där man har byggt en dialog med myndigheterna om barn med
funktionsnedsättning. Individuell Människohjälp tar fram koncept och goda exempel (best
practices) som ansvariga myndigheter kan influeras av, lära av och applicera. På så sätt
effektiviseras myndigheternas verksamhet, kvaliteten ökar och lärdomar kan även spridas
brett genom myndigheternas struktur.
•
Utgöra motvikt och demokratiserande kraft: I dessa länder finns det en demokratisk struktur
och en viss respekt för medborgliga och politiska rättigheter. Ett exempel på ett arbetssätt
som fungerar som en demokratisk kraft är att utbilda individer och grupper i demokratisk
organisering. SMR stödjer insatser i Thailand där etniska minoriteter organiseras i
sparandegrupper och kooperativ. En sidoeffekt av organiseringen är ökad kunskap om
demokrati och demokratiskt beslutsfattande.
•
Erbjuda folkbildning och stärka människors kapacitet att förändra sin livssituation: I
Pakistan arbetar Christian Study Center med religions- och övertygelsefrihet och
religionsdialog. CSC utbildar och tränar NGO:s i metoder för religionsdialog, vilka i sin
tur kan applicera det i sin verksamhet. Plattformer för religionsmöten stärker tilliten
mellan människor och underlättar konfliktlösning mellan individer och grupper.
Risker och utmaningar
En risk är att den ekonomiska utvecklingen avstannar eller drabbas av bakslag, vilket kan medföra
att människor som de senaste åren fått en bättre livssituation faller tillbaka till fattigdom och att
deras tillgång till skolgång och hälsovård försämras. På sikt kan detta leda till sociala spänningar
och att människor, särskilt unga, lättare kan mobiliseras av opportunistiska politiska aktörer med
ickedemokratiska agendor. En sådan utveckling kan destabilisera länder/regioner som saknar
institutioner och kanaler att hantera samhällskonflikter.
33 (61)
Hög korruption är en annan tydlig risk för samhällena och insatsernas genomförande. Utbredd
korruption riskerar att obstruera genomförandet av insatser och därmed påverka effektivitet och
resultat. I de länder som genomfört revolutioner och är i en övergångsfas till demokratiskt valda
regimer, såsom Tunisien, är korruption en påtaglig risk. Här finns en risk, om den höga
korruptionsnivån kvarstår, att människor tappar tilltron till demokratin som styrelseskick.
I denna kategori av länder arbetar flera av samarbetsorganisationerna nära myndigheter som
förslagsställare eller i syfte att påverka myndigheterna att ta sitt ansvar. En nära relation till
myndigheter är dock förknippad med vissa risker. Den mest framträdande risken är att
myndigheternas roll som ansvarsbärare urholkas och att civilsamhället tar statens ansvar. SMR
bedömer denna risk i relation till varje insats. Ett exempel på hur denna risk kan hanteras och hur
relationen kan formaliseras är att skriva ett avtal (MoU) med staten, vilket Lepramissionen gjort i
Nigeria.
Medelinkomstländer med demokratiskt underskott och konfliktsituation
Av de länder som SMR förmedlar Sidastöd till återfinns tre i denna kategori. Det handlar om
Colombia, Guatemala och Mexiko. Ungefär 5 % av SMR:s stöd till insatser i syd och öst kommer
att gå till denna kategori av länder under 2013.
Kontext och villkor för det civila samhället
Colombia och Mexiko räknas som övre medelinkomstländer och har en hög HDI, medan
Guatemala är ett lägre medelinkomstland och ligger i mediumskiktet på HDI-rankingen.
Resursfördelningen är i samtliga länder mycket ojämlik. Colombia och Guatemala har en relativt
stor andel fattiga. Fattigdomen är störst på landsbygden och bland ursprungsbefolkningen, vars
tillgång till social service ofta är sämre och vars medellivslängd är betydligt kortare jämfört med
den övriga befolkningen. Gruppen är också kraftigt underrepresenterad politiskt.
Länderna befinner sig alla på medium-nivån utifrån Gender Inequality Index vad gäller
jämställdhet. Kvinnor är en politiskt underrepresenterad grupp i alla tre länderna, särskilt i
Colombia och Guatemala. I Mexiko är andelen kvinnor i parlamentet 25 % (vilket är högre än i
flera västeuropeiska länder som Frankrike och Storbritannien). Machokulturen i länderna är
utbredd och könsdiskriminering förekommer i olika hög grad. Det utbredda våldet i länderna
drabbar i stor utsträckning kvinnor, inte minst i form av sexuellt våld. I både Guatemala och
delar av Mexiko har det stora antalet kvinnomord fått stor uppmärksamhet internationellt de
senaste åren. I Colombia dödas i snitt en kvinna var femte dag av sin partner enligt UN Women.
Gemensamt för alla länderna är att de på olika sätt präglas av ett demokratiskt underskott med
bristande skydd för mänskliga rättigheter och människorättsförsvarare. Konstitutionellt
garanterande rättigheter som yttrande- och mötesfrihet begränsas av det utbredda våldet. Hot och
våld mot MR-försvarare är vanligt förekommande och straffriheten är utbredd. Journalister och
fackliga ledare och aktivister är två andra kategorier som är mycket utsatta för olika former av hot
och våld. Självcensur är vanligt bland journalister i dessa länder. Mexiko är ett av världens
farligaste länder för journalister. Colombia och Guatemala anses vara världens två farligaste
länder för fackligt organiserade.
Länderna är formellt sett demokratiska, men oegentligheter (som till exempel röstköp, otillåten
finansiering av politiska kampanjer och liknande) förekommer i olika utsträckning i alla tre
34 (61)
länderna i samband med val. Korruption utgör ett stort problem, liksom den organiserade
brottslighetens och droghandelns påverkan på och inflytande över politiken, statsförvaltningen
och rättsväsendet.
Olika former av diskriminering av ursprungsbefolkning och etniska minoriteter förekommer i alla
tre länderna och dessa grupper är särskilt utsatta för våld och övergrepp.
Ursprungsbefolkningarnas kamp för sina rättigheter utgör också på olika sätt en källa till
konflikter och spänningar i länderna.
Konfliktproblematiken är gemensam för alla länderna, men tar sig olika uttryck. I Colombia pågår
sedan 50 år en intern väpnad konflikt mellan regeringsstyrkor, gerillagrupper och paramilitärer.
Konflikten genomsyrar hela samhället. Landet beräknas ha runt 3,6 miljoner internflyktingar,
vilket är bland de högsta nivåerna i världen. Övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna
begås regelbundet av de väpnade grupperna. Guatemala är ett postkonfliktland med en utbredd
våldskultur. De fredsavtal som slöts 1996 omfattade en rad politiska, sociala och ekonomiska
reformer, men reformarbetet har gått trögt. Efter kriget flyttade våldet från landsbygden in till
städerna i form av en ökad brottslighet. En stor mängd handeldvapen finns i omlopp och
mordfrekvensen är extremt hög. I Mexiko pågår sedan flera år det så kallade ”kriget mot knarket”
som sedan 2006 beräknas ha kostat minst 50 000 människoliv. Polisens och militärens kamp mot
drogkartellerna och de våldsamma uppgörelserna mellan dessa drabbar i hög utsträckning också
civila. I delstaten Chiapas är konflikten mellan zapatisterna och mexikanska staten fortfarande
olöst och området är särskilt hårt drabbat av attacker mot MR-försvarare.
Relevans och roller
Utvecklingssamarbete till övre medelinkomstländer som Colombia och Mexiko motiveras utifrån
konfliktsituationen och den bristande respekten för mänskliga rättigheter i dessa länder. Stödet
bör där inrikta sig på att stärka civilsamhällesaktörers möjligheter att bidra till fred, demokrati och
försvar av mänskliga rättigheter, vilket också är fokus för de insatser SMR stödjer. I Guatemala är
ansatsen bredare och där inkluderar insatserna även ett arbete för att stärka särskilt utsatta och
marginaliserade gruppers rättigheter. Den ojämlika fördelningen av resurser och diskrimineringen
av ursprungsbefolkningen är faktorer som också formar arbetet i de tre länderna, särskilt i
Guatemala.
Inom SMR:s ram är det Kristna Fredsrörelsen och Individuell Människohjälp som jobbar i de
aktuella länderna. Kristna Fredsrörelsen arbetar bland annat med internationell medföljning och
skydd av MR-försvarare och civilbefolkning i alla tre länderna. Individuell människohjälp stödjer i
Guatemala sina samarbetsorganisationers arbete för bland annat barns rätt till utbildning och
rätten till hälsa, särskilt sexuell och reproduktiv hälsa. Ursprungsbefolkningen är en prioriterad
målgrupp i detta arbete.
Följande roller ser SMR är särskilt relevanta för det civila samhället i den aktuella kontexten:
•
Bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan: Ett exempel på detta är hur Kristna
Fredsrörelsens arbete med internationell medföljning i Colombia, Guatemala och Mexiko
bidrar till att stärka skyddet och sänka risknivån för MR-försvarare, samt ge legitimitet åt
deras arbete för demokrati och mänskliga rättigheter.
•
Erbjuda folkbildning och stärka människors kapacitet att förändra sin livssituation: Ett
exempel på detta är hur en samarbetsorganisation i Colombia arbetar med att utbilda
35 (61)
ledare i lokala församlingar för att dessa ska kunna sprida kunskap om samvetsvägran och
förebygga rekrytering av barn till de väpnade aktörerna i den pågående konflikten.
•
Utgöra motvikt och demokratiserande kraft: Båda ovanstående exempel visar hur det civila
samhället i den aktuella kontexten utgör en motvikt till våldet och en källa till alternativa
och fredliga lösningar av konflikter och samhällsproblem. Fredsobservatörerna som
medföljer lokala organisationer och MR-försvarare utgör i sig själva en motvikt gentemot
staterna och deras oförmåga eller ovilja att garantera de medföljdas säkerhet och
rättigheter. Samtidigt bidrar medföljningen till ett ökat utrymme för demokratiserande
krafter i länderna.
Risker och utmaningar
Den internationella medföljningen som metod syftar just till att sänka risknivån för de medföljda
organisationerna, men arbetet är i sig också förknippat med risker. En ökad konfliktnivå eller
försämrad säkerhetssituation kan bidra till ökade risker både för medföljda organisationer och för
de utsända fredsobservatörerna. Kontinuerlig informationsinhämtning och en löpande dialog
med relevanta aktörer är viktigt för att kunna göra väl underbyggda risk- och säkerhetsanalyser.
Säkerhetsregler och handlingsplaner samt utbildning av personalen kring gällande rutiner är också
en viktig del av riskhanteringen.
I splittrade och polariserade samhällen med stora sociala och politiska spänningar och där
konfliktnivån är hög innebär rättighets- och påverkansarbete alltid en risk. Så väl illegala aktörer
och ekonomiska intressen som den politiska klassen i länderna vill värna sin makt, sina revir och
sina privilegier. Utsattheten är stor för den som är obekväm, höjer sin röst och vågar påtala
orättvisor eller kräver sin rätt. Organisationer som vill arbeta rättighetsbaserat måste ha en
genomtänkt strategi för hur denna risk och utmaning ska hanteras. Viktigt är att man hittar ett
förhållningssätt till påverkansarbete som inte ökar konfliktnivån utan öppnar upp för dialog och
byggande av mer förtroendefulla relationer.
Medelinkomstländer som är auktoritära
Av länderna som SMR förmedlar stöd till återfinns sju länder i denna kategori. Det handlar om
Egypten, Elfenbenskusten, Iran, Jordanien, Kamerun, Swaziland och Vitryssland. Ungefär 4,5 % av SMR:s
stöd till insatser i syd och öst kommer att gå till denna kategori av länder under 2013.
Kontext och villkor för det civila samhället
Samtliga länder klassas av Freedom House som ofria stater med stora inskränkningar i de
medborgerliga och politiska rättigheterna, som till exempel bristande press- och yttrandefrihet,
förenings- och mötesfrihet. Swaziland är ett land med absolut monarki, där kritiserande
verksamhet från det civila samhället och andra aktörer såsom media är kraftigt begränsad. Även i
Jordanien är stora maktbefogenheter koncentrerade till kungen och regimkritiska röster tystas
eller fängslas. Regleringen och kontrollen av NGO:s är omfattande, vilket även är fallet i
Vitryssland. Under 2000-talet har flera hundra NGO:s stängts ner i Vitryssland och legala
begränsningar för finansiering av NGO:s från utlandet har införts. Iran är en teokratisk diktatur
där protester mot regimen de senaste åren slagits ned med våldsam kraft. Staten har en nära
kontroll av organisationernas verksamhet. Religions- och övertygelsefriheten i landet är begränsad
och stora brister finns vad gäller respekten för minoriteters rättigheter.
36 (61)
Gemensamt för länderna är att alla räknas som medelinkomstländer. Iran, Jordanien och
Vitryssland är övre medelinkomstländer medan övriga räknas som lägre medelinkomstländer. De
förstnämnda har också en högre HDI än övriga, där Vitryssland placerar sig högst i rankingen, följt
av Iran. Jordanien, Egypten och Swaziland placerar sig i mediumskiktet medan Kamerun och
Elfenbenskusten har ett lågt HDI-värde. Merparten av länderna bedöms ha en relativt låg grad av
jämlikhet mellan könen. Detta gäller särskilt Elfenbenskusten och Kamerun som placerar sig i det
lägsta skiktet i UNDP:s Gender Inequality Index. Den ojämlika inkomstfördelningen är ett
problem i länder som Swaziland, Elfenbenskusten och Kamerun, medan till exempel Vitryssland
har en relativt jämn fördelning av inkomsterna. De tre förstnämnda länderna har också en stor
andel fattiga, medan fattigdomen är något mindre utbredd i Egypten och Iran.
Korruption och ekonomisk maktkoncentration utgör ett stort problem och utvecklingshinder i
länderna. Staternas och den politiska maktelitens kontroll över ekonomin är ofta omfattande.
Som exempel kan nämnas att staten i Vitryssland beräknas kontrollera ca 70 % av ekonomin.
Utifrån ett konfliktperspektiv är det främst Elfenbenskusten som skakats av intern konflikt i
anslutning till presidentvalet 2010 då den dåvarande presidenten avsattes i en delvis mycket
våldsam process efter att ha förlorat valet och vägrat att avgå. Flera av staterna i Mellanöstern och
Nordafrika har märkt av spänningar i form av demonstrationer och upplopp i samband med den
arabiska våren (Egypten, Iran och Jordanien). Endast i Egypten har detta lett till maktskifte
genom demokratiska val. Den demokratiska situationen bedöms emellertid som skör av många
bedömare. I Vitryssland har situationen snarare gått i motsatt riktning det senaste året med en allt
starkare isolering och hårdare kontroll av opposition och journalister i landet. I Kamerun har ett
enskilt politiskt parti monopoliserat makten, som i praktiken ligger i händerna på presidenten.
Lokalvalen som planerades till juli 2012 har skjutits ett år på framtiden. Oro finns för att
konflikten i Nigeria, med attentat av den militanta gruppen Boko Haram, ska spilla över till
Kamerun och bidra till polarisering mellan olika grupper i de nordvästra delarna av landet.
Relevans och roller
Ländernas auktoritära styre och bristen på demokrati utgör en viktig grund för
utvecklingssamarbetets relevans i den aktuella kontexten samtidigt som detta också sätter tydliga
gränser för hur och med vad man kan arbeta. Problem som relaterar till fattigdom,
resursfördelning, diskriminering och jämställdhet är också i hög grad relevanta att arbeta med.
I övre medelinkomstländer som Jordanien och Iran finns särskilt utsatta grupper, vars rättigheter
är starkt åsidosatta och där det civila samhället kan spela en viktig roll i att möta deras behov. I
Jordanien arbetar till exempel Individuell Människohjälp med attityder till funktionsnedsättning
och funktionsnedsattas rättigheter. Frågan är inte kontroversiell på det sättet att den utmanar
regimen och därför finns ett utrymme för samarbete med staten och påverkan till ökat
ansvarstagande gentemot olika aktörer. Individuell människohjälp samverkar bland annat med
utbildningsdepartementet och lokala zakat-kommittéer. I Iran arbetar Operation Mercy med stöd
till afghanska flyktingar, som är en utsatt grupp med begränsad tillgång till samhällsservice.
Insatsen syftar till att stärka kvinnor genom att försiktigt medvetandegöra kring rättigheter och
jämställdhet, samt skapa försörjningsmöjligheter.
Att skapa förutsättningar för ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning bedöms också
vara viktigt för insatser i den här kategorin av länder, särskilt i de ekonomiskt och socialt minst
utvecklade. I Elfenbenskusten arbetar exempelvis Skandinaviska Barnmissionens samarbets-
37 (61)
organisation med just det genom att stimulera till entreprenörskap och ökat företagande.
Insatser för demokratisering har hög relevans i samtliga länder, men är förknippat med risker och
ställer krav på det civila samhällets organisering. I Egypten – där revolutionen 2011 har lagt grund
för en möjlig demokratisk utveckling – finns de tydligaste öppningarna.
Följande roller ser SMR är särskilt relevanta för det civila samhället i den aktuella kontexten:
•
Utgöra motvikt och demokratiserande kraft: Ett exempel på detta är att SMR:s
medlemsorganisation Kristna Fredsrörelsen har påbörjat ett arbete med att stärka aktörer
inom demokrati- och ickevåldsrörelsen i Egypten. En av samarbetsaktörerna är
Intercultural Youth Dialogue Association. Målet med arbetet är att bidra till en fortsatt
fredlig demokratiseringsprocess och ökad implementering av mänskliga rättigheter.
Arbete över religionsgränserna är utmärkande och ett mål är även att få till stånd
interreligiösa initiativ som bidrar till ökad förståelse mellan olika egyptiska
samhällsgrupper.
•
Bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan (samt i mån av utrymme agera
förslagsställare): Kamerun är ett bra exempel där arbete med SMR-stöd fokuserar just dessa
frågor. Här handlar det om Folk & Språks partnerorganisation CABTAL som genom
påverkansarbete ställer förslag till regeringen om att lagstifta om människors rätt till
alfabetisering på sitt eget modersmål. Detta har hittills lett till att frågan kommit upp på
den politiska agendan och regeringen erkänt behoven. Vidare innefattar arbetet functional
literacy som tagit fasta på människors medborgerliga rättigheter och skyldigheter och
särskilt frågor kopplat till vallagarna. Läsvänligt material om detta har använts som
undervisningsmaterial i alfabetiseringsklasserna och skapat stort intresse då många
deltagare tidigare inte kunnat läsa om och fullt förstå vallagstiftningen. Organiseringen i
detta sammanhang sker främst genom att språkkommittéer stärks att arbeta med
alfabetisering och utveckling i sina geografiska områden. På sikt kan de genom
påverkansarbete propagera för att relevanta ansvarsbärare ska satsa på utveckling i
området.
•
Erbjuda folkbildning och stärka människors kapacitet att förändra sin livssituation: Ett
exempel på detta är ADRA:s arbete i Swaziland där man (som del av ett regionalt
program) utbildar nyckelpersoner som utbildare i hiv och aids. De utbildar fler utbildare
som sedan undervisar andra i hur de kan lära människor att undvika att bli infekterade
och hjälpa redan smittade. I Vitryssland arbetar KFUM Sverige med ungdomar för att
stärka deras kunskap om mänskliga rättigheter och engagemang i samhället samt bygga
goda relationer.
•
Utföra tjänster: Att utföra tjänster är inte en högprioriterad strategi i kontexten, men kan
vara strategiskt om det kopplas till ett vidare arbete för attitydförändring. Ett exempel är
Evangeliska Frikyrkans arbete i Egypten där träning av lärare utgör en del i ett vidare
arbete för ökad inkludering av personer med funktionsnedsättning i samhället.
Risker och utmaningar
En stor utmaning handlar om det civila samhällets möjligheter att överhuvud taget kunna verka. I
exempelvis Egypten har kontrollen av det civila samhället skärpts mycket och många vågar inte
söka de tillstånd som behövs för att få samarbeta med utländska organisationer av rädsla för att
38 (61)
dra uppmärksamheten till sig. Kvinnors deltagande i insatser och aktiviteter hotas också i den
situation som nu råder i Egypten. Statlig kontroll sätter i flera länder begränsningar för vilka
metoder för organisering och påverkan som kan användas.
I flera av länderna är det civila samhället förhållandevis ungt och svagt. Detta kan medföra
utmaningar när det gäller organisationernas kapacitet och kompetens samt möjligheter för
nätverkande. Just bristen på ett organiserat civilt samhälle kan tydligt begränsa möjligheterna till
nätverkande och gemensamt påverkansarbete. Ett sätt för SMR att hantera denna utmaning är att
uppmuntra goda organisationsbedömningar av samarbetsorganisationerna, och på så sätt
identifiera var särskilda behov finns. Att dela information och bidra till ökat nätverkande bland
organisationer i länderna är en annan viktig metod att hantera denna utmaning.
Medelinkomstländer som är auktoritära med konfliktsituation
Av länderna som SMR förmedlar stöd till återfinns två länder i denna kategori. Det handlar om
Palestina och Västsahara. Ungefär 3 % av SMR:s stöd till insatser i syd och öst kommer att gå till
denna kategori av länder under 2013.
Kontext och villkor för det civila samhället
Palestina och Västsahara räknas båda som lägre medelinkomstländer och befinner sig i
mediumskiktet på HDI-rankingen. 1 Båda områdena befinner sig under ockupation och i en
konfliktsituation. Freedom House klassar länderna som ofria med stora inskränkningar i de
medborgerliga och politiska rättigheterna.
Västsahara är sedan 1960 på FN:s lista över icke-självstyrande områden som väntar på att
avkoloniseras. Området var tidigare en spansk koloni och är sedan 1975 ockuperat av Marocko.
Västsahara styrs av marockansk lag och Marocko övervakar alla lokala val. En stor del av
Västsaharas befolkning beräknas leva i fattigdom och runt 200 000 västsaharier lever i
flyktingläger i Algeriet. Förenings- och mötesfrihet, pressfrihet och yttrandefrihet är mycket
begränsade. Politiska partier, civilsamhällesorganisationer och oberoende media är närmast ickeexisterande i Västsahara. Människorättsförsvarares möjligheter att verka begränsas starkt av den
marockanska staten på olika sätt, både på en individ- och organisationsnivå. De hindras från att
registrera sina organisationer, de övervakas, har mycket svårt att mötas och fredliga
demonstrationer slås brutalt ner. De utsätts regelbundet för godtyckliga fängslanden, misshandel
och tortyr, bland annat sexuella övergrepp på både män och kvinnor. Åtal väntar inte sällan
människorättsförsvarare och de döms i bristande rättegångar.
I Palestina är yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- samt religions- och övertygelsefrihet lagstadgat
enligt den palestinska myndighetens tillfälliga grundlag. I praktiken begränsas dock dessa friheter i
både Gaza och på Västbanken både av ockupationsmakten och av de egna myndigheterna. I
Palestina arbetar ett stort antal civilsamhällesorganisationer. Deras arbete försvåras av att Israel
begränsar rörelsefriheten. För internationella organisationer kan det vara svårt att få
arbetstillstånd. Palestinska människorättsaktivister har vid flera tillfällen satts i så kallat
administrativt förvar av Israel. Godtyckliga arresteringar från den palestinska myndigheten
förekommer också. Den palestinska ekonomin är till mycket stor del beroende av internationellt
utvecklingssamarbete. Arbetslösheten är mycket hög både på Gazaremsan och på Västbanken.
För Västsahara finns inga specifika uppgifter om inkomstnivå och HDI. För kategoriseringens skull har vi istället
valt att utgå från de data som gäller för Marocko.
1
39 (61)
Kvinnor är underrepresenterade på arbetsmarknaden. Könsrelaterat våld är vanligt och
diskriminering av kvinnor är även mycket utbrett.
SMR:s slutsats är att denna kategori länder utgörs av ett civilsamhälle som agerar under stora
begränsningar både vad det gäller medborgerliga och politiska rättigheter, men också i form av
våld och hot mot individer.
Relevans och roller
Utvecklingssamarbete till lägre medelinkomstländer, som Västsahara och Palestina, är relevant
utifrån den bristande respekten för mänskliga rättigheter, konfliktsituationen och
ockupationsproblematiken. Det auktoritära styret utgör även en viktig motivering för att stödja
det civila samhället i dessa områden.
Relevant problematik att arbeta med i dessa länder är diskriminering, fattigdom, brist på respekt
för mänskliga rättigheter och restriktioner för det civila samhället. Stödet i dessa länder bör därför
inrikta sig på att stärka civilsamhällesorganisationers kapacitet att bidra till ökad respekt för de
mänskliga rättigheterna och en fredlig lösning av konflikterna. Skydd av människorättsförsvarare
är en viktig del av flera organisationers arbete i både Västsahara och Palestina. På grund av den
ekonomiska situationen är även arbete med inkomstgenererande aktiviteter relevant i kontexten. I
Palestina har särskilt unga kvinnor mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden på grund av
diskriminering och den generellt mycket höga arbetslösheten.
Av SMR:s medlemsorganisationer arbetar Kristna Fredsrörelsen i Västsahara och KFUM Sverige
i Palestina. Kristna Fredsrörelsen arbetar bland annat med internationell medföljning genom
Fredstjänstprogrammet, men även med att utbilda unga i ickevåld och mänskliga rättigheter. I
Palestina arbetar KFUM Sverige med att stärka ungas socioekonomiska situation och att
motverka diskriminering i de politiska och ekonomiska sfärerna.
Följande roller ser SMR är särskilt relevanta för det civila samhället i den aktuella kontexten:
•
•
•
Bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan: Ett exempel på detta är Kristna
Fredsrörelsens arbete i Västsahara där man genom att ge skydd åt människorättsaktivister
möjliggör deras arbete. Kristna Fredsrörelsen faciliterar samarbetsorganisationernas
kontaker med internationella aktörer och deras arbete med att nå ut internationellt med
information om läget i området.
Utgöra motvikt och demokratiserande kraft: Kristna Fredsrörelsen arbete i Västsahara är ett
exempel på hur ökat utrymme skapas för det civila samhället att kunna utgöra en motvikt
till det auktoritära styret i det ockuperade området.
Erbjuda folkbildning: Ett exempel på detta är KFUM Sveriges insats på Västbanken med
målet att reducera fattigdom och ungas sociala exkludering. Genom att arbeta med att
utbilda och på olika sätt påverka unga civilsamhällesorganisationer bedöms insatsen bidra
till ökade kunskaper om ojämlika maktrelationer på basis av kön och ålder.
Risker och utmaningar
Ockupationssituationen i Västsahara och Palestina innebär klara begränsningar för hur det civila
samhället kan arbeta i områdena. I Västsahara är en utmaning för det civila samhället att
40 (61)
överhuvudtaget få verka med de strikta restriktioner som existrerar. Många
civilsamhällesorganisationer har exempelvis inte kunnat registrera sig trots att de uppfyller kraven.
Situationen ser annorlunda ut i Palestina där många organisationer har möjlighet att arbeta med
olika typer av insatser. I Palestina är bristen på rörelsefrihet en stor utmaning för det civila
samhället, vilket försvårar mobilisering och organisering av människor, bidrar till ökade kostnader
och gör att arbetet tar längre tid. Godtyckliga arresteringar är också ett problem. En ytterligare
utmaning i den nuvarande situationen är att byggnader och material riskerar att förstöras av
ockupationsmakten.
Situationen i båda länderna är prekär och säkerhetsläget kan snabbt förändras. Personal som
arbetar i konfliktpåverkade områden löper risk att själva drabbas av våld och hot. Likaså är en
utmaning att nära uppföljning kan försvåras på grund av säkerhetsläget och rörelserestriktioner.
Detta kan hanteras med god säkerhetsanalys och handlingsplaner.
I Västsahara är det civila samhällets isolerade situation en stor utmaning. Detta gäller både
isolering från omvärlden men även att många organisationer i Västsahara inte har möjlighet att
samarbeta och utbyta erfarenheter med andra liknande organisationer.
Låginkomstländer med demokratiskt underskott
Av länderna som SMR förmedlar stöd till återfinns sexton länder i denna kategori. Fjorton av
dem är länder i Afrika söder om Sahara. Det handlar om Bangladesh, Benin, Burkina Faso,
Centralafrikanska Republiken, Kenya, Lesotho, Liberia, Madagaskar, Malawi, Nepal, Senegal, Somaliland,
Tanzania, Togo, Uganda och Zambia. Ungefär 41 % av SMR:s stöd till insatser i syd och öst
kommer att gå till denna kategori av länder under 2013.
Kontext och villkor för det civila samhället
Gemensamt för länderna är att de av Freedom House räknas som delvis fria (utom Benin som
räknas som fritt 2) med olika grad av brister vad gäller respekten för medborgerliga och politiska
rättigheter. Flera av länderna är antingen post-konfliktländer (Centralafrikanska republiken,
Liberia, Nepal och Uganda) eller har upplevt interna spänningar som i vissa fall lett till
våldsamma sammandrabbningar (Kenya och Burkina Faso). Dessa erfarenheter av konflikter och
interna spänningar, liksom hur länderna valt att hantera dem, inverkar på graden av demokratiska
fri- och rättigheter och det civila samhällets möjligheter att agera.
I vissa länder som Malawi, Liberia, Senegal och Tanzania respekteras de politiska rättigheterna i
relativt hög grad, men det finns ändå ett demokratiskt underskott. Ett exempel är Tanzania där
det politiska livet domineras av ett och samma styrande parti sedan flera årtionden, och där finns
det konstitutionella begränsningar som splittrat och försvagat oppositionen. Togo är ett annat
exempel där de senaste president- och parlamentsvalen betraktats som relativt fria och rättvisa,
men där utformningen av valsystemet gynnat den sittande presidenten. I länder som Kenya och
Bangladesh har våldsamheter utbrutit i samband med val som hållits de senaste åren och fusk
eller misstankar om fusk har förekommit. Oegentligheter har också präglat de senaste valen i
Uganda och Burkina Faso där de styrande använt sin kontroll över statens resurser och media för
att gynna sina egna kampanjer. Hot, våld och trakasserier mot oppositionella har varit vanligt i
exempelvis Bangladesh och Zambia.
För enkelhets skull har Benin sorterats in i denna kategori då landet i övrigt uppvisar liknande drag som övriga
länder och då landet annars skulle ha hamnat ensamt i en egen kategori.
2
41 (61)
Press- och yttrandefriheten upprätthålls i varierande grad i länderna. Medial självcensur
förekommer i länder som Burkina Faso, Centralafrikanska republiken och Madagaskar. I
Centralafrikanska republiken är det olagligt att sprida ”falsk” information eller att sprida
information som kan leda till etniska eller religiösa spänningar. Censur, hot, våld och trakasserier
gentemot oberoende media och journalister är vanligt i Madagaskar och Bangladesh.
Korruption utgör ett stort problem i samtliga länder, liksom i flera av dem, brister i rättssystemet.
Detta visar sig exempelvis i okontrollerad och illegal handel med diamanter och timmer som
förekommer i Centralafrikanska republiken respektive Madagaskar. I Bangladesh förekommer
utomrättsliga avrättningar utförda av paramilitära säkerhetsstyrkor och i Malawi är godtyckliga
arresteringar och polisbrutalitet vanligt. I Malawi har även aktivister från det civila samhället
utsatts för trakasserier, hot och våld från säkerhetsapparaten och en särskild milis med koppling
till det styrande partiet.
Samtidigt som korruptionen är omfattande finns också positiva exempel på ökad transparens i
flera av länderna. I Bangladesh och Liberia har nya lagar om rätt till information antagits de
senaste åren vilket ger allmänheten rätt till insyn och tillgång till myndighetsdokument. Detta kan
ses som enabling factors som öppnar för en granskning av makten, men för det krävs också att det
finns kännedom om lagstiftningen, så väl hos myndigheterna som hos det civila samhället, samt
att den efterlevs i praktiken.
I många av länderna finns ett väl organiserat civilsamhälle och en rad NGO:s som i huvudsak
tillåts verka fritt och som i vissa fall också har möjlighet att utöva påverkan på politiska processer.
Generellt sett respekteras mötes- och föreningsfriheten, men exempel finns också på hur
mötesfriheten i vissa länder som Centralfrikanska Republiken och Tanzania ibland begränsas
genom att myndigheterna inte ger tillstånd för demonstrationer eller offentliga möten. Även i
Togo är mötesfriheten strikt reglerad och i flera fall de senaste åren har politiska demonstrationer
upplösts av polis. Polisvåld mot demonstranter har också förekommit i Uganda och Madagaskar.
NGO-sfären är reglerad i flera länder, som Bangladesh, Uganda och Tanzania. Registrering och
särskilda tillstånd krävs för att kunna verka. I Bangladesh finns exempel på hur NGO-byrån
ibland nekat tillstånd för vissa projekt där NGO:s har ansetts vara för regeringskritiska, särskilt
vad gäller frågor som rör mänskliga rättigheter. Det finns också vissa tendenser i Burkina Faso
och Senegal att det kan vara svårt att lyfta frågor som rör mänskliga rättigheter.
Samtliga länder hör till gruppen låginkomstländer och, med undantag av Kenya, räknas de av FN
som världens minst utvecklade länder. Vid sidan av en låg inkomst (BNI per capita) innebär detta
att de också har en låg utvecklingsgrad vad gäller olika hälso- och utbildningsvariabler samt att de
har en sårbar ekonomi med bland annat ett stort beroende av ett fåtal näringar. 3 Samtliga länder
(inklusive Kenya) ligger också i det lägsta skiktet i UNDP:s HDI-mätning, vilket är ett resultat av
att hälso- och utbildningssektorerna är mycket eftersatta. Enligt UNICEF:s rapport över
förändringar i den globala barnadödligheten 2011 är 8 av 10 barn som dör under 5 års ålder från
afrikanska länder söder om Sahara. 4 I flera av länderna, som exempelvis Burkina Faso, Kenya,
Malawi och Senegal, har klimatförändringarna lett till återkommande torrperioder med utdragna
och frekventa matkriser som följd, vilket ytterligare tär på ländernas redan knappa resurser.
Vidare är ett gemensamt särdrag bland länderna att de alla uppvisar en mycket låg grad av
jämlikhet mellan kvinnor och män (enligt UNDP:s Gender Inequality Index). Kvinnor är i flera
av länderna kraftigt underrepresenterade politiskt och har generellt sett sämre tillgång till
exempelvis utbildning. Våld mot kvinnor är utbrett i länder som Bangladesh och Kenya, men de
3
4
Kommerskollegium, < http://www.kommers.se/handelspolitiskt-abc/Minst-utvecklade-lander-MUL-/ >
Se UNICEF:s rapport utkommen 13/9-2012, < http://www.unicef.org/infobycountry/usa_65829.html >
42 (61)
övergrepp som begås leder sällan till åtal. I flera länder har kvinnors rättigheter formellt sett
stärkts de senaste åren genom exempelvis en utvecklad familjerätt (Benin 2004), krav på fler
kvinnliga kandidater på valsedlarna (Burkina Faso 2009) och stärkt skydd mot våld i hemmet
(Bangladesh 2010). Implementeringen av dessa reformer är dock inte fulländad och ett stort
behov av attitydförändring kvarstår för att kunna utmana traditionella könsroller och utjämna de
obalanser som finns vad gäller makt, rättigheter och möjligheter.
SMR:s slutsats är att denna kategori av länder utgörs av stater där villkoren för det civila samhället
generellt sett är goda. Försvårande lagstiftning förekommer och vissa frågor kan vara känsliga och
riskfyllda att driva, men på det stora hela finns möjligheter för det civila samhället att granska och
påverka stat och myndigheter. Att kunna påverka utvecklingen är dock en stor utmaning i länder
som i hög grad präglas av korruption, gamla makteliter och politiska spänningar.
Relevans och roller
För länderna i denna kategori är det relevant att direkt möta behov av ekonomisk utveckling och
fattigdomsbekämpning samt att bidra till organisering och påverkan, granska makten och ställa
förslag. I relation till ansvarsbärare finns både ett behov av och utrymme för påverkan. Man
måste dock komma ihåg att samtidigt som det finns möjligheter att ställa ansvarsbärare till svars
så är resurserna i länderna ofta knappa. Insatser med Sidastöd genom SMR ska därför återspegla
denna dynamik i inriktning och strategier.
Erikshjälpens Västafrikaprogram i Benin och Burkina Faso utgör ett exempel på när en bredd av
metoder används för att stärka barns rättigheter inom områdena utbildning, hälsa, samt skydd
och sexuell hälsa. Arbetet handlar både om att stärka rättighetsinnehavares förmåga att utkräva
sina rättigheter, ställa ansvarsbärare till svars och att på ett mer direkt sett ”fylla luckor” vad gäller
uppfyllelsen av barns rättigheter. Även i Bangladesh utgår arbetet i de insatser SMR stödjer från
en holistisk utvecklingssyn där självhjälpsgrupper ofta utgör grunden för ett arbete som
inkluderar bland annat sparande, jämställdhet, organisering, påverkan och granskning av
makthavare.
KFUM Sveriges program i Kenya och Zambia är ett annat exempel på där flera olika strategier
och metoder används för att stärka barn och ungdomar och deras rättigheter. Insatserna riktar sig
bland annat till barn som lever på gatan och innefattar till viss del utförande av tjänster. Barnen
utbildas kring hälsa och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt ges förberedande
utbildning för att kunna återgå till skolan. Programmet omfattar även insatser som syftar till att
organisera ungdomar, medvetandegöra dem om sina medborgerliga rättigheter, ge dem en
starkare röst i samhället och utbilda i metoder för ansvarsutkrävande (till exempel ”social audit”).
Barns rättigheter står också i fokus för två insatser i Kenya och Uganda som stöds av
Erikshjälpen. I Uganda handlar arbetet om att öka medvetenheten om barns rättigheter. Barns
deltagande utgör den bärande strategin och insatsen ska stärka barnens egen kännedom om och
förmåga att försvara sina rättigheter. Familjer och ansvarsbärare på så väl lokal som nationell nivå
utgör också målgrupper för insatsen.
Med tanke på den låga utvecklingsnivån i länderna vad gäller exempelvis hälsa, samt staternas
resurssvaghet och bristande förmåga att tillhandahålla social service, kan det i vissa fall vara
relevant med mer tjänsteinriktade insatser. Evangeliska Frikyrkans stöd till
sjuksköterskeutbildning i Centralafrikanska Republiken (ett land som rankas som 179 av 187 på
HDI) är ett exempel på detta. Känsligheten för naturkatastrofer i flera av länderna är också ett
tydligt skäl att inkludera Disaster Risk Reduction, DRR, -främjande insatser. I Kenya och Uganda
43 (61)
finns exempel på insatser som stöds av International Aid Services och som syftar till uthållig
användning av naturresurser och förbättrat livsuppehälle (livelihoods). Målgruppen är människor i
områden som drabbats av torka och hungersnöd samt återvändande flyktingar. Metoderna bygger
på målgruppens delaktighet och organisering och inkluderar till viss del även påverkansarbete
genom myndigheter för att få dem att ta ökat ansvar.
Det är särskilt relevant att insatser i denna kategori av länder har ett genusperspektiv och att de
med fördel kan adressera bristande jämlikhet mellan kvinnor och män. Individuell
Människohjälps arbete i Malawi är ett exempel på hur jämställdhet och kvinnors rättigheter
genomgående uppmärksammas i ett program som bland annat fokuserar ökade
försörjningsmöjligheter, rätt till utbildning och sexuell och reproduktiv hälsa.
Flera insatser i länderna berör just frågan om rätten till sexuell och reproduktiv hälsa, eller mer
specifikt arbete med hiv-prevention. Det handlar om KFUM Sveriges program i Zambia,
Madagaskar, Liberia och Senegal (där man arbetar med barns rätt till hälsa med ett speciellt fokus
på sexuell och reproduktiv hälsa), ADRA:s program i Lesotho, Kenya, Malawi, Tanzania (där
man använder en ”training of trainers”-metod för ökad spridning av kunskap kring hiv), Svenska
Bibelsällskapets arbete i Uganda och Togo samt Skandinaviska Barnmissionens arbete i Kenya.
Insatserna handlar så väl om att öka kunskapen och förändra attityder som att påverka
myndigheter för att de ska ta sitt ansvar.
Tydliga exempel på insatser som mer direkt möter behov av ekonomisk utveckling och
fattigdomsbekämpning finns i Kenya och Uganda där Skandinaviska Barnmissionens
samarbetsorganisationer arbetar med att utbilda i och stimulera till entreprenörskap och ökat
företagande. I insatsen i Kenya ingår även påverkan gentemot stat och myndigheter i syfte att
förbättra förutsättningarna för just företagande och entreprenörskap.
I Somaliland och Tanzania arbetar International Aid Services och Erikshjälpen med rätten till
utbildning för och inkludering av barn med funktionsnedsättning. Insatserna inkluderar både
utförande av tjänster, arbete med attitydförändring och påverkan. I Tanzania arbetar
samarbetsorganisationen Free Pentecostal Churches bland annat med ”Children's Councils” som
metod för påverkansarbete, där barnen väljer sina egna representanter och ges kapacitet och
möjlighet att driva sina frågor så väl lokalt som i möten med exempelvis parlamentariker.
Samtliga av de fem roller som listats i inledningen till detta kapitel bedöms vara relevanta i den
aktuella kontexten, vilket öppnar för en stor bredd av insatser och metoder.
Följande roller ser SMR är särskilt relevanta för det civila samhället i den aktuella kontexten:
•
Bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan: ett exempel på detta är en insats i Nepal
där Evangeliska Frikyrkan bidrar till kapacitets- och organisationsutveckling av små
landsbygdsorganisationer för att stärka deras förmåga att genomföra sin verksamhet på
ett bra sätt. Insatsen syftar bland annat till att öka transparensen och interndemokratin,
samt att stärka olika rutiner och system inom organisationerna. Att bidra till ökad
kapacitet hos organisationerna för att påverka och granska makten är också ett viktigt
syfte. Bland annat tränar man organisationerna i att använda ”social audit” som metod.
•
Utgöra motvikt och demokratiserande kraft: ett exempel på detta är en insats i Kenya som
stöds av Skandinaviska Barnmissionen. Insatsen syftar till att ge invånarna i länet
Machakos lika och välgrundade möjligheter i valet av lokala ledare 2013 genom att stärka
samhällsdialogen kring frågor som rör länets utveckling, blivande kandidater och kriterier
44 (61)
för gott politiskt ledarskap, samt att organisera debatter och sprida information. Insatsen
syftar också till att minska korruptionen och bristen på transparens samt att motverka
röstköp under valet. Insatsen är ett pilotinitiativ och metoden går bland annat ut på att
involvera invånarna i processer för att utveckla strategiska planer för utvecklingen i länet
som helhet och i de olika valkretsarna. Dessa planer används sedan för att identifiera vilka
kvalifikationer och egenskaper som krävs hos politiska ledare för att de ska kunna leverera
enligt dessa planer. Erfarenheterna kommer att användas för spridning och användning i
hela Kenya.
•
Agera förslagsställare och granskare: ett exempel på detta är i Bangladesh där Kväkarhjälpens
samarbetsorganisation utbildar föräldrar om skolans ansvar och hur de kan föra en dialog
med skolkommittéer. Tack vare denna träning kan föräldrar granska lokala
skolkommittéers verksamhet och ställa personer till ansvar när skolans kvalitet brister. Ett
annat exempel kan hämtas från Benin där Erikshjälpens samarbetsorganisation arbetar
med att medvetandegöra och öka kunskapen om barns rättigheter hos lokala
myndigheter, skolmyndigheter, lärare och polismyndigheten. I Kenya finns exempel på en
insats där samarbetsorganisationen I Choose Life arbetar för en förändring av den
nationella läroplanen för gymnasieskolor genom påverkan gentemot
utbildningsministeriet. Målet är att kvalitativ utbildning kring sexuell och reproduktiv
hälsa och rättigheter ska inkluderas i skolorna, vars sexualundervisning nu är mycket
bristfällig. En del av insatsen är också att skapa modellskolor där lärare utbildas i sexuell
och reproduktiv hälsa och rättigheter samt livskunskap.
•
Erbjuda folkbildning och stärka människors kapacitet att förändra sin livssituation: ett
exempel på detta är en insats i Uganda där målet är att lyfta människor ur extrem
fattigdom. Insatsen handlar om att motivera målgruppen till att själva förändra sin
situation och att stärka deras förmåga till att öka sina inkomster. Främjande av en
entreprenörsanda i samhället och ett stärkt civilsamhälle där människor samarbetar och
tar gemensamt ansvar för sin utveckling genom olika organisering i olika grupper utgör
också viktiga strategier i arbetet.
•
Utföra tjänster: ett exempel på detta är en insats i Centralfrikanska Republiken som
handlar om att höja kompetensen bland sjuksköterskor inom olika hälsovårdsinrättningar
i landet. En förstärkning av den kurativa och preventiva hälsovården förväntas bidra till
en förbättrad hälsosituation hos befolkningen.
Risker och utmaningar
En risk är att den höga korruptionsgraden i länderna kan leda till brist på tilltro till det
demokratiska systemet med ökade spänningar som följd. En annan möjlig konsekvens av
korruptionen är att satsningar inom hälsa och utbildning och annan social service i viss mån
uteblir och tappar i effektivitet. Detta är också en viktig utmaning att vara medveten om för
SMR:s medlems- och samarbetsorganisationer.
I flera av länderna finns legala hinder som i vissa fall kan försvåra möjligheten för
civilsamhällesorganisationer att arbeta. Det kan till exempel handla om NGO-lagar som reglerar
tillstånd och områden som organisationer får verka inom. Denna risk kan hanteras genom att
45 (61)
bygga förtroendefulla relationer med myndigheterna, god kontext- och riskanalys, samt
deltagande i nationella nätverk för påverkan på ländernas NGO-lagar. 5
Låginkomstländer som är auktoritära
Av länderna som SMR förmedlar stöd till återfinns fyra länder i denna kategori. Det handlar om
Etiopien, Kambodja, Rwanda och Zimbabwe. Ungefär 11 % av SMR:s stöd till insatser i syd och öst
kommer att gå till denna kategori av länder under 2013.
Kontext och villkor för det civila samhället
Länderna inom denna kategori placerar sig lågt på DAC:s lista i kategorin minst utvecklade länder
(undantaget Elfenbenskusten som klassas som medelinkomstland) samt att de rankas lågt på
UNDP:s HDI-lista. Bristande tillgång till grundläggande sjukvård, låg utbildningsnivå med svag
kvalitet och att en hög andel av befolkningen lever på mindre än 1 USD/dag är gemensamma
problem för dessa länder. Infrastrukturen är svag, vilket får en mängd följder till exempel att rent
vatten saknas, men också att affärsverksamhet försvåras. Statens eventuella reformer för
fattigdomsbekämpning försvåras av den utbredda korruptionen inom förvaltningen.
Korruptionen gör att medel inte går till dess ändamål och reformtakten minskas avsevärt.
Zimbabwes situation och ranking har försämrats de senaste åren enligt HDI:s lista. I Rwanda och
Kambodja har siffrorna för tillväxt ökat, men det råder stora inkomstklyftor vilket innebär att
tillväxten inte kommer hela samhället till del. Ett annat problem som länderna brottas med är att
landsbygden ofta är eftersatt av myndigheterna.
Kvinnor drabbas svårt av ovanstående situation och de omfattande brister som länderna har.
Samtliga länder lider av hög andel våld i hemmen, problem med människohandel, diskriminering
och även lagar som diskriminerar kvinnor. I Rwanda är kvinnors situation bättre än i övriga
länder och det finns ett starkare lagskydd, men samhällets normer bidrar till diskriminering i
samhället.
Gemensamt mellan länderna är att det rör sig om starka stater som genom lagar, institutioner och
en säkerhetsapparat har resurser att kontrollera samhället. Freedom House klassar dem som ofria
stater, vilket bland annat innebär att i dessa länder har problem med inskränkningar av
pressfriheten, inget oberoende rättssystem, avsaknad av fria och demokratiska val och att
civilsamhället är utsatt för hinder och kontroll. Genom NGO-lagar kontrollerar staterna
civilsamhällets handlingsutrymme och försvårar ett aktivt civilsamhälle. Ett exempel är Etiopien
där det blivit avsevärt svårare för enskilda organisationer att samarbeta med utländska givare och
andra organisationer. I Kambodja har regeringen vid upprepade tillfällen försökt införa en NGOlag med syfte att stärka kontrollen över NGO:s genom begränsningar i mötesfrihet, registrering
och organisering. Liknande försvårande faktorer återfinns i Rwanda och Zimbabwe. Denna
kontroll är mycket svår att utmana för det civila samhället och påverkar vilken roll det kan ta och
vilka metoder organisationerna kan använda. I kontextanalyser för insatserna i de fyra länderna
kan noteras att organisationerna tagit särskilda mått och steg för att anpassa arbetet till den
gällande lagstiftningen. Life & Peace Institutes arbete i Etiopien är ett bra exempel på en insats
där aktörsanalys och valda strategier för att stödja det civila samhällets förmåga att arbeta med
conflict transformation och konfliktprevention anpassats till rådande NGO-lagstiftning. Life & Peace
Institute har etablerat strategiska partnerskap med aktörer (till exempel universitet) som har
möjlighet att sprida kunskap i sina nätverk och relationer.
5
NGO Law Monitor, < http://www.icnl.org/research/monitor/ >
46 (61)
SMR:s slutsats är att denna kategori länder utgörs av ofria stater som inskränker civilsamhällets
möjligheter att fungera fritt, vilket sammantaget försvårar utveckling och fattigdomsbekämpning.
Relevans och roller
I dessa länder finns det trängande behov av tillgång till grundläggande hälsovård och utbildning
för att människors livssituation ska förbättras. Grundläggande samhällsservice förhindras dock av
svaga institutioner, korruption, diskriminering och samhällets inkomstklyftor. SMR bedömer
därför att det är mycket relevant att arbeta med att medvetandegöra människor om deras
rättigheter, öka organisering, förse med tjänster och stärka människors tillgång till grundläggande
samhällsservice. Dessa prioriteringar gestaltas på olika sätt i SMR:s insatsportfölj. I Zimbabwe
arbetar SAM med hälsovård och medvetandegörande om hälsa, sanitet, malaria och hiv och aids.
International Aid Services i Etiopien adresserar skolans och samhällets diskriminering av barn
med funktionsnedsättning. I Kambodja arbetar Evangeliska Frikyrkans och Erikshjälpens
samarbetsorganisationer framförallt med barns rätt till hälsa och utbildning, livsuppehälle samt
diskriminering av etniska minioriteter. Organisering är en framträdande metod för arbetet.
Följande roller ser SMR är särskilt relevanta för det civila samhället i den aktuella kontexten:
•
Bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan: SMR bedömer att det finns möjlighet
att bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan även i auktoritära stater. Det
ställer dock krav på att samarbetsorganisationen gör en god analys, etablerar relationer
med myndigheter och identifierar ingångar för påverkan. Ett typiskt exempel för hur
arbetet i denna kategori av länder kan se ut är Erikshjälpens och Evangeliska Frikyrkans
samarbetsorganisationers arbete i Kambodja. I de insatserna arbetar de främst på
landsbygden och jobbar med att bidra till att de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna uppfylls. Här kan ett påverkansarbete genom ett nära samarbete gentemot
lokala ansvarsbärare ofta förekomma. Det är dock svårare att påverka på nationell nivå då
staten är repressiv, men med hjälp av relationsbyggande kan framsteg även göras på
denna nivå.
•
Utgöra motvikt och demokratiserande kraft: Civilsamhället kan i auktoritära stater vara en
motvikt mot statens kontroll och även vara en demokratiserande kraft. Life & Peace
Institutes verksamhet i Etiopien är ett exempel på hur organisationer genom rådgivning
bygger kapacitet i samhället om konflikttransformation och ickevåldsliga metoder.
Inhemska organisationer kan därmed vara en motvikt och påverka systemet från insidan,
även om det tar tid. Då dessa stater ofta är slutna och i mindre grad tar intryck från
omvärldens signaler och internationell rätt blir civilsamhället en viktig kanal för att bidra
till förändring.
•
Erbjuda folkbildning och stärka människors kapacitet att förändra sin livssituation är en
annan roll som samarbetsorganisationer ofta intar i denna kontext. Folkbildning och
medvetandegörande är vanligtvis en komponent av insatsen i syfte att stärka människors
medvetande om mänskliga rättigheter. I Rwanda utbildar ADRA (som del av ett regionalt
program) nyckelpersoner som utbildare i hiv och aids. De utbildar fler utbildare som
sedan undervisar andra i hur de kan lära människor att undvika att bli infekterade och
hjälpa redan smittade.
•
Utföra tjänster. I denna kategori av auktoritärt långinkomstland har SMR en öppenhet för
att organisationer kan behöva tillhandahålla vissa samhällstjänster, som i strikt mening är
47 (61)
statens ansvar. Detta för att fylla de mest akuta luckorna i samhället. Målet med denna roll
i samhället är dock att tjänster ska vara en metod för att nå andra långsiktiga mål och för
att påverka myndigheter och befolkning i en positiv riktning. International Aid Services i
Etiopien arbetar nära skolor och myndigheter för att väcka myndigheternas insikter om
ansvar för barn med funktionsnedsättning. Genom att förse med tjänster (lärarlöner) i
nära involvering med myndigheterna ser myndigheterna sitt ansvar och börjar själva
budgetera för posten. Metoden har även fungerat i Somalia (låginkomstland, auktoritärt
med konfliktsituation).
Risker och utmaningar
För samtliga fyra länder observerar SMR en klar risk med att civilsamhällesorganisationer
begränsas av skärpt NGO-lagstiftning och hård kontroll av det civila samhället. En utmaning
som gäller för den här typen av länder är också att repressiva myndigheter med hård kontroll
skapar rädsla och tveksamhet hos individer för att agera och våga organisera sig. SMR kan
hantera detta genom att uppmuntra samarbetsorganisationer att ingå i nätverk, tillsammans med
likasinnade, som försöker påverka nationellt.
En risk är vidare att ländernas (främst Etiopien och Zimbabwe) tendens att isolera sig och
begränsa kontakten med andra länder leder till ett begränsat nätverkande och erfarenhetsutbyte
mellan civila samhällen i olika länder. Detta kan medföra att organisationerna förlorar i kreativitet
och kunskap. Organisationerna är även i behov av kontakt med omvärlden för att känna
engagemang och omvärldens stöd. Partnerskapen med svenska organisationer är en viktig
kontakt i sammanhanget.
Låginkomstländer som är auktoritära med konfliktsituation
Av länderna som SMR förmedlar stöd till återfinns sex länder i denna kategori. Det handlar om
Afghanistan, Demokratiska Republiken Kongo (DRK), Mali 6, Somalia, Sudan och Sydsudan.
Ungefär 20,5 % av SMR:s stöd till insatser i syd och öst kommer att gå till denna kategori av
länder under 2013.
Kontext och villkor för det civila samhället
Det som länderna inom denna kategori framförallt har gemensamt är att tillgången till hälsa,
utbildning och mänsklig säkerhet är mycket låg. Detta manifesteras exempelvis genom att de
räknas till de minst utvecklade länderna enligt FN och att de hamnar i det lägsta skiktet på
UNDP:s HDI-ranking. Hälso- och utbildningssektorerna är mycket eftersatta i alla länder i
kategorin. Detta drabbar särskilt flickor och kvinnor som har sämre tillgång till utbildning och
möjligheter att få hälsovård. Alla länderna är mycket påverkade av en komplex konfliktsituation
med starka sociala motsättningar och väpnade konflikter.
Samtliga länder har en mycket låg ranking på Gender Inequality Index. Av 146 länder är Mali nr
143, Afghanistan nr 141, DR Kongo nr 142 och Sudan nr 128 (Somalia och Sydsudan är inte
rankade på GII). Dessa länder är alltså några av världens absolut värsta för kvinnor och flickor.
Diskriminering sker både i lag, i lagars tillämpning och i samhällets normer. Ett fall av
diskriminerande lagstiftning gäller Mali som 2011 införde en ny familjelag. Lagen säger att
Mali kategoriseras av Freedom House som fritt. Rankningen gjordes dock före 2012 års militärkupp. SMR har, i
och med kuppen, valt att placera Mali som ofritt.
6
48 (61)
kvinnan har laglig skyldighet att lyda mannen. Mali har även mycket stora problem med
könsstympning där 84 % av flickor mellan 0 – 14 år har utsatts för könsstympning. 7
De väpnade konflikterna inom de olika länderna ser tämligen olika ut. I Afghanistan handlar det
om en konflikt mellan primärt en ickestatlig aktör (talibanrörelsen med dess olika grenar), den
afghanska staten och NATO. I DR Kongo är det konflikten i de östra delar som mest påverkar
landet. Konflikten står primärt mellan rebellgrupper och den kongolesiska staten. Mali skakades
under våren 2012 av en statskupp som allvarligt försämrat den demokratiska situationen i landet
och respekten för de medborgerliga och politiska rättigheterna. Därtill är landet delat i två delar
på grund den rebellrörelse som kämpar för självständighet i landets norra delar. I Somalia står
huvudkonflikten mellan diverse rebellfraktioner och den somaliska centralregeringen.
Konfliktsituationen har regionala dimensioner då den Afrikanska unionen (AU) har en
fredsbevarande styrka i landet och Kenyas armé har gått in för att stävja terroristattacker från den
militanta gruppen al-Shabab. Relationen mellan Sudan och Sydsudan har på senare tid
karaktäriserats av våldsamma sammandrabbningar. I Sydsudan sker även interna strider (ofta
relaterade till boskapsstölder) mellan olika etniska grupper i delstaten Jonglei, som under hösten
2011 skördade så många som 1400 människors liv enligt Uppsala Conflict Database. 8 I Sudan
finns också flera interna konflikter där väpnade grupper står mot centralregeringen, bland annat i
Darfur.
Striderna sker vanligen i olika regioner, men indirekt påverkas hela länderna genom att samhället
militariseras, medel prioriteras till militären och mycket begränsade resurser går till
fattigdomsbekämpning eller samhällsservice. DR Kongo är ett exempel på hur väpnade konflikter
drabbar hela landet. Där går SMR-stöd till samarbetsorganisationer som främst arbetar i västra
Kongo (Bas-Congo), Kinshasa och i Mai Ndombe-provinsen. Dessa organisationers arbete
berörs inte direkt av konflikterna i öst, men påverkas indirekt genom myndigheternas skärpta
säkerhetsbestämmelser samt att statens stöd till sociala services är kraftigt begränsade.
Civilsamhället i auktoritära låginkomstländer i konfliktsituation tenderar att vara svagt och ansatt
av statens kontroll. I många fall begränsar lagar och uppsatta regler det civila samhällets
möjligheter att verka fritt. Ett tydligt exempel är Sudan där en kommitté kallad Humanitarian Aid
Commission, HAC, kräver att alla förflyttningar och aktiviteter som genomförs av enskilda
organisationer anmäls och går via dem (ofta med en avgift för administration och samordning).
Systemet är komplicerat och rigoröst och om organisationer inte inrättar sig riskerar de att kastas
ut ur landet. Det civila samhällets funktion i konfliktområden är även förknippad med hög
säkerhetsrisk för personal. I Puntland, där International Aid Services arbetar, är
säkerhetssituationen mycket svår framför allt på grund av kriminalitet och kidnappningar.
SMR:s slutsats är att denna kategori av länder utgörs av svaga stater med en hög konfliktgrad där
staten förhindrar ett fritt civilsamhälle, vilket sammantaget kraftigt försvårar
samarbetsorganisationernas arbete för utveckling och fattigdomsbekämpning.
Relevans och roller
SMR:s bedömning är att fattigdomsbekämpning, med fokus på de ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheterna, är mycket relevant i dessa kontexter. Tillgång till hälsovård och utbildning
är ett djupt eftersatt område, vilket får till följd att barn, unga och vuxna har mycket låg
utbildningsgrad och är sårbara för sjukdomar. Kvinnor och flickor är särskilt utsatta, då de lever
7
8
Enligt uppgifter i Erikshjälpens ansökan 13:008.
< http://www.ucdp.uu.se/gpdatabase/gpcountry.php?id=199&regionSelect=1-Northern_Africa >
49 (61)
med mycket låg säkerhet. Jämställdhetsanalys och strategier för kvinnors rättigheter är synnerligen
relevant för att öka kvinnans säkerhet och bekämpa diskriminering. Organisering av människor i
bland annat föräldragrupper, landsbygdskommittéer och kvinnogrupper är relevant för att stärka
tilliten mellan människor, stärka människors kapacitet och röst samt bidra till lokal demokrati.
I Afghanistan bidrar Evangeliska Frikyrkans och Operation Mercys samarbetsorganisationer med
fattigdomsbekämpning genom alfabetisering, yrkesträning, och att stärka människors kunskap om
hälsa och sanitet samt mänskliga rättigheter. Evangeliska Frikyrkan praktiserar studiecirklar i syfte
att stärka människors inlärning och deltagande. I DR Kongo fokuserar
samarbetsorganisationerna på alfabetisering, yrkesträning, stöd till hälsosektorn,
medvetandegörande och att få lokala myndigheterna att se närsamhällets behov. I Mali är
Erikshjälpen aktiv med ett holistiskt angreppssätt inom rätten till utbildning, hälsa och skydd med
särskilt fokus på barns rättigheter. ADRA arbetar i samma land med landsbygdsutveckling genom
medvetandegörande om hälsa, bygga bevattningssystem och organisera alfabetisering.
International Aid Services har fokuserat på diskrimineringen av barn med funktionsnedsättning
och barnens rätt till skolgång i Somalia, Sudan och Sydsudan. Kristna Fredsrörelsen arbetar i
Sydsudan och Sudan med att stärka samarbetsorganisationernas kapacitet och engagemang för
mänskliga rättigheter och ickevåldslig hantering av konflikter. Med målet att minska
diskriminering och stärka barns rättigheter arbetar Erikshjälpen i Sydsudan med alfabetisering,
organisering av självhjälpsgrupper, flickors skolgång och människors egenmakt. Evangeliska
Frikyrkan är aktiv i Sudan med stöd till personer med funktionsnedsättning och deras familjer.
Målet är minskad diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Life & Peace Institute är
aktivt i Sudan inom kapacitetsbyggande om konflikttransformation.
Följande roller ser SMR är särskilt relevanta för det civila samhället i den aktuella kontexten:
•
Bidra till organisering och skapa kanaler för påverkan. Påverkansarbete försvåras av staternas
relativt stora satsningar på säkerhetssektorn, korruption och avsaknad av resurser till
samhällsservicen. Det ska dock klargöras att det finns påverkansfrågor som är av central
vikt för människor, men utan en kostnad för staten. Ett positivt exempel på denna typ av
påverkansarbete är Erikshjälpens arbete gällande de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna i sitt Västafrikaprogram. Mali är det största samarbetslandet i programmet
och där arbetar Erikshjälpens partnerorganisationer med påverkansarbete gentemot
regering och myndigheter för att kvinnlig könsstympning ska förbjudas och avstås från av
befolkningen. Den här typen av strategiskt påverkansarbete behöver varken vara dyrt eller
alltför farligt, men kan göra en enorm skillnad för de rättighetsinnehavare som påverkas.
Ett annat intressant exempel på påverkan finns också från Somalia (Puntland) och
Somaliland där International Aid Services arbetar gentemot myndigheterna för att
skolgång för barn med funktionsnedsättning skall tillgängliggöras och på sikt skötas av
myndigheterna helt och hållet.
•
Utgöra motvikt och demokratiserande kraft: Gemensam Framtids samarbetskyrka CEC har
etablerat freds- och försoningskommittéer i delar av DR Kongo. Dessa kommittéer har
till uppgift att sprida kunskap om mänskliga rättigheter och landets lagar, vara en motvikt
mot det korrupta statliga systemet och facilitera konfliktlösning i lokalsamhället. Detta
innebär till exempel att hjälpa kvinnor i utsatta situationer med kunskap om lagar och
hävda sin lagliga rätt. Kommittéerna har i vissa fall samarbetat med flera kyrkor och har
lyckats stävja problemen i vissa provinser och distrikt.
•
Erbjuda folkbildning och stärka människors kapacitet att förändra sin livssituation: Den
bristfälliga skolgången och den sönderslagna samhällsstrukturen har lett att
50 (61)
utbildningsnivån är låg i dessa länder. Folkbildning och kapacitetsbyggande hjälper
individer och grupper att tillgodogöra sig kunskap som förbättrar deras livssituation. I
Afghanistan arbetar Evangeliska Frikyrkans samarbetsorganisation IAM med folkbildning
genom studiecirklar. Studiecirklar har visat sig bidra till ökad tillit mellan individer men
också att kvinnors nätverk stärks. Kvinnor tillgodogör sig kunskap om språk, hälsa och
sanitet, vilket sedan förmedlas vidare via informella nätverk. Denna kunskapsspridning
underlättar för människor att förbättra sin livssituation.
•
Utföra tjänster. I denna kategori finns det större öppenhet för att tillhandahålla vissa
samhällstjänster som fyller de mest akuta luckorna i samhället och för att påverka
myndigheter och befolkning. SMR:s erfarenhet är att positiva exempel kan underlätta för
att influera myndigheter och uppmuntra människor. Ett exempel på denna typ av arbete
finns i DR Kongo där Gemensam Framtids samarbetsorganisation, som en del av ett
större program, utvecklar kapaciteten hos utbildningspersonal som lärare,
skoladministrationer och sjukvårdspersonal. Dessa kan i sin tur sprida sin kunskap vidare.
Risker och utmaningar
En risk för denna typ av länder är att arbetssätten bidrar till att skapa parallella strukturer. I
mycket svaga stater är behoven av samhällsservice högre och någon typ av service kan vara
nödvändig för att genomföra arbetet. Risken är att organisationerna bidrar till att bygga upp
parallella system och att staten fråntas sitt regelrätta ansvar. Här kan SMR spela en roll i att
säkerställa att insatserna inte genomförs isolerat utan i samarbete med myndigheter och andra
centrala aktörer. En god aktörsanalys är en viktig metod för att hantera denna risk.
En tydlig risk är säkerhetssituationen. Personal som arbetar i konfliktpåverkade områden löper
stor risk att drabbas och utsättas av våld och hot. Uppföljningsresor och nära uppföljning blir
också svårare då säkerhetsläget kan begränsa organisationernas närvaro och rörelsefrihet. Detta
kan hanteras med god säkerhetsanalys och handlingsplaner, men situationen kommer i många fall
att förbli och risken kommer vara fortsatt hög för samarbetsorganisationernas personal.
En annan utmaning är att förvärrade konflikter kan riskera de resultat som uppnåtts.
Konfliktsituationerna hämmar därmed långsiktighet och uthållighet i de insatser som genomförs.
Det finns också en risk att insatserna påverkar konflikter negativt och förvärrar situationen. För
att undvika dessa risker är det centralt att en god konfliktanalys (inklusive
konfliktkonsekvensbedömning) görs i planering av insatserna.
I samtliga länder pågår även omfattande internationella humanitära insatser, dels till följd av
konfliktsituationer och dels till följd av naturkatastrofer. Katastrofer kan helt och hållet förändra
villkoren för genomförandet av insatsen. Insatsers genomförande kan försvåras och planerade
aktiviteter ställas in. Behoven kan också förändras och göra den planerade insatsen irrelevant.
Denna risk hanteras genom en nära dialog mellan SMR, medlems- och samarbetsorganisationer.
SMR:s programmål och resultatmodell
I följande avsnitt redogörs för SMR:s programmål, förändringsteori och resultatmodell.
51 (61)
SMR:s programmål
SMR har tre övergripande programmål för bidragsförmedlingen:
Att i samarbetsländerna bidra till utvecklingen av
• ett rättvist, fredligt och hållbart samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras och
uppfylls.
• starka och demokratiska organisationer med förmåga att påverka samhällsutvecklingen.
• goda förutsättningar för utsatta människor att förändra sina livsvillkor.
Programmålen ger uttryck för den utveckling som de olika insatserna vi stödjer sammantaget ska
bidra till. Målen är medvetet formulerade på en övergripande nivå utifrån SMR:s roll som
bidragsförmedlande organisation. Målen ska kunna rymma många olika typer av insatser utan att
deras inriktning styrs i detalj.
SMR:s förändringsteori
SMR:s förändringsteori beskriver SMR:s syn på hur utvecklingssamarbetet och de insatser som
stöds bidrar till förändring. Den är baserad på SMR:s utvecklingssyn och SMR:s tidigare
erfarenheter av utvecklingssamarbete. Förändringsteorin bidrar till en viktig förståelse för hur
programmålen har formulerats och hur de hänger ihop. Utgångspunkten för förändringsteorin är
att samhälle, organisation och individ är tre faktorer som interagerar och ömsesidigt påverkar
varandra.
För SMR utgör det civila samhället den strategiska ingången i utvecklingssamarbetet. Den
ingången är central för att kunna påverka individer och samhällen. Insatserna ska bidra till att
stärka organisationer som förändringsaktörer, men också påverka de individer och samhällen som
berörs av dem. Starka organisationer bidrar till att stärka individer och har förmåga att bidra till
en samhällsförändring, men individer och samhällen påverkar också organisationerna.
Individerna påverkar organisationerna
Organisationer i det civila samhället bärs alltid upp av människor som valt att organisera sig. De
enskilda medlemmarnas eller medarbetarnas engagemang, kunskap och ledarskapsförmåga
påverkar hur en organisation fungerar och utvecklas. Med en stark motivation, kunskap och
ägandeskap bidrar individer till att lokala grupper, kyrkor, NGO:s med flera blir starkare aktörer i
sitt samhälle.
Organisationerna påverkar individerna
Genom deltagande i det civila samhällets organisationer tillägnar sig individerna kunskap,
färdigheter och förståelse genom det erfarenhetsutbyte, den träning och skolning som sker inom
organisationerna. Organisationerna är därmed viktiga folkbildare och opinionsbildare som bidrar
till att forma och förändra värderingar, attityder och beteenden hos individerna. Organisationerna
kan även bidra till att öka individers engagemang genom att vara en mötesplats där ny motivation
genereras.
52 (61)
Individerna påverkar samhället
SMR menar att aktiva och engagerade individer kan fungera som förebilder och aktörer som
influerar och påverkar andra människor i samhället. En förebild inger hopp och visar att
förändring är möjligt. En individ med kunskap och motivation har även bättre möjligheter att
delta i samhällslivet, kräva sin rätt, och bidra till att påverka samhällets utveckling.
Organisationer påverkar samhället
Organisationer i det civila samhället utgör en viktig plattform för människor att göra sin röst
hörd, påvisa orättvisor och utkräva sina rättigheter gentemot stat, myndigheter eller andra
ansvarsbärare. Starka organisationer, med en tydlig legitimitet, kan utgöra en viktig
förändringskraft i samhället och en kanal för medborgerligt inflytande.
Samhället påverkar individer
Samhället och dess utveckling påverkar de individer som lever i det. Ett rättvist, fredligt och
hållbart samhälle där mänskliga rättigheter respekteras och uppfylls ökar möjligheterna för
människor att påverka och förändra sina liv. Med det menas att ökad demokrati och jämställdhet
i samhället underlättar för individer att bryta sig loss från diskriminering, förtryckande strukturer
och fattigdom.
Samhället påverkar organisationerna
Samhället och dess utveckling påverkar också de organisationer som verkar i det. Ett
demokratiskt samhälle med fri organisering och yttrandefrihet stärker förutsättningarna för
organisering och utvecklingen av ett civilt samhälle. Ett samhälle som förhindrar fri organisering,
påverkansarbete och yttrandefrihet begränsar däremot organisationernas möjligheter att verka
och påverka sitt samhälle.
Figur: SMR:s förändringsteori
53 (61)
SMR:s resultatmodell
SMR har arbetat fram en resultatmodell för att kunna följa upp och göra en samlad redovisning
av resultat i förhållande till programmålen. Modellen har använts för redovisning av resultat i
rapporten till Sida för 2009-2011 och möjliggör följande:
• En systematisk uppföljning och dokumentation av måluppfyllelse och konkreta resultat i
relation till de enskilda insatser som SMR stödjer.
• En meningsfull redovisning av de enskilda insatsernas samlade bidrag till programmålen.
• Uppföljning och dokumentation av oförutsedda resultat och bieffekter.
• Jämförelse av insatsportföljens inriktning (med avseende på typ av mål) och
måluppfyllelse över tid. Detta ger till exempel grund för att bedöma hur relevansen i
portföljen utvecklas, vilket gjordes i rapporten för 2009-2011.
• Analys och lärande kring vad som ger goda resultat, vilka metoder som fungerar och inte.
I rapporten för 2009-2011 lyfte SMR bland annat fram tolv framgångsfaktorer som
identifierats som särskilt betydelsefulla för de resultat som uppnåtts.
• En systematisk uppföljning av hur väl medlemsorganisationerna rapporterar och verifierar
resultat. Detta bidrar till att kunna identifiera brister och behov vad gäller kapacitetsstöd
till medlems- och samarbetsorganisationer, samt utvecklingsbehov vad gäller SMR:s egna
system för bedömning och uppföljning (till exempel utveckling av ansöknings-,
rapporterings- eller bedömningsmallar). I rapporten för 2009-2011 drogs en rad slutsatser
om vad som behöver förbättras och arbetas vidare med. Dessa slutsatser har använts till
exempel i bedömning av nya insatser inför 2013-2015.
Programdelmål
För att precisera programmålen och göra dem uppföljningsbara har SMR formulerat nio
programdelmål (tre för varje programmål) som insatsmålen i de olika insatserna kopplas till.
Dessa programdelmål är följande:
1.1 Påverkan på lagar och andra politiska beslut samt myndigheters implementering av dessa.
1.2 Förändrade attityder och beteenden i samhället.
1.3 Ökad tillit och interaktion mellan olika samhällsgrupper.
2.1 Ökad organisering.
2.2 Stärkt kapacitet hos organisationer i det civila samhället att agera.
2.3 Stärkt samarbete mellan organisationer i civila samhället och/eller mellan dessa och andra
aktörer.
3.1 Ökad medvetenhet om och/eller förmåga hos utsatta människor att använda, försvara och
utkräva sina rättigheter.
3.2 Ökade möjligheter för utsatta människor att själva påverka sin situation.
3.3 Förbättrade livsvillkor för utsatta människor.
Tillämpning av resultatmodellen
Alla nya insatser relevansbedöms utifrån sitt förväntade bidrag till resultat i linje med
54 (61)
programmålen. I vissa fall kan en insats vara relevant genom att bidra bara till ett programdelmål,
medan en sådan tyngdpunkt i andra fall kanske inte håller för godkännande. Bedömningen
vägleds av SMR:s instruktion för bidrag till utvecklingsinsatser (bilaga 7) och görs utifrån varje insats
särskilda förutsättningar och sammanhang. I samband med bedömningen anger handläggaren i en
checklista i SMR:s insatshanteringssystem vilka programdelmål som insatsen förväntas bidra till,
samt anger de insatsmål som relaterar till respektive programdelmål. För att en insats ska kunna
godkännas krävs också att handläggaren bedömer att ansökan kan visa på att det finns system för
att följa upp och verifiera resultat i förhållande till varje insatsmål, vilket anges i en separat
checklista.
Vid rapportgranskningen bedöms alla slutrapporter utifrån i vilken grad insatsmålen under
respektive programdelmål har uppnåtts. Fyra olika nivåer av måluppfyllelse kan anges i
insatshanteringssystemet:
1. resultat som förväntat eller över förväntan,
2. resultat något under förväntan,
3. resultat mycket under förväntan, samt
4. inga resultat.
En narrativ beskrivning av resultaten för varje programdelmål förs också in i systemet och i en
särskild checklista anger handläggaren om resultaten kan anses verifierade genom informationen i
rapporten. På vilket sätt rapporterade resultat verifieras dokumenteras också för varje
programdelmål. En sammantagen bedömning görs per insats där lärdomar kring vad som lett till
ett gott respektive svagt resultat noteras, med rekommendationer kring hur resultatuppföljningen
kan förbättras. Genom den information som förs in i insatshanteringssystemet skapas underlag
för att visa på om det finns en särskild tyngdpunkt åt något eller några programdelmål samt i
vilken grad programdelmålen har uppnåtts för SMR:s insatsportfölj som helhet.
Fortsatt utveckling av resultatmodellen
SMR:s utgångspunkt är att använda resultatmodellen och rapportera på ett liknande sätt som
tidigare. Under den kommande avtalsperioden kommer vi dock fortsätta vårt arbete med att
utveckla och förfina modellen. Tänkbara områden för utveckling handlar till exempel om att se
över möjligheten att i högre grad vikta insatser i resultatredovisningen utifrån deras budget, att
hitta former för hur resultat i program och programavtalsinsatser kan följas upp och presenteras
på ett ännu bättre sätt, och att skapa en större likvärdighet i på vilket sätt och på vilken nivå
insatsmål formuleras.
Ett arbete har också inletts för att följa upp de lärdomar som drogs i rapporten för 2009-2011.
Denna uppföljning innefattar så väl de tolv framgångsfaktorerna som de slutsatser om vad som
behöver förbättras vad gäller rapporteringen och resultatredovisningen från de enskilda insatserna
(s. 89 i rapporten). Denna uppföljning fortgår under 2012 och framåt och kommer sannolikt att
påverka både verksamhet, system och rutiner inom SMR:s bidragsförmedling.
Målmatris för 2013
I bilaga 6 återfinns en matris som visar alla de insatsmål som är aktuella för insatser i syd och öst
under 2013, med koppling till SMR:s programdelmål och programmål.
55 (61)
SMR:s kvalitetssäkring för vidareförmedling
SMR:s system för kvalitetssäkringen utgår både från ett organisations- och ett insatsperspektiv.
Viktiga delar av kvalitetssäkringen är organisations- och insatsbedömningar, men även hur
information, kapacitetsstöd, styrning, kontroll och uppföljning hanteras. SMR strävar efter
transparanta system och rutiner där ansvarsfördelningen är tydlig och ansvar kan utkrävas. Nedan
följer en beskrivning av SMR:s kvalitetssäkring på organisations- och insatsnivå.
Organisationsnivå – organisationsbedömning
Under våren 2012 genomförde SMR organisationsbedömningar av alla medlemsorganisationer
som ansöker om medel (se bilaga 4). SMR:s organisationsbedömningar utgår från bedömningar
av formell behörighet, insatshantering, systemutvärderingar/självbedömningar och aktuell
nulägeskapacitet. Systemutvärderingar har gjorts av SMR:s sju största medlemsorganisationer,
som genomförs av extern konsult. Denna granskning har utmynnat i en slutbedömning om
organisationerna har svag, tillräcklig eller god kapacitet att hantera medel. Systemrevisionerna har
använts som underlag för åtgärdsplaner och kapacitetsutveckling.
SMR:s riskbedömning av medlemsorganisationer har tagits fram genom att gå igenom SMR:s
organisationsbedömningar av medlemsorganisationer, systemrevisioner, årsredovisningar,
reserapporter, organisationskunskap och riskbedömningar i samband med granskning av insatser.
SMR har fokuserat riskbedömningen kring de frågor och utmaningar som bedöms vara mest
centrala för medlemsorganisationerna under de kommande tre åren.
SMR:s kansli följer upp risker för att minimera dess påverkan på medlemsorganisationernas
verksamhet. Under åren 2013 – 2015 kommer SMR att fånga upp medlemsorganisationernas
behov, svagheter och risker genom en kartläggning (se VP mål 3.5). Metoder kommer att
utvecklas med särskilt fokus på rådgivning, erfarenhetsutbyte och medlemsdrivna lärgrupper.
Organisationsbesök sker regelbundet, där SMR och medlemsorganisationen diskuterar aktuella
frågor. Vid ärenden av mer kritisk karaktär håller SMR nära kontakt med organisationen. SMR:s
erfarenhet är att goda relationer med medlemsorganisationer underlättar riskhantering. Riskanalys
och hantering av risker per organisation framkommer i bilaga 5. Denna riskanalys har delats med
medlemsorganisationerna och kommer att utmynna i åtgärdsplaner.
Insatsnivå
Styrande dokument
Grundläggande för att kvalitetssäkringen ska fungera är att rätt och tydlig information förmedlas
till SMR:s medlemsorganisationer. Ett viktigt verktyg för det är SMR:s hemsida där information
finns under rubriken ”Att söka bidrag” (http://www.missioncouncil.se/formedlemsorganisationer/att- soka-bidrag-2/). Här återfinns UD:s och Sidas styrande dokument,
SMR:s instruktioner för bidrag till utvecklingsinsatser, SMR:s programmål och resultatmodell,
policyer, särskilda riktlinjer, avtal och revision, instruktioner och mallar för insatsansökningar och
rapportering samt SMR:s granskningsmallar för ansökningar och slutrapporter.
56 (61)
Utöver de styrande dokumenten tillhandahåller SMR olika verktyg som stöd till medlems- och
samarbetsorganisationer. Verktygen innefattar bland annat tematiska frågor för planering av
insats (jämställdhet, väpnad konflikt eller post-konflikt, hiv och aids, miljö) och checklistor för
bedömning av samarbetsorganisationens ekonomihantering och revisor.
Projektcykeln – styrning och kontroll av vidareförmedling
SMR:s projektcykel (bifogas som elektroniskt bilaga) är uppbyggd för att säkra en god kvalitet i
insatserna. I cykeln finns det angivet vad som ska göras och av vem. Projektcykeln är nära
kopplad till insatshanteringssystemet, IHS, som utgår från olika projekthändelser, från inkommen
ansökan till arkivering. Projektcykeln innefattar bland annat bedömning av insats, ekonomisk
kontroll, utvecklingsutskottets beslut, avtal (mellan SMR och medlemsorganisationer samt mellan
medlemsorganisationer och deras samarbetsorganisationer), kontroll av utbetalningar, bedömning
av delrapporter, bedömning och granskning av slutrapport och revision, bedömning av SMR:s
revisorer och slutligen arkivering.
I bedömningen granskar och bedömer SMR insatsansökan. Varje insats hanteras av två personer
(ansvarig handläggare och andraläsare). Denna rutin bidrar både till horisontellt lärande mellan
handläggare, kvalitetssäkring av varje insats och enhetliga bedömningar. SMR:s
insatsbedömningsmall (se bilaga 7)för insatser säkerställer att bedömning görs av: partnerskapet,
aktörsanalys, rättighetsperspektivet, förändringsteori, strategiskt metodval, kostnadseffektivitet,
genomförbarhet, riskanalys, system och rutiner för uppföljning/lärande, bedömning av tematiska
frågor (hiv och aids, jämställdhet, miljö, konflikt, religions- och övertygelsefrihet, alkohol/droger
och korruption), hållbarhet, budget, relevans och resultatuppföljningssystem. I
insatsbedömningen sker även kontroll och bedömning av medlemsorganisationens bedömning av
samarbetsorganisationens kapacitet (svagheter och styrkor) och risker. Bedömning av
samarbetsorganisationens legitimitet görs utifrån bedömning av samarbetsorganisationens
struktur och/eller av rättighetsbärarnas deltagande i planering, genomförande och uppföljning.
Insatsansökan och SMR:s formulär för organisationsdata (Organizational Data Sheet 2012-01-27)
används som underlag för denna bedömning. SMR genomför även en bedömning av hur
insatsmålen är kopplade till SMR:s programdelmål, vilket säkerställer insatsens relevans och att
den ligger inom ramen för vad som kan beviljas enligt givet anslag. Denna bedömning skapar
även en utgångspunkt för SMR:s resultatuppföljning. Insatsbedömningen skickas ut till varje
medlemsorganisation, vilket ger organisationen möjlighet att ställa frågor eller adressera klagomål
innan beslut fattas.
Beslut fattas av SMR:s utvecklingsutskott, UU, på delegation av SMR:s styrelse. UU består av
representanter från SMR:s medlemsorganisationer som utses av SMR:s styrelse. UU säkerställer
kvalitet och transparens i beslutsprocessen, och har framförallt fyra ansvarsområden:
-
-
Utskottet fattar beslut om bidragsnivåer på projekt-, program- och programavtalsnivå.
Utskottet ska inför beslut utgå från och granska kansliets bedömningar.
Utskottet ska diskutera frågor av principiell art som ger riktlinjer för handläggarnas
arbete. Utskottet har även som uppgift att diskutera och till styrelsen föreslå vägledande
principer.
Utskottet ska ta del av kansliets reserapporter, relevanta utvärderingar samt övergripande
presentationer av rapporter av pågående och avslutade insatser.
UU och kansliets olika roller och ansvar är dokumenterade i styrdokumentet Utskottets roll och
funktion (2010-05-06).
SMR:s styrning gällande regler kopplade till bidraget sker genom avtalsskrivning. Avtal i
nästkommande led tas alltid in före första utbetalning för att kontrollera att tillämpliga regler
57 (61)
förmedlas vidare. En särskild instruktion styr utbetalning av medel och ansvaret inom SMR:s
kansli (controller, handläggare och ansvarig för utvecklingssamarbetet). Kontroll av efterlevnad
av avtal sker på flera sätt. Under åren 2013 – 2015 kommer SMR fortsätta att använda ett
självbedömningssystem. Självbedömningen följs upp av SMR genom stickprov och leder fram till
en slutbedömning med åtgärdsplan. En annan viktig uppföljning av verksamhet, lärande och
kontroll är de resor som SMR genomför. Vid resor använder SMR en checklista med
grundläggande kontrollfrågor kopplade till avtal och ekonomihantering hos
samarbetsorganisationen. Resor dokumenteras i en reserapport som är ett viktigt underlag för
lärande och uppföljning. I fall av programavtal eller programansökningar gör SMR en granskning
och kvalitetssäkring först och främst på programnivå men i många fall granskar SMR även
insatsansökningar. Detta för att följa upp hur programmets innehåll fullföljs i verksamheten.
Granskning på insatsnivå sker som stickprov eller på varje insats, beroende på SMR:s bedömning
av organisationen. Uppföljning på insatsnivå sker även vid resor.
Delrapportsgranskningen är ett annat sätt att följa upp lärdomar, kvalitetssäkring och efterlevnad
av avtal. SMR fokuserar främst på lägesbeskrivningar av avvikelser (mål, aktiviteter och budget).
SMR beaktar även eventuella brister i resultatredovisningen och ger kommentarer inför
slutrapporteringen.
Utvärdering är för SMR ett redskap för organisatoriskt lärande och utveckling men även
kvalitetssäkring. SMR:s utvärderingspolicy anger riktlinjer för när utvärderingar ska genomföras
och av vem. Medlemsorganisationerna ansvarar tillsammans med sina samarbetsorganisationer
för att utvärderingar rörande specifika insatser genomförs.
Genom slutrapporter sker en omfattande bedömning baserat på ekonomihantering,
partnerskapet, insatsens genomförande samt uppnådda resultat och lärdomar. Särskilda
bedömningsfrågor finns kopplade till bedömning och granskning av slutrapporter.
Slutrapporterna används också som grund för SMR:s aggregerade resultatredovisning. SMR:s
revisor granskar och bedömer slutrapporterna. Bedömningarna för ansökningarna, del- och
slutrapporter används även som grund för återkoppling till respektive medlemsorganisation.
Arkivering av insatser sker efter att Sida godkänt slutrapporten.
SMR:s antikorruptionspolicy anger hur SMR ser på korruption, hur korruption kan förebyggas
och hur SMR agerar vid misstanke om korruption. Utifrån policyn har en handlingsplan
utvecklats samt en beskrivning av SMR:s system för avvikelsehantering (se bilaga 10). SMR
behöver ytterligare utveckla system för att förebygga och upptäcka avvikelsärenden. I det syftet
kommer stöd och kontroll av medlemsorganisationernas organisationsbedömningar vara en viktig
metod.
SMR:s arbete med utvecklingseffektivitet
SMR följer aktivt processerna kring utvecklingseffektivitet. Detta gäller både det civila samhällets
bevakning av det nya globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete och processerna
som syftar till att utveckla det civila samhällets egen utvecklingseffektivitet. SMR ingår i den
svenska styrgruppen för Open Forum och Better Aid, och genom styrgruppen deltar SMR aktivt
i dialogen med UD och Sida angående den svenska regeringens prioriteringar i uppföljningen av
Busan.
SMR är också med i ramorganisationernas metodnätverk, som bland annat arbetar med
erfarenhetsutbyte kring Istanbulprinciperna. SMR försöker hitta olika sätt att applicera dessa
58 (61)
principer i SMR:s verksamhet. Ett exempel gäller granskningen av nya insatser där SMR har
dragit nytta av det så kallade Toolkit för Istanbulprinciperna som framställts av Open Aid. Framför
allt har operationaliseringen av princip nr 2, Embody gender equality and equity while promoting women
and girls’ rights, använts för utformning av bedömningsverktyg för jämställdhet. Ett annat sätt att
använda dessa fora är att lyfta och adressera problemområden och frågeställningar som kommer
fram i vidareförmedlingen. Det kan till exempel handla om system eller rutiner som hindrar
samarbetsorganisationernas effektivitet.
Sida och SMR:s riktlinjer och regler kan i många fall krocka med samarbetsorganisationens
prioriteringar och system. SMR försöker på olika sätt hantera god efterlevnad av avtal och
samtidigt underlätta för medlems- och samarbetsorganisationernas system och rutiner. SMR ser
detta som en av de största utmaningarna för god utvecklingseffektivitet i vidareförmedlingen.
SMR har även sett behov av att förbättra samordning med SMR:s motsvarigheter i Norge och
Danmark (Digni och Danska Missionsrådet). SMR har uppmärksammat att det sker samarbete
med samma samarbetsorganisationer och att detta kan samordnas bättre. Samtal kring hur detta
ska genomföras kommer ske de kommande åren.
Utvecklingseffektivitet i vidareförmedlingen
SMR ser att principerna om transparens, ansvarsutkrävande, förutsägbarhet, givarsamordning och
anpassning till samarbetsorganisationernas system är mycket relevant i förhållande till SMR:s
vidareförmedlande roll. Principer om lokalt ägandeskap och resultatstyrning återfinns främst i
SMR:s insatsbedömning av ansökningarna. Där bedöms även långsiktighet i relationer.
I egenskap av vidareförmedlande organisation ser SMR stor vikt vid att bygga system som värnar
om transparens och ansvarsutkrävande. Ett transparent förhållningssätt är centralt för att skapa
förtroende för SMR och ge möjlighet till ansvarsutkrävande/påvisa felaktigheter (se SMR:s
antikorruptionspolicy). Det är därför viktigt att SMR:s handläggning och beslutsfattande sker
öppet och med möjlighet till ansvarsutkrävande (detta finns beskrivet under Kvalitetssäkring för
vidareförmedling). Viktigt för transparens och öppenhet är dokumentation och att SMR:s texter
är tillgängliga. SMR har beslutat att allt material ska översättas till de språk som krävs för att göra
det tillgängligt för materialets målgrupp (se SMR:s kommunikationspolicy 2011-05-11). SMR ser
dock en utmaning i att medlemsorganisationerna relaterar till en mängd olika språk och att alla
inte kan ta del av all information som SMR producerar. Här har medlemsorganisationen ett
viktigt ansvar att översätta, beskriva och förklara så att samarbetsorganisationen kan tillägna sig
informationen.
Ett sätt att skapa förutsättningar för utvecklingseffektivitet är att anpassa stödet efter
medlemsorganisationernas och deras samarbetsorganisationers identitet, logik och system. Denna
anpassning är en ständigt pågående process som visar sig på olika sätt. SMR har i högre grad
aktualiserat olika former av stöd (programavtal, program och projekt). Vilken form som passar
respektive organisation beror på organisationens intresse och kapacitet. SMR bedömer om
organisationernas system och kapacitet kan möta kraven för respektive form. Ett annat sätt att
underlätta harmonisering och anpassning är vid ansökan och rapportering. SMR tillämpar idag en
större flexibilitet vad gäller möjligheten att använda egna mallar för ansökningar och rapporter.
SMR tillhandahåller mallar för ansökan och rapportering som kan användas om
medlemsorganisationerna önskar. Mallarna specificerar även den typ av innehåll som SMR
eftersträvar att få in. I de fall då en organisation vill ansöka med egen mall, för SMR och
respektive organisation en dialog om kompletterande material som SMR behöver för att kunna
göra en bedömning av insatsens relevans. SMR har uppdaterat sina egna ansökningsmallar och
59 (61)
bedömningsmallar med frågor för uppföljning av utvecklingseffektivitet, med syftet att bättre
stödja organisationer i att beakta utvecklingseffektivitet och uppföljning av det. Vid insamling av
resultat har SMR valt att vara ansvarig för att aggregera insatsernas resultat baserat på
organisationernas rapportering. Detta för att undvika detaljstyrning av resultat. Ett sätt att skapa
förutsägbarhet i stödet till samarbetsorganisationerna, är att teckna fleråriga avtal med
medlemsorganisationer i relation till Sidabidragen. Oftast handlar det om treåriga avtal.
Utvecklingseffektivitet i insatserna
SMR har gjort en kartläggning av insatser som erhåller medel år 2013. Den övergripande bilden är
att långsiktiga relationer är en av styrkorna hos SMR:s medlemsorganisation. Samordning med
andra givare sker också i förhållandevis hög grad. Vi bedömer att antalet organisationer som
erhåller programstöd har ökat både i form av medlemsorganisationernas egna program och stöd
till samarbetsorganisationernas program (sammanlagt 20 stycken). Kärnstöd är fortfarande
sällsynt i SMR:s portfölj. SMR är positiva till kärnstöd, men formen förutsätter hög kapacitet hos
organisationen att planera, följa och rapportera hela sin verksamhet. Det är också viktigt att
verksamheten innehållsmässigt till största del stämmer överens med riktlinjerna för anslaget.
En majoritet av SMR:s medlemsorganisationer har en lång historia inom bistånd och mission.
Många medlemsorganisationer har av naturliga orsaker långsiktiga partnerskap med kyrkor och
organisationer. Långsiktigheten bidrar till god förutsägbarhet mellan organisationerna. Ett positivt
exempel på förutsägbarhet är att många av medlemsorganisationerna själva tar ansvar för att
finansiera projekt när de har drabbats av nedskärningar, valutakursdifferenser eller minskade
budgetar. En risk kan däremot vara utfasning av projekt, vilket SMR bedömer i samband med
insatsbedömningar. Några av medlemsorganisationerna har nyligen strategiskt inlett nya
partnerskap och relationer, ofta i syfte att skapa synergieffekter mellan partners, bygga kapacitet,
utöka sitt stöd till ett land eller prioritera andra regioner. Detta gäller till exempel Erikshjälpen,
Individuell Människohjälp, Kristna Fredsrörelsen, KFUM Sverige och Life & Peace Institute.
SMR:s kartläggning av finansieringsformer visar att projektstödet fortfarande är den vanligaste
formen för stöd. Vi ser dock en tydlig trend av ökat programstöd. Flera organisationer har
utvecklat egna program eller stödjer samarbetsorganisationers program (Individuell
Människohjälp, ADRA Sverige, Erikshjälpen, KFUM Sverige och Evangeliska Frikyrkan). SMR
har förbättrat rutinerna för uppföljning av programstöd, till exempel är fler handläggare
involverade i handläggning och uppföljning. Verksamheten följs upp genom stickprov och
bedömningar av insatser samt resor. I nuläget är det enbart Kristna Fredsrörelsen och KFUM
Sverige som använder kärnstöd. En utmaning är att hitta bättre system och rutiner för kärnstöd.
SMR ser att kärnstödet kan passa fler samarbetsorganisationer men att det behövs ökad tydlighet
i hur det ska genomföras i praktiken.
När det gäller medlemsorganisationernas arbete med bistånds- och utvecklingseffektivitet så
samordnas arbetet till stor del genom internationella nätverk. Så är fallet med ADRA,
International Aid Services och Lepramissionen. Detta gäller främst givarsamordning. ADRA har
till exempel regelbundet gemensamma möten för ”givarkontoren”. International Aid Services är
aktiv i den så kallade klustergruppen och forum för internationella NGO:s, till exempel i Sudan
och Somalia. Erikshjälpen och International Aid Services är aktiva i det europeiska nätverket EUCord, som bland annat samordnar givarstöd till samarbetsorganisationer bland annat i form av ett
”lead agency” system. Individuell Människohjälp har höga ambitioner och kommer under 2012
att ta fram riktlinjer för biståndseffektivitet. De har tagit initiativ till givarsamordning i Malawi
bland annat genom en hemsida. Individuell Människohjälp rapporterar att de upplever problem i
fält med att andra givare inte är intresserade av samordning utan gärna fortsätter med
60 (61)
projektstöd. För Gemensam Framtids del samordnas stödet i relation till Kyrkornas världsråd,
och en särskild samverkan finns i detta fall med Svenska kyrkan och andra organisationer som
arbetar med Kyrkornas världsråd. Gemensam Framtid samordnar även sitt stöd till
samarbetsorganisationer i Pakistan med Svenska kyrkan.
Medlemsorganisationer har aktualiserat behov av att SMR stärker system för samordning mellan
medlemsorganisationer och samarbetsorganisationer. Det kan till exempel handla om samordning
i ett specifikt land eller att medlemsorganisationer har ett partnerskap till samma
samarbetsorganisation. SMR vill i möjligaste mån undvika parallell svensk finansiering, men ser
att det i vissa fall kan gynna samarbetsorganisationen (denna bedömning görs i
insatsbedömningen). SMR kommer att aktualisera detta och ta fram ett system för att hantera
samordning systematiskt.
När det gäller medlemsorganisationernas anpassning till samarbetsorganisationernas system finns
det goda exempel. SMR har märkt en ökad efterfrågan och intresse för att ansöka med egna
mallar och format. Detta underlättar för samarbetsorganisationen och harmonisering med andra
givares stöd. Flera medlemsorganisationer stödjer sina samarbetsorganisationer i att utveckla egna
system och rutiner för planering, uppföljning, utvärdering och rapportering. Individuell
Människohjälp har inga standardiserade rapportformat, utan utgår istället från
samarbetsorganisationernas format, som de kvalitetssäkrar. De har även gett stöd till partners i
Moldavien att ta fram strategiska planer för hela organisationerna. Erikshjälpen utgår också från
samarbetsorganisationernas format i de fall där samarbetsorganisationen har ett utvecklat PMERsystem.
Under de kommande åren vill SMR utveckla följande i relation till utvecklingseffektivitet:
-
-
-
Organisations- och riskbedömning samt avtalsskrivning genomförs idag separat av
medlemsorganisationer och SMR. Det gemensamma ägandeskapet kan stärkas genom att
arbeta mer gemensamt med bedömningar.
Ökad samordning med Digni och Danska Missionsrådet.
System för samordning av medlems- och samarbetsorganisationer vid parallell
finansiering.
Nätverk gynnar effektivitet men det finns också risker i form av kvalitetssäkring. Risker
och fördelar med nätverk måste fortsätta att bedömas i varje insatsbedömning.
Arbetet med att möjliggöra kärn- och programstöd ska fortsätta, med det ska göras
utifrån en bedömning av organisationernas kapacitet att planera och följa upp
verksamheten på den nivån som de ansöker på.
Fortsatt arbete med Istanbulprinciperna och då bland annat dra nytta av det Toolkit som
tillgängliggjorts av Better Aid/Open Forum.
61 (61)