Transcript Fler i arbete är ingen utopi

konferensnytt den 8 november 2012
Fler i arbete är ingen utopi
så kan samverkan, förhållningssätt och långvarigt stöd öka möjligheterna till arbete
Stora satsningar krävs för förändring
För att kunna förändra på
system- och strukturnivå krävs
rejäla satsningar. Det menar
ESF-rådets generaldirektör Åsa
Lindh.
– Man kan debattera hur stora
projekt egentligen behöver vara.
Om de ska arbeta med metodutveckling eller med att få
människor i arbete, räcker det
Åsa Lindh
ofta med mindre resurser. Men,
om ett projekt vill komma åt de
nationella systemen krävs större
satsningar, säger hon.
Här kommer AMiA, Dirigo 1,
Dirigo 2, KomAn, Sigrid och UMA
in i bilden – med mycket ESFpengar på fickan följer en hel
del utmaningar. Åsa Lindh pekar
bland annat på svårigheterna
med att få myndigheter att
samarbeta, en annan är att få
genomslag på den strukturella
nivån.
Här pekar hon bland annat
på svårigheterna med att få de
stora myndigheterna att samarbeta. En annan utmaning är att
få genomslag på den strukturella
nivån, trots stora budgetar.
– Vi kan se att projekten ofta
lyckas på individnivå. När det
gäller att få människor i sysselsättning fungerar de ofta bättre
än ordinarie system. Men få
projekt hittar nyckeln till hållbarhet och påverkan på orga­
nisationsnivå, säger hon.
Det finns arbete för alla
Det finns vägar in på arbetsmarknaden för alla, är budskapet när
projektledarna från de sex mega­
projekten presenterade sina projekt.
– Vi ser att när samverkan mellan myndigheter och coacher fungerar får även människor som varit
arbetslösa i tio år jobb, säger Lotta
Trosell, projektledare för UMA.
Göran Holmström, projektledare
för AMiA, betonar vikten av att
arbeta med deltagaren i centrum.
Alla insatser i projektet är behovs-
styrda och deltagarna har mycket
tid tillsammans med handläggare
och har själva ansvar för sin egen
utveckling.
– Detta förhållningsätt ger deltagarna ett stöd med hög kvalitet,
säger han.
– Förbättrad samverkan bland
chefer och handläggare i kommunen har stärkt förvaltningen så att
vi kan ge ett bättre stöd till människor med psykiska och neuro­
psykiatriska funktionshinder, säger
Ann Lexelius, från KomAn.
Anneli Tillberg
Likabehandlingsarbete
– en process
– Vår vision är ett arbetsliv där alla
har lika rättigheter och möjligheter.
Vi arbetar utifrån alla diskrimineringsgrunder, säger Tema Likabehandlings kommunikationsstrateg
Anneli Tillberg.
Hur vi ska nå långsiktigt förändringsarbete, är huvudfokus när hon
berättar om Temagrupp Likabehandlings erfarenheter. Normkritik är
en av utgångspunkterna.
– Det innebär bland annat att benämna och synliggöra normer som
gör att vissa får makt och andra inte.
Det handlar också om att ifrågasätta
vilka normer som råder i organisationen och hur den kan bli mer
inkluderande.
Den andra utgångspunkten för
att skapa ett långsiktigt förändringsarbete är intersektionalitet – att
förstå hur olika maktdimensioner
samverkar.
– Vi påverkas på olika sätt i olika
maktsystem, beroende på vem vi är
i det systemet; kvinna, utländsk eller
har nedsatt funktionsförmåga.
För att skapa lika rättigheter
och möjligheter i arbetslivet behövs
förändring på både struktur – och
individnivå. Då är det jätteviktigt att
ha med sig ledningen.
– Likabehandlingsarbetet måste
också vara kopplat till kärnverksamheten och ses som en process– ett
ständigt pågående arbete, säger
Anneli Tillberg.
konferensnytt • Fler i arbete är ingen utopi
Tre intressanta frågor
Samverkan mellan
kommuner och myndigheter?
Anställningsbar utan
formell kompetens?
Påverka politiskt, utnyttja samordningsförbund eller utbilda? Förslagen
är många när deltagarna diskuterar
hur man ska få till en god samverkan
när regeringen styr myndigheterna,
men kommunerna sig själva.
– Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör nu en gemensam
kartläggning, men frågan är hur
kommunerna ska komma in. Jag tror
att de ofta vill samarbeta, men inte
känner att de får vara med, säger
Anna Lexelius från projektet KomAn
och menar att de borde sätta upp
gemensamma målsättningar.
Ett annat förslag är samverkan
genom samordningsförbunden, men
då ligger problemet i att de inte finns
överallt. Deltagarna är överens om att
det behövs en strukturell samverkan
på nationell nivå.
– Vi vill samverka, men som det
ser ut nu är det väldigt personbundet. När eldsjälarna försvinner faller
strukturen, säger Johanna Thagemark från Försäkringskassan.
– Att vara anställningsbar, handlar
ofta om att ha förmåga att kommunicera din kompetens. Annars måste
det finnas någon i din närhet som
kan hjälpa till med det, säger Katarina Holmberg, Försäkringskassan.
Under senare år har det tagits
många initiativ till valideringsprojekt, men i dag är det främst
kompetensen hos utrikes födda som
valideras.
– Validering kan vara ett sätt att
komma åt och synliggöra dold kompetens hos fler grupper, säger hon.
Mikael Tänndal på Fredells byggvaruhus har anställt många personer
med funktionsnedsättningar.
– Det är viktigare att människor
passar in i teamet, vi vill inte ha personer som skapar konflikter.
– Ofta kan arbetsgivaren kompetensutveckla sin personal bara det
finns personliga förutsättningar. Personligheten har en företagare ingen
möjlighet att påverka, säger Ola
Jarnvall från Arbetsförmedlingen.
Johanna Thagemark
Kan långvarigt stöd
få fler i arbete?
Hur kan ett långvarigt stöd se ut som
inte bara handlar om ekonomi?, undrade Eva Barnes Sundqvist från KomAn.
För gruppen med varaktiga funktionsnedsättningar, kan ett personligt
stöd ge ett mer värdigt liv. Man skulle
kunna ha en jobbstödjare som stöttar
både personen och arbetsgivaren, var
ett förslag som kom upp under diskussionen.
– En jobbstödjare skulle göra det
lättare att hålla kvar människor i anställning. Det finns många arbetsgivare
som är villiga att anställa personer med
funktionshinder. Men sedan när det
uppstår svårigheter, så finns det risk
för att personen bara försvinner från
arbetsplatsen. Det har jag upplevt med
personer med Asperger, säger Brittmari Seppä från Dirigo 2.
– I dag finns gode män och social­
kontoren har kontaktpersoner. Den
rollen skulle kunna utvidgas till att även
omfatta kontakter med arbetsgivare.
Sofie Wikström och Kaveh Rahimi reflekterar kring långvarigt stöd.
8 november 2012
Terje Dilkestad förenar
hårda och mjuka värden
Terje Dilkestad använder sig av
hårda data för att främja mjuka
värden. Efter många år som kon­
cernchef och vd för olika verk­
stadsföretag och inom oljeindu­
strin, sadlade Terje Dilkestad om.
– Jag tröttnade på kvartalsekonomin och det kortsiktiga resonemanget kring konsumtion av
människor.
År 2009 lämnade han näringslivet och ansvarar nu för verksamhetsstöd och medfinansiering ​i
projektet UMA.
– Jag startade en konsultverksamhet och hade turen att få börja
arbeta med Alma folkhögskola.
Han fick uppdraget att markTerje Dilkestad
nadsföra projektet Livsval mot
Projektet tar fram faktaunderlag
myndigheter och engagera politiker
med hjälp av den statistik som proför socialt företagande för att slutduceras i projektet.
ligen sköta om medfinansiering och
– Vi är ett samhälle som är ekoekonomibiten. Det avslutades sista
nomistyrt och då är det viktigt att
januari i år och då fick han samma
möta de villkoren i vardagen. Fakta­
roll i det betydligt större projektet
underlagen blir också ett verktyg
UMA.
som vi kan använda oss av när vi vill
– Det känns intressantare att
utveckla de metoder vi jobbar med i
se på de hårda bitarna utifrån ett
projektet.
mänskligt perspektiv. Egentligen är
Än är det lite tidigt att avslöja nådet tråkigt med siffror, men de slutgon mer omfattande statistik, men
satser man kan dra utifrån siffrorna,
att projektet har lyckats få tjugo
fungerar som beslutsunderlag och
procent av 323 deltagare i arbete är
med bra statistik är det lättare att
en bra början.
påverka den politiska nivån.
Åtta till nio månader
tar det i genomsnitt innan
Arbetsförmedlingen har
fastställt att en person har
en funktionsnedsättning
och därmed är berättigad
till särskilda insatser.
Människor med funktionsnedsättning är också
inskrivna allra längst hos
Arbetsförmedlingen – 60
procent har varit inskrivna
i mer än två år.
Källa: Funkautredningen.
Funkautredningen
föreslår en mängd insatser
för människor med funktionsnedsättningar. Därmed följer en del utgifter.
Satsningen leder till ökade
kostnader med 700 miljoner kronor under första
året, 1,8 miljarder kronor år
två och 2,4 miljarder kronor under tredje året.
Källa: Funkautredningen.
Ny verklighet, nya strukturer
Det är enklare att få en hemlös person med drogproblematik i arbete,
än att hitta en samverkanslösning
mellan anvisande myndigheter.
Detta framkom under paneldiskussionen om samverkan. Vad krävs
egentligen för god samverkan mellan bland annat Arbetsförmedlingen,
Försäkringskassan, vård och arbetsgivare? Cecilia Ludvin, ordförande
för Företagarna Haninge, tror att
det är ett hinder att företagare och
myndigheter pratar olika språk.
– Det finns mycket strukturer
inom myndigheter, så ser inte företagarnas vardag ut. Här gäller det
att kommunicera, en person med
funktionsnedsättning kanske inte
kan utföra alla arbetsuppgifter på
företaget, men i alla fall tre av fem.
Gabriella Persson Turdell, arbetsmarknadsområdeschef, Gävle, höll
med.
– Jag tror att vi måste reflektera
över hur vi jobbar i våra strukturer,
att lämna dem bakom sig i mötet
med människor.
Verkligheten såg annorlunda ut
när våra myndigheter byggdes upp.
Det menar Leif Klingensjö från SKL.
– Världen har förändrats sedan
åttiotalet och vi måste titta på nya
lösningar, exempelvis samarbeta
kring upphandlingar och få till en
tydligare struktur kring hur vi arbetar med de som har behoven, säger
han och pekar också på arbetsgivarens roll.
– Det fyller ingen funktion att
köra projekt och rehabilitera människor, om vi inte har någon som vill
ta emot dem!
315 000
så många deltagare räknar
ESF-rådet med att socialfondsprojekten kommer
att nå under program­
perioden 2007–2013.
Källa: Socialfonden i siffror.
I vimlet
varför
behövs
mega­
projek­
ten?
Vlasta Marcikic, UMA
Jag tror att mega­
projekten har större
möjlighet att påverka
strukturer. Med många
deltagare i projektet
får man ett tydligare
resultat av insatserna.
I små projekt är det
svårare att dra några
generella slutsatser.
I UMA har vi 500
deltagare.
Helen Brandberg,
arbetsmarknads­
enheten, Huddinge
kommun
– Stora projekt, från
stad till landsbygd,
gör att man får olika
perspektiv på frågorna.
Förhoppningsvis leder
de stora resurserna
också till högre krav
på projektet och
därmed större ringar
på vattnet.
Brittmari Seppä,
projektledare Dirigo 2
– Små projekt kan ha
goda resultat, men det
är svårt att få gehör för
dem. Stora projekt har
större genomslagskraft
och en annan möjlighet
att påverka strategiskt.
Wolther Planck,
enhetschef, Gävle
kommun
– Stora projekt spänner
över stora områden, det
ger möjligheter. De har
också så vida ramar att
man få plats att pröva
massa olika saker inom
dem.
Anders Axelsson,
utvecklingsledare, SPeL
– Det är inte alls säkert
att de behövs. Stora
projekt kan vara en
kraftsamling, men
frågan är om det är
realistiskt att hålla
ihop dem över så stora
geografiska områden
och med så många
aktörer.
Produktion: Helgalundens kommunikationsbyrå • Layout: West Studios AB