Transcript Tyskland under mellankrigstiden - HT-13.pdf

Tyskland under mellankrigstiden
Wiemarrepubliken 1919-1933
Perioden från första världskrigets slut 1919 till det att Adolf Hitler och hans
nazistparti kommer till makten i Tyskland 1933 är en demokratisk parantes.
Demokrati införs i Tyskland 1919, men tyvärr misslyckas den unga demokratin att
leverera det många människor ville ha och många uppfattade det som att demokrati
var en svag styrelseform och började önska något annat. Hitler kom till makten
genom fria val i en demokratisk stat (om än genom fula knep och grundlagsändringar) och kunde sedan göra sig själv till diktator. Hur var detta möjligt? Viktigt
är att förstå den grogrund vari nazistpartiet växte sig starkt. Det var en period präglad
av kaos, av stark politisk och ekonomisk oro. (Värt att fundera på: ser vi några farliga
situationer i världen i dag som påminner om detta och där något liknande skulle
kunna ske? Hur har demokratin det i Ryssland idag? Hur kommer det att gå i de
arabstater som nyligen genom de folkliga revolutionerna våren 2011fick sina
diktatorer på flykt – kommer demokratin där att lyckas?)
Ekonomiskt kaos
Versaillesfredens ekonomiska krav på Tyskland (skadeståndet till Frankrike) och de
stora kostnader som kriget fört med sig bidrog till att ge Tyskland allvarliga
ekonomiska problem, och man gled in i en djup lågkonjunktur. Man försökte trycka
upp en massa pengar för att kunna betala skadestånden, vilket bara ledde till en
kraftig inflation, s.k. hyperinflation. Pengarnas värde rasade i snabb takt och gjorde
att människor som hade sparat pengar på banken förlorade sina besparingar.
Arbetslösheten och fattigdomen var stor och människor var frustrerade. Just när man
mot slutet av 20-talet hade börjat lyfta sig ur misären drabbades USA av en lång
lågkonjunktur (Depressionen), som åter drog ned Tyskland i ekonomisk misär. Denna
frustration och utsatthet som människorna kände gjorde att många lockades av
extrema politiska alternativ, kommunism (vänster) och nazism (höger). (Jämför med
den situation som uppstått eller riskerar att uppstå i de stater som står på randen till
konkurs i dag i skuldkrisens Europa, t.ex. Grekland. Vad kommer denna kris att få för
konsekvenser?)
Politiskt kaos
Efter första världskriget hoppade kejsaren av och demokrati infördes i Tyskland.
Socialdemokraterna vinner det första valet och styr landet. Olika extrema politiska
grupperingar till höger (nazisterna) och vänster (kommunisterna) skapade nu oro i
landet. Kommunisterna försökte göra revolution i Tyskland efter rysk modell (med
revolutionen där 1917 som förebild). Denna slogs ned av regeringen med våld, vilket
förbittrade deras socialistvänner kommunisterna. Nationalisterna/nazisterna å sin sida
var också förbittrade på regeringen och politikerna som man tyckte alltför lätt hade
givit upp första världskriget. Man hade ju aldrig haft fienden på tysk mark. Istället
var det de tyska kommunisternas fel att man varit tvungna att ge upp för att kunna slå
ned deras uppror/revolution (den s.k. dolkstötslegenden). Fienden eller förrädarna var
tyskar på vänsterkanten, ansåg man. De tyckte inte heller att man skulle ha gått med
på villkoren i Versailles och ville ha revansch. Hedern skulle återupprättas och
gränserna ”återställas”. Denna återställare skulle dock kräva ett nytt krig. Det var
periodvis så stökigt i Berlin att parlamentet istället förlades till Weimar, därav namnet
Weimarrepubliken.
Demokrati – alla människors lika värde
Demokrati bygger på grundtanken att alla människor är lika mycket värda. Därför ska
människorna själva, i fria val, utse vilka som ska stifta lagarna (riksdagen) och styra
landet (regeringen, utsedd av riksdagen). Alla människors lika värde är hela grunden
som det demokratiska samhället vilar på. I en demokrati måste man kompromissa
mellan olika särintressen vilket ibland ger urvattnade politiska beslut. Demokrati tar
också tid, alla ska få säga sitt. Rättssäkerheten gör att även grova brottslingar (t.ex.
medlemmar av kriminella gäng) måste visas respekt för de mänskliga rättigheterna,
att domstolar hellre ska fria än fälla, att polisen inte får vilka rättigheter som helst att
övervaka befolkningen (med hänvisning till medborgarnas rätt till sin personliga
integritet, även om de tekniska möjligheterna med dagens teknologi ofta finns), osv.
En del uppfattar därför demokratin som en svag styrelseform. I en diktatur behöver
man inte ta hänsyn till något av detta, för grunden är där inte att alla människor är
lika mycket värda. Här är det istället en grupp som tagit sig själva rätten att bestämma
över alla andra, med vilka medel som helst. (Jfr t.ex med dagens Nordkorea!)
Nazisterna till makten
I det ekonomiska och politiska kaos som Tyskland var i under Weimarrepubliken
upplevde många demokratin som misslyckad och började istället längta efter något
annat, efter ordning och reda, att någon kunde komma och styra upp samhället, ge
människor trygghet och ordning, arbete och mat på bordet. Adolf Hitler och hans
Nationalsocialistiska arbetarparti (som, namnet till trots, inte har något med
socialismen att göra och som oftast kallas nazistpartiet) sade sig vara just detta
alternativ, de som kunde bringa ordning i kaos. Vid valet 1933 röstade 38 % av
befolkningen just på detta parti. Tillsammans med ett annat borgerligt parti skulle nu
nazisterna styra Tyskland. Hitler lyckades dock utmanövrera de andra och ändra
grundlagen och göra sig själv till ensam ledare, diktator. (Jämför hur svårt det idag är
att ändra en grundlag i Sverige, just för att något liknande inte ska kunna hända här).
Nu tog nazisterna kontroll över hela medieapparaten (främst tidningar, radio och
reklamfilm före biovisningar) och kunde utnyttja denna för sin propaganda
(=meddelande vars syfte är att påverka/förändra människors åsikter och känslor) och
en likriktning av det tyska folket. Hitler var en god talare som med sin populism
(=politiker som förenklar, ljuger och föreslår enkla förslag på komplicerade problem)
lockade till människornas sämsta sidor, vår önskan att förenkla, vår avundsjuka,
missunnsamhet, våra fördomar, osv. i en tid av nöd. Nazisterna var ett politiskt
missnöjesparti som underbyggde politiker- och demokratiförakt. Hitler utnyttjade
också vår längtan efter sammanhållning och gemenskap genom att utse syndabockar
och på så vis skapa ett ”vi” och ett ”dom”. Man gav dessa grupper (främst judar och
romer) all skuld! Genom att skapa en känsla av en gemensam fiende stärker man lätt
sammanhållningen i en grupp. (Jämför t.ex. en skolklass som får en gemensam
fiende!) Jämför det ovan sagda med missnöjespartiet Sverigedemokraterna som
populistiskt skyller de flesta av vår tids och vårt samhälles problem på invandrarna
som grupp och ser vår tids största utmaning/hot i islam och bland muslimerna. Att
ungefär 10% av befolkningen har invandrarbakgrund och ungefär lika många är
arbetslösa ger en till synes enkel lösning på åtminstone två ”problem”. Att lösa
arbetslösheten på detta sätt skulle dock vara ekonomisk katastrof för vårt land.
Invandrarna (som ju egentligen inte är en homogen grupp) sägs ofta också begå fler
brott osv. just i egenskap av att vara invandrare. Är det en slump att dessa idéer får
ökad spridning och att ett parti som Sverigedemokraterna (eller dess föregångare Ny
Demokrati under förra krisen på tidigt 90-tal) kommit in i Riksdagen i en tid av
ekonomisk oro?
Nazismen
Vad stod egentligen den politiska ideologin nationalsocialismen/nazismen för? Vad
var det egentligen för idéer som lockade människor? Försök att förstå hur
människorna kunde lockas av dessa, i våra öron ganska märkliga, mörka och
obehagliga idéer. Här är ett försök att sammanfatta ”läran”.
Förakt för demokratin. Demokratin, där alla ses som lika värda, var de svagas
ideologi och skulle leda till att länder fördärvades och folk splittrades. Istället
behövdes det en stark man, Adolf Hitler – eller Führern, som han kallades – som
skulle rädda folket från kaos och undergång. Bara han kunde rädda folket från
judarnas och kommunisternas förräderi, sade man.
Våldsförhärligande. Våldet hyllades som metod och våld och krig sågs som en
naturlig lösning på de politiska problemen. Detta var en naturlig följd av
socialdarwinismens (se nedan!) syn på människan och samhället där en kamp för
överlevnad skulle sålla fram de starkaste och mest lämpade att härska, och där
Tyskland skulle segra. Pacifism föraktades och ansågs bara fegt. Man rustade också
Tyskland till en militär stormakt redo att störta världen i ett nytt världskrig.
Nationalism. Man hyllade Tyskland och den tyska kulturen och historien. Viktigt var
också tankarna på att Versaillesfreden var orättvis (se ovan!) och att man ville ha
återupprättelse och revansch. Målet var ett återupprättat enat Stortyskland (historiens
tredje tyska stormakt, därav namnet det Tredje riket för detta projekt) med alla
tysktalande folk i en tysk nation. Det skulle behöva innebära att man tog områden
från Frankrike, Tjeckien, Polen, osv., och detta skulle komma att kräva ett nytt
storkrig.
Rasism. Man talade om den germanska/ariska rasens förträfflighet, att de var
överlägsna alla andra folk/raser och därför borde styra världen. (Idag, med modern
genetik, vet vi att arten människa bara har en ras. Vi är alla samma ras!)
Socialdarwinism, tanken att ”tävlan mellan individer, grupper, nationer, eller idéer
styr den sociala utvecklingen i mänskliga samhällen. [...]”1 spelade här en stor roll.
Alltså tanken att darwinismen/evolutionsläran går att tillämpa på oss människor och
1 Wikipedia, Socialdarwinism, 120122.
för framtiden. Sådana som sågs som svaga element i samhället, eller underlägsna
raser (man talade främst om judar och romer, då dessa var de ”avvikande” grupper
som främst fanns i Tyskland på den här tiden, men även handikappade,
homosexuella, socialister och andra politiska motståndare, religiösa minoriteter som
Jehovas vittnen m.fl. skulle rensas ut för att kunna bereda väg för (att avla fram) en
överlägsen tysk ras, en övermänniska/Übermenschen, som skulle skaffa sig
världsherravälde. Människor var av olika raser där vissa var mer värda än andra. De
starkare raserna hade rätt att härska över de svagare. Man talade om den starkes rätt,
med hänvisning till evolutionen. De grupper som främst drabbades av rasismen i
Tyskland under 30-talet var judar och romer. Rasismen mot judar har en lång historia
i Europa och har kommit att få ett eget namn, antisemitism. Dess rötter kan sökas i
synen på judarna som ”kristusmördare” och hets mot oliktänkande i Europa under
medeltiden. Det fanns säkert även ett betydande mått av avundsjuka, då judarna ofta
var intellektuellt (betänk bara alla nobelpris som delats ut till judar!) och ekonomiskt
(då förbud att utöva hantverk, äga mark osv mot judar hade drivit dem att överse med
Bibelns ränteförbud och starta banker under medeltiden) framgångsrika. En annan
sak som säkert stack i människors ögon var den starka gemenskap som dessa grupper
(judar och romer) ofta hade, och som hade fått båda dessa kulturer att överleva flera
tusentals år utan egna nationer och nästan ständig förföljelse. Som en del av
antisemitismen fanns en massa idéer om att det fanns en lömsk judisk plan att ta över
världen. Såväl kommunismen (Karl Marx var jude) som kapitalismen skylldes på
judarna. Sådana konspirationsteorier (=teorier som påstår att det bakom det vi ser
finns en annan dold sanning, att det finns konspiratörer som manipulerar olika
skeenden så att verkligheten är en annan än den ser ut att vara, ex. att det i själv
verkar var USA:s regering som iscensatte World Trade Center-katastrofen 2001, och
inte al-Qaida.) påminner om de idéer som än idag finns om judar, men kanske än
oftare nuförtiden, om muslimer – att det finns en lömsk plan från dem att ta över
världen, vilket i sin tur gör att de utgör ett hot mot t.ex. kristna länder. (Jämför t.ex.
med vad Anders Behring Breivik hade för motiv till sitt massmord sommaren 2012.)
Rasismen var på den här tiden närmast självklar – att den vite mannen var överlägsen
andra ”raser” tyckte man sig se bara man tittade ut över världen – och rasbiologi, där
den vite mannens intellektuella överlägsenhet med forskning skulle bevisas, var ett
ämne som vilket annat som helst på universiteten. Rasbiologiska institutet i Uppsala
grundades efter ett beslut i riksdagen 1922 och var det första av sitt slag i världen.
Man skulle här forska i rashygien. ”Man oroade sig för att människor med "sämre"
egenskaper fick fler barn än människor med 'rätt' ekonomisk, social och kulturell
bakgrund och att det svenska folket på sikt skulle få vad som ansågs vara sämre
egenskaper.” Man trodde sig ”kunna finna 'de djupare liggande orsakerna till
brottslighet, vanart, alkoholism, sinnessjukdom'”2 i det svenska folkets rasblandning
med ”lägre stående raser”. (Jämför etnisk rensning i vår tids konflikter på t.ex.
Balkan eller i Rwanda. Jämför även tvångssteriliseringarna av människor i Sverige
under 1900-talet, fram till 1976.)
2 Wikipedia, Statens institut för rasbiologi, 120122.