Transcript TrädgårdsAmatören - Sällskapet trädgårdsamatörerna

TrädgårdsAmatören
nr 4:2013 Årgång 76
TIDNINGEN
INNEHÅLL
Medlemsblad för STA
Sällskapet TrädgårdsAmatörerna
Redaktionen för TrädgårdsAmatören
Christina Fryle
(artikelmaterial och annonser)
Handelsgatan 21
432 36 Varberg
Telefon: 0340-136 57
[email protected]
Ansvarig utgivare:
Karin Svensson-Nygren
Utgivningstider:
mars, maj, september och december
Manus insändes före:
5/1, 15/3, 15/7 och 10/10
Karin har ordet
144
Nennes trädgård Kristina Hasselrot
148
Ett färgglatt inslag Revisor Einar Wibom
153
Populus lasiocarpa storbladig poppel Inger Frändås
154
Nya perenner i trädgården – Odlarerfarenhet del 1
Johan Pettersson
160
Krukodling och dränering
Owe Jaktlund/Paul Cumbleton
162
Ombudsmötet 2013 Owe Jaktlund
164
Nya i styrelsen
165
Ångermanlandskretsen ...på stadig kurs mot nya mål
Bitte Nilsson
148
166Litteratur
Vid utebliven tidning, adress- eller
namnändring:
Maryla Wallin
Färentunagränd 25
194 55 Upplands Väsby
Telefon: 0736-27 81 33
onsdagar 18.00–20.00
[email protected]
Äldre nr av TA:
Wiggo Mattsson
Stationsgatan 2
590 81 Gullringen
Telefon: 0492-223 22
[email protected]
142
144
Owe Jaktlund
(föreningsnotiser)
Oktorp 101
311 67 Slöinge
Telefon: 0346-409 09
[email protected]
Eftertryck utan tillstånd förbjudes.
För insänt ej beställt material ansvaras ej.
Observera att åsikter framförda i
insän­da­re eller redaktionellt material inte
nödvändigtvis reflekterar
riksföreningens åsikter.
169
Sesleria heufleriana Årets perenn 2014 – vårälväxing
170
Följ med STA till Irland Den gröna ön 10–17 maj 2014
Ann-Christine Holmgren
172Owe:
173Frölistekommentarer
175
153
Länkar i våra artiklar:
Vi vill påminna om att alla länkar till
Internet som finns i tidningen också
finns samlade på vår egen hemsida:
www.tradgardsamatorerna.nu
användarnamn:
lösenord:
Allmänna kommentarer till frölistan
176Frölistan
193
Frödistribution och frölokal
194Donatorer
197Föreningsnotiser
199
Omslagsbild: Viburnum betulifolium
(med röda bär). I bakgrunden
Viburnum plicatum ’Newport’,
japanskt olvon. Foto: Christina Fryle
Amatör – från latin amare – älska
154
Innehållsförteckning 2013
143
dags att avliva en myt
Owe Jaktlund/Paul Cumbleton
text
1
Under arbetet med ett fö­
redrag om liljor träffade jag
på två intressanta inlägg på
ett forum hos Pacific Bulb
Society, som både praktiskt
beskriver och teoretiskt för­
klarar en av de mer spridda
och allmänt kända myterna
bland de som odlar i kruka.
Jag hoppas innerligen att
så många som möjligt läser
igenom den här artikeln och
hjälper till med att sprida
sanningen om myten.
Paul Cumbleton, som fram
till sista september basade
för den alpina sektionen på
Wisley, hälsar till TA-läsarna
och vill lägga till att när du väl
förstått teorin bakom det hela
kan du använda kunskapen för
att åstadkomma den effekt
du önskar. Golfbaneanläggare
använder t.ex. ett lager grov
grus under ett lager fin sand,
för att få fukten att stanna
kvar i det skikt där gräsrötterna finns!
1. OK, kanske inte en relevant bild,
men visst är det ett extremfall av
dålig dränering!
160
2. Att placera sina krukor i en
sandbädd ökar märkbart växternas
överlevnadstid i krukorna.
Alla har väl hört talas om att det ska vara ett
lager grus eller stenkross i botten på krukan
för att förbättra dräneringen för växter som är
känsliga för mycket fukt. Så sent som för några
dagar sedan läste jag det rådet i paret Hanssons
nyutgivna bok om lök- och knölväxter.
Själv slutade jag med det för länge sedan, men
det berodde på att jag så gott som uteslutande
ställer/gräver ner mina krukor i sand [2]. Jag
insåg tidigt att det inte skulle vara möjligt att få
kapillärkontakt med sanden och jorden i krukan om det är ett kapillärbrytande skikt i botten på krukorna.
För fristående krukor har jag nog kunnat tänka
mig att det skulle fungera med ett lager kross
längst ner. Fast egentligen har jag nog ändå
sedan mina första odlingsår ansett att om man
har rätt jordblandning från början får man heller inga problem.
Någon egentlig förklaring om fördelar eller
nackdelar med dräneringslagret har jag dock
aldrig sett. Det vill säga inte förrän jag hittade
hemsidan för Pacific Bulb Society:
www.pacificbulbsociety.org
Teorin
Praktiken
Varför är det så viktigt att ha gott
om utrymmen för luft?
En nyfiken odlare, som i och för sig fått lära sig
att dräneringslagret inte fungerade, och som
accepterat det, beslöt sig att göra ett experiment
för att en gång för alla bevisa hur det låg till.
Hon utgick från två krukor och den ena fylldes
med tre delar jordblandning medan den andra
med en del dränering (som inte tog åt sig vatten)
och sedan två delar jord. Jorden trycktes till lika
mycket i bägge krukor, för att motsvara vad som
skulle ha hänt under plantering och efter att
krukorna stått en tid. Sedan placerade hon ett
kaffefilter över krukorna för att vattnet skulle
fördelas jämnt och inte påverka partiklarna i
jorden.
440 ml vatten hälldes i vardera krukan och det
som rann igenom samlades upp. Efter omräkning för att det bara var två delar jord i ena krukan och tre delar i den andra visade det sig att
jorden i krukan med dränering innehöll 140 ml
per del medan krukan utan dränering innehöll
118 ml.
Det visade sig alltså att jorden i krukan med
dräneringslager i botten var närmare 20 % fuktigare än den i krukan med bara jord!
Resten av artikeln är en översättning från Paul
Cumbletons text.
Jag har betraktat det som något av min personliga mission att korrigera det här gamla missförståndet. Varje ny årskull av elever här på RHS
Wisley Garden, där jag arbetar, har fått en lektion särskilt inriktad på det här ämnet, där jag
försöker förklara vetenskapen bakom dränering
i någorlunda enkla ord. Observera att även om
den här texten pratar om alpiner gäller samma
sak för lökväxter eller vilken annan växt som
helst som kräver god dränering.
Vad är viktigt i en jordblandning?
I naturen växer många alpiner på platser där
vatten rinner undan väldigt lätt och snabbt –
det är vad som kallas ”sharp drainage”. Detta
orsakar många luftfickor runt rötterna. När vi
odlar i kruka behöver vi åstadkomma liknande
förhållanden och göra en blandning som samtidigt som den håller tillräcklig mängd fukt för
att växten ska klara sig också mycket snabbt
släpper igenom överskottsvatten och lämnar
gott om luftfyllda utrymmen. Innan vi tittar på
hur vi kan åstadkomma det, låt oss ställa frågan:
Rötter tar inte bara upp vatten, de tar också
upp och behöver syre. Rötter är normalt täckta
av en tunn hinna av vatten. För att syret ska ta
sig in i roten måste det först diffundera (passera
genom) genom vattenfilmen och den processen
går rätt långsamt. Ju tjockare skikt av vatten det
behöver ta sig igenom desto längre tid tar det
alltså för syret att ta sig in i roten, vilket i värsta
fall betyder att roten får syrebrist. Utan syre
kan rötterna inte sköta ämnesomsättningen och
genomföra sina funktioner – varav en är just att
ta upp vatten. Det förklarar varför det är samma
symptom för övervattning som för vattenbrist:
Om det inte finns tillräckligt mycket vatten
runt rötterna får växten inte tillräckligt och
vissnar. Om det är för mycket vatten runt rötterna får rötterna syrebrist och klarar inte av att
ta upp vatten, vilket ger samma resultat. Växten
kan alltså sitta i vatten och vissna på grund av
att rötterna inte kan ta upp vatten.
Orsaken till att gå in i allt det här är att växter
varierar i hur känsliga de är för mängden syre
i odlingsmediet – och alpiner hör till de växter
Foto: Owe Jaktlund
Krukodling och dränering
den här nivån är porerna mellan krosset
fortfarande fyllda med jord och humus
och inga nya makroporer har bildats. Mer
kross måste tillföras för att ytterligare
”späda ut” mediet så att tröskelnivån överskrides. Vid den här nivån börjar äntligen
makroporer att bildas, vilka släpper ifrån
sig vattnet och tillhandahåller luftning. I
praktiken använder de flesta alpinodlare
30–50 % (volym) i sina blandningar för
att åstadkomma detta.
3. Krukdjup och ”Stående vattennivå”
(SV) – När du vattnar en kruka och vattnet börjar komma ut i botten beror det på
en kombination av att gravitationen ”drar”
ut vattnet och att vikten på vattnet ovanför trycker på det neråt. När vatten rinner
ur krukan finns det ett läge där inget av
fenomenen längre orkar trycka ut mer
vatten ur mediet. Därför finns det, när
mediet är mättat med vatten,
i botten på varje kruka ett lager där ALLA porer är fyllda
med vatten (SV). Det här
gäller för alla krukor oavsett
jordblandning. Skulle det
inte vara bra om vi kunde
undvika detta?
Det här tar oss till den
gamla myten. ”Lägg ett
lager kross eller annat grovt
2
material i botten av krukan
för att få en bättre dränering”. Du har och
kommer att höra det här rådet upprepas
om och om igen i böcker, webbsidor och i
TV-program.
Materialet som rekommenderas att användas kan vara grus, kross, sand, krossade
lerkrukor eller polystyrenbitar, allt för att
åstadkomma ”dränering”. Om du frågar
personen som ger rådet om exakt varför de
tror att det här kommer att fungera kommer de som regel inte att veta det – det är
bara något de lärt sig eller läst någonstans
och de har egentligen aldrig funderat
på hur det fungerar. Om de skulle ha en
förklaring pekar de vanligen på att grövre
material skapar större luftfickor mellan sig
och då dränerar vattnet lättare än ur små
luftfickor.
Det är förstås korrekt som vi sett ovan.
Emellertid gäller det endast om vi betraktar materialet ensamt. De tänker inte på
vad som händer när man lägger olika material i lager. Vad som egentligen händer
är att dräneringen hindras genom den här
metoden och vatten tenderar att samlas
vid gränsen mellan två lager. Det här händer av två orsaker.
a) För det första, som vi lärt oss tidigare,
små porer håller fast vatten starkare än
stora. Det här gör att när du har ett medium med mindre porer ovanför ett med
större porer har vattnet svårt att ta sig igenom gränsskiktet. Det finns inte tillräcklig
”styrka” hos de stora porerna att dra ut
vattnet från de mindre ovanför, där vattnet hålls kvar kraftigare av kapillärkraften.
Alltså, i stället för att vattnet likformigt
ska dränera från krukan rinner det till
gränsskiktet mellan två lager och bromsas
upp eller stannar av helt tills tillräckligt
mycket vatten samlas ovanför för att orka
trycka det genom gränsskiktet. Det vill
säga när jorden ovanför är fullständigt
mättad med vatten. Eftersom den påstådda anledningen till att använda grovt
material är ”att förbättra dräneringen” är
det ironiskt att den här metoden faktiskt
orsakar det som det är avsett att förhindra!
Foto: Owe Jaktlund
som kräver en hög nivå av luftning. Det är
därför som vi när vi odlar alpiner siktar på
att göra en jordblandning som är mycket
väldränerande och därmed lämnar gott
om luftfyllda utrymmen i mediet. För
majoriteten av växter siktar man på 10–20
% luftfyllda utrymmen i odlingsmediet,
för alpiner gäller det högre talet eller t.o.m.
ännu högre.
Så när vi säger att en växt behöver bra dränering är det egentligen mer informativt
att säga att den behöver en bra luftning
(vilket åstadkoms genom bra dränering).
Vilka faktorer påverkar dränering?
1. Porstorlek – porer är utrymmena mellan (och inuti) de fasta partiklarna i ett
medium. De rymmer den mängd vatten och luft som växten behöver för sin
tillväxt. Porer varierar väldigt i storlek.
Det inbördes förhållandet mellan stora
och små, sättet som de är grupperade och
hänger ihop bestämmer hastigheten på
vattnets rörelse genom blandningen och
bestämmer också hur mycket luft och vatten som stannar kvar. Det är dessa faktorer
som du kan ändra genom att lägga till
dränerande material som kross (eller grus).
Hur stor effekt du får kommer att variera
beroende på krossets partikelstorlek och
vilken mängd du tillför din blandning.
Den viktigaste faktorn är förhållandet
mellan stora och små porer. Det beror på
ett nyckelfenomen: små porer kvarhåller
mer vatten än stora – huvudsakligen beroende på kapilläreffekten. Det här betyder
att små porer (kallade mikroporer) behåller vatten, vilket inte lämnar någon plats
för luft, medan stora (kallade makroporer)
tenderar att släppa ifrån sig det mesta av
sitt vatten vilket lämnar kvar luft istället. Av det följer att fin sand inte lämpar
sig som dräneringskomponent – de fina
partiklarna faller helt enkelt ner i de större
luftutrymmena, blockerar dem och bildar
små porer som i sin tur behåller vatten.
Med andra ord du får sämre dränering
– precis motsatsen till det du vill åstadkomma. Använd därför endast tillräckligt
grovt material till dräneringshjälp. I praktiken betyder det partiklar större än 1,6
mm i diameter.
2. Mängd använd kross – Om du bara
använder en liten del kross till ett medium
kommer det inte att förbättra dräneringen.
Det kommer bara att tränga undan en del
av mediet. För att kross ska förbättra dräneringen måste det vara så mycket att det
överskrider det som kallas tröskelnivån.
Vilket är precis lagom kross för att partiklarna fortfarande ska nudda varandra. Vid
b) För det andra, så har det naturliga stående vattenskiktet, som vi lärde oss om
ovan, nu tvingats att bildas längre upp i
krukan. Det lämnar förstås ännu mindre
utrymme i krukan för väldränerad och
luftig jord.
Det finns emellertid ett sätt att avlägsna
det stående vattenskiktet från en kruka,
så att hela volymen innehåller väldränerad jord: ställ krukan i en sandbädd. För
att det ska fungera gäller det att se till
att jorden i krukan har bra kontakt med
sandbädden. Det har effekten av att förlänga krukans djup så att det stående vattenskiktet inte bildas förrän i sandbädden
under krukan. Det är en vanlig metod att
lägga ett par krukskärvor över bottenhålet
i lerkrukor, med det bryter förstås kontakten mellan krukjord och sandbädden, så
det fungerar inte. Använd i stället en liten
bit tunt plastnät, det hindrar jorden att
rinna ut men bryter inte kontakten mellan
jorden och sanden. Att ta bort det stående
vattenskiktet i krukorna är förmodligen
den främsta fördelen med att använda en
sandbädd, så det är förvånande att den
fördelen sällan nämns när man diskuterar
fördelarna med sandbäddar.
161