Transcript TrädgårdsAmatören - Sällskapet trädgårdsamatörerna

TrädgårdsAmatören
nr 2:2013 Årgång 76
TIDNINGEN
INNEHÅLL
Medlemsblad för STA
Sällskapet TrädgårdsAmatörerna
Redaktionen för TrädgårdsAmatören
Christina Fryle
(artikelmaterial och annonser)
Handelsgatan 21
432 36 Varberg
Telefon: 0340-136 57
[email protected]
Owe Jaktlund
(föreningsnotiser)
Oktorp 101
311 67 Slöinge
Telefon: 0346-409 09
[email protected]
52
58
Äldre nr av TA:
Wiggo Mattsson
Stationsgatan 2
590 81 Gullringen
Telefon: 0492-223 22
[email protected]
Karin har ordet
52
Drabbade av Hosta Christina Fryle
68
Några nyare järneksformer Inge Knutsson
70
Nya intressanta perenner
Jonas Bengtsson och Owe Jaktlund
76
Tillbehör och redskap Owe Jaktlund
81Kärleksförklaring Brita Johansson
82
Eftertryck utan tillstånd förbjudes.
För insänt ej beställt material ansvaras ej.
Observera att åsikter framförda i
insän­da­re eller redaktionellt material inte
nödvändigtvis reflekterar
riksföreningens åsikter.
Vid utebliven tidning, adress- eller
namnändring:
Maryla Wallin
Färentunagränd 25
194 55 Upplands Väsby
Telefon: 0736-27 81 33
onsdagar 18.00–20.00
[email protected]
50
58Ramsar Owe Jaktlund
Ansvarig utgivare:
Karin Svensson-Nygren
Utgivningstider:
mars, maj, september och december
Manus insändes före:
5/1, 15/3, 15/7 och 10/10
Amatör – från latin amare – älska
Trädgårdar runt hörnet, krönika från ÖSTA
Ulla Ekberg, Barbro Kristiansson, Jocelyne Faurobert
83Litteratur
68
86
En fröförmedlares vedermödor Göran Fries
87
GLÖM INTE SAMLA FRÖ!
89Föreningsnotiser
93Föreningsfunktionärer
70
Länkar i våra artiklar:
Vi vill påminna om att alla länkar till
Internet som finns i tidningen också
finns samlade på vår egen hemsida:
www.tradgardsamatorerna.nu
användarnamn: stamedlem
lösenord:
Omslagsbild: Veronica prostrata,
mattveronika. Foto: Christina Fryle
76
51
Tillbehör och redskap
för trädgården
Owe Jaktlund
text och foto
1
En väldigt personlig berättelse om några av de tillbehör och redskap för trädgårdsarbete jag använt eller
träffat på.
1. Från vänster; mina
standardhanskar, Enduro, när det är
riktigt vått och vid jobb med rosor,
de tunna svarta för ogräsrensning,
omskolning och annat finjobb.
2. Uppenbarligen kan man använda
redskap på mer än ett sätt. Det
här kreativa sättet att använda en
grep hittade jag hos Rolf Lindell i
Gullbrandstorp.
76
Speciellt nu under våren märks det tydligt hur
många redskap och tillbehör som jag samlat på
mig under åren. Med sju dörrar att leta bakom
på uthusen tar det ett tag att, vartefter de behövs, komma underfund med var jag placerade
dem i höstas. Ja, förstås bortsett från att några
kan ha hamnat i källaren eller i något rum inomhus.
Allt är kanske inte nödvändigt, men något som
jag lärt mig är att ett arbete underlättas rejält
om jag använder
rätt verktyg/redskap
i stället för att slita
med en dålig kompromiss. Det må
sedan vara ett litet
arbete som att skola
några växter eller
stort som när några
kubikmeter sly behöver flisas. Jag börjar
emellertid med det
allra viktigaste –
nämligen att skydda
den egna kroppen.
Händer och knän
slits hårt i vår verksamhet och det är
lite skrämmande att
så många inte ens
försöker göra något
för att kroppen ska
hålla lite längre. Det
tråkiga är förstås att
när det väl är dags
2 att betala för slarv i
unga år finns det inte
längre så mycket att göra åt det.
Händer och knän
Jag tillbringar en otrolig massa timmar på knä
i trädgården och har som tur var oftast varit
lite försiktig med dem. T.ex. har jag skakat ett
oändligt antal grästorvor på grepen och får ont i
ryggen efter en kvart. Någon gång när jag gjorde det knästående upptäckte jag att ryggen inte
smärtade. Kan göra det en timma i sträck om
jag så skulle vilja. Trädgårdspallen från Willab
fick jag nog som present något av de första åren
och kanske inte använde så flitigt i början. Desto flitigare numera, och när min mamma är på
besök är den det första hon vill ha framplockat.
Handtagen på pallen är nästan en förutsättning för att hon ska ta sig upp på benen igen
efter knäståendet. Nu är det kanske inte längre
så mycket knästående för henne som sittande
på den upprätta pallen under rensningen. Det
finns väl flera tillverkare numera och den nuvarande modellen är hopfällbar, vilket jag saknar
lite på min tidiga modell. Dynan höll förstås
inte så länge utan måste bytas ofta för att göra
nytta. Jag hittade i stället den perfekta dynan på
Sollentunamässan [4]. Gjord i något skummat
gummimaterial är den i det närmaste outslitlig.
Tyvärr kan jag inte längre hitta den på marknaden. Vi hade en annons för Karlskogakudden i
TA 1:2005, men vare sig telefonnummer eller
försäljaren verkar att finnas kvar. Numera har
jag dessutom ett par trädgårdsbyxor från Blåkläder, med inbyggda knäskydd. Så även när jag
inte orkar hämta dynan får knäna lite skydd.
Jag upptäckte förresten i somras att knäskydden i byxorna behöver bytas rätt ofta. Annars är
kanske det bästa med de byxorna att de, förutom plats för diverse verktyg, har en ficka för den
bärbara telefonen, som är så mycket större än
mobilen som alla hantverkarbyxor har ficka för.
Förutom knäna är det händerna som vi kan
skydda med tillbehör. I början var jag lika slarvig med att använda handskar som de flesta verkar vara i dag. Tröttnade emellertid på sprickor
och allmänt slitage och använder sedan länge
nästan alltid handskar när jag arbetar ute.
Att döma av diskussionerna på nätets trädgårdsforum är det många som både har handproblem och tvärvägrar att använda handskar
för att de inte ger ”rätt känsla”. Länge var alternativen grova skinnhandskar eller flimsiga bomullshandskarna för en tia, där sömmarna kunde
släppa redan efter en halvtimma i trädgården.
Som tur är har handskmarknaden närmast
exploderat under de senaste åren och nu är det
istället svårt att välja och det borde gå att hitta
hållbara hanskar med bra passform för alla händer. Kläd- och handsktillverkare verkar också
ha upptäckt att andelen kvinnor i trädgården
är stor. Även om det verkar vara obligatoriskt
att de ska vara rosa och/eller blommiga och inte
alltid verkar vara avsedda för verkligt trädgårdsarbete.
I dag är mitt förstahandsval för allmänt träd-
3
gårdsarbete ett par textilhandskar belagda med
grönt nitrilgummi [1:1]. För lite grövre arbete
i torrt väder har jag ett par bra skinnhandskar.
Undviker numera de billigaste modellerna,
kvalitet lönar sig verkligen. Jag har också ett
par svetshandskar för riktigt grovt arbete, t.ex.
stenjobb, där tunna handskar kan slitas ut på
nolltid. Hittar man bara rätt modell och storlek
är de gröna väldigt smidiga. Ett lyft för finarbetet är de, oftast svarta, tunna och elastiska, PUförstärkta, polyesterhandskskar [1:3] som numera finns i flera fabrikat i prisläget 30–40 kr.
Har sett att de ibland säljs på kretsträffar. Med
de handskarna på har jag ibland kunnat knyta
upp knutar på uppbundna växter. Väldigt sköna
att ha på sig och stoppar åtminstone fukten tills
de blir lite nötta.
När det är riktigt blött ute och jag gör lite grövre jobb använder jag en gummidoppad handske
som jag köper från ÖSPAB, d.v.s. ur Meyers
sortiment [1:2]. Den har namnet Enduro och
både håller länge och har så kraftig gummibeläggning att den t.o.m. stoppar de flesta rostaggar! Har också testat en från Mud Glove-serien
som fungerar lika bra.
Det finns många fabrikat och det kommer nya
modeller varje år. Handskhyllan på stormarknaden kan nu innehålla över 50 modeller! Man
får alltså prova sig fram till det som passar ens
eget behov och inte vara blyg för att fråga sina
trädgårdsvänner. Glöm inte att kontrollera nätbutikernas sortiment.
Små redskap
När det gäller redskap börjar jag med det
minsta och billigaste i min arsenal. Det används
för omskolning av frösådder och består av två
runda tandpetare som jag tejpar ihop. Den lilla
”gaffel” som blir mellan spetsarna är perfekt för
att pilla upp små frösådder ur frökrukan och
flytta dem till den nya krukan. Ett av de få redskap som jag gör nytt varje gång det behövs!
Vid aningen större omskolningar och rensningsarbeten i krukor är mitt favoritverktyg nr
2 i bild [3]. Det är en rostfri spatel som jag fick
på alpinkonferensen i England 1991. Lätt kupad
och med två bredder är den perfekt om man
4
vill ta upp plantor eller små ogräs. Nackdelen är
att den lätt förläggs och en gång var den borta i
två år. Sedan några år har jag två, då jag fick en
i present av några besökare. Bröderna Nelson
hade det året den i sitt sortiment, men jag kan
inte längre hitta den.
Vid ogräsrensningar i krukor som stått en
tid har jag också stor användning av en rejäl
pincett. Ca 15 cm lång, rostfri med trubbiga
spetsar. Något man inte hittar så lätt i vanliga
butiker. Det blir till att leta bland tillbehör för
laboratorier och sjukhus den dag jag måste köpa
en ny.
När det är dags att plantera ut växterna på
friland så var det länge planteringsspadar som
gällde. Jag har en bred och en smal, i 2 mm stålplåt, som nog är outslitliga [5]. De köptes i början på 90-talet via en kontakt i Eskilstuna, från
en smedja där, och såldes sedan i kretsen. Vet
inte om de fortfarande tillverkas någonstans.
Först på senare år provade jag en billig planteringsgaffel och kom underfund med att den
fungerade utmärkt. Strax därefter hade en
plantskola extrapris på en liknande men i smidd
kvalité [3:4] och jag slog direkt till. Det är numera nästan mitt enda grävverktyg vid plantering och ogräsrensning i rabatterna. Det senare
får förstås hjälp med den tvåspetsade [3:3] som
jag hittade i butiken på botan i Göteborg. Var
där för att köpa några extra smidda trekloiga
planteringsgafflar som presenter (de blev förresten uppskattade). Den tvåkloiga är ett utmärkt
rensningsverktyg.
En trekloig handkultivator [6] var, fram tills jag
upptäckte planteringsgaffeln, mitt standardredskap för rensning och är fortfarande ett måste
vid omläggning av mina sandfyllda bänkar med
krukade växter. Även där behövs det rejält hantverk om den ska hålla någon längre tid. Det
märks att den använts länge för spetsarna är nu
nedslitna till runda trubbiga pinnar. En gammal som bara har mittpinnen kvar är också ett
utmärkt rensningsverktyg.
5
6
3. Gardenas trädgårdssax, rostfritt
omskolningsverktyg, tvåeggad
planteringsgaffel, trespetsad
planteringsgaffel.
4. Willabs trädgårdspall, Silky
hopfällbar grensåg, den s.k.
Karlskogakudden.
5. Handspadar med ” livstidsgaranti”
i 2 mm stålplåt.
6. Trekloig handkultivator, och jag
föredrar dem med parallella klor, är
användbar till mycket.
Redskap med skaft
För ogräsrensningar i rabatter och gångar har
jag provat ett antal redskap på stång. Treklon
77
7
7. Spetsig grävspade, trädgårdsspade,
skyffel, spannmålsskyffel.
8. Räfsa, kratta, anläggningskratta
och roskratta.
9. Jordborr.
78
fungerar hyfsat i rabatter, men jag gör numera
nästan allt arbete krypande på alla fyra och med
handverktyg. I de ganska hårda grusgångar jag
haft är det enda som fungerat ett skyffeljärn
med ett 10–15 cm bredd, vasst blad som man
knuffar framför sig. Verktyg som man drar mot
sig fungerar bara på mjukare ytor.
För maskrosor och andra
större rotogräs använde jag
tidigare nästan enbart min
smala handspade eller en
stor grep. Efter att jag köpt
Fiskars ogräsupptagare
[12] har den övertagit det
mesta av det jobbet – och
går dessutom många gånger
snabbare. En nackdel med
den är att den har svårt för
de maskrosor som inte har
kraftiga nedåtgående rötter.
Nästa steg är när plantorna
växt sig så stora att de måste
delas eller grävas upp av
någon annan anledning.
Då är det grävgrep och
grävspade som gäller. Har
numera helt slutat med träskaft,
som alltid går av efter
9
några år. Föredrar Fiskars
ergonomiska serie. Grepen [12] är som regel att
föredra, men jag skulle väldigt gärna ha tag på
något i storlek mellan grepen och planteringsgaffeln. 40–50 cm hög skulle nog bli lagom. Då
skulle jag kunna hantera den med en arm utan
överbelastningsproblem. Brukade rensa maskrosor med den stora grepen för att få upp hela rotsystemet. I lerjord var det aldrig några problem
men i den lätta jord jag nu har frestades jag att
använda bara en hand för att det skulle gå fort.
Resultatet blev öm handled och problem resten
av sommaren. Såg en gång en handsmidd som
nog var bra med skrämdes av priset och nästa
gång jag var i butiken var den borta.
Av stora spadar har jag i alla fall flera olika.
En spetsig [7:1] för grovjobb, speciellt i stenig
8
och obearbetad jord. En lätt buktad och rundad [7:2] för normala arbeten i rabatter och
så en helt plan med rak kant för att kantskära
gräsmattor och liknande jobb. Funderar på att
skaffa en riktig kantskärare, som påstås vara
mycket effektiv. Vill man snabbt få trädgården
visningssnygg är det ju inget som är så tidseffektivt som nyklippta och nyskurna gräsmattor. En
modell som jag aldrig haft men ibland behövt
är den extra smala och långa spade som kallas
stolpspade. Den används just för att gräva stolphål, vilket kan vara rätt tidsödande utan bra
redskap. I den lätta sandjord jag nu har provade
jag med att låna en jordborr [9] och upptäckte
att den var oerhört effektiv. Däremot var det
för stor diameter på den, så stolparna satt inte
kvar när det började blåsa 25 sekundmeter. När
stolparna alltför snabbt skakat loss fungerade
vindskyddsduken, som stolparna skulle hålla
kvar, som en spinnaker och de drogs upp ur hålen. Jag köpte då en egen borr som hade samma
diameter som stolparna och sedan var det problemet löst.
Så finns ju skyffeln, där byggskyffeln, eller den
klassiska [7:3], med sitt plana blad och raka
kant är avsedd för att ”skyffla” löst material,
sand och grus. Största användningen har den
hos mig när jag blandar jord av sand, grus, torv,
gödsel och kompost. Jag har också en större som
jag sett kallas både spannmålsskyffel och asfaltskyffel [7:4] och den används när jag flyttar
riktigt lätt och luftigt material.
När vi ändå hamnat på gräsmattan så kan det
vara dags att diskutera räfsor och krattor. För
den som inte är medveten om skillnaden mellan dem så är en räfsa avsedd för hopsamling av
gräs, löv eller liknande på marken och har långa
mjuka pinnar. En kratta är däremot avsedd för
sand, grus och jord och har korta, hårda pinnar.
För att citera en rad jag hittade på nätet ”Man
kan alltså räfsa med en kratta men det är nästan
omöjligt att kratta med en räfsa”.
Min räfsa [8:1] är ett av de få redskap som överlevt sedan mitt första trädgårdsår (1983?). Flitigt
använd är också min klassiska kratta [8:2], som
möjligen är lika gammal som räfsan. De börjar
10
förresten bli tandlösa och kanske borde bytas
ut. Många grusgångar och rabatter har jämnats
ut med den. När väl rabatten är planterad brukar det bli för trångt för en normalbred räfsa/
kratta och där använder jag den smala roskrattan [8:4], som jag är väldigt förtjust i. Först för
några år sedan upptäckte jag något som heter
anläggningskratta och det är en klassisk kratta
som är lite bredare än normalt och som mitt
emot pinnarna har ett rakt blad [8:3]. Man
använder pinnsidan för grovarbetet och sedan
det flata bladet för att få en plan och jämn yta.
Perfekt för grusgångar, slutputs av nya rabatter
och inte minst de sandfyllda bänkarna där jag
förvarar frösådder och andra krukade växter.
Klippa och såga
Sekatörer finns också i ett otal fabrikat och
modeller. Jag blev tidigt rekommenderad Felco
(nummer 5) och är helt nöjd med den. Har
förstås några andra också, bland annat en som
klipper i tre steg och som min mamma föredrar
när hon är här och så en ”skräpsekatör” som jag
använder för att klippa upp krukor där rötterna
tagit sig ut genom hålen och andra arbeten där
det är risk för att klippa i jord/sten. Fabrikat och
modeller är så många att man måste hitta dem
som passar ens behov och inte minst handstorlek.
Jag är dessutom väldigt förtjust i saxen från
Gardena [3:1]. Den används för lätta klippjobb, men kanske flitigast för att klippa spanska
skogssniglar. Den rundade spetsen gör att jag
lätt klipper en snigel på ett blad utan att skada
bladet.
För lite grövre gallringsarbeten har jag en långarmad grensax [12] och även här en Fiskars.
Den köpte jag när de kom ut med en som hade
utväxling och den var överlägsen min tidigare
budgetmodell. Så förstås det jag kallar stångsekatör och andra ibland universalklippare på
teleskopskaft [12]. Den beskrev jag i krönikan
(Owe: i TA 3:2012). Otroligt mycket bättre
och mera lättanvänd än den 200-kronors enkla
stångsekatör jag hade tidigare.
Jag har också en väldigt enkel såg (japansk typ)
monterad på en granstör, när jag behöver såga
11
av grenar som sitter lite högre upp i träden. Den
är onödigt klumpig och ska nog ersättas med
något mer lätthanterbart. En liten handsåg,
givetvis även den av japansk typ [4], finns förstås också i min verktygskorg och den köpte jag
för rätt många år sedan på någon mässa. Där
brukar man kunna testa både
sekatörer och sågar. Genomgående gäller att det så gott
som alltid lönar sig att undvika de billigaste modellerna.
Motorsåg tar jag inte upp här,
men jag har skaffat en sedan
jag blev med större trädgård
med en hel del träd.
På tal om korg så bär jag
med mig de mest använda
redskapen samt etiketter, pennor, påsar, snören m.m. i en
”kundkorg” som jag hittade
på Granngården för några år
sedan. Har nu en extra för
växtmarknader också.
Med en bra bit över 100 m
häck har jag nu en motordriven och laddningsbar häcksax,
men har inget att jämföra
med. Nackdelen är att jag
inte når så långt med den och
12
avenbokshäckarna är över tre
meter höga nu. Känner förstås att jag skulle vilja
ha den motordrivna på teleskopstång som jag
såg i Appeltern för några år sedan, men den ligger nog utanför budgeten.
Flytta
Skottkärror behöver jag minst två, eftersom åtminstone en nästan alltid verkar vara upptagen.
Det gäller att hitta en som passar till ens egen
kroppslängd, annars ansträngs ryggen onödigt
mycket. Förutom att bara flytta saker är det
mycket jordsållning och -blandning som gäller.
Jag har ett hembyggt, ganska kraftigt, såll som
jag sållat många kubikmeter kompost, klumpig
torv, grästorvor och jord igenom. På bilden [10]
syns mitt nybygge efter att det förra gett upp
efter 20 år. Lite onödigt grovt virke, men man
10. Skottkärra med mitt hembyggda
såll.
11. Styrbjörns konverteringssats till
motordriven skottkärra.
12. Pirra, stångsekatör, grensax,
ogräsupptagare, lövkorg,
Karlskogakudden, grep.
79
13. Min gamla kompostkvarn innan
den gav upp andan. Har tillverkat
många kubikmeter flis.
Addendum
80
Dagarna efter att artikeln var
färdig blev jag i det närmaste
idiotförklarad på botaniska trädgården i Göteborg när jag ville
fotografera deras räfsor!
Jag såg nämligen att de sågat bort
de yttre delarna av en räfsa med
platta blad och bara behållit 1/3–
1/2 och det gjorde den hanterbar
att kratta löv i vårrabatten.
De hade också en snarlik där
skaftet var avkortat till ca 40 cm,
vilket är perfekt när man står på
knä. Vid ett besök i en butik såg
jag att liknande handverktyg finns
att köpa.
får ta det som finns tillgängligt. Byggbeslag i
hörnen för att få lite mer stadga och eklister över
nätet, annars nöter man sönder både nätet och
det mjukare träet i ramen mot skottkärran. Förr
använde jag putsnät (19 mm galvat och svetsat),
nackdelen med det är att det kan vara svårt att
få tag på i lagom mängd. 25 m känns lite onödigt att behöva köpa för ett såll. I och för sig är
det tunt och slits snabbt och man kan köpa för
ett par dukbyten. På nya stället hade jag tur och
hittade en kraftigare duk i ett uthus,
visserligen med 17
mm maskor vilket
bara den minskningen gör att det
är lite jobbigare att
sålla jorden. Ofta
sållar jag även sand,
men då lägger jag
ett löst nät med 5
mm maskor ovanpå
13 ramen. En lövhäck
är förstås väldigt bra
att ha. Min tomt är på runt 4 000 m² och vare
sig det gäller vårrensning i rabatterna, gräsklipp
eller höstlöv känns inte min 110-liters skottkärra särskilt stor. En 100 liters häck hjälper till,
för vikten på lasset är ju ändå obetydlig. Tyvärr
är det här en kompromiss som ger anledning till
lite fula ord, då den enda på marknaden är anpassad för Ekebys 90-literskärror. En eller flera
rejäla lövkorgar [12] är också ett måste för allt
rensningsarbete som görs i trädgården.
På min sluttande tomt och med lastad skottkärra brukar jag vara slut i ryggen efter två lass
om jag behöver köra ända nerifrån och upp.
Blev därför väldigt intresserad när jag fick reda
på att det fanns motordrivna skottkärror och
efter att ha testat en hos Frändås 2009 lade jag
en beställning. Hörde aldrig av den leverantören
efter att ha fått reda på att han hade leveransproblem. Förra sommaren fick jag reklam från
Hörby bruk som presenterade sin Ekebykärra
med motor. Priset 16 000 avskräckte mig dock,
men jag hittade på nätet en leverantör (Styrbjörn) som hade ombyggnadssatser för ca 6 000
[11]. Jag slog till och köpte en. Är helt nöjd med
den, även om jag tycker att det kunde ha varit
en något starkare motor. Ser nu att Hörby har
sänkt priset med drygt 6 000 på sina kärror och
även har en ombyggnadssats (med starkare motorer) för ca 8 000, beroende på storlek.
Min pirra (säckkärra) [12] används också för en
del besvärliga flyttjobb.
Flisa och röja
När vi ändå är inne på lite mer kostsamma
redskap så har vi kompostkvarnen, eller som
jag brukar säga flistuggen. Mjukt material
tycker jag inte de är så bra på. På bilden [13]
syns gamla Trofast, som är en väldigt högljudd
knivkvarn. Efter problem med ett knivbyte
och att de tysta valskvarnarna fått väldigt positiva omdömen bestämde jag mig för att köpa
en ny Bosch, precis då den nya modellen kom
för några år sedan. Absolut mitt största felköp
genom tiderna. Nu är jag kanske för otålig, har
varit van med att Trofast sväljer allt, nästan så
fort som jag hinner stoppa in det. Nåja, storbladigt som lönn kräver nog lite tålamod det också.
Johan P. som köpte en likadan samtidigt, säger
att han är nöjd med sin, så jag hade kanske vant
mig också. Den nya hade emellertid en behållare som måste vara på plats för att kvarnen skulle
fungera och efter 7–8 användningar krasade
det till när burken sattes på plats och nedanför
låg det några trasiga plastbitar och rester av en
strömbrytare. Sedan dess står den i uthuset och
är till salu!
Efter ett års paus utan flisning och röjning av
ett stort forsythiasnår hade jag flera jättehögar
med hela säsongens stjälkar och grenar och jag
drog därför fram Trofast ur förrådet igen. Efter
några pass gav den upp andan på ett sätt som
inte lämnade några tvivel om att det var för
gott. Eftersom jag haft den i runt 20 år var jag
nog ändå nöjd att den hållit så länge och jag var
dessutom glad att jag inte tagit mig besväret och
slipat om knivarna. Var ytterst nära att köpa en
ny men hade tur och tittade på Blocket och där
hittade jag en begagnad av lite grövre kaliber.
En Klippo med fyra hästars bensinmotor och
skulle ta 50 mm grova grenar. Bara en hundralapp mer än vad jag tänkt ge för en ny elmotordriven knivkvarn! Ett snabbt telefonsamtal och
sedan en biltur till Hallandsåsen och jag kunde
sätta igång att flisa igen. Nu går det verkligen
undan att flisa och den är dessutom tytsare än
gamla Trofast.
Gräsklippare bryr jag mig inte om att diskutera.
Jag har gått från en väldigt enkel motorgräsklippare till en aning mer avancerad, dvs. jag behöver inte knuffa på den. Mycket gräs och kuperad
tomt betyder att det kan ta en halv dag att klippa allt. Då är röjsågen/trimmern intressantare
att diskutera. På förra stället hade jag avverkat
en eldriven, som gav upp andan efter ett par år
och en billig bensindriven, som dock vibrerade
så att jag fick vita fingrar efter en kvart och även
slet på ryggen. Redan innan flytten insåg jag
att det behövdes bättre saker här. En halv meter
högt gräs på halva tomten och sly och buskar
lite överallt. Köpte därför en bensinmotordriven
Stiga som också hade en klinga för att klara av
grovt gräs och sly. Den fick jobba ordentligt
första hösten. Även efter det blir det många timmar per säsong eftersom det finns många platser
där jag inte kommer åt med gräsklippare. Med
bra vibrationsdämpning och en rejäl sele är den
ändå lättanvänd.