Transcript Föreningen Socionomer Inom Familjehemsvården

Föreningen Socionomer Inom Familjehemsvården
Gästskribent:
Lisbeth Pipping
- Konferens: Placerade
barns hälsa
- Debatt: Kan man vara
"lite" religiös?
Ordföranden har ordet
Ordföranden har ordet
Hej och välkomna till det första
numret av FSF-Journalen på vår
förenings hemsida! Vi hoppas att
innehållet ska bjuda er både bra och
intressant läsning – bland annat har
vi en med en debattartikel om
familjehems religiösa inriktning och
vad det kan innebära för barn som
placeras. Det finns även andra
företeelser i ett familjehem som har
betydelse för ett barn som blir
placerat, och vi välkomnar fler
inägg i debatten.
Framöver kommer FSF:s broschyrer
åter att finnas på hemsidan.
Styrelsen och metodgruppen håller för närvarande
på att bearbeta och uppdatera alla broschyrer. Vi
räknar med att det arbetet ska vara klart till
sommaren.
Glädjande nog har vi även i detta nummer en
gästkrönikör, Lisbeth Pipping. Hon vill gärna ge
en annan bild av familjehemsvården än den tunga
och lite traditionellt negativa bild som ofta sprids.
Jag tänker också att det ibland är skönt att
fokusera på framgångsfaktorer när det gäller
placerade barn stället för problemfaktorer. Viktiga
framgångsfaktorer är till exempel att barnet får en
tillhörighet i både sin ursprungsfamilj och i
familjehemmet, något som kräver ett mandat från
föräldrarna att barnen bor i annat hem. En annan
viktig framgångsfaktor är att klara skolan – det är
alltså viktigt att lärare visar barnet att de bryr sig
och är engagerade.
En annan framgångsfaktor tror jag är uthålligheten
hos vuxna och vår möjlighet att efter avslutad
placering kunna följa ungdomen under en längre
period, att detta är något att sträva efter. Jag tror
att vi alltför ofta lämnar våra ungdomar efter
avslutad placering alldeles för tidigt.
Vår ambition med nättidningen är fortfarande att
hålla oss à jour med utvecklingen inom
familjehemsvården och vi behöver medlemmarnas
hjälp. Vi behöver ert stöd i att bevaka vad som
händer inom vårt område och tar gärna emot
artiklar och debattinlägg till tidningen.
Det finns så många viktiga frågor och områden att
arbeta med.
Med önskan om en skön sommar,
Lena Bervå
Ordförande FSF
Redaktörens rader
Innehåll
Redaktörens Rader
Den senaste tiden har placerade
barns hälsa och skolgång fått en
hel del uppmärksamhet. Placerade
barns hälsa stod i fokus på FSF:s
konferens i mars. I en
undersökning som har genomförts
i Malmö av de placerade barnens
hälsa fann man att många av
barnen inte hade fått den hälsooch sjukvård de var i behov av.
Du kan läsa mer om vad man kom fram till i Malmö på
sidan 4.
Den 8 oktober är det dags för nästa konferens i FSF:s regi.
Då är det Mats Herlin, psykolog och psykoterapeut, som
föreläser om tonårstiden. Konferensen kommer att äga rum
i Stockholm (se mer information på baksidan av FSFJournalen) och vid samma tillfälle håller FSF sitt årsmöte
och delar ut årets FSF-pris. Alla är välkomna att lämna in
nomineringar – se vidare på sidan 6.
Det pågår ett regionalt utvecklingsarbete kring systematisk
uppföljning av placerade barn. Kjerstin Bergman är
nationell samordnare på Sveriges kommuner och landsting
och hon har lämnat ett bidrag om detta arbete till FSFJournalen. Även FSF:s egen Inger Wolf Sandahl har skrivit
i detta nummer om ett regionalt utvecklingsarbete på
Södertörn. Se sidan 8-11.
Alla är varmt välkomna med bidrag till kommande
nummer av FSF-Journalen. Hjälp till att bevaka
familjehemsvården! Kom gärna med debattinlägg och
artiklar om hur du/ni arbetar lokalt inom
familjehemsvården. Kontakta någon i
Informationsgruppen om du vill medverka. Du finner alla
kontaktuppgifter på föreningens hemsida – www.fsf.nu.
Cecilia Moore
Informationsgruppen
Innehållsförteckning
Ordföranden har ordet
Sidan 2
Redaktörens rader
Sidan 3
FSF-konferensen i
Södertälje
Sidan 4
FSF-priset 2012-05-18
Sidan 6
Gästkrönika: Lisbeth
Pipping
Sidan 7
En Efterfrågad Satsning på
barn och unga i
samhällsvård
Sidan 8
Regional samverkan höjer
kvalitén inom
familjehemsvården
Sidan 10
Boktips: Långt innan
barnperspektivet
Sidan 13
NOFCA-konferens i
Sverige
Sidan 14
Kälvestenutredningar - ny
forskningsrapport
Sidan 15
Ungas erfarenheter
utvecklar
familjehemsvården
Sidan 18
Uppföljningsintervjuer
med unga
Sidan 20
Debatt: Kan man vara
”lite” religiös inom alla
religiösa inriktningar?
Sidan 21
Boktips:
Familjehemsboken
Sidan 22
Konferenser,
kontaktuppgifter
Sidan 23
FSF:s årsmöte och
konferens den 8 oktober
Sidan 24
Årets FSF-konferens i Södertälje
Familjehemsplacerade barns fysiska och psykiska hälsa
– glöms den bort?
I mitten av mars samlades socialsekreterare,
familjehemssekreterare och flera andra
yrkesgrupper i Södertälje Stadshus för att ta
del av resultaten från studien ”Fosterbarns
hälsa - det medicinska omhändertagandet av
samhällsvårdade barns hälsa”. Studien är en
kartläggning gjord i Malmö mellan 2008 och
2011 av familjehemsplacerade barns hälsa.
Resultaten visar på att många av de placerade
barnen i studien har stora och
ouppmärksammade hälsoproblem. Ej utförda
vaccinationer, behov av barnpsykiatrisk
kontakt, allergi och astma är enligt studien
exempel på försummade hälsoproblem hos
många av de familjehemsplacerade barnen.
Kartläggningen
”Fosterbarns hälsa” är en studie gjord på 121 barn
som samtliga den 15 september 2008 var placerade
i familjehem av Malmö stad. Barnen är mellan
0-16 år och har varit familjehemsplacerade i minst
tre månader. Barnets föräldrar är fortfarande dess
vårdnadshavare och har precis som de barn som
ingår i studien och som är över 14 år gett sitt
samtycke till att delta. Studien baserar sig på
uppgifter från barnets journaler inom
socialtjänsten och journaler från barn-, skol- och
tandhälsovården.
Hälsa i ett sammanhang
Stefan Kling, skolläkare och projektledare, och
Marie Köhler, barnhälsovårdsöverläkare, Hans
Bäckström, socionom, Ingemar Nilsson, psykolog,
och Margareta Borgström, tandläkare, har
genomfört kartläggningen av de
familjehemsplacerade barnen i studien. De båda
läkarna inledde konferensen med att ge en
bakgrund till de rättigheter till en god hälsa som
barn har, och att sätta förutsättningar till en god
hälsa i ett större perspektiv än något som enbart
sker inom hälso- och sjukvården.
Stefan Borg och Marie Köhler föreläste under förmiddagen.
- Barns hälsa måste alltid sättas i ett sammanhang, sa
Stefan Kling, och pekade på en mängd faktorer i ett
samhälle som kan ha påverkan på ett barns möjligheter
till en god hälsa: Förutom barnets föräldrar har det
betydelse i vilken social miljö barnet vistas och vilket
socialt stöd andra personer än föräldrarna kan ge.
Arbetslöshet hos föräldrar, boendemiljö och fritidsvanor
är andra exempel på vad som har påverkan på hälsa,
menade Stefan Kling.
Socialtjänstens akter
En stor andel av de 121 barnen som ingår i studien har
före placeringen utsatts av en omsorgssvikt av sina
föräldrar. Det som studien kan konstatera är att den
omsorgssvikt som handlar om utebliven hälso- och
sjukvård medan barnen fortfarande bodde hemma hos
sina föräldrar inte per automatik uppmärksammas för att
barnen blir placerade i familjehem. Även inom
samhällsvården har de placerade barnens hälsa blivit
försummad.
Hans Bäckström har i studien granskat alla barnens
socialakter och funnit att det finns betydande brister i
dokumentationen av de placerade barnens hälsa och
deras behov av hälso- och sjukvård. Akterna kan vara
mycket tjocka och för en ny handläggare blir det därför
också svårt att få en överblick över barnets eventuella
behov av hälso- och sjukvård.
Årets FSF-konferens i Södertälje
Ett system för hur uppgifter
om sjukdomar, läkarkontakter
med mera förs i journalerna
skulle underlätta. Hans
Bäckström föreslår därför att
man inom socialtjänsten ska
införa ett speciellt hälsokort
som finns i barnets akt med
samlade uppgifter om barnets
hälsotillstånd, till exempel
uppgifter om tidigare
sjukdomar hos barnet,
vaccinationer, astma, allergier
med mera.
Som exempel på bristande
dokumentation i socialakterna
fann man att för så många
som nästan en fjärdedel av
barnen, 23 %, saknades helt
Många av åhörarna kände igen sig i de prioriteringar som Hans Bäckström
talade om.
anteckningar om deras fysiska hälsa. Inte minst
uppgifter om barnens tandhälsa saknades. Endast i
ett fåtal av akterna förekom anteckningar om
uppföljande läkarkontroll, även i de fall då
misshandel eller vanvård var anledningen till
samhällsvården. Hans Bäckström poängterade att
akterna lästes hösten 2008, samma tidpunkt som
BBIC infördes i Malmö, och att stora förbättringar
har skett sedan dess. Ibland är också verkligheten
bättre än vad som går att utläsa av
aktanteckningarna, menade Hans Bäckström, det vill
säga barnet har fått vård och behandling som inte har
blivit journalförd. Det kan också förhålla sig
tvärtom: enbart en aktanteckning är inte bevis på att
något har blivit bättre.
beskrivs barnets rätt till en levnadsstandard som
främjar barnets fysiska och psykiska hälsa. I
Socialtjänstlagen 6 kap 7 § benämns nämndens
ansvar för att barn i samhällsvård får en god vård. I
BBIC´s utredningar ingår bestämmelser om att barn
ska läkarundersökas inför placering. Inför
läkarundersökningen ingår bland annat att inhämta
bakgrundsmaterial, som exempel komplett BVCjournal, tandhälsovårdsjournal och andra
journalkopier som kan behövas om barnet har en
kronisk sjukdom. Ett helhetsperspektiv ska prägla
läkarundersökningen och barnet ska få information i
förväg om undersökningen och om varför den görs.
För att läkarundersökningen i BBIC och andra
insatser som avser att förbättra de placerade barnens
hälsa ska göra största möjliga nytta behövs både
metodutveckling och att vi verkar tvärvetenskapligt,
var några av de slutsatser som man kom fram till i
studien. I den tvärvetenskapliga samverkan behöver
Alla barn har rätt till en god
hälsa
Barnets rätt till en god hälsa återfinns bland annat i
Barnkonventionens artikel 24, och i artikel 27
Fortsatta utvecklingsinsatser
Årets FSF-Konferens i Södertälje
hälsovården mötas, inte minst i ett preventivt arbete,
menade föreläsarna. Inom BBIC behövs fortsatt
metodutveckling för att läkarundersökningen inför
placering ska utgöra ett så gott underlag som möjligt
när eventuellt försummad ohälsa ska fångas upp och
behandlas. Hälsokort i det placerade barnets
socialakt enligt Hans Bäckströms förslag och en
kartläggning av psykisk hälsa/beteendeproblematik
enligt standardiserade metoder är andra förslag på
fortsatta utvecklingsområden för att säkerställa att
de placerade barnens hälsa i framtiden får den
uppmärksamhet den borde få redan nu.
Cecilia Moore
styrelsemedlem, FSF
FSF-priset 2012
FSF delar årligen ut ett pris för utvecklande
familjehemsarbete. Förslag på pristagare för 2012
års pris tas nu emot. Sedan 2007 har FSF årligen
delat ut ett pris i syfte att lyfta fram personer som
har utfört betydande insatser inom
familjehemsvården för att främja barns
möjligheter till en god uppväxt. Priset består av ett
diplom och en minnesgåva, och kan delas ut till en
eller flera personer.
Följande personer har tidigare fått priset:
2007: Margareta Erman, SKL
2008: Ywonne Strömqvist, Familjehemsvården i Södra
Stockholm förorter
2009: Kerstin Badreddine, Familjehemsenheten i
Majorna, Göteborg
2010: Monica Westberg, familjehemsverksamheten i
Karlstad
2011: Ingrid Höjer, Institutionen för socialt arbete,
Göteborg
Styrelsen tar nu emot nomineringar av personer till 2012 års pris som kommer att delas ut i samband med
FSF:s årsmöte i september. Sista datum för förslag är den 27 augusti. Nomineringar (namn samt motivering
till priset) lämnas till per mejl till någon i FSF:s styrelse. Kontaktuppgifter finns på sidan 24.
Gästkrönika: Lisbeth Pipping
Gästkrönika: Lisbeth Pipping
Vi berörs gärna av barn med uppsvällda magar, barn som med stora tomma ögon tittar på oss
genom tv-rutan, någon som med lite darr på rösten låter oss veta att de här barnen inte
överlever utan oss. Att de svälter, är smutsiga och ingen vuxen finns där för att ta hand om dem.
”Ge alla barn en chans”, avslutar hallåan sin
påannonsering. Människor öppnar upp sina
plånböcker och hjärtan för de där barnen i ett
avlägset land. Barn som vanvårdas, svälter, är
smutsiga, som måste ta vuxenansvar då de borde få
leka med sina kamrater berör oss om de finns på
andra sidan jorden – i Afrika, Asien eller Kina.
Men barn som bor granne med oss eller som vi
möter i affären, på förskolan eller i skolan får inte
samma hjälp och medkänsla. Kommentarer som
”alla föräldrar gör väl så gott de kan”, ” hon älskar
ju sina barn, de är hennes allt” är något som mötte
mig under hela min barndom.
Jag växte upp med en mamma som var
utvecklingsstörd och en pappa som valde flaskan
istället för oss barn. Jag var nästan alltid hungrig,
smutsig och rädd. Jag hade ingen synlig uppsvullen
mage, inte heller bodde jag i ett avlägset land. Jag
bodde i förorten mitt bland alla dem som borde
våga se och agera.
När jag var sex år blev jag ensamstående
trebarnsmamma då min pappa försvann ut ur mitt
liv. Min mamma gjorde så gott hon kunde efter
sina förutsättningar, jag vet! Jag vet också att
förutsättningarna var knappa och att min barndom
var en barndom i misär. En barndom full av slag,
svält, vanvård och smuts. En barndom utan lakan i
sängen, tandborste och ett knä att krypa upp i. I
skuggan av min utvecklingsstörda mamma var det
mycket ensamt.
Men det fanns räddande änglar i mitt
barndomsland, tanter och farbröder som vågade se
och agera. Som gav den hungriga lilla tjejen mat att
äta, som ibland badade henne, tvättade rent hennes
smutsiga lilla kropp. Som dukade fram bullar i
mängder och mjölk som aldrig verkade ta slut.
Jag har träffat flera av dem som jag i min bok
”Kärlek och stålull” kallar just räddande änglar. De
brukar skruva på sig och säga:
– Men Lisbeth inte gjorde vi så mycket, vi fanns ju
bara där.
Det är ju det som är det fantastiska miraklet. Att de
fanns där mitt i min vardag. Det är mitt i vår egen
vardag som undren sker när vi vågar se och agera
och bli berörda. Utan mina tanter och farbröder
hade jag aldrig överlevt. Utan dem hade jag inte
varit den jag är i dag.
Våga bli berörd, inte bara av barn med svullna
magar och stora sorgsna ögon på TV, utan även av
dem ni möter mitt i er egen vardag!
Placerade barn och unga
Kjerstin Bergman är nationell projektledare på Sveriges Kommuner och Landsting för det
regionala utvecklingsarbete som pågår i syfte att förbättra vården för barn som är placerade i
familjehem och i HVB.
En efterfrågad satsning på barn och unga i samhällsvård
Under 2011 inleddes ett treårigt
utvecklingsarbete genom en satsning på regionala
utvecklingsledare inom den sociala barn- och
ungdomsvården. Ett prioriterat område är
systematisk uppföljning av barn och unga
placerade i familjehem och HVB.
Utvecklingsarbetet ingår som en del i en större
nationell satsning där regeringen och Sveriges
Kommuner och Landsting (SKL) genom en
överenskommelse enats om att ge stöd till en
evidensbaserad praktik (EBP) inom
socialtjänstens område.
Satsningen på social barnavård – och särskilt på barn
och unga i samhällsvård – har länge varit efterfrågad
från fältet. Skälen till detta är flera. Statliga
utvecklingsmedel har under flera år gått till områden
som äldre, missbruk och beroende samt våld i nära
relationer, men inget till den sociala barn-och
ungdomsvården.
Statens engagemang i familjehemsfrågor har under
decennier varit låg, vilket bland annat påtalades av
Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68). På senare
tid har två statliga utredningar visat på att vanvård
och övergrepp under placeringar i den sociala
barnavården har förekommit under hela 1900-talet
men också att det fortfarande finns påtagliga
missförhållanden i dagens samhällsvård
(Vanvårdsutredningen SOU 2011:68,
Upprättelseutredningen SOU 2011:9).
En viktig uppgift för socialtjänsten är att skapa
större förtroende för samhällsvården. Därför är det
angeläget att noggrant följa upp de placerade
barnens situation och behov samt vidta åtgärder för
att förebygga, upptäcka och agera vid övergrepp och
försummelser i samhällsvården. Socialnämndens
ansvar att följa upp insatserna i enskilda fall framgår
tydligt i lagstiftningen, men däremot inte nämndens
ansvar för att följa upp barn- och ungdomsvården
som verksamhet. Det är ett skäl till att systematisk
uppföljning av verksamheten är en prioriterad fråga i
det aktuella utvecklingsarbetet. Genom uppföljning
av den egna verksamheten skapas förutsättningar för
ett systematiskt lärande och en grund för
förbättringsarbete. Lokal uppföljning utgör en viktig
del av EBP där socialtjänsten skapar och använder
lokal kunskap. Det blir ett sätt att få makt över sin
egen kunskap.
Sedan 2012 finns utvecklingsledare på plats i
samtliga län. De arbetar enligt de mål och uppdrag
som formulerats i länen. Många län har börjat
arbetet med olika kartläggningar för att få en bild av
hur man i kommunerna arbetar med uppföljning av
enskilda barn, hur insatserna fungerar etcetera.
Utvecklingsledarna arbetar också med att etablera
kontakt med olika nyckelaktörer och nätverk i sina
län. Arbetet präglas av ett tvärprofessionellt synsätt
och kan uttryckas på följande sätt: ”Barn i
samhällsvård är inte bara en fråga för socialtjänsten,
utan i lika stor grad en fråga för skola och hälso-och
sjukvård.”
Länen och utvecklingsledarna arbetar också
gemensamt med utvecklingsarbete kring systematisk
uppföljning. Den delen av utvecklingsarbetet har
startat med en kartläggning i länen.
Placerade barn och unga
Kartläggningen visade att kommuner mest
redovisar kostnader och budget, mer sällan följer
man upp verksamheternas kvalitet och resultat. I det
fortsatta utvecklingsarbetet kommer vi att
undersöka vad som går att utvinna ur BBICsystemet. Med hjälp av de individdata som finns
inmatade i BBIC undersöks nu hur mycket av dessa
data som går att ta ut på gruppnivå för att beskriva
kvalitet och resultat när det gäller barn och unga
placerade i familjehem och HVB.
Som stöd i utvecklingsledarnas arbetet ingår också
det material som Socialstyrelsen tar fram inom
programmet ”Trygg och säker vård” i form av
handbok, vägledning om placerade barns hälsa och
skolgång samt utbildningsmaterial till familjehem.
Materialet förväntas komma under hösten 2012 och
familjehemsutbildningsmaterialet våren 2013. Hur
spridningen av de olika materialen ska gå till sker i
dialog mellan Socialstyrelsen och länen/de
regionala utvecklingsledarna.
SKL har ansvar för att ge stöd och samordna
satsningen med regionala utvecklingsledare. Det
sker exempelvis genom att regelbundet samla
utvecklingsledarna till nationella nätverksträffar för
erfarenhetsutbyte och komptensutveckling.
Kjerstin Bergman
Nationell projektledare
Avdelningen för vård och omsorg, SKL
Här kan du hitta mer information om barn och unga
som är placerade i samhällsvård
På www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/
placeradebarnochunga redovisas flera pågående
arbeten, varav en del är regeringsuppdrag, om
placerade barn och unga, exempelvis:
•Trygg och säker vård i familjehem och HVB” som
innefattar tre delprojekt: Föreskrifter, allmänna råd
och handbok, Vägledning om placerade barns
hälsa och utbildning, Familjehemsutbildning.
•Vägledning ensamkommande barn och unga.
•Manual till initialt bedömningsinstrument och
fördjupad utredningsdel (familjehemsutredningar).
Även på SKL´s hemsida finns material om
placerade barn och unga. Några av rapporterna som
du kan beställa eller ladda ner från hemsidan
www.skl.se är:
•Upphandling och uppföljning av HVB
•Rekrytering av familjehem i sociala medier
•Barnen i fokus – ny idéskrift om vad som är bra
stöd för barn och unga.
Placerade barn och unga
Regional samverkan höjer kvalitén inom
familjehemsvården!
”Många kommuner är alltför små för att på
egen hand ha tillräcklig specialistkompetens
för att tillgodose behovet av kompletterande
stöd till familjehemmen. Det regionala
samarbetet kring rekrytering, utbildning och
stöd, säkerhet och metodutveckling bör
därför förstärkas.” Detta skriver
Vanvårdsutredningen och föreslår framtida
ekonomiskt och kunskapsmässigt stöd till
regionalt samarbete genom avtal mellan
regeringen och SKL. I dag finns ett avtal, och
på regional nivå bedrivs ett utvecklingsarbete
med nationell samordning (se artikel på sidan
8).
Det finns regioner som redan tidigare har gått
ihop i syfte att utveckla och förbättra
familjehemsvården. Nio kommuner på
Södertörn är ett sådant exempel.
Exemplet Södertörn
Södertörn består av nio kommuner, stora och
små, söder om Stockholm där det bor mer än en
halv miljon människor. Där har engagerade
socionomer inom familjehemsvården bildat ett
nätverk som träffas ett par gånger per termin. Till
en början utbytte nätverken mest praktiska
erfarenheter kring kostnader och regelverk. Efter
några år lyftes frågorna till behoven av
metodutveckling och samarbete.
Introduktion av nya
familjehem
Några särskilt intresserade socionomer
utvecklade på sin fritid ett utbildningsprogram
för blivande eller nyblivna familjehem. Kurserna
genomförs sedan några år i form av helginternat
två gånger om året och erbjuds i dag till samtliga
nio kommuners nya familjehem. Utvärderingarna visar
att deltagarna är mycket nöjda och att de vill ha fler
fortsättningsträffar.
Rekrytering av nya familjehem
Senaste året har södertörnskommunerna samverkat
genom att bjuda in intresserad allmänhet till tre olika
regionala träffar och informera om vad uppdraget som
familjehem innebär. Flera nya familjehem har
rekryterats på detta sätt.
I dag använder sig kommunerna ofta av Sposit eller
Familjehemsguiden som förmedlar familjehem till en
förmedlingsavgift. Familjerna är inte utredda och ligger
ofta relativt långt bort. Det är många fördelar med att ha
familjehemmen närmare den placerande kommunen.
Förutom mer kunskap om resurser i närmiljön
möjliggör det tätare samverkan med förskola/skola,
föreningsliv och sjukvård. Det förenklar också
umgänget mellan de placerade barnen och deras
föräldrar. Mycket tid och pengar sparas också när
handläggarnas restider minskas.
Utredning av nya familjehem
Sedan våren 2011 finns fyra ”Stöddokument med
koppling till BBIC” fria att användas i samband med
rekrytering av nya familjehem. Dokumenten
utarbetades under tre studiedagar av BBICsamordnaren i nätverket i samarbete med alla
rekryterare i de nio kommunerna. Tanken är att
stöddokumenten ska användas före djupintervju och ge
exempel på lämpliga frågor i olika sammanhang under
rekryteringsprocessen. Handläggarna som provat
dokumenten tycker att de ger ett bra stöd i arbetet.
Placerade barn och unga
Behov av fortsatt samordning
Regional samverkan behövs!
En kartläggning av Södertörns alla
familjehemsplaceringar behöver göras för att få
fram ett underlag för gemensamma insatser på
regional nivå, till exempel gemensam
handledning till familjehem inom samma region
eller kurser/studiecirklar. Kartläggningen behövs
för att kunna effektivisera och förbättra
uppföljning och stöd till familjehemmen i
framtiden. En regional resurs behövs för detta
och bör bestå av minst två personer.
Det behövs samling och överföring av
kunskap mellan kommunerna och några som
håller i utbildningar och gemensamma
satsningar. Utbyte av erfarenheter och kunskap
om risk- och skyddsfaktorer i samband med
placeringar och uppföljningar av dessa behöver
ske kontinuerligt. Verksamma metoder för
uppföljning, stöd till barn och familjehem samt
utvärdering behöver utvecklas.
I dag anlitas konsulentstödda familjehem av
varierande kvalitet. De anlitas för ärenden som
behöver mycket stöd i placeringen. Kostnaden
per dygn ligger högt över SKL:s
rekommendationer. Om några av dessa kunde
ersättas av en förstärkt familjehemsvård i
kommunernas regi med egna stödjande
konsulenter kunde kontrollen över verksamheten
stärkas och kvalitén höjas utan att kostnaderna
behövde öka.
Många barn som placeras i familjehem har
stora problem och hjälpbehov. Risken för
sammanbrott ökar om familjehemmen inte får
det nära och kontinuerliga stöd som krävs.
Södertörnskommunerna skulle kunna, liksom
exempelvis Uppsala, skapa en egen
konsulentstödd verksamhet.
Exemplet Södertörn visar att det trots knappa
resurser går att få igång ett utvecklingsarbete
genom personalens stora engagemang. Men för
att få kontinuitet och kvalitetshöjning som håller
över tid måste insatserna inordnas i ordinarie
verksamhet med ekonomiskt och organisatoriskt
stöd från ledningen för verksamheten. Förslaget
om regionalt stöd till familjehemsvården är
därför mycket angeläget och efterlängtat. Vi ser
fram emot genomförandet!
Inger Wolf Sandahl
FSF:s styrelse
FSF bjuder in till konferens
och årsmöte den 8 oktober för mer information se sista
sidan!
Annons
Boktips
”Långt innan barnperspektivet: om barnen som
samhället skulle skydda” - reflektioner kring en bok
av Lo Bäcklinder och Marit Arnbom
Författarna har sammanfört
barndomsskildringar av personer som varit
omhändertagna för samhällsvård och bott i
fosterhem under sin barndom. Berättelserna
varierar mycket och belyser problematiken för
ett barn som inte får eller kan växa upp med
sina föräldrar, och som bär denna historia med
sig genom hela livet.
Författarna har träffat tolv vuxna personer som
har fått återge sin bild och om jag har uppfattat
saken rätt även deltagit i den statliga
Vanvårdutredningen som har lett till att
regeringen framfört sin ursäkt till alla de som
upplevt vanvård och försummelse under sin
barndom i samhällsvården.
Jag läser boken med tanke på att jag själv aktivt
deltagit i arbetet med att placera barn i
familjehem och haft ansvaret för deras säkerhet.
Berättelserna är från olika tidsperioder under 1900talet. Den äldsta berättaren är i nittioårsåldern. I
boken finns även en intervju med två
familjehemssekreterare som ger sin syn på
familjehemsvården på 1970-talet. Berättarnas
förhållningssätt till sin barndom ger en bild av hur
olika de ser på orsaker och sammanhang som har
utformat deras uppväxtmiljö. Det finns naturligtvis
grymhet, misshandel och vanvård beskrivet, och
därmed berättigad vrede över att dessa förhållanden
har tillåtits att pågå under lång tid. Det finns också
berättare som ser vilka svårigheter som funnits i
själva situationen. De har känt lojalitet till flera
vuxna, det vill säga både till föräldrar och
fosterföräldrar. Någon av berättarna säger till och
med att ”alla ville ha mig”, vilket gjorde att det blev
svårt att ta emot den kärlek som erbjöds och
relationer blev avbrutna i kampen mellan de olika
vuxna som i sin kärlek inte såg barnets behov.
Jag tycker att alla som arbetar med
familjehemsfrågor ska ta del av dessa berättelser och
reflektera över sin egen roll i detta svåra arbete. För
min egen del känner jag att vi har mycket att lära oss
och vi blir aldrig fullärda. Enligt min åsikt kan vi
göra stora förbättringar inom familjehemsvården, till
exempel genom professionella team runt varje barn
där såväl föräldrar som familjehemsföräldrar ingår,
samt genom att hålla en tät kontakt med barnen och
ställa frågor till dem. Barnen är våra främsta experter
när det gäller utvecklingen av en bra
familjehemsvård.
En djupare dimension är dock det som vi inte talar
om och det är kärleken och bristen på den. Vi kan
inte kommendera fram känslor. En lyckad placering
innebär för barnet att äkta känslor av samhörighet
och ömhet uppstår mellan barnet och de nya
Boktips
vårdarna. Många familjehem med de bästa
intentioner har blivit besvikna när barnet som
kommer till dem inte visat tacksamhet och glädje
över sin nya familj.
Återkommande separationer genom hemflytt, nya
placeringar och skilsmässor i familjehem är ett
problem som det inte verkar finnas någon lösning på.
Barnets rätt till varaktiga relationer kan bara
genomföras om de vuxna har en djup insikt om det
livsviktiga i att ta ansvar för dem. Respekten till
barnets föräldrar och bakgrund är också en
förutsättning för att barnet ska kunna utveckla sin
självkänsla och förmåga att känna tillit till andra
människor.
Det är en stor utmaning för de myndigheter som i
framtiden har ansvaret för att placera barn utanför
hemmet. Vi socialarbetare kommer inte att kunna se
igenom människor och avslöja om de har onda motiv
till att vilja bli familjehem, men det finns metoder i
att undersöka människors förmåga till empati och
motivation. Om vi är många vuxna runt ett barn som
samarbetar med varandra kan vi minska risken för att
barn i samhällsvård växer upp under
missförhållanden. För att undvika upprepning
förväntar jag mig att regeringen äntligen satsar
resurser och tar vara på den kunskap som finns kring
familjehemsvården genom att genomföra åtminstone
några av de förslag som kommit fram i en rad
statliga utredningar om hur den svenska barnavården
ska bedrivas.
Pirkko Nilsson, socionom
Styrelsemedlem i Forum för Familjevård
NOFCA-konferens i Sverige den 8-9 juni 2012
NOCFA, Nordic Foster Care Association, består av
olika föreningar i de nordiska länderna och har som
syfte att genom erfarenhetsutbyte och forskning
vara en organisation för ökad kvalitet i
familjehemsvården. Varje år anordnas en konferens
i ett av medlemsländerna och i år har turen kommit
till Sverige. FSF är en av medlemsföreningarna och
kommer att vara medarrangör av konferensen som
äger rum i Södertälje den 8-9 juni på Hotell Torpa
Pensionat.
Konferensen kommer bland annat att handla om
SkolFam. Personal från Gävle kommun kommer att
berätta om sitt arbete med SkolFam. En annan
punkt på programmet är information från
Socialstyrelsen om sitt arbete kring
familjehemsvården i Sverige. Ytterligare en punkt
på programmet är redogörelse för ett projektarbete
som bedrivs inom NOFCA . Projektet handlar om
de nordiska ländernas erfarenheter av att placera i
släktinghem.
En annan viktig del av konferensen är att varje land
redogör för sitt lands läge inom familjehemsvården.
Deltagarna kommer från Danmark, Finland, Norge,
Island, Färöarna, Grönland och Sverige. Jag är
utsedd av styrelsen till att vara FSF:s representant i
NOFCA och kommer att vara med på konferensen.
Det ska bli både roligt och spännande och jag
kommer att skriva och berätta om dessa
innehållsrika dagar i kommande tidning.
Ann Olaison, styrelsemedlem, FSF
Kälvestenutredningar
Än duger gamla Kälvesten!
- ny forskningsrapport om rekrytering av familjehem
Forskarna Bodil Rasmusson och Margareta
Regnér har undersökt hur rekrytering av
familjehem går till i Sverige och vilka metoder som
används. De har också granskat de två vanligaste
metoderna, Kälvesten och PRIDE.
Forskningen har finansierats av Allmänna
Barnhuset och slutrapporten heter “Ett utvalt
hem till ett utvalt barn, familjehemsutredningar i
teori och praktik”. Den utkommer i bokform 2012
på Natur och Kulturs förlag. Författarna
presenterade huvuddragen i boken på ett
seminarium som FoU Nordväst anordnade i
Sollentuna i början av december 2011.
Samlad forskning saknas
Till en början slogs författarna av att det i stort sett
saknades forskningsmaterial om
familjehemsutredningar, både i Sverige och
internationellt. Däremot fanns en uppsjö av idéer och
skiftande modeller. De fick därför börja med att
granska de olika använda modellerna och beskriva
historien bakom dem. I analysen har de diskuterat de
ursprungliga teorierna, värdegrunderna och
metodiken bakom de olika arbetssätten och hur de
fungerat i praktiken.
Problem, dilemman och
möjligheter
Forskarna formulerade ett övergripande syfte som var
”att undersöka familjehemsutredningar i teori och
praktik samt att bidra till att upptäcka problem,
dilemman och möjligheter i socialt arbete inom detta
fält”. De intervjuade nyckelpersoner som undervisat i
de olika modellerna. De gjorde också gruppintervjuer
med familjehemssekreterare i fyra olika kommuner
och arbetsledarna fick berätta om organisationen.
Forskarna skaffade sig även en överblick över vilka
Margareta Regnér Och Bodil Rasmusson.
modeller som används i landet genom kontakter med
länsstyrelser och FOU-enheter. Dessutom deltog de i
fem tolkningstillfällen av Kälvestenintervjuer i tre av
de fyra kommunerna som de valt ut att studera.
Ropen efter manualer
Forskarna konstaterade att det ligger i tiden att ropa
efter manualer. Dessa i sin tur riskerar att
avprofessionalisera det sociala arbetet. Att utreda
familjehem kräver tvärtom utbildning, erfarenhet,
resurser och kompetens i intervjuteknik. Många
familjehemsrekryterare de mötte uttryckte osäkerhet
kring vilka metoder som var bra nog.
PRIDE och Kälvesten
Det finns två modeller som används allra mest i
Sverige och forskarna valde ut dessa för närmare
studier. Den ena är PRIDE, som började utvecklas i
USA på 70-talet och den andra är Kälvesten,
utvecklad i Sverige av forskaren och socialpsykologen
Anna-Lisa Kälvesten 1979. PRIDE genomförs som en
studiecirkel och Kälvesten utmynnar i en djupintervju
som genomförs med parterna var för sig.
Kälvestenutredningar
PRIDE är allmänt vedertagen som en gedigen och
uppskattad modell med en tydlig kunskapsgrund
som bygger på fem kompetensområden. I Norge
har myndigheterna beslutat att alltid använda
PRIDE vid utredning av familjehem. Metoden
bygger på kunskap om barns utveckling och vad en
familjehemsförälder behöver kunna. De
vetenskapliga grunderna har emellertid aldrig
dokumenterats.
Anna-Lisa Kälvesten utvecklade sin modell
utifrån omfattande forskning och teoriutveckling
om barn och familjer på svensk grund. Modellen är
avsedd att användas både för
barnavårdsutredningar och familjehemsutredningar. Metoden beskrivs närmare i boken
Familjepsykologi, 1982. Rasmusson och Regnér
konstaterar att den forskning som ligger bakom
Kälvestens utredningsmetod är imponerande. Den
börjar med ”222 Stockholmspojkar”, vilket är
bland det mest genomgripande och allsidiga
forskningsprojekt som genomförts i Sverige när det
gäller barn och familjer.
Kälvesten och Meldahl utvecklade en familjeanalys utifrån dessa fall i ”217 Stockholmsfamiljer”. Modellen användes också i studien ”100
Skåfamiljer” samt i en djupstudie, ”40
fosterfamiljer med Skå-barn” . Den senare var
utgångspunkten för ett samarbete mellan Kälvesten
och praktiker runt om i landet för att hitta helt
andra urvalsmetoder för analys av blivande
fosterhem än de man hade. Här möttes forskning
och praktik på ett föredömligt sätt, menar
forskarna.
När man talar om att PRIDE och Kälvesten inte
är utvärderade behöver man ha klart för sig hur
komplext detta är i praktiken, särskilt som
modellerna förändrats över tid till olika versioner
där den ena inte är den andra lik.
Kälvesten är evidensbaserad!
De båda forskarna framhöll att de inte är
vapendragare för någon särskild modell. Men de
hävdade samtidigt att de studerade modellerna
bygger på väl beprövad erfarenhet. Dessutom kan
man knappast hitta en modell någonstans som
prövats i forskning med jämförelser av olika
familjetyper på liknande sätt som
Kälvestenmodellen gjort. Forskarna menade därför
att Kälvestenmodellen kan ses som evidensbaserad
utifrån en mer pragmatisk inriktning av begreppet
evidens (jämfört med idéer om att enbart
randomiserade studier innebär evidens).
Mer forskning behövs
Det behövs dock mer forskning på området. En
viktig fråga att studera närmare är hur man kan
överbrygga organisatoriska glapp inom
socialtjänsten så att den kunskap som kommit fram
i utredningsarbetet om de blivande familjehemmen
och de barn som ska placeras inte faller mellan
stolarna.
Inger Wolf Sandahl
Styrelsemedlem, FSF
Kälvestenutredningar
Litteraturlista
Familjepsykologi: En handledning i intervju- och tolkningsmetodik, Anna-Lisa Kälvesten, G.
Meldahl, 1982
222 Stockholmspojkar: En socialpsykiatrisk undersökning av pojkar i skolåldern, Gustav
Jonsson, Ann-Lisa Kälvesten, 1969
217 Stockholmsfamiljer: Psykodynamisk bearbetning av ett intervjumaterial, Anna-Lisa
Kälvesten, G. Meldahl, 1972
40 fosterfamiljer med Skåbarn, Anna-Lisa Kälvesten, Lena Bonnier, 1973
Pridemetoden: En uppföljningsstudie, Munir Dag, Gunnel Drugge, Högskolan Örebro, 1997
Multidimensional Treatment Foster Care (MTFC), Socialstyrelsen 2012
Bedömningsmetoder vid rekrytering av familjehem – En systematisk kunskapsöversikt,
Socialstyrelsen, Sofia Enell, Malin Hultman, Ulla Jergeby, 2008
Blommande körsbärsträd.
Ungas röster i familjehemsvården
Ungas erfarenheter utvecklar familjehemsvården
- Det är inte svårt att få barn att berätta hur
de har det i familjehem, säger Nora Laimani,
det handlar snarare om att ge dem tillfälle
att berätta och att finnas där och lyssna på
dem.
Nora Laimani representerar
Familjehemmens Unga Röster (FUR), som
är en finsk organisation. Hon har erfarenhet
av flera läger med barn och unga som är
familjehemsplacerade. Hon menar att
barnen gärna pratar om hur de har det i sina
familjehem och att de vill bli lyssnade på.
Nora Laimani, som själv växt upp i familjehem,
var en av talarna på det innehållsrika seminariet
”Alternativet till att ge upp – det är att klara
sig” på Hagabergs Folkhögskola i Södertälje i
februari i år. Seminariet var arrangerat i ett
samarbete mellan FfF (Forum för Familjevård),
IFCO (International Foster Care Organisation),
BO (BarnOmbudsmannen), ABF Södertälje –
Nykvarn och Pesäpuu (en statlig
barnrättsorganisation i Finland).
Största utrymmet under dagen i Södertälje fick
Johanna Barkman, Sami Isoniemi och Helena
Inkinen som på olika sätt är aktiva i Pesäpuu.
Johanna är psykolog och har startat mycket av
verksamheten. Sami och Helena har båda vuxit
upp i familjehem och är engagerade i Pesäpuu
som volontärer.
Med tio familjehemsplacerade flickor som
startgrupp i Pesäpuus regi, skapade Johanna
Barkman och en kollega för fyra år sedan en
öppen mötesplats som kallas ”Vi som klarar
oss”. Mötesplatsen är till för unga från
familjehemsvård och institutioner. Man bjuder
in ungdomar i åldern 16-25 år under dagtid
Sami Isoniemi, Helena Inkinen och Johanna
Barkman från Pesäpuu.
en lördag varje månad. Träffarna är i Jyväskylä
och många av deltagarna har flera timmars restid
dit. Lördagarna har alltid samma struktur, med
måltider som ger en omsorgskänsla, samtal
utifrån olika teman och konkret arbete med olika
material.
Syftet med ”Vi som klarar oss” är att erbjuda en
mötesplats, att lyssna på ungdomarna, men också
att arbeta fram konkreta möjligheter till
förändring. De har arbetat fram olika spel som
kan användas vid gruppsamtal med barn och
unga, ungdomarna deltar i
familjehemsutbildningar, föreläser om
familjehemsvård och är aktiva i barn- och
ungdomsgrupper. De har arbetat fram en
informationsbroschyr om barns rättigheter som
Ungas röster i familjehemsvården
tryckts i en mycket stor upplaga och som
spridits i hela landet. Volontärerna Helena
Inkinen och Sami Isoniemi är själva tydliga
exempel på den starka självkänsla som det här
arbetet ger. De vill ändra medias bild av barn
och unga inom vården som individuella offer
för att istället bli betraktade som experter som
kan medverka till generella förbättringar på
nationell nivå inom vården av barn och unga.
Johanna Barkman och Sami Isoniemi
berättade också om turnén ”Vi tror på dig –
tror du på dig själv?” som de genomförde
under 2011. Turnén besökte sju större städer i
Finland och anordnades av Finska
Barnombudsmannen, Hälso- och
välfärdsinstitutet, Pesäpuu och Barnavårdens
centralförbund. Syftet med turnén var att
träffa barn och unga inom olika vårdformer
och att informera om deras rättigheter. På
varje ort bjöd de in till en fyra timmar lång
strukturerad workshop. Totalt kom man i
kontakt med cirka 200 barn och unga. En
rapport om materialet från turnén har
överlämnats till Socialdepartementet i
Finland.
Gunnar Elvin från Barnombudsmannen (BO),
som var en av föreläsarna på seminariet i
Södertälje, såg likheter mellan arbetet i
Finland och de gruppträffar som BO hade
med barn och ungdomar i Sverige under
2010. De mötena resulterade i BO:s rapport
”Bakom fasaden”. Generellt var intrycket att
barnens erfarenheter av familjehemsvård var
mer positiva än erfarenheterna av
institutionsvården. Ett intryck som Gunnar
Elvin har med sig från BO:s gruppträffar är
att de unga ofta känner att de bemöts med
negativa förväntningar från vuxna. Gunnar
Elvin menade att det finns en enkel fråga som
de unga vill få, men som sällan ställs. Det är
frågan ”Hur mår du?”. Jean Ann Kennedy,
vice ordförande i IFCO (International Foster
Care Organisation), och även ordförande i
IFCO:s ungdomssektion presenterade
olika internationella
nätverk för unga
inom
familjehemsvård:
www.Power4Youth.
net som vänder sig
direkt till unga i
samhällsvården, och
www.eurochild.org
som är ett nätverk
för olika
Jean Ann Kennedy från IFCO.
organisationer som
arbetar för barn och unga i Europa. Jean Ann
Kennedy underströk, som andra föredragshållare
under dagen, vikten av att barn och unga inte ses
som objekt i samhällsvården utan som
medverkande aktörer.
Seminariet i Södertälje var späckat med
spännande information om hur ungas röster om
samhällsvården kan komma fram. Men också hur
deras erfarenheter kan användes, vilket både ger
tillbaka en växande självkänsla samt hopp om en
förbättrad vård i familjehem och på institutioner
för unga i framtiden.
Synd bara att så få kom till Södertälje och
lyssnade... För de som kan läsa finska finns
mycket spännande information på Pesäpuus
hemsida, www.pesapuu.fi. På hemsidan finns
även kortfattad information på engelska.
Ulla Hynsjö, Göteborg
Ungas röster i familjehemsvården
Uppföljningsintervjuer med unga – möte för
nationellt nätverk
I slutet av mars samlades socionomer i syfte
utbyta erfarenheter och få ny inspiration
gällande arbetet med uppföljningsinterjuver
med unga som lämnat familjehemsvården.
Deltagarna kom från olika kommuner och
representerade flera områden inom
familjehemsvården.
Metodhandledare Monica Westberg och
metodutvecklare/handledare Kristian Tilander,
båda från Karlstad, har i olika sammanhang
under de senaste sju åren föreläst och
informerat om en intervjumetod med unga som
lämnat familjehemsvården. I Karlstad började
man göra sådana intervjuer redan 1999 och en
sammanställning av det arbetet finns i boken
”Att lära av fosterbarn – åtta års arbete med
intervjuer med före detta fosterbarn”. Boken är
utgiven av Allmänna Barnhuset 2010.
I andra kommuner har arbetet med
uppföljningsintervjuer kommit olika långt.
Avsikten med det nationella nätverket är att
inspirera varandra i intervjumetoden och att
hjälpa andra att komma igång. I Karlstad fanns
representanter med från åtta olika kommuner/
kommundelar. Det finns olika förutsättningar
för hur man kan arbeta med intervjumetoden.
Det är slående hur olika familjehemsvården
organiseras i landet, men också att
intervjumetoden kan anpassas till den
verklighet som råder i vars och ens kommun.
Till Karlstad kom också Elisabeth Hagborg,
handledare och filosofie magister i socialt
arbete, och berättade om hur man kan utforma
samtalsgrupper för familjehemsplacerade barn
och ungdomar. Grunden är samma modell som
den gruppverksamhet som finns sedan många år
Från Pesäpuus presentationsmaterial.
för exempelvis barn till missbrukare och barn med
psykiskt sjuka föräldrar. I Helsingborg kommer
grupper för familjehemsplacerade barn att starta
under hösten 2012.
För de som är intresserade av att komma i kontakt
med andra som arbetar med uppföljningsintervjuer
finns olika nätverk i landet som träffas för att
stötta och inspirera varandra:
För kommuner i Västsverige kontakta:
[email protected]
För kommuner i Stockholmstrakten kontakta:
[email protected]
För det nationella nätverket kontakta:
[email protected] eller
[email protected]
Ulla Hynsjö, Göteborg
Debatt
Kan man vara ”lite” religiös inom alla religiösa
inriktningar?
När vi väljer familjehem vill vi att det placerade
barnets föräldrar, syskon och släkt ska känna sig
hemma i familjehemmet. Det får inte vara för stora
skillnader i värderingar, politiska åsikter eller
religion. Vi som placerar barn har ett stort ansvar
när det gäller matchningen mellan barnet, dess
ursprungsfamilj och det föreslagna familjehemmet.
Det är vanligt att familjehemmen tillhör Svenska
kyrkan, men att de inte är så aktivt religiöst
utövande. Om barnet och dess familj är
medlemmar i samma samfund som familjehemmet
behöver det inte bli några problem.
I en del familjer, och därmed också i en del
familjehem, ber man bords- och aftonbön och
utövar sin religion mer aktivt. Då brukar vi fråga
barnets biologiska föräldrar om de har synpunkter
på att barnet kommer att få en religiös påverkan.
Ibland talar vi också med familjehemmet om att
inte påverka det placerade barnet med sin tro. Vad
är ett sådant löfte värt? Är det verkligen möjligt för
ett barn som bor i ett familjehem att stanna hemma
när alla andra går i kyrkan eller att inte knäppa
händerna när de andra ber sin bordsbön?
När det handlar om samfund som till exempel
Mormonkyrkan, Jehovas vittnen och Livets Ord
behöver vi veta vad det innebär att vara barn i
dessa familjer. Jehovas vittnen tillåter inte
blodtransfusioner och de har ett system där de
försöker lösa de flesta problem inom kyrkans ram
utan att söka hjälp utifrån. Kan dessa familjehem
leva upp till tankarna i BBIC om ett tredelat
föräldraskap: föräldrar, familjehem och
socialtjänst? Inom Mormonkyrkan är man emot sex
före äktenskapet och användning av alkohol eller
droger. I de samfund där mannen utses som
familjens självklara överhuvud blir frågan hur det
påverkar jämställdhet och flickors och pojkars
utveckling? Hur kommer sexualupplysningen att
ske i dessa familjer och hur kommer man att
bemöta en tonåring som har gjort sin sexdebut eller
har haschat? Och hur ser man på sexuella relationer
mellan samma kön?
När barn placeras i familjehem som tillhör mer
ovanliga samfund eller religiösa inriktningar, måste
vi fråga oss om det är tillräckligt att fråga barnets
föräldrar om de godkänner familjehemmets
religion. Vet vi själva tillräckligt för att kunna
förklara vad det kan komma att innebära för ett
barn som placeras där under en längre tid? Hur
mycket är ett samtycke till placeringen värt från en
förälder som för tillfället har så bristande
föräldraförmåga att barnet omhändertagits enligt
LVU? Eller från en psykiskt sjuk mamma som inte
själv är aktivt religiös och som inte har någon
djupare kunskap om andra religioner? Ibland
hoppas vi att familjehem som tillhör ovanliga
samfund är ”lite” religiösa. De lever ju som folk
gör mest, åtminstone när vi träffar dem. Men kan
man vara ”lite” religiös i exempelvis
Mormonkyrkan, Jehovas vittnen eller Livets Ord
utan att bli utesluten ur samfundet?
Jag anser att vi som beslutar om barns placeringar i
familjehem behöver lära oss mycket mer om olika
trossamfund och religiösa inriktningar för att kunna
informera sakligt och göra ansvarsfulla
bedömningar. Jag hoppas att fler känner igen sig i
dessa dilemman. Som vägledning har vi bland
annat Barnkonventionen och FN:s mänskliga
rättigheter samt BBIC:s utredningsmodell. Men vi
behöver mer kunskap. Jag hoppas fler vill dela med
sig av kunskaper och erfarenheter i detta ämne!
Inger Wolf Sandahl
FSF:s styrelse
Boktips
Familjehemsboken av Lisbeth Pipping
Lisbeth Pipping har skrivit en angelägen bok som
riktar sig till alla som är eller funderar på att bli
familjehemsföräldrar samt till alla som möter
placerade barn i sitt arbete. Hon vill ge en mer
rättvis bild av familjehem än den som oftast
förmedlas av media och säger: ” Jag vill att andra
ska se det jag har sett, hur viktiga familjehemmen
är och att de gör stor skillnad i de här barnens liv.
Omhändertagna barn måste få känna stolthet över
båda sina familjer. Ingen får ta det ifrån dem.”
att växa och känna tillit
handlar om åratals
arbete, envishet och att
visa kärlek utan att få
något tillbaka.
Berättelserna handlar
också om att stå ut med
desperation och att ha
ett oändligt tålamod och
förståelse.
Flera familjehemsföräldrar och placerade barn
berättar i boken om sina erfarenheter och sin
utveckling. Det gör också socialsekreterare och
ett av familjehemmens biologiska barn. De
placerade barnens föräldrars situation berörs
naturligtvis indirekt, men Lisbeth Pipping har
denna gång valt att lyfta fram familjehemmens
arbete och hur de har kunnat hjälpa sina placerade
barn i olika livssituationer. Berättelserna är djupt
gripande och kan inte lämna någon oberörd.
Det är inte underligt att en av
familjehemsföräldrarna utbrister: ”Vi blev
mörkrädda när vi såg annonser i tidningen där
de letade efter nya familjehem och där det stod
’Var finns alla bullbakande mammor?’ eller
’Var finns alla nässnytare?’.” Det är ett hån mot
oss familjehem. Om det bara handlade om
detta, att baka bullar eller snyta några näsor,
skulle ju vem som helst kunna bli familjehem.
Men att vara familjehem är att kunna leva i en
lång bergochdalbana.”
I boken behandlas också begreppet anknytning
och de inre arbetsmodeller som olika typer av
anknytning resulterar i. En undvikande
anknytning kan förklara varför en del barn har
svårt för närhet och att ta emot kärlek. De har inte
kunnat utveckla det trygga anknytningsmönster
som de flesta barn i stabila familjer gör. Många
placerade barn har blivit avvisade och besvikna
alltför många gånger eller bemötts ambivalent,
det vill säga ibland med stor kärlek och ibland
avvisande. Det kan ta flera år innan ett barn vågar
lita på familjehemmets kärlek. Det finns också
barn som blivit så gravt försummade att de
stannat i sin utveckling.
Berättelserna om hur de olika familjehemmen
gjort, tänkt och känt för att få sina placerade barn
En familjehemspappa berättar om en episod
efter att en placerad pojke bott hos dem i två år.
Under en promenad ber pojken att få svära för
en gång skull och säger sedan: ”Jag tror ta mig
fan att jag älskar dig!”.
Det var ett nöje att läsa boken som lyckats ta
upp så många olika aspekter kring
familjehemsvården och göra det på ett så
levande sätt.
Jag rekommenderar alla och särskilt
familjehemsföräldrar att läsa den!
Inger Wolf Sandahl,
Styrelsemedlem, FSF
Konferenser
Konferenser
30 maj – 1 juni: Familjehemsplaceringar. Ta del av ny forskning, framtida evidensbaserade
utredningar och nya idéer kring rekrytering av familjehem. För vidare information, se www.cku.se
12-14 september 2012: Goda livsvillkor för alla barn – barnavården som kompenserade
kraft. Nordiska Barnavårdskongressen är ett samarbete mellan de olika nordiska länderna.
Kongressen äger rum vart tredje år. På kongressen presenteras forskning och erfarenhetsbaserad
kunskap om socialt arbete med barn och ungdomar. För vidare information, se
www.allmannabarnhuset.se
8 oktober 2012: Utvecklingskriser i tonåren i allmänhet och tonårskriser i familjehem i
synnerhet. Föreläsning av Mats Herlin, psykolog och leg. psykoterapeut. Under dagen äger även
FSF:s årsmöte rum. För vidare information, se sista sidan eller på www.fsf.nu
FSF Styrelse
2011 – 2012
Lena Bervå, ordförande
[email protected]
Christina Claésson, sekreterare
[email protected]
Sonja Lind-Brolinson, kassör
sonja.lind-brolinon@haninge
Cecilia Moore, informationsgruppen
[email protected]
Katarina Möllerberg,
informationsgruppen
[email protected]
Ann Olaison, NOFCA-representant
[email protected]
Anitha Stjernström, Fif-representant
[email protected]
Gunilla Hallin Uthberg, FiF-representant
[email protected]
Inger Wolf Sandahl, informationsgruppen
[email protected]
För uppgifter om annonspriser i FSF-Journalen - kontakta
informationsgruppen
Föreningen Socionomer inom Familjehemsvården
Konferens och Årsmöte
FSF bjuder in till föreläsning och årsmöte
den 8 oktober i Stockholm. Under dagen
kommer även det årliga FSF-priset att
delas ut.
Föreläsning:
Utvecklingskriser i tonåren i allmänhet och tonårskriser i familjehem i synnerhet
Föreläsare
Mats Herlin är leg psykolog, leg psykoterapeut och handledare. Han har lång erfarenhet
av att arbeta med svårigheter som rör barn och ungdomars psykiska hälsa. Mats har i
sitt arbete mött många ungdomar, både inom BUP och då han arbetade på en
ungdomsmottagning och har också särskilt intresserat sig för ungdomar i familjehem.
Årsmöte:
Vill du lämna förslag på styrelsemedlem? Kontakta valberedningen:
[email protected]
[email protected]
FSF-Priset
Vill du föreslå någon som årets pristagare? Fram till den 1 augusti kan du lämna namn
och motivering till någon i FSF:s styrelse.
Plats och tid
Plats: Piperska Muren, Scheleegatan 14, Stockholm. Närmaste T-bana är Rådhuset.
Måndagen den 8 oktober 2012 klockan 9:30-16:15. Dagen börjar med kaffe och
registrering.
10:00 FSF:s ordförande Lena Bervå hälsar välkommen
10:15 Mats Herlin föreläser
12:00 Lunch
13:00 Mats Herlins föreläsning fortsätter
14:00 FSF-priset delas ut
15:15 Årsmöte
Anmälan:
Anmälan görs genom att du betalar in anmälningavgiften 800 kronor (medlemmar),
1 050 kronor (icke-medlemmar) på föreningens postgirokonto 467 42 64-9. Kaffe och
lunch ingår i avgiften. Uppge namn och arbetsplats när du gör din anmälan. Sista dag
för anmälan är 2012-09-10. Anmälan är bindande från detta datum. Uppge i samband
med anmälan om du behöver någon specialkost.
Föreningen Socionomer Inom Familjehemsvården org. nr: 802402-9798