Transcript Ladda ner (pdf)

Pingst.se
n Nyheter n reportage n Undervisning n Recensioner n krönikor n FOLK
NR 4 DEC 2013
”SE TANKEN” INSPIRERAR
TILL EXISTENTIELLA
SAMTAL OM FILM
PINGST UNG PRESENTERAR
RAPPORT OM JÄMSTÄLLDHETEN
I PINGSTRÖRELSEN
Tid för en
NY SÅNG
Samtal pågår om musiken i Pingst
HON VILL GE
BARN KUNSKAP
OM BIBELN
”jAG ÄR GLAD
VARJE MORGON
NÄR JAG VAKNAR
LEDARE
Pingst.se
medlemstidning för
pingströrelsen
redaktion
Ansv. utgivare
Redaktör
Layout
Medarbetare
Pelle Hörnmark
Ulrika Ramstrand
Pierre Eriksson
Birger Thureson
Gabriella Mellergårdh
Kerstin Klason
Daniel Röjås
Noomi Lind
Bo-Göran Leckström
Pontus Fridolfsson
Börje Dahlkvist
Torleif Svensson
Maria Levander
Jacob Ceder
Johanna LitsgårdLebourne
Magnus Ramstrand
Omslagsbild Andreas Skoog
Redaktionsråd Ulrika Wadskog
Maria Levander
Noomi Lind
Mattias Celinder
Roger Svanell
kontakta oss
Växel
Redaktör
E-post
Webbplats
Postadress
Besöksadress
Tryckeri
Produktion
08-608 96 00
08-619 25 39
ulrika.ramstrand@
pingst.se
www.pingst.se
Pingst – fria
församlingar
i samverkan
Pingst.se
Box 15144
167 15 Bromma
Gustavslundsvägen 18
167 51 Bromma
V-TAB,
Västerås
Pingst – fria
församlingar
i samverkan
annonser
För annonsering i tidningen kontakta
Ulrika Ramstrand
ulrika.ramstrand­@pingst.se
08-619 25 39
eller
Magnus Wahlström
[email protected]
08-619 25 46
Ordens betydelse
J
ag läste för ett tag sedan en bok om
organisationers kulturer. Forskaren
hade undersökt många organisationer
och hur de lyckades att nå sina målsättningar. Författaren konstaterade att de två
viktigaste sakerna som formar och skapar
miljön i ett sammanhang är vad man pratar
om och vilka relationer man har. Om samtalsämnena handlar om min egen förträfflighet och andras oförmåga så skapar det sämre
förutsättningar att skapa en kreativ miljö där
saker skapas och utvecklas. Om jag själv ställer mig utanför ett sammanhang med armarna i kors och bara blir en kritisk betraktare
och mumlar om min egen otillfredsställelse
så försvinner möjligheten att bidra till en
positiv utveckling.
Jag har tänkt på detta. Inte minst i den
senaste tidens debatter om medlemskap.
En fråga som skapat
stort engagemang
och en del frågetecken. Vi har mötts
som pastorer och
ledare för de större
församlingarna
i Sverige och
pratat.
Vi kommer att fortsätta samtalen i vår
januarikonferens. De viktigaste samtalen blir
förmodligen i de regionala samtalsdagarna
i februari och mars. Då inbjuder vi församlingsledare på bred front att ha raka och öppna samtal om församlingen, vem den är till
för och vem som kan vara med.
Min erfarenhet så här långt är att vi i
huvudsak är överens om synen på tro, dop
och medlemskap. Jag träffar ingen som har
övergett tron på Bibeln som auktoritet för
lära och liv. Jag träffar ingen som inte erkänner sin begränsning i att tolka och tillämpa
sin övertygelse i vår tid. Alla brottas, men
ingen avfaller från tron på, och strävan efter,
att leva så nära en nytestamentlig mönsterbild av församlingen som möjligt.
Därför skriver jag om kulturen i denna
ledare. Därför skriver jag om ordens och
relationernas betydelse för vårt sammanhang. Jesus, Paulus och Jakobs undervisning
i Bibeln om ordens betydelse är kristallklar.
Det vi säger har betydelse. Hur vi bemöter
varandra har betydelse.
Därför. Låt oss ha ett levande rakt och
öppet samtal om tro, dop och medlemskap.
Men låt oss inte förstöra miljön genom överdriven antagonism, självhävdelse och förringande av varandra. Jag avslutar denna ledare
med samma ord som jag skrev till våra pastorer i slutet av oktober.
ADRESSÄNDRING
Alla eventuella adres­s­ändringar
lämnas till din församling.
Församlingar som har frågor kan
vända sig till:
E-post [email protected]
Pingst.se ges ut av Sveriges pingst­
församlingar genom riksföreningen
Pingst – fria församlingar i samverkan
2
Till sist, systrar och bröder. Vi behöver varandra. Vår likhet är större än vår olikhet. Vår
kärlek och respekt för varandra kan fördjupas.
Vår tro kan flytta berg och djävulens portar
skall aldrig få makt över Guds församling.
pelle hörnmark
Föreståndare i Pingst
– fria församlingar i samverkan
Pingst.se nr 4 2013
INNEHÅLL
12
Praktik långt hemifrån
Natanael Log från Kumla
är en av årets PMU-praktikanter. Han befinner
sig i Tanzania och jobbar
med datorkurser och
IT-lösningar på Nkingasjukhuset.
8
Bibeln till barnen
Marina Andersson är Pingst ungs
barnkonsulent och drivs av visionen
att ge alla Sveriges barn kunskap
om Bibeln så att de själva kan läsa
och förstå den.
14
PMU lyfter funktionshindrade
Årets Barnes rätt-kampanj handlar
om funktionsnedsatta barn och
ungdomars rättigheter i Centralasien. Assat är en av dem som nu
vågar tro på framtiden.
Samtal om sång på gång
D
e flesta av oss som regelbundet besöker gudstjänster har
nog också ofta synpunkter på musiken och sången i de
samlingarna och inte alltid positiva sådana. Oavsett om vi hör
till dem som utövar det musikaliska eller är de som lyssnar.
Tyvärr blir väl de där samtalen där synpunkterna framförs sällan särskilt konstruktiva, utan mynnar oftast ut i diskussioner för
eller emot en viss genre eller ljudnivå.
Om du känner igen dig i detta hoppas jag att du också välkomnar Pingsts initiativ till att ta ett grepp på hela frågan om musik i
Pingströrelsen. En arbetsgrupp har till exempel tagit fram ett helt
nytt samtalsunderlag, med reflektionsunderlag och verktyg som
församlingar kan använda sig av för att komma någon vart kring
detta. Inte minst betonas vikten av att församlingsledare och musiker möts, delar visioner och samarbetar. Musik i församlingen står
på agendan under kommande pastorkonferens, på MÖT2014 och
också i Pingst Ledarutveckling. På nästa uppslag kan du läsa mer
om detta och på undervisningssidorna skriver Bo-Göran Leckström
om att det är tid för en ny sång.
I den här tidningen kan du också läsa om en alldeles färsk rapport om jämställdheten i Pingströrelsen i Sverige. Den har tagits
Pingst.se nr 4 2013
16
Greta gör författardebut
Greta Björklund ärvde sin farbror
Joel Erikssons brev som han
skickade från Kongo till Sverige
fram till hans mystiska död 1923.
Nu debuterar hon som författare
med hans historia.
24
Pris till dr Mukwege
I början av december fick dr Denis
Mukwege, överläkare vid Panzisjukhuset i Bukau i östra DR Kongo, ta
emot Right Livelihood-priset, också
kallat det alternativa Nobelpriset.
fram på initiativ av Pingst ung och kommer
troligen också att ge eko och processas i många
samlingar för pingstpastorer och andra pingstvänner framöver.
Till sist; vintermörkret må ligga djupt
över Sverige just nu, men ger du den här
tidningen en stund av din tid vågar jag
lova att dina dagar kan kännas ljusare.
Vad sägs till exempel om Greta Björklund, som 95 år gammal debuterar som
författare? Eller Jarmo Borg, som lämnat
ett mångårigt missbruk bakom sig och nu
vaknar glad över varje morgon han får?
Eller Marina Andersson som brinner för
att ge svenska barn kunskap om Bibeln? Eller
om vilka möjligheter det finns för unga
människor att göra volontärinsatser i andra
länder genom PMU:s praktikantprogram?
ULRIKA RAMSTRAND
3
SVERIGE
Samtal pågår –
om musiken i Pingst
Vad vill vi med musiken i
landets pingstförsamlingar?
Vem tar ansvar för den? Och
hur kan musiken vandra med
förkunnelsen och bli kulturskapande?
Det är frågor som en grupp
pastorer och musikintresserade samlats kring under
ledning av och på initiativ av
Ingrid Svanell, verksamhetsansvarig för Pingst församling, och Pelle Hörnmark,
föreståndare för Pingst.
Och nu förs frågorna vidare
till Pingst Pastor, Pingst
Ledarutveckling, MÖT-konferensen och in i ALT och andra
utbildningar.
– Vi har tittat på hur musiklivet och ansvarsfrågorna ser ut
och funderat kring hur vi kan
hjälpa musikledare, mötesledare
och pastorer att hitta varandra
på ett bättre sätt, säger Ingrid
Svanell. Musiken är viktig i våra
församlingar och en komponent
i att lyckas med vårt uppdrag
och därför ser vi värdet i att driva de här frågorna.
– Jag är väldigt, väldigt glad
för att det här samtalet har kommit igång. Musiken är en så vik-
tig del av
vår identitet som
pingströrelse och
innefattar en så
stor del
av
våra
gudstjänster, Anne-Jorid Agnell.
säger
Anne-Jorid Agnell, pastor i
Smyrna, Göteborg.
– Vi lägger mycket tryck på
vem, vad och hur vi predikar,
men musiken är ofta något som
bara ska lösas. De som predikar
är oftast avlönade, men musikerna ofta ideella utövare och
ingår väldigt sällan i församlingsledningen.
Mer genomtänkt
Men med enkla medel kan
den musik och sång vi presenterar bli mer genomtänkt och ge
mer kraft till det vi vill uppnå,
både inåt och utåt, menar hon
och betonar då vikten av tätare
band mellan församlingsledning
och musiker.
– Det finns så mycket gott att
förlösa. Om vi investerar lite tid
på att tala oss samman om vad
vi vill att gudstjänsten ska förmedla som helhet, så har vi vunnit mycket. Vår arbetsgrupp vill
inte ge något facit för hur musiken ska låta, eller vilka musikstilar som ska användas, men det
är viktigt att vi pratar om vad vi
vill förmedla med den musik vi
använder.
Nytt arbetsmaterial
Samtalet i arbetsgruppen har
nu mynnat ut i ett arbetsmaterial kring Musik i Pingströrelsen
med målsättningen att församlingsledare och musiker tillsammans ska få ett genomreflekterat
synsätt kring musikens roll i att
förverkliga församlingens uppdrag.
I materialet konstateras att
pingströrelsen är ett sjungande
folk, att tro föder sång och att
sång föder ny tro, liksom att
musiken är en av de allra viktigaste evangelisterna för att
förmedla evangeliet till familj,
grannar och vänner.
Tre olika perspektiv på sången
anläggs, dess teologi, funktion
och kultur. Det vill säga innehållet i sångerna, vilken typ av sång
som betonas och vilka musiksti-
musik och tro. Ett nytt arbetsmaterial
lar och sätt att sjunga och uppträda som används.
Funderat över redskap
Viktigt i samtalen har också
varit att fundera kring vilket stöd
pastorer och kreatörer behöver
för att kunna samtala med varandra utifrån teologi, funktion
och kultur och hur församlingarna kan få redskap för att uppmuntra och utbilda kreativa personer och leda kreativa processer.
Även dessa frågeställningar tas
upp i materialet, som nu närmast
kommer att presenteras under
Pingst Pastor-konferensen.
MÖT kombinerar musik
I mars 2014 inbjuder Smyrnaförsamlingen i Göteborg och
Pingst ännu en gång till konferens med fokus på musiken,
MÖT 2014.
M står för musik, Ö för
överlåtelse och T för tro och
förhoppningen är att inte bara
musiker ska vilja delta, utan
också pastorer och andra
församlingsarbetare.
Frågor kring musikens roll i församlingen är inte precis något
nytt under solen. Men icke desto
mindre högaktuella (se exem4
pelvis artikel här intill om de
samtal som pågår just nu).
– Jag ser musiken i församlingen som en ledningsfråga,
säger värdpastorn Urban Ringbäck, och fortsätter:
– Idag lämnas ofta ansvaret
över på oerfarna ungdomar.
Brett deltagande
Bland annat därför välkomnar arrangörerna ett bredare
deltagande än enbart musiker,
som exempelvis pastorer, gudstjänstplanerare etcetera.
På hemsidan www.möt.
info står bland annat följande
prog­ramförklaring: ”Genuin
Tro föder musik. Den kristna
församlingen är ett musikens
BB. Det finns en enorm kraft
gömd i relationen Musik och
Tro. Den behöver förlösas på
nytt och på nytt igen. Med
den visionen har vi format en
mötesplats: MÖT.”
I arbetsgruppen inför konferensen ingår Samuel Hector,
Urban Ringbäck, Anne-Jorid
Ahgnell, Josefina Gniste, Malin
Nyström, Matilda Samuelson
och Sören Runsteen. De fyra
förstnämnda hör också till de
medverkande i konferensen.
Andra som är klara är Sam
Wohlin, Anders Ahlenius, BoGöran Leckström, Bo Järpehag,
Pingst.se nr 4 2013
Dalkarlså startar
lovsångslinje
Från och med höstterminen
2014 kommer Dalkarlså
folkhögskola att erbjuda en
lovsångslinje med Bo Järpehag som ansvarig lärare.
– Vi vill erbjuda en kreativ
miljö för människor som vill
utvecklas både musikaliskt
och andligt, säger han.
kring musik i Pingströrelsen har tagits fram under hösten.
– En
viktig sak
är att vi
valt
att
inte bara
samtala
om och
fokusera
på musiken, utan
att föra
Ingrid Svanell.
in musikfrågorna i ett samtal som också
handlar om församlingskultur
och gudstjänstliv, säger Ingrid
Svanell.
I samtalsgruppen har, för-
utom Ingrid Svanell och Pelle
Hörnmark, också Bo-Göran
Leckström, Jönköping, Samuel Hector, Stockholm, Josefina Gniste, Trollhättan, Urban
Ringbäck, Göteborg, Anne-Jorid
Ahgnell, Göteborg, Sören Runsteen, Göteborg, och Annika
Bjurling, Uppsala, ingått.
ULRIKA RAMSTRAND
Tips: På sidorna 22–23 i den
här tidningen skriver Bo-Göran
Leckström undervisning om
musikens roll och uppgift i församlingen.
och tro
Ole Börud och David André
Östby.
”Tryck i omgörningen”
MÖT är sprunget ur en
omformning av den tidigare
Sång- och Musikkonferensen.
– Jag tycker vi fått ett bra
tryck med oss i omgörningen,
säger Urban Ringbäck, och jag
ser att vi möts väldigt mycket
bredare än tidigare, både vad
gäller deltagande från Sverige
och Skandinavien.
Konferensen inleds den 7 mars
på eftermiddagen och avslutas i
Pingst.se nr 4 2013
foto: maria levander
och med förmiddagsgudstjänsten
den 9 mars. Anmälningsmöjligheter och mer information finns
på www.möt.info
MÖT innehåller fler storsamlingar än den tidigare sång- och
musikkonferensen kring ämnen
som på olika sätt berör musik,
överlåtelse och tro. Och rymmer
också samtalsgrupper, där deltagarna får utbyta tankar kring
aktuella ämnen. Den populära
öppna scenen finns även kvar,
liksom möjligheten att sjunga i
en stor konferenskör.
Ulrika Ramstrand
Bo Järpehag är ett känt namn
bland dem som är engagerade
i och utövare av både församlingssång och lovsång. Han har
skrivit mångal sånger tillsammans med sin fru Elsa, bland
annat På dig min Gud förtröstar jag, Du omsluter mig på alla
sidor och Bara du är Gud.
– 
Jag var tonåring på
70-talet och drabbades av
Jesusväckelsen och den karismatiska rörelsen, berättar han.
Ända sedan början av
80-talet har engagemanget
kring lovsång varit hans liv
skulle man kunna säga. I
många år var han anställd i
församlingen Livets ord i Uppsala i en tjänst med betoning
på musik, men han undervisade även emellanåt om lovsång
på bibelskolan.
Skriver tv-musik
Sedan två år tillbaka arbetar
han i sin studio hemma med
att skriva musik till olika tvprogram, till exempel Sommar
med Ernst. Dessutom reser
han en hel del i olika församlingar och undervisar i frågor
kring lovsång.
Och till hösten kommer
han att pendla från hemmet
utanför Uppsala till Dalkarlså
folkhögskola utanför Umeå två
dagar i veckan för att fungera
som ansvarig lärare på den alldeles nya lovsångslinjen.
– Med den här linjen vill vi
fånga upp dem som vill tjäna
Gud med sång och musik.
Det handlar om att utvecklas musikaliskt och ta vara på
sin kreativitet likaväl som att
utvecklas i sin relation med
Gud och i sitt tjänande i församlingen.
leder. Bo Järpehag blir ansvarig lärare för Lovsångslinjen.
– 
Vi vill ge unga människor byggstenar som ligger
djupare än den för tillfället
rådande kulturen. Att tränga
in i själva lovsångens väsen, så
att man utifrån det kan vara
både modern och nyskapande,
samt bevandrad och förankrad
i Guds församlings lovsång
genom tiderna.
Bo Järpehag betonar flera
gånger hur viktigt det är att
Lovsångslinjen blir en kreativ
och skapande miljö. Men han
betonar minst lika mycket vikten av att deltagarna får möjlighet att fördjupa sig i Ordet och
lära känna den helige Ande.
– Vi vill hjälpa dem att hitta
skatterna och att utveckla sina
herdehjärtan så att de kan få
människor, både unga och
gamla, att mötas i lovsång.
Stor erfarenhet
Bosse är glad över det lärarteam som kommer att arbeta
tillsammans med honom på
Lovsångslinjen. Det handlar
om lärare med stor erfarenhet,
som själva varit en del av lovsångens utveckling i vårt land,
som har stor kärlek till Guds
församling och länge fungerat
i olika sammanhang som andliga fäder och mentorer.
– 
De lever med dagens
moderna lovsång, men har
genom sin vandring med Gud
samlat på sig en visdom som är
ovärderlig för en ny generation
av sångare och musiker som
vill tjäna Gud med sina gåvor.
ULRIKA RAMSTRAND
5
SVERIGE
Ny rapport om
jämställdhet i Pingst
Nu är den klar. Pingst ungs
jämställdhetsrapport, som
presenterar en bild av hur det
står till med jämställdheten i
svensk pingströrelse år 2013.
Den visar att en klar majoritet
tycker att det är en fråga som
behöver jobbas mer med, men
också att det finns de som
tycker det är bra som det är.
vänners svar på nfu-enkäter
(nfu = Naturlig församlingsutveckling) kring ledarskap och
från djupintervjuer med åtta
kvinnor, där sex valt att sluta i
församlingstjänst och att ställa
upp anonymt. Litteraturstudier
av olika slag har också ingått i
arbetet.
Pingst ung fick både på förra
årets och årets Rådslag propåer
om att intensifiera arbetet med
frågor kring jämställdhet.
– 
Vi tycker det är viktigt,
säger Edward Sköllerfalk, verksamhetsansvarig för Pingst ung.
Vi ser det som en fråga som är
engagerande och angelägen att
titta närmare på och också i
högsta grad en tillväxtfråga. En
större mångfald skapar en plattform för tillväxt, menar vi.
– Vi har också sett att antalet
kvinnor minskar ju högre upp
man kommer i hierarkin, säger
Edward Sköllerfalk.
Enkäten med Pingst Pastormedlemmar ger en tydlig indikation om att jämställdhetsfrågorna anses viktiga. Hela
90 procent svarar att det är en
mycket viktig fråga och omkring
60 procent svarar att det är en
fråga som Pingst behöver jobba
mer med. Bara 15 procent tycker
att det är okej som det är och att
inget behöver göras.
Något som självklart ger råg
i ryggen åt Pingst ungs planer
på att använda rapporten som
utgångspunkt för seminarier
kring de här frågorna under olika samlingar som Pingst Pastor,
Nyhem och Lappis, under nästa
år.
– Vi behöver tänka praktiskt
kring åtgärder för att komma
tillrätta med detta, säger Edward
Sköllerfalk. Vi behöver in i kärnan i rörelsen för att motverka
symtomen.
Goda förhoppningar finns
också om att Ungdomsstyrelsen
ska bevilja medel även för nästa
år för att fortsätta arbetet kring
de jämstäldhet.
På uppdrag av Pingst ung
Rapporten, som presenterades för Pingst ungs styrelse i
förra veckan, har gjorts av pastor Anethe Carlson och konsult
Jenny Bergh. De har arbetat på
uppdrag av Pingst ung under
det här året och med medel som
Ungdomsstyrelsen beviljat.
Siktet har varit inställt på att
titta på hur det ser ut i församlingarna och i centrala styrelser
och styrgrupper, fördelningen
mellan kvinnor och män i de stora konferenserna, och också titta
närmare på varför många kvinnor väljer att sluta i församlingstjänst när de kommer upp i åren.
Materialet de analyserat kommer från en enkät, som gick ut
till alla som ingår i nätverket
Pingst Pastor, och som besvarades av drygt 300 personer, från
analyser av drygt 2 000 pingst6
”Mycket viktig fråga”
Få kvinnor i styrelser
Genomgången av representationen i Pingsts olika styrelser
och styrgrupper visar på att det
generellt fortfarande står dåligt
till med kvinnorepresentationen, även om det i dag finns
kvinnor i alla styrelser utom
i Pingst förvaltnings styrelse.
Pingst Socialt, Pingst ung och
Dalkarlså folkhögskola är de
Edward Sköllerfalk, Anethe Carlson och Jenny Bergh.
enda som kan visa på balans
mellan könen i styrelsen.
”En evangelisk fråga”
Anethe Carlson, verksam som
föreståndare i Skärgårdskyrkan
på Värmdö utanför Stockholm,
menar att om vi inte tar tag i
jämställdhetsfrågan så kommer
det på sikt att få konsekvenser
för tillväxten.
– Jag tror det är en kraft som
går oss förbi om vi inte kommer
tillrätta med detta här. Därför
tycker jag det är dags att göra
jämställdheten till en evangelisk
fråga.
– Vi kan inte vinna människor om vi inte ser att det här i
grunden handlar om evangeliets
fulla kraft till upprättelse. För
mig är det här en fråga om korset, inte om kvinnor och män
egentligen.
Hon konstaterar att rapporten visar att det inte längre är
teologiska eller ideologiska problem som hindrar kvinnor att nå
sin fulla potential, utan att det
snarare är fråga om ett normativt problem.
– Normen för en ledare är
att det är en man. En vit, hyfsat
ung man, säger hon, och gissar att samma bild skulle träda
fram om de valt att fokusera på
invandrare eller ålder i stället för
kön.
Behöver få upp ögonen
– Norm och normkritiskt tänkande är något som de som sitter i ledande positioner behöver
ha kunskap om, om man vill
ändra på det här, säger Jenny
Bergh, verksam som konsult.
Vi behöver alla få upp ögonen
för hur det ser ut, både män
Pingst.se nr 4 2013
Redo för en
utmaning?
Pingst ung utmanar alla
ungdomsarbeten i Pingstsverige att ansluta sig till
kampanjen #Ready14”
under tre januarifredagar.
Tanken är att samma saker
ska ske samtidigt på olika
platser runt om i Sverige.
Kampanjen sammanlänkas
med nyårskonferensen Unite
och utgör ett gensvar på konferensens utmaningar.
Den första fredagen, 17
januari, har fått temat ready
och är tänkt att handla om
Kristus och församlingen och
om utmaningen att vara redo
för tjänst i en tid som handlar
om narcissism och självupptagenhet. Pingst ung vill medverka till att unga människor
blir mer producenter än konsumenter.
Den andra fredagen, 24
januari, har temat steady och
handlar om bön och tillbedjan.
– Vi tror att det finns en
kraft i de ord som vi gemensamt ber och talar ut och därför kommer vi skicka med en
skriven bön, säger Edward
Sköllerfalk, verksamhetsansvarig på Pingst ung.
Skapa samhörighet
och kvinnor. Men de som innehar inflytande och möjlighet att
påverka behöver ta ett större
ansvar i dessa frågor visar den
forskning vi studerat.
Samma stöd som män
Hon säger att det som överraskat mest i undersökningsresultatet är att de teologiska frågorna inte hade större betydelse.
Men, precis i många andra
sammanhang i samhället i stort,
konstaterar hon, så får ändå inte
kvinnor med ledarförmåga samma stöd och uppbackning som
män.
– Något vi ser tydliga tenPingst.se nr 4 2013
denser på i svaren från Naturlig
församlingsutvecklings församlingsprofiler, vilket även bekräftas i enkäten och djupintervjuerna, säger hon. Kvinnorna
ger genomgående ett mer negativt svar än männen på hur de
bekräftas i sin församling.
Människors lika värde
Hon konstaterar att det inte
minst därför är viktigt att verkligen stå för korset och evangeliet
och alla människors lika värde
annars misslyckas vi i det som är
kärnan av det vi tror på.
– Vi kan inte fortsätta att inte
använda de resurser som finns
hos hälften av befolkningen,
säger hon.
Fråga om makt
Men, både hon och Anethe,
ser också att detta är en fråga om
makt.
Kvinnor, som ägnar sig åt
exempelvis administration och
omsorg, håller sig till den kvinnliga normen, och upplever sällan
problem. Men om man vill vara
med och bestämma, då blir det
svårare.
– För om kvinnor tar sig makt
leder det ju till att männen får
mindre, säger Anethe Carlson.
ULRIKA RAMSTRAND
Tredje fredagen, 31 januari,
har temat go och ska vara både
praktisk och handlingskraftig
och användas till att presentera evangelium för nya människor på olika sätt, exempelvis
genom en festkväll med mat,
ett kreativt ungdomsmöte
eller ett sportevent.
– Vi vill skapa en känsla av
samhörighet oavsett om man
befinner sig i ett stort eller
litet sammanhang och vi tror
att det kan ske nåt stort i vårt
land när vi lokalt, regionalt
och nationellt talar om samma sak, ber samma bön och
lovsjunger samma Gud under
samma kvällar, säger Edward
Sköllerfalk.
Förhandsinformation har
getts via Pingst ungs galor
i somras samt på nätverkssamlingarna nu i höst, men
mer info finns på pingst ungs
hemsida www.pingstung.se.
7
SVERIGE
”Barn behöver
bibelkunskap”
Ge alla Sveriges barn bibelkunskap så att de själva
kan läsa och förstå. Det är
visionen som driver Pingst
Ungs barnkonsulent Marina
Andersson.
Man får en slags känsla av
urkraft när man möter Marina
Andersson. Efter tolv år som
barnpastor i Pingstförsamlingen
Jönköping där hon var med om
att bygga upp ett teologiskt och
praktiskt tänk för kristen barnverksamhet flyttade familjen
till Gränna, och Marina blev
en vanlig, engagerad mamma i
stadens lilla pingstförsamling.
Där fanns ingen barnverksamhet – alls – så Marina började
bygga i det lilla, utan stora resurser att tillgå. I dag, tre år senare
har Gränna Pingstförsamling
en söndagsskola med ett 30-tal
barn.
Marina har blivit skolpastor
i Gränna, har morgondandakter för eleverna, pratar på skolavslutningen och tar emot när
man som skola vill komma på
besök i kyrkan. Jo, för det gör
man fortfarande i Gränna och
på många andra håll i landet.
Marina är ledsen över det negativa fokus som debatten har fått
om samarbetet mellan kyrka och
skola. Hon pratar hellre möjligheter: ”Läs på i läroplanen, bygg
relation med skolledningen och
samarbeta.”
Jobbar i hela Sverige
Nu har också Marina Andersson fått en projektanställning
som barnkonsulent inom Pingst
Ung vilket innebär att hon har
hela Sverige som sitt arbetsfält.
Hon håller kontakten med regionledare, besöker församlingar
och ger dem praktiskt stöd i att
utveckla sin barn- och familjeverksamhet.
Marina vill hjälpa församlingarna att tänka ur ett barnper8
Barn gillar kunskap! Att känna till 35 bibelpersoner och kunna placera dem på sin Bingo-bricka är coolt, menar Marina. Leva Livets
Bibelbingo är det som barnen uppskattar allra mest i söndagsskolan.
FOTO: PRIVAT
spektiv, för det är ingen självklarhet menar hon.
– Inom pingst har vi varit väldigt duktiga på att jobba med
barn. Vi har ett starkt barnperspektiv i historien. Jag tänker
på Dagenhusets barn- och ungdomsavdelning som producerade enormt mycket material
under 70- och 80-talet. Det var
prioriterade toppfrågor, bokklubbar, söndagsskolematerial,
konferenser och ledartidningar,
säger Marina.
Tagit det för självklart
Men någonstans blev det prioriterade vardag.
– Och när saker blir naturligt
är det ingen som vakar över frågorna. Vi har tagit det för självklart att folk kan det här, vi har
missat ledarutbildningen och
det har gjort att vi levt kvar med
gamla verktyg – som har fungerat, men vi har inte utbildat
ledare att använda dem på rätt
sätt, säger Marina.
Hon upplever att församlingar många gånger tar barnverksamheten för given. Att det är
något man ”ska ha” men det får
inte kosta.
– 
Kvalitén och kraften har
blivit lägre och lägre och till slut
utmanas inte den som är duktig.
Viljan finns, men handlingskraften saknas.
Och det är här visionen bränner till. Marina kliver upp från
soffan och börjar måla upp en
osynlig bild på vardagsrumsväggen. Det handlar om kärleken
till Bibeln. Att väcka barnens
lust och nyfikenhet att läsa Guds
ord. Stärka bibelkunskapen – i
hela landet. Marina coachar
barnledare, pastorer, föräldrar
och barnråd. Visar hur Leva
Livet kan bli ett praktiskt verktyg i barnledarnas händer.
Ny Bibel för mellanstadiet
Leva Livet växer hela tiden.
Under 2014 kommer en ny Bibel
att lanseras för mellanstadiet.
Alla porträtt av bibliska personer som finns med i Leva Livet
kommer också att finnas med i
Bibeln. Och varje bibelbok får
en introduktion som är speciellt
skriven för mellanstadieåldern.
Själva bibelöversättningen som
används är ”Handbok för livet”.
– Vi måste hjälpa barnen att
förstå hur Bibeln är uppbyggd,
engagerad. Skolpastor, aktiv mamma o
att den består av flera böcker
som man inte behöver läsa i ordning. Att det handlar om Israels
historia, Jesu liv, relationsundervisning och mission. Vi måste
ge dem bibelkunskap så att de
själva kan läsa och förstå Bibeln,
säger Marina.
Hon berättar hur hon som
barnpastor i Jönköping satt och
grät efter bibelutdelningen i kyrkan eftersom man ”delade ut
Biblar som barnen inte kommer
att läsa”.
– Och jag kan inte bara se på
längre. Barn lever i dag. De måste få redskap som de kan använda i dag, så att Bibeln inte ligger
där och inte blir läst. Det är vår
Pingst.se nr 4 2013
Resa för ökat
missionsintresse
bland unga
I oktober 2014 arrangerar
Pingst, PMU, Ibra och
Pingst ung en resa för ungdomspastorer till Egypten
och Etiopien. Resan är ett
led i satsningen på att öka
intresset för mission bland
unga.
och Pingst Ungs nya barnkonsulent. Marina Andersson vill ta Bibeln till alla Sveriges barn. allra viktigaste uppgift, att hjälpa
barnen komma igång och läsa
Bibeln och förstå att den hjälper
oss i livet.
Det är lätt att vi hamnar i
diket av att ”det ska vara kul” att
gå i kyrkan. Och här är Marina
supertydlig:
– Vi är fel ute! Att få kunskap,
det gillar barn. Att komma till
level 17 i ett spel, det är coolt.
Att kunna 35 bibelpersoner, det
är coolt!
Missionsbefallningen handlar
om att göra alla människor till
lärjungar, ”lär dem att hålla alla
de bud jag har gett er” sa Jesus.
– Och det ska vi göra, på ett
attraktivt sätt som ger mersmak.
Pingst.se nr 4 2013
Flera nyheter är på gång inom
ramen för Leva Livet. Boken ”På
riktigt” där barn och ungdomar
ger sina egna vittnesbörd om
hur de har upplevt Gud.
Till det läggs teologiska
reflektioner utifrån teman som
”Gud, jag och andra. Den stora
räddningen – därför firar vi jul
och påsk.”. Boken släpptes nu i
november.
Sprids i alla samfund
Visserligen jobbar Marina för
Pingst Ung, men Leva Livet når
ut mycket bredare. Materialet
sprids i alla samfund, och den
ekumeniska barnledarkonferensen i Jönköping i våras var ett
FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH
viktigt avstamp för ett brett samarbete i kyrksverige. I mars 2015
är det dags igen för en gemensam konferens.
– Det här är en nationell fråga
för hela kyrkan – hur vi ska nå
Sverige.
Gabriella Mellergårdh
Fotnot: Leva Livet är ett söndagsskolmaterial som tagits
fram i samarbete mellan Pingst
ung och Jönköping Pingst och
som i dag används i mer än 500
församlingar runt om i landet.
Läroplanen löper över tre år och
går igenom Bibeln tematiskt:
Israels historia, Jesu liv, relationer och mission.
Under resan kommer deltagarna att få möta troende
i de båda länderna och lära
känna dem i deras hemmiljö
och arbete och de villkor de
arbetar under.
Förhoppningen är att det
inte bara ska bli en resa till
två länder långt bort från
Sverige utan också en inre
resa, där hjärtan väcks för
att vara med och kämpa för
frihet, upprättelse och försoning.
Varje resenär utmanas att
innan resan reflektera över
sin egen relation till missionsuppdraget, sin församlings missionsarbete och
tillsammans med sitt missionsråd söka vägar framåt
för yngre att engageras i missionsuppdraget.
Resan äger rum mellan
6 och 16 oktober 2014 och
det finns plats för 42 pastorer. Pelle Hörnmark, Jacob
Frankner, Niclas Lindgren,
Pontus Fridolfsson och
Annelie Lennartsson är några
av dem som ingår i reseledningen.
Mer information och
anmälningsmöjligheter finns
på www.pingstung.se
Samtal om dop
och medlemskap
n I början av nästa år kom-
mer regionala pastorsdagar att hållas i Stockholm, 8
februari, Umeå, 22 februari
och i Jönköping den 1 mars,
då frågor kring dop och medlemskap kommer att samtalas om och studeras på olika
sätt. Detta med anledning av
den debatt som under hösten
förts i tidningar och bloggosfären omkring detta.
9
SVERIGE
”Låt oss aldrig glömma dem,
som Gud aldrig glömmer”
Craig Johnson om att nå barn och familjer med särskilda behov
– Om det inte vore för församlingen och Kristi kropp skulle
vi familjer som har barn med
särskilda behov inte orka.
Det säger den amerikanske pastorn och ledaren för
Champions Club i Lakewood
Church i Texas. I början av
nästa år återkommer han till
Sverige för att tala om möjligheterna att nå en onådd grupp
människor med kärlekens och
hoppets budskap.
Craig Johnson, pastor från Lakewood Church i Texas USA och
med rötter i Sverige några generationer bakåt, var gästtalare på
årets Rådslag och får nu alltså
chansen att återvända till Sverige,
närmare bestämt till Värnamo
första helgen i mars.
Han har startat och leder ett
arbete kallat Champions Club,
som handlar om att nå barn med
särskilda behov och deras familjer. Arbetet är sprunget ur hans
egna erfarenheter som pappa till
Connor, som är autistisk.
– När vi når de allra minsta ger
Gud oss som församlingar möjlighet att vara budbärare av Guds
hopp.
Enbart i USA beräknas 30 miljoner familjer ha ett barn med
olika diagnoser. I Sverige handlar det om åtminstone 125 000
familjer.
Satsa på familjer
Craig Johnson menar att kyrkorna har potential att växa om
man satsar på att nå den här
gruppen. Det handlar om familjer, som är trötta, tyngda och
som ofta väljer att stanna hemma
i stället för att gå till kyrkan, på
restaurangen, till en middag.
– Jag vet hur det är, säger Craig
Johnson. Jag är en av de föräldrarna som har ett barn som inte
kan gå ut att leka, inte vet hur
man samspelar, får utbrott när
ingen förstår vad han egentligen
10
snart tillbaka. Craig Johnson, t h, var gästtalare på årets Rådslag och tolkades då av Ulrik Josefsson.
I början av mars återvänder han till Sverige, närmare bestämt till Värnamo. FOTO: ANDERS HÄLLZON
vill uttrycka. Vi bär bördor tunga
som kylskåp och väljer ofta att
dra oss undan.
Närmar sig det viktiga
Men, om församlingen får upp
ögonen för den här gruppen och
ser den som en utmaning så börjar man närma sig det riktigt viktiga, menar Craig Johnson.
– Att nå de allra minsta har
med Guds hjärta att göra. Låt oss
aldrig glömma dem, som Gud
aldrig glömmer.
Men, det behövs förstås mer
konkreta insatser än god vilja.
Det handlar om att se familjerna,
lyfta dem från vardagen, ge dem
möjlighet att få syn på Guds nåd
och kraft att orka och se att det
finns en mening också med deras
barn och deras liv.
– Ni kommer att börja se på
er församling och verksamhet på
ett annat sätt om ni går in i detta,
menar han.
– Men, inse att det inte är
särskilda behov vi möter, utan
människor. Riktiga människor
med riktiga behov. Vi kan börja
med att ställa oss frågan vem vi
kan visa extraordinär nåd idag.
I den situation han och familjen står i med en son, som inte
kan uttrycka det han känner och
inte förklara sig, har Craig upplevt Gud tala och säga att hans
barn inte är en börda utan en
gåva och att Connors liv ska bli
till välsignelse för många.
– Guds välbehag kommer att
spridas över hela församlingen
när vi verkligen börjar se dessa
minsta. När vi ser dem i ögonen
så ser vi in i Jesu ögon.
Champions club handlar inte
bara om att erbjuda barnpassning under gudstjänsttid, utan
också om att bidra till barnens
utveckling på alla plan, motoriskt, språkligt, socialt etcetera.
Det senare sådant som vi i Sverige får tillgång till på annat sätt
än i USA. Men det hindrar ju inte
att också församlingar här kan
erbjuda avlastning och stöd.
Behöver hopp
– De här familjerna behöver
hopp. När vi rör vid människors
hjärtan och behov då blir vittnesbördet kärlek och de förstår att
vi har mer att erbjuda än en religion, menar Craig Johnson och
hävdar att de församlingar som
inser detta och börjar engagera
sig i de här frågorna kommer
att börja se på församlingen och
verksamheten på ett nytt sätt och
få se mirakel hända.
ULRIKA RAMSTRAND
Ledardag med Craig Johnson
n Pingstförsamlingen Arken i Värnamo har bjudit in sina ledare
till en utbildningsdag med Craig Johnson den första mars 2014.
Temat är ”Älskad och respekterad.” Pingst fyller på och erbjuder
människor från hela landet med intresse för att stötta familjer,
som har barn med särskilda behov, att också vara med. Det kostar
100 kronor att delta och föranmälan krävs till Arken i Värnamo.
Pingst.se nr 4 2013
Pingstappen
uppdaterad
samtalsstartare. Torbjörn Stolpe och Carl-Johan Freed har tillsammans tagit fram materialet ”Se
tanken”, som ger stöd till existentiella samtal kring sju långfilmer. FOTO: johanna litsgård lebourne
Se en film och prata tro
En film eller ett filmklipp är
ett bra redskap för att sätta
igång samtal omkring existentiella frågor och trons insida.
Det menar Carl-Johan Freed,
som genom ett samarbete
mellan Kaggeholms folkhögskola och studieförbundet
Bilda gett ut materialet ”Se
tanken”, som vill stimulera
till just sådana diskussioner.
Materialet ”Se tanken” handlar
om hur man kan använda film,
som start för samtal omkring
livsfrågor och tro. Det är tänkt
att kunna användas i smågrupper som Alpha, konfirmationsundervisning, ungdomsgrupper,
bönegrupper etcetera. Men konceptet fungerar även om en kyrka till exempel vill ordna någon
typ av livsfrågekvällar, menar
upphovsmannen.
Carl-Johan Freed har EFK/
SAM-bakgrund och är nu
verksam som pastor i Skarpnäckskyrkan i Storstockholm,
men växte upp i en sekulariserad svenskkyrklig familj. Som
19-åring kom han till Kalifornien som au pair och där i USA
hittade han också en personlig
tro på Gud.
– Kultur hade alltid varit viktigt för mig och en anledning
Pingst.se nr 4 2013
till att diskutera livsfrågor med
mina vänner utifrån det jag sett
och hört.
Den inställningen har han
haft med sig genom livet och
genom åren engagerat sig mycket i mötet mellan den kristna
tron och kyrkan och filmen och
till exempel skrivit om film i tidningen Dagen.
– 
Film är ett starkt medium för att bearbeta livsfrågor,
menar han, och väldigt många
filmer berör värderingsfrågor på
det ena eller andra sättet.
”Nästan alla kollar på film”
Han konstaterar att frikyrkligheten historiskt haft problem
med rörlig film och förväxlat
mediet med innehållet. Men nu
är nu, och numera kollar i princip alla människor på film, inte
minst unga människor, och det
är det han utgår från.
Han berättar att han haft ett
jättestort manusmaterial och
burit på en tanke om att kunna
skriva Den stora boken om film
och kristen tro i Sverige, men
att detta nu landet i ett enklare
material, det vill säga ”Se tanken”. Han har fått hjälp av Kaggeholmsläraren Torbjörn Stolpe
att redigera och koncentrera
materialet och Kaggeholm och
Bilda samarbetar kring utgivningen.
I ”Se tanken” har sju filmer valts ut, som underlag för
samtal. Men konceptet går att
använda på en hel massa andra
filmer, konstaterar Carl-Johan
Freed. På hemsidan www.skarpnackskyrkan.se har han samlat
mängder av andra filmexempel
att utgå från.
Filmisk bredd
De aktuella filmerna är Magnolia, O brother where art thou,
Aposteln, Billy Elliot, Den enfaldige mördaren, Chocolat och
Amelie från Montmartre. Ämnen
som de anknyter till är skuld och
skam, tro och frälsning, makt
och ledarskap, försoning och
upprättelse, ondska och hämnd,
glädje och himmelsk frid och
Jesusgestalten.
När det gäller att använda sig
av film har svensk frikyrklighet
att fält att återta, menar CarlJohan Freed, som själv använder sitt koncept till exempel i en
film-Alpha-grupp med lyckat
resultat.
– Kanske kan materialet också ge kristna mod att våga vara
aktiva i lokala kulturföreningar,
säger han.
ULRIKA RAMSTRAND
n För några veckor sedan
uppdaterades Pingstappen
så att den ska vara snabbare
än tidigare och innehålla nya
funktioner.
Pingstappen har också fått
en ny leverantör, Appendit,
som tagit över efter Internetfilm.
De församlingar som så
önskar kan för en kostnad
på några tusenlappar ansluta
sig till appen och därmed få
möjlighet att komplettera de
centrala nyheterna med egna
lokala nyheter.
Appen är gratis att ladda
ner och innehåller bland
annat kontaktuppgifter och
karta till landets alla pingstförsamlingar, centrala nyheter och Pelles blogg. Den
finns för både iphone och
android.
Ny skrift
om äldsteskap
n Teologiska nätverket i
Pingst har presenterat ännu
en skrift i serien Trons Hemlighet. Titeln på den är Äldste
– att leda Guds församling.
Hur bör den kristna församlingen ledas? Och vem
är läm- pad att vara dess
ledare?
Äldste är
Nya testamentets vanligaste
beteckning för
församlingsledare.
Men
hur definieras en äldste? Och
vem väljer vilka som ska leda
den kristna församlingen?
Det är några av de frågor som
behandlas i skriften, som vill
inspirera till ett förnyat samtal om det viktiga uppdraget
som församlingsledare.
Äldste – att leda Guds församling ingår i skriftserien
Trons hemlighet som utges
av Teologiska nätverket i
Pingst. Den köps enklast i
Pingst Webshop.
11
VÄRLDEN
Dags att söka PMU:s
PMU:s praktikantprogram är
öppet för den som är mellan
20 och 30 år och längtar
efter att prova på volontärarbete utomlands. Ansökan ska
vara inne senast 1 mars 2014
och den ska göras genom den
pingstförsamling man tillhör.
Det nuvarande praktikantprogrammet startade 2012, men
påminner en hel del om det
gamla praktikantbidraget.
Nytt nu är att antalet möjliga länder att göra praktik i
är begränsat till några få. I år
har det handlat om Indien, Sri
Lanka, Filippinerna, Tanzania
och Zimbabwe och Burundi,
där PMU har samarbetspartner. PMU har i sin ansökan om
medel till Sida för nästa år lagt
som förslag att länderna då ska
vara Kenya, Tanzania, Burundi,
Sierra Leone, Zimbabwe och Sri
Lanka. Besked kommer någon
gång runt jul och nyår.
Praktiken ska vara mellan fem
och åtta månader lång. Utöver
praktiken måste antagna prakti-
kanter delta i en 2–3 veckor lång
utbildning anordnad av PMU
och Sida Härnösand.
Efter hemkomsten ska praktikanten under 4–6 tillfällen
informera om biståndsfrågor i
exempelvis församlingar, skolor
och närsamhälle. Församlingen
står som arbetsgivare och bidrar
med 500 kronor i månaden
under praktikperioden, övriga
kostnader står PMU för.
Syftet med praktikantprogrammet, förutom att ge unga
människor med intresse för glo-
bala frågor en möjlighet att göra
en praktisk insats i något land,
är också att bygga och stärka
relationer mellan församlingar i
Sverige och samarbetspartner i
andra länder, vilket i sin tur kan
leda till ett ökat engagemang för
globala rättvisefrågor i Sverige.
För mer information och
ansökningshandlingar se www.
pmu.se. Det går också bra att
kontakta praktikanthandläggare
Jacob Hyving, jacob.hyving@
pmu.se
ULRIKA RAMSTRAND
Få inblick i arbetet
”Jag befinner mig i
Sierra Leone tillsammans
med Anders Engman för
att göra fem månaders
praktik på Free Pentecostal Development and Relief
Agency (FREPDRA). Det
är en inhemsk organisation
som med hjälp av PMU har
byggt upp flera olika föroch grundskolor runt om i
landet. Tanken är att vi ska
besöka dem för att få en
inblick i hur arbetet fungerar här nere.
Det jag hoppas med praktikperioden är att få utbyta
erfarenheter och kunskap
med människor som kommer från en annan kultur än
min egen. Jag önskar också
att jag får se att Gud arbetar
över hela vårt klot och att
han välsignar det som görs
här nere.”
Niklas Gren
PS Niklas Gren och Anders
Engman bloggar på www.
sierralistiskt.wordpress.com.
Hoppas få nya perspektiv
”Jag är en 21-årig student från
den lilla staden Kumla, utanför
Örebro. Under den här hösten
har jag befunnit mig i Nkinga i
Tabora-regionen i Tanzania.
För närvarande hjälper jag
främst till på Nkinga English
Medium School och har blivit
ansvarig för en liten grundlig datorkurs för vuxna där en
del lärare, sjukhuspersonal och
annat folk finns med bland
eleverna. Utöver detta springer
jag ofta runt och kollar på olika
verksamheter som drivs här.
Jag spenderar också en del
tid på Nkinga Referral Hospital, ett av de största sjukhusen
i regionen, och kommer med
tankar och idéer kring olika ITproblem.
12
Jag kan nog säga att det bästa
med att vara här är att man har
en sådan stor möjlighet att stilla
sin hunger efter förståelse. Förståelse för kulturen, men också
för olika tekniska företeelser
inom sjukvård och skola som
man inte alls på ett sådant enkelt
sätt skulle kunna greppa hemma
i Sverige.
Så det är något jag försöker ta
vara på - att passa på att lära mig
och prata med folk.
Och jag hoppas på att få komma hem med nya perspektiv på
kulturkrockar, I-landsproblem
och utbildning.”
Natanael Log
PS Natanael har en blogg med
adressen www.natanael.se
Pingst.se nr 4 2013
praktikantprogram
Välinvesterad tid
”Jag är 29 år och bor normalt
i Göteborg. Min utsändande församling i Sverige är Elimförsamlingen i Frövi där jag växte upp.
Jag finns just nu på Nkinga English Medium School i Tanzania
och ska stanna här till februari.
I Sverige jobbar jag som lärare
och det är spännande att få se
hur utbildning går till här. Har
undervisat en del här redan nu
och hoppas hitta en bra roll där
jag både kan lära själv och eventuellt bidra med mina egna erfarenheter. Mest av allt önskar jag
att Gud får beröra mig genom
tiden här nere.
Praktikantprogrammets
huvudsakliga mål är ju inte att
man under den lilla tiden ska
åstadkomma stora förändringar,
utan jag ser det mer som att jag
själv får förändras genom det
jag upplever här. Och förhoppningsvis leder det någonstans i
ett längre perspektiv.
För mig var PMU:s prakti-
kantprogram en möjlighet att
genom ett seriöst och välordnat
program göra något jag längtat
efter länge. Jag är tagit tjänstledigt från mitt jobb för den här
tiden och hittills känns det som
välinvesterad tid.”
Henrik Balke
PS Henrik har en blogg med
adressen www.balke.se
Vill lära av kulturen
”Jag praktiserar hos Assem-
Större kunskap
och nya vänner
”Just nu bor jag i Harare,
Zimbabwes huvudstad där jag
gör praktik på PMU:s samarbetsorganisation Assemblies of
God.
Tillsammans driver de olika
HIV/AIDS-projekt, förskoleprojekt och organisationsutvecklingsprojekt (de försöker göra
kyrkan mer engagerad i samhället) runt om i landet. Jag har
den fantastiska möjligheten att
få följa med ut och besöka projekten i fält och möta människorna som blir hjälpta av dem.
Jag spenderar även mycket tid
med att vara på huvudkontoret
och får se hur det administrativa
Pingst.se nr 4 2013
arbetet bakom projekten går till.
Under min praktikperiod
hoppas jag få en större förståelse
för vad biståndsarbete är och
hur det kan fungera i praktiken.
Jag tycker även det är spännande
att lära känna nya människor
och att leva i en helt annan kultur. Jag hoppas jag får med mig
mycket ifrån den här praktiken,
både personlig utveckling, större
kunskap och nya vänner.”
Evelina Rosell
PS Evelina har en blogg med
adressen: http://zimbabewwe.
blogg.se och bloggar också en
del för PMU:s hemsida.
blies of God i Zimbabwe. Vår
handledare är ekonom för alla
projekten, och han har visat oss
och lärt oss delar av hans uppgifter som har med ekonomin att
göra.
Vi har varit på två längre resor
då vi besökt olika förskolor och
olika HIV/AIDS-projekt.
Vid ett tillfälle delade vi ut
sportutrustning, som AoG donerat, till ett ungdomscenter som
försöker sysselsätta ungdomarna
så de inte hamnar på gatan. Vi
har besökt och talat med människor som sysslar med kyckling- och getuppfödning och
trädgårdsodling som förser flera
100-tals familjer med mat och
en extra inkomst till exempelvis
skolavgifter.
Vi har också besökt och hjälpt
till på en förskola här i Harare
under en vecka.
Jag sökte till PMUs praktikantprogram eftersom jag alltid har
tyckt om att hjälpa människor.
Nu får jag se i praktiken hur
PMU arbetar med biståndsarbete
och hjälper människor och samhällen på ett bättre sätt än genom
att ge en klumpsumma pengar.
Jag hoppas att kunna bidra
och hjälpa till i deras olika projekt som drivs. Jag vill även lära
av kulturen och möten med
olika människor och hoppas att
jag kommer hem som en bättre
människa. ”
Mattias Jonsson
13
VÄRLDEN
”Alla måste ha en
dröm – annars orkar
man inte leva”
De var bara 18 år gamla
men trodde att deras liv var
över. Nu får Artur och Assat
äntligen känna frihet och
vågar tro på framtiden. PMU
lyfter funktionsnedsatta barn
och ungdomar i Centralasien i
kampanjen Barnens rätt – vårt
ansvar.
På en liten gård utanför en större stad i Centralasien möter oss
synen av höns, ankor och kalkoner som sprätter i jorden, av
grönsaker i jämna fåror och flera
bikupor på rad. I denna lugna
idyll träffar vi också Artur och
Assat, som båda är i 20-årsåldern. Assat håller en liten ullig
ankunge mot sin kind och det
märks att han trivs.
Men förr såg deras
liv betydligt mörkare
ut.
Redan som nyfödda hamnade de på en
institution för funktionsnedsatta spädbarn och i fyraårsåldern fick de flytta
över till en annan.
– Läkare uppmanar föräldrar vars
barn fötts med en funktionsnedsättning att lämna dem direkt till
en institution. De ses som döda
för världen, berättar en medarbetare inom den organisation
som PMU samarbetar med.
Lärde sig skriva och läsa
Så småningom fick PMU:s
partner möjlighet att börja
undervisa barnen vid institutionen. Då var Artur och Assat
omkring 12 år gamla och tillvaron blev allt bättre. De lärde sig
läsa och skriva och kände att de
hade ett värde.
– Men jag önskar att det hänt
tidigare, det är svårare när man
är äldre, menar Artur.
När de fyllde 18 år fick poj14
hoppfulla. Artur och Assat vågar tro på framtiden sedan de fått
möjlighet att komma till ett center för funktionsnedsatta ungdomar.
FOTO: NOOMI LIND
karna
id-handlingar,
med en stämpel som sa
att de var funktionsnedsatta. Och då var det dags
att flytta vidare till en
tredje institution. Denna
gång för resten av livet.
För det anses inte finnas
någon plats i samhället
för unga människor som
dem. Arturs ena hand är
inte fullt utvecklad och han döljer den därför bakom sig. Assat
har inget synligt handikapp.
PMU:s
samarbetspartner
kämpar sedan många år tillbaka
för de funktionsnedsatta barnens rätt till ett värdigt liv. På
deras transitionscenter får ungdomar olika yrkesutbildningar
och lär sig att klara sig själva.
Tanken är att de så småningom
ska kunna arbeta, få en inkomst
och leva som andra ute i samhället.
Ingen stimulans
Men eftersom detta center
ännu inte hunnit öppnas när
Artur och Assat blev vuxna, så
placerades de i ett rum på den
institution som också kallas för
Unik möjlighet för PMU:s partner
n De forna sovjetstaterna i
Centralasien brottas med stor
fattigdom och enorma miljöproblem. Giftutsläpp från
industrin och jordbruket orsakar svåra hälsoproblem och
funktionsnedsättningar.
PMU:s samarbetspartner har
fått en unik möjlighet att komma in och arbeta på en statlig
institution för funktionsned-
satta barn. Deras volontärer ger
barnen vård, terapi och skolundervisning och lokalerna har
rustats upp.
De har också öppnat ett
transitionscenter där ungdomar får de olika yrkesutbildningar och förbereds för ett liv
ute i samhället. Arbetet stöds
av PMU och svenska församlingar.
glad. Assat trivs på gården, där det odlas
äldreboende, utan någon stimulans och utan några framtidsutsikter.
– De grät, bad till Gud och
vädjade om hjälp. Och direktorn, som såg att killarna var
duktiga och framåt, lät oss ta
dem med oss därifrån, säger
medarbetaren hos PMU:s partner.
Hon berättar också om andra
ungdomar som fick gräva gravar
vid den kyrkogård som låg intill
äldreboendet. Som visste att de
själva skulle hamna där när de
dog. Unga som aldrig fick samma chans som Artur och Assat.
Följts hela livet
De har följts åt hela livet och
är som bröder. Numera arbetar och bor de på den gård som
PMU:s partner driver.
– Jag tycker om allt som har
med djur att göra, utom att
skyffla dynga, säger Artur och
Pingst.se nr 4 2013
Insamling till
Filippinerna
PMU arbetar aktivt med en
insamling för Filippinerna
efter tyfonen Haiyan. Tillsammans med den lokala
samarbetspartnern Christ
Centered Fellowship fylls
akuta behov av mat, vatten
och andra förnödenheter.
och finns både höns, ankor och kalkoner. FOTO: NOOMI LIND
Ibland tänker de tillbaka på
den mörka tiden, när de var små
och tillvaron var riktigt svår.
Innan de hörde talas om Jesus
och att han älskar dem.
– Jag önskar att jag inte gjort
allt det dumma jag gjorde, att
jag aldrig slagit de andra barnen,
säger Artur och de mörka ögonen blir sorgsna.
Firas ordentligt
kackel. Gården drivs av PMU:s partner i Centralasien.
ler. Och jag tycker om att se hur
det växer. Det gör mig lugn.
– När vi bodde på institutionen drömde vi om att det en
gång skulle bli så här, fortsätter
han mer allvarligt. Alla måste ha
en dröm, annars orkar man inte
leva.
Pingst.se nr 4 2013
Helt nya möjligheter har öppnat sig och nu vågar de planera
för framtiden.
– Jag tycker om det jag gör nu
men vill också lära mig att tillverka möbler, och kanske kunna
leva på det när jag blir äldre,
säger Assat.
Men när det blir dags för oss
att åka därifrån, får de veta att de
ska få följa med in till stan. Och
då lyser de båda upp igen. I dag
är det Assats födelsedag och därför ska han firas ordentligt med
tårta och middag.
I bilen pekar han på sina jeans
och tittar ivrigt på mig.
– Jag är trendig, säger han
med ett stort leende och visar
hur han själv fixat till slitningarna på knäna.
Noomi Lind
Insatsen genomförs tillsammans med Christ Centered
Fellowship, som PMU tidigare samarbetat med inom
byutveckling. Den lokala
organisationen är specialiserad på att arbeta förebyggande mot katastrofer (Disaster
Risk Reduction).
Invånare på Panay Island,
Estancia, San Dionisio, Sara,
Concepcion i Iloilo Province
och Tibiao, Antique, bistås.
– Genom sitt nätverk når
vår partner ut till de mest
avlägsna byarna i området
och de har stor erfarenhet
av humanitära insatser och
av återuppbyggnad berättar
Maria Wåhlin, koordinator
för PMU:s arbete i Filippinerna.
Pingstförsamlingar,
second hand-butiker och
individer engagerar sig för de
katastrofdrabbade invånarna
i Filippinerna. Bland annat
har många butiker skänkt
dagskassor till PMU:s insamling.
Noomi Lind
Fotnot: Bidrag till PMU:s
insamling till Filippinerna
kan sättas in på Pg 90 00
50-6. Märk gåvan Filippinerna
15
REPORTAGE
Greta
Debuterar som författare vid 95
När Greta ärvde sin farbror
Joel Erikssons brev från
Kongo till Sverige insåg
hon att det var ett arv att
förvalta. Historien om de
unga svenska pingstmissionärer som 1923 dog i Uvira
under mystiska omständigheter måste berättas.
– Äntligen har det blivit
av, säger den debuterande
författaren.
Vi sitter i den ljusa lägenheten på Löjt-
nantsgatan i Stockholm. Det står Margareta
Björklund på dörren, men ingen säger annat
än Greta. Praktfulla blommor påminner om
den nyss firade 95-årsdagen. Vid datorn ligger en bunt papper. Slutredigering pågår.
På väggen hänger en bild av det torp i
Hofors som Margareta och Lars Eriksson
arrenderade. Framför huset står förutom
Gretas farföräldrar även Joel och Berta
Eriksson, som bokstavligen skulle ge sitt liv
för Kongos frälsning.
Här växte Joel upp tillsammans med sex
syskon. Baptistkapellet utgjorde deras andliga hem tills pingstväckelsen kom till bygden, och familjen Eriksson blev stommen i
en ny församlingsbildning.
I boken – som bland annat innehåller
tidigare opublicerade brev – berättar Greta
hur hennes farbror redan i tonåren drabbades av Guds kallelse.
– I ett möte i baptistkapellet sa Gud till
honom, att han skulle gå till Afrika med
det sanna evangeliet. Efter det blev hans liv
inriktat på förberedelse för missionärsuppgiften.
Vid sidan av arbetet på bruket evangeli-
serade Joel ivrigt i sin hembygd. Under den
vapenfria värnplikten på Fredriksskans soldathem i Gävle studerade han språk på Hermods korrespondensinstitut. Sedan bar det
iväg till Filadelfias bibelskola i Stockholm
och evangelisttjänst i norra Västergötland,
där Karlsborg blev hans bas.
Den ärvda brevskatten innehåller inte
bara rapporter från den korta tiden i Kongo,
16
utan också från evangelisttiden i Sverige.
Joel höll alltid nära kontakt med familjen
i Hofors och var en flitig brevskrivare. Allt
detta har blivit material till Gretas bok om
en nästan obegriplig hängivenhet och vilja
att tjäna Gud.
– Bland breven jag ärvde fanns en almanacka från 1917, berättar Greta. Där hade
min farbror antecknat alla platser där han
hållit möten och predikat om Jesus.
90 år senare gjorde Greta och en av
hennes döttrar en resa med almanackan
som guide och besökte alla de 21 orter där
den unge och brinnande evangelisten Joel
Eriksson satte avtryck med sin brinnande
nit.
– 
Det var en stark upplevelse, säger
95-åringen som aldrig upphört att fascineras av sin farbrors öde.
Kallelsen skulle föra honom vidare, föra
honom längre. I Karlsborg mötte han sin
blivande hustru, Berta. De gifte sig sommaren 1920 men redde inget eget bo. Jesus
’’
Hellre bor jag
i ett lerhus i
Afrika i Guds tjänst
än i ett palats i satans
tjänst.
Joel Eriksson i ett brev till Sverige
Pingst.se nr 4 2013
aldrig för sent. Greta Björklund debuterar 95 år gammal med en bok om sin farbror Joel Eriksson, som var en av Pingströrelsens
missionärs­pionjärer i Kongo. skulle komma snart, ärendet att utbreda
Guds rike hastade, så de levde i kappsäck.
Först gick färden till Frankrike för språkstudier, sedan till kallelsens land. Till belgiska
Kongo. Och därifrån flödade brev hem till
Sverige, till släkt och vänner och församlingar.
En liten grupp unga svenska pingstmissionärer slog sig ned i Uvira 1922. De tillhörde pionjärerna. Året innan hade den första
svenska pingstmissionären, Axel B. Lingren,
kommit till Kongo.
Från Uvira var utsikten över Tanganyikasjön magnifik, men det var inte så att den
kongolesiska omgivningen stod där med
öppna, välkomnande armar. Tvärtom, på
sina håll var motståndet hårt. Och livet var
primitivt.
Joel och Berta bodde först i en hydda
av gräs och lera. Köket bestod av tre stenar
utanför hyddan. Men breven hem innehåller
ingen klagan, bara glädje över att leva i kallelsen.
”Hellre bor jag i ett lerhus i Afrika i Guds
tjänst än i ett palats i satans tjänst”, skrev
Joel till sina anhöriga i Sverige.
Missionärerna ägnade sig mycket åt
språkstudier i väntan på de belgiska papper,
som skulle ge dem möjlighet att expandera
verksamheten. Men strax före jul 1923 drabbades missionärerna av en ofattbar tragedi.
Pingst.se nr 4 2013
FOTO: BIRGER THURESON
Döden kom till Uvira. Först blev Rut Jonas- omgivning. Men ingenting kunde bevisas,
son svårt sjuk. Snart kom telegram till Sve- ingenting klarläggas.
rige som berättade att hon dött. Också Berta
Joels sista, starkt uttryckta önskan om
drabbades och var så svag att hon inte kunde fortsatt Kongomission bottnade säkert i
vara med på sin kollegas begravning. Snart rädslan för att tragedin i Uvira skulle punktera hemförsamlingarnas vilja till fortsatt
dog
också hon.
satsning.
När
det
Och
sant
blev Joels tur
är att hänatt inta sängläge med hög
delsen skakade om den
feber vädjade
unga pingsthan till sin
missionen.
omgivning,
I sin självatt Sverige
biografi
inte
fick
kommenupphöra att
terar Lewi
sända missionärer
Pethrus tragedin. Han
till Kongo.
skriver: ”Joel
Sedan dog
Eriksson
också han.
Ihågkomna. I Uvira i DR Kongo finns en grav- och minnes- var en stor
Inom
stark
loppet
av plats för de första missionärerna i landet. Bilden är tagen 1981 i och
man,
fem dagar samband med att pingstmissionen i landet firade 60-årsjubileum. ung
FOTO: magnus RAMSTRAND den gladaste
avled
tre bland
de
unga missionärer i
Uvira under oklara omständigheter. Även glada ... Hans hustru var sin make lik, men
andra på missionsstationen blev sjuka. Läka- endast mera stillsam. Hon hade samma
re som besökte de drabbade och tog prover uppoffrande sinnelag och kärlek som han.”
kunde inte hitta spår av någon känd tropik- Pingstledaren i Sverige talar om de tre unga
sjukdom. Tidigt spred sig uppfattningen, döda som martyrer.
att missionärerna förgiftats av en fientlig
Naturligtvis skapade budet om missionä17
ny bok. Nu vill Greta skriva en bok om sitt eget liv för sina barn.
rernas hastiga död stor förstämning bland
anhöriga i Sverige.
– Men jag har förvånats över att det inte
talades mer om tragedin i min närmaste
släkt när jag växte upp, säger Greta. Det var
ganska tyst. Nu kan jag ångra att jag inte frågade mer.
Nå, nu har den 95-åriga damen forskat
färdigt. Och skrivit färdigt. Hennes farbrors
minne kommer att bevaras. Ett stycke oerhört dramatisk missionshistoria har dokumenterats.
Men, säger Greta med ett försiktigt fnitter, nu skriver hon på nästa bok. Om sitt
eget liv.
– Fast det är bara för barnen, tillfogar
hon.
Material lär hon inte sakna. Greta
gifte sig med Eric när hon var 21 år. Hon
födde tre flickor i ganska rask följd. De flyttade runt i Sverige, tills Eric fick jobb som
gjutmästare på Domnarvet i Borlänge. Där
blev de kvar i 40 år – med undantag av ett
par utlandsvistelser.
– Vi bodde i norra Pakistan 1967-1969,
där Eric jobbade som yrkeslärare på en Sidafinansierad skola. Samma uppdrag fick han
sedan i Morsi, Tanzania, 1982-1984.
Om gästspelen i Pakistan och Tanzania
har Greta bara positiva saker att säga. Det
var spännande. Det var intressant. Det var
lärorikt. Hon fick nya vänner, nya intryck,
nya impulser. I Pakistan drev hon en söndagsskola som samlade den svenska personalens barn.
18
Men livet i Sverige har inte heller varit
ointressant.
– Det viktigaste och roligaste i mitt liv var
när jag startade barn- och ungdomsarbete
i Pingstförsamlingen i Borlänge. Där fanns
söndagsskola, men inget mer. Jag började
med lite hobbysamlingar mitt i veckan i vårt
hem. Sedan växte det och växte och växte ...
Det var oerhört roligt. Jag fick ge barnen
och de unga Guds ord.
– Och jag hade starkt stöd av hela församlingen, det var många som hakade på och
hjälpte till.
Några år efter makens död 1994 flyt-
tade Greta till Uddevalla för att vara i närheten av sin syster, som bodde i Trollhättan.
Efter tio år där drog hon till Stockholm, där
en dotter fanns.
– Då var jag 90 år. Man varnade mig och
sa, att i den åldern skulle jag inte få några
vänner i Stockholm. Men det var fel. Jag
’ FAKTA
foto: birger thureson
trivs väldigt bra i Filadelfia, och jag har massor av goda vänner här!
Det där med en bokdebuterande 95-åring
är ju ändå lite märkvärdigt, så jag ber Greta
berätta om vägen dit. Till författarskapet.
– När jag bodde i Uddevalla behövde jag
något att göra. Så jag gick till Komvux och
frågade om de tog emot 82-åriga elever. Det
gjorde dom. I tre år läste jag svenska och
engelska och så gick jag en datakurs. Det
gick jättebra.
– Efter Komvux anmälde jag mig till en
skrivarkurs på Kreta. Vi var sju damer som
deltog, och vi har fortfarande kontakt med
varandra.
Så pennan är vässad, om man säger så.
Greta Björklund är beredd på nya skrivaräventyr. Men det viktigaste i den vägen har
hon nu gjort, nämligen skrivit boken om
farbror Joel, missionspionjären som gav sitt
liv åt Gud och Kongo.
BIRGER THURESON
Livsberättelser
c Livsberättelser utgivna av Pingst arkiv &
forskning är en skriftserie som startade
2011 för att göra kunskapen som
enskilda författare kan erbjuda genom
sin berättelse tillgänglig för fler.
c Greta Björklunds bok om sin farbror,
som gav sitt liv i Kongo, är den tredje
boken i serien.
c I serien publiceras biografiska skildringar av olika slag som på olika sätt
anknyter till den svenska Pingströrelsen.
En mindre upplaga trycks på papper.
c Den första skriften i serien är Allan
Burman – Min barn- och ungdomstid i
Tanganyika 1937–1955, som publiceras i början av december 2011.
c Greta Björklunds berättelse om sin
farbror missionspionjären Joel Eriksson
köps enklast genom Pingsts webbshop, www.shop.pingst.se
Pingst.se nr 4 2013
Relationer huvudfokus
för United Stockholm
Relationer! Det ordet är nog
det mest frekventa under mitt
korta lunchsamtal med Daniel
Stenmark, Det handlar om
den församlingsplantering
som han är mitt uppe i just nu
– United Stockholm.
Ett par år har gått sedan han, tillsammans med hustru Linda och
de tre barnen flyttade till Stockholm Och ett år har snart gått
sedan församlingen bildades.
Målet och inriktningen har
varit klar från början och Daniel
summerar det i ett beskrivande
uttryck: Kyrkan är inte arenan för
våra liv – utan våra liv är arenan
för kyrkan.
– Vi vill ju vara en kyrka även
för den stockholmare som vanligtvis inte besöker en kyrka, och
här är ju våra relationer mitt i
vardagen ovärderliga. Det handlar om att i allt se tron, vardagen
och församlingen som en helhet.
Och det innebär att måndag och
söndag är lika viktiga, ett liv där
tron i vardagen, med allt vad det
innebär av jobbmöten, fest och
blöjbyten, får plats och kan göra
skillnad.
Relationer är också det han
arbetar med vid sidan om, som
medarbetare i ett företag med
nätverk som affärsidé.
Oavlönad ledare
Det är ett krävande heltidsjobb
men det är ändå församlingen
han ser som sitt huvudfokus, ett
arbete han alltså leder som oavlönad volontär.
– För mig är detta inte främst
två delar i mitt liv som konkurrerar med varandra, utan jag ser
det mer som en helhet. Visst är
det stretchande att få ihop allt i
vardagen, men jag är oerhört glad
över denna tid, och att få vara så
närvarande mitt i människors
vardag.
Med sig i bagaget har Daniel
erfarenhet från olika kyrkliga
sammanhang. Under sju år var
Pingst.se nr 4 2013
FOTO: JACOB CEDER
han ungdomspastor i Kensington Temple i London och flyttade sedan till Jönköping, där han
började jobba tillsammans med
Pelle Hörnmark i pingstförsamlingen.
Under många år har Daniel
och Linda haft kontakt med United Malmö, inte minst med dess
grundare Magnus och Gunilla
Persson. Linda var under flera
år en del av teamet i Malmö och
med vid starten av den församlingen.
– 
Anknytningen till United
Malmö blev därför väldigt naturlig för oss. Dessutom har de en
enorm erfarenhet av församlingsplantering och har redan gått ige-
nom mycket av de stadier man
som ny kyrka processar med, och
det är en stor förmån att ha den
erfarna handen i ryggen.
Få stockholmare i kyrkan
Behövs det då fler kyrkor och
församlingar i Stockholm? Daniel
tvekar inte om det svaret:
– I dag talar man om att cirka
en procent av dagens stockholmare är regelbundna gudstjänstbesökare, och det läget vill vi
självklart vara med och förbättra,
säger Daniel och återkommer till
den dröm han länge haft om att
få bygga en kyrka för människor
som i nuläget inte går i kyrkan.
När han utvecklar tanken
framträder en kyrka som framför
allt gestaltas i relationer mellan
människor och där man verkligen prioriterar tid och möjlighet för personliga kontakter och
vågar dela livet med andra. Ett
redskap för detta är bland annat
connectgrupper, det vill säga
smågrupper, och ett stort fokus
på tron i vardagen.
United Stockholm är en del av
Pingst – fria församlingar i samverkan. Och det betyder mycket,
enligt Daniel, att det finns utrymme för deras vision där.
– 
Vi är mycket tacksamma
för det stöd vi får därifrån i vårt
arbete, säger Daniel.
KERSTIN KLASON
19
VÄRLDEN
krönika Verksamhetsansvarig har ordet
Tacka Gud
för varje individ
J
esus gav oss uppdraget att ”göra alla folk till lärjungar”.
Detta budskap har präglat min uppväxt och uppmaningen har för mig framförallt förknippats med att bedriva ”yttre mission”, att nå de onådda i främmande land med budskapet om Jesus. Att jag nu få vara med när Pingströrelsen
med förnyade krafter satsar på mission är fantastiskt roligt
och utmanande.
Jag har förmånen att få läsa en mängd rapporter från
områden där människor blir lärjungar. Från IBRA:s missionär i Öst- och Centralafrika, Jan-Erik Nyman, läser jag
att våra lokala partner har registrerat 8 087 personer som
under förra året tog emot Jesus som sin Frälsare! Och minst
44 nya församlingar har grundats där. Allt som ett resultat
av IBRA:s arbete i regionen. Om vi lägger ihop rapporterna
från IBRA:s arbete i Asien och Afrika så vet vi att åtminstone
25 000 människor kom till tro 2012, tack vare ett målmedvetet arbete. 25 000 individer som i dag är Jesu lärjungar!
IBRA har alltid poängterat vikten av att nå ”de onåd-
inte längre ensam. Turkiska Hatice kom till tro genom tv-programmen på
da” människorna och områdena. Det fortsätter vi att göra
framöver, nu med allt mer fokus på de onådda i världens
storstäder. Antalet människor som bor i storstäder i världen
är numera över 50 procent och fler människor bor alltså i
storstader än på landsbygden. Fler än 3,5 miljarder människor! Hur många av dessa som är ”onådda” vet jag inte,
men säkert är att de är många.
Hatice har hittat en
Min längtan inför 2014 är att
vi – individer och församlingar –
tillsammans hittar nycklar till att
nå de onådda i världens storstäder.
Att ”nå” handlar om att få en
relation till en människa; att se
henne och lyssna på henne. Miljarder av människor behöver
detta! Ja, du hör ju själv – detta
är en gigantisk uppgift, helt
omöjlig mänskligt sätt. Men
vi ska göra detta med samma
drivkraft som har präglat
svensk pingstmission under
de senaste hundraåren och
tacka Gud för varje individ
som tar beslutet att bli en
Jesulärjunge.
pontus fridolfsson
Verksamhetsansvarig
Pingst Media
20
en församling bildas. Nu har det hänt och flera i hennes familj har också kommit till
För några år sedan skrev vi
om turkiska Hatice som fann
Jesus på teven och som då
var ensam troende i staden.
Hennes ständiga bön var:
”Jesus låt det bildas en församling i min stad!” Läs vad
som har hänt sedan dess!
När jag för tre år sedan träffade
Hatice i Istanbul, Turkiet, berättade hon glädjestrålande om hur
hon kom till tro på Jesus efter
att ha sett några program på
IBRA-stödda Kanal Hayat. ”Det
var som om hjärtat fattade eld”
beskrev hon sin reaktion på det
hon hörde på teven.
På Kanal Hayat fick Hatice
kontakt med en kristen kvinna
som kunde berätta mer om Jesus
för henne, ge henne en Bibel och
uppmana Hatice att berätta för
andra om det som Bibeln undervisade om.
– Jag upplevde från början att
alla behövde höra det jag hade
hört, förklarade Hatice. Jag kän-
de att jag var tvungen att berätta
om det, så jag började med grannarna.
Den nyfrälsta evangelisten
fick med sig ett gäng väninnor
som tittade på Kanal Hayat tillsammans med henne. De blev
intresserade av Hatices upptäckt
och det blev många samtal om
tron.
Negativa reaktioner
Men en stor sorg för Hatice
var de negativa reaktionerna
hon fick från vänner, grannar
och från sin egen familj och
släkt. Bland andra hennes exmake var mycket aggressiv.
När vi träffades för tre år
sedan var Hatices enda kristna
gemenskap den med två personer från Kanal Hayat som
hon träffade sporadiskt. Hatice
berättade att hon varje dag bad
att det skulle bildas en församling i hennes stad. Hon längtade
efter att hennes två tonårsbarn
skulle bli frälsta.
Pingst.se nr 4 2013
Första troende på 92 år
Vilket ögonblick! Det här är första gången i livet som denna 92-åriga
turkiska kvinna träffar en annan Jesus-troende (förutom sin egen
son). Kvinnan och sonen älskar båda Jesus och följer troget den
IBRA-stödda tv-kanalen Kanal Hayat. Ilhamis, mannen som kramar
om henne, kommer från tv-kanalen för att uppmuntra mor och son.
FOTO: KANAL HAYAT
Kortnytt
från IBRA
SYRIEN – Hopp via radio
n Sedan i somras har IBRA,
Kanal Hayat. När Pingst.se skrev om henne sist var hennes stora önskan att få se
tro. FOTO: MARIA LEVANDER
kristen gemenskap
VÄRLDEN
För två år sedan fick jag höra intervjun för tre år sen. Men nu
att Hatice låtit döpa sig, att flera har alltså även han omvänt sig
av hennes väninnor
och blivit döpt. Och
kommit till tro och ”Jag är kär i tv-kanalen!” sonen har också mött
att det då fanns en
Jesus och låtit döpa
fungerande husförsig. Återstår dotsamling, bestående
tern. Men även hon
av nio-tio personer
verkar ”på god väg”;
där Hatice bor.
hon kommer till
I höstas berättade
samlingarna de har i
Hakan, från Kanal
hemmen eller till de
Hayat, om Hatices
picknickar de troende anordnar, och har
stad och unga församling: ”Gud gör
börjat fråga om den
Pingst.se nr 4, 2011.
goda saker i staden.
tro de andra funnit.
Gruppen samlas nu regelbundet.
Jag kan bara ana hur lycklig
I en närliggande ort finns det Hatice nu är när den ena efter
ytterligare en grupp av troende den andra av hennes önskningar
som man ibland har möten till- går i uppfyllelse. Gud har mycksammans med. Då kan de vara et att göra i Turkiet!
25–30 personer i en stor lägenMaria Levander
het.”
Fotnot: Kanal Hayat sänder
Familjen blivit frälst
kristna tv-program dygnet runt,
Nu har också Hatices ex-man på turkiska, azeriska, turkmeblivit frälst. Jag erinrar mig att niska och uzbekiska. I Sverige
det var han som varit så hot- stöds Kanal Hayat även av Ljus
full när hon ville ställa upp på i Öster.
Hatice var en helt vanlig,
turkisk, muslimsk, medelålders, frånskild tvåbarnsmor.
Men i dag säger hon att hon
är förvandlad. Jesus har
förvandlat hennes liv, något
hon tackar tv-kanalen Kanal
Hayat för och i förlängningen
alla dem som är med och
stöder arbetet.
Jag träffar Hatice en eftermiddag
i en kyrka någonstans i Istanbul.
Trots att hon får utstå mycket
hån och anklagelser från sin
omgivning, för att hon i dag följer Jesus, kan ingen hindra henne
från att berätta vad Han gjort för
henne. Allting började den dagen
hon råkade få in Ibra-stödda
Kanal Hayats program på teven.
– Det var Isik Abla som pratade, minns hon. Jag fick en väldigt positiv känsla av att lyssna på
henne. Jag hade aldrig hört talas
om det hon berättade om, att
Jesus var Frälsaren.
För Hatice var det Koranen
som gällde, och bön fem gånger
om dagen, och fasta en gång om
året.
– Men trots att jag följde allt
inom min tro, så påverkade det
inte mitt liv i någon positiv riktning. Jag hade många dåliga beteenden, exempelvis var jag ständigt ilsken och upprorisk.
Hatice beskriver mötet med
orden från teven, som att ”hjärtat
fattade eld”. Efter att bara ha sett
några program, kom hon till tro.
– Jag bestämde mig, i mitt eget
hem. Det var så häftigt, jag kunde
inte ens stå still av glädjen, och
ville genast berätta det för andra.
Ringde tv-kanalen
Hon ringde till Kanal Hayat
och bad att få träffa någon som
kunde berätta mer om Jesus. En
kristen kvinna, som bodde i närheten av Hatice, fick uppdraget
att kontakta henne. Hatice var
full av förväntan inför mötet med
den första kristna människan i
sitt liv.
Natten innan besöket, hade
Hatice en dröm. Hon mötte en
kvinna som bar på en bok. ”Det
här är Sanningens bok” sade
kvinnan, och gav Hatice en röd
10
#4_2011_1-11.indd 10
Pingst.se nr 4 2013
BRa TV.Hatice kom till tro genom att titta på de kristna tv-programmen i Kanal Hayat, som bland andra stöds
av ibra.
bok, som det stod ”Evangeliet”
på. ”Det som du lär dig från denna bok, ska du berätta för andra
om.”
– När kvinnan, från Kanal
Hayat, kom hem till mig dagen
därpå, tog hon upp en bok ur sin
handväska. En röd, med texten
”Evangeliet” på! Den såg exakt ut
som boken i min dröm, jag var
helt chockad.
”Stora saker hände”
Hatice pratar intensivt, nästan
utan uppehåll, som för att hinna
berätta så mycket som möjligt på
kort tid.
– När jag började tro på Jesus,
började stora saker hända i mitt
liv. Mitt inre mjukades upp, av
en kärlek som jag aldrig tidigare
hade upplevt. Plötsligt kände jag
kärlek till de personer som jag
förut hade önskat illa, och hatat.
Världen blev liksom vackrare
FOtO: MAriA LeVAnDer
omkring mig. Det kändes som
om världen höll på att skapas just
då, som om allt var nytt!
Men en stor sorg för Hatice
är de negativa reaktionerna hon
har fått från vänner, grannar, och
framför allt, från sin egen familj.
Hennes ex-make är mycket
aggressiv, hennes mamma och
syskon, som kallar henne det
mycket nedlåtande uttrycket
”kafir” (otrogen), anser att hon
har skämt ut hela släkten.
– Men jag har bestämt, att vad
som än händer ska jag följa Jesus,
ända in i döden, om det skulle
krävas. Det är jobbigt, och jag blir
ledsen när folk tar avstånd ifrån
mig på grund av tron. Men jag
föredrar ändå tron, eftersom den
ger mig en sådan stor glädje.
Under vårt samtal återkommer Hatice ständigt till hur
mycket Kanal Hayat betyder för
henne.
FaKTa Kanal Hayat
c Kanal Hayat är en turkisk
kristen tv-kanal, som bland
andra Ibra och Ljus i Öster
från Sverige står bakom.
Kanalen sänder dygnet runt,
sedan mars 2007.
c Isik Abla leder ett dagligt
program där hon talar om
vardagsämnen från en kristen synvinkel.
– Jag är kär i kanalen! Jag skulle fortfarande vara i dödsskuggan
utan denna kanal. Den blev min
väg att hitta sanningen. Annars
hade jag fortfarande varit på fel
väg.
”Berätta för andra”
Uppmaningen Hatice fick i
drömmen; ”Det som du lär dig
från denna bok, ska du berätta
för andra om.” har känts helt
naturlig för henne.
Hon bjöd hem väninnor som
hon tittade på tv-programmen
tillsammans med. När Hatice
kom till tro (för två år sen) fanns
det ingen församling i hennes
stad och den enda kristna hon
kände var ”Kanal Hayat”-kvinnan. Varje dag bad Hatice till
Gud att det skulle bildas en församling där.
I dag finns det tio troende personer i staden och en husförsamlingsgrupp har nyss bildats! Hälften av dem har kommit till tro
genom Kanal Hayats program.
– Jag är kär i kanalen! utbrister
Hatice, som ser på Kanal Hayat
varje dag. Den blev min väg till
att hitta sanningen, och jag får
stöd och undervisning tack vare
den.
MaRia LEVaNDER
Pingst.se nr 4 2011
2011-12-04 15:29:27
i samarbete med flera andra
kristna organisationer, varje
kväll direktsänt radio ämnat
för Syrien och syriska flyktingar i grannländerna.
Att förmedla Guds kärlek
och inge hopp är önskan med
programmen, och producenterna har fått bekräftat att lyssnarna uppskattar programmen.
En viktig funktion är att möta
flyktingarnas behov av praktisk
information som exempelvis av
medicinsk och sanitär art.
TURKIET – Kompass för
turkiska barn
n I oktober började ett nytt
barnprogram sändas på turkiska tv-kanalen Kanal Hayat som
delfinansieras av IBRA. Tvserien består av 70 program.
Dockor, sånger och berättelser
lär barnen att Bibeln är väldens bästa kompass (turkiska
pusula som även programmet
heter) i livet. Programmen
är inspelade dels i en studio i
Danmark, dels i Turkiet, men
alla medverkande är turkar.
BANGLADESH - Evangeliet
från minareten
n En man i Bangladesh blev
väldigt förtjust i IBRAs radioprogram. Han, troende muslim, tyckte att han äntligen fick
svar på många av de frågor han
funderat över. Lyssnaren gick
därför till moskén i sin hemby
och berättade för imamen om
programmen han lyssnade på
och bad imamen om tillstånd
att koppla radion till högtalaren
på moskéns minaret. Alla i byn
borde höra detta! Imamen tillät
det hela, så nu sprids det glada
budskapet från minareten!
MALI – ber om kyrka
n ”Vi vill ha en kyrka i vår by
och någon som kan undervisa oss om Guds ord!” Den
bönen kommer från en grupp
på över tio personer som tack
vare radioprogram från IBRA:s
partner har blivit frälsta. I dag
åker de 4,5 mil varje söndag
för att komma till en gudstjänst i den närmaste kyrkan.
AFRIKAS HORN – Ramadanfest blev Jesusfest
n Någonstans på Afrikas horn
blev en IBRA-medarbetare
hembjuden till en familj som
tagit emot Jesus (tack vare
IBRA:s radioprogram!). När
festen skulle börja reste sig
husfadern och började tala till
den lilla gruppen: ”Vid avslutningen av ramadan har vi alltid
samlats till fest.
Det har varit glädje och
lyckönskningar. Men i år firar
vi något helt annat, även om
det till det yttre ser ut som vanligt. Vi är samlade här för att
påminna oss om vad Jesus har
gjort för oss. Med den här festen vill vi tacka Jesus som gav
sitt liv för våra synder.”
21
UNDERVISNING
Det är tid
för en ny sång
Bo-Göran Leckström skriver: Det verkar som om Gud valt att låta varje tid
och varje generation få forma musikens dräkt på sitt eget sätt och låta
varje skeende få föda fram ny och relevant musik.
M
in sexåriga dotter
Tilda älskar att sjunga
och hon ligger ofta
efter nattningen och
nynnar på någon
melodi. En kväll när
jag tyckte att det räckte med sjungandet och
att hon skulle sova sa hon; ”Pappa, jag kan
inte somna om jag inte får sjunga en stund!”
Musiken har, precis som för Tilda, en viktig plats i de flesta människors liv. Den både
berör och klär våra känslor och står ofta
i centrum av både sorg och fest. Det finns
sångtexter och melodier som sitter djupt
etsade i våra sinnen och som är tydligt sammanlänkade till speciella upplevelser och
minnen. Musiken har en förmåga att tränga
djupt in i själ och hjärta, den tar ofta genvägar förbi våra försvarsmurar och märker
våra hjärtan för lång tid framöver.
Det är inte konstigt att musiken har fått
en så stor plats i församlingens gudstjänstfirande och ofta använts som ett kraftfullt
redskap att förkunna evangeliet. Jag tror att
de flesta av oss har andliga upplevelser där
sånger, texter och melodier fått vara Andens
redskap att skapa en förändring och förvandling och hjälpt oss att uttrycka vår tro,
längtan och tillbedjan till Gud.
Inte sällan är det sångerna och musiken
som blir ett bestående intryck från ett gudstjänstbesök och som man bär med sig under
veckan och kanske genom hela livet.
Lika kraftfull som musiken kan vara
lika sköra kan samtalen bli kring hur den
ska låta i kyrka och gudstjänst. Sällan kan vi
se på och samtala om musiken utan att vara
subjektiva i våra uppfattningar och åsikter.
Här har vi ett problem som riskerar att ta
för stor plats och göra människor besvikna,
sårade och ledsna. Och just här ger inte
Bibeln oss några svar.
Vi har en psalmbok med 150 sånger som
ger oss en skatt med uttryckta böner, lovprisning, förväntan, längtan, frustration,
ånger och glädje utan några bevarade melo-
22
Bo-Göran Leckström är pastor i
Pingstkyrkan, Jönköping, med
ansvar för musik och smågrupper.
dier. Vi har en tempelgudstjänst med sina
bestämda ordningar och utvalda sångare,
men inte en enda not. Vi har en fantastisk
beskrivning av den himmelska gudstjänsten
med tidernas största lovsångskör utan ett
enda taktstreck. Vi har Paulus uppmaningar
att i Anden och med Kristi ords hela rikedom vägleda varandra med psalmer, hymner och andlig sång utan ett enda nedskrivet
arrangemang.
Åh, vad jag hade önskat att någon hade
haft ett röstmemo på plats så vi hade haft
svaren på hur den bibliska musiken ska låta!
Men tyvärr, det verkar i stället som om Gud
har valt att låta varje tid och varje generation få forma musikens dräkt på sitt eget sätt
och låta varje skeende få föda fram ny och
relevant musik.
Kung David, Bibelns gigant när det gäller
sång och musik säger i Psalm 40:2–4: ”Han
drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och
dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg
gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min
mun. En lovsång till vår Gud. Många ska se
det och bäva och sätta sin lit till Herren.”
Den upplevelse som David berättar om i
psalmen är vi många som känner igen oss i.
Det där förvandlande mötet med Jesus, där
han i sin nåd räcker handen mot oss och
i sin styrka gör det vi själva inte klarar av.
Vi vet inte vilken personlig händelse som
David konkret syftar på, men vi förstår att
det handlar om något av de många tillfällen
där han möter sin Herres kraftfulla hand.
David beskriver hur Gud lägger en ny
sång i hans mun, en lovsång till Gud.
Det finns en respons i våra liv på det Gud
gör som resulterar i tillbedjan och lovsång.
Vi ser detta gång på gång i Bibelns exempel.
När Israels folk leds av Gud genom Röda
havet och fienden är avskuren och räddningen är ett faktum så stämmer folket
med Mose i spetsen upp i en lovsång till
Gud; ”Herren är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning”. 2 Mos 15:2a
(Svenska Folkbibeln). Detta blir Bibelns
första nedtecknade lovsång som sedan har
tonsatts om och om igen och hjälpt många
människor genom historien att uttrycka sin
tillbedjan.
Ett annat exempel är när den romer-
ske officeren Cornelius bjuder in Paulus i sitt hem och folket fylls av den helige
Ande och mitt i Paulus predikan så börjar
de tala i tungor och spontant lovprisa Gud,
Apg 16:46, ”De hörde hur dessa talade med
tungor och prisade Gud”.
Vidare den lame mannen utanför sköna
porten som blev botad i Jesu namn genom
Petrus och Johannes och i sin glädje över
vad Gud gjort ”hoppade och han prisade
Gud”, Apg3:8b.
Dessa exempel och flera andra visar att
när Gud rör vid våra liv så föds lovprisning
och tillbedjan.
Det är också en respons på vem Gud är.
Uppenbarelsebokens beskrivning av den
himmelska gudstjänsten ger oss en fascinerande inblick i den lovprisning som råder
i evigheten. Skarorna hörs tillbe i Uppenbarelseboken 7:12: ”Amen. Lovsången och
härligheten, visheten och tacksägelsen, äran
och makten och kraften tillhör vår Gud i
evigheters evighet, amen” I Psalm 148:5
uppmanas allt och alla i skapelsen att; ”…
prisa Herrens namn, ty han befallde och de
skapades” och i Psalm 150:6 avslutas Psaltarboken med orden ”Allt som lever och
andas ska prisa Herren. Halleluja!”
Jag har ofta funderat och fascinerats av
berättelsen om Paulus och Silas från Apostlagärningarnas kapitel 16. Där de efter stark
förföljelse, i den djupaste fängelsehålan,
fastlåsta i stocken med blodiga ryggar mitt
i natten ber och sjunger lovsånger till Gud.
Pingst.se nr 4 2013
Foto: ulrika ramstrand
Att de ber känns hur självklart som helst,
vem skulle inte göra det i deras situation
men att de sjunger lovsånger, inför sina
medfångar? Hur orkar de? Är inte min vilja
att sjunga lovsång relaterad till härliga känslor och tacksamhet över Guds ingripande?
Här fanns inte mycket i omständigheterna
att prisa Gud för, ändå är det just det de gör!
Paulus och Silas ger uttryck för en djupare
visshet om att hur än livet ter sig så är Gud
ändå värd min ära.
Resultatet av deras bön och lovsångsstund låter inte vänta på sig. Strax springer
alla dörrarna upp och bojorna faller av efter
ett omtumlande jordskalv. Berättelsen slutar
med en dopförrättning och gemenskap runt
en efterlängtad måltid hemma hos fångvaktaren.
Kraften i den gemensamma lovsången
blir också tydlig i beskrivningen av tempelinvigningen i 2 Krönikerboken 5:11–14. När
alla sångare och musiker samtidigt och samstämmigt stämde upp i en lovsång så kommer Guds härlighet så kraftfullt över platsen
att prästerna inte ens kan förrätta sin tjänst.
I ljuset av det nya förbundet så är templet
inte längre ett hus på en plats utan i stället
våra egna kroppar och vår gemenskap. Vi är
templet för den helige Ande.
När vi i enighet kommer inför Herren i
tillbedjan och lovsång finns stora möjligheter för Guds härlighet att manifesteras. Personligen bär jag på en djup längtan att detta
Pingst.se nr 4 2013
skulle ske i min kyrka, i den gemenskap jag
tillhör och i mitt personliga liv.
Tillbedjan och lovsång är långt mycket mer än en sång, det är en livsinriktning
där jag med hela mitt liv önskar återspegla
Gud och med mina ord och handlingar tar
riktning mot Kristus.
Det måste liksom hänga ihop. Det blir
ihåligt att i kyrkan sjunga lovsång och i
andra sammanhang leva utan en tanke på
att ära Gud. Det känns i atmosfären när tillbedjan inte är förankrad i livet utan bara i
sången.
Då kan det vara på sin plats att återigen
få uppleva hur Gud lägger en ny sång i min
mun och tar mig tillbaka till den äkta tron
som är väl förankrad i hela livet.
Åter till Davids ord i Psalm 40:4b:
”Många skall se det och bäva och sätta sin
lit till Herren.”
Davids vittnesbörd klädd i den nya lovsången blev en stark förkunnelse om vad
Gud kan göra. Att med sången och musiken som redskap förkunna vem Jesus är och
vad han kan få betyda i livet är en möjlighet
som vi som församling i vår tid bör utbe oss
öppna dörrar för.
Att inte låta musikens möjligheter stanna
innanför kyrkväggarna utan bryta helt ny
mark bland människor som ännu inte har
hört vilken glädje och kraft Gud vill ge in
i livet. Det är en berättelse värd att berät-
tas om och om igen med nya texter och ny
musik.
De sånger vi sjunger formar en tydlig
identitet i vår gemensamma tro och därför
behöver musiken gå i takt med förkunnelsen. Vad sångerna handlar om och vilket
budskap och teologi de är bärare av är viktigt. Vilken funktion musiken har och den
riktning som den hjälper oss att fokusera i
är aspekter som är betydelsefulla. De är väl
värda att reflektera över innan man förlorar sig i diskussionen om ljudet och stilen.
Här behöver pastorer och församlingsledare ta ett tydligare ansvar och tillsammans
med lovsångs- och musikledarna mötas för
ett konstruktivt samtal om innehållet i och
riktningen på musiken.
Sen hur det ska låta, vilken stil och vilket
ljud musiken ska kläs i, måste få formas utifrån den lokala församlingens vision, mål,
målgrupper och strategi.
Låt oss vara med och i församlingen
skapa förutsättningar så att nya sånger kan
skrivas, att nya ledare ges möjlighet att formas och nya musiker fortsätter att fostras av
en kyrka som bär evangelium in i en ny tid.
En ny sång med ett uråldrigt budskap är
vägen för framtidens kyrka. En sång som
är äkta och ärlig, en sång som är präglad av
Guds ord och Andens inspiration, en sång
som ger Gud äran och berättar om Guds
möjligheter.
BO-GÖRAN LECKSTRÖM
23
VÄRLDEN
”Priset speglar stödet utifrån”
Dr Denis Mukwege fick i
början av december ta emot
Right Livelihood-priset vid en
ceremoni i Sveriges Riksdag
för sitt arbete med kvinnor
som utsatts för sexuellt våld i
konflikten i DR Kongo.
– Världen får inte glömma
kvinnorna som drabbas, säger
han.
Denis Mukwege, som är chefsläkare på Panzisjukhuset i Bukavu
i östra DR Kongo, vädjar om
att världen inte får lämna kvinnorna åt sitt öde och menar att
det är kvinnornas egna kamp
som får honom och personalen
på sjukhuset att orka fortsätta
jobba för att hjälpa dem.
– Att se att dessa kvinnor kan
le, trots att de utsatts för brott,
får oss att orka kämpa vidare.
Priset kan väcka fler människor
till att ge oss stöd.
Denis Mukwege började sina
medicinstudier med stipendium
prisad. Dr Denis Mukwege var en av årets mottagare av Right
Livelihood-priset, som också kallas för det alternativa Nobelpriset.
FOTO: TORLEIF SVENSSON
från svensk pingstmission och
PMU var också med och byggde
upp Panzisjukhuset med stöd
från Sida och driver sedan 2004
SSV-projektet (Survivors of Sexual Violence) som delfinansieras
av ECHO, EU:s biståndsorganisation.
Centret ger kvinnor som
utsatts för sexuellt våld vård
och hjälp. Projektet har fått stor
uppmärksamhet internationellt
och det senaste året har flera
internationella profiler besökt
SSV-projektet, däribland Zenaib
Bangoura, FNs särskilda sändebud för frågor kring sexuellt våld
i konflikter och Kyung-Wha
Kang, biträdande generalsekreterare för humanitära frågor.
Under Sverigebesöket i början av december medverkade
dr Mukwege också bland annat
på ett Riksdagsseminarium på
temat ”Vad krävs för att få fred
i DR Kongo och ett slut på det
sexuella våldet?” och i en samtalspanel i Filadelfiakyrkan, där
artisten Timbuktu, missionären
och läkaren Svein Haugstvedt
och SvT:s före detta Afrikakorrespondent Marika Griehsel
medverkade. Då handlade det
om drivkrafter och hur man
orkar tro på det goda trots all
ondska kriget medför.
Matilda Hector
Ulrika Ramstrand
Fotnot: Tidigare i höstas kom
boken Denis Mukwege – en levnadsberättelse ut på Weylers förlag i samarbete med PMU och
Läkarmissionen. Författare är
Bertil Åkerlund.
Gömda
för världen
rldens befolkning
Nästan 80 procent av vä dsättningar
nsne
som lever med funktio
r.
de
län
bor i utvecklings
sätt för att denna
PMU arbetar på många
nas och vara en del
grupp ska ha rätt att sy
dra.
av samhället som alla an
älpa till?
Vill du vara med och hj
72 980
SMS:a PMU BA RN till arbetet.
så skänker du 50 kr till 00 50 – 6
Eller ge en gåva: PG 90 rnens rätt”
märk inbetalningen ”Ba
www.pmu.se
24
Pingst.se nr 4 2013
små bolag, stor avkastning
Investera där tIllväxten fInns. Investera I små snabbväxande bolag.
Granit Småbolag är en svensk värdepappersfond som jobbar aktivt med att förvalta och hitta avkastning bland
svenska och nordiska småbolag med goda framtidsutsikter och bra tillväxtpotential. Det har varit ett framgångsrikt recept. Under bara de senaste tolv månaderna har fondens värde ökat med över 50 procent*. Granit
Småbolag finns att välja hos Pensionsmyndigheten (PPM-nummer: 656637) och bland de flesta banker och
försäkringsbolag. För mer information om våra fonder, kontakta Granit Fonder eller besök vår hemsida
(www.granitfonder.se).
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. de pengar som
placeras i fonden kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får
tillbaka hela det insatta kapitalet. fullständig information såsom förenklat prospekt,
prospekt och finansiell information kan erhållas kostnadsfritt från granit fonder.
*Källa: morningstar per den 19 november 2013.
Pingst.se nr 4 2013
25
SVERIGE
Hallå där ...
… Tommy Davidsson, som
tidigare i höst fick ta emot
årets stipendium från Insamlingsamlingsstiftelsen
för Pingstforskning för sin
forskarinsats som lyft fram
pingstledaren Lewi Pethrus
församlingssyn så som den
uttryckts i hans skrifter och
ledare i tidningen Dagen.
Hur var det att ta emot utmärkelsen?
– Det var verkligen en stor
glädje. Att få ett sådant erkännande från Insamlingsstiftelsen för Pingstforskning kändes
mycket speciellt. Att det skedde på Oktoberföreläsningarna,
där både gamla och nya vänner
deltog, var ytterligare en bonus.
Vad ska du använda prispengarna till?
– Om vi får tid och möjlighet
så vill jag gärna använda pengarna till en resa med min fru.
Utan hennes hjälp hade jag ald-
utmärkt. Tommy Davidsson tog emot stipendiet av Jan-Åke Alvarsson, ordförande i Insamlings­
stiftelsen för Pingstforskning. FOTO: MAGNUS WAHLSTRÖM
rig lyckats bli klar med avhandlingen så det känns rätt att ge
något tillbaka för alla hennes
uppoffringar.
Din doktorsavhandling handlar om Lewi Pethrus församlingssyn. Hur kommer det sig
att du började forska kring
detta?
– Min första tanke var faktiskt inte att skriva om Lewi
Pethrus församlingsyn utan
att göra en historisk studie om
den svenska pingströrelsens
syndaförståelse. Det var min
handledare, Allan Anderson,
professor vid universitetet i
Birmingham, som uppmuntrade mig att forska om Lewi
Pethrus eftersom han är generellt okänd i den engelsktalande världen. Eftersom pentekostal församlingsyn var ett
Bjud på en julfest
–ge en gåva till LP-verksamheten
Julklappstips:
En uppskattad
julklapp till någon
som ”har allt”. Istället
för ännu ett paket
– skicka en gåva
till någon annans
julfirande.
Så här kan du
bjuda på en
julfest...
SMS:a texten: julfest13
till 729 80 så bidrar du med
100 kronor till bland annat
LP-kontakternas julfirande!
www.lp-verksamheten.se
26
...eller ge din gåva direkt på nätet!
LP-verksamheten • Bankgiro: 901-6965
märk: julfest13
Pingst.se nr 4 2013
n y h e t e r f r å n t vå vä r l d a r
Prova
tidningen
Dagen
En månad
gratis!
erbjudandet gäller för hushåll som inte prenumererat
på den kristna tidningen Dagen det senaste halvåret.
efter provperioden avslutas prenumerationen automatiskt.
Brasshelg i Avesta
Helgen inleddes med en konsert av Avesta Gospel Brass på
fredagskvällen under ledning av
Jan Sjönnerby. Han var också
helgens instruktör.
Lördagen ägnades åt instu-
dering av flera musikstycken
för brassband, samt tillfälle att
pröva på musik med få stämmor
(sextett, kvartett).
Under en timme fick deltagarna också ta del av när den kände
brassprofilen Eric Ball repeterade sin komposition Constant
Trust (ständig förtröstan) med
Frälsningsarméns 7e kår i Stockholm 1976.
Detta stycke var också ett av
fler som sedan spelades på söndagens gudstjänst.
Stig Holmgren
Klipp
och skicka!
!
p orto
I början av oktober samlades
ett 50-tal brassmusikanter till
den årliga PingstBrass-träffen, denna gång i Pingstkyrkan i Avesta. Församlingen,
samt Avesta Gospel Brass
med Göran Hultqvist i spetsen, stod som inbjudare.
svarspost
121 565 600
110 00 stockholm
Vad kan vanliga pingstvänner
lära sig av din forskning?
– Även om jag enbart belyser
Pethrus församlingsyn så tror
jag att vanliga pingstvänner kan
lära sig att pingströrelsen alltid
varit i utveckling och att den
anpassat sig till den verklighet den befunnit sig i. Förändring är därför inte något som
vi behöver vara rädda för. Min
forskning pekar på att Pingströrelsen alltid haft en längtan
av att vara en andlig förnyelserörelse. Tappar vi den aspekten
så är jag enig med Pethrus att
det är problematiskt att kalla
oss en Pingströrelse.
Vad är ditt eget förhållande
till Pingströrelsen?
– Jag är uppvuxen i Katrineholm och har sedan en tidig
ålder varit medlem i pingstkyrkan där. 1995 flyttade jag
utomlands och har sedan dess
varit bosatt i Belgien, USA och
nu i Norge.
– Från 2003 till 2012 var jag
utsänd som missionär till Belgien av min hemförsamling
i Katrineholm och ett antal
andra medunderhållande församlingar. Min relation till
dessa församlingar gjorde att
min långa utomlandsvistelse
inte helt klippte av min förbindelse till den svenska Pingstörelsen.
– Jag hoppas dock att mitt
nuvarande jobb som studierektor vi Högskolan för ledarskap
och teologi i Oslo kommer att
underlätta en bättre kontakt
med svensk pingströrelse i
framtiden.
ULRIKA RAMSTRAND
b e ta lt
mycket omdiskuterat ämne när
jag började föll det sig naturligt
att det blev mitt fokus. Jag kände också att det fanns luckor i
Pethrus församlingsyn som inte
hade belysts tidigare och att
debatten kring pentekostal församlingsyn var alltför teologisk
och alltför lite historisk.
3 Ja tack,
Jag vill prova Dagen gratis en månaD
Fyll i Dina aDressuppgiFter och lägg i närmaste brevlåDa
namn
adress
ort
postnr
telefon
gäller enDast inom sverige. KundcEntEr 08-619 24 20, [email protected]
Pingst.se nr 4 2013
pingst.se
mejl
27
BÖCKER
Följ det senaste inom kristna litteraturen
Text: KERSTIN KLASON
Mejla idéer till [email protected]
Smal men viktig litteratur Julen närmar sig och erbjuder kanske lite extra tid i
U
nder några höstveckor uppmärksammades förtryck och våld mot kristna
på olika håll i världen, både i media
och med aktioner till stöd och solidaritet med våra bröder och systrar.
Ungefär samtidigt landade en liten, grön bok
på mitt bord. Napalmflickan och en annan historia är titeln. Den beskriver både en hundraårig
historia av den kristna trons utveckling och situationen för kristna i dag i ett land som vi hörde
mycket om på tidigt 70-tal men kanske inte alltid
förknippar med mission, nämligen Vietnam.
Boken beskriver hur kristna lever under pressande förhållanden inte bara i muslimska länder,
utan också där kommunistisk regim fortfarande
gäller.
Precis som i berättelser vi hört från Kina
och forna Sovjetunionen så hittar vi här en överlevande tro och stor tillväxt, men också behov av
bibelundervisning och träning av ledare.
Boken presenterades för mig vid en blygsamt
besökt releasekväll i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Församlingen är engagerad i bibelskolearbete och ledarträning. Gunnar Swahn, ansvarig för
församlingens internationella arbete, beskriver i
ett informativt appendix hur svensk pingstmission
i början på 70-talet startade biståndsarbete i landet, vilket dock fick ett abrupt slut vid maktövertagandet 1975 då västerländska missionärer måste
lämna landet. På 90-talet återupptogs kontakterna.
Under releasekvällen medverkade en pastor
från en av de stora husförsamlingsrörelserna.
Hon delade med sig av utvecklingen i sin rörelse,
men påminde även om att det som ser ut som en
seger också har haft ett mycket högt pris. Själv
rördes jag av hennes beskrivning av hur medlemmar kom till samlingarna, lämnade tillbaka sina
biblar och förklarade att de inte längre orkade…
En liten påminnelse om en kämpande tro som
inte bara härbärgerar hjältehistorier.
Utgivare av boken är Narin förlag, som inriktat
sig på litteratur om Asien.
Enligt uppgift betraktades boken som för
”smal” av det stora, frikyrkliga bokförlaget, något
som kan vara ett förståeligt argument för att avstå
utgivning. Men beklagligt eftersom just den här
sortens böcker förtjänar en bredare marknadsföring. Värdefullt dock att, som i detta fall, mindre
och nischade förlag satsar. För boken må vara
”smal”, men nog så viktig, kanske till och med
nödvändig, för vårt engagemang för den lidande
kyrkan i dag.
Kerstin Klason
28
läshörnan. Här kommer några förslag på böcker med
innehåll som kan inspirera, informera och förnöja.
ÄNGELN PÅ
MALMSKILLNADSGATAN
Elise Lindvist/
Antime Linjer
Libris
Boken om kvinnan
som inte låtit
sig övervinnas
av sitt förflutna
utan, efter möte
med Gud, valt att
använda det som ett verktyg
i kampen för olycksdrabbade
medsystrar. Här berättar hon
hela sin historia.
DET HÄNDER
NÄR DU VILAR
Tomas Sjödin
Libris
”En hyllning till
sofflocket” har
den kallats, Tomas
Sjödins senaste
bok, vilket förstås
kan föra tankarna
till en lättsam läsning om
konsten att ingenting göra.
Men självklart vill Sjödin mer
än så. Boken är en påminnelse om den goda vilan
som ingalunda är resultatlös,
om rytm – veckorytm och
livsrytm.
Med bilder hämtade ur
den egna vardagen och erfarenheten mejslar han fram
livskunskap som varje läsare
kan ta till sig.
DENIS MUKWEGE – en
levnadsberättelse
Berthil Åkerlund
Weyler
Titeln avslöjar
bokens innehåll.
Huvudpersonen
behöver knappast
någon närmare
presentation för
denna tidnings läsare. Vi
känner honom redan som
läkaren på Panzisjukhuset
som gjort storverk, inte bara
i operationssalen där våldsutsatta kvinnor fått hjälp, utan
också som en opinionsbildare
för Kongos kvinnor och deras
verklighet.
Berthil Åkerlund har fört
samtal med honom och
tecknat ner Mukweges egen
historia.
49 KVINNOR I BIBELN
Eva Söderström
Gospel Media
En annorlunda
bok om kända och
mindre kända kvinnor i Bibeln. Författaren är framför
allt konstnär och hennes
målade porträtt av kvinnorna
kompletteras i text av en fri,
dramatiserad berättelse.
GUD ÄR RÖD
Liao Yiwu
Narin förlag
Här intill uppmärksammas en bok om
den kristna trons
villkor i Vietnam.
Detta är ännu en
bok från samma
förlag som sätter ljuset på
mer bortglömda delar av
Kina, genom interv­juer med
troende kristna. Författaren har tillbringat flera år i
fängelse för att ha publicerat
dikter efter massakern på
Himmelska fridens torg 1989.
Hans litteratur är bannlyst i
Kina. Själv lever han numera
i Tyskland.
Bokens budskap är tidlöst
och den lämpar sig fint för
högläsning under juldagarna.
ATT HOPPAS PÅ ETT
ANNAT SYSTEM
Red: Anton Lundqvist,
Tomas Lundström
Argument
Har anarkism och
kristen tro något
med varandra
att göra? Den
som är nyfiken
på det svaret kan
bekanta sig med, för många
kanske nya, tankar i den här
antologin, där flera kristna
skribenter delar med sig av
erfarenheter och funderingar
i ämnet.
UTAN VÄSTERLÄNDSKA
GLASÖGON
Nya perspektiv på Bibeln
E Randolph Richards,
Brandon J O´Brian
Argument
Den teologiskt
intresserade kan
låta sig utmanas
av den här boken
som gör ett försök
att tillföra nya
perspektiv i bibelläsningen,
perspektiv som lyfts ur andra
kulturer än vår och därmed
kan konfrontera invanda
tolkningar.
DEN FÖRSTA JULEN
Anders och
Birgitta Johansson
MEMOARER del II
I medvind och motvind
1983–1994
Ulf Ekman
Det är inte särskilt
ofta det kommer
barnböcker från
de kristna förlagen
numera. Den här är
en nyutgivning av
en bok som gavs ut av Barnbokringen redan på 80-talet.
Boken är en klassisk berättelse om julens händelser
speglad ur en rövarflickas
perspektiv.
Lagom till jul aviseras också del
2 av Ulf Ekmans
memoarer. Det
är den del som
omfattar åren
1983 till 1994,
det vill säga det första,
uppmärksammade och
omdiskuterade årtiondet av
Livets ords historia ur Ulf
Ekmans eget perspektiv.
Libris
Livets ords förlag
Pingst.se nr 4 2013
MUSIK
Bengt Johansson
med Mosaic
När natten blev ljus
Pinehouse/Naxos
Bengt Johansson är denna
decembermånad aktuell med
julturné i Sverige och Norge.
Med sig i bagaget har han
den nya julskivan När natten
blev ljus.
Denna skiva är ett utropstecken både musikaliskt och
textmässigt. Skivan spänner
över hela Bengts register;
från folkton till blues, från
country till rock. De stabila
musikerna i bandet levererar
följsamma fioler, stämningsfull pedalsteel, smäktande
orgel, vacker keltisk flöjt,
en svängig rytmsektion och
glödande gitarrer. Skivan
innehåller också ett spännande samarbete med den
norska kören Mosaic.
Texterna har en teologisk
tyngd och skildrar med stor
förundran Guds människoblivande. Ur sången I sin famn:
”Maria – Guds port till en ny
mänsklighet, i ödmjukhet lät
du det ske. Ditt ja blev det
svar himlen väntade på, som
hopp och försoning oss ger”.
Bengt bjuder på sju nyskrivna
sånger, en översättning och
fyra julklassiker bland annat
en nyskapande version av Ett
barn är fött.
Lasse Edin
Strange man walking
Talking Music
Lasse Edin
var när
det begav
sig en
fjärdedel av
brödragruppen EdinÅdahl som turnerade flitigt i
kyrkorna under många år. De
slog igenom stort när de 1990
Pingst.se nr 4 2013
besegrade Carola i den svenska eurovisionsfestivalen med
låten Som en vind. Lasse har
ända sedan Edin-Ådahl ställde
in turnébussen för gott 1992
skrivit låtar och är nu aktuell
med sin andra soloplatta
Strange man walking.
Det är en rockig pop�platta med engelska texter.
Musikaliskt är Lasse influerad
av Beatles, Rolling Stones,
Byrds, Animals och The Band.
Titelspåret Strange man
walking handlar om hur
Lasse möter Jesus en helt
vanlig kväll på stan där hans
egen reaktion går ifrån att
tycka att Jesus verkar besynnerlig, till att ana en helig
man innan han förstår att det
handlar om Guds son Jesus!
Textmässigt handlar låtarna
om tro och tvivel.
Följ det senaste inom det kristna musiklivet
Text: Daniel Röjås
Mejla idéer till [email protected]
jord är Peter Bergstrands
tredje skiva. Peter möter i
vardagen i sitt arbete inom
psykiatrin många människor
som kämpar med sorg och
smärta. Musiken blir ett
sätt att bearbeta alla dessa
upplevelser i låtar som rymmer ljus och hopp mitt i det
mörka och svåra. Peter skriver gitarrbaserad musik men
har denna gång lagt gitarren
lite åt sidan för mer keybord
och programmering.
Paul Biktor Börjesson är
musiker och producent för
denna produktion som låter
väldigt bra.
Musikaliskt kan man
kanske beskriva det som ett
lyckligt möte mellan Michael
Johnson och Lasse Winnerbäck. Texterna är poetiska
och välskrivna.
Elisabeth Landin,
Annika Coen, Jenny
Rydén, Marie
Johansson, Stina
Holst, Maria Smeds
och Helena Bergkvist
Krossade Krus
Peter Bergstrand
Som himmel kysser jord
David Media
Det handlar
om livets
sårbarhet
och kärlekens styrka.
Som himmel kysser
T
änk dig en gudstjänst, ett bröllop eller
en begravning kemiskt ren från sång
och musik. Visst skulle det kännas att
någonting omistligt fattades? Musiken
är ett språk som kommunicerar på djupet, som
berör vårt inre och väcker känslor!
Hymnerna, psalmerna, de sjungna bönerna är
ett omistligt kännetecken på trons folk i alla tider.
När Herren hade räddat Israels barn ur egyptiernas hand och låtit dem gå torrskodda genom
havet noteras följande i 2 Mos 15:1–2: Då sjöng
Mose och Israels barn denna lovsång till Herrens
ära. De sade: ” Jag vill sjunga till Herrens ära, ty
högt är han upphöjd. Häst och man störtade han
i havet. Herren är min starkhet och min lovsång,
och han blev mig till frälsning. Han är min Gud,
jag vill ära honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.”
I Bibelns egen bönbok Psaltaren är uppma-
Talking Music
Krossade
krus är ett
musikprojekt med ett
gäng svenska
kristna sångerskor. Gemensamt för dem
alla är att de har en story och
ett vittnesbörd att berätta.
Musikaliskt är det stilla och
mjuka arrangemang med ett
avskalat komp och sången
i förgrunden. Drivkraften
bakom Krossade krus är att
inspirera och uppmuntra alla
kvinnor i tjänsten för Herren.
All royalty på skivan går till
hjälporganisationen LOVE
NEPAL som hjälper unga
flickor ut ur prostitution.
Musiken
i församlingens
hjärta
Martin Börjesson
& Johan Åsgärde
Över allt
David Media
Denna duo kan beskrivas
som två pianister med
samma själ och hjärta. Båda
brinner för att inspirera till
lovsång och tillbedjan.
Även om de nu släpper
en skiva tillsammans har de
valt att göra det med två
helt egna spår. Martin har
översatt favoritsånger från
musiker som Israel Houghton och Tim Hughes, medan
Johan valt att presentera fem
helt nyskrivna sånger som
han komponerat tillsammans
med sin kollega Mattias
Frändå.
Skivan är en frisk fläkt
med ett internationellt
sound som känns väldigt
fräscht. Texterna speglar
Guds trofasthet och nåd. Det
inledande spåret Min Jesus
är oerhört medryckande.
ningen till musik och lovsång en återkommande
refräng. Ett exempel är Psalm 150:3–5: ”Prisa
honom med hornstötar, prisa honom med harpa
och lyra, prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängaspel och flöjt, prisa
honom med klingande cymbaler.”
I ett brev till kejsar Trajanus år 112 beskriver
ståthållaren Plinius den yngre de kristna i sin
provins Bitynien: ”De har för vana att samlas en
viss bestämd dag före gryningen då de sjunger en
växelsång till Kristus som till Gud… Sedan träffas
de på nytt för att tillsammans inta en måltid med
mat av vanligt och oskyldigt slag.”
Klemens av Alexandria säger omkring 190 e
Kr: ” Hela vårt liv är en lovsång, vi sjunger när
vi arbetar, sjunger hymner när vi seglar och ber
under det att vi tar itu med livets mångahanda
uppgifter.”
Efter dessa nedslag i Bibeln och kyrkohis-
torien vill jag uppmana oss alla att värdesätta alla
musiker och sångare. Dessa hjältar som vecka ut
och vecka in står i församlingens tjänst i musiken
och lovsången i gudstjänster och olika samlingar.
Det är så lätt att vi tar dessa konstnärer för givna
och glömmer att inspirera och uppmuntra dem.
Med önskan om en god jul med många välsignade musikaliska upplevelser!
Daniel Röjås
29
FOLK
Följ folk i rörelse
Mejla till [email protected]
Victoria Silverdahl arbetar
som ungdomsledare i Pingstkyrkan i Upplands Väsby parallellt med ALT-studier. Hon har
efterträtt Amanda Rabnor.
Pontus Perstrand arbetar
sedan höstterminens början
som ungdomspastor i Eskilstuna. Han har efterträtt Johan
Lagerbeck.
Victoria Öhrvall arbetar
som ungdomspastor i
Katrineholm
på halvtid
vid sidan om
deltidsstudier på ALT.
Martina Axene tillträder den 1
januari en 50-procentig tjänst
som barn- och familjepastor
i Filadelfiaförsamlingen Bankeryd.
Hans Martinussen har slutat
som pastor och föreståndare
för Filadelfiaförsamlingen i Vårgårda-Herrljunga efter sju år.
Han har börjat en deltidstjänst
i Pingstförsamlingen i Kinna
Konferens om
barn som far illa
n I april kommer den tredje
nationella konferensen om barn
i riskzon att hållas på Nalen
i Stockholm. Arrangörer är
30
och står även till tjänst som
resande predikant på deltid.
Magnus Jonegård har slutat
som föreståndare i Pingstförsamlingen i Hässleholm. Lasse
Bjervås är ny föreståndare i församlingen sedan 1 september.
Linnea Linder är ny ungdomsledare i Hjortensbergskyrkan i
Nyköping.
Magnus Gnisterhed har
anställts som Pingst ungs
femte regionledare. Han
ansvarar för stöd till barn- och
ungdomsledare i Jönköpings,
Kronobergs och Kalmar län.
Anställningen, som är på
deltid, sker i samarbete med
Pingst ung i Jönköpings län.
Sven Almkvist är sedan 1 september föreståndare på halvtid
i pingstförsamlingen på Åstol.
Anders Martinsson har avslutat tjänsten som föreståndare i
Klöverträsks pingstförsamling.
Malin Lennartsson är ny ungdomspastor i Kumla.
Robert Blomqvist är ny föreståndare i Pingstförsamlingen i
Långasjö-Emmaboda från och
med september.
Matilda
Hector är ny
medarbetare på PMU:s
kommunikationsavdelning. Hon
arbetar med påverkansfrågor
under Maria Bards föräldraledighet samt med insamling.
AnnChristin
Liljeroos
Grönås har
avslutat
tjänsten som
handikappkonsulent
på PHV. Lars Hermansson,
Åtvidaberg, är tillförordnad på
tjänsten.
Omtankegruppen, som förutom LP-verksamheten består
av Blå Bandet, Hela Människan,
IOGT-NTO och Vita Nykter.
Under konferensdagen kommer företrädare för regeringen
att finnas på plats, liksom myn-
dighetspersoner med ansvar för
barns välmående, organisationsrepresentanter, lagstiftare och
andra som på olika sätt engagerat sig i barns villkor.
Under eftermiddagen kommer ett tiotal verksamheter från
Niklas Lorentzon är ny föreståndare i pingstförsamlingen
Charisma i Höör.
Sture Kuhlin och Roland
Stahre är sjukhuspastorer på
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg på deltid med Smyrna
som arbetsgivare. Roland
Stahre har också en deltidstjänst på Mölndals sjukhus.
Rhode Östling är nyanställd
i Europaporten i Malmö med
fokus på barn.
Emma Sjölie började i augusti
en tjänst som ungdomsledare i
Smyrnaförsamlingen i Ed med
fokus på att bygga upp ett nytt
arbete bland ungdomar.
Anna Boström är ny barn- och
familjepastor i Pingstförsamlingen i Östersund.
Simon Ådahl, musikant och
evangelist, reser och informerar
om IBRA sedan i höstas och
kommer att fortsätta med det
under 2014.
olika delar av landet redovisa
hur de arbetat utifrån ett barnperspektiv
Konferensen hålls den 10
april mellan 9 och 16.30, kräver föranmälan och kostar 950
kronor.
Pingst.se nr 4 2013
Ny ambassadörsutbildning
I oktober startade en ny omgång av Tillsammans ambassadörsutbildning. Utbildningen
hålls på Kaggeholm och är upplagd över tre
terminer, med tre dagars samling varje termin
och hemuppgifter dessemellan.
Ambassadörsutbildningen har återupptagits efter
ett års paus, då fokus i stället låg på fortbildning av
de drygt 100 ambassadörer som tidigare deltagit i
utbildningen.
I den här omgången deltar cirka 30 ambassadörer
från olika delar av landet. Intresset för att gå utbildningen är mycket stort och betydligt fler söker än
vad det finns platser för.
Under det första utbildningstillfället var det
övergripande temat ”Hållbara relationer”. Patric
Forsling, Ingrid Svanell, Per-Gustaf Eriksson, Britt
Sandberg, Alf B Svensson och Britt Sandberg är några av de medverkande lärarna under utbildningen.
Nästa utbildningstillfälle äger rum i mars 2014 på
temat ”När livet gör oss illa” och sedan avslutas kursen i oktober på temat ”Att bygga och stärka relationer”.
Det egna hemarbetet inkluderar läsning av ett
antal böcker, samt olika intervjuer och övningar av
olika slag.
Tillsammans. Den nya gruppen deltagare i Tillsammans ambassadörsutbildning
träffades för första gången i oktober på Kaggeholms slott. FOTO: ROGER SVANELL
Ge en vän och världen goda nyheter
Beställ på www.ibra.se
Pingst.se nr 4 2013
– drömmer om en värld som följer Jesus
31
POSTTIDNING B
”Tacksamhet är bara förnamnet”
Jarmo Borgs liv har fått ett helt nytt
innehåll. Mörker har bytts mot ljus och
glädje varje morgon han vaknar och får
gå till jobbet.
När Jarmo och jag pratas vid har han just
deltagit i tre dagars undervisning på June
folkhögskola, som en del av den behandlingsassistentutbildning han börjat på distans och halvfart den här hösten. Parallellt
arbetar han heltid på LP-kontakten i Osby
och på Second hand-butiken i Kristianstad.
– Det är en utmaning när man inte läst på
30 år, skrockar han. Och efter att aldrig tidigare ha haft ett jobb att gå till.
Men klagar gör han inte. Nej, det liv han
levde tidigare beskriver han som bara mörker.
– Nu njuter jag av livet och är glad varenda morgon när jag vaknar. Och det är så
fantastiskt att jag kan få vara med och hjälpa
andra. Det bästa i mitt nya liv är att jag har
mitt jobb och att jag klarar av rutinerna. Det
är en nåd, att jag är tacksam är bara förnamnet.
Jarmos liv tog en ny vändning för fyra
år sedan. Detta efter ett 25-årigt amfetaminmissbruk. Han, som så många andra, började dricka i tonåren, men övergick snart till
amfetamin. De första tio åren när han var
gift och fick barn försörjde han sig genom
att köpa och sälja bilar, men sen gick det
mesta utför. Äktenskapet sprack, han förlorade kontakten med sina barn, och började
sälja droger och stjäla för att hålla igång sitt
missbruk.
Och så hamnade han i ett liv utan fast
adress, med turer in och ut på häkten och
fängelser.
– Till slut brydde jag mig inte ens när jag
blev tagen av polisen. Det hörde liksom till.
Desto skönare nu att slippa sådant och
veta att han befinner sig på rätt sida av
lagen. Den riktigt tydliga bekräftelsen på det
är körkortstillståndet, som han räknar med
att få tillbaka kring nyår.
– Jag har inte haft körkort på åtta år,
säger han, de tar det direkt när man åker dit
för grovt narkotikabrott.
Förändringen började med en öppenvårdsbehandling 2009 i hans hemstad
Skövde. Han höll sig drogfri i ett halvår och
förändrad. Jarmo Borg utbildar sig till behandlingsassistent och vet ännu inte exakt vart
det kommer att föra honom. Men han tycker om att få perspektiv på den resa han själv gjort, från
missbruk till drogfrihet. FOTO: BÖRJE DAHLKVIST
återupptog kontakten med sin äldsta dotter,
som han inte sett på tio år. Det såg bra ut
och han fick en egen lägenhet, men återföll
i missbruk.
– Men min dotter motiverade mig att inte
ge upp, säger han.
i Osby och bryta med sitt gamla umgänge
och börja arbetsträna på second hand-butiken.
– Vilken omställning det var att passa
tider och börja jobba, men vad viktigt det är
att ha ett jobb, ett sammanhang att gå till.
Jarmo sökte sig till LP-kontakten i
Nu ser han fram emot julfirandet till-
Skövde och träffade gamla vänner där som
börjat helt nya liv. Det fick honom att föreslå socialen att han skulle få komma till Torpahemmet. Det tog ett tag innan han lyckades övertyga assistenterna om att han skulle
klara av att bo i ett behandlingshem med
bibelläsning och bön på programmet, men
i oktober 2010 kom han dit.
– De åtta månaderna där förändrade hela
mitt liv, summerar Jarmo.
Efter sex månader då han fick ställa alla
sina frågor blev han frälst. Och några månader senare var han redo att döpas under
Viebäckskonferensen.
Han fick flytta till ett utslussningsboende
sammans med sin mamma, äldsta dottern
och hennes två barn. De har bestämt sig för
att skruva ner julförväntningarna och bara
koncentrera sig på att njuta av att de kan
träffas och umgås.
– Jultiden är jättejobbig när man är missbrukare, men kan fortfarande vara det nu
med.
För Jarmos del blir det till exempel extra
tydligt vid julen att han fortfarande helt saknar kontakt med två av sina barn. Men han
förstår att det måste få ta tid för dem att lita
på att han faktiskt förändrats.
– Livet kan ändras, säger han. Jag vet!
ULRIKA RAMSTRAND