Nyhetsbrev Miljöaffärer november 2013.pdf
Download
Report
Transcript Nyhetsbrev Miljöaffärer november 2013.pdf
ett nyhetsbrev från
mannheimer swartling
november 2013
TEMA:
Miljöaffärer
Corporate
Environmental
Law
ansvarig utgivare
partner bo hansson
040-698 58 38, [email protected]
redaktion
partner bo hansson
senior associate felicia terenius
assistent eva lernmyr
kontaktpersoner
stockholm
partner per molander
08-595 064 84, [email protected]
senior associate felicia terenius
08-595 063 55, [email protected]
göteborg
partner clas nyberg
031-355 16 95, [email protected]
senior associate andréa dahrén
031-355 16 92, [email protected]
öresund
partner bo hansson
040-698 58 38, [email protected]
senior associate therese strömshed
041-698 59 59, [email protected]
foto
Joachim Lundgren
Peter Bladskog
nyhetsbrevet utges i informationssyfte och är inte att betrakta som
juridisk rådgivning. nyhetsbrevet
får citeras med angivande av källa.
2
Ledare
Corporate Environmental Law
– att skapa affärsmöjligheter
Temat på detta nummer av MiljöAffärer är
”Corporate Environmental Law” – med fokus på
hur vi hjälper våra klienter att skapa affärsmöjligheter. Artiklarna består av ett axplock av frågeställningar som vi hanterar inom detta område i
vår vardag.
Vi bistår våra klienter på alla affärsjuridiska rättsområden och på
dessa rättsområdens samtliga delar. Byråns organisation och true
partnership-modell främjar både utveckling av specialistkunskap
och djupgående erfarenheter inom olika rättsområden samt ett
starkt samarbete över dessa rättsområden för att hjälpa våra klienter
att uppnå sina affärsmål.
Vi hoppas att artiklarna i detta nummer förmedlar en bild av hur vi
arbetar med Corporate Environmental Law.
Utgångspunkten för Mannheimer Swartlings rådgivning – oavsett
frågeställning – är alltid våra klienters behov. Som rådgivare åt stora
och medelstora bolag är vårt arbete ofta inriktat på att skapa förutsättningar för nya affärsmöjligheter baserade på klientföretagens
verksamhet. Som ”trusted advisor” inrymmer vår rådgivning även
strategi, problemlösning, kreativitet och argumentation.
De miljörättsliga frågor vi arbetar med för större koncerner och
företag utgår följaktligen ifrån deras eller verksamhetsutövarnas
behov. Vår rådgivning inom området Corporate Environmental
Law bygger på byråns styrka som Sveriges ledande fullservicebyrå.
mycket nöje!
Bo Hansson, Clas Nyberg och Per Molander
3
Mannheimer Swartlings miljö
rättsgrupp får förstärkning
Clas Nyberg är delägare i Mannheimer Swartling
sedan 1995 och ingår sedan i somras i byråns Miljö
rättsgrupp. Clas leder teamet i Göteborg.
– Vi är mycket glada att Clas har anslutit sig till byråns miljörättsgrupp. Han har många års erfarenhet av företagstransaktioner,
bolagsrättsliga frågor och styrelsearbete och har under denna verksamhet naturligtvis ofta kommit i kontakt med miljörättsliga frågor,
såväl i samband med företagsöverlåtelser som i sitt arbete med
styrelser och ledningar för olika industriföretag, säger Per Molander,
ordförande i miljörättsgruppen.
– Jag har under åren förstått vikten av miljörättsliga frågor ur ett
strategiskt perspektiv och är imponerad över hur rådgivningen
inom detta område har utvecklats. Numera går det att med stor
säkerhet identifiera miljörisker, kvantifiera dem och uppskatta
kostnaderna för att åtgärda dem. Jag ser fram emot att få fokusera
ytterligare på hur vi kan hjälpa våra klienter inom det miljörättsliga
området och är stolt över att ingå i landets ledande miljörättsgrupp,
säger Clas Nyberg.
Clas har i mer än tio år lett Mannheimer Swartlings M&A-grupp i
Göteborg. Han har varit involverad i många av de större transaktionerna som har genomförts i regionen eller av företag med verksamhet
där, exempelvis Fords försäljning av Volvo Personvagnar, AstraZenecas
försäljning av Astra Tech och, nu senast, SKF:s f örvärv av Kaydon.
Clas är rankad som ”ledande” inom Mergers & Acquisitions av IFLR
1000 och rekommenderad inom Corporate & M&A av PLC: Which
Lawyer. Clas ingår sedan flera år i byråns styrelse.
Proton industries – aktieägares
efterbehandlingsansvar
Mark- och miljööverdomstolen (MMÖD) har
genom ett avgörande1 från i somras infört ett
långtgående ansvar för föroreningar som orsakats
av dotterbolag.
Om en verksamhet har bidragit till en föroreningsskada är det i
f örsta hand verksamhetsutövaren som är skyldig att avhjälpa skadan.
Verksamhetsutövare anses vara den som bedriver, eller har bedrivit,
en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till skadan.
MMÖD har nu utvidgat den krets av aktörer som kan anses vara
verksamhetsutövare på ett sätt som har stora likheter med ansvarsgenombrott. Med ansvarsgenombrott avses att aktieägarna får ett
personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Detta kräver i
allmänhet att aktiebolaget har ett begränsat antal ägare, bedriver en
verksamhet som är osjälvständig i förhållande till sina ägare och är
underkapitaliserat. Det har tidigare föreslagits att särskilda regler om
moderbolagsansvar bör införas på miljörättens område, men detta
har vid upprepade tillfällen avvisats av lagstiftaren. MMÖD har nu
genom Proton-avgörandet i praktiken ändå fastställt ett miljörättsligt undantag från den bolagsrättsliga principen om aktieägarnas
begränsade personliga betalningsansvar. Det är inte längre nödvändigt att dotterbolaget är underkapitaliserat för att ansvar ska uppkomma – tvärt om kan en kapitalisering av dotterbolaget i sig medföra att moderbolaget blir ansvarigt!
Genom Proton-avgörandet ålades ett moderbolag att avhjälpa och
bära kostnaderna för miljöskador som orsakats av ett sedermera avvecklat dotterbolag. MMÖD konstaterade att det aktuella moderbolaget, under den tid som föroreningen uppkommit, hade möjliggjort den förorenande verksamheten genom att lämna koncernbidrag.
Vidare bedömde MMÖD att moderbolaget, genom sin starka ställning som ensam aktieägare och koncernbidragsgivare, hade haft ett
Clas Nyberg ingår sedan i somras i byråns Miljörättsgrupp.
4
1 Mark- och miljööverdomstolens dom meddelad den 26 juni 2013 i mål
nr 11429-12.
så pass stort inflytande att det kunnat påverka hur verksamheten
som bidragit till den aktuella skadan bedrivits. MMÖD ansåg därför att moderbolaget hade haft rättslig och faktisk möjlighet att
påverka och ingripa i verksamheten ifråga och därför skulle betraktas som verksamhetsutövare vid sidan om dotterbolaget.
Även om finansieringen i det aktuella fallet hade skett genom
koncernbidrag, så saknar det sannolikt betydelse på vilket sätt ett
moderbolag finansierar ett förlusttyngt bolags fortsatta verksamhet.
Nyemissioner, aktieägartillskott och lån leder sannolikt till samma
resultat. Sett i ett vidare perspektiv kan ett bolag möjliggöra en
verksamhet även utan direkta penningöverföringar, exempelvis
genom stöd i form av lokaler, organisation, administration, teknik
eller andra resurser. Man kan också tänka sig att andra än ensamma
aktieägare anses ha tillräckligt inflytande för att ansvar ska komma
ifråga, exempelvis majoritetsaktieägare, aktieägare med betydande
vetorätter, kreditgivare, sponsorer eller andra finansiärer. Gränserna
Det är inte längre nödvändigt att dotterbolaget är
underkapitaliserat för att ansvar ska uppkomma
– tvärt om kan en kapitalisering av dotterbolaget
i sig medföra att moderbolaget blir ansvarigt!
för hur långt ansvaret för en annan aktörs miljöfarliga verksamhet
sträcker sig kan inte utläsas genom domen, men det kan konstateras
att MMÖD:s avgörande kommer att få stor betydelse för synen på
den bolagsrättsliga principen om aktieägarnas begränsade personliga betalningsansvar.
Under det senaste årtiondet har efterbehandlingsansvaret genom
praxis successivt utökats och är nu betydligt mer omfattande än vad
många kunde föreställa sig vid införandet av miljöbalken. Det är
viktigt att redan nu försöka hantera miljörättsliga frågeställningar
som kan aktualiseras framöver. Proton avgörandet förutsätter ett
mer förutseende tankesätt och en mer omfattande avtalsreglering
än vad som hittills har varit fallet. Det finns även anledning att
utvärdera sina relationer inom koncernen och med andra bolag, både
i nutid och historiskt. Slutligen innebär Proton-avgörandet att en
rad nya frågeställningar bör beaktas vid exempelvis förvärv och
överlåtelser av bolag och att man bör se över hur man hanterar
utredningar (due diligence), garantikataloger samt skadeslöshets
åtaganden med det nya rättsläget i åtanke.
clas nyberg
[email protected]
Miljöansvarsfrågor i
transaktioner
Frågan om miljöansvar kan aktualiseras på olika
sätt i en affärstransaktion. I vid bemärkelse kan
begreppet anses omfatta alla typer av ansvar som
kan åläggas en verksamhet enligt miljöbalken och
närliggande författningar.
Om transaktionen till exempel skulle avse en miljöfarlig verksamhet
så föreligger det typiskt sett alltid ett ansvar att tillse att verksam
heten bedrivs i enlighet med tillstånd eller med förelägganden som
har utfärdats av tillsynsmyndigheten. Hur verksamheten klarar av
att leva upp till dessa krav kan vara avgörande för transaktionen.
Den vanligaste typen av miljöansvar som aktualiseras i en affärstransaktion är dock ansvaret för förekomster av hälso- eller miljöfarliga ämnen och föroreningar i mark och byggnader m.m. Sådana
frågor kan aktualiseras på olika sätt beroende på vilken typ av transaktion det är fråga om.
I första hand tänker man kanske på en fastighetsöverlåtelse, till
exempel när ett företag köper en industrifastighet av ett annat företag. Det företag som förvärvar en sådan fastighet kan under vissa
förutsättningar komma att ansvara för befintliga miljöskador på
fastigheten, exempelvis om man övertar och fortsätter en miljöfarlig
verksamhet på fastigheten. Om det inte finns någon verksamhetsutövare som kan ställas till ansvar för miljöskadan så kan en
5
fastighetsägare dessutom bli ansvarig enbart på grund av att man
som köpare borde ha känt till miljöskadan. På detta sätt beror fastig
hetens marknadsvärde i högsta grad på omfattningen av f öroreningar
och andra miljöskador.
Miljöansvarsfrågor kan även aktualiseras vid en företagsöverlåtelse.
Det bolag som avses förvärvas kan till exempel vara ansvarigt för
miljöskador som bolagets verksamhet har orsakat på sin egen mark
eller i omgivningen. Värdet på det förvärvade bolaget kan på så sätt
påverkas av att bolaget riskerar att behöva bekosta saneringsåtgärder.
Detta är det huvudsakliga skälet till att den företagsbesiktning – due
diligence – som vanligtvis genomförs före förvärvet också regelmässigt omfattar miljöansvarsfrågor.
I kommersiella transaktioner finns det stort utrymme att avtala om
hur olika typer av miljörelaterade risker ska fördelas mellan p
arterna.
Många gånger kommer dock diskussionerna inte så mycket längre
än till frågan om vilken part – säljaren eller köparen – som ska bära
miljöriskerna. Det finns dock ett flertal andra aspekter som parterna
kan ha anledning att närmare belysa i ett överlåtelseavtal. Nedan
följer ett antal exempel.
Man kan göra åtskillnad mellan kända förekomster av miljöskador,
till exempel sådana som har dokumenterats vid en miljöinventering
vilka typiskt sett har identifierats inom ramen för en due diligence,
och övriga miljöskador som det saknas kännedom om vid överlåtelse
tillfället. När det gäller dokumenterade miljöskador är det ofta
möjligt att uppskatta kostnaderna för ett avhjälpande vilket kan
göra det enklare att fördela riskerna vid överlåtelsen.
Förutom det så kallade avhjälpandeansvaret enligt kapitel 10 i miljö
balken – som innebär att en miljömyndighet kan förelägga en verksamhetsutövare eller en fastighetsägare att avhjälpa skadan – finns
6
det också andra typer av miljörelaterat ansvar som kan behöva
regleras i ett avtal. Som exempel kan nämnas skyldigheten enligt
den så kallade PCB-förordningen att från vissa byggnader och
anläggningar avlägsna vissa PCB-produkter senast 2014 alternativt
2016, eller skyldigheterna enligt arbetsmiljölagstiftningen att säkerställa en god arbetsmiljö.
Värdet på det förvärvade bolaget kan på så sätt
påverkas av att bolaget riskerar att behöva bekosta
saneringsåtgärder. Detta är det huvudsakliga
skälet till att den företagsbesiktning – due diligence
– som vanligtvis genomförs före förvärvet också
regelmässigt omfattar miljöansvarsfrågor.
Frågan om vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att det
avtalade miljöansvaret ska aktualiseras är också viktig att ta ställning till. Är det endast när behörig myndighet beslutar om ett
avhjälpande som motparten kan bli skyldig att ersätta uppkomna
kostnader? Eller ska ansvaret gälla alla föroreningar som man får
kännedom om? I det senare fallet blir det närmast en fråga om i
vilket miljömässigt skick köparen kan förvänta sig att fastigheten
är i.
Ingen transaktion är den andra lik och det finns därför anledning att
fundera över hur man kan skräddarsy en lösning som fungerar bäst
utifrån de aktuella förutsättningarna.
martin johansson
[email protected]
Försäkring avseende miljö
risker – viktigt att läsa det
finstilta
Många verksamheter är i större eller mindre omfattning exponerade för miljörisker. Med ”miljö
risker” menar vi risken att orsaka en förorening
eller annan skada på miljön.
Precis som med andra risker inom ramen för en verksamhet finns
det ofta skäl och intresse av att aktivt hantera verksamhetens miljörisker genom att teckna en försäkring.
Ofta omfattar en verksamhetsutövares företagsförsäkring en ansvars
försäkring som i sin tur, i varierande omfattning, kan ge ersättning
om den egna verksamheten ger upphov till en föroreningsskada.
Härutöver finns det fristående försäkringar som uteslutande avser
miljörisker. Eftersom miljöbalkens regelsystem är komplext och en
verksamhets samlade försäkringslösning sällan är helt okomplicerad
finns det skäl att läsa det finstilta och fundera ett extra varv kring
omfattningen av verksamhetens försäkringsskydd avseende miljörisker. Detta är viktigt framförallt för att veta vilka typer av skador
och situationer som den rådande försäkringslösningen täcker, i
synnerhet för att undvika obehagliga överraskningar om en skada
väl har uppstått. Det är naturligtvis också bra för att kunna avgöra
om den försäkring man betalar för är adekvat med beaktande av hur
de verksamhetsspecifika riskerna ser ut.
Detta är viktigt framförallt för att veta vilka
typer av skador och situationer som den rådande
försäkringslösningen täcker, i synnerhet för att
undvika obehagliga överraskningar om en skada
väl har uppstått.
Några frågor som man kan ställa sig när man ser över sin försäkringslösning är om försäkringsskyddet i huvudsak täcker skadeståndsanspråk från tredje man (enligt 32 kap. miljöbalken) eller även
andra situationer då en verksamhetsutövare måste vidta avhjälpande
åtgärder enligt 10 kap. miljöbalken, exempelvis efter föreläggande
från myndighet eller kanske frivilligt. Det kan också vara intressant
att veta om försäkringen endast täcker plötsligt och oförutsägbart
uppkomna skador eller om den även täcker skador som uppkommit
gradvis. Vidare kan noteras att miljöbalkens 10:e kapitel gör skillnad
mellan föroreningsskador och s.k. allvarliga miljöskador. Det kan
vara bra att veta om försäkringen täcker skador av båda slagen och i
så fall om detta är nödvändigt med beaktande av den verksamhet
som man bedriver.
kim fors
[email protected]
Konkursbons ansvar i
miljörättsliga ärenden
”Genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis i anspråk gälde
närens samlade tillgångar för betalning av sina
fordringar. Under konkurs omhändertas tillgångarna för borgenärernas räkning av konkursboet.”
Detta är den inledande bestämmelsen i konkurslagen. Sedan ett
beslut om konkurs har meddelats, får gäldenären inte råda över sin
tidigare egendom. Konkursgäldenärens tillgångar övergår till
konkursboet, som är ett eget rättssubjekt och i praktiken består av
den förmögenhetsmassa som ska fördelas mellan borgenärerna.
Förmögenhetsmassan förvaltas av en konkursförvaltare, som har till
uppgift att ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa
samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb
avveckling av boet.
Ur ett miljörättsligt perspektiv kan en konkurs innebära stora
konsekvenser. Exempelvis får innehavaren av ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet inte längre driva verksamheten eller råda över sin
anläggning. I samband med konkursen måste konkursförvaltaren
fatta beslut om verksamheten omedelbart ska stoppas, eller om den
ska drivas vidare under en begränsad tid. Konkursförvaltare kan stå
inför stora utmaningar när det gäller att se till miljöaspekterna av en
konkurs; tillståndsvillkor måste följas om verksamheten är i drift
och eventuella miljörisker kan behöva åtgärdas. Enligt konkurs
lagen har konkursförvaltaren en skyldighet att anmäla till tillsynsmyndigheten om förvaltaren har anledning att anta att konkursgäldenären har lämnat kvar kemiska produkter, biotekniska organismer
eller farligt avfall som behöver omhändertas. Detsamma gäller vid
misstanke om mark- eller vattenföroreningar.
7
En grundprincip inom konkursrätten är att ett konkursbo inte
ansvarar för konkursgäldenärens förpliktelser. Inom miljörätten
finns dock en rad exempel på domstolsavgöranden där konkursbon
har ålagts visst ansvar genom att konkursboet ansetts ta över och
självständigt bedriva den miljöfarliga verksamhet som konkurs
gäldenären bedrev före konkursen. Denna praxis etablerades redan
på miljöskyddslagens tid och har varit stabil sedan dess. Om konkursboet förvarar miljöskadliga ämnen så kan boet åläggas att vidta
försiktighetsåtgärder som t.ex. bortforslande av det som förvaras.
Sådana försiktighetsåtgärder utgör preventiva åtgärder i syfte att
undvika miljöskada. En förutsättning för att konkursboet ska hållas
ansvarigt är att det har rådighet över det som förvaras, vilket ofta
är fallet genom att konkursboet övertar förvaltningen av konkurs
gäldenärens tillgångar.
I ett avgörande har ett konkursbo ålagts ett reparativt ansvar, att
sanera en dieselförorening som läckt ut från en lastbil som konkursboet hade rådighet över. Miljödomstolen ansåg att de förelagda
efterbehandlingsåtgärderna var relativt begränsade till omfång och
kostnad och inte oförenliga med konkursen som ett likvidationsförfarande.
En grundprincip inom konkursrätten är att ett
konkursbo inte ansvarar för konkursgäldenärens
förpliktelser. Inom miljörätten finns dock en rad
exempel på domstolsavgöranden där konkursbon
har ålagts visst ansvar genom att konkursboet
ansetts ta över och självständigt bedriva den
miljöfarliga verksamhet som konkursgäldenären
bedrev före konkursen.
Utgångspunkten – att förorenaren betalar – kan förefalla enkel och
okomplicerad, men kan i praktiken leda till komplicerade bedömningar av om konkursboet har bedrivit verksamhet, om denna verksamhet har orsakat föroreningar och om det i så fall är skäligt att
konkursboet ska svara för de avhjälpandeåtgärder som behövs.
Efterbehandlingsåtgärder kan många gånger innebära stora kostnader och pågå under flera års tid. Enligt konkurslagstiftningen ska
konkursboets tillgångar däremot fördelas mellan konkursborge
närerna enligt givna riktlinjer och boet ska avvecklas.
Mark- och miljööverdomstolen prövar just nu ett fall där flera
konkursbon har förelagts att gemensamt svara för upprätthållande
av reningsåtgärder. Enligt tillsynsmyndigheten utgör reningen en
reparativ åtgärd till följd av att konkursbona påstås ha bedrivit
verksamheten i standby-läge under konkursen. Drift i standby-läge
är en nyhet i efterbehandlingssammanhang och det blir intressant
att följa om domstolen genom detta begrepp kommer att utvidga
möjligheten att hålla konkursbon ansvariga. En sådan utveckling
kommer sannolikt att ha en avsevärd betydelse för framtida kreditgivares och borgenärers värdering av miljöfarliga verksamheter.
kerstin brinnen
[email protected]
8
Ekonomisk säkerhet för
efterhandling
Syftet med ekonomiska säkerheter för miljöfarlig
verksamhet är att skydda samhället från att behöva
bekosta efterbehandling av en verksamhet i situationer där den ansvariga verksamhetsutövaren inte
kan göra detta.
Man kan t.ex. tänka sig en situation där verksamhetsutövaren har
försatts i konkurs eller av någon annan anledning inte kan genomföra efterbehandlingen. I sådana situationer ska den ställda säker
heten kunna användas för efterbehandlingen. Miljöbalkens bestämmelser om ekonomisk säkerhet är egentligen ett uttryck för principen
om att förorenaren ska betala, det vill säga att det är den som har
orsakat en miljöskada som också är den som ska se till eller stå för
att den åtgärdas.
Frågan om en ekonomisk säkerhet ska ställas bedöms i processen när
man söker tillstånd enligt miljöbalken och om en säkerhet krävs så
kommer tillståndet att innehålla ett villkor om detta. Enligt miljöbalken är ekonomisk säkerhet obligatoriskt för tillstånd som gäller
täktverksamhet, deponering av avfall och geologisk lagring av
koldioxid. Ekonomisk säkerhet är också vanligt i andra fall där verksamheten har en begränsad livslängd, t.ex. för vindkraftverk som
ska monteras ned när de inte ska användas längre.
En ekonomisk säkerhet som verksamhetsutövaren föreslår ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål. Detta innebär
dels att säkerheten ska vara betryggande för sitt ändamål, dels att
det är den som söker tillstånd som har bevisbördan för att så är
fallet. Det är alltså sökanden som ska presentera en utredning som
visar att säkerheten är betryggande, vilket innebär både att den ska
ha en lämplig storlek och att den ska ha en lämplig form. Om säkerheten är betryggande bedöms sedan från fall till fall mot bakgrund
av ändamålet med säkerheten.
Det är alltså sökanden som ska presentera en
utredning som visar att säkerheten är betryggande,
vilket innebär både att den ska ha en lämplig
storlek och att den ska ha en lämplig form.
Enligt miljöbalkens förarbeten ska en säkerhet inte vara större än
vad som behövs men den ska vara tillräckligt stor för att skydda
samhället från risken att behöva svara för efterbehandlingskostnader. Utgångspunkten ska vara de faktiska kostnader som kan
förväntas för efterbehandlingen. I dessa kan också behöva inkluderas kostnader för uppföljning och övervakning efter det att efter
behandlingen är avslutad.
Om efterbehandlingsbehovet och kostnaderna uppkommer successivt kan även säkerheten ställas successivt. Säkerheten kan då ställas
efter hand enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella
behovet av säkerhet. Detta är ett uttryck för att säkerheten ska
motsvara kostnaderna för det faktiska efterbehandlingsbehovet. Då
är det inte motiverat att verksamhetsutövaren ska behöva ställa
säkerhet för hela det efterbehandlingsbehov som kommer att uppkomma innan det faktiskt har uppkommit. För att en säkerhet
ska kunna ställas successivt måste verksamhetsutövaren ta fram en
plan som visar hur efterbehandlingsbehovet och kostnaden för
efterbehandlingen kommer att utvecklas över tiden.
Säkerhetens form kan vara en viktig ekonomisk fråga för verksamhetsutövaren. En bankgaranti som säkerhet medför administrativa
kostnader eftersom banken tar ut en avgift för att ställa ut en sådan
garanti. Bankgarantier är ofta tidsbegränsade och kan påverka
verksamhetsutövarens totala låneutrymme eftersom en del av detta
används till att utverka bankgarantin. Ställande av säkerhet kan
också innebära att verksamhetens egna kapital blir uppbundet, t.ex.
om man avsätter medel på spärrat konto, och det avsatta kapitalet
kan då inte användas för att utveckla verksamheten.
Utöver den ekonomiska säkerheten måste verksamhetsutövaren även
reservera medel för efterbehandlingen i räkenskaperna så att de
finns tillgängliga den dag verksamheten ska avslutas.
En verksamhetsutövare vill oftast försöka att utforma verksamheten
på ett sådant sätt att efterbehandlingsbehovet minimeras, vilket är bra
både från miljösynpunkt och från ekonomisk synpunkt. Den ekonomiska säkerheten ger ytterligare en aspekt på detta eftersom det krävs
en större säkerhet ju kostsammare efterbehandling som förväntas.
felicia terenius
[email protected]
9
Kommersiella frågor vid
delning av en verksamhet
Industriella verksamheter består ofta av mer eller
mindre fristående verksamhetsdelar, såsom separata tillverkningslinjer, olika tillverkningssteg i en
tillverkningslinje, reningsanläggningar som servar flera verksamhetsdelar eller separat lagring av
produkter.
En verksamhet kan delas upp så att verksamhetsdelarna kommer att
bedrivas av separata bolag som ägs av olika ägare. Rättsliga frågor
kan uppkomma oavsett skälet till verksamhetsdelningen men blir
särskilt viktiga i samband med att en verksamhetsdel säljs till en
fristående ägare.
En industriell verksamhet är förknippad med skyldigheter, begränsningar, krav och eventuellt ansvar enligt lag. Vissa tillstånd och
dispenser m.m. är inte knutna till en viss person eller bolag, utan
”följer med” verksamheten medan andra tillstånd m.m. måste sökas
på nytt, när en ny verksamhetsutövare tar över. En verksamhetsutövare kan också vara skyldig att t.ex. upprätta och ge in årliga
miljörapporter. Om en verksamhet ger upphov till föroreningar,
kan tillsynsmyndigheten ålägga verksamhetsutövaren avhjälpandeansvar enligt principen om att förorenaren betalar. Även om dessa
skyldigheter följer av lagstiftning, är det självklart möjligt för parterna att avtala om hur de ska bedriva sina respektive verksamhetsdelar inom ramen för ett delat miljötillstånd, hur de ska bistå varandra vid upprättandet av miljörapporter eller vad som ska gälla dem
emellan om föroreningar upptäcks.
Dessa frågor kan behöva avtalsregleras, antingen
för en övergångstid till dess att verksamhets
delarna separerats och blivit självständiga, eller
tills vidare om parterna ska fortsätta dela på
vissa funktioner.
Andra frågor kring verksamheten är mer av rent kommersiell natur
men kan ändå vara viktiga att lösa för att verksamhetsdelarna ska
kunna bedrivas på ett rationellt sätt. Om verksamhetsdelarna tidigare bedrivits som en integrerad verksamhet, kan parterna behöva
dela på markytor, lokaler, anläggningar eller infrastruktur, såsom
uppläggningsytor, reningsutrustning, avfallsservice, vägar eller järnvägsspår. Dessa frågor kan behöva avtalsregleras, antingen för en
övergångstid till dess att verksamhetsdelarna separerats och blivit
självständiga, eller tills vidare om parterna ska fortsätta dela på vissa
funktioner.
Det kan också i vissa fall finnas behov att ingå konkurrensbegränsningsavtal, för att förhindra att någon av parterna efter delningen
påbörjar konkurrerande verksamhet som inte avsetts med delningen.
staffan löwhagen
[email protected]
Gemensam tillsyn
vid delat ägande
Det finns inget legalt hinder mot att flera verksamhetsutövare ”delar” på ett och samma miljö
tillstånd. En sådan situation kan uppstå om del
av tillståndspliktig verksamhet avyttras till en
extern part.
Tillståndet innehas då gemensamt och verksamhetsutövarna anses
gentemot tillsynsmyndigheten gemensamt ansvariga för att följa
detta.
När flera verksamhetsutövare delar på ett tillstånd är det – inte
minst med beaktande av att villkorsöverträdelser kan föranleda
straffansvar – viktigt att klargöra respektive verksamhetsutövares
10
ansvar under det gemensamma tillståndet. Verksamhetsutövarna
bör därför genom avtal föreskriva ömsesidiga skyldigheter att följa
tillståndet jämte de övriga lag- och myndighetskrav som från tid till
annan ställs på verksamheten. Sådant åtagande för respektive verksamhetsutövare hänför sig huvudsakligen till den verksamhetsdel
som denne bedriver, men bör även innefatta den tillståndspliktiga
verksamheten i stort såsom gemensamma funktioner. Avtalet bör
även reglera bland annat informations- och samarbetsskyldigheter i
övrigt verksamhetsutövarna sinsemellan. Viktigt att notera är att
sådant avtal endast reglerar de civilrättsliga skyldigheterna som
verksamhetsutövarna har gentemot varandra. Tillsynsmyndigheten
kan normalt inte nyttja vad avtalet anger avseende ansvar för att
utfärda föreläggande eller på annat sätt ställa krav avseende den tillståndsgivna verksamheten.
Miljöansvaret vid l ikvidation
Tänk dig följande scenario. Ditt företag bedriver
en verksamhet på en fastighet där ett annat bolag
tidigare har bedrivit verksamhet. Era båda verksamheter har gett upphov till föroreningar.
Tillsynsmyndigheten anser att både ditt bolag och det andra bolaget
har ett solidariskt ansvar för att utföra efterbehandling av området.
Du har nu hört rykten om att det andra bolaget är på väg att gå i
likvidation. Vad innebär det för dig och vad ska du göra?
Ansvarsfördelningen för regeluppfyllnaden, parterna emellan, kan
kompliceras i bland annat det fall miljötillståndet innefattar villkor
avseende buller eller liknande emissioner som inte kan tillämpas/
uppdelas på olika delar av den tillståndsgivna verksamheten. Avtalet
bör i dessa delar ange klara och tydliga riktlinjer för hur bland annat
åtgärder till uppfyllandet av sådana ”gemensamma” krav m.m., jämte kostnader med anledning härav ska hanteras och fördelas mellan
parterna. En effektiv och tydligt definierad beslutsmekanism behöver således inrättas. Vidare bör ansvarsfördelningen, parterna emellan, hanteras på ett optimalt sätt.
För att kunna ta ställning till vad du bör göra i en liknande situation
är det viktigt att veta vad en likvidation av ett bolag innebär och hur
en likvidation går till. Likvidation är ett av flera möjliga sätt att
avveckla ett aktiebolag. Likvidation kan ske frivilligt på beslut av
bolagsstämman eller tvångsvis efter beslut av Bolagsverket eller
tingsrätten. Likvidation innebär i korthet att bolaget löses upp efter
det att skulderna betalats och det eventuella överskottet fördelats
mellan aktieägarna. När beslut om likvidation tagits är det en
likvidators uppgift att genomföra likvidationen av bolaget, det vill
säga att se till att bolagets skulder betalas och förbereda avveckling
av bolaget genom att sälja så mycket av tillgångarna som behövs.
Likvidatorn får inte avsluta likvidationen innan alla bolagets s kulder
är reglerade. Om det finns tvistiga skulder eller skulder som ännu
inte är förfallna till betalning, får aktieägare bara ta del av bolagets
överskott om pengar först har satts av till betalning av skulderna.
Den som är likvidator har ett skadeståndsansvar om denne inte har
satt undan tillräckliga medel.
andréa dahrén
[email protected]
Om vi återkommer till scenariot ovan medför en likvidation att du
som verksamhetsutövare bör bevaka dina eventuella krav gentemot
Avtalet bör även reglera bland annat informationsoch samarbetsskyldigheter i övrigt verksamhets
utövarna sinsemellan.
11
För att kunna ta ställning till vad du bör göra i
en liknande situation är det viktigt att veta vad
en likvidation av ett bolag innebär och hur en
likvidation går till.
den andra verksamhetsutövaren. Det är inte alltid så att likvidatorn
vid genomförandet av en likvidation utreder om ett bolag har något
eventuellt miljöansvar och tar hänsyn till det i samband med att det
belopp som kan utskiftas till aktieägarna bestäms. Det är därför
viktigt att vara aktiv och själv bevaka sina intressen i denna typ av
situationer.
caroline perlström
[email protected]
Miljöansvaret vid fusioner
Den grundläggande principen när det gäller miljö
ansvaret och ansvar för föroreningar är att det är
förorenaren som betalar. Primärt ansvarig är alltid
verksamhetsutövaren.
Även om det i många fall kan vara uppenbart vem som är eller tidigare varit verksamhetsutövare kan exempelvis förändringar i företagsstrukturen medföra att en ursprunglig verksamhetsutövare
upphör att existera, exempelvis genom fusion. I korthet innebär en
fusion att två eller flera bolag går samman genom att samtliga tillgångar och skulder övergår till antingen det ena bolaget, eller till ett
12
helt nytt bolag, varvid det överlåtande bolaget/bolagen upphör att
existera. Fusionens rättsverkningar går inte att begränsa till att gälla
bara vissa av det överlåtande bolagets tillgångar och skulder utan allt
följer med till det övertagande bolaget, inklusive miljöansvaret för
såväl pågående som avslutade verksamheter. Att eventuella miljöskulder från det upplösta bolaget lever vidare i det övertagande bolaget innebär exempelvis att myndigheters krav på avhjälpandeåtgärder vid föroreningar m.m. ska riktas mot det övertagande bolaget
och kan, utan begränsning, avse det överlåtande bolagets samtliga
förpliktelser.
Inför genomförandet av en fusion är det därför
av yttersta vikt att skaffa sig kunskap om den
strukturella historiken i de bolag som ska fusioneras.
Inför genomförandet av en fusion är det därför av yttersta vikt att
skaffa sig kunskap om den strukturella historiken i de bolag som ska
fusioneras. Det innebär bland annat att eventuella tidigare fusioner
måste identifieras. Därefter måste risker för övertagna miljöskulder
bedömas. Vid en sådan bedömning spelar det förstås roll om den
verksamhet som bedrivits i ett tidigare fusionerat bolag typiskt sett
kunnat ge upphov till föroreningar. Men bolaget kan också i sin tur
ha tagit över andra verksamheters miljöansvar genom tidigare transaktioner av något slag.
Sammanfattningsvis innebär fusionens struktur och rättsverkningar
en risk för övertagande av historiska miljöskulder som inte alltid är
lätta att identifiera men som kan innebära en betydande ekonomisk
risk i form av avhjälpandeansvar m.m.
siri strömberg
carl brännberg
[email protected]@msa.se
Miljörättsliga frågor
kring en flygplats
Vi har intervjuat Tomas Fjordevik, bolagsjurist på
Swedavia AB som tidigare arbetade som advokat i
Mannheimer Swartlings miljörättsgrupp.
Swedavia AB är ett statligt bolag som äger och driver de tio statliga
flygplatserna i Sverige, från Kiruna Airport i norr till Malmö Air
port i söder.
vad är speciellt för en flygplats jämfört med
andra miljöfarliga verksamheter?
En flygplats är som en liten stad, med en mängd olika verksamheter
som är beroende av varandra. Swedavia är flygplatshållare och tillhandahåller infrastrukturen. Inom flygplatsen bedriver många företag verksamhet, t.ex. flygbolagen som sköter flygningarna och
marktjänstbolag som bedriver all möjlig verksamhet från avisning
av flygplan till bagagehantering och catering. Dessutom ska mark
fordon och flygplan tvättas, tankas och underhållas. Detta sköts
av Swedavia eller av självständiga verksamheter. Inom Swedavias
största flygplats Stockholm Arlanda Airport finns cirka 250 företag.
Flygtrafikledningen sköter LFV.
vilka tillstånd krävs för att få driva en flygplats?
För inrättande och drift av flygplatsen krävs tillstånd enligt luftfartslagen. Även inflygningsvägar och utflygningsvägar prövas enligt
luftfartslagen med målet att inrätta flygvägar som är optimala för
bl.a. flygsäkerheten.
Dessutom krävs en miljöprövning för att flygplatsen ska få tillstånd
enligt miljöbalken. I miljöprövningen prövas verksamhetens påverkan på omgivningen och där är bl.a. buller en viktig fråga. In- och
utflygningsvägar bedöms även i miljöprövningen men då främst
med avseende på buller och utsläpp till luft. De senaste åren har
samtliga stora flygplatser varit föremål för tillståndsprövning som är
pågående eller nyligen har avslutats.
vilka frågor brukar vara viktiga i
tillståndsprocessen?
Buller är förstås en stor fråga eftersom många flygplatser har inoch utflygningsvägar i närheten av bostäder. Trafikverket har pekat
ut alla Swedavias flygplatser som riksintressen för kommunikation.
I den efterföljande riksintressepreciseringen pekas sedan bl.a. flygplatsens influensområde för buller ut. I miljötillståndet får flyg
platsen tillstånd till ett visst antal flygrörelser per år. Med hänsyn
till buller kan det ibland föreskrivas begränsningar i när flyg
rörelserna får ske, t.ex. nattetid. Dagvattenhantering från flygplatsområdets ytor är också en viktig fråga.
I tillståndsprövningen uppkommer ofta frågor om hur prövningen
ska avgränsas mot verksamheter som använder flygplatsens infrastruktur och som i vissa fall har egna tillstånd. Flygplatser har en
viss likhet med hamnar på så sätt att det är tillhandahållandet av
infrastrukturen som är kärnverksamheten. Swedavia är också innehavare av två täkter, dels en bergtäkt vid Stockholm Arlanda Air
port, dels en grustäkt vid Kiruna Airport.
Tomas Fjordevik, bolagsjurist på Swedavia AB som tidigare arbetade som
advokat i Mannheimer Swartlings miljörättsgrupp.
Foto: Peter Knutson
vilka kommersiella frågor aktualiseras med
koppling till miljörätten?
Lagen om marktjänster säkerställer inom vissa ramar tillträde för
alla företag som uppfyller kriterierna för att få verka på flygplatsen.
Flygplatsen har avtal med alla marktjänstbolag där det regleras hur
lagar och föreskrifter som gäller för verksamheten samt tillståndens
villkor ska följas.
Swedavia är på de flesta flygplatser även fastighetsägare och upplåter
mark och byggnader till andra företag genom hyresavtal och arrende
avtal. I vissa fall är Swedavia arrendator. När en flygplats utvecklas
ingås många entreprenadavtal för att möjliggöra t.ex. byggande av
en ny ramp, ett nytt kontor eller ett nytt hotell.
hur arbetar flygplatserna för att minska sin
miljöpåverkan?
Alla flygplatser är miljöcertifierade enligt ISO 14001 och genomgår
återkommande interna och externa miljörevisioner. Swedavia har en
miljöpolicy och bedriver ett klimatarbete med målet att år 2020 ska
ingen fossil koldioxid släppas ut från den egna verksamheten. Alla
Swedavias flygplatser är också certifierade enligt den högsta nivån
inom Airport Carbon Accreditation (ACA), det internationella
program som graderar flygplatsers klimatarbete.
Swedavia arbetar också kontinuerligt för att optimera flygvägarna
med avseende på utsläpp till luft och buller. Kortare flygvägar ger
mindre utsläpp till luft men kan ibland ge upphov till mer buller om
den kortare sträckan påverkar fler bostäder. Här gäller det alltså att
hitta en bra lösning ur båda dessa aspekter.
felicia terenius
[email protected]
13
Miljönyheter i kortform
nya vägledningar för buller
energieffektiviseringsdirektivets genomförande
Naturvårdsverket håller nu på ta fram en ny vägledning för buller
från miljöfarlig verksamhet. Detta ska samordnas med Boverkets
arbete att utarbeta en vägledning för planering och byggande av
bostäder inom bullerutsatta områden. Idag föreligger flera skillnader mellan dessa instituts riktlinjer för buller och även om en vägledning inte är bindande är en samordning av bullerfrågorna av stor
betydelse.
Konjunkturinstitutet har lämnat ett remissyttrande över förslaget
och anser att det är mer ambitiöst än vad EU-direktivet kräver.
Enligt institutet visar analyser att mål för energieffektivisering inte
behövs och att det därför vore bättre för både miljö och samhälls
ekonomi om Sverige agerar utifrån direktivets lägsta ambitionsnivå.
Den 1 juni upphävdes Naturvårdsverkets allmänna råd, Riktlinjer
för externt industribuller (1978:5). Riktlinjerna, som bland annat
använts som utgångspunkt vid fastställande av tillståndsvillkor
för industrin, är tills vidare ersatta med en övergångsvägledning.
Jämfört med de tidigare riktlinjerna så gör övergångsvägledningen
ingen skillnad mellan riktvärden för befintlig industri och nyetablerad industri.
karin bäckström
elsa haggård
[email protected]@msa.se
14
I december förra året trädde EU:s energieffektiviseringsdirektiv
ikraft. Direktivets övergripande mål är att minska EU:s primär
energianvändning med 20 % till 2020, jämfört med nuvarande prognos. I promemorian ”Förslag till genomförande av energieffektiv
iseringsdirektivet” föreslår regeringen att fyra nya svenska lagar
införs; lag om energikartläggning i stora företag, lag om frivillig
certifiering för vissa energitjänster, lag om energimätning i bygg
nader och lag om vissa kostnadsnyttoanalyser på energiområdet. I
huvudsak föreslås bestämmelserna träda ikraft den 1 juni 2014.
karin bäckström
[email protected]
Nytt från Bryssel
eu:s nya skogsstrategi
Den 20 september 2013 presenterade EU-kommissionen sin nya
skogsstrategi. Strategin tar sikte på de nya utmaningar som skog
arna och skogsbruket står inför idag, såsom bland annat klimat
förändringar och ökad efterfrågan på råvaror. I fokus står ett hållbart skogsbruk och strategin innehåller principer som anges vara
nödvändiga för att förbättra konkurrenskraften och skapa arbetstillfällen samtidigt som ekosystemen bevaras. Strategin inriktar sig
inte enbart på skogsbruket som sådant utan även på andra delar
av värdekedjan som påverkar förvaltningen av skogen, exempelvis
hur skogens resurser används för att generera varor och tjänster.
Medlemsstaterna uppmanas att beakta strategins mål och principer
när de upprättar handlingsplaner och nationella skogsprogram.
EU:s mål är bland annat att till år 2020 kunna säkerställa och visa
att alla skogar inom EU hanteras på ett hållbart sätt. För att uppnå
detta ska kommissionen bland annat ta fram objektiva och ambitiösa
kriterier för hur strategin ska genomföras. Dessa kriterier ska presenteras senast 2014.
Strategin innebär en uppdatering av ett policydokument från 1998
som numer anses vara obsolet och strategin kan antas få stor betydelse för bland annat skogsindustrin
kommissionens reaktion på ny klimatrapport
Vad skulle du göra om din läkare var 95 procent säker på att du hade
en allvarlig sjukdom? Den frågan ställer kommissionen efter det att
IPCC presenterade sin senaste rapport rörande klimatvetenskapen.
Enligt rapporten är det extremt troligt, det vill säga att det är till
95 procent säkert, att mänsklig aktivitet är den främsta orsaken till
jordens klimatförändringar de senaste 60 åren. Kommissionens
reaktion på rapporten är att Europa kommer att fortsätta att leda
kampen emot klimatförändringar. Nästa steg för kommissionen är
att presentera klimat- och energimålen för 2030, vilket kommer att
ske innan året är slut.
linnea ljung-haanäs
[email protected]
Du har väl läst vårt senaste
nyhetsbrev av Fasta affärer?
Fasta affärer innehåller bland annat
artiklar om ”En
effektivare planoch bygglovsprocess?”, ”Förvärv av
vindk raftpark som
investering” och
Ӏr exploatering
möjlig trots skyddade arter?”.
ett nyhetsbrev
mannheimer swartfrån
ling
med
tning på
fastigheter & inrik
entreprenad
september 2013
Fasta aff ärer
Nytt case för tran
saktionsvana icke-jur
sidan 5
ister
En effektivare plan
- och bygglovsproc
sidan 8
ess?
Är exploatering möj
lig trots skyddade
sidan 1 2
arter?
Med ett team på 50
jurister som dagligen
arbetar med fastighetsbranschens transaktioner och andra fastighetsrättsliga frågor har
Mannheimer Swartling norra Europas största
grupp av fastighetsjurister. Inom fastighetsgruppen har byrån samlat
experter från alla relevanta rättsområden. Gruppen har därmed
ett helhetsperspektiv på fastighetsbranschen och kan hantera allt
från de största ärendena till daglig rådgivning i löpande fastighetsärenden.
Är du intresserad av att prenumerera på Fasta affärer, v änligen
kontakta Charlotte Holmgren, [email protected].
15
stockholm
moskva
göteborg
shanghai
malmö
hong kong
helsingborg
bryssel
frankfurt
new york
norrlandsgatan 21
box 1711
111 87 stockholm
östra hamngatan 16
box 2235
403 14 göteborg
södergatan 22
box 4291
203 14 malmö
södra storgatan 7
box 1384
251 13 helsingborg
bockenheimer landstrasse 51–53
60325 frankfurt am main, tyskland
romanov dvor business centre
romanov per. 4
125009 moskva, ryssland
25/f, platinum
no. 233 taicang road, luwan district
shanghai 200020, kina
33/f, jardine house
1 connaught place
central, hong kong, kina
it tower
avenue louise 480
1050 bryssel, belgien
101 park avenue
new york ny 10178, usa
berlin
mauerstrasse 83–84
10117 berlin, tyskland
www.mannheimerswartling.se
Mannheimer Swartling är Sveriges ledande affärsjuridiska advokatbyrå. Genom
att kombinera juridisk spjutspetskompentens med branschkunskap erbjuder vi
våra klienter kvalificerad affärsjuridisk rådgivning med stort mervärde. Vi är en
fullservicebyrå med omfattande internationell verksamhet och uppdrag över
hela världen. Byrån omsätter 1,2 miljarder kronor och har ca 650 anställda. För
beställning av Miljöaffärer vänligen kontakta [email protected].