Transcript Nyhetsbrev Miljöaffärer, december 2012

ett nyhetsbrev från
mannheimer swartling
december 2012
Miljöaff ärer
TEMA:
Update från
Bryssel
Ledare
Miljö- och energifrågor står högt på den politiska
agendan. Detta medför att dessa områden är under
ständig utveckling. Spelreglerna och förutsättningarna för hur företag kan bedriva sina verksamheter
förändras därför hela tiden inom miljö- och energiområdet. Det som var gångbart och ekonomiskt
motiverat igår kan vara en omöjlighet imorgon. Det
gäller därmed att förstå och vara delaktig i den utveckling som sker. Utvecklingen inom dessa områden
sker som bekant till allra största delen i Bryssel. Vad
som händer i Bryssel är dock inte alltid så lätt att ta
till sig och förstå. Vi har därför i detta nummer valt
att ge er en update om vad som sker i Bryssel inom
miljö- och energirättens område.
ansvarig utgivare
trevlig läsning!
031-355 16 88, [email protected]
per molander
mårten tagaeus
bo hansson
advokat mårten tagaeus
031-355 16 88, [email protected]
redaktion
advokat mårten tagaeus
assistent eva lernmyr
kontaktpersoner
advokat per molander,
stockholm
08-595 064 84, [email protected]
advokat mårten tagaeus,
göteborg
advokat bo hansson,
malmö
040-698 58 38, [email protected]
foto
Joachim Lundgren
Nordic photos
Peter Magnusson
nyhetsbrevet utges
i informationssyfte
och är inte att betrakta
som juridisk rådgivning.
nyhetsbrevet får citeras
med angivande av källa.
2
Vatten
hårdare krav vid utnyttjande av
vatten som resurs
Under senare år har vattnets betydelse som livsnödvändig resurs uppmärksammats allt mer både
nationellt och internationellt. Detta har tagit sig uttryck i hårdare reglering som träffar fler verksamheter. Trots hårdare krav har vi i Sverige många äldre
vattenverksamheter som drivs utan anpassning till
dagens krav. Kritiken mot det svenska systemet
hänför sig ofta till att delar av den svenska vattenkraften bedrivs med tillstånd meddelade med stöd av
den gamla vattenlagen (eller ännu äldre reglering). På
grund av tillståndens starka rättskraft kan vattenkraftverken drivas vidare utan beaktande av dagens
höga krav på miljöhänsyn.
Genom införandet av EU:s ramdirektiv för vatten år
2000 kom fokus på vatten som resurs att förstärkas.
Enligt direktivet ska medlemsstaterna bland annat
främja hållbar användning av vatten, skydda och förbättra vattenmiljön och minska vattenföroreningar.
Sverige har dock kritiserats av kommissionen för
implementeringen av direktivet, bland annat då vissa
verksamheter, såsom vattenkraftverk, tillåts använda
vatten utan att täcka kostnaderna för användandet.
Sverige å sin sida anser dock att den svenska implementeringen är förenlig med direktivet, att kostnadstäckning för brukande av vatten sker och att principen
om att förorenaren betalar efterlevs. Det är ännu
oklart hur kommissionen kommer att ställa sig till
Sveriges invändningar. I sammanhanget kan dock
nämnas att kommissionen har tagit Tyskland till
EU-domstolen på grund av liknande brister vid
implementeringen.
I skrivande stund har kommissionen precis också
kommit med en strategi för att skydda Europas vatten,
”A Blueprint to Safeguard Europe’s Water Resources”.
Handlingsplanen är en ”verktygslåda” som medlemsstaterna kan använda för att uppnå målet i ramdirektivet för vatten om god vattenstatus år 2015. Det
ska ske genom ett förbättrat genomförande av EU:s
nuvarande vattenpolitik, ökad integrering av vattenpolitikens mål inom exempelvis politikområdena
jordbruk, transport och förnybar energi samt ett förbättrat regelverk kring ökad vatteneffektivitet. Utöver
konkreta förslag på åtgärder uppges att kommissionen avser att ta fram handledningar, bland annat
för att komma tillrätta med flera medlemsstaters
bristande krav på kostnadstäckning för vattenuttag
med bland annat metoder för bedömningen av både
kostnader och fördelar med olika vattenåtgärder.
Ytterligare ett led i att förbättra och bevara kvaliteten
i våra vatten är skärpningen av svaveldirektivets bestämmelser om marina bränslen. Inom svavelkontrollområdet, som bland annat omfattar Östersjön och Nordsjön, sänks gränsen för tillåten svavelhalt i det marina
bränslet med 90 procent till en nivå på 0,1 procent från
och med år 2015. Efter det att direktivet publicerats i
EU:s officiella tidning har Sverige 18 månader på sig
att implementera direktivet i svensk lagstiftning.
Sammanfattningsvis kan konstateras att hårdare krav
är att vänta för verksamheter som nyttjar våra vatten.
Genom att många av kraven uppkommer på EUnivå är de ibland svårare att förutse och inte alltid
anpassade till svenska förhållanden. Vilka verksamheter som i framtiden kommer att träffas av en hårdare
reglering återstår dock att se.
thérèse bäverlind
[email protected]
lina berwick
[email protected]
REACH och kemi
rohs ii-direktivet – begränsning av
farliga ämnen i elektriska produkter
Vid årsskiftet 2012/2013 börjar ett nytt RoHSdirektiv, 2011/65/EU, (det så kallade ”RoHS IIdirektivet”) om begränsning av vissa farliga ämnen i
elektriska och elektroniska produkter att gälla i
Sverige. Det nya RoHS II-direktivet innebär en ökad
harmonisering inom EU i fråga om förekomst av
farliga ämnen i elektriska produkter. Vidare syftar
direktivet till att förbättra möjligheten till lönsam och
hållbar materialåtervinning av avfall från elektrisk
och elektronisk utrustning.
De ämnen som är föremål för begränsning i RoHS
II-direktivet är kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt
krom och flamskyddsmedlen PBB och PBDE. Några
nya begränsningsämnen har alltså inte tillkommit i
förhållande till vad som gällt tidigare enligt det gamla
RoHS-direktivet. Även gränsvärdena har lämnats
oförändrade.
avser. En EU-försäkran ska även innehålla information för identifiering av produkten och tillverkaren samt;
- kunna visa upp teknisk dokumentation under tio
år efter det att produkten släppts ut på marknaden.
RoHS II-direktivet innehåller även bestämmelser
som träffar övriga aktörer i distributionskedjan. En
distributör, det vill säga var och en som tillhandahåller
en vara på marknaden, är exempelvis skyldig att tillse
att produkten är försedd med CE-märkning och
identifikationsmärkning, och även vidta korrigerande
åtgärder om det saknas sådan märkning. Vidare ska
alla aktörer i alla led i en distributionskedja, på begäran
av tillsynsmyndigheten, kunna lämna sådan information och dokumentation som behövs för att visa att
produkten uppfyller kraven i RoHS II-direktivet.
Avslutningsvis ska det också noteras att kommissionen
senast år 2014 ska överväga begränsning av ytterligare
farliga ämnen, i syfte att bidra till att stärka skyddet
för människors hälsa och miljön.
Det nya RoHS II-direktivet innebär en
ökad harmonisering inom EU i fråga om therese strömshed
[email protected]
förekomst av farliga ämnen i elektriska
anna bryngelsson
produkter.
[email protected]
De viktigaste nyheterna i RoHS II-direktivet är
följande.
• Direktivets tillämpningsområde utökas så att fler
kategorier av elektriska produkter på sikt kommer
att träffas av RoHS II-bestämmelserna. Från år
2019 kommer RoHS II-direktivet att omfatta all
elektrisk och elektronisk utrustning såvida den inte
uttryckligen är undantagen.
• Direktivet har anpassats till de generella EU-kraven
på produktområdet, bland annat har en anpassning
gjorts till det så kallade ”Varupaketet” som är ett
samlingsnamn för ett antal rättsakter som berör
tekniska produkter. Anpassningen av RoHS II till
Varupaketet syftar till att öka harmoniseringen och
göra det lättare för företagen att följa reglerna.
• Krav på CE-märkning införs för att visa att den
elektriska eller elektroniska produkten är i överensstämmelse med kraven i RoHS II-direktivet. Från
2013 ska CE-märket vara det enda märke som visar
att produkten uppfyller RoHS II-kraven. Alla övriga
”RoHS-märken” blir därigenom förbjudna. I korthet innebär CE-märkningen att en tillverkare ska:
- ta fram teknisk dokumentation som visar att
kraven i RoHS II är uppfyllda;
- upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse
som informerar om vilka lagkrav CE-märkningen
4
Förorenad mark
statusrapporter angående
föroreningar
Industriutsläppsdirektivet (IED) ska som bekant vara
infört i svensk rätt senast den 7 januari 2013. Direktivet uppställer krav på att verksamhetsutövare ska ta
fram en så kallad statusrapport. Rapporten ska kunna
användas för att kvantifiera vilka föroreningsmängder
som en verksamhet har orsakat i mark och grundvatten. Statusrapporten ska, åtminstone, innehålla
information om nuvarande och, om möjligt, även
tidigare användning av området. Frågan är dock om
denna information räcker för att uppnå syftet med
rapporten?
För att kunna ge svar på denna fråga arbetar kommissionen för närvarande med att ta fram riktlinjer för vad
en statusrapport egentligen ska innehålla. I mitten av
september presenterades en skrivelse som ska utgöra
underlag för kommissionens riktlinjer. Av skrivelsen
att döma kan det bli fråga om ganska detaljerade
beskrivningar i statusrapporterna.
Den 18 oktober 2012 presenterades för svensk rätts
del proposition 2012/13:35 ”Nya regler för industriutsläpp” avseende införandet av IED-direktivet.
Regeringen konstaterar att det är först när kommissionen har presenterat sina riktlinjer som det går att
få en fullständig bild av hur statusrapporterna ska
I mitten av september presenterades en
skrivelse som ska utgöra underlag för
kommissionens riktlinjer. Av skrivelsen
att döma kan det bli fråga om ganska
detaljerade beskrivningar i statusrapporterna.
utformas och vilken roll de kommer att spela. Det
anges också att direktivets och miljöbalkens regler
om ansvar för förorenad mark skiljer sig åt på flera
punkter. För att hantera dessa skillnader föreslås
bland annat att miljöbalkens innebörd av begreppet
”förorening” ska tillämpas även för statusrapporter,
till skillnad från direktivet som kopplar skyldigheten
att upprätta en statusrapport till begreppet ”relevanta
farliga ämnen”. Även beträffande solidariskt ansvar
och möjligheterna till jämkning skiljer sig miljöbalken och direktivet åt. Det kommer således att
bli intressant att följa hur domstolar och tillsynsmyndigheter kommer att hantera den slutliga implementeringen.
kerstin brinnen
[email protected]
Avfall
översyn av eu:s avfallsregler
I slutet av oktober i år antog kommissionen sitt arbetsprogram för år 2013. Arbetsprogrammet sammanfattar EU:s mål på sju viktiga områden och beskriver
hur kommissionen avser att arbeta med respektive mål.
I arbetsprogrammet ingår en översyn av EU:s avfallslagstiftning. Översynen är en del av kommissionens
arbete med målet att ”Använda EU:s resurser effektivt
för ökad konkurrenskraft”. Syftet är bland annat att
öka resurseffektiviteten genom ökad återanvändning
och återvinning samt att utveckla nya marknader
för avfall och återvinning, för att på så sätt bidra till
tillväxten inom EU.
Av arbetsprogrammet framgår att kommissionen anser
att Europa ännu inte utnyttjar resurseffektivitetens
fulla potential. En stor mängd återvinningsbart avfall
antingen exporteras eller skickas för deponering.
Redan innan arbetsprogrammet antogs hade översynen av avfallsreglerna aviserats i EU:s uppdaterade
policy för industrin som kommissionen publicerade i
början av oktober. Av den uppdaterade policyn framgår bland annat att det behövs insatser för att vidareutveckla marknaderna för återvinning av avfall samt
för att gå mot en ekonomi med slutna kretslopp.
Vidare framgår att medel från EU:s sammanhållnings- och strukturfonder och andra offentliga medel,
incitamentssystem och prissignaler bättre kan användas för att främja återvinning, upprustning och återanvändning som alternativ till avfallsförbränning.
Av arbetsprogrammet framgår att
kommissionen anser att Europa ännu
inte utnyttjar resurseffektivitetens fulla
potential. En stor mängd återvinningsbart avfall antingen exporteras eller
skickas för deponering.
Det är oklart vad översynen av avfallsreglerna kommer att innebära för svensk del, men med hänsyn till
att avfallsfrågan är av betydande vikt för möjligheten
att uppnå flera av EU:s målsättningar, bland annat
rörande miljö och konkurrenskraft, kan vi förvänta
oss ytterligare EU-rättslig reglering på området.
nya striktare regler om
fartygsskrotning
I mars i år publicerade kommissionen ett förslag
till förordning om nya, striktare regler om fartygsskrotning. Förslaget bygger på den internationella
Hongkong-konventionen om säker och miljöriktig
fartygsåtervinning. Syftet med reglerna är bland annat
att snabbt genomföra konventionen utan att behöva
vänta på att den ska ratificeras och träda ikraft.
Kommissionens förslag omfattar bland annat ett
system för besiktning, certifiering och tillstånd för
stora havsgående handelsfartyg som är flaggade i ett
EU-land. Förslaget innebär också att det ska upprättas en lista över anläggningar för fartygsåtervinning som uppfyller vissa krav på miljö och säkerhet.
Europeiska fartyg kommer endast att få återvinnas
vid anläggningar som finns på listan.
I slutet av oktober diskuterade EU:s miljöministrar
förslaget. Samtliga medlemsstater stödde införandet
av strängare regler för fartygsskrotning, men medlemsstaterna kunde inte enas om tidpunkten för
genomförande. Dessutom rådde det oenighet om
kravet att europeiska fartyg endast ska få återvinnas
vid vissa, listade anläggningar. Det är ett krav som
går utöver vad Hongkong-konventionen kräver.
Sammantaget är förändringar i lagstiftningen att vänta,
men hur omfattande de nya reglerna blir och hur de
utformas i detalj återstår att se.
linnea ljung-haanäs
[email protected]
anna bryngelsson
[email protected]
6
Klimat
uppdatering av styrmedel
för industriutsläpp
Regleringen av industriutsläpp är en fråga som
ständigt är aktuell för EU:s normgivare. Under det
kommande året kan flera nya regleringar väntas,
bland annat inom EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS).
Inom ETS innebär årsskiftet 2012/2013 att den tredje
handelsperioden (för år 2013–2020) inleds, vilket
medför flera förändringar på marknaden. De viktigaste av dessa är i) att antalet utsläppsrätter på marknaden inte längre bestäms på medlemsstatsnivå utan
sektorsvis för hela EU, ii) att tilldelningen av utsläppsrätterna inte längre sker huvudsakligen gratis utan
genom auktion, samt iii) att reglerna för gratis tilldelning i stor utsträckning samordnas för hela EU.
De kommande förändringarna löser dock inte det
som ofta pekas ut som de största problemen för ETSsystemet: överskottet av utsläppsrätter och det låga
priset på koldioxid. Vad gäller detta kan dock några
viktiga vägval väntas under de kommande åren. En
viktig utgångspunkt för dessa vägval är den rapport
med åtgärdsförslag som kommissionen presenterade i
mitten av november 2012, vilken innefattar sex olika
förslag på hur ETS-systemet kan både förändras och
förbättras. Ungefär samtidigt presenterade kommissionen också ett förslag om att senarelägga auktionen
av 900 miljoner utsläppsrätter från åren 2013–2015
till åren 2019–2020, för att på så sätt i ett inledande
skede av den tredje handelsperioden försöka få bukt
med det låga priset på koldioxid.
En viktig utgångspunkt för dessa
vägval är den rapport med åtgärdsförslag som kommissionen presenterade
i mitten av november 2012, vilken
innefattar sex olika förslag på hur
ETS-systemet kan både förändras
och förbättras.
Ett av kommissionens förslag för förändring av ETSsystemet är att utvidga marknaden till nya industrisektorer. I detta syfte utreder kommissionen för närvarande om det är möjligt att inkludera marina
transporter i ETS. Förslaget var på remiss tidigare i
år och diskussionen kring förslaget kan väntas ta fart
efter det att FN:s organ för sjöfrågor har hunnit
formulera sin ståndpunkt på sitt nästa sammanträde i
maj 2013. Även om förslaget har mött motstånd från
den berörda sektorn menar andra att det bara är en
tidsfråga innan förslaget blir verklighet. Den välrenommerade investmentbanken Jeff ries & Company
menar att detta kan förväntas redan år 2015.
Också industrier utanför ETS har förändringar att
vänta. I mitten av oktober i år godkände kommissionen
ett förslag på årliga utsläppsgränser under 2013–2020
för industrier som inte är kopplade till ETS. De industrisektorer som omfattas av förslaget är transporter
(flygtrafik undantaget), byggnader, jordbruk och
avfall. Ett definitivt beslut kommer att antas i mitten
av januari 2013 och vara bindande för medlemsstaterna. I Sverige kommer det främsta styrmedlet för
att klara utsläppsgränsen att vara beskattning av
koldioxid och energi.
Det finns alltså all anledning att fortsätta följa hur
regleringen om utsläpp utvecklas, både för företag
som omfattas av ETS-systemet och för företag som
inte gör det.
felicia terenius
[email protected]
rikard lind
[email protected]
Energi
energieffektiviseringsdirektivet (eed)
Sedan det stått klart att EU:s medlemsstater har
varit långt ifrån att uppnå det uppsatta målet om en
tjugoprocentig primärenergibesparing till år 2020
har intensiva förhandlingar mellan EU:s ministerråd,
EU-parlamentet och EU-kommissionen lett fram till
det slutliga antagandet av EED den 4 oktober i år.
EED syftar till att driva fram nationella åtgärder
för en mer effektiv energianvändning i samtliga led
i energikedjan. Detta innebär att EED kommer att
påverka såväl producenter som slutkonsumenter.
Direktivet kommer bland annat att medföra:
• säkerställande av en renoveringstakt om 3 procent
per år av vissa lokaler som ägs av offentliga organ
(dock ej kommuner och landsting);
• inrättande av ett system för säkerställande av årliga
energibesparingar motsvarande 1,5 procent i slutanvändarledet;
• inrättande av en nationell plan för att utveckla
potentialen för tillämpning av bland annat högeffektiv kraftvärme (fjärrvärme med hög verkningsgrad som bildas i samband med produktion av
elektricitet) och en effektiv fjärrvärme/kyla.
Den slutliga versionen av EED betraktas av många
som en något urvattnad och tandlös version av det
ursprungliga förslaget och direktivet förväntas i
8
praktiken inte innebära några stora förändringar för
svenskt vidkommande. Exempelvis ändrades det
ursprungliga kravet, att medlemsländerna skulle sätta
bindande mål för primärenergibesparing, till en
uppmaning att istället sätta indikativa nationella mål
för energieffektivisering.
Den slutliga versionen av EED betraktas
av många som en något urvattnad och
tandlös version av det ursprungliga
förslaget och direktivet förväntas i
praktiken inte innebära några stora
förändringar för svenskt vidkommande.
Kommissionen kommer senast den 30 juni 2014 att
ånyo utvärdera möjligheten att nå upp till 2020-målet
för energibesparing. I samband med denna utvärdering kan ytterligare åtgärder komma att övervägas.
charlotte björnsdotter lundgren
[email protected]
kim fors
[email protected]
förnybar energi –
utveckling bortom år 2020
Inom ramen för EU:s 2020-strategi för smart och
hållbar tillväxt för alla finns ett mål om en tjugoprocentig ökning av andelen använd förnybar energi
fram till år 2020. Det föreligger idag goda förutsättningar att uppnå detta mål. Kommissionen har dock,
för en fortsatt positiv utveckling, börjat se över målen
och åtgärderna bortom 2020.
Kommissionen har i en rapport inför arbetet med
förnybar energi bortom år 2020 betonat vikten av
bland annat (i) en fortsatt integrering av förnybar
energi på den inre marknaden för energi, (ii) utarbetande av en bästa praxis vad gäller stödsystem,
och (iii) främjande och vägledning för ökade möjligheter till handel med förnybar energi mellan medlemsstaterna. Troligtvis kan vi, på sikt, förvänta oss
nya regleringar inom nämnda områden.
För att den avreglerade energimarknaden ska utvecklas måste investeringar i förnybar energi göras även av
den privata sektorn. Det är därför viktigt att
det administrativa systemet förenklas genom bland
annat enklare och samordnade tillståndsförfaranden.
Vidare måste det finnas förutsebarhet gällande både
befintliga stödsystem och av framtida politik – inte
minst ifråga om nödvändiga infrastrukturprojekt.
charlotte björnsdotter lundgren
[email protected]
nytt förslag för att minimera biobränsleproduktionens klimatpåverkan
Flera miljöorganisationer har kritiserat kommissionens förslag för att vara tandlöst och för att inte
på ett effektivt sätt förhindra att biobränslen med
negativ klimatpåverkan används för att uppfylla
målen om förnyelsebar energi. Kritik som framförts
är bland annat att utsläppen från indirekt förändrad
mark användning inte heller fortsättningsvis kommer
att beaktas. Det återstår därför att se om förslaget blir
antaget i sin nuvarande form eller om kritiken får
gehör.
Kommissionen presenterade den 17 oktober i år ett
förslag till direktiv som syftar till att (i) begränsa
den indirekt förändrade markanvändning (Indirect
Land Use Change – ILUC) som sker världen över på
grund av produktion av biobränsle samt att (ii) öka
klimatfördelarna med de biobränslen som används
inom EU.
Biobränsleproduktion som leder till att produktion av
grödor eller foder flyttas till mark som inte används
för lantbruk, såsom skogsområden, kan i vissa fall
orsaka lika stora växthusgasutsläpp som de fossila
bränslen som biobränslena ersätter. Kommissionen
har mot bakgrund härav föreslagit vissa ändringar
i den gällande lagstiftningen om biobränslen
(direktivet om förnybar energi samt direktivet om
bränslekvalitet).
En av de mest uppmärksammade punkterna i kommissionens förslag är att mängden livsmedelsgrödebaserade biodrivmedel och flytande biobränslen som
kan medräknas i målen om förnyelsebar energi inom
transportsektorn sänks från 10 procent till 5 procent
fram till år 2020. Därutöver innehåller förslaget
bland annat ett antal marknadsincitament för biobränslen som inte medför några eller bara låga
indirekta utsläpp till följd av förändrad markanvändning, såsom biobränslen som framställs av alger, halm
och avfall.
kim fors
[email protected]
Biobränsleproduktion som leder till att
produktion av grödor eller foder flyttas
till mark som inte används för lantbruk,
såsom skogsområden, kan i vissa fall
orsaka lika stora växthusgasutsläpp
som de fossila bränslen som biobränslena
ersätter
charlotte björnsdotter lundgren
[email protected]
kajsa johansson
[email protected]
IED och BREF
bat-referensdokument och svenska
intressen vid framtagandet av batslutsatser
Det nya Industriutsläppsdirektivet (IED-direktivet)
som reglerar utsläpp från industrier ska vara implementerat i svensk rätt den 7 januari 2013. Sedan
Miljöaff ärers temanummer om IED-direktivet (från
mars 2012) har ett antal steg tagits i det svenska
implementeringsarbetet – det senaste är regeringens
proposition 2012/13:35 ”Nya regler för industriutsläpp”
som överlämnades till riksdagen den 18 oktober 2012.
Parallellt med det svenska implementeringsarbetet
pågår den så kallade Sevillaprocessen. Processen
innefattar framtagandet av både vertikala och horisontella BAT-referensdokument (BREF-dokument).
I dokumenten presenteras vad som ska anses utgöra
bästa tillgängliga teknik (BAT). Dokumentens slutsatser, BAT-slutsatserna, ska användas som referens
vid fastställande av enskilda tillståndsvillkor. Sevillaprocessen har formaliserats under IED-direktivet och
bland annat ska BAT-slutsatserna nu antas genom ett
kommittéförfarande. För tillfället har två BREFdokument antagits under direktivet; ett med BAT för
framställningen av järn och stål och ett med BAT
för glasindustrin. Ytterligare ett trettiotal dokument
väntar på att antas. Ett antaget BREF-dokument ska
sedan uppdateras ungefär vart åttonde år.
För att svenska intressen ska kunna
bevakas i antagande processen måste
näringsliv, myndigheter och miljöorganisationer samarbeta
För att svenska intressen ska kunna bevakas i antagandeprocessen måste näringsliv, myndigheter och
miljöorganisationer samarbeta. Av prop. 2012/13:35
framgår att utgångspunkten för det svenska arbetet i
dessa processer är att (i) ha hög miljöambition, (ii)
minska de administrativa bördorna och (iii) uppnå
likvärdiga konkurrensvillkor inom EU. Det framhålls vidare att den svenska representant som deltar i
en sådan antagningsprocess måste besitta hög kompetens inom både den aktuella sektorn och om vad
som kan komma att uppnås i processen.
Från industrin krävs således ett aktivt deltagande i
antagandeprocessen, både för att bättre förstå, och för
att kunna påverka, utformningen av de kommande
BREF-dokumenten. På företagsnivå gäller detta inte
minst avseende (alla) de BREF-dokument som omfattar den egna verksamheten.
malin lönnqvist
[email protected]
karin bäckström
[email protected]
10
Områdes- och artskydd
att ropa varg och den
svenska vargpolitiken
Med en SLU-rapport som underlag bedömde Naturvårdsverket i oktober i år att det behövs 380 vargar för
en långsiktigt livskraftig vargstam. Nyheten följdes
av ett uttalande av miljöminister Lena Ek om att det
genom exempelvis utsättning av vargvalpar istället är
tillräckligt med 180 vargar. Siff rorna skapade snabbt
rubriker i media.
Naturskyddsföreningen (SNF) var snabb att påminna
om att den svenska vargpolitiken inte bara är en
nationell angelägenhet. Enligt EU:s art- och habitatdirektiv har Sverige en skyldighet att upprätthålla en
gynnsam bevarandestatus för vargar. SNF har redan
tidigare vänt sig till kommissionen i vargfrågan,
nämligen genom en anmälan år 2010 om Sveriges mål
om 210 vargar och licensjaktspolitiken.
Kommissionen inledde ett överträdelseförfarande (se
informationsruta) och skickade i juni 2011 ett motiverat
yttrande till den svenska regeringen. Kommissionen
ansåg att licensjakten innebar en risk att de svenska
vargarnas redan ogynnsamma bevarandestatus skulle
försämras ytterligare. Kommissionen drog slutsatsen
att vargjakten och vargtaket stred mot art- och habitatdirektivet och uppmanade Sverige att inom två
månader vidta åtgärder så att överträdelserna inte
skulle upprepas. Under hot om att stämmas i EUdomstolen beslutade regeringen att slopa licensjakten
för vintern 2012 och ta bort taket på 210 vargar.
Efter Lena Eks uttalande har bland annat SNF på
nytt anmält den svenska vargpolitiken till EUkommissionen. Det kan konstateras att EU-rätten
skapar nya vägar till inflytande i nationell politik!
överträdelseförfarande vid
eu-kommissionen
1. Informellt förfarande – korrespondens med
medlemsstaten
2. Formellt förfarande – skriftlig underrättelse
till medlemsstaten
3. Motiverat yttrande till medlemsstaten
4. Talan om fördragsbrott vid EU-domstolen
5. Dom från EU-domstolen (eventuellt förenad
med vite eller böter)
staffan löwhagen
[email protected]
linda sjöö
[email protected]
stockholm
s:t petersburg
norrlandsgatan 21
box 1711
111 87 stockholm
sweden house
malaya konyushennaya ul. 1/3 a
191 186 st. petersburg, ryssland
göteborg
shanghai
östra hamngatan 16
box 2235
403 14 göteborg
25/f, platinum
no. 233 taicang road, luwan district
shanghai 200020, kina
malmö
hongkong
södergatan 22
box 4291
203 14 malmö
33/f, jardine house,
1 connaught place
central, hongkong, kina
helsingborg
bryssel
södra storgatan 7
box 1384
251 13 helsingborg
it tower
avenue louise 480
1050 bryssel, belgien
frankfurt
new york
bockenheimer landstrasse 51–53
60325 frankfurt am main, tyskland
101 park avenue
new york ny 10178, usa
berlin
www.mannheimerswartling.se
mauerstrasse 83–84
10117 berlin, tyskland
moskva
romanov dvor business centre
romanov per. 4
125009 moskva, ryssland
Mannheimer Swartling är Sveriges ledande aff ärsjuridiska advokatbyrå. Genom att kombinera juridisk spjutspetskompentens med
branschkunskap erbjuder vi våra klienter kvalificerad aff ärsjuridisk
rådgivning med stort mervärde. Vi är en fullservicebyrå med omfattande internationell verksamhet och uppdrag över hela världen.
Byrån omsätter 1,2 miljarder kronor och har ca 650 anställda. För
beställning av Miljöaff ärer vänligen kontakta [email protected].