Transcript Sammanfattning EU-‐reglering - Svenska Fondhandlareföreningen

 Sammanfattning EU-­‐reglering September 2013 Svenska Fondhandlareföreningen Box 1426 | S-­‐111 84 Stockholm Besöksadress Blasieholmsgatan 5, 6tr | Stockholm Tel +46 (0)8-­‐56 26 07 00 www.fondhandlarna.se 2 Innehållsförteckning VD har ordet 4 EUs regelprocess och Esma 6 Blankning och kreditswappar 9 CSD 11 EMIR 13 Skatt på finansiella transaktioner 16 Investerarskydd 18 Legal Entity Identifier 19 MAD review 20 MiFID II 22 PRIPs 27 Förändringar i prospektdirektivet 31 Securities Law Legislation 33 Strukturreformer i banksektorn 36 Öppenhetsdirektivet 41 Vi på Fondhandlareföreningen är: Kerstin Hermansson, verkställande direktör tfn + 46 (08)-­‐56 26 07 01, [email protected] Vigg Troedsson, direktör tfn + 46 (08)-­‐56 26 07 02, [email protected] Lars Afrell, chefsjurist tfn + 46 (08)-­‐56 26 07 04, [email protected] Dick Ahlqvist, projektledare strukturerade produkter tfn + 46 (08)-­‐56 26 07 05, [email protected] Johannes Jarlebring, Senior Advisor European Affairs Tfn +32 (0)479 905 485, [email protected] Sara Mitelman, jurist tfn + 46 (08)-­‐56 26 07 06, [email protected] Enel Lundbladh, assistent tfn + 46 (08)-­‐56 26 07 03, [email protected] Sophie Steen, administrationsansvarig tfn +46 (08) – 56 26 07 07, [email protected] 3 VD har ordet Regelverksutvecklingen – slutspurt under hösten 2013 Under hösten 2013 kommer vi in på upploppet för den pågående omregleringen av finansmarknaden. På övergripande nivå i Bryssel kommer hösten att handla om att slutföra så många förslag som möjligt. Tidspressen kommer sig av att det ska bli val till Europaparlamentet i maj 2014 samt att ny kommission ska utses under hösten 2014. I praktiken innebär det mer eller mindre beslutsstopp för parlamentet och kommissionen från våren till, som brukar vara fallet, slutet på året när den nya kommissionen kan antas vara på plats och igång. Även i Sverige kommer regeringen försöka att spurta genom att lägga förslag under hösten för att hinna med beslut före valet i september 2014. Sådana förslag bör ligga på riksdagens bord senast under mars 2014. Efter finish i Bryssel och Stockholm kommer emellertid inte lugnet att infalla, istället kommer mycket av detaljregleringarna att utvecklas på nivå 2 (Esma tar fram förslag för att överlämna till kommissionen när den är igång igen). Dessutom måste vi ägna oss att implementera de regler som är antagna och klara. Ett annat val som kommer att påverka oss är valet i Tyskland i september i år -­‐ troligen får en del beslut avvakta utgången av detta val. På den globala nivån finns inget upplopp, men allt tyder på att aktiviteten har avtagit något och att aktörer som G 20 koncentrerar sig på andra frågor såsom skattesystemens funktion. På global nivå handlar det således mest om att slutföra tidigare identifierade frågor/förslag än att komma med nyheter. Bland de globala initiativ som har betydelse för oss i den praktiska verksamheten finns införande av Legal Entity Identifier (LEI). Litauen, som är ordförandeland i rådet under hösten 2013, avser att i första hand prioritera frågor som hör samman med bankunionen, MIFID jämte MAD/MAR, CSDR, penningtvättsfrågor, Omnibus II samt Liikanen-­‐
förslaget. För värdepappersmarknaden kan det väl tänkas att beslutsfattarna kommer överens om MIFID vid slutet av året och därmed också om MAR/MAD samt CSDR. Kommissionens förslag med anledning av Liikanen-­‐utredningen kommer nog att diskuteras, men vi får se om det hinner bli färdigt. Det är dock mer tveksamt om överenskommelser kommer att träffas om t ex PRIPS och IMD, förslag som dessutom inte är första prioritet. De nya kapitaltäckningsreglerna, som består av en förordning och ett direktiv, antogs i slutet av juni. Förordningen börjar gälla den 1 januari 2014 medan direktivet kan förväntas bli infört genom svensk lag under våren 2014. Bankföreningen bevakar utvecklingen inom detta område även för Fondhandlareföreningens medlemmar. Hör av er till kansliet om ni har frågor eller har problem som borde lösas gemensamt för marknaden. Genomförandet av EMIR fortsätter med en osäker tidtabell som verkar flyttas framåt hela tiden. Kanske närmar vi oss lösningar på de besvärliga regelkonflikterna mellan främst EU och USA, ett tecken på detta kan utläsas från den överenskommelse som CFTC och kommissionen träffade i juli. Denna sammanfattning av EU-­‐reglering innehåller kortare beskrivningar av de EU-­‐regleringar som särskilt berör värdepappersmarknaden och som nu är under utveckling eller implementering. För att underlätta att hitta de nya regleringarna kommer vi att hålla en lista på vår hemsida med alla relevanta regleringar genom länkreferenser. Vi kommer också att lägga ut förklaringar av allmänt använda förkortningar. 4 Vi närmar oss slutet på denna fas i utvecklingen och det kan nu vara tid att fundera på vad vi kan och bör göra för att säkerställa en attraktiv svensk värdepappersmarknad under de nya regelverken. Sammanfattningsvis kommer det sannolikt inte så många nya regleringsförslag under det kommande året, men som det framgått ovan finns det ett stort antal regleringar som ska slutföras respektive implementeras. Fondhandlareföreningen fortsätter att bevaka och hålla medlemmarna informerade om utvecklingen. I särskilt utvalda frågor uppvaktar vi politiker och andra beslutsfattare både på nationell och internationell nivå. När det är dags för implementering tillhandahåller vi ett forum för dialog om och tolkning av regelverken inom medlemskretsen samt för diskussion med berörda infrastrukturleverantörer och myndigheter. Vi på kansliet fortsätter att vara helt dedikerade att stödja er i den pågående utvecklingen! Kerstin Hermansson 5 EUs regelprocess och Esma Erfarenheter av den nya regleringsprocessen Inledning Sedan början av 2000-­‐talet har Lamfalussymodellen tillämpats för EU-­‐lagstiftningen på värdepappersmarknaden. I den modellen antog, på nivå 1, Europeiska unionens råd (rådet) och Europaparlamentet (parlamentet) rättsakter (förordningar eller direktiv) innehållande huvudprinciperna efter förslag från kommissionen. I rättsakten delegerades vanligen till kommissionen att besluta om detaljreglering i form av genomförandeförordningar eller genomförandedirektiv på nivå 2. Lissabonfördraget medförde ändringar av processen för lagstiftningen på nivå 2 och därmed av Lamfalussymodellen. Genomförandebestämmelserna på nivå 2 har ersatts med möjligheten för rådet och parlamentet att i en rättsakt delegera till kommissionen att anta sekundär lagstiftning i form av delegerade akter och genomförandeakter. Utöver delegerade akter och genomförandeakter kan rådet och parlamentet även delegera till kommissionen att anta tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande på förslag av någon av de europeiska tillsynsmyndigheterna. Från den 1 januari 2011 består strukturen för finansiell tillsyn i EU av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna; Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings-­‐ och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA) samt Europeiska värdepappers-­‐ och marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja mellan direktiv och förordningar från EU. Direktiv behöver införlivas av medlemsstaterna med nationell rätt medan förordningar, oavsett om det är förordningar som har antagits av rådet och parlamentet eller av kommission efter delegation, är direkt gällande i samtliga medlemsstater. Lagstiftningsförfarandet Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 tillämpas det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarandet för större delen av de lagstiftningsakter som antas inom EU. Undantag gäller bland annat för skattefrågor för vilka det finns särskilda beslutsregler. I det ordinarie lagstiftningsförfarandet deltar såväl EU-­‐kommissionen som rådet och parlamentet. Svenska statsorgan deltar i lagstiftningsförfarandet genom rådet och dess kommittéer och arbetsgrupper. I dessa representeras Sverige av politiker samt tjänstemän från departement och/eller myndigheter. Svenska ledamöter finns även i parlamentet och kommissionen. Förfarandet inleds genom att kommissionen presenterar ett förslag till lagstiftning och sänder detta till parlamentet och rådet. Dessa behandlar och diskuterar förslaget i upp till två omgångar. Efter både första och andra omgången kan den nya lagstiftningen antas om institutionerna är överens. Den stora merparten lagstiftning antas redan i den första omgången, vilket är möjligt genom att det förs tidiga informella förhandlingar mellan representanter från de tre institutionerna. Om institutionerna inte har enats efter två behandlingar vidtar arbete i en förlikningskommitté. När en överenskommelse har nåtts i förlikningskommittén skickas den för en tredje behandling i 6 Europaparlamentet och rådet. När båda institutionerna har godkänt överenskommelsen signeras och publiceras den. Lagstiftningen publiceras slutligen i Europeiska unionens officiella tidning och kan därefter träda i kraft. Delegerade akter Kommissionens rätt att anta delegerade akter framgår av artikel 290 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter. Dessa akter ska vara av allmän räckvidd men får inte utgöra lagstiftningsakter. Däremot kan kommissionen genom en delegerad akt ändra eller komplettera icke-­‐väsentliga delar av lagstiftningsakten. Av andra stycket framgår att innehåll, omfattning och varaktighet för en delegering ska anges i den grundläggande rättsakten. Vidare erinras i samma stycke om att de väsentligaste delarna av ett område ska förbehållas lagstiftningsakterna. I punkten 2 i artikel 290 ges regler för hur rådet och parlamentet kan invända mot en delegerad akt och även återkalla en delegation. Reglerna för rådets och parlamentets kontroll av en delegation ska fastställas i den grundläggande rättsakten. Genomförandeakter Kommissionens rätt att anta genomförandeakter framgår av artikel 291 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsakter krävs. Av punkten 3 framgår att rådet och parlamentet genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i förväg ska fastställa allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebestämmelser. Sådana regler fastställdes den 16 februari 2011 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. Tekniska standarder I en rättsakt kan rådet och parlamentet ge Esma (eller någon av de andra europeiska tillsynsmyndigheterna) i uppdrag att ta fram tekniska standarder för tillsyn och även för genomförande. Reglerna för framtagande av tekniska standarder för tillsyn framgår av artikel 10 – 14 och för tekniska standarder för genomförande av artikel 15 i Esma-­‐förordningen. När det gäller standarder för tillsyn krävs att rådet och parlamentet har delegerat denna befogenhet till kommissionen i enlighet med artikel 290 och att standarderna syftar till att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som anges i lagstiftningsakten. Standarderna ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftningsakter som de grundas på. För dessa standarder ska Esma lägga fram förslag till kommissionen för godkännande. Tekniska standarder för genomförande är något svåra att skilja från standarderna för tillsyn, men standardernas genomförande ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpningen av lagstiftningsakterna. På samma sätt som för tekniska standarder för tillsyn ska Esma ta fram förslag och kommissionen anta standarderna genom en förordning eller ett beslut. Tekniska standarder för tillsyn liksom för genomförande ska således antas av kommissionen genom en förordning eller ett beslut. De tekniska standarderna blir därefter direktgällande inom EU. Det bör 7 anmärkas att kommissionen inte får ändra i ett förslag till tekniska standarder från Esma utan att samråda med tillsynsmyndigheten. Avslutande reflektioner De delegerade akterna och genomförandeakterna samt de tekniska standarderna kommer att antas av kommissionen i form av förordningar. Det innebär att rättsakterna blir direkt gällande i EU. Något svenskt genomförande ska inte heller ske av förordningar. Däremot kan en förordning kräva att justeringar och tillpassningar behöver göras i svensk rätt. Det nya förfarandet med delegerade akter och tekniska standarder har hittills kännetecknats av mycket korta konsultationstider och en stor brådska att reglera. Något som Esma inte kan lastas för, snarare är problemet de mycket snäva tidsramar som har beslutats av EU-­‐institutionerna. Processen efter det Esma har avlämnat sina råd till delegerade akter eller sitt förslag till standarder får anses som ganska dåligt genomlyst. Ett än större och viktigare problem är de mycket korta tiderna för genomförande av reglerna för marknadens aktörer och övriga intressenter. Det kan i längden inte vara acceptabelt att nya regler offentliggörs först någon eller några veckor före ikraftträdandet och att tidsplanerna är allmänt osäkra. För ett genomförande i ordnade former krävs att marknaden får åtminstone sex till nio månader på sig efter det alla, även de detaljerade, reglerna är kända. Dessutom måste en koordinering ske av rättsakterna på nivå 1 med de delegerade akterna och tekniska standarderna. Tidpunkterna för ikraftträdande behöver vara väl avstämda och planerade i detalj med beaktande av marknadens berättigade krav på förberedelsetid. Det får absolut inte förekomma att en rättsakt träder i kraft utan att klara besked kan inhämtas från lagstiftare eller tillsynsmyndigheter om vad detta ikraftträdande innebär för medborgarna i EU såsom är fallet med förordning om OTC-­‐derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR). Kontaktperson/er: Lars Afrell 8 Blankning och kreditswappar
Allmänt I mars 2012 publicerades europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 om blankning och vissa aspekter om kreditswappar (blankningsförordningen). Under sommaren 2012 antog kommissionen följande tekniska standarder och delegerade akter till förordningen •
•
•
•
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 918/2012 om blankning och vissa aspekter av kreditswappar vad gäller definitioner, beräkning av korta nettopositioner, statskreditswappar med täckning, tröskelvärden för anmälan, likviditetströskelvärden för upphävande av restriktioner, avsevärt prisfall för finansiella instrument och ogynnsamma händelser. KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 919/2012 om blankning och vissa aspekter av kreditswappar i fråga om tekniska standarder för tillsyn som anger metoden för beräkning av prisfall för likvida aktier och andra finansiella instrument. KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 827/2012 om tekniska genomförandestandarder för metoderna för att offentliggöra nettopositioner i aktier, för formatet på uppgifter till Europeiska värdepappers-­‐ och marknadsmyndigheten om korta nettopositioner, för typer av avtal, överenskommelser eller åtgärder för att ge tillräckliga garantier för aktiers eller statspappers tillgänglighet för avveckling samt för datum och period för att bestämma huvudhandelsplatsen för en aktie enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 om blankning och vissa aspekter av kreditswappar. KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) nr 826/2012 med tekniska tillsynsstandarder för krav på anmälan och offentliggörande av korta nettopositioner, för närmare uppgifter till Europeiska värdepappers-­‐ och marknadsmyndigheten om korta nettopositioner samt för metoden för omsättningsberäkning för att fastställa undantagna aktier. Blankningsförordningen trädde i kraft den 25 mars 2012 och tillämpas från och med den 1 november 2012. Även kommissionens delegerade förordningar och genomförandeförordning har trätt i kraft. Samtliga rättsakter har antagits i förordningsform och är därmed direkt gällande i Sverige. Den svenska lagstiftningen som kompletterar reglerna om blankning och kreditswappar trädde i kraft den 1 januari 2013, se lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning. Blankningsförordningen föreskriver en anmälningsskyldighet för blankning i aktier, statspapper och statskreditswappar (CDSer avseende statspapper). Vidare förbjuds s.k. naken blankning av aktier och statskreditswappar. För att reducera risken för problem med avveckling av transaktioner som innefattar blankning föreskivs att centrala motparter ska ha regler om s.k. buy-­‐in förfarande. De behöriga myndigheterna och Esma ges i förordningen befogenheter att ingripa med olika åtgärder i vissa krissituationer. Dagsläget Esma har den 1 februari 2013 publicerat riktlinjer om undantag från förordningen för verksamhet som marknadsgarant och primärmarknadstransaktioner. Riktlinjerna är inte okontroversiella. Finansinspektionen har den 31 maj 2013 meddelat att inspektionen avser att tillämpa riktlinjerna från och med den 2 juni 2013 utom i vissa delar som rör kravet på medlemskap vid handelsplats samt den del som föreskriver en omprövningsmöjlighet av tidigare meddelade undantag. Finansinspektionen har också 9 meddelat Esma hur inspektionen avser att tillämpa riktlinjerna. Utöver inspektionen har även bl.a. FSA meddelat Esma att myndigheten inte tänker tillämpa riktlinjerna fullt ut. Den rättsliga effekten av de europeiska tillsynsmyndigheternas riktlinjer har på inspektionens uppdrag utretts av f.d. justitierådet Johan Munck. Finansinspektionens uppfattning är att riktlinjer från Esma riktade till behöriga myndigheter eller finansmarknadsaktörer är att jämställa med svenska allmänna råd. Detta gäller även rekommendationer från Esma enligt inspektionen. Allmänna råd är inte rättsligt bindande. De kan sägas utgöra rekommendationer till stöd för hur författningar som styr verksamheten kan tillämpas. Den anger hur adressaten kan eller bör handla och syftar till att påverka utvecklingen i en viss riktning eller främja en enhetlig rättstillämpning. Ett institut som följer allmänna råd kan inte vänta sig någon kritik från finansinspektionen i det specifika avseendet. Om ett institut inte följer allmänna råd måste det emellertid framgå att institutet handlar på något annat sätt som leder till att kraven i bakomliggande bestämmelse uppfylls. Blankningsförordningen är för närvarande föremål för utvärdering och det bör noteras att Esma har till kommissionen föreslagit vissa förenklingar och lättnader. Kontaktperson/er: Lars Afrell 10 CSD Inledning Kommissionen lade den 7 mars 2012 fram sitt förslag till förordning om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG (CSDR). Bakom kommissionens förslag att reglera Central Securities Depositories (CSDer) eller enligt svensk terminologi centrala värdepappersförvarare ligger i huvudsak två syften. För det första spelar CSDer en central roll inom infrastrukturen på finansmarknaderna och bör därför vara föremål för en harmoniserad reglering. För det andra vill kommissionen bryta upp existerande nationella monopol för CSDer inom EU och därmed öka konkurrensen på denna marknad. Några viktiga frågor Definitionen av en CSD och vilka tjänster en CSD ska få tillhandahålla (huvud-­‐ respektive sidotjänster) En CSD ska enligt förslaget tillhandahålla minst två av följande huvudtjänster: administration av avvecklingssystem, central förvaring (central safekeeping) samt administration av värdepapper (notaryfunktion). Det bör noteras att i den sistnämnda tjänsten inkluderas inte förande av aktiebok (registrar), vilket är en viktig uppgift för Euroclear Sweden i det svenska systemet. Den riktigt svåra frågan är emellertid vilken typ av sidotjänster en CSD ska få bedriva. Ska en CSD få bedriva riskfylld verksamhet såsom t.ex. kreditgivning och värdepapperslån? Nya tillstånds-­‐ och tillsynsregler Kommissionens förslag innehåller nya krav på tillstånd och tillsyn av CSD:er. Kraven motsvarar i stor utsträckning regleringen av CCP:er i EMIR. Frågan om harmonisering av avvecklingscykel Kommissionen föreslår en enhetlig reglering av avvecklingscykeln i EU med ett första mål i form av T+2. Enligt kommissionen är tanken att en CSD ska främja tidig avveckling genom "progressiva" avgifter och påskynda avveckling av "settlement failures" genom tillräckligt avskräckande avgifter/böter. Fondhandlareföreningen anser EU-­‐harmonisering av tillsyns-­‐ och tillståndsreglerna för CSD kan vara positivt och bidra till att förtroendet för systemet ökar. Allmänt sett finns det dock en uppenbar risk för en överreglering av CSD:er. CSDer utgör en central del av infrastrukturen och bör kännetecknas av låg risk. Enligt föreningens uppfattning bör en CSD inte få bedriva riskfylld verksamhet. Om en CSD, trots allt, ska få lämna kredit eller värdepapperslån bör den vara föremål för samma reglering (krav på kapital etc.) som konkurrerande institut, t.ex. banker. Kraven för tillträde till en CSD ska vara neutrala och objektiva. Det får inte finnas skyldighet för en CSD att bygga en länk eller samverka med annan CSD om det inte finns affärsmässiga förutsättningar för detta, dvs. det bör finnas en möjlighet för en CSD att säga nej till samverkan på grund av affärsmässiga skäl men inte för att behålla ett de facto monopol på avvecklingen på en viss marknad. 11 Förslaget till förordningen var dock enligt föreningens bedömning oklart på ett antal viktiga frågor. En fråga var hur förslaget förhöll sig till det svenska (nordiska) kontoföringssystemet. En annan är skälen och avsikten med den föreslagna regeln om tillämplig lag. Den tredje frågan är hur förslaget till förordning förhåller sig till andra EU-­‐rättsakter, främst Settlement Finality Directive och hur det ska koordineras med ett kommande Securities Law Directive (SLD). En viktig fråga beträffande de nya avvecklingsreglerna är vilka affärer som ska omfattas. Enligt föreningens mening är det viktigt att tillämpningen av T+2 begränsas till affärer utförda på en marknadsplats och att affärer utförda utanför marknadsplatser, efteranmälda affärer, repor etc. klart undantas från kravet att avveckla T+2. Det är också viktigt att buy-­‐in reglerna harmoniserar med de regler som antagits i blankningsförordningen. Beräknad tidtabell I EP föreligger ECONs förslag till ändringar i kommissionens förslag klart sedan länge. Någon gemensam ståndpunkt har dock inte uppnåtts i rådet där fortfarande vissa frågor är olösta (avvecklingsdisciplin, tredjelandsfrågor och bankanknutna tjänster). Det är dock sannolikt att rådet kommer överens och att förhandlingarna mellan institutionerna kan påbörjas sent hösten 2013. En politisk överenskommelse mellan institutionerna kan nog tidigast komma vintern 2013/14 och i så fall skulle regleringen kunna träda i kraft i början av 2016 med undantag för reglerna om avveckling av affärerna T+2. Reglerna om T+2 är av vikt för den avvecklingsplattform som ECB (Eurosystem) håller på att bygga upp, nämligen T2S. T2S syftar till att sänka kostnaderna för gränsöverskridande avveckling i EU av värdepapperstransaktioner samt att förenkla sådana transaktioner och minska riskerna. T2S ska bli en gemensam plattform för de deltagande CSD:erna där avveckling ska ske på grundval av harmoniserade regler. Enligt planen för T2S ska migration till T2S ske i fyra omgångar, den första i juni 2015, den andra och tredje omgången i mars respektive september 2016 och den fjärde omgången i februari 2017. Sverige och Euroclear Sweden står tills vidare utanför detta samarbete. För T2S är självfallet en harmoniserad avvecklingscykel av största betydelse och därför föreslås i CSDR en särskild tidsplan för övergången till T+2. Enligt denna ska reglerna om T+2 träda i kraft den 1 januari 2015 eller om CSD:en ska anslutas till T2S sex månader före CSD:en flyttar ut sin avvecklingsverksamhet till T2S, dock senast den 1 januari 2016. När det gäller föreningens synpunkter synes det svenska kontosystemet numera täckas av både rådets och parlamentets respektive förslag. Vidare föreslår rådet att lagvalsregeln ska strykas och att buy-­‐in reglerna i blankningsförordningen ska ersättas med reglerna i CSDR. Kontaktperson/er: Lars Afrell 12 EMIR Inledning I september 2009 kom ledarna i G-­‐20 överens om att alla standardiserade OTC-­‐derivatkontrakt senast vid utgången av 2012 skulle handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform när så är lämpligt och även vara clearade av en central motpart, CCP. OTC-­‐derivatkontrakt skulle också rapporteras till centrala transaktionsregister (trade repositiories -­‐ TR). OTC-­‐derivatkontrakt som inte clearas centralt skulle bl.a. bli föremål för högre kapitalkrav. Överenskommelsen implementeras i USA genom Dodd-­‐Frank reformen. Kommissionen presenterade under hösten 2010 ett förslag till motsvarande reglering i EU i form av European Market Infrastructure Regulation (EMIR). Kravet på att derivatkontrakt ska handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform behandlas i MIFID II. Kommissionens förslag kunde grovt indelas i fyra avsnitt: 1. Clearing av OTC-­‐derivatkontrakt. 2. OTC-­‐
derivatkontrakt som inte är föremål för clearing. 3. Rapportering av handel i OTC-­‐derivatkontrakt till centrala transaktionsregister (TR). 4. Auktorisation, tillsyn och regler för CCP och TR. Parlamentet och rådet kom under våren 2012 överens om en förordning om OTC-­‐derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR). Förordningen innehåller ett stort antal ändringar av kommissionens förslag men huvudprinciperna kvarstår i huvudsak oförändrade, dock ska alla derivatkontrakt, inte bara OTC-­‐derivatkontrakt, rapporteras till en TR. Förordningen trädde i kraft den 16 augusti 2012. EMIR ska kompletteras med ett stort antal tekniska standarder och hittills har nio stycken antagits såsom förordningar av kommissionen. Det återstår emellertid ytterligare tekniska standarder som sommaren 2013 ännu inte presenterats eller antagits, bl.a. om vilka krav på säkerställande som ska ställas på OTC-­‐derivatkontrakt som inte är föremål för clearing. Några viktiga frågor Clearing av OTC-­‐derivatkontrakt Instrumenten Som OTC-­‐derivatkontrakt definieras derivatkontrakt för vilka avslut inte sker på börs. Begreppet standardiserad bör tolkas så att det är fråga om kontrakt som är lämpliga och möjliga att cleara. Även om ett kontrakt kan clearas, så är det inte alltid lämpligt att ett sådant kontrakt blir föremål för obligatorisk clearing. Att ålägga en CCP att cleara kontrakt för vilka en CCP inte kan hantera riskerna är inte särskilt lämpligt. För att skapa ett system som garanterar att så många OTC-­‐derivatkontrakt som möjligt clearas så innehåller förordningen två ansatser. Den första, ”bottom up” ansatsen, innebär att när en CCP beslutar att cleara en viss typ av kontrakt ska den skicka förslag om detta till den nationella tillsynsmyndigheten. Om tillsynsmyndigheten ger klartecken ska myndigheten underrätta Esma som i sin tur bedömer om det är lämpligt med obligatorisk clearing för den aktuella klassen av kontrakt. Beslut fattas slutligen i form av en teknisk standard av kommissionen. Den andra, ”top down” ansatsen, innebär att Esma tillsammans med 13 European Systemic Risk Board (ESRB) ska avgöra vilka typer av kontrakt som eventuellt ska bli föremål för obligatorisk clearing och för vilka ingen clearingmöjlighet ännu finns. Esma ska föra en förteckning över de klasser av derivatkontrakt för vilka obligatorisk clearing gäller. Parterna Alla finansiella motparter ska omfattas av tvånget att cleara godkända derivatkontrakt. Med finansiella motparter avses bland annat banker, värdepappersbolag och fondbolag. För icke-­‐finansiella företag gäller clearingskyldigheten först när deras totala position överstiger en på förhand fastställd nivå (clearingtröskeln). Vid beräkning av den totala positionen ska man avräkna positioner som tagits för att skydda risker i den affärsmässiga rörelsen till skillnad från mer spekulativ verksamhet. OTC-­‐derivatkontrakt som inte är föremål för clearing I de fall finansiella företag eller icke-­‐finansiella företag som ligger över clearinggränsen ingår ett OTC-­‐
derivatkontrakt som inte är upptaget till clearing ska procedurer finnas på plats för att mäta, bevaka och minska operationella risker och kreditrisker. Detta bör bland annat innefatta bekräftelse av villkoren inom en viss angiven tid samt utbyte av säkerheter eller innehav av kapital. Rapportering av handel i derivatkontrakt till centrala transaktionsregister Genom förordningen införs en skyldighet för alla parter, utom fysiska personer, att till ett centralt transaktionsregister (trade repository) rapportera alla derivatkontrakt som man ingått och alla förändringar samt avveckling eller förfall. Rapportering ska ske senast arbetsdagen efter avslutet eller förändringen. Auktorisation, tillsyn och regler för CCP och centrala transaktionsregister Auktorisation och tillsyn av centrala motparter ska handhas av nationella tillsynsmyndigheten efter hörande av s.k. tillsynskollegier där även Esma är representerad liksom de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn av de största clearingmedlemmarna. Centrala transaktionsregister ska registreras av Esma som också ska utöva tillsyn över dem. Beräknad tidtabell EMIR trädde som nämnts i kraft den 16 augusti 2012 och är en EU-­‐förordning vilket innebär att reglerna är direkt tillämpbara i alla medlemsstater utan något nationellt införlivande. Förordningen ska som nämnts kompletteras med ett stort antal tekniska standarder, varav nio standarder har antagits. Svensk kompletterande lagstiftning har trätt i kraft, se lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-­‐derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Reglerna i de tekniska standarderna innebär ett successivt införande av processerna och kraven i EMIR. Läget vad avser EMIR är sommaren 2013 följande: Beträffande OTC-­‐derivatkontrakt som inte är föremål för clearing trädde reglerna om bekräftelse (konfirmation) av villkor i kraft den 15 mars 2013 medan kraven på portföljförlikning, portföljkompression och tvistelösningsmekanisk träder i kraft den 15 september 2013. Parterna i ett OTC-­‐derivatkontrakt ska ha riskhanteringsförfarande men de närmare reglerna om säkerhetskrav (marginalsäkerheter) har ännu inte 14 presenterats i EU. De europeiska tillsynsmyndigheterna avvaktar i dessa frågor det internationella arbete som pågår genom BCBS-­‐IOSCO. En konsultation av dessa regler från Esma kan sannolikt inte ske förrän tidigast hösten 2013. När det gäller rapporteringen till TR är det senaste budet att den kan påbörjas tidigast den 1 januari 2014 under förutsättning det finns en i tid godkänd TR för sådan rapportering. Det bör dock noteras att Esma i brev till kommissionen har begärt att startdatumet för rapporteringen av börshandlade derivatkontrakt ska skjutas upp till den 1 januari 2015. Den nationella processen för att godkänna clearingorganisationer enligt EMIR har påbörjats och såväl NASDAQ OMX som EMCF har vidtagit ändringar i syfte att klara av EMIRS krav. När det gäller processen för att bestämma vilka OTC-­‐derivatkontrakt som ska bli föremål för obligatorisk clearing av en CCP kommer den sannolikt att påbörjas vintern 2013-­‐2014. Det ska också anmärkas att det inte bara är Esma som är aktiva med att ta fram tekniska standarder. Europeiska bankmyndigheten, EBA, arbetar med förslag till nya regler om kapitalkrav för centrala motparter. Förslaget innehåller tekniska standarder som bl.a. behandlar centrala motparters kapitalbas. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson och Lars Afrell 15 Skatt på finansiella transaktioner Inledning Kommissionen presenterade i september 2011 ett förslag om skatt på finansiella transaktioner. Skatt föreslogs utgå på transaktioner i finansiella instrument där minst ett finansiellt institut medverkar för egen eller kunds räkning. Begreppet finansinstitut var brett och omfattade bland andra värdepappersbolag, kreditinstitut, försäkringsföretag, investeringsfonder, fondbolag, alternativa investeringsfonder (såsom hedgefonder) och företag som bedriver finansiell leasing. Skattesatsen föreslogs bli 0,1 % för vardera parten för alla finansiella instrument andra än derivatkontrakt. För derivatkontrakt föreslogs motsvarande procentsats vara 0,01 %. Kommissionen räknade med att skatteintäkterna årligen skulle uppgå till cirka 55 miljarder euro. En annan förväntad effekt var att omsättningen på värdepappersmarknaden beräknades minska med 20 % och omsättningen i derivatkontrakt med upp till 90 %. Sedan förslaget lades har allt fler länder uttalat sin tveksamma inställning till skatten bl. a. Sverige, Storbritannien, Nederländerna och Luxemburg. Samtidigt har Frankrike från den 1 augusti 2012 redan infört en skatt som är lik den engelska stämpelskatten. Även Europaparlamentet, som inte är beslutande i denna fråga, har vid flera omröstningar ställt sig positiv till införande av en skatt på finansiella transaktioner. I ett yttrande som man antog framhölls bl a ”Förslaget om en skatt på finansiella transaktioner behöver finslipas för att kunna fånga in fler börsmäklare och göra skattesmitning olönsamt.” Den 22 januari 2013 tog rådet ett beslut innebärande att elva länder däribland Tyskland och Frankrike getts möjlighet att etablera s k ”enhanced cooperation” mellan deltagarna för att etablera ett allmänt system för transaktionsskatt inom den finansiella sektorn. I linje med detta beslut presenterade kommissionen den 14 februari ett nytt förslag, vilket i sak bygger på det förslag som presenterades hösten 2011 och med samma skattesatser som föreslogs då d.v.s. 0,1 % för avistaaffärer och 0,01 % för derivat. Det nya förslaget innehåller förstärkta åtgärder för att undvika skatteflykt bl. a genom att skatten också kopplas till var det finansiella instrumentet emitterats varvid skatt ska utgå även om handeln sker utanför de deltagande elva ländernas territorium. Kommissionens nya förslag förhandlas för närvarande i rådet. Vart och ett av de 11 länder som vill anta skatten har vetorätt, vilket bidrar till att diskussionerna går mycket långsamt framåt. Övriga EU-­‐länder får delta i diskussionerna men har ingen rösträtt när skatten ska antas. Den 18 april 2013 väckte Storbritannien talan inför EU-­‐domstolen mot rådets beslut att ge de 11 länderna möjlighet att etablera ett närmare samarbete. UK anför i sin talan att rådets beslut är olagligt då det innebär extraterritoriella effekter som inte respekterar icke-­‐deltagande länders befogenheter och rättigheter, inte bygger på vedertagen internationell rätt, och dessutom medför kostnader för icke-­‐
deltagande länder. Även om Sverige beslutar att inte införa skatten kommer skatt ändå att tas ut för vissa transaktioner. Denna skatt ska dessutom, enligt de regler som f n föreslås, överföras till de länder som beslutat införa skatten. Dessutom är de svenska företag och privatpersoner som är berörda av dessa transaktioner solidariskt betalningsansvariga för att respektive motpart betalar sin skatt. 16 Fondhandlareföreningen anser Fondhandlareföreningen, liksom den svenska regeringen och ett antal EU-­‐länder, är negativ till att införa en skatt på finansiella transaktioner även om ett sådant införande begränsas till de 11 deltagande länderna. Kommissionen själv har pekat på ett antal negativa faktorer, bland annat en minskning av BNP. Studier som gjorts visar också på en negativ inverkan på kommande pensioner. Beräknad tidtabell Osäkerheten är stor avseende om och när de 11 länderna kan komma att nå enighet om transaktionsskattens utformning. Kommissionen har medgivit offentligt att det måldatum som tidigare satts för ikraftträdande, 1 januari 2014, inte kommer att hållas utan kommer förskjutas allra minst med 6 månader. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 17 Investerarskydd
Inledning Kommissionen har den 12 juli 2010 lagt fram förslag till ändringsdirektiv rörande investerarskyddsdirektivet. Några viktiga frågor ▪ Skyddsnivån ökas från 20 000 EUR till 50 000 EUR ▪ Utbetalningar ska ske snabbare ▪ Förbättrad information om skyddet ▪ Förstärkt finansiering av skyddet ▪ Utvidgning av skyddet till fondandelsägare och för tillgångar förvarade hos sub-­‐custodians Parlamentet har avslutat sin första läsning och antagit de förslag till ändringar i kommissionens ursprungliga förslag som rapportören Olle Schmidt förordat. Bland ändringarna märks att skyddet också ska täcka fall av dåliga råd och att de nationella investerarskydden ska vara till fullo kapitaliserade inom 5 år (tio år enligt kommissionen). Rådet har i slutet av november kommit överens om en text. Fondhandlareföreningen anser Fondhandlareföreningen anser att förslaget är oprecist och innehåller påfallande många oklarheter bland annat när det gäller beräkningsgrunden för finansiering. Föreningen framhåller vikten av att reglerna för investerarskydd och finansiering av skyddet av konkurrensskäl harmoniseras inom EU. Tidtabell Förslaget avvaktar en andra läsning. Inför denna läsning står rådet och parlamentet relativt långt ifrån varandra och det föreligger flera svåra utestående frågor som måste lösas för att ändringsdirektivet ska kunna antas. Förslaget har också kopplats till förslaget om ändring i insättningsgarantin och frågan om resolution regim för banker och värdepappersbolag. Frågan om insättningsgarantin är även direkt kopplad till bankunionen. Möjligen skulle detta kunna bättra på sannolikheten att föra investerarskyddet i hamn. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 18 Legal Entity Identifier Den finansiella krisen och särskilt Lehman Brothers kollaps har visat på behovet av att snabbt och effektivt kunna identifiera parterna i finansiella kontrakt. Ett sådant behov föreligger såväl för tillsynsmyndigheterna som därigenom kan identifiera potentiella hot mot stabilititet i det finansiella systemet och vid behov åtgärdas som den privata sektorn som därigenom kan bedöma risken i ett företags exponering. På uppdrag av G20 publicerade Financial Stability Board, FSB, i juni 2012 en rapport, ”A Global Legal Identifier for Financial Markets” som innefattade ett antal övergripande principer samt 35 rekommendationer för att utveckla ett unikt system för att kunna identifiera parterna i finansiella transaktioner. Vid mötet i Los Cabos ställde sig G20 bakom rapporten och uppdrog åt FSB att arbeta vidare med att implementera ett system i enlighet med rapporten. Detta arbete resulterade i att G20 i november 2012 fastställde stadgarna för det nybildade Global LEI System (GLEIS). I januari 2013 övertog LEI Regolatory Oversight Committee (ROC) ansvaret från FSB för den fortsatta utvecklingen och implementeringen av GLEIS. ROC har därutöver tillsyn och styrning av det globala LEI-­‐
systemet. FSB tillhandahåller sekretariat åt ROC. Sverige har ingen representation i ROC men både Finansinspektionen och Sveriges Riksbank är observatörer. Det enda nordiska land som har representation är Norge. Det globala systemet består av Global LEI Foundation (GLEIF) som central operativ enhet (COU) samt av lokala operativa enheter (LOU). I avvaktan på att den centrala och de lokala enheterna bildas och upptar sin verksamhet har ROC beslutat att etablera ett tillfälligt LEI-­‐system. Systemet består av pre-­‐LOU under sponsoring/tillsyn av myndighet. Dessa pre-­‐LOU har tilldelats egna prefix. Ingen svensk aktör eller institution har visat intresse för att bli lokal operatör (LOU). I Europa finns det två som har ansökt och som fungerar som pre-­‐LOU, London Stock Exchange och WM Daten (Tyskland). I USA har CFTC krävt att företag som ska rapportera swappar ska använda sig av CFTC Interim Compliant Identifiers (CICIs) utfärdade av DTCC-­‐SWIFT. CFTC har numera bekräftat, att om ESMA accepterar CICIs för rapportering under ESMAs regelverk kommer CFTC att acceptera General Entity Identifiers GEIs, ett pre-­‐LEI utfärdat av WM Datenservice under tillsyn av BAFIN vid rapportering av swappar under CFTCs regelverk. Denna ömsesidighet kan komma att utsträckas till ytterligare pre-­‐LEI. Själva identitetsbeteckningen består av 20 tecken enligt följande: 1 – 4: Ett fyrställigt prefix som unikt tilldelats varje LOU 5 – 6: Reserverade tecken satta till noll 7-­‐18: Företagsspecifik del som generats av LOU 19 – 20: Två kontrollsiffror enligt ISO 17442 standard. Ytterligare information finns på LEI ROCs hemsida, www.leiroc.org Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 19 MAD review Inledning Marknadsmissbruksdirektivet (MAD) kompletteras av tre direktiv och en förordning som har antagits av kommissionen på nivå 2. MAD har i Sverige i första hand införlivats genom lagen (2005:277) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. Kommissionen presenterade hösten 2011 sitt förslag till ny marknadsmissbruksreglering. Förslaget består av en förordning om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), nedan kallad MAR, och ett direktiv om straffrättsliga sanktioner för insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (MAD II). Regleringen bygger i viss mån på MiFID II, exempelvis hänvisar definitionsavsnitten i allt väsentligt till definitionerna i MiFID II. Under sommaren 2012 kompletterade kommissionen förslagen till förordning och direktiv med regler om manipulationer av benchmark. Rådet och parlamentet har under sommaren nått en politisk överenskommelse om MAR. Däremot återstår att komma överens om MAD II. Några viktiga nyheter Utvidgad räckvidd I MAR utvidgas reglerna till att avse alla finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad, MTF eller OTF, dvs. även handel med finansiella instrument som enbart handlas på en MTF eller OTF ska i fortsättningen omfattas. Vidare omfattar reglerna om marknadsmissbruk även handeln med råvaruderivat och utsläppsrätter. Beträffande den utvidgade räckvidden bör även nämnas att det blir förbjudet att avbryta eller ändra en lagd order i de finansiella instrument som insiderinformationen gäller om ordern lades innan personen fick tillgång till insiderinformationen. Administrativa sanktioner Den största nyheten för svensk del är förstås att medlemsstaterna blir skyldiga att införa administrativa sanktioner för insiderbrott och otillbörlig marknadspåverkan. Regleringen ger inte någon vidare ledning hur gränsdragning ska ske mellan det administrativa förfarandet och det straffrättsliga. Möjligen innebär det att medlemsstaterna har en relativt stor frihet att närmare utforma hur processen ska gå till. Medlemsstaterna åläggs vidare att införa åtgärder och påföljder som ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. När det gäller sanktionsavgifter ska exempelvis dessa gentemot en enskild kunna uppgå till 5 miljoner EUR. Några närmare regler om det processuella förfarandet vid dessa åtgärder och påföljder föreligger inte. Ett beslut ska dock kunna överklagas. 20 Beräknad tidtabell MAR/MAD II är som nämnts beroende av de definitionerna i MiFIR/MiFID II, vilket innebär att ett formellt antagande av MAR får anstå till dess MiFIR/MIFID II är färdigbehandlade. Dessutom är MAD II inte färdigförhandlat. MAR ska dessutom kompletteras med en relativt omfattande nivå-­‐2 reglering. Det är inte sannolikt att MAR/MAD II kan träda i kraft före 1 juli 2015, snarare senare. Regeringen har hösten 2012 tillsatt en utredning som under hösten 2013 ska lämna förslag till ändringar av den lagstiftning som rör insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan, dvs. hur MAR/MAD II ska införlivas i Sverige. Föreningen är representerad genom Lars Afrell i utredningen, som också är kontaktperson. Kontaktperson/er: Lars Afrell 21 MiFID II Inledning Direktivet om handel på marknader för finansiella instrument (direktiv 2004/39/EG, MiFID), har inneburit stora förändringar på de europeiska värdepappersmarknaderna, både positiva och negativa. Till de positiva kan räknas en ökad konkurrens mellan handelsplatser vilket har lett till minskade kostnader för avslut. MiFID har också ökat möjligheterna för värdepappersföretag att bedriva verksamhet och konkurrera över gränserna och har ökat skyddet för investerarna (även om detta ibland har tagit formen av onödigt stora krav på information till investerarna). MiFID har även lett till att ett antal nya handelsplatser utvecklats i EU såsom MTF: er, Dark pools och Broker Crossing Networks. Detta har resulterat i negativa effekter i form av en fragmentering av handeln, en splittrad likviditet, en splittrad avslutsinformation och dyrare marknads data. MiFID har också medfört avsevärda investeringar i både teknik och kunskap för berörda företag. Den 20 oktober 2011 presenterade kommissionen förslag till ändringar i MiFID. Förslaget är uppdelat i ett direktiv (MiFID) och en förordning (MiFIR), tillsammans nedan MiFID II. Parlamentet blev klar med sin inställning till förslaget under hösten 2012, medan Rådet (efter mycket långa förhandlingar) blev klara med sin gemensamma ståndpunkt i slutet av juni 2013. Redan den 4 juli började förhandlingarna mellan kommissionen, rådet och parlamentet, den s.k. trilogen. Dessa förhandlingar kommer att fortgå under hösten 2013. Därefter ska kommissionen och Esma ta fram ett stort antal delegerade akter och tekniska standarder, som närmare preciserar innehållet i lagstiftningen. Esma sägs ha påbörjat detta arbete, men måste formellt avvakta överenskommelsen mellan de tre beslutsfattarna. MIFID II förslaget innehåller nya regler inom ett stort antal områden som kommer att påverka alla delar på värdepappersmarknaden och således värdepappersinstitut och infrastrukturen samt inte minst investerare och emittenter. Nedan följer en kort sammanfattning av förslag och förhandlingspositionerna som de ser ut just nu. Några viktiga frågor MiFID Organised Trading Facility (OTF) Kommissionen föreslår inrättande av en ny typ av marknadsplats; Organised Trading Facility (OTF), inklusive krav på auktorisation och uppföranderegler. Förslaget omfattar både aktierelaterade instrument (t.ex. aktier och ETFer) och icke-­‐aktierelaterade instrument (obligationer, strukturerade produkter och derivat). Avsikten är att denna marknadsplats bland annat ska omfatta sådan intern matchning av kundorder avseende värdepapper som på aktiesidan idag sker inom ramen för s.k. Broker Crossing Networks eller Dark Pools. Samma transparensregler föreslås gälla för handel på en OTF som på en reglerad marknad och en MTF. Enligt kommissionens förslag ska den som driver en OTF inte få exekvera kundorder via det egna lagret. Viss diskretion tillåts beträffande vilka som ska kunna handla på OTF:en. Rådet föreslår, precis som kommissionen att OTFer ska finnas för alla typer av instrument. För aktiemarknaden ska OTF:en vara en ren matchningsmaskin utan inslag av att stödja kundhandeln med eget lager. Förbudet mot handel i eget lager ska dock inte gälla för icke likvida statspapper. För övriga icke-­‐
22 aktierelaterade instrument öppnas även upp för handel på s.k. matched principal basis. Rådet föreslår också att ett från institutet oberoende institut ska kunna agera market maker på OTF:en. Parlamentet föreslår, till skillnad från kommissionen och rådet, endast OTF för icke-­‐aktierelaterade instrument. Under sommaren 2013 har dock huvudrapportören uttryckt att parlamentet skulle kunna tänka sig en OTF för aktiemarknaden, givet att det införs vissa ytterligare restriktioner. Algoritmhandel m.m. Kommissionen föreslår införande av en definition av och krav för algoritmhandel (högfrekvenshandel). För denna typ av verksamhet föreslås särskilda verksamhetskrav gälla t.ex. vad avser tekniska system och riskkontroller. De som använder algoritmer för sin handel ska vara skyldiga att löpande ställa marknadsmässiga priser under dagen, oberoende av marknadsförhållanden, i syfte att säkerställa tillförsel av likviditet. De aktörer som är deltagare vid en marknadsplats ska omfattas av krav på tillstånd. Vidare föreslås nya krav på att instituten ska ha effektiva system och kontroller för marknadsövervakning vid DMA-­‐handel och att de ingår skriftligt avtal med sina kunder. Parlamentet och Rådet går samma väg som kommissionen och kräver att HFT-­‐handlare ska ha tillstånd enligt MIFID. Skyldigheten att löpande ställa marknadsmässiga priser föreslås dock endast gälla värdepappersinstitut som i egenskap av medlem på marknadsplats handlar med algoritmer för eget lager. Det finns dock en smärre skillnad om vem som beslutar om när marknadsförhållandena är sådana att avsteg får göras från market maker skyldigheten. Rådet föreslår också en del ytterligare krav för institut som tillhandahåller DMA-­‐tjänster. Parlamentet vill å sin sida införa förbud mot s.k. sponsored access och naked access till en handelsplats, dvs. vill inte att det ska vara tillåtet att order skickas direkt till marknadsplatsen utan att gå via institutets handelssystem/kontroller. Datakonsolidering Kommissionen föreslår införande av s.k. consolidated tape på EU-­‐nivå för post-­‐trade information. Enligt förslaget ska tapen tillhandahållas i konkurrens mellan de som får tillstånd för detta. Vidare föreslår kommissionen nya regler för APA (ett system för publicering av transaktioner) och för ARM (företag som rapporterar in transaktioner till tillsynsmyndigheter). Verksamhet i form av APA och ARM ska kräva auktorisation av behörig myndighet samt vara underkastade särskilda villkor. Parlamentet och rådet är i princip eniga med kommissionens förslag. Investerarskydd Vad gäller investerarskydd föreslår kommissionen införande av ett nytt förbud mot s.k. inducements vid individuell portföljförvaltning och vid s.k. oberoende investeringsrådgivning. Vidare föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om execution-­‐only och införande av nya informationskrav till kund vid s.k. cross-­‐selling. Värdepappersbolagen åläggs att årligen publicera de fem mest använda marknadsplatserna. Beträffande kundklassificering föreslås att kommuner inte längre per automatik ska klassificeras som icke-­‐professionella kunder samt att det ska införas ökade informationskrav för jämbördiga motparter. Rådets förslag är i princip i linje med kommissionens. Man föreslår dock att det ska vara möjligt för medlemsstaterna att under vissa förutsättningar införa strängare regler om inducements i nationell lag. Parlamentet har dock föreslagit en del ändringar, inte minst i reglerna om inducements. Till skillnad från kommissionen och rådet föreslås inte ett totalförbud för inducements vid diskretionär portföljförvaltning 23 utan enbart vid ”oberoende portföljförvaltning”. Precis som rådet föreslås att detta ska vara en minimireglering. Vidare har parlamentet föreslagit en del egna regler, bl.a. införs krav på att institut som tillhandahåller s.k. investment products ska identifiera en målgrupp för varje instrument och ansvara för att produkten inte marknadsförs eller säljs till kunder utanför målgruppen. Parlamentet vill också att publiceringen av de 5 mest använda marknadsplatserna ska ske kvartalsvis. MiFIR Utvidgade regler för genomlysning och systematisk internalisering Aktiemarknaden Kommissionen föreslår, som ovan framgått, att handel i aktier och aktierelaterade instrument ska kunna ske på en OTF, vilken ska omfattas av samma transparenskrav som MTF och reglerad marknad. Förtydliganden görs också i definitionen av systematisk internaliserare (SI). Rådet föreslår vissa begränsningar i undantagen från transparensen före handel (pre-­‐trade waiver) vad gäller midpricewaivers och för negotiated trades. Förslaget innebär en volymbegränsning som gäller likvida aktier till att högst utgöra 4 % per handelsplattform eller 8 % totalt inom EU av omsättningen i det aktuella värdepapperet under löpande 12 månaders period. Om dessa gränser överskrids får inte waivers användas de kommande 6 månaderna på den aktuella handelsplattformen respektive inom EU. Parlamentet föreslår endast smärre justeringar, t.ex. ett tydliggörande att det finns negotiated trade waiver. Icke-­‐aktiemarknaden Kommissionen föreslår att i princip samma regler som gäller för genomlysning före och efter handel i aktier även ska gälla för andra typer av värdepapper såsom obligationer och vissa derivatinstrument. Vidare föreslås införande av regler om systematiska internaliserare också för dessa typer av instrument, som dock på väsentliga punkter skiljer sig från de bestämmelser som gäller för aktier. Rådet och parlamentet föreslår en del förbättringar av kommissionens förslag. Förslagen skiljer sig åt i flera avseenden, men har det gemensamt att göra regimen av pre-­‐ och post trade transparens mer flexibel, framför allt för illikvida marknader där det förekommer mycket stora transaktioner. I båda förslagen framgår uttryckligen att det ska vara möjligt att under vissa förutsättningar kunna ansöka om publicering av transaktioner på aggregerad nivå. Dessa förutsättningar kommer att utvecklas av kommissionen/Esma på nivå 2. Handelsskyldighet/begräsning av OTC-­‐handel Rådet och parlamentet har var för sig utvecklat regler för handelsskyldighet på handelsplats eller via SI. Rådet anser att värdepappersinstitut ska utföra transaktioner i aktier som handlas på en RM, MTF eller OTF på någon av dessa handelsplatser eller genom en systematisk internaliserare (SI). Enda undantagen när OTC-­‐affärer ska vara möjliga är om affärerna är a) icke-­‐systematiska, ad hoc etc. eller b) är mellan jämbördiga motparter eller professionella motparter samt inte bidrar till prisformeringsprocessen. 24 Parlamentet vill införa ett krav på att aktiemarknadsaffärer upp till standard market size som inte genomförs på en handelsplattform ska göras via en SI. Om någon SI inte finns tillgänglig får affären göras OTC under förutsättning att motparterna är jämförbara eller professionell och om transaktionen är ”large in scale”. Vad som gäller för affärer mellan standard market size och large in scale framgår inte, men man får anta att parlamentet tänkt sig att dessa två ska gränsa mot varandra. Liknande reglering föreslås för obligationer och strukturerade finansiella produkter upptagna till handel på reglerad marknad eller för vilka det finns prospekt samt för vissa derivat. Skyldighet att handla vissa OTC-­‐derivat på marknadsplatser Kommissionen föreslår, som en följd av G-­‐20 åtaganden, att företag som är clearingsskyldiga enligt EMIR måste göra avslut i likvida och clearade OTC-­‐derivat med varandra över marknadsplats, dvs. reglerad marknad, MTF eller OTF. Det är således inte möjligt att handla dessa instrument via en SI. Både rådet och parlamentet går med smärre justeringar på kommissionens linje, dock att parlamentet anser att OTFer endast får användas för exekvering om instrumentet inte handlas på en RM eller MTF. (I sammanhanget bör särskilt noteras de begränsningar som föreslås vad gäller handel i eget lager på en OTF). Produktförbud Kommissionen föreslår nya regler om tillsyn över produkter enligt vilka såväl nationella tillsynsmyndigheter som Esma under vissa förutsättningar ska kunna förbjuda eller begränsa försäljning av vissa typer av finansiella produkter inom EU. Rådet och parlamentet har gjort smärre justeringar i dessa, framför allt vad gäller vilka förutsättningar som ska vara vid handen för ett ingripande. Parlamentet har särskilt föreslagit att ingripande ska kunna ske innan produkten eller tjänsten säljs eller marknadsförs till investerare. Transaktionsrapportering Kommissionen föreslår utökade krav på innehållet i transaktionsrapporteringen som bl.a. ska innehålla information om kund-­‐id och om personen eller datoralgoritmen på värdepappersinstitutet som fattat investeringsbeslutet. Både rådet och parlamentet har tydliggjort vilka affärer som ska rapporteras och vill, utöver vad kommissionen har föreslagit, även att transaktionsrapporteringen ska innehålla uppgift om en transaktion inneburit short selling. Rådet önskar även att rapporterna ska innehålla uppgift om waivers som används vid exekvering av affären. Tillträde till handel och clearing Kommissionen föreslår nya krav på icke-­‐diskriminerande regler och transparens vad gäller regler för tillträde till marknadsplatser och clearing. Detta var den stora frågan i rådet, som ger större möjligheter att säga nej till tillträde särskilt om de instrument som är i fråga är derivat. Parlamentet har t o m begränsat reglerna till överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument. I alla tre versioner ges Esma stor behörighet att ta fram tekniska standards/förslag till delegerade akter. 25 Informationsutbyte m.m. mellan marknadsplatser Kommissionen föreslår ett utökat informationsutbyte mellan reglerade marknader, MTF:er och OTF:er, t.ex. vid handelsstopp. Fondhandlareföreningen anser För närvarande pågår en översyn av föreningens inställning utifrån de nu föreliggande förslagen för återkoppling till förhandlingarna. Beräknad tidtabell Vi tror att förhandlingarna mellan rådet och parlamentet samt kommissionen (s.k. trilogen) tidigast kan avslutas under mitten av hösten och mer sannolikt runt årsskiftet 2013/14. Om institutionerna lyckas komma överens inför årsskiftet så borde regelverket träda ikraft i början av 2016 eller vid halvårskiftet, beroende på den implementeringstid man slutligen kommer överens om. I alla fall kan det inte bli före halvårskiftet 2015 att döma efter föreliggande förslag. Det bör noteras att Esma ska utveckla ett stort antal detaljregler på nivå 2. Vi tror att ett övergripande diskussionspapper kommer att skickas ut på konsultation ganska omgående efter det att regelverk på nivå 1 antagits och man får nog räkna med att det tar upp till 2 år att få alla dessa regler färdiga och fastställda. Kontaktperson/er: Kerstin Hermansson och Sara Mitelman 26 PRIPs Inledning Kommissionen har under en längre tid aviserat ett förslag rörande paketerade investeringsprodukter, s k PRIPs (Packaged Retail Investment Products). Den 3 juli 2012 kom ett förslag till en förordning om informationsdokument om paketerade investeringsprodukter för icke-­‐professionella investerare. Förordningen skall börja tillämpas två år efter det att den godkänts av parlamentet och rådet. Förslaget syftar till att införa en ny standard för produktinformation. I ett basfaktadokument (Key Information Document, KID) ska på ett lättfattligt sätt lämnas information om investeringsprodukter. Texten ska göras konsumentvänlig genom att vara kortfattad och enkel att förstå. Dokumentet ska innehålla basfakta om produkten samt information om vilka risker och kostnader som är förenade med en investering i produkten. Det ska framgå om en investerare kan förlora pengar eller inte och hur komplex produkten är. Den som tar fram eller har utvecklat en investeringsprodukt riktad till icke-­‐professionella investerare är skyldig att ta fram ett basfaktadokument för produkten. Genom att basfaktadokument för olika produkter har gemensam struktur, innehåll och presentation kan konsumenter använda dokumentet för att jämföra olika investeringsprodukter och välja den som passar dem bäst. Produkter som omfattas av förslaget Förordningen täcker de flesta investeringsprodukter riktade till icke-­‐professionella investerare. Som investeringsprodukt enligt förordningen definieras en investering vars avkastning är utsatt för fluktuationer i ett referensvärde eller som är beroende av utvecklingen av en eller flera tillgångar som inte direkt förvärvats av investeraren. Utmärkande är att dessa investeringsprodukter paketeras av banker, värdepappersbolag etc. och marknadsförs och säljs till icke-­‐professionella investerare. Kommissionen anser att paketeringen gör att kostnaderna och komplexiteten ökar samt gör investeringsprodukterna svåra att jämföra. Exempel på instrument som omfattas är individuella pensionsförsäkringar, strukturerade produkter och derivat. Även investeringsfonder omfattas men övergångsvis (under 5 år) kommer andra regler att gälla för dessa (UCITS IV-­‐direktivet). Exempel på instrument som inte omfattas är produkter där avkastningen är bestämd för hela löptiden, t ex aktier, obligationer och livförsäkringar vars utfall inte fluktuerar med något underliggande värde. Basfaktadokumentet Basfaktadokumentet ska vara koncist och kortfattat och undvika tekniska termer. Dokumentet ska kunna förstås av den genomsnittlige eller typiske icke-­‐professionella investeraren och vara utformat på ett gemensamt sätt så att investeraren lätt kan jämföra olika investeringsprodukter. Jämförelse ska kunna göras över produktgrupperna, t.ex. en fond ska kunna jämföras med en pensionsförsäkring. Basfaktadokumentet ska stå för sig själv i den bemärkelsen att investeraren inte ska behöva läsa några andra dokument för att kunna förstå produktens grundläggande egenskaper och ska kunna på basis av den information som dokumentet ger kunna fatta ett välgrundat investeringsbeslut. 27 Dokumentet ska inledas med, förutom beteckningen Basfaktadokument, ett i förordningen förestavat meddelande. Därefter ska beteckningen eller namnet på investeringsprodukten anges samt vem som tagit fram eller utvecklat produkten. I ett särskilt avsnitt med rubriken Vad är detta för investering? ska anges investeringens beskaffenhet och huvudsakliga grunddrag såsom typ av investering, mål med investeringen och hur målet ska nås, om det finns några speciella miljömässiga, sociala eller andra utfall i investeringen, eventuella försäkringsmässiga inslag, löptiden om sådan är känd samt olika scenarier för utfall om detta är relevant för investeringen. Under ett avsnitt med rubriken Kan jag förlora pengar? ska ges en kortfattad indikation om man kan förlora pengar på produkten, om det finns någon garanti eller annat skydd och eventuella begränsningar i dessa samt om produkten omfattas av investerarskydd eller insättningsgaranti. Under rubriken Vad är den till för? ska anges lämplig innehavstid, förväntad likviditetsprofil inklusive möjligheterna till förtida avveckling. Under rubriken Vad är riskerna och vad kan jag tänkas få tillbaka? ska risk-­‐ och avkastningsprofilen redovisas inklusive en sammanfattande indikator. Under rubriken Vad kostar det? ska de direkta och indirekta kostnader som är förenade med investeringen redovisas tillsammans med en sammanfattande indikator. Där det är tillämpligt ska under rubriken Hur har den utvecklats historiskt? redovisas hur investeringen har utvecklats tidigare. För pensionsprodukter ska under rubriken Vad kan jag få när jag går i pension? redovisas olika tänkbara utfall. Kommissionen ska genom delegerade akter närmare lämna föreskifter om den information som ska lämnas under respektive rubrik ovan. Basfaktadokumentet ska avfattas på språket i den medlemstat där produkten säljs eller översättas till det språket. Den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten ska upprätta ett basfaktadokument för produkten. Även den som gjort ändringar i en investeringsprodukt som innebär att kostnaden eller riskprofilen för produkten förändrats ska upprätta ett basfaktadokument. Basfaktadokumentet ska publiceras på webben innan produkten får säljas till icke-­‐professionella kunder. Informationen i basfaktadokumentet ska hållas aktuellt och vid behov uppdateras. Kommissionen kommer att genom delegerade akter lämna detaljerade föreskrifter om detta. Har en investerare litat på basfaktadokumentet vid sin investering och det senare visar sig att dokumentet inte följer kraven som uppställts i förordningen kan investeraren kräva skadestånd av den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten. Det ankommer då på den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten att visa att basfaktadokumentet var i överensstämmelse med reglerna i förordningen. Friskrivningsklausul med annat innehåll är inte bindande för den icke-­‐professionella investeraren. Den som säljer en investeringsprodukt till en icke-­‐professionell kund ska i god tid innan transaktionen avslutas överlämna basfaktadokumentet till kunden. I vissa undantagsfall får dokumentet överlämnas omedelbart efter det att transaktionen gjorts. Kommissionen får genom delegerade akter närmare bestämma vad som ska anses vara ”i god tid” samt hur och inom vilken tidsfrist dokumentet ska överlämnas i de fall då detta får ske efter avslutet. Huvudregeln är att dokumentet ska överlämnas till investeraren i pappersform. Under vissa förutsättningar får också information lämnas på annat varaktigt medium eller via en hemsida. 28 Den som utvecklat eller tagit fram en investeringsprodukt ska ha rutiner på plats som innebär att en icke-­‐
professionell kund som har klagomål relaterade till ett basfaktadokument inom rimlig tid får svar på sådant klagomål. Medlemstaterna ska införa effektiva, proportionerliga och avskräckande administrativa sanktioner för de fall reglerna i förordningen inte följs. EU Parlamentarikern Berès förslag I parlamentet presenterade rapportören för PRIPs, Pervenche Berès, ett utkast på ändringar i kommissionens förslag i slutet av december 2012. Hon föreslog bland annat en kraftig utvidgning av produkter som ska omfattas (att aktier, sparkonton, obligationer etc ska inkluderas), att de lokala skattekonsekvenserna förknippade med produkten ska redovisas, att KID ska godkännas av lokala myndigheter innan produkten får säljas, att riskindikatorn ska vara baserad på framtida utvecklingsscenarier, att produkten ska definieras som antingen en investering eller ett vad (bet). Parlamentet är dock väldigt splittrat gällande PRIPs, Berès och Langen (rapportör för försäkringsförmedlardirektivet IMD) står fortfarande långt ifrån varandra. Rådets arbete Under det irländska ordförandeskapet enades rådet om en gemensam ståndpunkt i juni 2013. Fondhandlareföreningen anser Föreningen anser att det är bra med en gemensam EU-­‐standard för basfakta för investeringsprodukter. Vi vill dock ifrågasätta om tidpunkten för införande av dessa nya krav är den bästa och noterar att en bättre metod hade varit att invänta resultatet och utvärderingen av de nyligen genomförda ändringarna av prospektdirektivet och UCITS-­‐direktivet. Det finns en betydande risk för överlappande och delvis motstridiga regler, vilket kan leda till ett osäkert rättsläge och ytterligare ”information overload”, som varken är till nytta för marknadsaktörerna eller deras kunder. Föreningen anser, såsom tidigare har anförts, att kortfattad basfakta endast kan vara en introduktion för investeraren i dennes investeringsbeslut och för att underlätta vid en första översiktlig jämförelse mellan olika produkter och instrument. Innan investeraren fattar sitt beslut kan denne behöva ta del av den information som finns i prospekt, som innehåller den mer utförliga information som regleraren idag anser investeraren behöver. Vi anser därför att basfaktadokumentet inte är och inte heller kan utformas att vara det enda dokument på vilket ett investeringsbeslut kan fattas. I synnerhet gäller detta för instrument för vilka prospekt utgivits. Till skillnad från kommissionens förslag anser vi det därför vara av yttersta vikt att hänvisning kan lämnas i basfaktadokumentet till prospektet där utförlig information och de bindande villkoren mellan investeraren och emittenten finns. För produkter som inte omfattas av prospektregelverket bör det på motsvarande sätt vara möjligt att hänvisa till det detaljerade information som finns t.ex. i allmänna villkor och annan produktinformation. Mot denna bakgrund och för att möjliggöra att basfaktan blir både kortfattad och lättillgänglig, måste också ansvarsbestämmelserna utformas på ett sätt som motsvarar det ansvar som gäller för basfakta enligt UCITS IV-­‐direktivet och för prospekt enligt prospektdirektivet. 29 Vidare måste understrykas vikten av att erforderlig tid ges för att utforma basfaktadokumenten. Vi menar, baserat på erfarenheter från genomförande av tidigare EU-­‐reglering, att kravet på införande av basfakta ska infalla tidigast 2 år efter det att alla regler på nivå 2 är slutligen antagna. Beräknad tidtabell Sedan rådet enats om gemensam ståndpunkt och ECON behandlat kommissionens förslag påbörjas under hösten förhandlingar mellan rådet och parlamentet. Rådets ambition är att kunna anta en förordning vid första läsningen. Beroende på hur de fortsatta förhandlingarna går tror vi att PRIPs kan träda i kraft tidigast 2015/2016. Kontaktpersoner: Dick Ahlqvist / Sara Mitelman / Kerstin Hermansson 30 Förändringar i prospektdirektivet
Förslaget på nivå 1 Kommissionen lade i slutet av 2009 fram förslag till revidering av prospektdirektivet (2003/71/EG). Ändringsdirektivet (2010/73/EU) antogs av parlamentet och rådet den 24 november 2010. Syftet med föreslagna ändringar är att förenkla direktivet, minska emittenternas administrativa kostnader och bördor samt att stärka investerarskyddet. Ändringarna innebär bland annat en anpassning av begrepp till andra rättsakters definitioner, lättnader för mindre företag att utnyttja marknaden, i vissa delar ett höjt investerarskydd, en sammanfattning av erbjudandet som skall innehålla nyckelinformation samt ansvar för innehållet i ett prospekt. Medlemsstaterna ska ha implementerat direktivet senast den 1 juli 2012. Arbetet att ta fram nivå 2-­‐reglerna Kommissionen påbörjade arbetet med att ta fram detaljerade nivå 2-­‐regler med att den 20 januari 2011 ge Esma i uppdrag att ta fram tekniska råd rörande innehållet i kommande delegerade akter för prospektdirektivet såsom direktivet har ändrats genom 2010/73/EU. Uppdraget delades upp i tre delar. Del I gällde det detaljerade formatet för slutliga villkor till grundprospekt och för sammanfattning av prospekt samt proportionerligt system för offentliggörande. Esmakonsulterade kort marknaden under sommaren 2011, rörande förslagen till tekniska råd och lämnade sina slutliga råd till kommissionen den 5 oktober 2011. Utgångspunkten i Esmas förslag verkar vara att användandet av slutliga villkor idag är för flexibelt, att det behövs en ökad harmonisering av reglerna för prospekt inom EU samt att Esma vill öka förutsägbarheten för prospekt. I korthet är Esmas förslag väldigt detaljerade gällande vilken typ av information som får finnas med i de olika delarna av prospektet. Grundprospektet, som godkänns av tillsynsmyndigheten och är giltigt i 12 månader, måste innehålla all information om t ex risker, tillgångsslag och avkastningsformler avseende de olika produkter som emittenten kan tänkas ge ut under denna period. De slutliga villkoren för den specifika produkten får ej innehålla någon ny information (förutom t ex datum, startkurser etc). Nytt är dessutom att de slutliga villkoren ska åtföljas av en produktspecifik sammanfattning. Kommissionen publicerade sin delegerade förordning gällande del I, (EU) nr 486/2012 , den 30 mars 2012. Förordningen trädde i kraft den 1 juli 2012. Del II gällde emittentens medgivande för användandet av prospekt i distributionen mot retailinvesterare samt information om skatter, underliggande index och krav på rapport som utarbetats av oberoende revisorer. Esma konsulterade kort marknaden under slutet av 2011, rörande förslagen till tekniska råd och lämnade sina slutliga råd till kommissionen den 29 februari 2011. Kommissionen publicerade sin delegerade förordning gällande del II, (EU) nr 862/2012, den 4 juni 2012. Förordningen trädde i kraft den 22 september 2012. Del III gällde bland annat konvertibla skuldebrev. Esma konsulterade marknaden under sommaren 2012 och lämnade sina slutliga råd till kommissionen i slutet av 2012. Kommissionen publicerade sin delegerade förordning gällande del III, (EU) nr 759/2013, den 30 april 2013. Förordningen trädde i kraft den 28 augusti 2013. 31 Implementering Riksdagen antog den 30 maj 2012 regeringens förslag till Nya regler om prospekt (proposition 2011/12:129) och därmed ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, i aktiebolagslagen (2005:551) samt i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Reglerna började gälla den 1 juli 2012. FI publicerade avprickningslistor i slutet av juni 2012. Esma har publicerat frågor och svar om prospekt, den senaste versionen är från maj 2013. Kontaktperson/er: Dick Ahlqvist, Lars Afrell 32 Securities Law Legislation Inledning Under ett antal år har det bedrivits två projekt med i huvudsak samma syfte, nämligen att åstadkomma harmoniserade regler för innehav och dispositioner med kontoförda värdepapper. Ett av projekten har genomförts i regi av UNIDROIT och resulterade hösten 2009 i en konvention, Geneva Securities Convention. Kommissionen har drivit ett liknande projekt som avslutades hösten 2008 med att gruppen lämnade sina slutliga råd om en framtida EU-­‐reglering av kontoförda värdepapper (Second Advice of the Legal Certainty Group). Därefter har kommissionen vid två tillfällen konsulterat rörande en framtida Securities Law Legislation (SLL), nämligen våren 2009 och årsskiftet 2010/2011. Svårigheterna att komma överens i dessa frågor inom EU har varit och är fortfarande betydande. Det kan delvis förklaras med att det är fråga om centrala och svåra civilrättsliga principer och frågor där medlemsstaternas lagstiftning uppvisar stora olikheter. Beroende på juridisk tradition och inte minst marknadernas funktion har regleringen av kontoföring av finansiella instrument fått olika uppbyggnad och innehåll i medlemsstaterna. Därtill kommer säkert konkurrensfaktorer. Kommissionen har under hösten 2012 aviserat att man överväger att införa en annorlunda reglering som skulle bygga på ett ekonomiskt angreppssätt på frågorna och att man skulle frångå den funktionella reglering som föreslagits av bl.a. Legal Certainty Group. Viktiga frågor i en sådan reglering skulle enligt kommissionen vara hanteringen av säkerheter och behovet av kunskap om vem som äger vad rörande finansiella instrument. Från kommissionen har också inhämtats att det pågår diskussion om vilken typ av rättsakt (direktiv/förordning) som är lämpligast. Några viktiga frågor och föreningens uppfattning Funktionell reglering Legal Certainty Group och kommissionen förespråkar en funktionell reglering, vilket innebär att tyngdpunkten ska ligga på effekten av en viss åtgärd. Ett av skälen är att man vill undvika att trampa in för mycket på den centrala civilrätten i medlemsstaterna. Inställningen kan verka vara attraktiv men den bör enligt föreningens mening kopplas till de enskilda förslagen. En av de stora fördelarna med en harmoniserad reglering är att antalet rättskapande åtgärder och metoder begränsas inom EU och att rättslig säkerhet skapas för vissa generella metoder att t.ex. överföra rätt till kontoförda värdepapper. Utrymme för undantag för medlemsstaterna borde därför vara begränsat. Den svenska modellen När det gäller kontoföring brukar man skilja mellan indirekta system och direkta system. Med indirekta system avses sådana där det förekommer en eller flera mellanhänder (förvaltare) mellan den centrala värdepappersförvararen och värdepappersinnehavaren. Direkta system kännetecknas av att värdepappersinnehavaren har en direkt relation med den centrala värdepappersförvararen och även emittenten. Det svenska systemet är en blandning eftersom både direktregistrering och förvaltarregistrering tillåts. Även om det svenska (nordiska) systemet har accepterats i Geneve-­‐
konventionen och i Haag-­‐konventionen om tillämplig lag, har det ifrågasatts i den europeiska debatten. 33 Förutom möjligheten att vara direkt kontoförd hos en central värdepappersförvarare är det systemet med kontoförande institut som vanligen skapar problem vid internationella regleringar. Systemet har fungerat bra i de nordiska länderna och har erbjudit investerarna ett mycket kostnadseffektivt sätt att hantera och förvara sina dematerialiserade värdepapper. Enligt föreningens mening är det viktigt att en framtida reglering från EU är anpassad även till det svenska systemets särdrag. Geneve-­‐konventionen Föreningen anser att det är av stor vikt att ett kommande förslag till SLL är helt i linje med Geneve-­‐
konventionen. Konventionen bör helt enkelt utgöra benchmark för ett framtida SLL och det bör krävas mycket tungt vägande skäl för att EU ska avvika från denna på ett sätt som gör det omöjligt för EU att ratificera konventionen. Tillämplig lag Haag-­‐konventionen om tillämplig lag för dematerialiserade eller immobiliserade värdepapper kommer med stor sannolikhet inte att antas av EU (i vart fall inte inom överskådlig tid). De regleringar som finns i dag inom EU i bl.a. Finalitydirektivet och direktivet om finansiella säkerheter är enligt föreningens uppfattning inte tillräckligt klargörande. Det behövs således en mer preciserad reglering. Med hänsyn till att osäkerhet rörande var kontoförda värdepapper ska anses finnas – legalt sett -­‐ medför stora kostnader och onödiga risker för finansmarknaderna bör en preciserad reglering ske på EU-­‐nivå. Tillstånd för kontohållare En fråga inom EU är om kontoföring ska lyftas upp och bli en investeringstjänst enligt MiFID (från att vara en sidotjänst). Att den ska lyftas upp är väl helt klart men frågan är om en sådan lösning passar helt. För institut som redan omfattas av MiFID, banker och värdepappersbolag, kan den säkert fungera men för CSD:er och för det nordiska systemet är det mer tveksamt. Pro rata-­‐frågan och “no credit without debit” En omdiskuterad fråga både i Bryssel och i Geneve har varit hanteringen av en brist som uppkommer hos en mellanhand. Problemet kan illustreras med följande exempel. Antag att investerarna har sammanlagt 100 000 aktier enligt mellanhandens kontoföring men mellanhanden har bara tillgång till 60 000 aktier. Scenariot innebär med all sannolikhet att mellanhanden är insolvent. Ska man då försöka spåra ”vem som har förlorat aktierna” (s.k. tracing) eller ska förlusten fördelas pro rata inom ett aktieslag eller fördelas på samtliga investerare i förhållande till mellanhandens innehav av kontoförda värdepapper? I en gränsöverskridande värld är nog spårning omöjligt och hur identifierar man vem som har förlorat ”sina” värdepapper. Föreningens uppfattning är att en pro rata lösning är acceptabel för svensk del. I spåren av pro rata diskussionen har det också förts en diskussion om det ska vara ett rättsligt krav att en kreditering kan bindas ihop med en motsvarande debitering. Problemet är dock samma som beträffande spårning, dvs. det går inte i en gränsöverskridande värld att ta reda på var den relevanta debiteringen har skett. För några medlemsstater är det en viktig fråga att det för en kreditering av ett konto krävs en debitering av ett annat konto (no credit without debit). Såsom skäl för denna regel anförs vanligen risken för inflation av värdepapper och att regeln är nödvändig för kontrollen att antalet värdepapper på konto överensstämmer med antalet utgivna. 34 Helt ny inriktning på ett kommande förslag? Som inledningsvis nämnts finns det tankar inom kommissionen på ett förslag till SLL med helt annan inriktning och utformning än de förslag och tankar som varit föremål för konsultation. Från föreningens sida ställer vi oss mycket tveksamma till en sådan ändring av inriktningen på ett kommande förslag till SLL. Dessutom kan man ställa sig frågan till om inte ett helt ändrat förslag borde bli föremål för en öppen konsultation innan det läggs fram för rådet och parlamentet. Kommissionen har sent våren 2013 presenterat ett arbetsdokument med en ny inriktning. Arbetsdokumentet fick dock inte ett särskilt positivt bemötande av medlemsstaterna och bl.a. har tre större stater i brev till kommissionen begärt att kommissionen håller sig till de ursprungliga tankarna. Enligt uppgift avser kommissionen att under hösten 2013 ha ytterligare möten med experter från medlemsstaterna. Beräknad tidtabell Kommissionen har sedan 2010 vid ett flertal tillfällen aviserat ett förslag. I dagsläget är både tidsplan och innehåll mycket osäkert. Kontaktperson/er: Lars Afrell 35 Strukturreformer i banksektorn Inledning Den arbetsgrupp under ledning av centralbankschefen i Finland Erkki Liikanen som tillsatts av kommissionen för att granska strukturen i den europeiska banksektorn lämnade sin rapport den 2 oktober 2012. Rapporten har sänts ut på konsultation som avslutades den 13 november 2012. Därefter har kommissionen genomfört en riktad konsultation som avslutades den 11 juli 2013. I Frankrike antogs den 18 juli 2013 en lag om strukturreformer i banksektorn, med det officiella namnet ”lag om separation av aktiviteter som är nyttiga för finansiering av den reala ekonomin från aktiviteter som är spekulativa”. Liknande regelinitiativ bereds enligt uppgift även i Tyskland, Nederländerna och Belgien. Europaparlamentet har i en resolution från den 19 juni 2013 ställt sig bakom principerna i Liikanens förslag. Parlamentet betonar att gemensamma regler bör utformas för att skydda EU:s inre marknad och förebygga en fragmentering av den och samtidigt respektera skillnaderna mellan de nationella banksystemen. Bland annat framhåller parlamentet att ”de separata enheterna måste ha olika finansieringskällor, utan otillbörliga eller onödiga omflyttningar av kapital eller likviditet mellan dessa verksamheter” och att ”kapital-­‐, skuldsättnings-­‐ och likviditetsbestämmelserna måste vara anpassade till verksamheternas affärsmodeller, inbegripet separata balansräkningar, och omfatta begränsningar för exponeringen av grundläggande kredit-­‐ och insättningsverksamhet för icke-­‐grundläggande handels-­‐ och investeringsverksamhet, inom eller utanför en bankkoncern.” Liikanengruppens förslag Enligt gruppen visar den gjorda analysen att överdrivet risktagande, ofta genom handel i mycket komplicerade instrument och genom fastighetsrelaterad långivning, och ett överdrivet beroende av kortfristig finansiering utgjorde en grogrund för krisen. Risktagandet matchades inte med lämplig kapitaltäckning och den starka kopplingen mellan finansiella institutioner ledde till en hög risk för systemstörningar. Gruppen konstaterar också att ett antal reformer och andra åtgärder vidtagits bland annat rörande kapitaltäckning och likviditetskrav samt rekonstruktion och avveckling. Trots alla initiativ och åtgärder finner dock gruppen det nödvändigt att kräva en legal åtskillnad mellan särskilt riskfylld verksamhet och inlåningsverksamheten. Gruppen lägger också vissa förslag rörande regelverket för rekonstruktion och avveckling, kapitalkrav och styrning i bankverksamhet. Separering Gruppen föreslår att egenhandel och andra handelsaktiviteter med hög risk ska läggas i en avskild juridisk person om de aktiviteter som ska avskiljas utgör en signifikativ del av bankens totala verksamhet eller om den totala volymen av aktiviteterna kan anses vara signifikativa utifrån ett finansiellt stabilitetsperspektiv. Gruppen föreslår en tvåstegsprocess för att avgöra om ett krav ska ställas på separation. Steg 1. Om en banks tillgångar i handelslager (tradingbook) vid en relativ undersökning överskider ett tröskelvärde motsvarande 15 – 25 % av bankens totala tillgångar ska frågan om separation prövas i steg 2. Samma gäller om bankens tillgångar i handelslagret vid en absolut undersökning överskrider EUR 100 mdr. 36 Steg 2. I steg 2 ska tillsynsmyndigheten avgöra behovet av separation baserat på hur stor andel av tillgångarna som skulle vara föremål för separationskrav. Detta tröskelvärde, som ska utgöra en andel av bankens totala tillgångar, ska kalibreras av kommissionen. Utgångspunkt ska vara att försäkra sig om att obligatorisk separation ska tillämpas på alla banker där de aktiviteter som ska separeras utgör en signifikativ del jämfört med den totala balansräkningen. Vid kalibreringen bör kommissionen överväga olika baser för att mäta handelsaktivitet såsom t.ex. vinst. Överstiger en banks verksamhet tröskelvärdet i steg 2 ska all berörd aktivitet flyttas över till den separerade enheten. De minsta bankerna föreslås fullt ut undantagna från kravet på separation, dock att gruppen inte närmare definierat hur de minsta bankerna ska bestämmas. Vid separation föreslår gruppen att egenhandel och alla tillgångar eller derivatpositioner som härrör från marknadsgarantverksamhet flyttar till den avskilda verksamheten (nedan tradingbanken). I sådan verksamhet ska också läggas lån, lönelöften och osäkrad kreditexponering mot hedgefonder, specialbolag (SIV) eller företag med liknande verksamhet liksom investeringar avseende riskkapital (private equity). Verksamhet som inte omfattas av kravet om separation ovan får ligga kvar i den verksamhet som använder säkrad inlåning för att finansiera sin verksamhet (nedan inlåningsbanken). I verksamhet som får ligga kvar finns utlåning till företag, handelsfinansiering, lån till konsumenter, fastighetslån, interbanklån, deltagande i lånesyndikering, klassisk värdepapperisering för finansieringsändamål och förmögenhetsförvaltning. Användning av derivat är tillåtet i förvaltningen av egna tillgångar och skulder liksom köp och försäljning av tillgångar vid förvaltning av likviditetsportföljen. Endast inlåningsbanker har rätt att tillhandahålla betalningsförmedling till konsument. Vidare får en inlåningsbank, inom en snävt satt positionslimit som är relaterad till eget kapital, tillhandahålla icke finansiella kunder tjänster som avser säkring, t.ex. valutasäkring, räntesäkring och swappar. I tradingbanken får all typ av bankverksamhet bedrivas utom den som direkt är förbehållen inlåningsbanken, dvs. inlåning med insättningsgaranti och betalningsförmedling till konsument. Tradingbanken och inlåningsbanken kan vara verksamma i t.ex. ett holdingbolag. För varje bolag gäller egna regulativa krav såsom CRD och tillsyn och varje bolag måste vara individuellt kapitaliserat enligt aktuella kapitaltäckningsregler. Genom verksamhet under samma paraply kan banken via de två bolagen tillhandahålla ett brett utbud av finansiella tjänster till kunderna. Samma marknadsorganisation kan tillgodose kundernas olika behov. Separering efter granskning av rekonstruktionsplan Kommissionens förslag till ett regelverk om rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersföretag innehåller en möjlighet för myndigheterna att påtala och undanröja hinder för rekonstruktionslösning. Gruppen anser att för att kunna åstadkomma en effektiv och trovärdig rekonstruktionsplan kan det i vissa fall finnas behov att utöka de aktiviteter som skall separeras utöver de som angetts ovan. Bail-­‐in instrument Gruppen stöder användandet av sk. Bail-­‐in instrument men anser att reglerna runt denna typ av instrument måste förtydligas så att investerarna i instrumenten klart vet vad som gäller vid en rekonstruktion. För att undvika alltför stora kopplingar mellan finansiella institutioner är det önskvärt att bail-­‐in instrument inte innehas av andra banker. 37 Kapitalkrav för tillgångar i tradingboken och för fastighetsrelaterade lån Gruppen föreslår att man tillämpar mer robusta riskvikter när man bestämmer kapitalkrav samt en mer konsekvent hantering av risk i de interna modellerna. Gruppen uppmanar Basel kommittén att vid översynen av tradingboken beakta de brister gruppen noterat. När Basel kommittén avslutat översynen bör kommissionen bedöma om resultatet är tillfredsställande när det gäller att täcka risker både i tradingbankerna och i inlåningsbankerna. Även kapitalkraven för lån till fastigheter bör ses över i ett sådant sammanhang. Styrning och kontroll Slutligen behandlar gruppen frågor som berör styrning och kontroll av banker. Styrelse och ledning bör stärkas, riskhanteringsfunktionen bör upphöjas, tygla ersättningar till ledning och anställda, främja redovisning av risker och öka sanktionsmöjligheterna. Den franska lagen Följande sammanfattning bygger på Fondhandlareföreningens icke-­‐officiella direktöversättning av den franska lagen. Huvudregel Lagen förbjuder finansinstitut vars verksamhet överstiger vissa tröskelvärden att utföra (i) handel mot eget lager och (ii) operationer för egen räkning gentemot alternativa fonder om operationerna saknar betryggande säkerheter. Ett institut som omfattas av förbudet får utföra de angivna aktiviteterna endast om det gör detta genom från institutet självständiga dotterbolag (på franska: ”filiales”). Omfattning De tröskelvärden som avgör vilka institut som omfattas fastställs inte i lagen utan ska preciseras i genomföranderegler. Av lagen framgår dock att trösklarna ska ta sikte på den relativa vikten/betydelsen av tradingverksamhet (”activité de marché) i förhållande till institutets totala aktiviteter. Med andra ord förefaller även mindre institut kunna omfattas. Undantag Lagen medger sex undantag från det principiella förbudet mot handel i eget lager. Sådan handel är tillåten om den rör: 1. Tillhandahållande av investeringstjänster (”service d’investissement”) till kunderna. Tjänsterna ska karakteriseras av att vinsten är baserad på utförandet av tjänsten samt sund riskhantering kopplad till tjänsten. Risktagande ska vara strikt begränsat till de faktiska behoven, enligt villkor som ska definieras närmare i tillämpningsregler. 2. Betalning för finansiella instrument. 3. Täckning av institutets egna risker. Undantaget omfattar alla finansmarknadsoperationer som utförs för att minska riskexponering som är kopplad till marknads-­‐ eller kreditaktiviteter. De instrument som används måste ha en ekonomisk koppling till de identifierade riskerna, enligt villkor som ska definieras närmare i tillämpningsregler. 38 4. Market making. Begreppet omfattar alla aktiviteter där institut är part i en transaktion i egenskap av intermediär och som antingen: a. Består i att samtidigt erbjuda fasta köp-­‐ och säljpriser i jämförbara volymer, och som leder till att marknaden tillförs likviditet på regelbunden och kontinuerlig grund, eller b. Är nödvändiga, inom ramen för ordinarie aktiviteter, för att utföra kunders köp-­‐ eller säljorder eller för att svara på kunders köp-­‐ eller säljförfrågningar. (Finansinstitutet ska kunna visa att det finns en koppling mellan kundens behov och de operationer som utförs mot eget lager.) Ansvariga myndigheter får fastställa ett tak för utnyttjandet av detta undantag. Taket ska vara variabelt och uttryckas i förhållande till finansinstitutens nettointäkter/förädlingsvärde (”produit net bancaire”). Tak kan sättas generellt eller gälla enbart ett enskilt institut. 5. Sund hantering av finansinstitutets treasury-­‐funktion, liksom relaterade finansiella operationer mellan institutet och dess dotterbolag. 6. Institutets egna investeringar. Undantaget omfattar dels (i) försäljning och köp av finansiella instrument som institutet håller under längre tid (”conserver durablement”), dels (ii) handel i instrument som är utgivna av institutet självt. Dotterbolagens verksamhet De avgränsade dotterbolagen ska vara självständiga från moderbolaget och uppfylla bl.a. följande krav: •
•
•
•
•
•
Egna tillstånd som investment-­‐ eller kreditinstitut (dotterbolag som är kreditinstitut får dock inte ägna sig åt inlåning som täcks av insättningsgarantin eller åt betaltjänster). Firmanamn och kommersiella beteckningar som skiljer sig från moderbolaget, för att undvika förväxling/sammanblandning hos motparter. Andra huvudmän (personer som svarar för den faktiska styrningen av verksamheten) än moderbolaget. Förbud mot kapitaltillskott från moderbolaget annat än efter godkännande från ansvarig myndighet. Förbud mot högfrekvenshandel eller jordbruksderivat (”instruments financiers à terme dont l'élément sous-­‐jacent est une matière première agricole”). Förbud mot all form av statsstöd när de är föremål för åtgärder vidtagna av resolutionsmyndighet. Övervakning Som huvudansvarig kontrollmyndighet anges den nyligen inrättade l'Autorité de contrôle prudentiel et de résolution”. Denna ska bland annat kontrollera att market making kan urskiljas väl från övrig verksamhet, att skiljelinjen är väl etablerad och att den är baserad på indikatorer som preciserar vissa villkor, särskilt för (i) regelbunden marknadsnärvaro, (ii) minsta marknadsaktivitet, (iii) krav på spreadar och (iv) interna organisationsregler inkl risklimiter. Indikatorer ska vara anpassade till de finansiella instrument som avses och de platser där marknaden understöds. Beräknad tidtabell Kommissionen avser att lägga ett förslag om strukturreformer i banksektorn under hösten 2013. 39 Förslaget måste därefter förhandlas och godkännas av både ministerrådet och Europaparlamentet. Det bedöms som mycket osannolikt att EU-­‐regler om strukturreform hinner slutföras innan valet till Europaparlamentet i maj 2014. Kontaktperson/er: Lars Afrell 40 Öppenhetsdirektivet
Inledning Kommissionen har den 25 oktober 2011 lagt ett förslag med ändringar i direktivet om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, det så kallade öppenhetsdirektivet. Förslaget till ändringsdirektiv är färdigförhandlat och politisk överenskommelse har nåtts mellan institutionerna. Det beslutade ändringsdirektivet har dock ännu (augusti 2013) inte publicerats i EUT. Några viktiga nyheter Flaggningsreglerna Reglerna om flaggning utökas från att avse aktier och finansiella instrument som ger rätt att förvärva aktier som redan getts ut till att även avse finansiella instrument som ger ett ekonomiskt utfall som liknar det som ett innehav av aktien skulle ge oberoende av om det sker en fysisk avveckling eller inte. Definitionen av de instrument som fortsättningsvis ska omfattas av flaggningsreglerna görs bred och skall täcka nuvarande och framtida finansiella instrument som har ett liknande ekonomiskt utfall som ett innehav av aktien oberoende om instrumentet ger rätt till fysisk leverans eller inte. Det röstetal som skall rapporteras på grundval av dessa instrument utgörs av det nominella röstvärdet på underliggande aktie. För finansiella instrument som refererar till ett index, en korg av aktier eller liknande kommer Esma att föreslå en metod för hur röstvärdet skall beräknas. Vid rapporteringen ska det totala röstvärdet på innehavda finansiella instrument relaterade till samma emittent redovisas. Endast långa positioner skall tas med. Korta positioner får således inte avräknas. Vid rapporteringen skall röstetalet för aktierna redovisas för sig och röstetalet för övriga finansiella instrument för sig. Kvartalsrapporter Kommissionen föreslog att kravet på kvartalsrapport och delårsredogörelse skulle upphävas. Lösningen blev emellertid att det överlämnades till medlemsstaterna att bestämma i nationell lagstiftning om detta krav. Beräknad tidtabell Ändringsdirektivet ska kompletteras med nivå-­‐2 reglering. De nya reglerna inklusive nivå-­‐2 regler kommer sannolikt att träda i kraft tidigast hösten 2015. Regeringen har för avsikt att under hösten tillsätta en utredning om genomförandet av ändringarna i öppenhetsdirektivet i svensk rätt. Kontaktperson/er: Lars Afrell 41 42 43 Prio)
FHF)
5)
4)
3)
2)
1)
#ESA/
översyn#
)Shadow)
Banking)
IFRS)
Close)
out)
ne;ng))
)LongJterm)
investment)
)EUJUSA))
handels)
avtal)
Resolu'on)
regime)
infrastructure)
Securi'es)
Law)
CSD#
PRIP)
FTT###
9+#MS)
Investor)
protec'on)
Single)
resolu'ons)
mechanism)
IMD)
MiFID)II)
Market)
abuse)
Resolu'on)
regime)
Deposit)
guarantee)
UCITS)V)
SSM)
Transparency)
direc've)
CRD)IV)
Heat)Map,)sep)2013)
StrukturJ
reform)=)
Liikanen)
)Index)
Corporate)
Governance)
)Money)
Market)
Funds)
LongJterm)
investment)
funds)
EMIR#
AIFM)
CRA)3))))
Tidiga)diskussion) Kommissionen)) Förhandling)i)) Nivå)2) Implementering)
nära)lagförslag) råd)och)parlament) ESMA)
i)Sverige)
44