Transcript Bland tattare och rasbiologer .pdf

fib - Bildkonst och
Page
roLKnT,iB,l
I of6
,Lpt$f,3#w
Utskriven 2010-05-10 14:07: 30
Bland tattare och rasbiologer
Ett debattinlä99 om vredesutbrott, tvättäkta pudlar, obskyra
rasideologer och det socaalt utmönstrade "resandefolket"
av MATS PARNER
"Din tjocka, dj-a tattare!"
hojtade en ilsken Per Ledin i
det Scandinavium som ersatts
av Frölundaborg i femte
upplagan av ishockeyns sex
finalmatcher häromvecka n.
På detta spontana sätt
markerade Ledin sin
besvikelse över att den trissa
som passerat TommY Salos
mållinje till, lågt räknat, 98
procent inte klassificerades
som en regelrätt målpuck av
den närmast ansvarige
funktionären ("tatta ren").
I stridens hetta är det onekligen lätt hänt att känslorna
tar överhanden; det vet vi alla. Trots det var Per L:s
ramsor oförsvarbara, eftersom man givetvis inte angriper
jourhavande måldomaren på det nyss refererade viset och
med den jargongen' Även^i idrottens värld, och inte minst
där, finnJ ba-rriäIer som på inga villkor får överskridas.
Färjestad BK:s ledning kallade också till mediekonferens
redan (näst)följande dag, och på den sammankomsten
tvingades en f$mäld p läOin göra detta årtusendes hittills
mest omsorgsfulla s k pudel' Han ångrade sitt tilltag, i
varje fall utåt sett, och bad med högröda kinder om
ursäkt. Senare dömdes han till 20.000 kronor i böter för
attacken på den föregivet välgödde.
Därmed borde man ha skrivit av ärendet för gott' Men
icke: i guldrushens bakvatten har Ledin anklagats för
"vardagsrasism" och för att ha kränkt "resandefolket"' Den
sortens beskyllningar vittnar enligt min mening bara om
obefintligt sinne för proportioner och väl inövad känslighet
för de politiska vindarnas nycker'
myndigheterna två brett anlagda
"tattarinventeringar" under det förra seklet' Man fann,
1922, att rikets tattarpopulation uppgick till 2.575 individer
föratt, bara23 årsenare, ha ökattill hela 7.668 pers' Det
framhölls att denna minst sagt dramatiska tillväxt inte
berodde vare sig på någon eitrem alstringsförmåga hos de
berörda eller ens på traditionell invandring'
I stället hade en
regelrätt
"fö rtattri n g sp rocess"
ägt rum. Det fanns
I Sverige genomförde
\{1rl',
http://www.fib.se/skrivgt.asp?Avdelning=034&Sidrubrik:Bildkonst
och&Postld:99
2010-05-10
Page 2 of 6
fib - Bildkonst och
kort sagt ett väl känt behov i 1940-talets Svearike att
stämpla olika grupper i samhällets marginal som "tattare" i
då allsköns dubiösa frälsningsläror stod högt i
. ett läge
I kurs, Tattare var framför allt en social bestämning, inte en
etnisk, låt vara att gränserna hela tiden flöt. eå tillfalliga,
II notoriskt oklara och tvetydiga grunder riskerade man att
brännmärkas som tattare. Ättmlnt stökiga figurer låg
särskiltillatillliksomdekriminelltbelastadeochpä
destillerade drycker begivna. Detsamma gällde individer i
befattninqar med lägre status: tivoliarbetare,
hästha nd lare, ren hå ll n ingska rlar, skrotförsä ljare, bettla re,
landstrvkare o s v. Just avsaknaden av fast
bostadfbostadsort låg den enskilde i fatet'
Att vara knotig, senig, liten till växten, rustad med lång
..
nasa och bevapnäd meä'kniu "hjälpte" också till' Dock
hände oet såvitt jag vet aldrig att tattare, reella eller
imaginära, utmålades som feta - vilket i sin tur innebär att
Ledi-n inte, med sitt utbrott i Göteborg, bidrog till att sprida
de fördomsfulla klich6er som en gång var ganska rotfasta i
Sverige'
En tjock tattare är som fenomen ungefär lika
självmotsägande som en blond svartskalle'
Men det skall erkännas att terminologin och
nomenklaturen på det här området inte är alldeles enkel'
Det beror främsi på att distinktionen mellan tattare och
zigenare/romerlängevaritoklar(ochinteärglasklarensi
dag). Allehanda vanföreställningar har dessutom
koiiolicerat bilden. Till exempel inbillade man sig rätt
ailmånt ända in på +o-talet att barn som föddes i
äktenskap mellan zigenare och svenskar hade äkta
tutiär;roä (t) i ådrorna,- kanske också i artärerna.
oe nyfoååa var alltså genuina bastarder eller rentav ett
slaqs nordeuroPeiska mulatter'
intå minst språkforskaren Allan Etzler gjorde en rad
krampaktigaförsökattlanseradenteorin,dessbättreutan
varaktig framgång'
gamla'
Ärra äro hai sin historia, och vissa är mycket
läppar
på
allas
Faktum är att benämningen "tattare" varit
1500-tal'
,uJun urminnes tider ellör i vart fall sedan tidigt
Irealitetenvartattareettaccepteratsamlingsnamnhäri
från syd-,
t""ä;;5;eri (aj invandrande zigsnargrupper
(b)
på
inhemska
dels
och
ost- oci'r Centraleuropa
på
nomadgrupper lutan-bosiap;, oifr rå var det långt in
rr 1800-tälet. Som tattare betecknade man helt enkelt de
l/f{ rorj"n som drog från plats tiil platsej'och förde ett
kringflackande liv, zigenare eller
Oässa sällskap hai i alla tider och i nästan alla länder
varit svårt diskriminerade och illa sedda. Säkerligen är det
främst deras avvikande livsstil som provocerat hög som
låg i öst som väst'
Termen "zigenare" kom i själva verket i svang först
under den oscariska eran i Sverige'
Men autentiska zigenarbaroner och deras familjer
tramfaoe svensk ma-rk långt tidigare än så - den 29
septemberl512förattvaraexakt'Däkomdenförsta
zioenarkontinqenten hit' Det kan vi inhämta i Stockholms^
: "på
b;:ä;1;;;;; a ltjä mt beva rad e "tä n keböckeder"som
"ää';
Mikaels däg kommo tattarna till södermalm,
s:t
I
sägasVaraaVrgyptensland','(Denspråkkunnigenoterar
http://www.fib.se/skrivut.asp?Avdelning:034&Sidrubrik:Bildkonstoch&Postld:992010-05-10
fib - Bildkonst och
Page 3
of6
genast att engelsmännen med "gipsy" och/eller "gypsy" än i
dag sprider villfarelsen att zigenarna härstammar från
pyramidernas rike.)
Olaus Petri bekräftade f ö i sin kända krönika vad man
påpekat redan i tänkeböckerna: "Samma år som Hr Sten
hade blivit hövitsman, kom tattarna hit till landet och till
Stockholm. Förr hade de aldrig varit här,"
Under Gustav I Vasas regeringstid klassificerades tattare
av olika schatteringar som "spioner", och dödsdomar
exekverades ytterst frikostigt, I en allmän förordning av år
1637 skärptes läget än mer. Oå ficf statens ordningsmän
rätt att "utan förfrågan, process eller rättegång hänga upp
och till livet straffa" det arma utegångsfolk som påträffats
under bar himmel i Guds fria natur.
I dag tillhålls vi att säga "romer" istället för zigenare.
Rekommendationen förefaller en smula lättköpt, eftersom
minst två av de zigenarklaner som f n vistas här i landet,
kalö och sinte , inte uppfattAr sig so!n-Ig.mer, Bestämningen
Tättare ar octså pFG{ att gatt;t ,fu"aTrölundaborg som
det mest omskrivna undantaget; "resande" eller
"resandefolk" bör man helst säga numera ("resande" i
betydelsen nomadiserande, kringvandrande, icke bofast).
Att det gjordes regelrätta tattarinventeringar
UåOe på
1920- och 4O-talet i ett samhälle som det svenska var
definitivt ingen tillfällighet. "Tattarfrågan" prioriterades högt
i decennier.
Rasbiologi hette en av tidens uppburna discipliner, och
rashygien kallades den biprodukt (eller låt mig säga
avfallsprodukt ...) som närde ambitionen att tillämpa
rasbiologernas lika primitiva som djärvt lanserade
forskningsrön. Sveriges ledande eldsjäl inom dessa båda
framåtsträvande genrer blev tidigt en internationell
celebritet. Han föddes anno 1868 i den timida byhålan Väse
mittemellan Kristinehamn och Karlstad, var officersson,
lyckosam i den akademiska karriären och erövrade helt
enligt ritningarna sin medicine doktorshatt 1902 vid Lunds
universitet. Hans namn var Herman Lundborg. Redan
följande år utnämndes dr Lundborg till docent i neurologi
och psykiatri i UpPsala.
Hösten 1909 grundade han samman med Svante
Arrhenius Svenska sällskapet för rashygien i Stockholm. Allt
oftare lade folk och fä märke till honom,
Men gamle
majoren H E
Lu nd borqs
strävsamme
ättelägg kämpade
mödosamt vidare.
Är 1916 blev han
docent i "rasbiologi
och medicinsk
ä rftl ig hetsforskn i n g "
och 1921 högste
chefen med
professors titel för
det nybildade
Rasbiologiska
Institutet (RI) i Uppsala. Detta institut tillkom efter en
http://www.fib.se/skrivut.asp?Avdelning:O34&Sidrubrik:Bildkonst
och&Postld:99
2010-05- 10
Page 4
fib - Bildkonst och
of
6
riksdagsmotion som fick kraftfullt stöd i de flesta läger och
undertecknades av bl a Hjalmar Branting och Arvid
Lindman. På RI jobbade man från bittida till sent. Få
samhällsinrättnihgar kunde redovisa en lika mångskiftande
och livaktig verksamhet som R-institutet'
Lundborgs andliga hemland var det Tyskland som efter
Hitlers makttillträde blev Tredje riket, och hans
världsåskådning sammanföll med de tongivande
nazistfilosofernas. Som PR-man för allsköns rasidöer var
professor HL outtröttlig; han anlitades ständigt som
föredragshållare, och han gav-ut böcker, pamfletter och
propagåndaskrifter år ut och år in' Folkupplagan av Svensk
raskunskap (t927) i 11 000 exemplar kan med fog
betecknas som hans magnum oPus.
Herman Lundborg var starkt påverkad av den tyska
"völ kisch - rörelsens" kä nslofu lla vu rmande fö r la ndsbygden
och mot industrisamhället' Bönderna var hans folk'
Rasblandning skydde han naturligtvis som röda fasan, och
ideligen varnade han sina landsmän för lappar, finnar,
asiafer, zigenare, mongoler och ryska judar liksom för
"idioter, halvidioter och sinnesslöa"' Inte heller för de
allmänt "hållningslösa och viljesvaga" hyste professorn
några ömma känslor, än mindre så for "vagabonderna"' I
gengäldkundehanglädjasinpublikmedbeskedetatt:,'vi
svenskar, såsom jämförelsevis rena germaner, är ett ädelt
rasfolk av välboren stam i strikt biologisk mening"'
Det bör framhållas att Lundborg inte alls uppfattades
som en särling i högermarginalen, i varje fall inte så länge
Hitlersstjärnastodizenit.RasfördomarnaVargängsei
både universitets- och ämbetsmannavärlden och bland
läroverkslärare, hö9re offic-erare, storföretagare och inte
minst i riksdagen. Ja, det låg ett biologiskt rastäcke över
det officiella Sverige i årtionden!
I detta Sverige var det lätt att kvala in och stämplas ut
som gement tattarPack'
Utän att dra parallellerna för lånqJ kan vi jämföra
gåönu tiders jakt på tattare med våra dagars hysteriska
terröristjakter i alla möjliga, och omöjliga/ sammanhang.
Oen som inte uttryckligen misstänks för att ingå i det ena
eller andra terrornätverket nu på ZOOO-talet är förmodligen
inte riktigt frisk - åtminstone inte i politiskt hänseende.
En svunnen tids rasbiologiska täcke har numera ersatts
av en oaptitlig terroristfilt. öet betyder inte på minsta vis
att rasismen ipelat ut sin roll, bara att dess former delvis
är andra i dag'
Deid6fragmentsomknöladesiniH.ermanLundborgs
nazistpåse-hade förvisso varit i säck långt dessförinnan'
Dei moderna rasbegreppet var (och är) till sitt väsen
politiskt och introducerades, 1728, av den franske greven
HenrideBoulainvilliers.Denmannenidentifieradede
segrande frankerna i sitt hemland med aristokratin och de
unäerkuvade gallerna med landets bondemassor, Såväl
adeln som bönderna uppfattade han som "raser"' ett
attributsomisinturVaraVnaturengivet,varförde
starkaste,segrarna/just"meddenstarkesrätt"borde
härska också fortsättningsvis'
Den franske grevens id6er kom i ett senare skede att
bejakas av en annan fransk ädling, Joseph Arthur de
http://www.fib.se/skrivut.asp?Avdelning:034&Sidrubrik:Bildkonst
och&Postld:99
2010-05- 10
Page 5
fib - Bildkonst och
of6
Gobineau (1816-1882), en gestalt som är en av de mest
inflytelserika rasideologerna genom tiderna och som haft
stor betydelse för Oåde Rdotf Hitler och hans NSDAP. Under
fem år på razO-talet tjänstgjorde monsieur Gobineau som
diplomat i Stockholm. I "En skarp kritik öfver svenskarne"
skällde han oss för att vara norrmän och danskar
underlägsna i intellektuellt hänseende ... men i övrigt var
hans tankar allt annat än skarpsinniga.
Betecknande nog var det Lundborg som presenterade
Gobineaus id6världår för svenska läsare. De två satt i
samma båt. tt'lan skulle kunna säga att den ene såväl som
den andre vigde sina liv åt att förse rasismen med
biologiskt alibi.
Men tillbaka till utgångspunkten: Att det en gång funnits
tattare/resandefolk i Sverige bestrider jag självfallet inte.
Både grupper och enskilda individer har själva definierat
sig på det viset. Flera kulturella drag och särdrag är och
förblir obestridliga. De resande har ibland uppfattat sig
som ättlingar till de hästkarlar som dunderguden Karl XII
en gång importerade eller som fallna efter de soldater som
Per Brahe lät inskeppa till sitt Visingsö på tOOO-tatet.
Någon egentlig "tattarfråga" i de maktägandes
bemärkelse har däremot aldrig existerat - blott
vanföreställningar om ett antal problem som ytterst varit
de resandes ensak ...
Vad slutligen Per Ledin beträffar, så är det väl höjt över
varje rimligt tvivel att han gjorde bort sig i Frölundaborg'
Men vardagsrasism skall han inte anklagas för' Om han
ropat "svartskalle, blatte eller arabdj-1" hade allt tett si9
annorlunda. Nu gjorde han inte det.
Hans "tattare" betydde nog inget annat än pajas,
tjomme, fårskalle eller drönare.
Publicerad på wwrrr.fib.se 2006-05-08
$,
t****'*frRrnÄ
http://www.fib.se/skrivut.asp?Avdelning:O34&Sidrubrik:Bildkonst
och&Postld:99
2010-05- 10