Transcript Segla till Skottland

Segla till Scotland
Utdrag ur loggboken för ”s/y Valborg af Fiskebäckskil”
med reflektioner och tankar kring en segling till Scotland
Drömmar
Det är alltid ett äventyr att ge sig ut på sjön i en båt – stor eller liten. Målet med utflykten
kan vara en badtur till nära klipphällar, en fisketur med dörjen utlagd och en förhoppning
att fånga någon makrill på kroken eller en lite längre tur till vår yttre skärgård och förtöja
för natten vid t.ex. Tistlarna eller Vinga. Där kan man sitta vid fyren, se ut över havet och
drömma om färder till hamnar och stränder bortom horisontens rand.
Med Vallda Sandö som hemmahamn och närheten till en fantastisk skärgård är vi lyckligt
lottade. Västerhavet och solnedgångarna kan vi njuta från berget bakom klubbstugan.
Oftast nöjer vi oss med drömmen om en långsegling. Ibland gör vi drömmen till verklighet,
lägger loss och sätter kursen mot nya hamnar, kanske följer vikingarna eller andra
långseglare i spåren. Äventyret väntar så snart beslutet är fattat för då börjar resan –
”planeringen är halva resan” lär någon vis kines någon gång för länge sedan ha sagt.
Vallda Sandö och skärgården i vinterskrud
1
Scotland som resemål
Scotland har med åren blivit ett återkommande mål för mina långseglingar
Och min förhoppning är fler resor dit. Varför just Scotland? Några av mina
förklaring är;
-Skotska folket är gästvänliga och härliga människor att umgås med. Vår
historia har har en del gemensamt – inte minst med vikingarna
-Den Skotska ö-världen och dess natur är spännande, utmanande och
lockande – både till lands och till sjöss
- Skottlands historia, kultur, seder och bruk är fängslande – innehåller
såväl dramatik , mystik som spänning och njutning .
-Seglingen och upplevelserna av Nordsjön, navigeringen i och kring
Skottlands kuster och öar med tidvatten, strömmar och med hastiga
väderomslag har sin tjusning och spänning
- Mat och dryck (eller i omvänd ordning) bidrar positivt till ett rikt
upplevelse-konto
Skotlands Varumärke är starkt –
Säckpipan en liten, men tydlig del som bidrager till varumärket Scotland
Resan till Scotland – startar med planer, funderingar och förberedelser i länstolen
hemma framför brasan en kulen höstkväll när båten står på land. Jag söker efter
information i datorn, i bokhyllan, lyssnar och lär av andra seglare. Det finns många
erfarna långseglare som gärna delar med sig av sina erfarenheter och kan göra det på ett
dramatiskt och fängslande sätt i såväl böcker tidskrifter. Läs, njut och lär av andras
erfarenheter!
Nästa steg är att köpa in seglingsbeskrivningar för de aktuella farvattnen, sjökort,
hamnguider och tidvattentabeller. Det blir någon tusenlapp innan sjökortslåda och
bokhyllor är kompletta.
- ’Hur fungerar båten för en långfärd på några veckor, månader eller längre ’?.
Önskemålet är en sjösäker ”ship-shape” båt som har det mesta och det senaste av alla
nya prylar ombord man hittar på Båtmässan. – En del pengar och bekymmer kan man
troligen spara genom att lära från långseglare som Åke Mattsson, Tristan Jones, Roger
Taylor, m.fl. – och varför inte lyssna en stund på Sven Yrvind .
En kurs i radio/VHF kommunikation är nyttigt, likaså lite kunskap om båtens motor och
el – och varför inte börja läsa och räkna på tidvatten/tidvattenströmmar för att undvika
otrevliga överraskningar. – Mobiltelefonen, Datorn, Lap-toppen och även sattelit telefonen är allmänt förekommande prylar att kommunicera med idag – men inte för
alla oss seniorseglare.
2
* Sist men inte minst - se över försäkringen för båten - måste troligtvis uppgraderas för
att gälla farvattnen utanför Skagerack och för passage genom bl.a. Caledonian Canal.
Den tilltänkta besättningen bör gärna vara med och planera resan .
Vid min senaste resa ställdes besättningen inför ’fait accompli’- ett fullbordat faktum .
Kapten har ännu inte fått några anmärkningar , vilket nödvändigtvis inte betyder att
han fått ett godkännande för sitt beteende.
Resa till Scotland med s/y Valborg af Fiskebäckskil
sommaren 2014 , 22 maj – 5 juni
Vallda Sandö – Kristansand - Farsund
När båten är i sjön och besättningen redo så är det bara att ge sig av . Maj och juni
månader är statistiskt de torraste, soligaste och minst blåsiga. Årets tur till Skottland
startade från Sandö Hamn den 22 maj .
Vi – det vill säga – min svåger Arne från Bellingham, WA , U.S.A. , jag själv och
’Valborg af Fiskebäckskil’ lämnade en solig vårkväll med kurs på norska Sörlandet - en
distans på c:a 150 nm . Planen krävde att vi måste göra ett stopp i Kristiansand för en
bussresa tur och retur Oslo och deltagande i en konfirmation och familjefest. Det blev
en härlig fest och upplevelse tillsammans med familj, vänner – icke att glömma
föremålet för dagen mitt barnbarn Marcus , konfirmanden .
Direkt efter festen , resan tur och retur Oslo och åter i Kristiansand , fortsätter vi vår
färd till Farsund . Väderutsikterna talar om ’liten kuling’ NO 15 meter per sekund, så vi
räknar med en frisk och fin segling i skärgården, förbi Lindesnäs och till Farsund . Det
blev ett första rev i storen redan vid avgång och snart två när vi kom ut på öppet vatten .
En härlig segling med slör och halvvind . Underbart att gå genom norska skärgården,
med vinden i ryggen och solen i ansiktet och inga andra båtar så långt vi kunde se . Vi
passerar Lindesnäs med vinden in akter om tvärs och dessutom hjälp av den västgående
’Norska strömmen’,
Vanligtvis brukar vi tillbringa några dagar på Sörlandet och då angöra antingen
Lillesand, Grimstad eller Arendal som första hamn och sedan gå genom Blindleia , förbi
Ny Hellesund, Stokken , Mandal , m.fl stora och mindre hamnar innan vi passerar
Lindesnäs. Vi stannar gärna en, eller flera nätter, i någon av de idylliska hamnarna eller
i någon av de otal ankarvikarna . Passagen v Lindesnäs kan vara nog så tuff när
Nordsjön’s vind och vågor ligger på från väst och möter den Norska strömmen. Då blir
sjön krabb och det kan ta tid – och även ta på humöret - att slå sig förbi Lindesnäs . Att
kryssa sig förbi Lindesnäs i vindar på 10 msek eller mer är inte att rekommendera för
besättningens välbefinnande. – Men idag är det ett stort nöje att göra passagen runt
Lindesnäs.
3
s/y Valborg’s resa tur och retur Scotland sommaren 2014
Farsund
Farsund’s hamn är en lämplig utgångspunkt för passage av Nordsjön . Gästhamnen har
allt man behöver från duschar till proviantering och bränsle ( inkl Vinmonopolet) allt
inom gångavstånd. Härifrån till Skottland oavsett om vi går till Aberdeen i syd eller vi
skall till Caledonian Canal eller Kirkwall på Orkney eller till Lerwick på Shetland har vi
lämnat Norge från Farsund . – Främsta anledningen till detta är att vi slipper de trista
och tidvis jobbiga vattnen vid Jären och Lista . Vid nordliga och nordvästliga friska och
hårda vindar bör man helst avvakta mer gynsamma vindar innan man fortsätter resan
norröver.
Målet för vår resa denna gång blir Yttre Hebriderna – via Whitehills hamn och via
Caledonian Canal. Kursen från Farsund blir rakt väst och vi slipper därför såväl Jären
som Lista.
Farsund
4
Farsund – Whitehills (Nordsjön och oljeplattformar)
Vi lämnar Farsund en solig eftermiddag den 27 maj efter proviantering och med full
’röd’disel i tanken och en väderprognos för tre dygn framåt.
– Tankningen har nästan fallit helt i glömska men för att glädja mina ovänner så kan vi
rekapitulera händelsen. Vi har bråttom, vi skall lämna Farsund snarast för att hämta
upp min syster, Arnes hustru i Whitehills den 30 maj. Vid sjömacken sitter två handtag ,
ett till vänster och ett till höger på samma pump. Jag fyller c:a 40 liter – tanken är full vid
75 liter . När handtaget skall sättas tillbaka ser vi att det är ett grönt handtag, tittar på
det högra och noterar med förfäran att det är ett svart handtag . –’SHIT’ !!! Här måste
tanken tömmas , men med vad? Sjömacken ’Statoil’ har varken personal eller utrustning
för tömning av en bränsletank . Vi springer runt till bil och båtverkstäder och finner
snart en hygglig båtreparatör som har grejorna men inte tiden att göra jobbet . Eftersom
’Valborg’s bränsletank saknar manhål får vi skarva slang till pump för att kunna gå ner
genom påfyllningshålet från däck. – Jag tömmer tanken på bensin-diesel blandningen.
Fyller tanken med ny ’röd’ diesel. Hela manövern inklusive missödet och återställning
tog max 90 min. – Vlken lättnad – bara tanken på att vi skulle ha upptäckt misstaget ute
till sjöss ger oss kalla kårar och får oss att skicka en extra tacksägelsebön till någon vän
som vill oss väl.
Nu är vi klara att lämna Farsund. På nätet har vi fått en väderprognos på
www.passageweather.com - en prognos för upp till 10 dagar . Vi haräven lyssnat på BBC
på LW (189 kHz) och fått senaste norska prognosen för den aktuella kuststräckan .
Vid 19 tiden har vi lämnat norska skärgården är ute till havs . Sätter kursen , c:a 270° .
Styrningen överlämnar vi till vårt kära vindroder MONITOR . Vår angöringspunkt på
Scotlands kust är Kinnard Hd och planen är att komma till Whitehills om 3 dygn +/några timmar –distans c:a 290 nm .
Vårt motto är alltid; ” En sjöman kommer när han kan” och det vet även min syster
Anna, så hon finner säkert på något trevligt i väntan på oss.
Kapten tar alla nattvakter och svarar även för ”brassning av käk” till sjöss. Är vi bara
två i besättningen så blir nattvakten lång – från 2300 – 0600. Det brukar gå bra även om
det ibland kan bli lite segt fram på morgontimmarna. Det ljusnar tidigt denna tid på året
och kl 5 stiger solen upp i NO (även om det är sommartid / daylight saving time).
Första dygnet ser vi några fartyg längs norska kusten och några fartyg som går tvärs vår
kurs – på väg till och från europeiska hamnar . Jag ser även några norska fiskare –
trålare eller notfiskare, vilket vet vi inte. Vinden är nordlig 5-7 m/sek och vi gör dryga 5
kn . Det är kyligt i luften nattetid då vattentemperaturen är endast 9-10°C.
Så fort solen tittar fram kommer värmen och vi kan lätta lite på klädseln.
Kapten blir avlöst vid 6-tiden och går och lägger sig i läkojen – nu om babord. Sover ett
par timmar och lagar sedan frukost – havregrynsgröt med russin, nötter och ’svisker’.
Eftersom vi har satt vindrodret att styra , sikten är klar och vinden stadig så behöver
inte vakten göra annat än att hålla lite utkik och justera seglen någon gång ibland.
Besättningen kan vila , sova, läsa och ta sig ett mellanmål då och då. När det är dags för
middag ställer sig Kapten i ’Byssan’ och ’brassar’ . – Det blir två varma mål mat om
dagen – varken mer eller mindre – oavsett väder .
Tiden flyter undan och snart är vi inne på det andra dygnet. Vi har redan gjort 1/3 av
Nordsjön och ännu inga överraskningar. Under kommande natt kan vi förvänta en
vindvridning mot NV och något ökande vind. Innan det mörknar tar vi in ett rev i storen
5
– mest för att slippa störa den som sover och minska krängningen. – Helt enigt
prognosen så kantrar vinden vid midnatt mot väst och ökar till 7-9 m/s . Sjön är måttlig
och båtens rörelser är lugna. Vindrodret håller kursen och farten är stadigt 5 kn. Vi
ligger något före vårt program.
Monitor styr över Nordsjön
Natten är klar och stjärnhimmeln är fantastisk att skåda . Nu syns såväl Ursa Major som
Ursa Minor , Cassieopeia , Tvillingarna och resen av alla tusental stjärnor på himlavalvet
– och där syns även stjärnbilden Hunden med Sirius – himlavarvets starkaste lysande
stjärna , som alltid har varit ett ledmärke för sjöfararna – och troligen även för
vikingarna. En natt som denna är det lätt att drömma sig bort i tiden och rymden – såväl
till forna tider, myter , religioner och civilisationer och människans tankar kring
’världsaltet’. Men tankarna rör sig även kring nutida och framtida resor och utflykter i
rymden . Den tekniska utvecklingen går så fort , men ändå så långsamt i skenet av
världsaltets utveckling , –Till Sirius är det 8,5 milijoner ljusår !!! – Vilka reflektioner
och tankar ger inte dessa siffror .
Den andra morgonen till sjöss dör vinden sakta och vi glider snart fram i knappa 2 kn .
Vid 6-tiden startar vi motorn och låter autopiloten styra . Vi ser ett par supplyfartyg och
hör även ljudet av en helikopter – troligen på väg till eller ifrån någon oljeplattform.
Kapten kojar in och sover gott i tre timmar . Fortfarande ingen vind och havet är blankt
som den berömda spegeln .
Soluppgång över stilla Nordsjön - Idag passar det sig inte att sjunga Lasse Dalqvist’s
6
”Nordsjön den svallar och brusar………”
Motorn går på 1500 varv och vi gör 4,5 knop . Solen skiner och värmer . Snart dags för
grötfrukost och norsk ’kneip’ med skivad hårdkokt ägg och Kalles kaviar
Vid 11-tiden kommer vinden . Nu från NO . Snart så blåser det stadiga 6-8 m/sek och vi
gör bra fart 5-6kn för ’fulla’ segel . Framåt kvällen mojnar det igen och vid 6-tiden är
det dags att starta motorn. Det blir ytterligare 5 tim motor innan vinden kommer igen .
Denna gång från syd .
Nu ser vi den ena olje och gas–plattformen efter den andra . När det mörknar är det ljus
och gasflammor runt hela horisonten ,. Förutom kända och i kortet markerade
plattformar kan vi upptäcka 3-5 plattformar som inte finns med i vårt uppdaterade kort!
– Troligen är det flytande plattformar som som borrar efter nya olje och gasfyndigheter .
Vi håller oss på gott avstånd - minst 1-2 nm från alla installationer för att slippa
problem och osäkerheter .
Forties Oil Field – passeras på säkert avstånd av 2 nm
Vi har en fin segling hela natten , men till morgonen mojnar vinden igen och motorn
startas för att få framfart . Åter en strålande soluppgång och morgonkaffe i sittbrunnen .
Efter en knapp timmes sömn väcks kapten av en något vilsen ’styrman’ som ber om hjälp
med utkiken. – Sikten är nu nästan noll. En tjock dimma har vält in . På GPS:en kan vi se
ett fartyg på ½ nm avstånd, 15kn fart och på kollisionskurs . ’Styrman’ hade fartyget i
sikte för 2 minuter sedan och nu syns inte skymten av det. Vi girar styrbord 20° och ser
att bäringen ändras. – Några minuter senare passerar fartyget på mindre än1
kabellängs avstånd , fortfarande med sina 15kn, – vi kan höra dess maskin men hör
ingen mistlur och ser inte skymten av fartyget. Nu håller vi god utkik och kontroll på
GPS:en och alla AIS ekon i vår närhet.
Vid 10-tiden lättar dimman men fortfarande har vi ingen vind. Vi kan nu skönja Kinnard
Hd och sätter kursen till att gå tätt utefter land . – Vi skulle kunna nå Whitehills Hamn
redan vid 15-tiden, men beslutar att passa nästa ingående tidvatten vid 19-tiden.
Det blir motor fram till 13-tiden och därefter ’slösegling’ .
Nu går vi tätt inpå land och förbi det ena fågelberget efter det andra – säkert finns det
uppåt en million häckande fåglar längs den kuststräcka vi nu följer . I vattnet ser vi ett
tjugotal delfiner som simmar och leker omkring båten . Vi försöker fånga dom i deras
språng i luften med våra digitalkameror , men upptäcker snart att digitalkamerans
slutare har en fördröjning som gör att vi i bästa fall får med en stjärtfena här och där.
7
Vi anropar hamnkapten Bertie på VHF och anmäler vår ankomst vid 19-tiden . När vi
går in vid den höga hamnpiren står Bertie på på plats vid fyren och hälsar oss välkomna.
Vi lägger till vid pontonbryggan i yttre bassängen och får hjälp med förtöjningarna .
Vilken service!
På ingång Whitehills – Foto av Hammnkapten Bertie
– Förutom oss finns två engelsk-flaggade 35-fotare i hamnen, vardera båt har två
trevliga pensionärspar ombord .
Detta var en fantastisk – men icke ovanlig – Nordsjöresa i maj månad . Behagliga vindar,
tidvis allt för svaga, under del av överfarten. Det blev motor i nästan 15 tim då havet var
spegelblankt
Vi hinner knappt förtöja förrän syster Anna – Arne’s hustru dyker up . Hon har anlänt
med buss från Glasgow och kommer ner till kajen med sin packning samtidigt som vi
förtöjer .
.
Whitehills
Whitehills gästhamn vid lågvatten
8
I Whitehills gästvänliga hamn stannar vi två dagar . Min ’styrman’ flyttar iland och
tillsammans med sin hustru tar de in på ett luxuöst och verkligen prisvärt B&B .
Värdparet var två intressanta och fötjusande människor med sitt ursprung från Schweiz
och inom konst och antikvitetert , vilket framgick av inredningen i deras hus.
Under vårt hamnuppehåll gör vi utflykt med buss till närliggande små ’tvilling’-städer –
Banff och MacDuff ( det senare namnet känner läsaren igen från Björn Larsson’s Den
Keltiska Ringen ). Två städer , på var sin sida om en liten vik , men var och en med sin
egen historia . Under stora ’sillperioden’ under 1800-talet blev städerna rika på sin
handel med fisk . MacDuff något rikare med tillägg för sitt varv och sin skeppsbyggnad . I
dag syns ingen skillnad – två små grå, pittoreska städer som kämpar mot arbetslösheten.
Tillbaka i Whitehills så passar vi på att tvätta lite kläder medans vi sitter i hamnkaptens
kontor och pratar med alla och envar av byns folk som tittar in . Där är några stycken
som seglat till såväl Norge som Sverige, Där är tidigare fiskare – liksom hamnkaptenen
själv – som kan berätta om de ”gamla goda Tiderna” - - har vi hört det förr ?! In kommer
en man med ’hästsvans’ och pipa i mun – en gamman legendarisk pop-sångare från 60talet , även bekant med Prins Charles . Ja, det är många trevliga och intressanta personer
vi möter på hamnkapten Bertie’s kontor.
B&B Hostess ready to serve a ’full Scottish breakfast”
Whitehills – Cromarty Port -Invergordon
9
Den 2 juni lämnade vi Whitehills , nu med en förstärkt besättning för att bättre kunna
klara av den krävande slussningen genom Caledonian Canal. Tidvattenberäkningarna
gav vid handen att vi måste söka natthamn någonstans i Inverness Firth . Det blev den
lilla hamnen Cromarty Port vid Invergoden. Vi lyckades krångla oss in i den trånga
strömvirvlande hamnöppningen och lägga till vid den enda gästplasten som fanns
tillgänglig. Även här kom Hamnkaptenen i hög person ner och hälsade oss välkomna . Vi
tog en kvällspromenad i den charmiga lilla byn och hittade en trevlig liten restaurang
med en gästvänlig Värdinna/Ägare som bjöd oss en härlig fish&chips och några öl.
Cromarty port at Invergordon – två borrplattformar syns i övre högra hörnet
Caledonian Canal
På morgonen var vi tidigt uppe för att få tidvattnet med oss in genom Inveness Firth till
Caledonian Canals första dockport vid Clashnaharry. Anropade slussvakten på V HF
kanal 16 och fick besked att vi kunde gå direkt in i slussen. Första anlöpet in i första
slussen var lite dåligt förberedd , vilket skall lastas Kapten. Resultatet blev en slarvig
tilläggning med stybords sida och följden därav en skrapa på styrbords bog .
Lärdommen från detta och rådet till mina vänner är ; ”Träna gärna tilläggning med ny
besättning innan det blir ’skarpt läge’ ”.
Efter inklarering och passage av de första två slussarna satt rutinerna på plats och
sedan gick allt perfekt .
Vi övernattar i Muirtown Dock och besöker Inverness under eftermiddagen. Passar på
att utnyttja hamnens fina duschar och tvättrum , fyller diesel och vatten, provianterar i
10
det närliggande ’ Coop super market’ – även mat och dryck för kvällens festmåltid
ombord.
Rododendron och grönska längs kanalstränderna
Dagen efter fortsatte färden och passerade genom ytterligare fyra slussar , förbi två
svängbroar och tog oss genom Loch Dochfour och ut på Loch Ness . På båda sidor var vi
omgivna av höga böljande gröna bergsmassiv med stor gula inslag av blommande ginst.
Längst ner vid vattnet är sjön kantad med prunkande röd-lila rododendron. Vi ser en
och annan båt på sjön – en utflyktsbåt, ett par segelbåtar och några mindre motorbåtar.
Luften är lite fuktig och kylig . Det lätta diset dämpar färgerna och skänker en trolsk
miljö över sjön . Vi kan här och där ana att ”Nessi” följer oss i kölvattnet.
Vi tuffar fram med våra1500 varv och 5kn och ser så småningom Urquarth Castle’s
siluett dyka upp på styrbords bog . Planen är att förtöja vid turisbåtarnas lilla brygga
och ligga kvar där över natten . När vi närmar oss ser vi två turisbåtar vid bryggan, vilket
innebär att det inte finns plats för oss . Men, innan vi är framme ser vi att bägge båtarna
är på väg att ge sig av . Eftersom klockan är 3 på eftermiddagen räknar vi med att det
inte kommer någon ytterligare turistbåt idag . Vi förtöjer vid bryggan och går upp till
’turistcentret’ med kassa, kantin, utställning, turistshop och biosalong. Dagens sista
föreställning skall just börja . Det blir en privat föreställning enbart för oss. Filmen vi får
se handlar om den våldsamma historien om och kring Urquarth Castle, allt från 500talet till slutet av1700-talet, då slottet brändes ner och övergavs . Förutom krigen mellan
Skotska klaner så skildras de blodiga slagen mellan skottar och engelska ’ockupanter’ .
Den skotska frihetsfrågan lever vidare, men har idagdag övergått till mer fredligt
kämpande för ett självständigt Scotland.
11
Urquarth Castle – Loch Ness – ’Valborg’ förtöjd vid Turistbåtsbryggan
Under vårt besök på Urquart Castle har vinden ökat och vridit mot nord , vilket gör det
omöjligt för oss att ligga kvar vid bryggan över natten. Vi fortsätter därför mot Fort
Agustus . Vi seglar för focken och en alltmer ökande nordlig vind . Efter 2 tim seglats
förtöjer vi vid pontonerna framför den första av fem slussar . Nu kommer det första
regnet vi haft sedan vi lämnade Vallda Sandö . Ett lätt, vått och kallt regn. Ett typiskt
’Scottish rain’ från låga moln som stryker över bergtopparna .
Vi går upp till en av restaurangerna längs gatan söder om slussarna . Fastnar för ett
ställe som vi hört tals om ” famous for Fish& Chips ” . Vi behöver inte bli besvikna – vi
får varsin tallrik – stort som ett uppläggningsfat – med den krispigaste och mest
välpanerade torskfilén vi kan tänka oss , serverad med härliga hemgjorda chips och en
delikat majonäs – även den hemtillverkad . Denna anrättning kräver ett och annat
härliga större glas ’scottish lager’ från ett lokalt bryggeri.
12
Fisch & Chips i Fort Agustus
Dagen därpå startar vi den första slussningen kl 0900. Några japanska turister och ett
par svenska ’bikers’ följer oss när vi sakta förflyttar oss dryga 20 m i höjdnivå genom de
fem slussarna. Vi har gott om tid att se oss omkring i den vackra by Fort Agustus .
Vitmenade hus med knutar ,fönster- och dörröppningar i grå granit .Dörrar och annat
trävirke är målat i härliga blå, gröna och röda färger . De helt nyrenoverade slussarna
med sina fina granitarbeten och svartmålade slussporter , vita räcken och gröna
välklippta gräsmattor är sammantaget och var för sig en fröjd att se .
Vi har nu två slussar till innan vi är på Caledonian Canals högst punkt . Vi passerar
genom en mindre sjö Loch Oich . I södra ändan av denna ligger riunerna av ett
medeltida slott – Invergarry Castle med anor från 500-talet och en lika läsa för
Vi stannar till och förtöjer vid en privat brygga intill slottsruinen . Det blir ett kort besök
vid den inhägnade och förfallna ruinen . Vi fortsätter med en längre promenad till byn
Invergarry där vi stoppar på byns Inn för en öl och även beslutar att äta middag . Efter
middagen fortsätter kvällspromenaden vägen förbi Glengarry Castle Hotel där vi
stoppar för en ’night cap’. Hotellet är nästan fullbelagt trots att sommaren är avlägsen
och kallt regn strilar ner . Gästerna består av – tillsynes - välbärgade människor av olika
nationer . Innan vi lämnar hotellet beställer vi frukost och dusch till morgondagen.
Det regnar lätt när vi går ombord i båten . Naturen och omgivande berg ger en trolsk
stämning . Tystnaden är påfallande . Inga båtar syns på sjön . Endast ett par svanar
simmar vid bryggan och i närheten av vår båt. Troligen är dom vana att bli utfodrade
från gästande flytetyg.
Vi vaknar tidigt och sätter på värmaren , kokar en kopp kaffe och gör oss redo för att gå
upp till hotellet för att duscha och äta frukost . Några få gäster sitter redan i matsalen,
där det är dukat på vita manglade dukar med vackert blå-vitt porslin och silverbestick,
blommor och ljus på varje bord. Den unga serveringspersonalen står beredd att ta upp
beställning . Vi fastnar för ’ Full Scottish Breakfast ’ med bacon, korvar, blodpudding,
stekt ägg och till detta färskpressad juice, kaffe och thé. Matsalen fylls efterhand med en
blandning av gäster – några äldre par, ett par ensamma herrar , en ensam dam och ett
par familjer med välkammade och väluppfostrade barn .
Alla samtal sker lågmält . Det är ljust i matsalen trots det disiga vädret utanför . De höga
och breda fönstren vetter ut mot en gräsmatta – stor som en fotbollsplan omgiven av 68 m höga blommande rododendronbuskar . Bakom buskarna reser sig hundraåriga
13
ekar , bokar, lindar, lärkträd m.fl. kända och okända sorter . I bakgrunden ser man de
dimhöljda bergen . Allt sammantaget inger detta ett behagligt välbefinnande , trygghet
och skönhet. Mer engelskt – ursäkta skotskt – herrskapsliv är svårt att komma . –
Frukosten inklusive dusch och service kostade oss 12 pund per person . – Måste kalla
detta ’valuta för pengarna’ och vill ägna rekommendera mina vänner att spendera ett
besök när tillfälle nästa gång ni passerar Invergarry med båt – eller med bil.
Vår resa forsätter över Loch Loch och mot byn Banavie , bassängen ovanför de slussar
som kallas för ’Neptun Staircaise’- åtta slussar i rad , som tar oss ner mot Copach där
sista slussen mot havet väntar . Vi stoppar i Banavie samtidigt som dis och dimma
blåser bort. Helt plötsligt dyker topparna på berget Ben Nevis upp . Vi ser helt klart den
snöklädda toppen av Storbritanniens högsta berg – 1344m . Vi tar sedan bussen in till
Fort William . Från att tidigare om dagen gått klädd i tröja och sjöställ är det nu dags att
byta till shorts och T-skjorta . Det blir sight-seeing och lite shopping och själklart en och
annan öl i stan under denna kväll (fredagskväll och fullt med ungdomar på stan). Många
ungdomar är här för att se på World Cup i cykling nerför berg som startar i morgon.
Vilken tur att dimman lättat ! Vi beslutar att bestiga Ben Nevis och samtidigt se på de
modiga- skickliga - galna cyklisterna som störtar sig nerför berget.
14
Tidigt nästa morgon, kl0800, startar vi som ensam båt resan nerför ’Neptun Staircase’ .
Slussningen tar knappt en timme . Vi är förvånade över de få båtar vi sett under hela vår
färd på Caledonian Canal. Enligt sluss vakterna är det inte endast den tidiga säsongsperioden . Personalen i Canalen vill tillskriva avsaknaden av båtar på rådande
lågkonjunktur och dålig ekonomi. Vid 10-tiden har vi förtöjt i Copach bassäng , fyllt
diesel och vatten för kommande färd ut mot Hebriderna.
Besättningen ger sig av med buss till Ben Nevis för bergsbestigning och för att se på
galna cyklisters kamp om titeln som den skickligaste och galnaste bergcyklisten. Med
tanke på alla ambulanser som står vid foten av berget, så kan man antaga att sporten
inte är helt riskfri . – Det är soligt och varmt och besättningen njuter(?) av 5 tim
bergsbestigning.
Copach - Oban
Utklarering och slussning startar kl 0800 . Åter igen är vi enda båt i slussen . – Väl ute på
havet sätter vi segel och kurs mot Oban . Vinden blåser rakt emot oc h vi ger upp alla
tankar på att kryssa oss fram . Efter 4 timmar motor vrider vinden så pass att vi kan
segla på en och samma bog mot Oban . Vinden ökar och vi tar in några rull i focken och
ett rev i storen. Vid 17-tiden går vi in i Oban Marina , som ligger vid ön Kerry , en knapp
sjömil från stan. Vädret har nu övergått i regn så vi väljer att stanna i Marinan och äta
vår kvällsvard på marinans restaurang.
Vi ligger vid en pontonbrygga så vi märker inte av tidvattnet . Däremot så känner vi av
lite lätt gungande och hör kulingvindarnas vinande i riggen . Men vi är tryggt förtöjda
och kan ligga på kojen och läsa våra böcker. Skeppsbiblioteket innehåller förutom
seglingsbeskrivningar och hamnguider ett blandat bibliotek med författare som Björn
Larsson, Hemingway, Harry Martinsson, Tage Danielsson, Joe Nessbö, Olle Allansson,
Ernst Brunner och inte att förglömma Tristan Jones och Åke Mattsson
Vi gör ett kort besök i Oban med Marinans skyttelbåt. Vädret är inte inbjudande för att
sitta på något utekafé eller göra någon längre utflykt iland, så vi återvänder till båten och
beslutar att stick till sjöss .
15
Oban – Iona ( via Corryvreckan )
Vi har inget beslutat mål , men önskar att ta en titt på den mytomspunna femnomenet
vid Corryvreckan Gulf . Solen kommer fram och vinden ger bra drag i seglen och tar
söder över mot vårt första delmål. Vi räknar på tidvattnet och hoppas att vinden står sig.
I så fall har vi chans att få se ett bra ’race’ vid Corryvreckan . Vi styr ner öster om Scarpa
och ner mot Jura . Vi kommer att få motström på 3 kn när vi närma oss södra udden på
Scarpa så vi startar maskin och motorseglar för att om möjligt slippa ännu mer
motström. När vi rundar Scarpa och sätter kursen västeröver kan vi redan se och känna
strömvirvlarna . Den västliga vinden är ganska måttlig 4-5 msek. Vi ser ännu inga
vågberg, där vindvågorna möter den västgående tidvattenströmmen. Vi kör nu med
2500 varv på motorn och har tagit in focken . Storen få stå som stagsegel. Båten börjar
svänga och kränga alltmer. Det är fascinerande och lite skräckfyllt att se och uppleva vad
naturen kan göra . Tänk om vi kunde omvandla tidvattnet till elenergi (till en rimlig
kostnad) ? - Nu känner vi medstömmen från utgående tidvatten , farten ökar och vi gör
tidvis nästan 12kn . Vi möter nu vindvågorna och stäven lyfts brant upp, farten går ner
och stäven droppar ner i vågdalen – nu kommer duschen – vågen slår in över däck men
når inte sittbrunnen. Det kommer 3-4 branta vågor som bryter över stäven och in på
däck - sedan är det över . Väl utanför ’The Great Race’ kan vi pusta ut och låta hjärtat
återgå till en lugnare takt .
Corryvreckan på ’Valborg’ GPS
Nu har vi gjort Corryvreckan under lugna väderförhållande. Vi vet vilka krafter som
släpps loss då tidvattnet 2ggr per dygn fyller och tömmer vikar och sund på milliontals
kubikmeter som skall ut eller in genom smala sund och ibland – som fallet med
Corryvreckan där vattnet skall passera över en ’tröskel’ .
Åter ett minne och en erfarenhet rikare sätter vi nu kurs mot nästa mål – ön Iona . Vi
räknar med att komma fram dit sent ikväll , kanske inte förrän vid midnatt .
– En sjöman kommer när han kan !
Vi får en fin segling under mot Iona . Vinden fron VNV 6m/sek, solen skiner och värmer
fram till 8-tiden på kvällen . – En sagolikt vacker solnedgång strax innan vi går in i
sundet mellan Mull och Iona. Vi tar ner seglen och går in i sundet för motor . Tänkte först
lägga oss till ankar tvärs Iona Chapel , men med något osäker väderrapport vill vi finna
16
bättre skydd för N-lig vind och sjö . Vi konsulterar våra seglingsbeskrivningar från bl.a.
Clyde Cruising Club och finner ett vi kan smyga in i en liten vik norr om färjeläget på
Mull-sidan – lär oss senare att viken kallas Bull’s Hole och i långa tider har varit en
skyddad ankar- och förtöjningsplats .
Bull’s Hole , island of Mull , västra kusten
Kanske Vikingarna låg här och förberedde sina anfall på på den obeväpnade svarslösa
befolkningen och klostrets munkar på Iona . Det finns dokumenterat tre anfall med
runt år 800 med c:a 200 mördade munkar och andra boende på Iona och dessutom
brändes klostret och andra boningar på ön vid dessa tillfällen .
Jag går sakta in mot Bulls Hole . Det är skymning och svårt att se skär och stenar.
Sundet in till Bull’s Hole är smalt och grunt och nu är nära nära ebbtid =lågvatten . Vi tar
det försiktigt, håller ett öga på GPS:en och djupmätaren och det andra ögat på
strandlinjen och skären. Strax före midnatt har vi ankrat i den vik vi sökt – inte stor men
väl skyddat för alla vindar . Endast två andra båtar kan skönjas i viken och det är gott om
plats att släppa ut lite extra kätting . Det blir påssoppa och smörgås till nattvarden.
Iona
Vi vaknar till en härligt solig morgon – kanske ett morgondopp skulle passa – men
termometen säger något annat - drygt 10° C . Vi spar doppet till en lämpligare tidpunkt.
– Efter frukosten lättar vi ankar och flyttar oss över till Iona . Vi finner en lämplig
ankarplats strax utanför en sandstrand söder om färjeläget . Sandstranden ser ut att
lämpa sig för landning med vår lilla jolle .
Jollen sätts i sjön och tre fullvuxna personer tränger sig ner . En ror och en dirigerar och
en korrigerar roddaren med tillrop stybord, babord , mer med höger åra ….. ,etc . Det är
knappa 100 m till strand . En långsträcka att ro när ström och vind gör allt för att jollen
skall driva av – alltid åt fel håll ! Väl vid stranden så får förliga passageraren stiga ner i
vattnet –barfota och barbent – och dra jollen in på torra land.
Väl iland så drar vi upp jollen en bra bit från på land för att inte riskera att tidvatten och
strömmar flytta den ut till havs .
Nåväl , nu är vi här på Iona. Här finns en kyrka men inga whisky destillerier och heller
inga speciella restauranger och endast 250 bofasta . Ändå kommer en halv million
17
besökare per år till Iona. Intresset för den lilla ön utan hamn daterar sig från mitten av
500-talet då en Irländsk kristen munk, Corumba, kom hit 43 år gammal . Han byggde
den första kyrkan och skapade ett kloster och spred den romerska kristna budskapet så
väl bland dåtidens kungar och folk i Skottland att den romerska kyrkan efter hans död
helgonförklarade honom . Hade inte de norska vikingarna varit här , bränt tidigare
kyrkor och stulit allt vad de kunde hade ön kanske kunnat visa upp mycket mer av
historiskt intresse.
Vi stannar några timmar vid kykan och klostret och följer en guidad vandring. Och går
en kort promenad på ö , äter en sen lunch på ett av öns två restauranger.Sedan tar vi
jollen tillbaka till ’ Valborg’ och lättar ankar.
Iona – Coll -Arinagour (via Staffa)
Nästa mål är ön Staffa norr om Iona. Om väder och vågor tillåter så vill vi gärna in i
grottan som kallas ’Fingals Cave’ – en unik grotta som naturen skapat på regelbundna
fem och sexkantiga basalt kolumner . Vädret är gott och vinden svag så kanske kan vi
ankra utanför grottmynningen på Staffas sydsida och ta jollen och in i grottan ?
När vi närmar oss Staffa upplever vi att Atlantdyningen från SV kan ställa till problem
och mycket riktigt så är detta fallet . Vi nöjer oss med att cirkulera utanför mynningen
och beundra det geologiska fenomenet på avstånd . Efter en timmes tur runt ön Staffa
sätter vi segel och styr ut mot Yttre Hebriderna .
18
Staffa, Fingals Finger
Vi väljer att ta vägen genom Gunna Sound som delar öarna Coll och Tiree . Det vackra
soliga vädret fortsätter . Vinden är svag S-lig och Vindrotret får ta hand om styrningen
medans vi läser olika beskrivningar och berättelser om de Scotska öarna . Det går inte
fort men vad gör det när vi kan njuta av sol och värme i sittbrunnen . – Vinden vrider
mot väst och vindrodret vill nu ta oss på en nordligare kurs som bär oss mot Ariangour –
en hamnvik i Loch Eatharna . Det blir sent på kvällen innan vi når fram till Coll och
beslutar att ankra ett par kabellängder utanför Coll Hotell. Besättningen beslutar stanna
ombord för att kunna starta tidigt nästa morgon och fortsätta resan mot ön Barra i Yttre
Hebriderna . Vi äter middag i sittbrunnen och njutit av ännu en vacker solnedgång . En
stilla dyning vaggar oss till söms .
Nästa morgon lättar vi ankar vid 8-tiden . Det är nästan vindstilla så vi tar motorn till
hjälp den första timmen och äter samtidigt vår grötfrukost till sjöss medan autopiloten
klarar styrningen . Solen kommer igen och som vanigt från öster, vilket innebär att den
lyser rätt in i sittbrunnen, värmer och skapar ett skönt välbefinnande . Vinden kommer
snart – från syd – och vi sätter segel och kopplar in vindrodret. Det blir tid för läsning .
En av böckerna vi fått tag i heter Whisky Galore (Massor av Whisky ) och för de som
tillhör min generation så förknippar vi titeln med en film som gick på svenska biografer i
början/mitten av 1950-talet . Boken skrevs av den engelska författare Compton
MacKenzie , som för tiden bodde på ön Barra , dit vi nu är på väg . Skildringen baserar
sig på en verklig händelse i februari 1941 , då ett engelskt fartyg m/s ’Politician’ lastat
med bland annat 28.000 lådor whisky grundstödde i sundet mellan Barra och Ereskay .
Den spännande och humoristiska boken, såväl som filmen, kan varmt rekommenderas vare sig ni skall till yttre Hebriderna eller inte.
Barra
Ankomsten till Barra och Castle Bay är helt problemfri och vi har turen att finna
en av de tolv bojarna lediga och faktiskt den av den bojen som ligger närmast
landningsrampen för jollar . De flesta besöksbojarna är upptagna av lokala fiske
och arbetsbåtar. En kort roddsträcka är av stor betydelse om man skall ta sig
iland i tidvattenströmmar och vind. I kväll blir vi kvar ombord . Allra besökande
båtarna i hamnen är segelbåtar och bär engelsk flagga ( blue or red ensign ) –
alla förutom ’Valborg’ . Vi är de enda som har gästflagg – den skotska flaggen –
och inget annat - hissad i SB vantspridare .
19
Nästa morgon tar vi oss iland för en busstur runt ön. Guiden under färden runt ön
är bussens chaufför som får god hjälp av de lokala passagerarna , vilka gärna
bidrar med värdefull information . Ibland är deras engelska lite svårt att förstå
när den blandas med Scots/Gaelic dialekt . Vägen runt ön är en ’single lane road’
med mötesplatser här och där . Bussen passerar genom flera små byar på östra
delen av ön . I väster är det däremot glest mellan husen , men här bjuds man på
en hänförande utsikt över gräsklädda sluttningar och vidsträckta sandstränder
som möter Atlantens vågor och dyningar . I nordöstra delen av Barra ligger en
flygplats med flera regelbundna turer om dagen . Landning och starter
synkroniseras med tidvattnet eftersom ’flygfältet’ ligger på en sandstrand – start
och landning sker endast vid lågvatten.
Barra Airport – beach landning at LW
20
Barra är kuperad och i östra delen frodig och blommande i skydd av en 300m
hög bergsrygg . I väster mot Atlanten är naturen kargare men för den skull inte
mindre vacker. Här finns vidsträckta
Vi passar på att handla lite färskvaror och sedan tycker vi det är dags att tvätta
kroppen , vilket vi kan göra på hotellet . Här får vi låna tjocka vita frotté handukar och ett eget duschrum - och dusch utan myntinkast .
Rena och välluktande tar vi en öl i baren och beställer middag. I baren finns några
andra gäster besättningar från gästbåtar , men mest är det lokalt folk .
Barra (Castle Bay) – Noth Uist (Loch Maddy)
Min besättning , syster Anna och svågern Arne har ett tidsschema att hålla sig till
under sitt Europabesök , så nu måste vi planera för vår fortsatta gemensamma
resa . Flyg är bokat från Edinburgh till Stockholm . Nästa hamn bör bli Loch
Maddy på ön North Uist , varifrån det går daglig färja till Uig på ön Sky och
därifrån kan man ta buss till Mallaig och ta sig vidare med tåg till Edinburgh via
Fort William. Den resan tar två dagar men är enligt utsago värd all tid och pengar.
Nästa morgon släpper vi bojförtöjningen och ger oss av norrut mot North Uist och Loch
Maddy . Solen lyser med sin frånvaro , men sikten är klar och ännu inget regn .
Vinden är SO och 5-6 msek . Det blir slör och vi försöker gå så nära kusten vi kan för att
studera fågelliv och natur . Här och där ser vi små vita prickar som rör sig på de nästan
lodbranta sluttningarna . Fram med kikaren för att se bättre . Nästan otroligt – men det
är faktiskt får som betar på några gröna tuvor som växer på klippkanterna . – Hur många
får trillar i havet varje år ?
Enligt våra hamnbeskrivningar så har Loch Maddy bojförtöjningar ett stycke från
landningsplatsen för jollen . –Hur skall vi tryggt och säkert få iland Anna och Arne med
sitt bagage . Ingen idé att oroa sig i förväg , En sjöman finner alltid en lösning på de flesta
problem .
Ankomsten till Loch Maddy bjuder på en positiv överraskning . Här har man i dagarna
installerat ett antal flytbryggor för gästbåtar . Efter att ha förtöjt vid de fina nya
flytbryggorna får vi veta att vi är den första utländska båten som lägger till – så igen
”Why Worry ? ”
21
Vår flytbrygga ligger max 100 steg från färjeterminalen och lika långt är det till byns
Hotell åt andra hållet . – Även här erbjuds dusch och vita tjocka handdukar. Vi beställer
dusch och ett glas öl till oss var - att börja med och så tar vi en titt på kvällens meny .
Unisont beställer vi ’Fish & Chips ’ till kvällens avskedsmiddag. Valet är helt rätt – fisken
är färsk, väl panerad och väl kokad i fin olja , Chipsen likaså - hemlagade och från öns
potatisland. Vi dricker öl till maten – vad annat kan man dricka till denna rätt ?
När vi åter är ombord öppnar vi en flaska vin och firar vår trevliga och väl genomförda
seglats . Utan överdrift så vill kapten säga att besättningen förtjänar högsta betyg i sina
sjömansböcker ( om nu händelsevis Sjömansboken existerar i dagens digitala värd ?).
Nästa morgon skiljs vi i Färjeterminalen för att träffas en månad senare i Sverige.
North Uist – Lewis ( Stornoway)
Med minimal besättning- d.v.s. med enbart Kapten ombord fortsätter ’Valborg’ sin färd .
Jag avser dock att fortsätta använda ’vi’ – inkluderande ’Valborg’ i skildringen.
Planerna är att först gå till Stornoway på ön Lewis och därifrån sedan sätta kursen
tillbaka mot Scotland’s fastland och så småningom gå runt Cape Wrath till Scrabster ,
Wick och Whitehills för att invänta min son Martin att göra sällskap tillbaka över
Nordsjön .
Med kurs mot Stornoway en gråmulen dag med frisk SO-lig vind sätter vi segel med två
rev i storen och sex rull i focken. BBC shipping forecast har en kulingvarning, force 6-7 B
för The Minch, så det kommer att gå undan idag. Sjön är ännu inte besvärande .’ Valborg’
går fint i denna vind . Så snart vi kommit ut på The Little Minch och kan sätta kursen mot
ön Scalpay- sydöst om Harris – får vindrodret ta hand om styrningen . Vi gör 7-8 kn på
slören . Det är dryga 45 nm till Stornoway och med denna fart så kommer vi att vara i
Stornoway vid 16-tiden. Ännu så har vi inte kulingstyrka i vinden och ’Valborg’
balanserar bra på segelsättningen. Kapten kan ägna sig åt navigering, läsa om
Stornoway, Lewis /Harris och laga kaffe och reda till en lunch . medan MONITOR styr
Vinden står sig fram till 12-tiden och istället för den föväntade kulingen så mojnar
vinden . Dags att slå ut reven i focken . Vi passerar ön Scalpay (ursprunget till namnet är
22
från norska vikingarnas Scalop öy ) och ändrar kursen till något mer nordlig . Shiant
Island kommer strax om styrbord och nu sätter vi kursen rätt in mot Stornoway yttre
hamn. Vinden har avtagit något ytterligare, men vi gör bra fart för fulla segel .
Strax före kl 16 kan vi ta in seglen och starta motorn .
Stornoway - Lewis
Vi anropar Harbour Master på VHF:n och får besked att lägga till vid kajen framför
Harbour Office . Det är nästan lågvatten och 8 m upp till kajkanten , så tilläggningen blir
vid en av de grönalgiga stegarna i kajväggen . På kajen står en man och tar emot våra
förtöningslinor . När vi förtöjt blir vi ombedda att komma in på hamnkontoret . Vi frågar
vänligt om det möjligen finns en plats vid pontonbryggan i den inre hamnen. Mannen
som hjälpt oss med förtöjningarna erbjuder sig att cykla in dit och undersöka.. Vi förstår
senare anledningen till att bristen på plats vid gästbryggan. Efter en kvart är mannen
tillbaka och ger positivt besked , så vi klättrar ner för den slippriga stegen , lossar
förtöjningarna och går över till pontonbryggan och till anvisad plats . Väl där får vi hjälp
av Färö-besättning i en 36-fots Hallberg Rassy. De bjuder senare på kvällen in mig att
följa med på puben , där det blir ett antal öl och lite mat . Skepparen i HR-36:an , mr
Hanson är flygkapten till yrket och hans hustru flygvärdinna . De seglar varje år till
Scotland, Irland och Norge . Det låter som enkla helgutflykter snarare än långseglingar
över tidvis ganska krävande vatten
Nästa morgon väcks vi av en knackning på skrovet . Jag sticker upp huvudet och hälsas
av en leende kvinna , som presenterar sig som Amanda och ägare till träbåten Laurin32:an Lily vid samma brygga. Hon accepterar min inbjudan till en morgonkaffe i
’Valborg’ . Hon hoppar raskt och vant ombord , berättar sedan hur hon köpte ’Lily’ i
Sverige och seglade henne över till Stornoway . Vårt samtal avslutas med att hon gärna
vill bjuda på middag till kvällen – det blir fisksoppa och den skall ätas ombord i
’Valborg’ – om OK för mig? – Svaret är givet och Amanda ger sig av till sitt jobb på
sjukhuset .
Resterande del av denna denna dag ägnas åt en del skeppsunderhåll . Bland annat så
byter vi ut hela batteripaketet – 3 stycken 75 Amp batterier, som efter fyra år gjort sitt.
Det blir tid över att strosa runt på stan och besöka hamnkontoret för att betala
hamnavgift och samla på mig en del information .
Vid 19-tiden kommer Amanda tillsammans med två ungdommar , den ene hennes son
och den andre sonens flickvän . Med sig har dom en gryta tillräckligt stor för att vara
avsedd för utspisning av ett helt kompani . Dessutom varmt nygräddat bröd med
vitlökssmak och till efterrätt en hembakad äppelkaka.. – Mitt bidrag till middagen är
måltidsdrycken .
23
Amanda med sin delikata fisksoppa ombord i ’Valborg’
Ljuvligare fisksoppa har aldrig serverats i ’Valborg’ och kommer troligen aldrig att
serveras igen– såvida Amanda inte kommer igen med sin fiskgryta . Soppan var tillagad
bl.a på hemlagad fiskbuljong, färsk torsk, lax , scallops, havskräftor,räkor, musslor , och
en mängd spännande kryddor (inklusive saffran) och slutligen redd med grädde. – Detta
är nedtecknat av mig på enbart på vad vi lyckat observera . Amanda’s recept är hemligt
Efter måltiden kom nästa stora överraskning då Amanda tog fram sin flöjt (faktiskt två
olika flöjter) och spelade skotsk och irländsk folkmusik – Å så härligt hon spelade . Vi
fick senare en CD som hon och hennes vänner spelat in . Den tar vi fram i vinter och
lyssnar på.
Kvällen och delar av efternatten tillbringades på en pub tillsammans med Amandas
musikaliska vänner . Det spelades och dansades till fram på småtimmarna .
Innan vi skiljdes kom Amanda med en inbjudan till en regatta med träbåtar/fartyg från
såväl Irland, England, Ortkney m.fl. . – Regattan var en upplevelse och historia för sig ,
som vi återkommer till vid annat tillfälle.
24
s/y Lily med sin ägare och kapten vid rodret
Ett bra och billigt sätt att ta sig runt på Lewis och Harris liksom på övriga öar i Scotland
är buss. Tala gärna med såväl turistbyrån som chaufförerna om lämpliga turer och
eventuella byten av buss på resan . – Av egen erfarenhet så vet jag att tid- och turtabellerna inte alltid stämmer . Ändringar kan ske närsomhelst p.g.a. väder, olycker,
ändrade skoltider ! – ja bussarna gör ibland lite extra turer för att hämta/lämna
skolbarn vid ensliga gårdar.
Under hamnvistelsen i Stornoway blev det en busstur tur ner till Harris och en till
Carnovay för att se en ’Broch’ – en fantasisk byggnad/bostad från järnåldern – en rund
stenbyggnad, som fortfarande är så pass intakt att man kan uppleva känslan av hur
denna bostad har fungerat och hur människors liv och leverne kan ha gestaltat sig för
3000 år sedan.
Stornoway – Loch Inver
Planen var först att gå till Kinlochbervie för att därifrån ha en kort distans för rundandet
av Cape Wrath och vidare till Loch Eribol 10nm . Nu fick vi en NO-lig vind på 10-12m/s
som gjorde att vi valde Loch Inver lite längre syd än önskvärt. Men valet var lätt för vi
önskade inte kryssa i den hårda vinden och krabba motsjön. Med 1 rev i storen och full
fock fick vi bra fart och sträckte de 35 nm till Loch Inver på 6 tim. Vi föröjde vid den
pontonbrygga man lagt ut i yttre delen av fiskebåtshamnen. Själva byn ligger c:a 2 km
från hamnen och jag valde att stanna ombord första natten.
Dagen därpå promenerade jag till byn och tog en buss till Ullapool. Bussresan över
bergen är en fin upplevelse av The Scotish Highland, de böljande gulgröna bergen,
ödsligheten, de talrika sjöarna och de många floderna som störtar mot havet.
Ullapool är en pittoreskt och livligt. Färjetrafiken till Stornoway binder samman
busstrafiken från fastlandet med öarna Lewis och Harris . Staden med sina vitmenade
gamla stenhus längs den kilometerlånga strandpromenaden ger ett varmt och
harmoniskt intryck. Tyvärr saknas pontonbryggor för gästbåtar. Alternativet är ankring
långt ut på redden och jolle in till hamnen vid färjepiren . På sommaren sägs staden vara
25
full med turister. Vid mitt besök såg jag mest lokala mammor med barnvagnar och
shoppingpåsar och några pensionärer som gjorde mig sällskap på puben.
Vid återkomsten till LochInver åt jag middag i byn – åter igen blev det Fish&Chips och
inte heller denna gång var valet fel !
Loch Inver Rescue station – Minch and Cape Wrath område
Loch Inver – Loch Eribol
Det är verkligen skönt att vara förtöjd vid en pontonbrygga när tidvattenskillnaden blir
3 till 4m. Vaknade kl 5 och följde tidvattnet ut. Frukosten åt vi under gång för motor.
Vinden var NO-lig 5m/s och vi räknade med att passera runt Cape Wrath vid 15-tiden.
Men vinden mojnade och det blev allt tätare dimma som övergick i tjocka . Snart var
sikten mindre än en ½ kabellängd. Startade motorn och tuffade på i 3 tim tills vinden
åter kom tillbaka – nu från NV och dimman lättade . Vid 16 tiden skymtade vi Cape
Wrath och 1 tim senare passerade vi så nära vi kunde och innanför Duslic Rk ” too close
for comfort ” skulle vissa säga. Tidvattnet var med oss och vi gjorde stundtals 8-10 kn i
en alltmer tilltagande nordlig vind.
Cape Wrath från NW - foto från ’Valborg’ vid passage
26
Cape Wrath och Duslic Rock på ’Valborg’s GPS
Vi gick in i Loch Eribol och hittade en liten och väl skyddad vik –Rispond Bay – även
omnämd i Clyde Cruising Club Publication . Här var en fin vik där vi kunde droppa
ankaret på 5m djup ( 8m vid HW ). Den nordliga vinden ökade och gick över på NV .
BBC Shipping Forcast lämnade uppgifter om 5-7 B för detta område , men vi kände inte
mycket av det där vi låg skyddade omgivna av höga klippor från alla vädersträck - utom
rent ostlig vind .
Loch Eribol - Scrabster
Tidvattnet får styra dygnsrytmen om skall få med det på sin sida . Därför var vi på
benen redan kl 4 . Tog en snabb kopp kaffe och en smörgås innan vi lättade ankar .
Vinden var NV-lig 8-10m/s . Det lovade en fin segling längs Scotska nordkusten . I bästa
fall skulle vi vara i Scrabster redan vid 14 tiden. Nå – Människan spår men Vindarna
rår. – En sjöman kommer när han kan !
De här farvattnen trafikerade vikingarna flitigt på sin tid 800 – 1100 talet. Tidvis var de
fastboende och regerade delar av norra och västra fastlandet – förutom Shetland,
Orkney och delar av Hebridernailand. Nordiska språket kan spåras i i dagens skottskengelska. Namnen på städer, platser, uddar och vikar kan härledas från Vikingarna och
de nordiska språken. .
Reflektionerna kring Vikingarnas navigering i okända farvatten med tidvattenströmmar
och hastiga väderförändringar får mig att fundera på vilka hjälpmedel de hade för att
bestämma sin position. Uppenbarligen tog dom sig fram helskinnade –för det mesta- till
sin destination . Det finns inte mycket dokumenterat eller nedtecknat av Vikingarna
själva – de tillhörde inte dåtidens civiliserade och lärda folk – kunniga var dom förvisso i
många praktiska göromål . Det mesta som finns från den här tiden är ’Sagor’ och
skildringar av präster, skalder och andra skriftlärda ’landkrabbor’ som råkade ut för
Vikingarnas härjningar . Mycket av det vi läser om Vingarna är sentida spekulationer,
ibland romantiska men sällan belagda fakta.
Scrabster
Snart är vi i hamn igen och vi kommer att gå in i Scrabster på slackvatten . Vi anropar
Harbour Master på VHF:n . Det röjer ett tag innan vi får kontakt och då är vi redan inne i
27
den innersta hamnbassängen . Alla platser vid pontonbryggorna är upptagna av lokala
båtar – de flesta små fiskebåtar . Två man är på väg ut på hamnpiren och vinkar till mig
att lägga till vid den 10m höga kajen . Det gäller att ha långa förtöjningsändar och fritt
för att kasta dom upp på kajen (ibland så fastnar linorna i stag eller vant – ’Shit , try
again ’ ).
Väl förtöjd vid en grön, slemmig kaj och 20 steg att klättra upp . Det gäller att hålla i sig
och se till att såväl fötter som händer har gott grepp. Här finns inga säkerhetslinor som
kan bromsa upp ett fall ! Det första blir att besöka Harbour Office, betala hamnavgift och
få kod eller nyckel till toalett och dusch .
Förtöjning tilltidvattenskaj – klättra försiktigt på den hala stegen
I Scrabster ligger ’faciliteterna’ 500m från hamnen i lokala båtklubbens lokaler. – En
något ohövlig man som möter mig i klubblokalen vägrar först att låta mig komma in med
hänvisning till att lokalerna är föbehållna klubbens medlemmar . Mitt - ”But …. Habour
Office told me,,,,,,” och har gett mig nyckel och anvisat mig hit – Vad vi än säger så tycks
det inte ha någon effekt . Det visar sig att vi talar med ’The Commodore of Scrabster
Sailing Club ” , som tydligen har något otalt med Harbour Master angåend gästbåtars
användning av klubbens lokaler . Som tur är så ingriper ett par av klubbens medlemmar
till min fördel och vi får slutligen tillåtelse att använda såväl duschar som toaletter.
Scrabster är en gammal fiskehamn och även en hamn för Färjetrafiken till och från
Stromness på Orkney. I likhet med nästan alla gamla fiskehamnar i Storbritanien så har
majoriteten av fiskeflottan skrotats och det återstår ingen egentlig fiskeindustri att tala
om. Sillen försvann redan i början på 1900-talet och all annan fisk – inklusive torsken är
på väg att försvinna.
Scrabster är en liten by som lever på färjetrafiken och begynnande export av barrved
från skogsplaplanteringarna på bergshedarna – en plantering som påbörjades efter
kriget är nu mogen att skördas som massaved . Plantering av barrträd på bergshedarna
tycks öka alltmer . Gran, lärk och tall växer fort och tätt på de tidigare betesmarken för
får och kor av rasen Highland Cattles (bruna långhåriga djur med stora horn ). För oss
som förälskat oss i ’öppna landskap’ och de oändligt sköna ljunghedarna och
ginstbeklädda bergssidorna – för oss är dessa ’skogsåkrar’ en styggelse – speciellt som
avverkningsmetoden är s.k. ’clearcutting’ vilket ger enorma hyggen och sår i naturen .
Hyggene är omöjliga att vandra i och det ges heller inte plats för någon naturlig
28
vegetation för snart har man planterat nya granplantor att skördas om 50-60 år . Vad
gör inte människan för att tjäna pengar - t.o.m. fördärvar naturen , vilket vi känner till
från vår egen nära omgivning.
Vi hinner med en fotvandring till Thorso (Tor’s ås) , en promenad uppför den långa
backen från Scrabster till toppen på åsen – åsen som vikingarna gav namnet Tor’s ås med utsikt över Pentland Firth och ända till Orkney öarna . Gångvägen följer längs
kanten på den branta klippväggen som stupar 100m rätt ner i havet. Två timmars
promenad fram och tillbaka känns i benen och ger god aptit . Tyvärr fick vi inte tag i
någon färsk fisk så det blir ’haggis’ med rotmos och saltgurka till middag. Skall villigt
erkänna att svensk pölsa gjord på korngryn, serverad med röbetor och potatis smakar
något bättre.
Scrabster - Wick
Tidvattnet bestämmer avgångstiden – speciellt om man är just i dessa farvatten med
närhet till Pentland Firth . Vid 7-tiden kastar vi loss och sätter segel. Den första biten ut
till Dunnet Head blir det hård kryss i 10 msk NO-lig vind . Det blir 2 rev i storen och full
fock . BBC Shipping Forecaste för området Cape Wrath to Dunkansby Hd säger; ”NE
force 5-6 B moderate to good visibility” . –
Vid pass 9-tiden är vi tvärs Dunkan Hd och nu börjar vi få tidvattnet med oss . Snart är
farten uppe i 7,5-8 kn trots att vi nästan har slack i seglen . Vi går söder om ön Stroma
där stömmarna är mer moderata än mitt ute i Pentland Firth . Farten är dock tidvis uppe
i 10-11kn . Vi ser inga andra båtar eller fartyg.
Senast vi var i dessa trakter såg vi en segelbåt på kontrakurs med fullt segelställ, där
skepparen troligen räknat helt fel på tidvattnet . Till trots sin västliga kurs började
segelbåten röra sig med god fart öst över, d.v.s. backade . Vi mötte senare båten och
besättningen i Wick dit dom gick för att slicka såren och räkna på nästa lämpliga
tidvatten för sin resa mot Yttre Hebriderna.
Klockan 11 var vi vid Dunkansby Head och kunde ändra kursen ner mot Wick . Vi hade
fortfarande tidvattnet med oss och med NO-lig vind på styft 10msek så gick vi med goda
7knop till strax norr om Wick . Klockan 14 var vi förtöjda vid gästhamnens fina
pontonbryggor i innre hamnen .
Wick (Viken) är huvdstaden i Caithness (Katanaes eller Katanäs), den nordöstliga udden
av Scotland inklusive staden Thorso o Scrabster. Här var det många olika danska och
norska kungar som härskade under c:a 300 år från 800-talet till 1100-talet . Genom
kontoll av såväl Orkney som Caithness hade man nyckeln till Pentland Firth .
Wick var en mycket viktig fiske och industrihamn under 1800-talet och i början av
1900-talet . Sillen och fisket försvann och Wick föll samman . Stan tillhör inte de
charmigaste skotska städerna , men här finns en historia som är intressant . Den enda
industrin som överlevt sedan 1800-talet är Putney Whisky Destillery . Wick är en
idealisk hamn för avstamp till Orkney, Shetland och passage av Pentland Firth. Jag
kunde lika gärna gå härifrån direkt till Lista – om det nu inte varit för den besättning vi
skall hämta upp i Whitehills .
Wick - Whitehills och retur över Nordsjön
Nu känns det att ”Det Stora Äventyret” snart är över . Jag är på väg mot Whitehills och
om några timmar lägger vi till där . Vindrodret styr i en stadig NO-lig vind – en slörbog .
29
Vi gör styva 5 kn och trafiken till havs är nästan obefintlig . Däremot så hörs då och då
motorerna på Sikorsky- helikoptrarna på väg till och från offshore plattformarna . En
gång i tiden – 30 år sedan – åkte jag själv ut till Ekofisk, Statfjord A , Brae-field , m.fl
plattformar från baser i Norge eller Skottland . Då fanns bara bråkdelen av de
plattformar man finner i Nordsjön idag . På den tiden var det tämligen tryggt att segla
singlehanded över Nordsjön. Idag vill vi inte rekommendera ensamsegling på vissa
områden med många plattformar och tät trafik av ’supplyfartyg’.
Väl tillbaka i Whitehills står Harbour Master Bertie på piren och väntar . Vi får hjälp med
fötröjningen och jag får meddelande att min son Martin redan anlänt . Martin är runt och
tar några foton av Whitehills och hamnen . Vi äter en en lätt middag på den ny
Hamnkrogen och ger oss sedan av mot Norge.
Musslor och en öl till styrman Martin på hamnkrogen före avgång Whitehills
– Varför denna brådska undrar Kapten – vars motto är ; ” En sjöman kommer när han
kan ”. – Sonen Martin har fått hela fem dagar ledigt från familjen för att segla med sin far
över Nordsjön. En av dessa fem dagar har redan förbrukats så nu vill Martin lägga loss
och komma till Kristiansand inom tre dygn – och det återstående dygnet behöver han ha
för att resa med buss via Oslo-Göteborg till hemmet i Borås . Därför blir det ett mycket
kort besök i Whitehills denna gång . Devisen ”En Sjöman kommer när han kan” , gäller
tydligen inte dagens sjömän ?
- Hade vi stannat ett dygn till i Whitehills , så var möjlighet stor för ett givande möte
med ensamseglaren, författaren och finansmannen Roger Taylor, som anspråkslöst
kallar sig själv ”The Simple Sailor”. Jag hade sett fram emot att få se hans nya 7meters
båt ’MingMing’ med vilken han har avsikten att segla Nordostpassagen – förutsatt Putin
givit tillstånd och mutorna för sådant tillstånd legat inom rimligheternas gränser .
Väderprognosen för vår resa över Nordsjön ser hyfsat bra ut . Kan vara en liten risk för
en kuling från nordväst när vi kommer drygt halvvägs över Nordsjön.
Klockan 2030 lämnar vi Whitehills och sätter stor med ett rev. Vinden är fortfarande på
nordost 8-9msek . Martin tar första vakten fram till kl2300 då jag vaknar och gör en sen
”supper’ med påssoppa och smörgåsar. Därefter tar jag över vid midnatt, sätter
vindrodret MONITOR . Sikten är klar och vi ser fyrarna från Frasersburgh och Peter Hd .
Några norr- och sydgående supplyfartyg och en färja från Aberdeen till Orkney korsar
vår kurs. Vinden vrider något mer åt nord och ökar i styrka till 10msek och vi justerar
vindflöjeln på vår MONITOR . Sagoligt hur fint vårt vindroder styr . Vid 3-4 tiden på
morgonen passerar vi Buzzard Oil Field - en enorm anläggning med minst fyra olika
plattformar . Det lyser upp havet och natthimlen som vore vi i en storstad.
Klockan 0600 är det vaktombyte . Martin har jobbigt att vakna så Kapten hojtar med
barsk röst och serverar sedan en varm kopp kaffe och en smörgås . Kapten ’törnar in’
och somnar innan han hinner lägga huvudet på kudden. Vaknar vid 9-tiden och brassar
en frukost med gröt och ägg . Törnar in igen och vaknar efter ett par timmar . Nu är allt
rutin ombord med vaktombyten och måltider . Jag lyssnar på BBC på LW 198 kHz och får
Shipping Forcast regelbundet . Inga större ändringar . Rapporten ger oss vinduppgifter
på NE 5-6 B för Foties och Utsira.
Första 24 tim har vi tillryggalagt 130 nm . Återstår dryga 200nm till Kristiansand. Under
andra dygnet till sjöss vrider vinden mot NNE och vi får svårt att hålla kursen 090° .
30
Vinden ökar något och Martin tar in rev 2 på kvällsvakten. Vi måste falla av något och
hamnar syd om vår kurslinje. Men vinden står sig och farten är c:a 5 kn.
Efter 48 tim har vi knappa 100nm kvar men vi har förlorat höjd . På morgonen tredje
dygnet mojnar vinden och vi gör inte mer än 2-3 kn. Distansen till Kristiansand är c:a
40nm . Vid 8-tiden startar vi motorn. Det är fullständigt bleke . Det blir motor resten av
resan till Krisiansand . Kl 1600 har vi förtöjt i gästhamnen. Jag tar en tur på stan och
checkar busstider till Göteborg via Oslo. Sedan går vi till Mc Donald och tar en
hamburgare. På kvällen blir det ett glas vardera av en ’20 year old Scotsk Whisky’,
sedan några ostbitar och en flaska rött vin .
Nästa morgon mönstrar Martin av och tar buss hem till Borås. – Samtidigt kommer den
tidigare utlovade kulingen . Styv kuling för hela sträckan Utsira-Lindesnäs . Det viner i
riggen, förtöjningarna rycker och båtarna gungar i den skyddade hamnen.
Skönt att ligga i ’Säker Hamn’.
På kvällen mojnar det och då lägger vi loss och går nägra mil österut till Stokken –en
skön stilla vik som vanligtvis om somaren är full med båtar – norska, såväl utländska
båtar .
Det blir en promenad runt ön, en lätt middag och lite läsning på kojen innan jag somnar.
Stokken – natthamn öster Krisiansand
Stokken – Ulvöya – Gamle Hellesund – Blindleia- Lillesand
Det skulle bli en dag med innomskärs - segling , delvis för motor, genom trånga sund
med vacker gammal bebyggelse och en underbar natur i försommargrönska. – Man kan
ha olika åsikter om hur långt man skall gå i renovering och målning av gamla byggnader.
De gamla fiskebodarna och boningshusen förlorar en del av sin charm när det kommer
för mycket färg på väggarna och dom får blänkande glaserat taktegel. Det genuina
vinner heller inte på att det byggs stora terrasser och bryggor i impregnerat hyvlat
trävirke. Men ägaren har råd – till och med råd att låta den stå tom tio månader om året.
Frågan är om nästa generation vill fortsätta att lägga millioner på ett sommarhus .
Det är midsommar och ändå står flertalet hus tomma och bryggorna saknar båtar och
bojar . Det är fortfarande tyst och fridfullt att gå den här inre farleden och vi njuter .
31
Blindleia
Lillesand
Det finns gott om plats vid gästbryggorna och de båtar som är ute verkar ha en något
äldre besättning än de som kommer hit i juli månad . Nu är det lågmälda samtal och stilla
musik . En båt har en egen trubadur , som sjunger något av Odd Böresen.
Någon hamnkapten, till vilken vi kan betala hamnavgiften , ser vi inte till. Däremot så
finns en automat på kajen vilken gärna tar emot våra pengar – men han vill inte slänga
käft och inte ge oss någon värdefull information om pågående aktiviteter i Lillesand .
Det kanske kommer servicevänliga automater/robotar med tiden.
Livet ombord känns mer tilldragande än krogarna iland , så det blir ’Valborg’s Menu och
Vinlista ’ ikväll. I morgon är det sista dagen i juni och den 5 juli så är det återigen en
släktträff som kräver min närvaro. Det är dags att planera för resan till Vallda Sandö .
Lillesand – Väderöarna – Gullholmen- Kärringön
Utsikterna för de närmaste dygnen pekar på regn, en del åska, mulet, temperaturer runt
16° C – ungefär som i vattnet. Vindarna varierande men mycket på syd.
Lämnar Lillesand och går mot Väderöarna . Vinden frisk sydlig och MONITOR styr. Om
vinden står sig är vi framme vid Väderöarna vid 20-tiden och i Väddökilen före midnatt.
Av och till tittar solen fram . På eftermiddagen växer det tunga svarta moln i söder och
deras riktning kommer att korsa vår kurs . Mycket riktigt . Vid 18-tiden ökar vinden och
strax är vi mitt i regn och åska . Vindarna är cyklonartade och snurrar runt i det
närmaste i 360° . Vid 20-tiden klarnar sikten något, men regnet fortsätter . Nu har vi
vinden in från NO och vi får kryssa oss in till Väderöarna. Ankrar vid 23-tiden ost om
Storön. Känner mig inte pigg att laga någon gourmé-middag utan nöjer mig med Knorrsoppa och smörgås.
Vaknar vid 6-tiden. Mulet och lite duggregn. Vinden NO-lig och inte lämpligt för att gå in
till Väddökilen – får hälsa på syster och svågern en annan gång.
I stället blir det slör söderöver med sikte på Gullholmen till kvällen . Jag går utomskärs
så mycket som möjligt, så kan MONITOR ta hand om styrningen.
32
I Gullholmen är det fullt med båt när vi kommer förbi vid 21- tiden. Jag fortsätter ner till
Kärringön och släpper draggen . Fortfarande gråmulet och kyligt i luften . Nu är vi inne i
juli månad och ännu har jag inte känt någon lust att hoppa i havet.
Kärringön – Vallda Sandö
Idag är sista dagen på denna tur och retur resa till Skottland för ’Valborg’ och mig. Det
verkar bli en lika fin dag som då vi lämnade Vallda Sandö för knappt sju veckor sedan .
Kanske sommaren är på väg ? Det känns så i luften redan tidigt på morgonen . Vinden
VSV 5-6 msek . Sätter kursen utomskärs och kopplar in vindrodret. Passerar
Hätteberget och Stora Pölsan. Nu är vi nere i dörjfart . Letar reda på dörjen och får byta
den rostiga kroken – föresten hela draget måste bytas. Så småningom får vi ut både drag
med krog och hela reven . Det dröjer väl 20 minuter och lite till innan det händer något.
Tar in reven och plastpåsen som fastnat på kroken . Ett nytt försök och snart har vi en
spirr på kroken . Ut med kroken igen och hoppas på ytterligare en spirr för då har vi till
en hel middag. Det dröjer nästan en timme – och då har vi passerat Vinga – innan det blir
något napp på dörjen . Vilken tur ! Det blir en spirr igen så nu kan vi sluta fiska och börja
med middagen.
Vid pass 16-tiden går vi in vid Stora Stenskär, tar in vindrodret, startar motorn och
sätter kursen mellan Vrångö och Kungsö . Nu är vi i hemmafarvatten . Går ner mot
Hosholmarna, samtidigt som jag får börja plocka ihop lite av tvätt och prylar som skall
med hem . I natt skall vi sova i min säng hemma i huset .
Kl 19 den 4 juli har vi förtöjt och jag blir hämtad vid parkeringen i Vallda Sandö . Det är
full rörelse i hamnen och många av våra medlemmar är nu fullt upptagna med fylla
båtarna med proviant, kläder, väsentliga och mindre väsentliga prylar som skall med på
den begynnande semesterseglingen . Vi låter ’ Valborg’ vila vid bryggan i Sandö Hamn
fram till början av augusti – såvida inte mina grabbar och deras familjer vill låna båten
under tiden – kostnadsfritt .
När jag får tid och lust så kommer jag att skriva några rader om seglingarna till Orkney ,
som Brita och jag gjorde 2012 och 2013 .
Hamra 2014-11-20
Lars G. Larsson
På Nordsjön 29 juni - Arne spanar efter vind
Caledonian Canal
33
Brita säkrad i båten – Frisk vind på Nordsjön juni 2013
34
35