Transcript Det oupptäckta - RISE Research Institutes of Sweden

Det oupptäckta
Om hur innovation löser
samhällsproblem
Det oupptäckta – Om hur innovation löser samhällsproblem
Ansvarig utgivare: Cecilia Driving, RISE Holding
Textproduktion: Gullers Grupp och RISE Holding
Projektledning: Gullers Grupp
Grafisk form: Cecilia Kusoffsky
Tryckeri: Modintryckoffset
Tryckort: Stockholm, 2013
© RISE Research Institutes of Sweden Holding AB och skribenterna
Det oupptäckta
Om hur innovation löser
samhällsproblem
3
4
Innehåll
Förord 6
Intervju Frans Johansson 10
Energianvändare 2.0 19
- Det räcker inte att det existerar lösningar.
Kommentar av Maria Wetterstrand 30
- De som står som beställare av det nya samhället måste förstå möjligheterna.
Kommentar av Ulrika Francke
36
Transporter - både hållbara och lönsamma?
42
- Vi står inför en elektrifiering av människors
rörelsemönster.
Kommentar av Svante Axelsson
58
- Samspelet mellan tekniken och politiken blir
helt avgörande.
Kommentar av Jan-Eric Sundgren
62
Delad vård
68
- Tyvärr finns det inget driv när det gäller
omvårdnadsinnovationer.
Kommentar av Annelie Nordström 82
- Från objekt till subjekt
Kommentar av Petrus Laestadius
88
Livsviktigt92
- Inte vilken industri som helst Kommentar Marie Söderqvist
104
- Problemet ligger i excesser och extremer
Kommentar Elisabeth Gauffin 110
Avslutningsvis från RISE 116
5
””Vi vill visa hur viktiga
samhällsproblem kan mötas
med innovation””
cecilia driving
6
den här boken ges ut i en tid när alla talar om innovation. Regeringen har just lagt fram sin innovationsstrategi.
Resurstilldelningen inom forskningen styrs numera av en ny
FoI-proposition; den handlar om både forskning och innovation och inte (som förr) huvudsakligen om forskning. I den
allmänna debatten pekar man ofta på att Sveriges framtid
ligger i vår innovationsförmåga. De nya jobben, som ska bära
upp framtidens välfärd och välstånd, ska komma ur nya idéer.
Men ”innovation” är ett abstrakt begrepp. Det verkligt intressanta uppstår i det enskilda ögonblicket, med den enskilda
idén. Vilka problem löser den? Har den förutsättningar att
vara bärkraftig på en marknad? Hur stor är egentligen dess
”innovationshöjd”?
När konkreta samhällsproblem och samhällsutmaningar diskuteras, spelar innovation, enligt vår uppfattning, en för liten
roll. Diskussionen om energin, transporterna, vården och
maten (för att nämna några utmaningar) förs ofta i termer av
prioriteringar som måste göras, svåra val som måste fattas,
hur vi ska välja och välja bort.
Det kan kännas som ett lätt statiskt sätt att resonera: vi vet
var vi är och vad vi har, men vi vet inte vad som kan komma
runt hörnet. Bäst att diskutera utifrån kända fakta. Samtidigt
vet vi att nya idéer ständigt skapas, att nya produkter och
lösningar introduceras i en strid ström. Vi kan inte veta exakt
vilka som kommer att vara morgondagens banbrytande innovationer, men vi kan – utifrån forskningens och utvecklingens
situation i dag – med rätt stor precision förutsäga vilka typer
av samhällsproblem de kommer att bidra till att lösa.
7
RISE Research Institutes of Sweden, och sektorn av industriforskningsinstitut i stort, finns mitt i denna verklighet av
nyskapande. Vårt uppdrag är att bidra till att idéer omsätts
till livskraftiga praktiska lösningar och marknadserbjudanden. Hos oss förenas forskarens sökande och nyfikenhet med
praktikerns jakt på det användbara.
Vår verksamhet erbjuder det kanske bästa tittskåpet för den
som vill skapa sig en bild av framtiden.
I bokens inledande avsnitt påpekar den världsberömde auktoriteten avseende innovationsprocesser, Frans Johansson, att
effektivt nytänkande ytterst handlar om möten. Mellan olika
perspektiv, mellan olika slags människor, mellan olika slags
erfarenheter och kunskaper. Det är i mötet som ”Medicieffekten” kan uppstå när något genuint nytt upptäcks.
Och detta är ett annat sätt att beskriva institutssektorns logik.
Den handlar om mötet. De är av många slag. Mellan forskning och industri, naturligtvis. Men också mellan människor
från olika discipliner och specialiteter. I boken slutkapitel
beskrivs framtiden för själva institutssektorn. Den handlar
också om möten; att vi själva – inom denna sektor – måste
samverka mer över gränserna.
Vi vill med denna bok överskrida en annan gräns som ofta
är alltför skarp: den mellan forskning och teknik å ena sidan
och samhällspolitisk debatt å den andra. Det känns naturligt
för oss från RISE att bidra till detta. Vår finansiering kommer
både från offentliga medel och från näringslivet. Instituts-
8
sektorn är både ett viktigt instrument för forskningspolitiken
och en partner till våra företag, vare sig de är stora jättar eller
småföretag.
Bokens huvudinnehåll reflekterar idén om mötets och dialogens betydelse. Boken tar upp fyra centrala samhällsfrågor:
energianvändningen, transporternas framtid, morgondagens
vård och livsmedelsfrågorna. Varje block inleds med ett
reportage som berättar om några exempel från innovationsfronten. Hur vi i Sverige i dag arbetar med att ta fram nya
lösningar inom de fyra områdena. Därefter går stafettpinnen
över till praktikerna – i detta fall opinionsbildare och makthavare inom respektive frågeområde. Hur kommenterar de
inblickarna i framtidens teknik? Vilka praktiska slutsatser
drar de när det gäller hur samhällsutmaningarna ska mötas?
Därför ger vi ut den här boken. Vi vill bjuda en bredare
publik på några ögonblicksbilder om vad som står för dörren
när det gäller innovation och ny teknik. Och vi vill visa vad
de har att erbjuda debatten om samhällets framtid. Exemplen
är alla hämtade från institut som är delar av RISE-gruppen –
alltså de platser där vi själva har bäst överblick. Reportagen
visar hur viktiga samhällsproblem kan mötas med innovation.
Cecilia Driving
Verkställande direktör
RISE Research Institutes of Sweden Holding
9
10
”Logik skapar inte nya
utmanande idéer”
Frans Johansson
11
12
frans johansson är författare, föreläsare och företagsutvecklare med innovation och kreativtet som specialitet. Hans
bok Medicieffekten kom 2004 och behandlade innovation
och hur banbrytande idéer föds. Förra året kom uppföljaren
Klick – plötsligt händer det som behandlar slumpens betydelse
för försprång och framsteg. Hans företag The Medici Group
har sin bas i New York. Namnet på företaget, och temat för
hans första bok, har Frans Johansson hämtat från den italienska familjen Medici som uppmuntrade korsbefruktning
mellan litteratur, arkitektur, filosofi, politik och vetenskap.
Resultatet blev en av världens mest innovativa miljöer –
renässansens Florens – där personer som Machiavelli,
Michelangelo och Leonardo da Vinci verkade. Och det
familjen Medici gjorde för flera hundra år sedan kan vi dra
lärdom av än i dag, menar Frans Johansson:
– Det är i skärningspunkten mellan olika områden som
fantastiska idéer ofta föds. I skärningspunkten skapar vi fler
idéer. Och bättre idéer. Mångfald är innovationsdrivande och
eftersom du inte vet från vem en stor insikt kommer, så gäller
det att öppna för olika perspektiv och olika bakgrund när
vi ska lösa ett problem. Behovet av innovationer har aldrig
varit större än i dag och innovationer har potential att lösa
komplicerade samhällsproblem, men då måste vi vara öppna
för många olika lösningar. Logik skapar inte nya utmanande
idéer. Det går i regel inte att planera sig till framgångsrika
innovationer eftersom vi inte vet vad som kommer att lyckas.
När du säger att det inte är planering som leder till framgång…
13
– ...så hör jag gång på gång när framgångsrika personer
förklarar varför de lyckats att de lyfter fram det oförutsedda
som något avgörande. Sånt som inte går att planera. När
ett företag lägger en strategi anstränger man sig verkligen,
men resultatet blir inte något som skiljer sig nämnvärt från
konkurrenternas strategier. Det går inte att planera sig till ett
”click moment”, ett ögonblick där alla pusselbitar faller på
plats.
Men om inte strategier är modellen – vad kan man göra för
att nå fram till den där aha-upplevelsen?
– Mångfald är som sagt en viktig faktor. Gränssnittet mellan
olika ämnen, olika områden. Det är också där slumpen, de
lyckliga tillfälligheterna, ofta uppstår.
Finns det något sätt att hjälpa slumpen på traven? Inom
idrotten säger man ju att bra spelare har tur…
– Du menar som Ingemar Stenmark sa: ”ju mer jag tränar,
desto mer tur har jag”? Det finns en anledning till att det
stämde för honom och att det stämmer för andra idrottare:
inom idrotten förändras inte reglerna. Åtminstone inte särskilt ofta. Säg att du spelar tennis. Du har racket och bollar,
planen har bestämda mått. Nya material kommer visserligen
fram men de kommer alla spelare till del ungefär samtidigt.
Det är därför framgångsreceptet ser likadant ut för nästan
alla toppidrottare, att de som tränar och arbetar hårdast tenderar att vara bäst.
14
– Tränar du tennis vet du vad du ska göra – du behöver bara
göra det bättre än de andra Men det gäller inte om vi försöker lösa samhällsproblem. Där ändras nämligen reglerna,
förutsättningarna hela tiden. Normer och teknik förändras
så snabbt att du måste testa många olika idéer. Här spelar
innovationer en viktig roll. Och för innovationer är turen, de
lyckliga tillfälligheterna, betydelsefulla. Vi behöver inte fler
strategier och planer – vi behöver medvetna chansningar.
Och vi behöver chansa ofta. Mycket i synen på forskning i
dag utgår från helt motsatt synsätt: man försöker planera för
att nå framgång. Man ska ange vilka som ska ingå i ett team
flera år framöver och redovisa varför det teamet är bäst. Till
slut så beskriver man inte längre vad man ska göra utan vad
man tror slutresultatet ska bli…
Du menar att en del saker är för viktiga för att kunna
planeras?
– På ett personligt plan – vilket är vårt viktigaste beslut?
Förmodligen det om vem vi ska leva vårt liv tillsammans med.
Det är det enskilt viktigaste beslutet vi gör och det lämnar vi
väldigt öppet för slumpen. Vi sitter inte med ett Excelark och
fyller i och gör tabeller. Men vad gäller innovationer så…
– Vi talar om samhällsproblem. Tänk efter – alla konferenser
om dessa problem där man hör samma sak om och om igen
från samma personer. Det finns en trygghet i det som jag kan
förstå, men som samhälle måste vi vara öppna för många
olika infallsvinklar, både på problem och lösningar. Vi säger
att det är det här som är problemet, men det vet vi ofta inte.
15
För om det vore så enkelt hade vi redan löst det. Det krävs
inte bara briljanta människor som sitter och pratar med
varandra för att lösa ett problem. Innovationer kan spela en
stor roll för att lösa stora samhällsproblem, men nästan alla
lösningar som har betytt något har kommit till på ett oförutsägbart sätt. Det som är planerat, det som vi kan se, det är ju
det vi utför redan nu.
Du säger att det är viktigt att chansa ofta för att skapa
lyckliga tillfälligheter – hur vet jag när jag hittar något bra
bland alla chansningar?
– Blir du överraskad av något så är det en bra indikation. Det
är inte den enda indikationen, men det är en bra indikation.
För det betyder att du hittat något som du inte riktigt hade i
din planering. Det innebär att det är annorlunda. Det kanske
inte är helt logiskt till och med. Och det är extremt värdefullt
och spännande – och det gäller att du kan ta tillvara det och
inte skjuter det åt sidan för att det inte riktigt passar. Som
läkemedelsföretaget Pfizer som på 80-talet testar en hjärtmedicin och märker att den är potenshöjande. Det är en bieffekt
– och en total överraskning. Ett tänkbart scenario här skulle
kunna ha varit att man skrattade lite åt den här oönskade
effekten och återgick till att försöka utveckla en hjärtmedicin,
eftersom det var det som var syftet. Men i stället valde man
att gå vidare med den kunskap man snubblade över och
skapade Viagra.
16
17
18
Energianvändare 2.o
19
20
lättillgänglig och förhållandevis billig energi har
varit en förutsättning för det moderna samhället. En förutsättning för den industriella revolutionen, för järnvägar,
expanderande städer och välstånd.
Och för stabilitet och fortsatt utveckling.
”Svenska företag och konsumenter måste kunna lita på att
det finns en trygg energiförsörjning”, konstaterar regeringen.
Vårt samhälle är alltså beroende av energi. Samhällsutvecklingen är beroende av energi.
En hållbar samhällsutveckling är däremot beroende av att vi
använder mindre energi. Att vi blir effektivare. ”Energieffektivisering bidrar i de flesta fall till minskad belastning på klimat
och miljö och en tryggare energiförsörjning” skriver regeringen i Sveriges andra nationella handlingsplan för energieffektivisering. Den svenska regeringen sätter i handlingsplanen
som mål ”att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och
ökad användning av energi och råvaror.” Detta med en energipolitik som förenar ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft
och försörjningstrygghet.
De energipolitiska målen slår fast att till år 2020 ska andelen
förnybar energi stå för minst hälften av den totala energianvändningen. Till år 2020 är visionen bland annat att fossila
bränslen för uppvärmning ska vara utfasade och tio år senare,
2030, ska Sverige ha en fossiloberoende fordonsflotta.
***
21
Det finns många olika sätt att förhålla sig till energianvändning. Antingen tar man på sig skygglapparna och kör på som
vanligt i sin bekvämlighet eller så flyttar man till en stuga
i skogen med en bunt stearinljus under armen, om man nu
ska förenkla extremerna i frågan om sitt ekologiska avtryck.
Däremellan finns en hel rad alternativ och ställningstaganden
som erbjuder en hållbar framtid av något slag. Vad kan forskningen bidra med? Kan vi behålla livets bekvämligheter och
ändå leva upp till hållbarhetsmålen?
Exemplet att dra till skogs för att inte sätta något avtryck i
miljön avvisar Claes Tullin som missvisande. Han är biträdande
enhetschef på SP Energiteknik inom SP Sveriges Tekniska
Forskningsinstitut, som jobbar mycket med energieffektivisering
med hänsyn både till globala mål och människans behov och
beteenden. Han är också adjungerad professor i energiteknik
vid Luleå tekniska universitet samt i biomassateknologi vid
Sveriges lantbruksuniversitet.
– Det är sällan så enkelt, säger Claes Tullin. Det är inte alltid
det som vi tror är ett ”grönt” liv faktiskt är det på riktigt.
Att elda med ved kan, om det görs på fel sätt, till exempel
bidra mer till växthuseffekten än om du eldar med olja.
En av de globala utmaningarna är den tilltagande urbaniseringen, särskilt i utvecklingsländer med allt vad det innebär
för energiförsörjningen och den ekologiska belastningen när
människor får högre levnadsstandard. Men det bör gå att
erbjuda en rimlig levnadsstandard även i framtiden utan att
Västvärlden ska behöva ge avkall på för mycket bekvämlig-
22
het och utan att utvecklingsländer heller ska förnekas denna
bekvämlighet i takt med ökad välfärd där. Hållbar energiproduktion krävs naturligtvis, men den måste också matchas
med en hållbar energianvändning.
– Det är lättare att effektivisera energianvändning om människor lever och verkar nära varandra, säger Claes Tullin. I en
stad kan man systemoptimera betydligt mer, i en lägenhet kan
man ha en lägre energiinsats per kvadratmeter, men då måste
man samtidigt ha en styrning av flöden för värme, vatten och el.
– Vi har blivit duktigare på att zooma ut och förstå hur hela
system ska bli effektiva, fortsätter Claes. Men samtidigt måste
vi zooma in för att förstå hur den sista avgörande pusselbiten,
den enskilda människan och hennes behov och beteenden,
funkar i systemen.
SP har lång erfarenhet av innovationer när det gäller energieffektivt boende som värmepumpar och lågenergihus och
forskar också på passivhus som själva producerar lika mycket
energi som de använder eller till och med ger ett energiöverskott, så kallade nollenergihus respektive plushus. Grundprincipen för passivhus är kortfattat att man bygger energisnålt
genom att minimera värmeförluster med hjälp av effektiv
ventilation och att tillvarata värme från bland annat boende,
hemelektronik, hushållsapparater och solen. I plattformen
Zero Emission Buildings, ZEB, pågår ett tjugotal forskningsprojekt med koppling till hållbara och energieffektiva byggnader.
Och byggnader är ju inte synonymt med bostäder heller.
23
Till exempel så är SP operativt ansvarigt för Energimyndighetens initiativ BeLivs med samarbete med många stora aktörer
i svensk livsmedelsnäring. Runt 30 procent kan elanvändningen i Sveriges livsmedelsbutiker minska med rätt hantering
av saker som kyla, ventilation, belysning och uppvärmning.
Förväntade tuffare krav från samhället och högre energipriser
är med i ekvationen. Livsmedelsbutiker står för omkring fyra
procent av elanvändningen i Sverige, och ungefär hälften av
den elen går åt till kylar och frysar.
– Det här är en fråga där teknik och beteenden vävs ihop, berättar Claes Tullin. I en livsmedelsbutik vill innehavaren exponera
sina varor för att sälja så mycket som möjligt samtidigt som
man vill ha ett bra klimat för kunder och personal eftersom folk
klär sig olika efter årstider. Samtidigt får färsk- och frysvarorna
inte bli dåliga, så hur ska man då energi-effektivisera så att alla
blir nöjda? Här har vi tittat på allt från komponenter i kyldiskarna till hur man kan kombinera kyl- och värmebehoven inte
bara i enskilda butiker, utan i hela köpcenter.
Den vanliga kunden har nog redan märkt av BeLivs arbete till
viss del i takt med att allt fler kylar och frysar ute i butikerna
försetts med dörrar eller lock.
De stora lösningarna inom energieffektivisering, hårdvaror som
material och byggteknik, vore dock inte tillräckligt mycket till
hjälp utan de små lösningarna för mjukvaran människan och
hur hon förhåller sig till den teknik som finns till hands. Om
det blir för jobbigt att bidra, riskerar mycken forskargärning
att gå till spillo.
24
– Vi kan göra massor med energieffektivisering och dra ner
vår energianvändning, men det är svårt att genomföra om vi
inte har incitament, säger Claes Tullin. Det kan man skapa
uppifrån med olika styrmedel som skatter eller förbud, men
det går också att göra det på ett lite roligare sätt genom funktioner där den enskilda människan känner sig delaktig, till
exempel visualisering av energiförbrukning. Det ska ju vara
lätt att vara klimat- och miljövänlig.
***
Swedish ICT har många järn i elden för att få oss att kunna
använda tekniken på rätt sätt, att bli aktiva människor i de
passiva husen. Institutets interna forskarforum Smart Energy
och även samarbeten med andra RISE-institut som SP samt
högskolor och företag, går på djupet för att få fram den rätta
funktionaliteten i de system som ska hjälpa oss att leva och
bo hållbart.
– Man måste nog också tänka på att de flesta inte kommer att
bygga sig ett nollenergihus i förstone, säger Joakim Eriksson
som forskar om sensornätverk på Swedish ICT Smart Energy.
Det finns ett befintligt bostadsbestånd som till stor del förmodligen inte kommer att konverteras till nollenergi, men där man
ändå behöver göra någonting och man kan också utgå ifrån att
de flesta som bor i dessa hus förmodligen inte kommer att vara
beredda att ge upp för mycket av sin bekvämlighet, så det gäller att hitta sätt där folk verkligen vill och kan ta del av innovationerna, oavsett om boendet är modernt eller inte.
25
Eftersom omvandlingstakten av det svenska bostadsbeståndet
åtminstone hittills har varit ganska långsam, får man alltså
inte glömma att göra det bästa av saken även med det som
redan finns.
– Med tekniken kan man påverka människors attityder i rätt
riktning, säger Anton Gustafsson, forskare i Smart Energygruppen med inriktning på interaktionsdesign. Jag tror att
vårt sätt att se på energikonsumtion kommer att förändras
med hjälp av informations- och kommunikationsteknik, att
man till exempel kan följa sin egen konsumtion visuellt. I de
projekt jag jobbar med så har vi framtidens energianvändning
som forskningsfråga. Hur kommer det att se ut för mig som
användare i framtiden, hur kommer jag att interagera med
apparater och hur kommer jag att se på energi, hur ser den
framtida vardagen ut?
Norra Djurgårdsstaden är en ny stadsdel vid Värtahamnen
i nordöstra Stockholm som byggs med hållbarhetsprofil för
byggnader, service och infrastruktur. När området är planerat
att vara färdigt 2025 ska här finnas över 10 000 lägenheter
samt arbetsplatser för runt 30 000 personer. Här finns Swedish
ICT representerat med bland annat projektet Aktiva Huset,
där en familj redan flyttat in och ska bo i en testlägenhet i ett
av husen under två år. Tekniska funktioner för interaktiv och
visualiserad energianvändning installeras successivt. Under
tiden ska forskarna bland annat undersöka hur familjen
upplever funktionerna och vad deras förståelse för kostnader
och tillgång på förnybar energi gör för att förändra energianvändningen. Visualiseringen ska göra det lättare för var
och en att få till en optimal energieffektivitet i boendet på
26
egen hand. Ett enkelt scenario är till exempel att man kan
ladda tvättmaskinen när man går till jobbet på morgonen och
sedan startar den automatiskt när elpriset är som förmånligast under tiden man är hemifrån.
Aktiva Huset är inriktat på smarta elnät, medan ett annat
Swedish ICT-projekt både i Norra Djurgårdsstaden och rent
allmänt i bygg- och boendebranschen arbetar mer övergripande med att integrera all hållbarhetsfrämjande informationsoch kommunikationsteknik - IKT eller ICT på engelska.
I dagens läge är nämligen de olika IKT-lösningarna för våra
hem, arbetsplatser och serviceinrättningar branschspecifika och
består av slutna system. Varje leverantör äger och installerar
sina egna lösningar. I projektet Smart IKT vill Swedish ICT
identifiera möjligheter till ett öppet och delat system där nya
lösningar kan läggas till vartefter. Målet är att skilda områden som energianvändning, fastighetstjänster, säkerhetslarm,
e-hälsa, transporter och de traditionella bredbandstjänsterna
internet, tv och telefoni ska kunna kommunicera i samma
system. I nuläget har varje system egna, så kallade proprietära
kommunikationslösningar. Om man i stället har samma infrastruktur, så leder det till minskade investeringskostnader, lägre
tröskel för att introducera nya tjänster, färre apparater i hemmet och mindre spill av resurser.
– Vi kallar det för generiska IKT-infrastrukturer, berättar
Claus Popp Larsen, fokusområdesansvarig för Smart Living
på Swedish ICT. Genom att så att säga återanvända och samköra informationen mellan de olika områdena kan man också
uppnå effektiviseringsvinster. Till exempel skulle då luftkonditionering och uppvärmning automatiskt kunna anpassas efter
27
allt annat som pågår vid ett givet tillfälle i en bostad. När vi
går in och erbjuder gemensamma infrastrukturer och möjliggör nya tjänster genom förädling av befintlig data, är det
samtidigt enormt viktigt att jobba med affärsmodeller parallellt med det tekniska arbetet, och det ska göras tillsammans
med kommersiella partner.
– I ett längre framtidsperspektiv skulle energi kunna bli lite
mera som en valuta, säger Anton Gustafsson. Redan nu talas
det om att man ska kunna sälja sina sopor, eftersom det finns
energi att hämta därifrån. Lokal elproduktion blir snabbt
vanligare. Det finns ju även en bild av att elnätet ska bli som
ett slags internet där man kan dela och turas om att använda
tillgängliga energiresurser. Detta kommer helt att förändra
folks syn på och intresse för energi. Det som är abstrakt uppfattas ofta som tråkigt, det är när något blir konkret som det blir
intressant – som när man får veta att elen för tillfället kommer
från grannens solpanel eller liknande grejer. Gränsen mellan
nytta och nöje har i dag i många avseenden redan kunnat
suddas ut och kommer så även att göra inom energisektorn.
Så länge elen osynliggjorts har det varit ointressant var den
kom ifrån, till skillnad från vilken bil man har eller vilka kläder
man bär. I ett framtida, hållbart samhälle kan man tänka sig att
det kanske blir viktigare med hur man optimerar sin energiförbrukning än hur och med vad man transporterar sig.
***
Alla forskare i det här reportaget är ense om att vetenskap och
teknik är nödvändiga förutsättningar för ett hållbart energisamhälle, men det måste till nya affärsmodeller och större mod
och resurser från både samhälle och näringsliv för att tekniken
28
ska kunna utvecklas åt rätt håll. Claes Tullin på SP får avsluta:
– Gränsen för årsransonen av hållbart uttag av jordens resurser under 2012 uppnåddes den 22 augusti, enligt den internationella tankesmedjan Global Footprint Network. Med
business-as-usual kommer vi i så fall att behöva två planeter
2030. Därför krävs det nya modeller och det som är bra för
mänsklighetens långsiktiga överlevnad måste också vara ekonomiskt lönsamt.
– Vi på SP och andra forskningsinstitut har en jätteviktig roll
i de här innovationsprocesserna, i nyttiggörande av kunskap,
att omsätta kunskap i nya produkter och processer. Det ser
vi tydligt när vi får mer i statliga anslag, då kan vi växla upp
betydligt mer i industriella samarbeten. Min hisspresentation
av vad forskningsinstituten kan göra är att vi kan bygga
innovationskapacitet genom att tillhandahålla expertis i
samarbete med högskolor, genom att tillhandahålla testbäddar för forskning, utveckling, demonstration, provning och
certifiering. Och kan man erbjuda samma testbäddar för alla
dessa områden, så blir det ju också kostnadseffektivt. Vi bygger också starka nationella och internationella nätverk. Det är
viktigt inte minst för små och medelstora företag som genom
forskningsinstituten kan få kontakt med rätt aktörer i innovationskedjan. Vår processledarkompetens är också viktig, att
bygga ihop tvärvetenskapliga projekt med högskolor likaväl
som transdisciplinära projekt med samhälle och näringsliv.
ww.sp.se
www.swedishict.se
29
30
”Det räcker inte att
det existerar lösningar”
maria wetterstrand
fri grön samhällsdebattör
tidigare språkrör för
Miljöpartiet de gröna
vi skulle behöva tre planeter om alla levde som vi gör i
Europa. I reportaget nämns risken att vi behöver två planeter
år 2030, vilket stämmer om vi ser till hela jordens befolkning.
En och en halv planet är det som krävs för hela jordens
befolkning nu, men om alla levde som i Europa behövs alltså
tre. Redan i dag.
Det kan ju låta diffust det där. Vad innebär det att vi lever
som om vi hade haft tre planeter? Någon kanske tänker att
det där snacket måste vara en rest av miljöflummande från
70-talet. Men låt mig dra paralleller med ekonomi.
Det vi gör i dag är att vi tär på jordens kapital, år efter år
efter år. Det gäller inte bara klimatfrågan utan även hur vi
fiskar upp fisk ur världshaven, hugger ner skogar, tar ut råvaror, utrotar arter eller belastar naturen med skadliga utsläpp
i större mängd än den klarar av att hantera. När vi tär på
kapitalet hela tiden kan det kännas som att vi är rika fast vi
egentligen hela tiden blir fattigare.
31
Lite som Grekland. De levde över sina tillgångar år efter år
efter år. Staten spenderade mer pengar än den hade. Kul för
dem som fick jobb och lön och välfärd bekostad av lånade
pengar förstås. Det går att sköta ett lands ekonomi så under
en kort period, men inte i det långa loppet. Till slut slog det
tillbaka, brutalt och hänsynslöst.
Naturligtvis kommer det att slå tillbaka mot oss själva att
vi lever över våra tillgångar på den här planeten, förr eller
senare. Resultatet kan bli miljökatastrofer, konflikter kring
råvaror, dyrare naturresurser och energi.
Det sistnämnda – dyrare naturresurser och energi – ser vi
redan tecken på i dag. Oljan blir allt dyrare. Kina reser runt
världen, köper upp och mutar in tillgångar på råvaror de
behöver för sin industri. Energipriser stiger.
Om det fortsätter, hur kul är det att vara Sverige? Vi brukar
tycka att vi är rätt bra. Nästan bäst, faktiskt. Och visst, vi
har låga utsläpp av växthusgaser jämfört med andra OECDländer, vi har hög andel förnybar energi jämfört med andra
EU-länder och vi är långt framme i tekniskt utveckling.
Men: Vi har en väldigt hög energiförbrukning. Vi använder
2,5 gånger mer el än EU-genomsnittet. Tills för ett par år
sedan hade vi den mest bränsletörstiga bilparken i Europa.
Många nya industrier i Kina är mer effektiva än våra motsvarande industrier i Europa. Hur kommer vi att klara oss
om råvarupriser stiger och energin blir dyrare?
32
Jag påpekar nu inte bara detta för att visa hur dåliga vi är,
utan också för att visa att vi har stora förbättringsmöjligheter.
Det finns massor av tekniska lösningar. Med den teknik som
finns i dag kan vi lösa stora delar av problemen som rör
energi. Samtidigt utvecklas nya ännu bättre lösningar, hela
tiden. Problemet är inte bristen på ingenjörer eller innovatörer.
Problemet är att det inte räcker med goda ingenjörer eller
kloka uppfinningar.
Det behövs stora insatser för att nya goda lösningar ska bli
allmängods. I dag finns massor av goda exempel. Men så
länge det inte finns tillräckliga incitament förblir de bara just
exempel.
Ta bostäderna. Vi vet att det går att bygga bostäder som inte
behöver någon nettotillförsel av energi alls. Ändå tillåter
byggnormerna att vi fortsätter bygga energislösande hus.
De byggföretag som satsat på att bygga riktigt energieffektivt
riskerar alltså att se sig utkonkurrerade av företag som bygger
billigt vad gäller byggkostnad men slösaktigt med avseende
på energianvändning.
Samma med befintlig bebyggelse. Nu ska miljonprogrammen renoveras. Vi vet att det går att minska energiåtgången
dramatiskt. Ändå planerar många bostadsbolag att göra billigare, sämre renoveringar med låg energibesparing. Det lönar
sig nu kortsiktigt, men hur ser kalkylen ut om man räknar in
högre energipriser i framtiden? Det känns lite som när man
33
räknade med ständigt billig olja innan 70-talets oljekris och
sen fick göra snabba (och relativt usla) insatser i panik.
För att inte tala om alla fantastiska lösningar inom det som
ibland kallas smarta elnät. Styrning av viss elanvändning
till tider när produktionen är hög och förbrukning låg,
som nämns i reportaget, är genialt. Rätt att leverera ut egenproducerad el på nätet kommer att öka intresset att sätta upp
småskalig vindkraft eller solceller. I Japan är det redan möjligt
att använda elbilens batteri för att lagra el när priset är lågt
under dygnet och sedan använda batteriets el som hushållsel när elen på nätet är dyr vid en annan tid på dygnet. Det
behövs investeringsvilja och politiska initiativ för att de här
sakerna ska bli verklighet här.
Vi vet också att det finns massor av lönsamma energibesparingar att göra i svenska företag och offentliga lokaler. En del
insatser lönar sig omedelbart, andra har en återbetalningstid
på några år, men ändå blir det inte gjort. Det räcker alltså inte
att det existerar lösningar. Medvetenheten och intresset från
höga företrädare inom politik och näringsliv behöver öka.
Jag är en varm anhängare av miljöpolitik, vilket knappast lär
förvåna någon.
Höjda miljöskatter kan tyckas som en piska, men det finns
faktiskt få så effektiva morötter för att ställa om. Se bara hur
skatten på villaolja blev en morot för den ekonomiskt sinnade
att spara pengar genom att skaffa sig annat uppvärmningssätt. De alternativa lösningarna hade funnits där i åratal,
men det var först när skattehöjningen aviserades som efter-
34
frågan exploderade. På samma sätt har vi sett goda effekter
av skärpt lagstiftning och regelverk.
Den renaste och billigaste energin är den vi aldrig använder.
När vi använder mindre fjärrvärme för att få varmt i huset,
mindre el till våra maskiner, mindre mängder bränslen i
industrin eller mindre volymer drivmedel till våra fordon
så minskar vår miljöbelastning. Den el eller fjärrvärme som
ingen behöver måste inte heller produceras. Det är också
smart ekonomiskt, särskilt i ett längre perspektiv.
Vi ska ha för ögonen att vi ska klara oss med en planet i stället för tre. De tekniska lösningarna kan ta oss en bra bit på
vägen dit, men det är inte säkert de tar oss hela vägen. Mycket
av vår miljöpåverkan beror på vår konsumtion av prylar.
Det är inte helt lätt att hitta tekniska lösningar på att folk vill
byta mobil en gång i halvåret bara för känslan av att ha något
nytt eller köpa ny skjorta på H&M flera gånger i månaden.
Men vem vet, kanske någon skarp innovatör kan komma på
någon lösning även där!
Maria Wetterstrand
35
”De som står som
beställare av det nya
samhället måste förstå
möjligheterna”
Ulrika Francke, VD Tyréns
36
vi måste ha en energikonsumtion som klarar ekologisk
hållbarhet. Till detta finns det egentligen inget alternativ
och vi ska klara det med hjälp av ny teknik. Vår energikonsumtion är starkt förknippad med ekonomisk utveckling, och
ekonomisk tillväxt är en nödvändighet för att fler människor i
världen ska kunna få ett bättre liv.
Jag är helt övertygad om att vi kommer att se ny teknik
utvecklas. Människan har under tidigare perioder lyckats lösa
situationer som påverkat vår utveckling positivt och vi kommer
att göra det nu också.
Därför är det viktigt att satsa på teknisk utveckling och forskning. Att backa in i framtiden är ingen bra lösning, särskilt som
flera av de miljöer och produktionsmetoder som vi har lämnat
var ännu mer problematiska ur ekologisk synvikel, än de vi är
på väg till. Vårt problem är nu att vi trots effektivare metoder
är så många fler som konsumerar energi. När de delar av världen som utvecklas i rask takt får samma möjligheter som vi, så
måste vi i västvärlden, framför allt använda energin effektivt så
att vi konsumerar mindre och det måste vi göra genom smartare
lösningar.
De som tror att vi kan stå tillbaka, avstå från vår ekonomiska
utveckling, har enligt min mening inte riktigt förstått hur det
hänger ihop. Vi ska köpa produkter av de länder som utvecklas
så att de kan erbjuda sina invånare en välfärd som med tiden
kommer att likna den utvecklade världens.
Claes Tullin, SP, pekar i sitt inlägg på den pågående urbaniseringen. Den är som Claes säger en av komponenterna för en
37
renare och energieffektivare tillvaro. Utsläppen och energi konsumtionen per capita blir lägre i täta miljöer än i motsatsen.
I urbaniseringen finns möjligheterna, om man tar till vara på
dem. Till exempel förutsätter det en god och tät stadsplanering.
Allt för vidsträckta villaområden riskerar att leda åt fel håll.
De stora strukturerna är viktiga men även vårt sätt att verka i
vardagen, hur vi som individer konsumerar energi. Här krävs
smarta taxesystem som skickar rätt signaler utan alltför kraftiga prishöjningar som gör det politiskt omöjligt. Det finns också
produkter som drar mer energi än nödvändigt och det är viktigt att vi konsumenter uppmärksammas på detta. Konsumentinformation är central om man ska ändra människors beteende.
Lätt tillgänglig information kan vara en av de pusselbitar som
behövs då vi ska ”zooma in” på den enskilda människan och
hennes behov. Det sägs att klockan på mikrovågsugnen drar
mer energi under ugnens livstid än själva ugnen, något som jag
tror att få konsumenter är medvetna om.
Det finns stora möjligheter att skapa nya effektiva lösningar i
nya hus. SP pekar på en lovande utveckling där husen blir allt
mer effektiva, och det finns mer att göra. Men den stora utmaningen ligger i det redan byggda beståndet. Anton Gustafsson,
på Swedish ICT pekar på de smarta lösningar som finns. Det
utmanande här är att det behövs lösningar som är kostnadseffektiva, framför allt inom bostadssektorn så att de som i dag
bor i husen också har möjlighet att bo kvar.
På den kommersiella sidan finns det mycket som händer. Fastighetsägare talar om gröna kontrakt som bidrar till att hålla nere
energikonsumtionen. De gröna kontrakten visar på något som
38
vi ofta underskattar, de administrativa systemens betydelse.
I ett klassiskt hyreskontrakt ingår inte energiförbrukning, vilket
innebär att den som kan göra något åt förbrukningen, fastighetsägaren, inte har något incitament att göra det. Inom detta
område behövs det göras mer för att få fart på utvecklingen.
Utvecklingen av miljöklassningssystemet BREEM för byggnader kommer också att bidra på ett positivt sätt.
Vi har möjliget att med modern teknik skapa och styra system
som kan optimera energianvändningen, och som kan tyckas
vara bekväma för användaren. När IT-boomen kom presenterades många smarta lösningar för hushållstjänster som inte fick
fäste på marknaden. Det kanske var för tidigt, timing är alltid
viktigt när man går med nya produkter eller tjänster till marknaden. Finns det en efterfrågan?
Även om vi kan kommunicera i samma system och det förefaller praktiskt; är det säkert att vi vill det? Ska Ica eller
Konsum ha tillgång till innehållet i mitt kylskåp? Hur mycket
information ska man kunna samla om oss på ett ställe? Vi har
en begynnande debatt om ökad integritet och jag tror att den
kommer att fortgå. Kan den komma att påverka de tekniska
möjligheterna?
Anton Gustafsson talar om att energi ska kunna bli som en
valuta. Tanken, att om fler kan sälja energi så kommer också
fler att förstå prisbildningen när de köper energi tycker jag är
spännande. Det finns något positivt i att elen måste bli mer synlig för gemene man så att vi förstår än mer att vi kan hjälpa till
i energiomställningen. Med rätt prissättning så kommer fler i
ett sådant system att koncentrera sig på att optimera sin energi-
39
förbrukning vilket skulle vara mycket positivt och kostnadseffektivt för samhället.
Forskning och utveckling av nya produkter är viktiga delar
för att vi ska klara en omställning, men jag tycker ofta att vi
förringar vikten av affärsmodeller och hur vi upphandlar och
beställer produkter och tjänster. Högre forskningsanslag för
säkert utvecklingen framåt, men om ingen efterfrågar resultaten
annat än i den akademiska miljön, så får vi inte den utveckling
vi önskar oss.
Anders Wijkman har i sin utredning Goda affärer – en strategi
för hållbar offentlig upphandling pekat på de möjligheter som
ett aktivt användande av den offentliga upphandlingen skulle
kunna ge. Men det kommer inte att hända något om man inte
också ser till att instrumenten finns och används. Det är min
uppfattning att det vällovliga syftet, att motverka korruption
genom Lagen om offentlig upphandling, LOU, har inneburit
att utvecklingen inte går så fort som den borde kunna göra.
Samarbete med beställare och leverantör för att kunna pröva
och utveckla tillsammans sker mycket sällan inom den offentliga sektorn. Sektorn upphandlar för 860 miljarder kronor om
året. Störst på denna marknad är byggbolagen. Här finns mer
att göra för att få en bättre och snabbare utveckling. Vi har
ofta talat om innovationsupphandlingar, men de har svårt att
bli verklighet.
Inom industrin finns klara och enkla linjer för att sjösätta innovationer. Inom andra sektorer är det inte lika enkelt. Det krävs
sannolikt något initiativ från regeringens sida om något ska
40
hända. Det kanske skulle vara lättare om vi talade om funktionsupphandlingar som då inte är så precisa och därmed ger
möjlighet för att testa andra lösningar och ny teknik.
Spridning av ny kunskap är inte lätt. Forskningsinstituten har
en viktig roll och det är därför viktigt att de är en del av det
offentliga samtalet. Många behöver kunskap om nya möjligheter så att vi sprider en insikt om att problemen vi står inför
i dag går att lösa. De som slutligen står som beställare av det
framtida samhället måste veta och förstå vilka möjligheter som
finns så att de kan efterfråga dem.
Ulrika Francke
41
42
Transporter –
både hållbara och
lönsamma?
43
44
riksdagen antog år 2009 ett mål om att göra den svenska
fordonsflottan oberoende av fossila bränslen till år 2030.
Till år 2050 är visionen att Sverige ska vara klimatneutralt,
ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser.
Ett mer långsiktigt hållbart transportsystem på mindre än 20
år. I transportsammanhang är det knappt om tid. För energibranschen har det tagit mer än 30 år att göra en liknande resa
– i dag är elproduktionen i Sverige till 96 procent koldioxidneutral.
Mot viljan att minska utsläpp står bland annat ökningen av
antalet fordon som följd av högre välstånd och större befolkning. I dag finns strax under en miljard personbilar i världen,
år 2050 väntas de vara tre miljarder.
Transporter har stor betydelse för miljön och klimatet – men
är också en livsnerv för samhällen, städer och länder. Transporter är en förutsättning för industriers import och export
och för möjligheterna för våra städer att fungera, utvecklas
och växa. För Sverige, med en relativt liten befolkning på en
relativt stor yta, så är effektiva transporter en nödvändighet.
Naturvårdsverket, som på regeringens uppdrag har tagit fram
ett underlag till en färdplan för ett Sverige utan nettoutsläpp
av växthusgaser 2050, konstaterar att det behövs ”kraftfulla
satsningar på forskning, innovation och introduktion av
klimatstrategisk teknikutveckling, för att klara en omställning
till 2050”.
***
45
Framtidsmålen ställer höga krav på transporter, både när det
gäller personer och gods. Kan vi fortsätta resa som vi gör, både
för nöjes skull och till jobbet? Kan vi begära att våra favoritprodukter finns tillgängliga överallt, både i lokala affären och
på semesterorten i en annan tidszon? Kan vi, för att använda
ett slitet uttryck, både ha kakan och äta den?
Nej, inte som det ser ut nu, men kanske till viss del ändå. Det
är den något luddiga summering som kan göras om man talar
med forskare inom RISE Research Institutes of Sweden vars
forskning på olika sätt berör transporter. Vad som är konkret
är dock det nätverk av beroenden och påverkan som transportsystemet är, ända ner på personnivå.
***
Elbilar i alla dess former, från hybrider till hundraprocentiga
elbilar, har blivit några av de främsta symbolerna för framtida hållbara transporter. Men det är fortfarande en bit kvar
tills el- och hybridbilar är var mans egendom och elmackarna
lika frekventa som dagens bensinmackar. För att inte tala om
laddningstiden. Eller klumpigheten.
Två av de största hindren i utveckling av elbilar är att batterierna fortfarande väger för mycket och är för dyra. Men om
man väver in kraftkällorna i andra delar av bilen, så bantar
man den betydligt. Swerea SICOMP ligger långt framme när
det gäller utveckling av så kallade strukturella batterier som
kan bli ett med karossdelar, paneler och annan inredning i en
bil. Institutets specialitet är kompositer, konstgjort samman-
46
satta material där de enskilda materialen var för sig har olika
egenskaper, men tillsammans bildar ett konstruktionsmaterial
med nya egenskaper. Kompositer används som robusta lättviktsalternativ i allt från tennisracketar till bilar, flygplan och
rymdraketer.
Strukturella batterier är inte konkreta objekt som vi känner
till som batterier i dagens mening, till exempel klock-, bil-,
och ficklampsbatterier, utan består av kolfiber och plast – en
komposit. Med hjälp av strukturella batterier kan man få mer
kräm ur elen, eftersom fordonets vikt inte ökar eller till och
med minskar, vilket i sin tur innebär att energiåtgången blir
mindre. Och tillverkas resten av bilen till största delen också i
komposit, tjänar man in ännu mer i vikt och effekt.
– De kompositer vi jobbar med är utmärkta lättviktsmaterial,
de har mycket hög styvhet och hållfasthet i förhållande till
sin vikt. Det innebär att du kan få samma prestanda som med
stål, men till en femtedel av vikten, berättar Leif Asp som är
forskningschef på Swerea SICOMP och den som drog igång
forskningen om strukturella batterier 2007.
Något fullskaleförsök med strukturella batterier har inte
gjorts än, men oavsett om hundraprocentiga elbilar finns allmänt redan om några år eller först längre fram i tiden, så är
intresset för kompositkarosser mycket stort i branschen redan
i dag eftersom de utsläppsmål som finns gör att bilar generellt
måste bli lättare.
– Fordonstillverkarna måste egentligen gå direkt från stål
47
förbi aluminium, direkt till komposit om de ska hinna till
2020, säger Leif Asp. Men det finns redan i dag möjlighet att
tillverka krockelement till en bil som kan ta upp fyra gånger
så mycket energi per kilogram egen vikt som dagens stållösningar. Så det kommer definitivt att vara mindre metall i
bilarna i framtiden.
– Allt vi gör på Swerea SICOMP har en grön vision utifrån
lättviktstekniken, fortsätter Leif Asp. Vi strävar också efter
att använda fibrer från biologiska material i kompositen.
Viktigt är dock att aldrig ge avkall på säkerheten och hållfastheten i de färdiga produkterna. Vi jobbar också med utveckling
för flygindustrin och där hoppas man få ner koldioxidutsläppen med hälften tack vare bland annat lättviktsmaterial. Och
redan nu består Airbus och Boeings senaste modeller till över
halva vikten av komposit, jämfört med högst en femtedel i
tidigare generationer.
Swerea-koncernen leder dessutom LIGHTer, ett omfattande,
branschöverskridande forskningssamarbete inom lättvikt. På
transportområdet arbetar Swerea med partner inom högskolor och tongivande svensk fordons-, fartygs- och flygindustri.
Samarbetet erbjuder bland annat teknologi- och kompetensutveckling samt mötesplatser för lättviktsforskning.
– Men hur lätt och effektiv en elbil än kan bli, så måste det
finnas en fungerande infrastruktur för snabb laddning som
gör det möjligt för elbilen att vara ett självklart alternativ,
säger Leif Asp. Annars kommer det upplevas som obekvämt.
***
48
SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut har en omfattande
transportforskning med beröringspunkter som biobränslen,
materialegenskaper, komponent- och systemutveckling, trafiksäkerhet, lättvikt och just el- och hybridfordon och infrastrukturen för dessa.
– Om det bara var effektiva transportflöden som i ett hållbarhetsperspektiv fick bestämma var man skulle bo, så
skulle man bara få bo på utvalda platser med klart definierade transportstråk däremellan och med de flesta gods- och
persontransporterna inom en begränsad yta, säger Magnus
Olsson, affärsområdeschef för SP:s transportforskning. Man
skulle alltså säkert kunna samordna transporter optimalt om
det var tvingande hur människor skulle åka, men jag tror inte
det är en utveckling som någon vill ha.
– Det som gäller för oss forskare vad gäller alla aspekter på
transportsystemet är att förstå hur det hållbara samhällets krav
växer fram, men också de enskilda individernas behov. Därför
måste det finnas en frihetsgrad inom hållbarhetssamhället,
mer morot än piska, där du som individ ändå har möjlighet
att välja hur du själv vill transportera dig och där det finns
fungerande kollektivtrafik för de flesta. Därför är det viktigt
att vi genom forskning och innovationer möjliggör en sådan
utveckling, att reglera ända ner till lägsta nivå är inte bra. Ett
exempel på detta är vårt projekt Elbil 2020 där vi i Hammarby
sjöstad i Stockholm kollar vad det är som motiverar människor
att använda gemensamma transportlösningar, i detta fall elbilspooler, och tittar på de tekniska och finansiella lösningar som
är möjliga tillsammans med de samhälleliga ambitionerna.
49
Till det inom SP:s transportforskning som uppmärksammats
mest under senare år hör bland annat det så kallade motorvägståget i projektet Sartre, en fordonskolonn med ett ledarfordon som radiostyr de efterföljande bilar eller lastbilar som
väljer att haka på. Det blir en jämnare och energieffektivare
körning och som bonus kan förarna ägna sig åt annat än att
köra tills det är dags att lämna kolonnen vid lämplig avfart.
Lyckade försök har redan gjorts, både på testbanor i Sverige
och utomlands samt en riktig, men för teständamålet avspärrad, motorväg i Spanien. Det som återstår är att utveckla
fungerande säkerhetssystem för rådande och framtida vägnät.
I projektet samarbetar SP med andra europeiska forskningsinstitut samt Volvo Personvagnar och AB Volvo.
Säkerhet är också en viktig aspekt i transportforskningen. I en
EU-rapport från mars 2013 meddelas att antalet dödsolyckor
på de europeiska vägarna glädjande nog är nere på den lägsta
nivån sedan undersökningarna började, men fortfarande dör
75 människor om dagen i trafikolyckor. Om man tar i beräkningen att det på varje dödsfall sker tio allvarliga skador som
till exempel på hjärna och ryggmärg, så leder detta inte bara
till personliga tragedier, utan också till höga samhällskostnader för sjukvård och rehabilitering.
SP:s dotterbolag Asta Zero håller på att bygga en test- och demonstrationsanläggning för utveckling av aktiv trafiksäkerhet
som ska stå klar i Hällered utanför Borås i juli 2014. Verksamheten ska bygga på samverkan mellan akademi, myndigheter och näringsliv och fungera som en öppen, internationell
plattform.
50
– Asta Zero är ett nästan världsunikt avtryck, säger Magnus
Olsson. Här ska olika aktörer kunna mötas inte bara inom
teknikutvecklingen, utan även inom tjänsteutvecklingen. Det
är ett stort område inom transport att kunna få de här systemen på plats.
***
Innovationer förväntas ofta vara konkreta, marknadsmässiga
”uppfinningar” som elbilar och radiostyrning av fordonskolonner, men kan likaväl vara modeller som ger grund åt
nya sätt att arbeta med hållbara och smidiga flöden inom
exempelvis logistik, miljökontroll och samhällsekonomi.
Viktoria Swedish ICT är specialiserade på transportlösningar
med hjälp av informations- och kommunikationsteknik. På
deras projekt- och produktpalett finns bland annat elbilsutveckling, trådlös laddning, fordonskolonner, hybridbussar
och andra ”uppfinningar”. Men också allomfattande system
för flygplatslogistik, planer för stadsomfattande elbils-pooler,
ISO-standard för hur olika mätdata omformas till begriplig
miljödata samt något som kan få en och annan traditionalistisk företagare att sätta kaffet i halsen – cirkulär ekonomi.
Cirkulär ekonomi är i sig inte är någon nyhet, men har
aktualiserats i och med de globala hållbarhetsutmaningarna.
Traditionell ekonomi bygger till stora delar på ett överuttag
av resurser som blir alltmer ohållbart ju fler vi blir i världen.
Filosofin i cirkulär ekonomi är hållbarhetsanpassade affärsmodeller inspirerade av naturens kretslopp. Till exempel ska
avfall i dagens mening minimeras och i stället ses som en
råvara. En av ingredienserna i att ställa om från traditionell
51
linjär produktion till cirkulär ekonomi är att hyra ut sina
produkter i stället för att sälja dem – man säljer funktionen
snarare än produkten. Detta har Viktoria Swedish ICT hjälpt
företaget Unicykel i Göteborg med. De bygger cyklar av
märket Nishiki och ville tillverka och sälja en elcykel med hög
kvalitet, men priset för kunden skulle bli så högt att man inte
skulle klara lågpriskonkurrensen från andra tillverkare.
– Där gick vi in och skapade en cirkulär affärsmodell där de
säljer cykeln som en tjänst, ett abonnemang, berättar Mats
Williander, forskningsledare på Viktoria Swedish ICT.
Cykeltillverkaren behåller ägandet och kunden hyr i stället
den högkvalitativa cykeln till en relativt låg månadskostnad.
I hyran ingår reparationer och annan underhållsservice.
– Ju bättre produkt tillverkaren hyr ut, desto lägre blir underhållskostnaderna och en mer problemfri tjänst till kunden,
säger Mats Williander. Detta leder till ökad kundnöjdhet och
därmed ökad betalningsvilja. Och en cykel med minimalt
underhåll och lång livstid är positivt för miljön. Den kombinationen existerar inte i en linjär affärsmodell, för där vill jag
ju tillverka produkter som tar slut, så att jag kan sälja mer.
Cirkulär ekonomi är kanske inte applicerbart på precis alla
branscher, tillstår Mats Williander. Men i transportsystemet
skulle det fungera, särskilt när det gäller fordon.
– Vi måste se till att vi har återanvändning, återtillverkning och
återvinning i en så hög grad att läckaget i ekosystemet bara är
en femtedel av i dag. Det måste ske för hållbarheten, och här
52
finns det möjligheter för svensk industri att ta ledning i världen.
– Men för att vi ska kunna komma dithän, så måste en ekologiskt hållbar affärsmodell kunna konkurrera ut en ekologiskt ohållbar, fortsätter Mats Williander. Det måste finnas
incitament för industrin att gå åt det hållet, eftersom samhället strävar åt det hållet. Att backa och föreslå att vi ska göra
stora uppoffringar genom att gå tillbaka till ett mer obekvämt
samhälle kommer inte att funka, eftersom folk inte kommer
att acceptera det.
***
Järnvägen är ett transportmedel med många samhällsvinster
gentemot vägtrafik, de mest uppenbara är miljöaspekten
med lägre koldioxidutsläpp på grund av lägre användning
av fossila bränslen samt säkerheten sett till den lägre olycksfrekvensen. Sett till klimatmålen och många andra samhällsutmaningar är järnvägen en självklarhet i det hållbara transportsystemet. Men för att den ska vara ett konkurrenskraftigt
trafikslag, krävs det dock en effektivare infrastruktur om den
till fullo ska kunna stå sig mot de ekonomiska fördelar som
vägtrafiken i nuläget kan erbjuda dem som vill transportera
sig själva eller en vara.
SICS Swedish ICT bedriver omfattande forskning inom
järnvägslogistik för att få systemet att funka så smidigt som
möjligt och därmed i slutändan locka fler aktörer att se järnvägen som ett självklart val. Men först lite bakgrund ur ett
europeiskt perspektiv:
53
Järnvägarna i Europa har förändrats radikalt de senaste
årtiondena. Tidigare hade nästan varje land en dominerande
aktör som skötte både trafik och infrastruktur. Under omvandlingen har det alltmer gått mot att trafiken delas mellan
flera tågbolag, ofta specialiserade på antingen gods- eller
persontrafik, medan en enda instans ansvarar för byggande,
banunderhåll och trafikkontroll. I Sverige inleddes denna
process redan på 1980-talet när Banverket (numera Trafikverket) övertog ansvaret för infrastrukturen från dåvarande
Statens Järnvägar, i andra länder har det bara hållit på i några
år. Trafikoperatörerna, alltså tågbolagen, är dessutom i dag
ofta gränsöverskridande - de lämnar inte nödvändigtvis över
vagnarna till ett annat bolag vid landsgränserna.
Denna utveckling ställer allt hårdare krav på logistiska lösningar – trafiken har ökat och fler operatörer står för trafiken.
Det har alltså blivit trängre på både linjespår och rangerbangårdar, de som sköter infrastrukturen har fått fler operatörer
att ta hänsyn till och samtidigt har kraven på snabba leveranser ökat.
På SICS Swedish ICT är forskarna Malin Forsgren, Sara
Gestrelius och Martin Joborn tre av dem som med matematikens och datalogins hjälp utvecklar smidigare och effektivare
järnvägstrafik. Ett av projekten är Tågplan 2015, som SICS
driver på uppdrag av Trafikverket och som har som mål att
första steget, Successiv tilldelning, ska vara i bruk i järnvägssektorn 2015.
54
– Vi jobbar med att se till att den existerande kapaciteten används på ett optimalt sätt, berättar Sara Gestrelius. Att bygga
fler spår är både dyrt och tidskrävande, så det som står till
buds just nu är att arbeta med det som redan finns.
Tågplan 2015 arbetar förvisso inte utifrån några uttalade
globala miljömål, utan ska se till att den svenska järnvägstrafiken sker så effektivt som möjligt så att fler tåg kan köras,
främst genom att ledtiderna för trafiken blir kortare. I dag
måste en operatör nämligen boka så kallade tåglägen, de tider
man vill ha för att köra sina tåg, så långt som mer än ett år
i förväg eftersom bokningen av tåglägen hos Trafikverket
påbörjas i april året innan en årstågplan börjar gälla. SICS
utvecklar därför systemen efter de behov som faktiskt finns,
så att de alltmer föränderliga trafikbehoven kan tillmötesgås
så långt som möjligt utan att påverka säkerheten.
– På så vis blir det utrymme för fler och punktligare avgångar
för både gods- och passagerartrafik, säger Malin Forsgren.
Vi på SICS hoppas att detta leder till mer järnvägstransporter
i sig och att mycket av denna ökning kommer att flyttas från
andra transportslag.
En indirekt och ur hållbarhetsaspekt önskvärd effekt av SICS
forskning för att få bort den tröghet i systemet som bland
annat fått mycket gods att ta landsvägen, är alltså att dessa
kunder i stället kan lockas till järnvägen. I Trafikverkets kapacitetsutredning för transportsystemet från 2011/2012 påpekas
bland annat detta, utan att exakta siffror anges.
55
Det mesta av SICS järnvägsforskning ingår numera i det
nyetablerade (januari 2013) branschprogrammet Kapacitet
i järnvägstrafiken, KAJT, som är ett samarbete mellan SICS,
Trafikverket, lärosäten samt operatörer och övrigt näringsliv
med syfte att skapa fruktbar långsiktighet i svensk järnvägsforskning.
– Det krävs framförallt långsiktighet och mod om vi ska få
forskning och innovationer som är hållbara, säger Martin
Joborn. Om nu samhälle och näringsliv säger att man vill
minska koldioxidutsläppen och öka järnvägstrafiken så måste
man våga att både sätta målen och ta konsekvenserna av målsättningarna. Man måste ha höjd för att alla projekt kanske
inte lyckas.
www.swerea.se
ww.sp.se
www.swedishict.se
56
57
”Vi står inför en
elektrifiering av människors
rörelsemönster”
Svante Axelsson, generalsekreterare
Naturskyddsföreningen
58
utmaningarna som transportsektorn står inför är gigantiska. Att lösa dem kommer att påverka hur vi lever och hur vi
konsumerar. Eller med andra ord: vad vi tycker det är värt att
lägga pengar på.
Vi ska ha ett fossilfritt transportsystem i framtiden. Det är
ett ambitöst mål – och ett helt riktigt mål. Är det någon
samhällssektor som ska vara helt ren så är det trafiken.
Ser man till persontrafiken så har innovationer hjälpt oss redan
i dag och vi ser nu en rörelse från förbränningsmotorer över
olika slags laddhybrider till elbilar. Den rörelsen innebär en
effektivitetsrevolution: en dieselmotor ger upp till 70 procent
spillvärme, en elmotor runt fem procent. Vi står i dag inför
en elektrifiering av människors rörelsemönster. Redan i dag
är 80 procent av alla resor kortare än åtta mil. Det innebär i
princip att 80 procent av resorna kan köras på el. Ändå måste
biltrafiken minska med cirka 20 procent om sektorn skall vara
fossilfri 2030 enligt trafikverket.
Tillgång på el, som varit den stora frågan efter kärnkraftsomröstningen, är inte längre ett problem i och med att Sverige
införde systemet med gröna elcertifikat. I dag produceras drygt
7 TWh vindkraft och 11 TWh bio-el vilket med råge har ersatt
de två Barsebäcksreaktorerna.
Ny fordonsteknik kommer att leda till nya beteendemönster.
Framförallt laddhybridfasen kommer att vara ganska dyr, en
bil måste gå många timmar per dygn för att vara lönsam. Det
gör i regel inte en vanlig familjebil. Många kommer därför bli
mer tveksamma till att äga den där halvmiljonkronorsbilen och
istället snegla mer på bilpoolslösningar.
59
Vi ser redan i dag hur resandet mätt i antalet personbilskilometrar
minskar. Vi har helt enkelt passerat toppen för hur roligt vi tycker
att det är att sitta i en bil. Cykeln tar en större del av arbetspendlingen i städerna, en utveckling vi bara sett början av. I åldersgruppen 30-34 år är andelen körkortsinnehavare 20 procent lägre
än för 25 år sedan. Förr såg vi också en tydlig koppling mellan
ökad inkomst och bilägande – där ser vi i dag en vikande trend.
För att nå målet om ett hållbart samhälle spelar städerna en
central roll. Nästan en fjärdedel av alla växthusgaser kan härledas till transporter i städer. Samtidigt har städer bra möjligheter att hitta fungerande alternativ. Jag tror vi kommer att få
se en undanträngning av bilar i städer: parkeringsplatserna blir
färre och dyrare och jag tror kollektivtrafiksatsningarna kommer att bli gigantiska. Städerna kommer att präglas av elektrifieringen: jag kommer att färdas med hjälp av el nästan hur
jag än transporterar mig: spårtrafik, elcyklar, elmopeder, lätta
elfordon som är hybrider mellan mopeder och bilar.
Den svåra nöten att knäcka är den tunga trafiken, den är svårare att elektrifiera, åtminstone med hjälp av batterier: fordonen
är för tunga och färdas för långa sträckor. Man kan visserligen
tänka sig elektrifierade lastbilar som drivs som trådbussar, men
det ställer krav på särskilda motorvägar eller åtminstone särskilda körfält på motorvägarna. I närtid kommer biodrivmedel
vara den viktigaste lösningen för lastbilar. För att klimatvinsterna ska bli tydliga så krävs då att till exempel biogasen
produceras lokalt och används lokalt. Effektivisering är ett
nyckelord. Ett annat sätt att transportera smartare är en
successiv ökning av sjöfarten. Att minska transporter på
lastbil och tåg till förmån för transporter på båt.
60
I en framtid med tio miljarder människor på jorden måste vi bli
smartare – och vi måste inse att våra liv kommer att förändras
på kuppen. Oavsett vad vi använder för bränsle så kommer vi
att ha högre kostnader än i dag för att röra oss. Vi måste ställa
oss frågan: hur kan vi bygga ett samhälle där onödiga transporter minimeras? Måste vi verkligen baka bröd i Norrland
och sen transportera det till Skåne? Kan vi inte skicka receptet
i stället och baka brödet lokalt under ett givet varumärke?
Men inte bara produktionsmönstret utan också konsumtionsmönstret kommer att förändras – transporterna inkluderade.
Ser man till samhället i stort så har vi kanske inte så mycket
pengar till transporter som vi kanske tror. Vi ser stora framtida
behov inom vård, omsorg och skola. De behoven kommer att
tränga ut konsumtion av annat. Kanske står vi också inför en
annan syn på transporter i allmänhet och privatresande i synnerhet. I dag reser många för upplevelsens skull. Vi flyger över
hela jorden. Samtidigt är flyget i dag kraftigt subventionerat.
Det är inte hållbart ur miljösynpunkt. När biljettpriset på flyget
närmar sig den faktiska kostnaden kommer våra beteendemönster att förändras. Folk kommer helt enkelt inte ha råd att åka
och julshoppa i New York. Vi kommer att fortsätta resa, men
mer sällan och vi kommer sannolikt att vara borta längre när
vi väl reser. Och många arbetsresor kommer att ersättas med
annan informationsteknik där kroppen inte behöver förflyttas.
I korthet: när vi väger transporter i allmänhet och flygresor i
synnerhet mot andra nyttigheter i samhället så kommer vi inte
självklart att alltid välja transporterna.
Svante Axelsson
61
62
”Samspelet mellan
tekniken och politiken
blir helt avgörande”
Jan-Eric Sundgren, senior expert adviser, Volvo
det råder ingen som helst tvekan om att klimathotet är
påtagligt och reellt och inte har försvunnit, något man skulle
kunna tro från mediarapporteringen som under de senaste åren
dominerats av finanskris och Eurokris. Tvärtom visar många
nya vetenskapliga rapporter på allvaret och på allt kraftigare
och tydliga effekter av den globala uppvärmningen. Sedan
2006, då jag började på AB Volvo, har till exempel koldioxidhalten i atmosfären ökat från cirka 380 ppm till 396 ppm.
Dessutom blir effekterna av klimatförändringarna allt besvärligare. Sommaren som varit i Australien (december 2012 februari 2013) har fått beteckningen den arga sommaren
(the angry summer). På 90 dagar slogs 123 rekord i höga
temperaturer, mängd nederbörd, i antal översvämningar och i
antalet skogsbränder i olika delar av det stora landet.
Det råder heller ingen tvekan om att transportområdet är ett
område där utsläppen ökar. Det senare beror inte på att inget
görs för att skapa transporter med en mindre klimatpåverkan
utan på att mängden transporter globalt fortsätter öka. Detta
gäller både persontransporter och godstransporter. Transportarbetet ökar i stort sett proportionellt med BNP-ökningen och
63
är som påpekas i reportaget livsnerven eller blodomloppet i ett
fungerande samhälle. För att minska transporternas negativa
påverkan måste naturligtvis mer göras. Kommer då teknikutvecklingen, där många spännande koncept från RISEinstituten beskrivs i artikeln att lösa alla problem och kommer
teknikutvecklingen att säkerställa att regeringens målsättning
med ett fossiloberoende transportsystem 2030 nås?
Låt mig för det första slå fast att högt ställda mål och en tydlig
vision är nödvändiga ingredienser för att driva på utvecklingen.
Sveriges nollvision vad gäller döda i trafiken visar tydligt på
kraften i mycket högt ställda mål. Sedan denna vision blev
fastlagd av Sveriges riksdag 1997 och kompletterad med en
rad åtgärdsprogram har antal trafikolyckor och antal dödsfall
minskat kraftigt trots att trafikintensiteten ökat. Imponerande
resultat har nåtts även om vi fortfarande inte är vid noll.
Vi borde nu kunna säkerställa att en ökad trafikintensitet också
är förenligt med en kraftigt minskad miljöpåverkan.
Det råder heller för mig ingen tvekan om att kraftfulla satsningar på teknikutveckling genom forskning och innovation är
nödvändiga ingredienser för att nå målen. Exemplen som tas
upp i artikeln är alla goda exempel på projekt som definitivt
kommer att bidra till omställningen. Nya, mer kraftfulla och
dessutom billigare batterier är till exempel nödvändiga för öka
graden av elektrisk framdrivning av våra fordon. Kompositer,
viktiga för att minska vikten och därmed minska energiåtgången, är ett annat viktigt område. Det behövs definitivt mycket
mer av sådana konkreta projekt som exemplifieras i artikeln
64
och förstås sådana som inte ännu har startats, men vars avsikt
är att bidra till att nå målen. Det kommer inte att vara en enda
lösning som gör att vi når målet utan många dellösningar krävs.
Till exempel, när det gäller kollektivtrafik med buss i städer
kommer vi att få se stadsbussar som bygger på hybridteknik
(traditionell motor i kombination med batterier), sedan plug-inteknik (hybrider som laddas via elnätet) samt därefter ren eldrift
med hjälp av batterier och uppladdning vid hållplatserna.
Instituten spelar i omställningen en viktig roll inte minst när
det gäller att ta forskningsresultat ut till produkter och tjänster
i nära samverkan med kunder och med universitet och högskolor. Projekt som enbart resulterar i ett nytt projekt eller enbart
i publikationer är givetvis fullständigt otillräckliga.
En viktig del av att ta tekniska lösningar ut på marknaden är
demonstratorer och testanläggningar. 2030 är inte långt bort
och då är det nödvändigt att tekniska lösningar demonstreras
och testas i så reella miljöer som möjligt om de skall fungera
på marknaden. Även här skulle instituten kunna spela en allt
viktigare roll. Asta Zero som nämns i artikeln är ett mycket
bra exempel på en test- och demonstratormiljö som kommit
till i nära samverkan med institut, akademi, näringsliv och offentliga aktörer. Här har alla aktörer visat på vikten av att hitta
nya kreativa, administrativa och finansiella lösningar tillsammans. Vi behöver fler demonstratorer. Problemet i ett kort
perspektiv kan synas vara att de är dyra och dessutom tar tid
att färdigställa, långsiktigt tror jag dock att de är kloka investeringar och nödvändiga för att nå de högt uppställda målen.
Demonstratorer spelar också en viktig roll dels för att säkra en
65
allmän acceptans av nya tekniklösningar, dels för att säkerställa
att kostnaden för lösningarna blir acceptabla och konkurrenskraftiga så snabbt som möjligt.
Kommer det att räcka med tillräckligt många och innovativa
tekniska dellösningar? Mitt svar är nej. Med detta nej vill jag
dock inte låta påskina att jag vet hur omställningen ska gå till.
Regeringen har ju tillsatt en expertgrupp med bred förankring
i forskarvärlden, i näringsliv och i samhälle i övrigt som ska
ta fram en plan för att nå målen till 2030. Med mitt nej vill
jag dock lyfta ett par andra delar som inte primärt rör teknikutveckling.
För det första behövs en stark samverkan mellan ett stort antal
aktörer om vi skall klara av att optimera hela transportsystemet.
Vi behöver säkerställa att varje transportslag optimeras i relation till andra transportslag, något som kräver samverkan mellan ett stort antal aktörer inkluderande relevanta myndigheter
och politiken. Dessutom krävs för att nå målen att infrastrukturen anpassas till nya krav. Detta innebär i och för sig ett
behov av nya tekniklösningar, men i ännu större utsträckning
en optimering av hela landets transportinfrastruktur. Städer
och landsbygd måste hänga ihop. Enskilda särlösningar kommer inte kommer att vara effektiva. Samspelet mellan tekniken
och politiken blir helt avgörande.
Ytterligare ett exempel på att det behövs andra delar utöver
teknikutvecklingen är vikten av normer och beteenden. Vi vet
till exempel alla att körsättet av fordon påverkar bränsleförbrukningen och därmed miljön med relativt stora tal. Oavsett
vilket bränsle som används så skall vi förbruka så litet av det
66
som möjligt. Även trafiksäkerheten påverkas av körsättet.
Normer som efterlevnad av hastighetsbestämmelser och den
enskilde förarens beteende spelar en viktig roll. Kollektivtrafiken är ett annat område som inte enbart är beroende av
tekniska lösningar. I våra stora städer framförallt, måste fler
åka kollektivt. Förvisso spelar teknik- och systemlösningar en
viktig roll för att bland annat säkerställa en hög tillgänglighet
och effektiva system, men även normer och beteenden påverkar
andelen som åker kollektivt. Samtransport av gods är ett annat
exempel där teknik finns men där infrastrukturinvesteringar
och förändrade beteenden måste till för att skapa robusta och
hållbara system.
Teknikutveckling och innovationer är en viktig del för att
skapa ett robust och hållbart transportsystem och för att nå
2030-målet i Sverige. Här spelar RISE-instituten en viktig
roll. Samspelet mellan utförare inom forsknings- och innovationssystemet och det politiska systemet både nationellt och
regionalt kommer dock att vara avgörande för helheten.
Ett samspel som bland annat måste bygga på en solid och bred
vetenskaplig grund. Att förändra normer och beteenden låter
sig dock inte göras enkelt, här behövs en allt mer intensiv debatt och ett ökat samhällsengagemang.
Jan-Eric Sundgren
67
68
Delad vård
69
70
år 2030 har vården en brist på arbetskraft och ett överskott på patienter.
Statistiska centralbyrån räknar med att 150 000 utbildade
kommer att saknas i vården. Bara inom äldreomsorgen kommer personalbristen år 2030 att uppgå till 65 000 personer
– detta samtidigt som en stor grupp medborgare, var fjärde
svensk, kommer att vara över 65 år. Denna grupp människor
kommer att ha större behov av vård än yngre, friska människor. Men, givet att skattenivåerna ligger ungefär på dagens
nivåer, så kommer skatteintäkterna från de yngre, friska människorna inte att vara tillräckliga för att täcka kostnaderna
för en vård och omsorg som bedrivs på samma sätt som i dag.
Problemet är tydligt formulerat: risken är att vården inte
kommer att räcka till för alla.
Lösningarna – eller förslagen på lösningar – är många. På
nationell politisk nivå finns regeringens arbete med Nationell
eHälsa-strategin för tillgänglig och säker information inom
vård och omsorg. I strategin har regeringen satt fokus på
hur framtidens vård och omsorg som helhet ska fungera och
förbättras med hjälp av e-tjänster. Strategin har tre tydliga
målgrupper: medborgare, personal i vård och omsorg och
beslutsfattare.
Strategin förklarar vad som behövs för att ”skapa synliga och
konkreta förbättringar”. Beslutsfattarna behöver kunna följa
upp verksamheten, vård- och omsorgspersonalen behöver
”välfungerande och samverkande elektroniska beslutsstöd
som säkerställer en hög kvalitet och säkerhet samtidigt som
71
det underlättar deras dagliga arbete.”Och medborgarna ”ska
ha tillgång till lättillgänglig och kvalitetssäkrad information
om hälsa, vård och omsorg samt åtkomst till dokumentation
från sina tidigare insatser och behandlingar. Hon eller han ska
erbjudas individuellt anpassad service och interaktiva e-tjänster
för att kunna utöva delaktighet och självbestämmande utifrån
sina egna förutsättningar.”
Lättillgänglig och kvalitetssäkrad information. System som
är ihopkopplade. Interaktiva tjänster och ökad delaktighet.
I förlängningen av dessa ord skymtar en förändring. En förändring som redan har startat och som innebär att hälso- och sjukvården kommer att bli en del av vår vardag på ett helt annat
sätt än i dag. Och det oavsett om vi är friska eller sjuka. Det är
en stor förändring. Och den förutsätter teknik som gör nytta,
som underlättar vardagen – och som effektiviserar vården.
***
– Först såg ni liksäcken kroppen kom i, sen skalar jag av huden,
ni kan se musklerna. Och slutligen kan ni se kvinnans skelett.
Det är maj 2010.
Anders Ynnerman, professor i vetenskaplig visualisering vid
Linköpings universitet, håller en föreläsning där han förevisar
ett virtuellt obduktionsbord. På en stor pekskärm hanterar
Anders Ynnerman en tredimensionell bild av en kvinnokropp.
Med fingrarna mot skärmen roterar han kroppen, skalar av
olika lager, vrider och vänder på skelettet, zoomar in detaljer.
En obduktion utan kniv, utan blod och med möjlighet att
backa i processen eller börja om från början.
72
Det är inte den första presentationen av det virtuella obduktionsbordet, projektet har väckt uppmärksamhet under flera
år. I media beskrivs den tryckkänsliga skärmen som en jättelik
Iphone.
Men det är inte pekskärmen som är den stora revolutionen –
det är vad som är möjligt att visa på skärmen. Bilden på den
avlidna kvinnan som Anders Ynnerman förevisar är resultatet
av en scanning i en datortomograf, en röntgenapparat som tar
mängder av bilder av en kropp och sen sätter samman dem, lager för lager. När datortomograferna började användas i sjukvården under 1970-talet kunde de skapa ett hundratal bilder av
en människokropp. I dag ger en scanning 25 000 bilder.
Det Anders Ynnerman förevisar är alltså inte främst en stor
Iphone utan en stor mängd data – och hur denna datamängd
kan visualiseras och utnyttjas för att effektivisera vården.
Obduktionsbordet kan tjänstgöra som en illustration av både
vårdens utveckling och vårdens utmaning. Tack vare ny teknik
kan vården effektiviseras. Det virtuella obduktionsbordet
möjliggör bland annat en effektivare undervisning och träffsäkrare rättsmedicinska undersökningar. Även levande personer kan scannas och studeras och de tredimensionella bilderna
användas för diagnostik eller för att förbereda en operation.
Men teknikutvecklingen ökar också mängden data som vården behöver kunna hantera explosionsartat. Klarar man inte
det så riskerar effektiviseringarna att utebli.
Per-Olof Sjöberg är affärsområdeschef inom e-hälsa på Swedish ICT, ett moderbolag för fyra svenska forskningsinstitut
73
inom informations- och kommunikationsteknik – ett av dem
har utvecklat det virtuella obduktionsbordet.
När Per-Olof Sjöberg blickar framåt ser han, precis som
Nationell eHälsa-strategin, behovet av att avlasta sjukhusvård
och kommunal omsorg. Den framtida hälso- och sjukvården
är mer automatiserad och bygger på att medborgarna med
hjälp av teknik själva är medproducenter i sin egen vård –
och i folkhälsoarbetet.
– Framtiden handlar i hög grad om förebyggande hälsovård i
hemmet, säger Per-Olof Sjöberg.
Det är en skillnad i synsätt. Det är skillnaden mellan att ha
fokus på att vi ska fortsätta att vara friska och att ha fokus
på att dämpa symtom när vi är sjuka. Framtidens hälso- och
sjukvård börjar alltså i en friskvård som egentligen är en riskvård – en vård som aktivt förebygger risker för svåra sjukdomar. Lyckas den friskvårdande riskvården så minskar trycket
på såväl den kommunala omsorgen som på sjukhusen.
Det är en utveckling som förutsätter mer intelligent teknik
i våra hem. Redan i dag finns hushållsrobotar bland oss –
ingen höjer på ögonbrynen inför en robotgräsklippare. Den
lilla mjuka robotsälen Paro har använts på äldreboenden i
Japan sen början av 2000-talet och återfinns numera även på
äldreboenden i flera svenska kommuner. Sälen kräver omsorg
och aktivitet av de äldre, den reagerar på beröring och visar
tecken på uppskattning och har visat sig fungera lugnande
och intellektuellt stimulerande på bland annat demenspatienter.
74
Välfärdsrobotar som ska kunna sköta städning, disk och tvätt
i den framtida hem- och äldrevården är under utveckling på
flera håll i världen.
Men framtiden handlar inte bara om att släppa in intelligenta
maskiner i hemmen, den handlar också om att göra själva
hemmen intelligenta. Med hjälp av sensorer, appar och andra
smarta IT-lösningar flyttar en del av hälso- och sjukvården in
hos oss.
I dag är telefonrådgivning och vårdcentraler människors första kontakt med hälso- och sjukvården. I framtiden är hemmet den första kontaktpunkten, tror Per-Olof Sjöberg. Under
Swedish ICT:s paraply bedrivs ett antal forskningsprojekt
som syftar till att bygga in stöd och hjälp i vardagen. Som
nästa generations trygghetslarm, där användaren ska kunna
använda olika larmnivåer beroende på hur akut situationen
är. Och så alla de ”interaktiva e-tjänster” som Nationell
eHälsa-strategin nämner som behövs för att medborgarna ska
kunna ”utöva delaktighet och självbestämmande utifrån sina
egna förutsättningar”. Som Affective Health, en mobilapplikation som med hjälp av sensorer på din kropp bland annat
mäter puls och rörelse och visualiserar resultaten i realtid på
din mobil. Med hjälp av ”Affective Health” kan bäraren se
mönster: vad är stressande, vad är lugnande? Visualiseringen
av mätningarna ger en ökad förståelse för vad som händer i
kroppen i olika situationer.
Från att samla in data om vad som händer i den egna kroppen
är steget inte heller långt till att kunna studera avvikelser.
Swedish ICT håller på att utveckla en IT-lösning för att kunna
75
hitta tidiga indikatorer på försämring av hälsotillståndet för
KOL-patienter. Också det tänkt att användas i hemmet. I ett
annat forskningsprojekt används sensorer för att i vardagen
kontinuerligt mäta rörelserna hos patienter med parkinson
och epilepsi. Tanken är att en större mängd data ska ge
säkrare diagnoser. En förbättrad process för att hitta rätt
behandling som i sin tur sparar pengar och vårdtid – och ger
ökad trygghet hos patienterna.
I ytterligare ett forskningsprojekt testas Hälsodagboken, där
ett antal patienter med långt framskriden hjärtsvikt med hjälp
av mätutrustning för bland annat puls och blodtryck och
en digital penna rapporterar sina symtom och sitt hälsotillstånd – hemifrån. Informationen från den hälsodagbok de för
med den digitala pennan skickas till vården som på ett tidigt
stadium kan upptäcka avvikelser och åtgärda dessa genom
hembesök. Patienten kan bo kvar hemma och vården kan
undvika de stora kostnader som sjukhusvård medför.
För att nästa generations hemmabaserade hälso- och sjukvård
ska kunna bli verklighet krävs delning av information. Delning är det som möjliggör stöd och vård på distans. Precis
som vi i dag delar personlig information på sociala medier
som Facebook så bygger en del av den framtida hälso- och
sjukvården på delningen av kroppslig information.
– Fast det måste vara på användarnas villkor, understryker
Per-Olof Sjöberg. All teknik, alla lösningar vi tar fram, måste
vara på slutanvändarens villkor. Tekniken ska öka deras
trygghet, den ska göra det lättare för dem att få stöd och råd
76
kring och kunna följa utvecklingen av sin sjukdom. Därför
har vi ett nära samarbete med patientorganisationer i våra
forskningsprojekt.
Delning av information förutsätter också en säker och driftsäker infrastruktur för IT. Swedish ICT testar nu ett system
för säker tillgång till samhällstjänster, ett IT-system som är
designat för att klara kraven på både tillgänglighet och integritet, sekretess och säkerhet, många användare och många
tjänster.
Ett sådant säkert system kommer att vara en grundbult i den
framtida hälso- och sjukvården också ur ett utvecklingsperspektiv: när många patienter interagerar med ett IT-system
skapas data som kan användas för ytterligare utveckling: hur
patienterna använder systemet ger en bild av hur effektivt det
fungerar, var flaskhalsar finns och var systemet fungerar som
bäst.
Avidentifierad patientinformation bygger kunskap om sjukdomsförlopp, behandlingar och resultat och är en viktig del i
utvecklingen av vården.
***
Ett uppkopplat hem kommer alltså att vara mötesplatsen där
medborgare och hälso- och sjukvården möts. Som en länk
mellan de båda världarna ser Per-Olof Sjöberg vårdoperatören. En vårdoperatör är en person som har operativt ansvar
för patienter som befinner sig i hemmet. På distans.
77
Vårdoperatören är en känd kontakt för patienten och en avlastning för kliniken. Liknande idéer är redan omsatta i verklighet på flera håll i världen. I USA finns intensivvårdsteam
som på distans är ett stöd till personal på sjukhusens intensivavdelningar. Med hjälp av IT-lösningar har de tillgång till
patientdata och kan leta efter viktiga förändringar i patienters
hälsotillstånd. De har också möjlighet att samtala med patienter och personal på sjukhusen via kamera.
Med vårdoperatörer flyttas detta system från sjukhuset till
hemmet. Eller rättare sagt: vårdoperatörernas teknik tar
steget in i hemmet. För vårdpersonal som stöttar patienter
i hemmet på distans finns redan – i Sverige. Fast de kallas
vårdcoacher. Och de använder telefon i stället för video.
I bland annat Stockholms läns landsting har man med framgång prövat idén att specialutbildade sjuksköterskor ringer
ett antal patienter som har sjukdomar som föranleder dem att
ofta söka akutvård. Vårdcoacherna ger råd, tar fram förslag
på vad patienten själv kan göra för att behandla sina sjukdomar och hjälper dem att samordna kontakter med vårdoch omsorg. Resultatet efter att ha följt en grupp pilotpatienter
visar att inläggningarna på sjukhus minskade med hälften,
patienterna sa sig uppleva högre livskvalitet – och landstinget
sparade pengar.
Mycket av den utveckling som antyds i Nationell eHälsa-strategin följer hur tekniken förändrat andra sektorer i samhället.
Ta bankerna som exempel: för 20 år sen gick vi till banken
för alla typer av ärenden, inklusive att betala räkningar.
I dag betalar vi räkningarna själva över nätet. Om vi inte har
78
autogiro. Går vi till en bank gäller det i regel mer komplicerade
frågor. För enklare frågor ringer vi telefonbanken. I båda fallen
förväntar vi oss snabb service.
I dag hjälper bankanställda färre kunder under en dag än för
20 år sen medan kunderna utför enklare banktjänster själva.
Bankerna har avlastats av kunderna. Parallellerna till hälsooch sjukvården är uppenbara. Och självklara att studera,
menar Per-Olof Sjöberg.
– Att leta efter något bra i en verksamhet och sedan försöka
tillämpa den på en helt annan är en grogrund för innovation.
Och vi försöker självklart ta det som fungerar i andra sektorer och tillämpa det på vården, säger Per-Olof Sjöberg.
Han beskriver ett av Swedish ICT:s allra senaste projekt.
Det ska leda till att ”optimera processen kring bröstcancer”.
I dag tar det relativt lång tid från att något identifierats som
icke-normalt hos patienten till behandlingen har påbörjats.
Och den kunskap som skulle kunna ge en effektivare behandling av bröstcancerpatienter har Swedish ICT hämtat från...
järnvägen. Närmare bestämt de teorier och algoritmer som
används för att lägga tågtidtabeller.
– Vissa säger att ”det kan väl inte vara lika – vi har ju med
människor att göra i vården”. Men faktum är att i grund och
botten så liknar många processer i olika industrier och verksamheter varandra.
79
– För oss handlar det om att få olika världar att förstå att
man kan lära av varandra. Här har vi som oberoende forskningsinstitut en bra position. Vi är neutral mark för mötet
mellan kunskap från olika sektorer.
Det talas om kris i sjukvården, att verksamheten är på väg att
bli omsprungen av befolkningsutvecklingen och nedtyngd av
personalbrist. Per-Olof Sjöberg betonar också möjligheterna
att lösa problemen.
– Ur krismedvetenhet kommer förändring. Och den medvetenheten ökar allt mer. Och vi har en fantastisk teknikutveckling
inom den här sektorn och den går otroligt snabbt. Det virtuella
obduktionsbordet är ett exempel på det sistnämnda. Bordet har
gått från grundforskning till kommersiell produkt på fem år.
www.swedishict.se
80
81
”Tyvärr finns det inget
driv när det gäller omvårdnadsinnovationer”
Annelie Nordström, ordförande Kommunal
82
inom kommunal brukar vi använda samma framtidsscenario för äldreomsorgen 2030 som i reportaget intill,
men vi drar andra slutsatser.
När det gäller den demografiska utvecklingen är vi helt överens: Andelen äldre ökar i Sverige, liksom medellivslängden.
Men när det gäller den förutspådda arbetskraftsbristen är
framtiden inte given.
Vi behöver inte alls stå utan 150 000 utbildade medarbetare i
vården, eller ha en personalbrist på 65 000 inom äldreomsorgen.
Om ingenting görs, kommer vi troligen att hamna i det läget.
Men vi har ett val.
Det går att göra äldreomsorgen till en framtidsbransch där det
är attraktivt att jobba. Det vet vi eftersom Kommunals medlemmar älskar sina jobb.
Det är inte på grund av de äldre som halva personalstyrkan
i äldreomsorgen byts ut vart femte år. Det är på grund av de
ohållbara arbetsvillkoren.
Om vi gemensamt bestämmer oss för att vi ska ha utbildad
äldreomsorgspersonal i Sverige, då kommer vi ha det. Det är
min fasta övertygelse.
Vi har en arbetslöshet på åtta procent, bland ungdomar är den
ännu högre – så här handlar det om att vilja och våga satsa.
Det stora problemet i dag är att inga unga vill gå gymnasieskolans vård- och omsorgsprogram. Låga löner, otrygga
83
anställningar, deltidsnorm och delade turer lockar inte morgondagens arbetskraft.
Det går att bryta den här trenden. Vi kan öka professionaliseringen inom omsorgen. Det är fullt möjligt om vi bestämmer
oss för det. Att erbjuda alla som arbetar deltid i omsorgsarbete
ett heltidsjobb skulle dessutom dämpa den kommande arbetskraftsbristen radikalt.
Som i alla verksamheter, oavsett om det är tillverkning eller
tjänster, finns det skäl att rationalisera. Det behöver göras i
omvårdnadsarbete också, bara med lite större eftertanke och
omsorg än när vi pratar industriproduktion.
Det finns stora behov av att utveckla moderna lyfthjälpmedel,
och jag tror faktiskt att det är läge för att lansera omvårdnadsrobotar som kan hjälpa till med delar av den personliga omvårdnaden för både yngre funktionshindrade och för äldre.
Det skulle ge många människor egenmakt och öka integriteten.
Det finns också en stor potential att utveckla IT-baserade verktyg för kommunikation, övervakning och kompetensstöd för
vård i hemmiljöer.
Tyvärr finns det inget driv när det gäller omvårdnadsinnovationer. Hälso- och sjukvården ligger i framkant med olika
sjukvårdsinnovationer, men inom äldreomsorgen verkar
utvecklingen helt ha stannat av.
Allt handlar om återhållsamhet, prispress och kostnadsjakt.
Var femte vårdplats har försvunnit från våra äldreboenden de
84
senaste tio åren. Äldreomsorg utgör en allt mindre andel av
BNP:
Vi vet att efterfrågan på äldreomsorg kommer att öka i Sverige
då fler blir äldre. Men det blir ingen oöverstiglig kostnadsökning. Det är faktiskt hanterbart. Det visar en framskrivning av
äldreomsorgens kostnader till år 2060:
I den heldragna linjen får äldreomsorgens kostnader öka i takt
med antalet äldre eller 65+ i befolkningen. Den ökar då till
från drygt 2 procent år 2013 och till cirka 3,5 procent år 2060.
Framskrivningen visar också att om man tror att hälsan för-
85
bättras med 0,5 procent jämfört med i dag så kommer kostnaderna inte ens att öka till 3 procent år 2060.
Välfärden ger ett ovärderligt stöd åt arbetslinjen. Den får
näringslivet att fungera bättre. Den gör så att arbetskraft står
till förfogande. Den bidrar till skatteintäkter och tillväxt.
Dessutom utjämnar den skillnader över livet, mellan generationer och socialgrupper. Den får samhället att hänga ihop.
Vi ser redan i dag att hälsan är oerhört klassrelaterad och så
även medellivslängden. Tydligast kan vi se det på medellivslängdens ökning. Lågutbildade kvinnors medellivslängd ökar
knappt alls, medan de högutbildade männens livslängd ökar
tydligt. Här behövs verkligen insatser från samhället, såväl i
skola som i arbetlivet och i hur vi gemensamt bygger ett samhälle som främjar goda vanor såväl vad gäller kost och alkohol
som fysisk aktivitet.
Sist men inte minst vill jag uppmärksamma att en utveckling i
linje med det som beskrivs i reportaget också blir en stor utmaning ur ett prioriteringsperspektiv. Lättillgänglig vård tenderar
alltid att locka vissa grupper till överutnyttjande, medan andra
grupper fortfarande har svårt att få sina behov tillgodosedda.
Annelie Nordström
Källor diagram: Utgifter för det sociala skyddet i Sverige
och Europa samt utgifternas finansiering (ESSPROS) samt:
Befolkningen. Prognoser SCB 2013.
86
87
”Från objekt till subjekt”
Petrus Laestadius, Vice VD Swedish Medtech
88
reportaget är angeläget och ämnet aktuellt. Många
är de som utifrån sina respektive utgångspunkter kommenterar
den till synes omöjliga ekvationen. En ekvation i vilken få yrkesarbetande ska ta hand om allt fler och mer krävande äldre.
Enligt SCB:s prognos för 2030 uppges bristen på utbildad
vårdpersonal uppgå till 150 000 personer, varav 65 000 i
äldreomsorgen. Prognoser som denna är en extrapolering av
nuvarande förhållanden och förutsätter att allt i vården förblir
oförändrat: arbetssätt, teknikanvändning, hierarkier, processer
och att ny teknik innebär fördyringar – tvärtemot vad all annan verksamhetsutveckling visar. Med detta synsätt blir givetvis
sifferexerciser av den här typen nedslående övningar. Den leder
ofrånkomligen till att de flesta resonerar i termer av höjda skatter, mindre teknik, minskad tillgänglighet och målar generellt
målar upp en mörk framtid.
Reportaget uppmärksammar lösningar inom medicinteknik,
e-hälsa, informationsteknik och nya vårdprocesser. Och det är
precis där som lösningarna står att finna. Inom informationsteknik finns till exempel journalsystem som utvecklas till att bli
beslutstöd och till och med system som rekommenderar behandlingsregimer. Här finns också hjälpmedel för att proaktivt medverka till en livsstil som för varje individs förutsättningar (som
DNA och hälsostatus) leder till förbättrad och förlängd hälsa.
Tekniska innovationer kommer att öka patienters, äldres
och funktionsnedsattas säkerhet och känsla av trygghet.
Tekniken och informationssystem och intelligent användande
av data kommer att låta läkare, sjuksköterskor och all annan
89
personal inom vård och omsorg, ägna sig åt det som bara de
kan göra: visa empati, behandla, bota – fokusera på dem som
behöver deras hjälp.
Detta betyder att den nya tekniken, som i stor utsträckning
redan finns, inte kan införas utan att även arbetssätt och organisation ändras i grunden. Socialdepartements analyschef Anders
Ekholm och hans kollegor visar i LEV-projektet och LEV II att
allt som krävs för att vårdens och omsorgens andel av BNP inte
ska öka bortom dagens 13 procent är att man lyckas åstadkomma en årlig produktivitetsökning på 0,6 - 0,7 procent. För
att visa att detta är möjligt, visar Ekholm att andra viktiga och
komplexa branscher har mäktat med betydligt mer än så.
De tekniska landvinningarna som beskrivs i reportaget visar på
ett utmärkt sätt vilken roll tekniken kommer att kunna spela
i framtiden för att öka säkerheten och samtidigt spara pengar.
Listan kan göras betydligt längre. Inom Swedish Medtech finns
flera företag som arbetar med tekniker för att upptäcka risker
på ett kostnadseffektivt sätt innan dyra behandlingar krävs.
Inom till exempel strokeprevention finns både tekniker som
möjliggör hemövervakning av EKG för att upptäcka förmaksflimmer och journalsystemsmoduler som upptäcker och larmar
om riskfaktorer föreligger för stroke utan att behandling har
satts in. Här kan man spara mycket stora summor och ett
enormt lidande genom att förebygga stroke.
Reportaget åskådliggör väl den förändrade syn på individen
som kommer att krävas och individerna själva kommer att
kräva: från objekt till subjekt. Som patienter och brukare
kommer vi själva att sköta vår egen diagnostisering och ansluta
90
oss till system och databaser som kan dra slutsatser av enorma
mängder data. Vi kommer i större utsträckning än i dag kunna
komma i kontakt med andra människor med samma åkommor
som vi själva och utbyta livsstilsråd, rekommendera behandlingar och läkare. Kombinera detta med den mycket snabba
utvecklingen inom in vitro-diagnostiseringen och man kan hitta
och behandla åkommor innan det är för sent. Dessutom billigare och med bättre prognos.
Artikeln snuddar också vid en av framtidens knäckfrågor
- patientintegriteten. Den behöver tillgodoses om man ska
kunna dra full nytta av alla tekniska hjälpmedel och allt lagrat
vetande. I dag domineras debatten av enstaka individer och av
Datainspektionen. I den debatten hörs sällan konsekvenserna
för patientsäkerheten. Här finns utrymme för fördjupning.
Patientsäkerhet måste få större utrymme i debatten. Socialstyrelsen och läkare måste tydligt förklara hur informationen
kommer att användas i patientens tjänst och att den är avgörande för att man ska kunna se hela patienten. Sedan måste
givetvis patientintegriteten säkerställas. Tekniken finns redan
tillgänglig men rutiner för införandet av denna måste införas
inom vård och omsorg.
Från Swedish Medtech ser vi positivt på artikeln. Den visar, i
hoppfulla ordalag, på möjligheterna med medicinteknik och
hur den faktiskt utgör en lösning på den till synes olösliga
ekvationen. Förutsättningen är dock att man ser på införandet
av medicinteknik som en investering och inte som en kostnad.
Petrus Laestadius
91
92
Livsviktigt
93
94
”en satsning inriktad på mat med mervärde
(till exempel ekologiskt, närproducerat eller
småskaligt producerat).”
”åtgärder inriktade på export av livsmedeloch jordbruksprodukter.”
Meningarna är hämtade ur den svenska regeringens livsmedelsstrategi och visar den ständiga perspektivförflyttning som
präglar diskussionen om livsmedelssystemet.
Lokalt och globalt. Å ena sidan det nära och det lilla. Å andra
sidan en världsomspännande livsmedelsmarknad som de lokala producenterna påverkas av och är en del av.
Å ena sidan en miljard överviktiga i världen – å andra sidan
en miljard undernärda. Å ena sidan matproduktion med potential att minska världssvält och säkra människors överlevnad. Å andra sidan matproduktion som ett hot mot drägliga
livsvillkor – mat som klimathot.
Hur vår mat produceras och konsumeras påverkar och påverkas av flera olika krafter samtidigt, från lokal till global
nivå. Frågan om klimatpåverkan är en sådan kraft, en annan är den ökade konkurrens och högre priser som uppstår i
världens sammanlänkande livsmedelsmarknad. Befolkningstillväxt och urbanisering är ytterligare en global trend, intimt
förknippad med de andra. I takt med att jordens befolkning
ökar så ökar utsläppen av växthusgaser. Särskilt när fler flyttar
till städerna och en större medelklass växer fram. Med medel-
95
klass kommer inte bara fler bilar och kylskåp, utan också en
ökad köttkonsumtion - det finns ett starkt samband mellan
bättre privatekonomi och köttätande.
Och kött är klimatpåverkande. En rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO visar att köttproduktionen
står för nästan 18 procent av de totala utsläppen av världens
växthusgaser. Till stor del beror utsläppen på att det går åt
mycket mark för att producera foder att föda upp djuren med.
När människor tjänar mer så äter de alltså dyrare mat, som
kött. En större medelklass innebär också att fler i världen
har råd att betala för mat (och för mat som är transporterad
långväga), vilket driver upp priserna. Vilket i sin tur, eftersom
livsmedelsmarknaden är global, slår hårt mot fattiga länders
import. ”Världen har inte råd att höga matpriser blir den nya
normen samtidigt som miljoner människor svälter” varnade
Världsbanken i slutet på 2012.
Men med medelklass kommer också medvetenhet, ett större
engagemang för hälsa, hälsosam mat, miljö och etiska frågor i
till exempel djurhållning. Många konsumenter vill minska sin
miljöpåverkan vilket i sin tur ställer krav på livsmedelssektorn.
Sverige har som mål att livsmedelsexporten ska fördubblas
till år 2020. Men som LRF skriver i ett av sina strategidokument: ”Sverige är ett högkostnadsland som sällan kan konkurrera internationellt genom låga priser. För lönsam tillväxt
på exportmarknader är det nödvändigt att konkurrera med
unika egenskaper som kunden upplever som mervärden.”
96
”Unika egenskaper” används ofta synonymt med ekologiskt
och närproducerat. För en forskare kan det lika gärna betyda
förpackningar som larmar när innehållet börjar bli dåligt.
Eller mat som är förändrad på mikrobiologisk nivå. Som ger
längre hållbarhet, minskar svinnet, är hälsosammare och har
mindre klimatpåverkan. Innovationer som kan innebära nya
lösningar på dagens och framtidens matförsörjningsproblem.
***
– Har du ätit glutenfritt bröd någon gång?
Frågan är retorisk. Ulf Sonesson, forskningschef på Institutet
för Livsmedel och Bioteknik, SIK, svarar själv:
– Torrt. Det är ofta torrt. Det smakar inte lika gott och har
sämre hållbarhet än bröd med gluten. Eller så var det förr
åtminstone.
Ett av forskningsprojekten på SIK har genom att inrikta sig
på ”inre strukturer i degar” tagit fram ett glutenfritt bröd som
smakar och känns som de bröd konsumenterna är vana vid.
– Och det är den springande punkten när man ska ta fram
nya eller alternativa produkter, till exempel med mindre miljöpåverkan: det gäller att ta fram produkter som är minst lika
goda, bekväma och spännande som folk är vana vid, annars
kommer de inte att köpa dem.
SIK, som ingår i SP-koncernen, har i uppgift att ”stärka
livsmedelsföretagens konkurrenskraft”. Ett av forsknings-
97
områdena på SIK handlar om att med hjälp av mikrobiologi,
materialvetenskap och processteknik förändra befintlig mat
eller producera helt nya livsmedel. Ulf Sonesson talar också
om sensorisk forskning, forskning som utgår från hur vi med
våra sinnen uppfattar smak och konsistens när vi äter.
– Sensorisk forskning är viktigt för hur efterfrågad en produkt blir. Det används ofta inom industriell produktutveckling: hur en ny bil ska lukta eller hur en bildörr ska låta när
man stänger den. Den forskningen har absolut sin plats även
vad gäller mat, säger Ulf Sonesson och fortsätter:
– För att vår livsmedelssektor ska utvecklas i den hållbara
riktning vi önskar så är det viktigt att vi arbetar med konsumenten och inte mot konsumenten. Där är sensorik oerhört
central. De flesta människor vet till exempel hur vi bör äta ur
hälsosynpunkt men de gör inte det, delvis för att alternativen
inte upplevs som lika tilltalande.
Ska till exempel köttkonsumtionen minska i samhället så
måste alternativen smaka bra. Inte nödvändigtvis lika, men
lika bra.
– Vi har nytta av att veta och kunna efterlikna de egenskaper
som folk gillar, konstaterar Ulf Sonesson.
Att förändra mat på mikronivå är inte det enda svaret på de
samhällsutmaningar som är kopplade till livsmedelsproduktion, men det är ett bidrag. Om det är möjligt att med större
pricksäkerhet ta fram produkter som man vet har egenskaper
98
som uppskattas av konsumenterna, mat som smakar gott och
har vad forskarna kallar ”bra munkänsla”, så innebär det en
effektivare produktion.
– Kan man styra sin produktion utifrån vilken sensorisk
upplevelse man vill ha när man äter så är mycket vunnet.
Den kunskapen kan användas för att ta fram ny smak på
snacks likaväl som att ta fram nya hälsosamma produkter
och den innebär rimligtvis också färre misstag i produktionen,
säger Ulf Sonesson.
– Kunskapen kan också användas i hälsofrämjande syfte.
Om man till exempel ser till de riktigt gamla i Sverige så är
det ofta en undernärd del av befolkningen. Vi på SIK arbetar
med att försöka designa mat för äldre, hur man kan påverka
matupplevelsen för att underlätta för riktigt gamla människor
att få i sig tillräckligt med näring.
SIK har också bidragit till utvecklingen mot en mer hållbar
livsmedelssektor genom klimatmärkning av mat. Baserat på
bland annat SIK:s mångåriga forskning om matens miljöpåverkan utvecklade Krav och Svenskt Sigill ett livscykelbaserat
system för att kunna märka produkter som är bättre än andra
för klimatet. I dag finns märkningen på flera produkter på
marknaden, bland annat Findus svenskproducerade djupfrysta grönsaker. System är också under införande inom
Kravs regelverk.
***
99
Ett annat område som har tilldragit sig forskarnas intresse är
förpackningar.
– Förpackningar har utmålats som ett problem men de är centrala för att våra livsmedelssystem ska fungera. Urbaniseringen innebär att vi transporterar mycket mer än vi gjort tidigare. Finns inte tekniken för effektiva och billiga förpackningar
så blir svinnet enormt. Ser man globalt så är det snarare en
brist på förpackningar som är det stora problemet, att mat
inte kan transporteras till platser där den behövs, konstaterar
Ulf Sonesson. På SIK har man flera forskningsprojekt som är
inriktade på förpackningar som skapar effektivare distributionskedjor och mindre svinn, något som har potential att ge
minskade kostnader, minskad klimatpåverkan och möjlighet
att säkert transportera mat längre.
Ett projekt är inriktat på att skapa förpackningar med flexibla
bäst-före-datum. Dagens märkningar har stora säkerhetsmarginaler inbyggda eftersom producenten ofta inte har kontroll
över kylkedjan: är den dålig blir produkten dålig innan bästföre-datum, är kylkedjan bra så håller den bra kvalitet även
efter bäst-föredatum. SIK:s lösning är sensorer i förpackningen som känner av vilken kvalitet innehållet håller. Beroende
på hur transporten till butik har sett ut och vilken temperatur
butikens kylar håller, så anpassas bäst-före-datumet.
– Det finns redan i dag en kemisk etikett som reagerar på
temperatur och som förstör streckkoden så att varan inte går
att sälja när det varit för varmt för länge, men vi tror mer på
IT-lösningar, att kunden läser av varan och ser datumet i sin
smartphone, berättar Ulf Sonesson.
100
Ett annat projekt är inriktat på ”naturligt skydd med förnyelsebara gasbarriärer”. Det vill säga att ta fram ett biologiskt
material i stället för plast att ha på insidan av till exempel
mjölkkartonger.
– Vi använder proteiner som är biprodukter vid till exempel
framställning av biobränsle och skapar en förpackning som
inte använder fossila råvaror. Det är en insats på vägen mot
ett biobaserat samhälle. Överförpackningen vi ser i vår del av
världen är ett begränsat problem jämfört med livsmedelssvinnet ur en miljö och klimatsynpunkt.
***
På forskningsinstitutet Innventia, forskar man på aktiva
biomaterial som kan användas i vardagen: interaktiva papper
och förpackningar som ändrar utseende och form när de utsätts för vanliga stimuli som fukt och värme, men också elektricitet. Kunskapen kan bland annat användas till att skapa
självformande eller självöppnande förpackningar. Till exempel har Innventia utvecklat en soppförpackning som öppnar
sig medan soppan värms i mikron, en användbar hjälp för
personer med nedsatt funktion eller styrka i händerna.
– Vi har också tagit fram en demonstratorförpackning för
torrmat och undersöker processer för hur det nya materialet
kan masstillverkas. När man häller i varmt vatten i demonstratorförpackningen så vecklar den ut sig och blir matskålen,
berättar Hjalmar Granberg, forskare på Innventia.
– Detta innebär bland annat förpackningar som kan ta mindre
plats när de transporteras än när de används.
101
Förpackningar kan inte bara användas för att mäta en produkts livslängd utan också för att förlänga den. SIK har deltagit i Hortibiopack, ett europeiskt forskningsprojekt med syfte
att ta fram ett miljövänligt förpackningsmaterial för frukt och
grönsaker. Något som kunde ersätta plast och som underlättade
andning. För frukt och grönsaker andas, vilket innebär att de
förbrukar syre och producerar koldioxid. För att syret inte
ska ta slut inuti förpackningen, måste man tillåta inflöde av
nytt syre utifrån. Detta görs genom små, små hål. Med rätt
antal hål och rätt material kan man skapa en atmosfär i förpackningen som gör att frukten och grönsakerna inte behöver
andas lika ofta, vilket förlänger hållbarheten.
Och det var just det forskningsprojektet lyckades med, genom
att använda PLA, polymjölksyra, som förpackningsmaterial.
PLA är ett material som till skillnad från plast härstammar
från förnybara råvaror. Och till skillnad från plast så går det
med PLA att styra såväl sammansättningen av själva atmosfären i förpackningen (genom att dimensionera antalet hål och
deras storlek) som luftfuktigheten (genom att dimensionera
den totala ytan på förpackningen).
Gasbarriärer, sensorisk forskning och smarta förpackningar.
Terminologin är långt ifrån småskalig råvaruproduktion och
närodlat.
– Att arbeta småskaligt och ekologiskt är lösningen på flera
av de utmaningar samhället står inför, men det är inte någon
universallösning, säger Ulf Sonesson. Du har inte mindre
problem med svinn eller produktionseffektivitet eller livsmedelssäkerhet bara för att du producerar i liten skala.
102
I själva verket är det ofta tvärtom. Från ett vetenskapligt perspektiv så ser vi att det finns stora möjligheter att effektivisera
även kortare, småskaliga kedjor. Småskalig produktion är
mer hantverksmässig, med färre experter och specialister.
Och specialisering är i grunden bra, menar Ulf Sonesson.
Att den som är väldigt duktig på sitt område kan hantera just
de frågorna och inte behöver göra lite av varje. Industrialisering innebär fler experter som gör slutprodukten säkrare och
kanske producerad på ett mindre miljöpåverkande sätt.
– Att vara industriell innebär att kunna spara energi och
råvaror och se till att maten är näringsrik, god och säker.
www.sik.se
www.sp.se
www.innventia.com
103
”Inte vilken industri som helst”
Marie Söderqvist, VD, Livsmedelsföretagen
104
vi inom livsmedelsindustrin står inför väldigt stora och
spännande utmaningar: Kopplingen mellan mat och välfärdssjukdomar, klimatfrågan, frågor om biologisk mångfald,
den globala livsmedelsförsörjningen, effektivare och smartare
förpackningar och transporter och frågor om internationell
handel – allt påverkar oss. Det handlar om hållbarhetsfrågor
i vid mening, där livsmedelsindustrin tillsammans med energisektorn, transportsektorn och hälso- och sjukvårdsaktörer
spelar centrala roller. Dessa utmaningar borde leda till att den
svenska livsmedelsindustrin investerar mycket i forskning och
innovation.
Tyvärr är utvecklingen snarare den motsatta. Resurserna för
att satsa på forskning är stabil eller går till och med ned som
andel av den svenska livsmedelsindustrins omsättning. En liten
titt på reklambladen som hamnar på hallmattan ger en ledtråd
till varför. Direktreklamen från de stora elektronikkedjorna och
sportkedjorna kommunicerar visserligen pris, men framför
allt all imponerande teknisk prestanda för den nya surfplattan,
pendlingscykeln eller datorn. Vanliga konsumenter lär sig
kvalitetsbegrepp för allt från färgåtergivning på bildskärmar
till vattentäthet på regnkläder. Men i reklambladet från handeln får jag information om att det är rea på frysta ärter den
här veckan, och att de därmed betingar ett ännu lägre kilopris
än vanligt. Inget mer. Inget om att svenska ärtor ses som
delikatesser av italienarna, och dessutom är ett mycket smart
miljö- och klimatval. Eller att den svenska ärtan till stora delar
är en följd av innovativ förädling som har gjort den tåligare
och godare än många andra. Inget om den smarta förpackningen till den färdiga soppan som blir helt platt efter använd-
105
ning. Och inget om den världsledande svenska forskning som
gör att hälsosamma bakterier kan överleva i en fruktdryck och
förbättra maghälsan för stora grupper.
Handelns envisa fokus på pris har nästan omöjliggjort den
lustfyllda folkbildningskampanj om mat, kvalitet och innovation som skulle behövas. I stället är två mycket svenska
förhållningssätt till mat fortfarande förhärskande. Det ena
är civilingenjörsidealet: att livsmedelsindustri ses lite över axeln
jämfört med saker som tillverkas av metall, från kullager till
bilar. Mat anses inte riktigt vara industri. Det andra är husmodersidealet, som går ut på att den som lyckas lägga ut minst
pengar på sin matkasse anses vara duktigast. Tillsammans
skapar de ett kompakt fokus på pris i alla led.
Det enda som bryter det mönstret ordentligt är svenskarnas
nyväckta intresse för restaurangliv. Viljan att spendera tid och
pengar på framför allt storstadskrogarna ökar stadigt. Allt fler
går ut och äter, och är då beredda att lägga en hel del pengar
på god och spännande mat lagad av kockar i världsklass.
Snart sagt varenda nyöppnad restaurang i Stockholm ståtar
med kockar som vunnit prestigefyllda pris i någon av alla
kocktävlingar runt om i världen.
Innovation, mat och teknik har ett nödvändigt men ömtåligt
förhållande. Ett uttryck som ”teknisk utveckling” ses av de
flesta som något spännande när det gäller bilar, telefoner eller
flygplan. Men konsumenter blir mer tveksamma när det gäller
teknisk utveckling av mat. Dessutom betraktas saker som
mascarponesmakande yoghurt, kebabchips eller steviasmaksatt ketchup inte som innovationer, utan avfärdas lättsamt
106
som barnsliga påfund och onödig utfyllnad av butikshyllorna.
I själva verket kräver smakförändringar och förbättringar av
produkter och recept mycket analys, uppfinningskraft och
ibland stora forskningssatsningar. För att inte tala om att byta
ut vissa ingredienser mot andra, som att dra ner på socker till
förmån för det helt kalorifria, naturliga sötningsmedlet stevia.
Eller att minska på salthalten i industrimaten, utan att det går
ut över säkerhet, smak och struktur på produkterna. Just på
detta område pågår det just nu ett projekt finansierat av stat
och näringsliv.
Till viss del har livsmedelsindustrin sig själv att skylla. Industrin har varit dålig på att kommunicera vilken nytta konsumenten får av innovationer på matområdet. Däremot har nyttan för industrin själv, genom långa hållbarhetstider och billiga
förpackningar, poängterats.
Bilden av god mat är för många fortfarande den jordiga moroten. Det är inte så konstigt. Centraliseringen av svensk livsmedelsproduktion gick mycket långt på 1900-talet. Och tiden när
de lokala bagerierna och bryggerierna lades ned till förmån för
jättelika fabriker har präglat bilden av vad teknisk utveckling
inom livsmedelsindustrin innebär.
Men utvecklingen ser inte likadan ut överallt. Amerikanska
entreprenörer tycks ha fått upp ögonen för livsmedelsindustrin.
Det senaste året har riskkapitalbolag satsat cirka 350 miljoner
dollar på projekt för små, forskningsintensiva företag inom
livsmedelsindustrin i Silicon Valley, skrev New York Times nyligen. Fokus ligger på tekniska innovationer tillsammans med
vår längtan efter naturlighet. Ett godisföretag gör till exempel
107
godis utan färgämnen och samtidigt med mindre socker och
mer fibrer. Ett annat gör ost – fast baserat på mandelmjölk i
stället för mjölk från djur.
Och trots att mer FoU-investeringar behövs: här i Sverige finns
också spännande företag. Den som åker E6:an utanför Landskrona kan inte missa Oatlys fabrik. De skapar drycker, glass
och andra produkter baserade på havre. Mycket forskning
ligger bakom.
Livsmedelsindustrin är just en industri. Om än inte vilken
industri som helst. Och det är verkligen inget att skämmas
över. Industriellt tänkande är den bästa metoden vi känner till
för resurssnål och effektiv produktion av nästan vad som helst,
inklusive mat. Det behövs när befolkningen ökar och vi lever
allt längre. Men jag påpekar samtidigt alltid att livsmedelsindustrin inte är vilken industri som helst. Den förenar hantverk med ytterst moderna processer. Och det finns inte någon
annan industri som är så nära konsumenten. Livsmedelsindustrin gör varor som vi flera gånger i veckan ska välja att köpa,
bära hem, packa upp och sedan tillbringa timmar med att tillreda för att därefter stoppa i munnen och bokstavligt talat göra
till en del av våra kroppar. Det skapar förstås förväntningar
och krav som ingen annan industri lever under. Det är roligt,
men också enormt utmanande.
Marie Söderqvist
108
109
”Problemet ligger i
excesser och extremer”
Elisabeth Gauffin, styrelseordförande
i KRAV och lantbrukare
110
äta bör man, annars dör man. Äter gör man, ändå dör man.
Ett gammalt ordspråk som än i dag har sin giltighet. Men vad
är det vi äter och varför? Vet vi ens vad det är vi äter? Och
varför är det så många människor som fortfarande inte har
tillgång till mat som man ”bör” äta för ett långt liv?
Det paradoxala är att det inte råder någon brist på vare sig
livsmedel, kalorier, kunskap eller pengar i världen. Men det är
obalans i fördelningen.
Vem har ansvar för att det produceras jordbruksprodukter och
livsmedel i världen? Bonden? Varje lands regering? Det globala
samfundet? Vi bönder i Sverige gör det vi alltid har gjort, sedan
mer än 6 000 år tillbaka. Vi brukar vår jord, sköter våra djur,
producerar maten till oss själva och i dag också åt resten av
landets befolkning till stor del. Men är jordbruket en självklarhet? Vilka risker innebär det att den övervägande majoriteten
av människor inte kan försörja sig själva, utan tar för givet
att någon annan producerar det mest basala för överlevnad,
maten?
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO säger i sina
prognoser att vi kommer att vara tre miljarder fler människor
på jorden år 2050. Människor som ställer allt högre krav på
kvalitet, ändrar sina konsumtionsmönster, efterfrågar innovationer och nyheter och vill försäkra sig om en hållbar framtid.
En stor utmaning för hela jordbruket är energiomställningen
för att klara dessa utmaningar. Att minska vår användning av
fossil energi och öka användningen av förnyelsebara källor och
111
samtidigt producera mer med mindre resurser kommer att bli
en nödvändighet.
I många utvecklingsländer handlar det inte i första hand om
att minska sin energianvändning i jordbruket och livsmedelsproduktionen, utan att få tillgång till energi för att kunna höja
produktiviteten och minska förlusterna i jordbruket. I både
utvecklingsländer och i den mer välbärgade delen av världen är
energianvändning och tillgång på förnyelsebara källor en ödesfråga. Forskning och innovationer behövs för att nå genombrott som kan hejda vårt kortsiktiga agerande. I många stycken
fortsätter vi att leva på som om det är business as usual, trots
larm om klimatförändringar, ”peak oil”, miljöförstöring.
Man talar i dag om kemikalie- och industrijordbruk. Stordrift
som har gett oss mycket mat till en billig penning – men kanske
till ett annat pris. Ett pris vi kanske inte ser i dag, men som vi
kommer att få betala i framtiden, dyrt. I dag är kemikalier den
näst största näringssektorn i världen efter bränsle, följt av livsmedel och turism. Vad får det för konsekvens att vi i dag har
goda kunskaper om cirka 800-900 kemikalier men att det finns
över 100 000 kemikalier där vi inte vet vilka egenskaper och
konsekvenser enskilda ämnen har och kan ge. Det är en större
fråga än om det är hästkött, åsna eller nöt vi äter. Det handlar
om att vi inte vet vad som på sikt händer i våra och djurens
kroppar – eller i naturen. Nu och på sikt. Vad finns det för
möjligheter att hitta alternativ? Kan forskning och utveckling
leda oss till nya lösningar, där vi på ett säkrare och mer långsiktigt sätt använder kemi och teknik i vår tjänst? Ska kommersiella intressen styra utvecklingen eller är det bättre att utveckla
112
och öka stödet till statligt finansierad forskning och förbättra
samarbetsformer på nationell, regional och global nivå i syfte
att säkerställa samhällsnyttan och minimera risker?
När människors ekonomi förbättras, ändrar man konsumtionsmönster och går från att äta cerealiebaserade dieter till
att äta mer animaliskt protein, dvs äta mer kött. En ur många
avseende sund och logisk utveckling. Människan behöver proteiner och har ätit kött sedan urminnes tider. Det är kunskaper
hon har sedan jägar- och nomadtiden tusentals år tillbaka i
tiden. Men köttätande lyfts ofta fram som förödande för en
hållbar utveckling. Men är det en sanning? Vi bönder förfasas
lika mycket när vi ser exempel på djurhållning som har antagit
oacceptabla proportioner och som bedrivs med metoder som
inte står i harmoni med naturen. Allt för att producera billiga
livsmedel, billigt kött. Men vi bönder vet också att ett hållbart
jordbruk uppnår man bara med en sund djurhållning, genomtänkt markanvändning och växtodling i harmoni och med hänsyn till naturgivna förutsättningar. Människor och djur i balans
med naturen. Det ger oss en möjlighet att sluta kretsloppet.
Problemet ligger i excesser och extremer. Att vi i västvärlden
överkonsumerar det mesta, inklusive kött. Vi vill äta utvalda
delar av ett djur, helst bara bakdelskött. Vi tror att vi måste äta
kött varje dag och vi kastar 20-30 procent av maten vi släpar
hem från affären. Och hela tiden kräver vi lägre matpriser, i
stället för att ifrågasätta hur det kan komma sig att maten kan
vara så billig.
I västvärlden lever vi i tron att vi kan försäkra oss mot allt
113
och överleva det mesta. Om vi bara skyddar oss ordentligt.
Cykelhjälmar, säkerhetsvästar, försäkringar, bäst före-datum,
kontroller, certifieringar, innehållsförteckningar, analyser. Och
ändå vet vi inte mycket. Förpackningar har blivit vår tids borg.
Ju mer material och ju mer sofistikerade förpackningar, desto
säkrare innehåll? I dag får vi larm om att det läcker ftalater
från plastförpackningarna och bisfenol A från konservburkar.
Kommer framtidens förpackningar att vara just som vi vill ha
dem: täta, skyddande, ofarliga och biologiskt nedbrytbara?
Eller är det faktiskt så att vi måste acceptera att mat inte ska
hålla hur länge som helst? Att vi måste använda våra egna
sensoriska instrument, näsa och mun för att avgöra om maten
går att äta. Och också återuppliva gamla kunskaper om livsmedlens egenskaper och tillagningsmetoder för att vi ska klara
att göra vår mat säker att äta?
Vi behöver:
Minska sårbarheten. Fler måste ta ansvar för matproduktionen, sin egen och andras. Urbaniseringen ökar sårbarheten och
stjäl vår bästa åkermark till att ”odlas” med betong och asfalt.
De gröna ytorna i staden måste kanske i framtiden användas
till matproduktion.
Hållbar utveckling. Fler måste förstå förutsättningarna och villkoren för hållbart jordbruk och hållbar livsmedelsproduktion.
Kortsiktiga politiska beslut, där det dagsekonomiska läget får
styra, riskerar att ge oss långsiktiga, dyrköpta och förödande
konsekvenser i framtiden.
114
Innovationer. Forskning och utveckling behövs. Men i stora delar av världen skulle man komma väldigt långt med redan känd
kunskap och teknik. Prioriterade områden är energi förpackningar och kemikalieanvändningen där behov av alternativ är
tydliga och brådskande.
Äta djur. Det handlar inte om att äta kött eller inte. Det handlar om att äta rätt och lagom för att ge andra människor
möjlighet att uppnå en levnadstandard som i vart fall närmar
sig vår. En hållbar mjölkproduktion utan att samtidigt ta ansvar och äta köttet finns inte. Men att äta hela djuret, använda
alla delar till livsmedel och produkter är en del i en hållbar
utveckling. Det visste mänskligheten för tiotusentals år sedan.
Djurhållning har en given plats i jordbruket och i människors
födointag.
Politik. EU:s jordbrukspolitik är ständigt ifrågasatt och ofta
utskälld. Men med CAP (Common Agricultural Policy) har
EU- länderna gemensamt försäkrat sig om en livsmedelsproduktion, förbättrat utsikterna för en levande landsbygd,
biologisk mångfald, god djuromsorg och miljöåtgärder för
ett mer hållbart jordbruk. Världen i sin helhet behöver mer
jordbrukspolitik, inte mindre. Fler länder måste ha en aktiv
jordbrukspolitik med tydliga mål om självförsörjningsgrad och
livsmedelssäkerhet, däribland Sverige som i dag helt saknar
ambition på området.
Elisabeth Gauffin
115
116
Avslutningsvis –
RISE om behovet av
samverkan
117
118
vi står inför stora utmaningar. När vi blev medvetna
om klimathotet tog miljöfrågan ett kliv till att bli än mer
avgörande; nu talar vi om en genuin global utmaning som
handlar om livsbetingelserna för stora delar av planeten. Den
demografiska utmaningen reser frågan om välfärdssystemens
hållbarhet. Livsmedelsfrågorna och livsmedelsförsörjningen
handlar om hälsan, men också om att mätta fler munnar i
olika delar av världen. Frågan om huruvida transportsamhället nått sin gräns, och att vi nu måste satsa på närproducerat,
är ständigt levande.
Det är lätt att dra slutsatsen att vi, för att möta utmaningarna, tvingas till smärtsamma prioriteringar. Att vi måste ge upp
sådant vi sedan länge uppfattat som värdefullt för att vi nått
gränser som inte får överskridas eller hamnat i problem som
inte går att lösa på annat sätt.
Men det finns en annan infallsvinkel. Den utgör själva kärnan
i RISE existensberättigande: uppfattningen att viktiga delar av
lösningen står att finna i nya idéer, forskning och innovation.
Problem och utmaningar är inte bara något som måste ”hanteras”. De är uppfordringar till att tänka nytt, höja innovationstakten och se till att lovande koncept så fort som möjligt
kan testas och kommersialiseras.
Att Sverige behöver en stark innovationsekonomi för jobbens
skull är sant. Men ännu viktigare är att vi alla kanske aldrig
har varit i så stort behov av snabb teknisk utveckling som i
dag. De stora framtidsutmaningarna är inte bara hot. De är
också löften om nya och växande marknader för nya lösningar.
119
I det enskilda ögonblicket kan en sådan uppfattning angripas för att vara äppelkindat optimistisk. Vi vet vad vi har,
vet vilka lösningar som står till buds och förstår att dessa är
otillräckliga. Att handla utifrån antagandet att nya lösningar
som vi inte vet något om i dag kommer att finnas i framtiden,
kan synas vara ansvarslöst. Att förutsäga framtidens innovationer är ju i princip omöjligt, kunde vi det skulle de ju inte
vara framtidens innovationer. Men historien, också den nära,
visar på ständiga genombrott av nya idéer. Ibland omvälvande
sådana, som informationstekniken. Webben, som vi känner
den i dag, är ju inte äldre än tjugo år.
Dessutom: innovationstakten ökar i världen. Institutssektorn
ger syn för sägen. Det finns gott om exempel på nya idéer som
utvecklats och testats hos dem, för att sedan föras vidare till
kommersialisering. Det är en viktig bakgrund till att RISE befinner sig i expansion. Staten ökade sina insatser under perioden 2007 till 2012, och den senaste forskningspropositionen
har givit oss förutsättningar att höja tempot ytterligare.
I varje steg har näringslivet svarat upp och ökat sina insatser ännu mer, i rollerna som kunder och strategiska samarbetspartners. Företagens behov av att komplettera sina
FoU-enheter med industriforskningsinstitutens unika tjänster
och innovationskompetens är ökande. Vi bedömer att detta
kommer att fortsätta, och att näringslivets efterfrågan på våra
tjänster kommer att öka ytterligare framöver.
Institutssektorn spelar en strategisk roll som nav i det svenska
innovationssystemet. Den är en del av forskningssektorn, men
är inte universitet eller högskola. Den syftar till kommersia-
120
lisering och finansieras till hälften av avtal med företag, men
är inte en del av näringslivet. Sektorn är en tredje slags aktör,
som är specialiserad på att säkerställa att framtagna forskningsresultat omsätts i nytta för företagen. Som vi hävdat i
en tidigare bok utgiven av RISE är det en myt att det skulle
finnas en given motsättning mellan akademisk forskning och
affärsmässig innovation. Kärnfrågan är hur effektivt och integrerat systemet för innovation är. Universiteten kommer alltid
att ha, och måste ha, sin huvudinriktning på forskning och
utbildning medan näringslivet främst kommer att intressera
sig för det affärsmässiga. Industriforskningsinstituten är en
aktör vars kärnkompetens är att ha plats i båda världarna.
De ökade satsningarna på institutssektorn är inte bara en
signal om innovationens ökade betydelse för att lösa viktiga
problem. De visar också på insikt om vad som måste ske om
Sverige också framöver ska kunna hävda sig som ledande
kunskaps- och industrination.
I en rapport från Svenskt Näringsliv, Hur starkt står Sverige?
(december 2012) konstateras att Sveriges attraktionskraft
måste öka. Undersökningen som rapporten bygger på indikerar att forskningen i de internationella storföretagen totalt
sett kommer att öka under de närmsta åren. Men den visar
också att Sverige inte utgör mottagare av dessa ökade investeringar. Sverige ses som måttligt attraktivt jämfört med andra
länder. Rapporten pekar också på behovet av krafttag för att
stärka såväl den svenska forskningens kvalitet som tillgängligheten och öppenheten mot näringslivet. Tydliga drivkrafter
krävs för nyttiggörande av forskningsresultat och samarbete
med omgivande samhälle.
121
I en annan nyligen utkommen rapport har OECD utvärderat
den svenska innovationspolitiken. En av OECD:s viktigaste
slutsatser är att Sverige måste ”förankra” storföretagens
forskning i Sverige genom att säkerställa att förutsättningarna
för stora företag att bedriva FoU i Sverige är så pass bra att
det inte är motiverat att flytta utomlands. Vidare konstateras
att om Sverige höjer ambitionen skulle vårt land kunna bli så
attraktivt att vi även lyckas attrahera helt nya investeringar
från företag som i dag inte bedriver någon FoU-verksamhet i
Sverige.
OECD lyfter också fram att behovet av att institutssektorn
utvecklas, inte minst som en resurs för de mindre och medelstora företagen. Att instituten kan göra mera visas också av
en utblick mot andra länder. Ett tydligt exempel är de runt
60 Fraunhofer-instituten i Tyskland som tillsammans omsätter
16,6 miljarder kronor årligen (2012) med en basfinansiering
om cirka 30 procent. Det ska jämföras med RISE-gruppen
som vid samma tidpunkt (2012) omsatte 2,6 miljarder kronor
med en basfinansiering om 18 procent.
De ökade satsningarna på institutssektorn som vi upplevt
sedan dess är inte bara en bekräftelse på väl utfört arbete.
De är också en uppfordran om att utveckla verksamheten och
göra mer. Det handlar om att växa. Och vi bedömer att näringslivets efterfrågan på institutens kompetenser och tjänster
kommer att öka framöver, vilket kommer att visa sig i ökad
omsättning hos RISE-gruppen. Ett viktigt område är test- och
demonstrationsanläggningar som utgör mötesplatser för innovation och förkortar deras väg till marknaden.
122
Men det handlar också om att arbeta på nya sätt. När näringslivet förnyas i sina arbetssätt för att möta ökad global konkurrens och stärka sin innovationskraft måste också RISE-gruppen
vässa sina arbetssätt.
Det handlar om att skapa nya instrument för att mäta effekterna
av verksamheten. En av RISE Holdings huvudupp-gifter är att
ta fram ett effektmätningssystem för att se om de satsningar
som görs på instituten verkligen leder till förväntade resultat.
Arbetet inleddes redan 2009 och bygger på tio uppföljningsparametrar som bestäms av återrapporteringskravet från
Näringsdepartementet. Under 2012 har ett arbete inletts för
att också kunna identifiera mer samhällsekonomiska effekter av användningen av de så kallade SK-medlen (strategiska
kompetensmedlen). Särskilt fokus är på lite större satsningar.
Preliminära resultat pekar på effekter som nya forskningsområden, nya produkter och stärkt kompetens som leder till
bättre miljö och stärkt konkurrenskraft.
Det handlar också om att vinna ökade synergier av den kompetensbas som RISE-gruppen som helhet omfattar. En trend
sedan längre tid inom näringslivet är att arbeta med integrerade
lösningar. Vi ser branschglidning och gamla branschgränser
tappar i relevans. Exemplen är många: vi ser det tydligt inom
till exempel fordons- och skogsindustrin. De partner man
väljer förväntas hänga med och återspegla industrilogiken.
Och låt oss vara självkritiska inom institutssektorn: i dag
återspeglar vi en branschlogik som många är på väg ur.
Morgondagens institutssektor kommer att arbeta i värde-
123
kedjor som avspeglar uppdragsgivarnas. Kompetenser från
många olika sammanhang kommer att samverka på nya och
mer marknadsrelevanta sätt. I varje enskilt sammanhang kommer kompetenser från flera av dagens institut att finnas med.
Uppdraget är alltså att ta bort hinder för kunskapsflödet.
Gränsöverskridande företag vill ha gränsöverskridande partner.
RISE-gruppen ska tillsammans med näringslivet fortsätta att
utvecklas till en sådan partner.
Olof Sandberg, chefsstrateg och
Peter Holmstedt, senior advisor på RISE Holding
124
125
Om RISE
RISE Research Institutes of Sweden www.ri.se
SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut www.sp.se
Swedish ICT www.swedishict.se
Swerea www.swerea.se
Innventia www.innventia.com
126
RISE Research Institutes of Sweden är en grupp industriforskningsinstitut som med forskningsexcellens och framsynthet
skapar nytta och konkurrenskraft i både små och stora företag.
RISE-gruppens innovationer driver tillväxt och stöder omställningen till hållbar utveckling i hela samhället. I RISE-gruppen
ingår SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Swedish ICT
Research, Swerea och Innventia, vilka alla samlar flera verksamheter och forskningsinriktningar under sig.
2012 omsatte RISE-gruppen 2,6 miljarder kronor med cirka
2200 anställda. Verksamheterna finns i hela Sverige med dotterbolag i Danmark, Norge, Frankrike och Storbritannien.
RISE Holding är statens ägarbolag för industriforskningsinstitut. Bolagets uppgift är att samla den svenska institutssektorn och stärka dess roll i innovationssystemet genom
effektiv ägarstyrning och arbete med struktur-, effekt- och
Svenska staten finansieringsfrågor.
Svenska staten Forskning, utveckling och innova3on för hållbara lösningar! Automa.on ch industriella rocesser n Bför ioraffinaderi, ioenergi och nya biomaterial n Forskning, uotveckling och ipnnova3on hållbara lbösningar! Samhällsbyggnad n e-­‐Hälsa n Energi ICT n Internet och telekom Science n
n Automa.on och industriella processer nn
B ioraffinaderi, bioenergi och nn
ya Lbife iomaterial Livskvalitet n Massa, papper förpackning Materialvetenskap n n Samhällsbyggnad n e-­‐Hälsa no Ech nergi n ICT n n
Internet och telekom nn M
Lobilitet ife Science Risk och säkerhet n pPapper rodukt-­‐ och produk.onsteknik n Transport n Mobilitet n Livskvalitet n Massa, och förpackning n Materialvetenskap Risk och säkerhet n Produkt-­‐ och produk.onsteknik n Transport 127
128
129
Denna bok vill överskrida en gräns som ofta är alltför skarp:
den mellan forskning och teknik å ena sidan och samhällspolitisk
debatt å den andra. Det känns naturligt för oss på RISE att bidra
till detta. Vår finansiering kommer både från offentliga medel och
från näringslivet. Institutssektorn är både ett viktigt instrument för
forskningspolitiken och en partner till våra företag, vare sig de är
stora jättar eller småföretag.
Bokens huvudinnehåll reflekterar idén om mötets och dialogens
betydelse. ”Det är i skärningspunkten mellan olika områden som
fantastiska idéer ofta föds”, säger innovationsauktoriteten Frans
Johansson i en intervju.
Boken tar upp fyra centrala samhällsfrågor: energianvändningen,
transporternas framtid, morgondagens vård och livsmedelsfrågorna. Varje fråga belyses med ett reportage, en ögonblicksbild av vad
som står för dörren när det gäller innovation och ny teknik.
Reportagen kommenteras av opinionsbildare och makthavare
inom respektive frågeområde: Maria Wetterstrand, tidigare
språkrör för Miljöpartiet de gröna; Ulrika Francke, vd Tyréns;
Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen;
Jan-Eric Sundgren, senior expert adviser AB Volvo; Annelie
Nordström, ordförande Kommunal; Petrus Laestadius, vice vd
Swedish Medtech; Marie Söderqvist, vd Livsmedelsföretagen
och Elisabeth Gauffin, styrelseordförande KRAV.
Hur kommenterar de inblickarna i framtidens teknik?
Vilka praktiska slutsatser drar de när det gäller hur samhällsutmaningarna ska mötas?
130