Transcript 6 här i trädgården är det lugnt och skönt. Det beror på att Jonas hus

6
En av de många pärlorna längs vår västkust
är Halmstad och att komma dit en av de allra
första sommardagarna, då solen strålar från
en klarblå himmel, är härligt. Visserligen
var det en lite kylig vind denna speciella
dag i början på juni då jag besökte staden,
men då det blåser är havet ännu vackrare
med alla vita gäss som dansar på vågorna.
När man sedan vet att man är på väg att besöka en ny svensk pipmakare, ja, då verkar
gässen dansa ännu livligare.
Jonas Rosengren (*1972) bor med sin familj i en centralt belägen villa. Då man
kommer in i trädgården bakom huset är det
dock svårt att tro, att man befinner sig så
nära centrum. Halmstad är trots allt en ganska stor stad med en myllrande trafik, men
här i trädgården är det lugnt och skönt. Det
beror på att Jonas hus är beläget i ett äldre
villaområde utan genomfartstrafik och där
den skyddande växtligheten hunnit växa till
sig.
En mångsidig man
Jonas har ännu inte passerat de 40, men har
trots detta hunnit prova på en hel del här
i livet. Han har arbetat med fordon, varit
flygmekaniker, odlat akvariefiskar, sålt vitvaror och en hel del annat. 2004 beslöt han
sig dock för att bli lärare och började på
lärarhögskolan för att studera biologi och
matematik. Biologi tyckte han om men inte
matematik, så detta ämne bytte han ut mot
slöjd. Och det är som slöjdlärare Jonas nu
är verksam.
7
Det var nog inte så konstigt att Jonas fastnade för slöjd, för på hans mors sida har man i
flera generationer ägnat sig åt möbelsnickeri, så påbrå saknas inte. Och Jonas själv
har alltid intresserat sig för hantverk. Det
som verkligen tände honom var då han för
några år sedan köpte sin första träsvarv. Det
var en helt vanlig svarv, köpt på ett varuhus
och avsedd för hobbybruk, och den pallade
inte så länge för Jonas flitiga svarvande.
Efter ett år var den utsliten. Då kom Jonas
över en begagnad professionell svarv, som
han har kvar än i dag. Visserligen använder
man inte träsvarv när man gör pipor, men
den är bra till mycket annat, såsom askfat
och pipstoppare.
Att göra knivar intresserade Jonas, så för
något år sedan besökte han den kände
knivmakaren Börje Thelberg i Landskrona
(presenterad i RR nr. 73). Det var vid detta
besök tanken dök upp, att det skulle vara
roligt om man kunde försörja sig på något
hantverk, åtminstone till en del. Han framkastade tanken för Börje som sade: ”Varför
börjar Du inte göra pipor?” Orsaken till förslaget var att Börje sedan något år tillbaka
håller på att bygga om sin verkstad, så att
han förutom knivar också ska kunna göra
pipor.
Det där med pipor hade Jonas inte tänkt på,
men han blev omedelbart intresserad. Han
hade visserligen inte rökt pipa på många
år och då det begav sig var det mest majskolvar som gällde. Därefter blev det huvudsakligen snus. Jonas började söka på nätet
och där hittade han mycket om pipor, bland
annat Svenska Pipklubbens sida. Första steget blev att anmäla sig som medlem. Sedan
skaffade han boken om Bo Nordh, och då
han såg de skönheter denne mästare skapat,
blev han helt betagen. Det här med pipor
var verkligen något han ville ägna sig åt.
Jonas förstod dock att för att kunna göra bra
pipor, som inte enbart är vackra att titta på,
måste man veta hur en pipa fungerar. Så det
där med att röka pipa måste återupplivas.
Vid ett besök i Göteborg köpte han en Chacom-pipa och en burk tobak. Premiärblosset i den nya pipan togs i den vackra omgivningen i Botaniska trädgården och Jonas
säger att det smakade precis så gott, som
han hade föreställt sig.
Besök hos andra pipmakare
Då Jonas gick igenom förteckningen över
pipmakare på vår hemsida, upptäckte han
att det faktiskt fanns en i hans egen stad. Så
den första kontakten blev med Lars-Göran
(Gurra) Markunger. Sedan började bollen
rulla snabbt. Vid ett besök i Linköping besökte han Ronny Thunér, nästa kontakt blev
med Bengt Carlson i Lund och därefter Anders Nilsson och Martin Vollmer i Malmö.
Jonas blev förbluffad över den öppenhet
och hjälpsamhet de visade - alla delade med
8
sig av sina kunskaper, kom med goda råd
och hjälpte honom att få tag på material.
Som nog alla förstått är Jonas en handlingens man, så det tog inte lång tid förrän han
skaffat den nödvändiga utrustningen och
kunde göra sina första pipor. I dag har han
en funktionell verkstad i källaren på sin
villa. Jonas saknar dock att han inte kan se
ut på naturen när han arbetar, så planerna
framöver är att bygga ett uthus i den rymliga trädgården, en lösning som tillämpats
av många pipmakare.
Släta och blästrade pipor
Vid mitt besök hade Jonas åtta pipor helt
färdiga och ett antal på gång. Jag var förbluffad över att han på så kort tid lyckats nå
en sådan perfektion, då det gäller det tekniska. Till och med ett så svårt moment som
att färga in piporna snyggt, har han lyckats
med. En stor hjälp har han säkert haft av
de råd han fått från sina mer erfarna kollegor, men hans bakgrund som slöjdlärare
och duktig hantverkare har givetvis också
en avgörande betydelse.
Piporna är släta eller sandblästrade. Blästringarna gör Jonas, åtminstone än så länge,
hos Vollmer & Nilsson i Malmö. Jonas
initialer samt Sweden graveras in i piporna
med en maskin, som ursprungligen ägdes
av Dura Semjaniv. Sedan köptes den av
Bengt Carlson, som dock inte tyckte han
hade någon användning för den, så nu har
den alltså hamnat hos Jonas.
Tiden går fort när man har trevligt. Jag kom
tidigt på förmiddagen, men då Jonas hustru
Kicki kommer hem från sitt arbete och barnen Oscar och Lucas slutat skolan, förstår
jag att ett stort antal timmar förflutit. Jag
måste ge mig iväg hemåt, dock i den fasta
förvissningen att det inte är sista gången jag
besöker den trivsamma villan i Halmstad.
Med den beslutsamhet och framåtanda Jonas visar, kommer det säkert att hända saker - och snabbt kommer det att gå, det är
jag övertygad om.
Jan
9