Transcript AZORERNA – Så mycket bättre, så mycket mer

Undervattenslandskapet är ofta dramatiskt
och kuperat. Detta i kombination med den
klara sikten gör dykupplevelsen svårslagen.
AZORERNA
– Så mycket bättre, så mycket mer
Vad kännetecknar en dykdestination av absolut världsklass? Är det områdets förmåga att
kunna generera upplevelser utöver det vanliga, att ge oss som besökare det där lilla extra?
Om så är fallet lever Azorerna verkligen upp till denna status. För vart annars kan du få möta
blåhaj, makohaj och se gigantiska mantor. Eller snorkla med delfiner ena stunden för att
strax där efter få se hur en kaskelotval lyfter sitt enorma stjärtparti upp över ytan och gör sig
bered för att dyka ner i det stora blå. Detta är unikt! Följ med oss på en resa utöver det vanliga,
en resa som ger mersmak!
Text och foto: Mattias Sellin
6
SPORTDYKAREN nr 2 2012
Vulkankratern Capelinhos
erbjuder verkligen ett
storslaget scenario. Precis
vid solnedgången är
skådespelet som bäst.
160
mil rakt ut från Portugals
kust sticker nio vackra
öar upp, omgivna av
ljummet och näringsrikt vatten från golfströmmen. Denna ögrupp som bildar
Europas västligaste utpost heter Azorerna
och kan förtrolla även den mest kräsna
globetrottern. Här erbjuds ett storslaget
och varierande landskap med svarta lavastränder, gröna ängar, aktiva vulkaner och
blommor i regnbågens alla färger. Öarna
har tillsammans en total yta av 2 350 kvadratkilometer med kuperad terräng som på
många ställen stupar brant ner i det blåa
havet. Det är dock inte bara på land som
området är unikt. Vänder vi blicken ner
under ytan så hittar vi en tredjedel av de
totalt 81 arter av delfiner och valar som
finns i välden. Exempelvis finns det under
våren stora möjligheter att få se världens
största djur, blåvalen ”Balaenoptera musculus” simmandes kring dessa öar. Lyfter vi
sedan blicken upp från havet och tittar
mot himlen så finner vi också ett rikt
fågelliv. Faktum är att namnet Azorerna
kommer från de fåglar som först observerades runt ön av upptäcktsresande på
1400-talet. Resenärerna trodde att de såg
en fågelart med namnet Glador, vilken på
portugisiska heter ”Acores”. Det resenärerna då inte visste var att de hade misstagit sig angående fågelarten, då det i själva
verket var ormvråkar som hade observerats. Trots detta lilla misstag så lever
ögruppens namn fortfarande kvar och
Azorerna är idag en självstyrande del av
Portugal med egen regering och emblem.
En nattlig aptitretare
När vi checkar in på ”Hotel Do Canal” i
den charmiga staden Horta håller solen
precis på att försvinna ner under Atlantens
yta. Vi känner oss fortfarande lite trötta
efter dagens flygresa men bestämmer oss
ändå för att besöka dykcentret, beläget
endast en kort promenad från vårt hotell.
Under promenaden ner reagerar vi över
hur frisk och härlig atlantluften känns.
Den är inte för varm och inte för kall, och
med en behaglig luftfuktighet. Nere på
dykcentret blir vi väl mottagna av Tiago
och Joana, som äger och driver
DiveAzores. Att de tillsammans delar en
stor passion för dykning och det marina
livet blir snabbt tydligt. De är båda utbildade marinbiologer och försöker i största
mån att bedriva ett ekoanpassat äventyrscenter för dykning, valsafari och delfinskådning.
Efter en kort rundtur i butiken så vänder sig Tiago mot mig och frågar på
utmärkt engelska;
”Okey, när vill du göra ditt första dyk?”
Trots att det bara var några timmar
sedan vi landade på ön Faial så gör sig
dykabstinensen redan påmind. Jag tittar
lite tveksamt mot min flickvän. Hennes
stödjande leende och förstående blick gör
mig dock lugn.
”Så snabbt som möjligt”, blir mitt svar
och jag känner mig precis som ett litet
barn på julafton som strax skall få öppna
ett paket.
Sextio minuter senare rullar vi baklänges ner i Atlantens uppfriskande hav >
Att hyra bil rekommenderas
starkt om du besöker Azorerna.
Finns mängder med små mysiga
vägar längst kustremsan.
SPORTDYKAREN nr 2 2012
7
Berried anemone av släktet
”Aliciidae” är en nattaktiv
anemon. På natten fäller den
ut sina långa tentakler i
vattnet på jakt efter föda.
> och det är en makalös sikt som hälsar oss
Muränor finns det gott om på
Azorerna, här en vackert gul
färgad Enchelycore anatina.
8
SPORTDYKAREN nr 2 2012
välkomna. Våra lampor lyser upp 20-30
meter framför oss och vattnet är helt fritt
från partiklar. Redan vid första anblick
skiljer sig undervattensmiljön kring
Azorerna en hel del från traditionella subtropiska områden. Det är sparsamt med
någon undervattensfauna, några enstaka
svartkoraller och mjukkoraller hittar vi,
men det är allt. Bottenstrukturen består
istället främst av klippblock placerad på en
grovkorning sandbotten eller rena undervattensberg som reser sig upp från nordatlantsryggen. Under den första delen av
dyket ser vi två olika sorters muränor,
bland annat den vackra Fangtooth muränan, “Enchelycore anatina” med sin karaktäristiska långa käke och gula färg. Nyfiket
tittar den ut från sin håla och poserar riktigt ståtligt framför kameran. Bland stenar
och klipphålor ser vi även några bläckfiskar ute på nattjakt och vid utkanten av lampornas sken kretsar några riktigt stora
havsabborrar. Det finns en hel del intressant marint liv och kameran får direkt
börja jobba hårt. Lite längre in på dyket får
vi syn på en riktig läckerbit. Det är en
nattaktiv anemon vid namnet ”Berried
anemone”, av släktet ”Aliciidae”. Den sitter
på en stenhylla och sveper med sina långa
tentakler i vattnet efter föda. Längst dess
rot syns små märkliga utväxter som inte
liknar något annat jag skådat. De får mig
att tänka på små ädelstenar i olika färger.
Senare efter dyket fick jag höra att detta är
nässelkapslar fulla med nässelgift. Efter ett
antal bilder på den vackra anemonen
avslutas dyket med ett obligatoriskt säkerhetsstopp under båten. Det slår mig då
plötsligt hur ljust det är under ytan. Jag
släcker lampan och inser snabbt att det är
månen som lyser helt obehindrat igenom
det klara vattnet och skapar ett fantastiskt
ljusskådespel under ytan. Azorerna levererar redan under första dyket och jag blir
sugen på mer!
Blåhaj (Prionace glauca)
”Vem vill hoppa i först”? frågar Tiago med
ett leende. Ingen svarar, utan samtliga i
gruppen sitter tyst och observerar blåhajen
som passerar fram och tillbaka mellan
beteshinken och båten.
Ute på Condor banks kommer blåhajarna riktigt
nära oss dykare.(Prionace glauca)
Efter en guppig och krävande 75 minuters båttur rakt ut i Atlanten har vi äntligen
kommit fram till ”Condor Bank`s”, ett rev
dolt 250 meter ner under ytan. Här ute i
öppet hav finns det goda chanser att få
möta blåhaj och makohaj i deras naturliga
miljö. Eftersom att dykningen sker i helt
öppet vatten och utan naturliga referenser
så är god avvägning en förutsättning för att
dyka här. På genomgången innan avresan
fick vi tydliga instruktioner på hur dykningen skulle gå till. Metoden som
används för att dyka med blåhaj kan för
vissa vara lite kontroversiell, men den
fungerar. För att locka till sig hajarna, kastar besättningen ut en soppa bestående av
fint hackade tonfiskar och sardiner blandade i saltvatten. Denna soppa bildar snabbt
ett långt luktspår som sprids bakom båten
när den driver över revet. Efter cirka en
timmes väntan kommer det äntligen en
blåhaj. Tiago går först i och kontrollerar
strömmarna under båten samt hajens beteende, kort därefter får vi klartecken att
följa efter. Väl under ytan möts vi av en
oväntat stark ström samt kraftiga dyningar
från vågorna, vilka gör det delvis jobbigt
att hänga i referenslinorna under båten.
Under 30 minuter skymtar vi bara
någon enstaka blåhaj vid beteshinken cirka
7-8 meter bort från båten och vi väljer därför att avbryta dyket. Lite frustrerad av det
korta och distanserade mötet så kliver jag
upp i båten och börjar jag ta av mig utrustningen. Tiago som fortfarande ligger kvar i
vattnet gör plötsligt tecknet för haj, och
kort därefter visar han upp två fingrar,
vilket betyder att det rör sig om två hajar
samtidigt. Aldrig tidigare har jag fått på
mig min dykutrustning så fort. Till och
med så snabbt att jag av någon anledning
prioriterar kameran och hoppar i utan
fenor. Ett stort tack till den effektiva
besättningen som snabbt hjälpte mig med
denna pinsamma incident. När all dykutrustning är på plats sjunker jag återigen
ner under båten och till min lycka så är det
riktig närkontakt denna gång. Blåhajens
strömlinjeformade kropp, den långa nosen
samt de stora och lite rundade bröstfenorna gör den lätt att känna igen. Blåhajar
är riktiga långdistanssimmare, förflytt-
ningar på 2000-3000 km är relativt vanliga.
Forskning visar att det är främst honan
som immigrerar över världen. Det kan
alltså röra sig om ett parningsmönster,
eventuellt parar de sig i Nordamerika och
föder sedan längst Afrikas kust. De två
individerna vi har här framför oss närmar
sig mer och mer för varje gång. Detta är en
obeskrivlig känsla när de passera på endast
en till två meters avstånd. Vi är mitt ute i
Atlanten, det är 250 meter ner till botten,
och vi har två stycken blåhajar simmandes
bland oss. De är respektingivande, de är
nyfikna och de bjuder på ett storslaget
möte som får mitt hjärta att bulta i samma
takt som senaste Rammstein-låten.
Fisk eller kött
Efter adrenalinhöjande möten i havet
måste kroppen fyllas på med ny energi. På
Horta finns ett stort utbud av restauranger,
det är bara att välja efter tycke och smak.
Eftersom vi är nästan mitt i Atlanten
erbjuds det mängder av färska och nyfångade läckerheter från havet. Paradoxalt nog
så blir inte fisk eller skaldjursrätter mina
favoriter denna gång utan det är faktiskt de >
SPORTDYKAREN nr 2 2012
9
> saftiga kötträtterna och de goda ostarna
som förtrollar mig mest. Prova gärna
någon av de lokala restaurangerna som
serverar både färsk fisk och kött, vilket ni
själva får tillaga på heta stenar. Till efterrätt får du inte missa de goda ostarna eller
den egentillverkade ananasen från växthusen på ön São Miguel. För oss dykare
rekommenderas givetvis vatten som dryck,
men om tillfälle finns så prova gärna de
lokala vinerna. På ön Picos tillverkas
exempelvis vinet ”Verdelho”, vars druvor
växer och frodas i lavan från dess vackra
vingårdar, vilka är upptagna på Unescos
världsarvslista.
Princess Alice Bank
Dagarna går med en rasande fart och vi
genomför naturdyk i fascinerande undervattensmiljöer med grottor, katedraler och
dramatiska klippformationer. Det har dock
börjat oroa mig lite att vi ännu inte haft
möjligheten att besöka offshore-revet
Princess Alice. Platsen är känd för sina
enastående och nästan garanterade möten
med den stora djävulsrockan ”Mobaula
Tarapacana”. Rockan eller mantan som
den även kallas lokalt kan uppnå en imponerande längd av 370 cm. Resan ut till
denna unika dykplats tar tre timmar och
det är inte ovanligt att den måste ställas in
på grund av dåligt väder. Tillslut är äntligen väntan över, metrologerna lovar stabilt
väder med svaga vindar. Klockan 05:45 ger
vi oss äntligen av. På vägen ut får vi uppleva en färgsprakande soluppgång över
Atlanten samt ett skiftande väder med
både sol och regn. Efter en timmes båttur
Vulkanen Pico på ön med samma namn är
Azorernas och faktiskt Portugals högsta
punkt på hela 2351 meter över havet.
serveras frukost i form av mackor och
varmt te eller kaffe. Ytterligare en stund
senare får vi sällskap av en flock delfiner
som lekfullt hoppar längst båtens sidor.
Väl framme på platsen, 84 kilometer från
ön Faial syns det bara hav åt alla håll.
Revet ligger dolt 32 meter under oss.
Princess Alice Banks krona kommer upp
från över 1000 meters djup och skapar ett
landskap med små grundare toppar, vid en
av dessa ankrar vi oss fast. Under briefingen får vi tydliga instruktioner om att
inte lämna linan, varken på vägen ner eller
upp. Här ute är strömmen ofta stark och
kan snabbt föra dig ut i det blå, långt bort
från båten. Under ytan är sikten helt otrolig, det är som att vi befinner oss i ett stort
klarblått universum. Nere på revet möts vi
av stim med barrakudor. Vi tillbringar inte
mer än 10 minuter på botten innan resan
upp längst linan börjar. Att dyka på
Princess Alice handlar egentligen mycket
om att hänga på linan eller ute i det blå,
ifall strömmen tillåter det. Det kanske inte
låter så spännande, men det är här all
action äger rum. Fiskstim, tonfisk och en
och annan barrakuda passerar oss med
jämna mellanrum ute i det blå. Mantorna
ser vi också, men de är långt bort, precis i
utkanten av vårt siktfält. De verkar inte
vilja komma närmare än så. Men när jag
vänder min blick neråt efter linan så ser
jag plötsligt sju individer kommandes rakt
emot oss. De kommer så pass nära att
vingen från en av dem nuddar mig. De
sveper längst hela gruppen precis som om
de kollade in oss, men lika fort som de
kom, försvann de igen. Det spelar ingen
roll, det första dyket avslutas ändå med ett
stort leende på läpparna.
Under ytintervallet är stämningen hög.
Medan vi förtär en enklare lunch njuter vi
av solen och av att vara helt ensamma ute
på havet. Inga andra båtar så långt ögat
kan nå, detta skapar verkligen en känsla av
att vara långt bort från all massturism.
Under det andra dyket får vi återigen korta
möten med mantorna, dock inte riktigt
den där närkontakten som vi önskar oss.
De håller sig hela tiden på ett betryggande
avstånd från oss. När jag bryter ytan efter
andra dyket är jag i ärlighetens namn lite
besviken. Jag hinner dock inte mer än
komma upp i båten och få av mig dykutrustningen innan vi får besök, denna gång
är mantorna vid ytan. Vi är snabbt nere i
vattnet igen, nu endast med snorkelutrustning. Under fyra till fem minuter så
snorklar vi med dem, de är runt oss, under
oss och upplevelsen är helt makalös. De är
verkligen stora och imponerande. Jag blir
kvar i vattnet till sist av alla och hinner inte
mer än upp i båten förrän Tiago skriker
”Val på höger sida!”.
På mindre än två meters avstånd från
vår båt passerar en vikval ”Balaenoptera
acutrostrata”. Dessa vita buk syns tydligt
när den roterar sig under båten. Hade jag
varit kvar en stund till i vattnet så hade jag
kunnat få fotografera och föreviga detta
unika ögonblick. Azorerna har lärt mig en
läxa och det är att stanna kvar i vattnet så
långe som möjligt! För här ute kan precis
allt hända.
>
FAKTA
Bästa tid: Går att dyka året runt men bästa tid är
juni – september.
Klimat: Under högsäsong juni – september så är det
21 – 24 grader i luften och vattentemperaturen håller
behagliga 17 – 23 grader. Resten av året är det lite
svalare och med mycket mer instabilt väder.
Valuta: Euro.
Språk: Portugisiska, men engelska fungerar utmärkt
på de flesta ställen.
Elektricitet: 220V, standard 2-kontaktsuttag.
Ta sig hit: Det går direktflyg till São Miguel från
Arlanda. Vi valde dock att flyga till Lissabon för att
stanna en natt på Hotel Mundial och sedan ta direktflyg till Horta på Ön Faial.
10
SPORTDYKAREN nr 2 2012
Den stora djävulsrockan, Mobaula Tarapacana kan uppnå en imponerande längd av 370 cm.
Mantorna ute på Princess Alice Banks kommer
riktigt nära när de kollar in dykarna som håller
sig fast vid ankringslinan under ytan.
SPORTDYKAREN nr 2 2012
11
>
Valsafari
Trots fantastisk dykning med haj, manta
och dramatiska undervattenslandskap så
är inget besök på Azorerna fulländat utan
en valsafari. På våren finns goda chanser
för blåval, sillval, och knölval. Under sommaren är chansen störst för att få se strimmig delfin, tygeldelfin, och kortfenad
grindval. Sett över hela året finns det alltid
goda chanser för möte med världens
största köttätande varelse, kaskelotvalen
”Physeter macrocephalus”. Eftersom vi är
här sent på hösten så är det just den valen
vi hoppas få se. DiveAzores använder sig
av sin RIB-båt inte bara till dykning utan
även till val- och delfinskådning. De
plockar dock bort dykrelaterad extra
utrustning och medför istället bland annat
en hydrofon. För att snabbare kunna lokalisera valarna får de hjälp ifrån utkikspunkter på land samt från andra båtar.
Hela systemet fungerar bra och de tar inte
mer än 45 minuter innan vi får syn på de
första individerna.
12
”Det ligger i alla operatörers intresse
att våra kunder får se valar, nöjda besökare är den bästa reklamen som vi kan få”,
berättar Tiago.
Alla charterbåtar måste följa strikta
regler för hur de får närma sig valarna. 50
meter är gränsen till vuxna individer,
finns det kalvar utökas säkerhetsavståndet till 100 meter. Båtarna måste hela tiden
befinna sig bakom valarna så att de inte
blir instängda. När vi närmar oss vår första
val så blir det tydligt hur enorma de faktiskt är. Det är lätt att känna igen en kaskelotval genom deras blåshål. När de
kommer upp till ytan och blåser så bildar
de en luft- och vattenstråle med 45 gradig
vinkel rakt ut från valens kropp. Vi följer
vår individ en kort stund innan den dyker
ner. Det är en mäktig känsla som uppstår
när stjärtpartiet lyfts högt över ytan och
valen ger sig iväg ner på djupet efter föda.
”En kaskelotvals stjärtfena är unik för
varje individ”, berättar Joana.
Strax efter att valen dykt ner så plockar
Tiago fram sin hydrofon. Vi får turas om
att lyssna på klickljuden från kaskelotvalen. Det hörs tydligt hur klickarna avtar
och blir mer distanserade ju djupare valen
kommer. För att efter 15 minuter bli allt
starkare igen, plötsligt slutar klickandet
och några sekunder efter det kommer
valen upp till ytan och gör en rejäl urblåsning. Efter tre timmars tur ute bland
valarna så kommer vi utmattade av alla
intryck tillbaka till hamnen. På kvällen går
vi ut till en lokal bar med namnet Peter´s
bar. Det är med stor glädje vi tittar tillbaka
på de gångna dagarna. På bara fem och en
halv timmes flygtid från Sverige har vi fått
uppleva mantor, hajar, valar och underbara
naturupplevelser. Efter en sista klunk av det
lokala vinet lovar jag mig själv att komma
tillbaka snart, mycket snart, för Azorerna
är helt enkelt så mycket bättre och så
mycket mer än jag tidigare förväntat mig! n
Valsafari utanför öarna Faial och Pico. Det tar inte
långt tid innan vi får syn på kaskelotvalar, både med
och utan kalvar.
SPORTDYKAREN nr 2 2012