Transcript Trossen: Bygga båt

I sjöräddnings­
båtarnas vagga
De klarar av hög sjö och hårda vindar. De kan manövreras i
alla tänkbara situationer. De vänder sig rätt om de hamnar
uppochner. Victoriaklassen är en av världens mest omtalade
sjöräddningsbåtar. Och det är en spännande byggprocess som
sker bakom kulisserna på ett litet varv i Hunnebostrand.
Text MARCUS OLSSON Foto SÖREN HÅKANLIND
64
T RO SS E N 4 2 0 1 4
Varvschefen Christian Oscarsson
berättar i stora drag hur det går till
att bygga båten.
– Först gjuter vi skrovet i en sluten
metod. Invändig struktur och däcket
tillverkas, motorer och ”jetar” passas
Christian
Oscarsson
in. Hytten, som vi också har tillverkat
här, sätts på och vi målar hela båten. Vi monterar
fendern runtom och lägger på däcksmassa. All
utrustning – som elektronik, navigation och livflotte – monteras. Det sista vi gör före leveransen
är uppstart av all utrustning innan vi sjösätter och
testar den tillsammans med kunden.
I ena hörnet av lokalen står fortfarande motorerna inplastade i ett orange hölje. Det är DI-13
»Det sista vi gör före
leveransen är uppstart
av all utrustning innan
vi sjösätter och testar
den tillsammans med
kunden.«
CHRISTIAN OSCARSSON, VARVSCHEF
E
TT BRANDGULT LJUS faller från de
stora natriumlamporna 15 meter
upp i konstruktionshallens tak. Ljudet från slipmaskiner fyller rummet.
Här – på Swede Ship Composite i
Hunnebostrand – byggs Sjöräddningssällskapets
tolv meter långa båtar, som fått namnet Victoriaklassen. Just nu färdigställs nummer 34, som
har donerats av A.P. Møller og Hustru Chastine
Mc-Kinney Møllers Fond for almene Formaal.
från Scania, 13-litersmotorer med 500 hästkrafter.
Här och var ligger delar som ska limmas fast eller
slipas till. Tempot är lugnt. Alla i det stora rummet rör sig fokuserat mellan arbetsstationerna.
Sjöräddningssällskapets Victoriabåt nummer
34 levereras i december. Just nu jobbar sju personer heltid med olika moment.
Med bara några månader kvar är maskinrummet
färdigmålat, bränsletankarna har blivit integrerade i konstruktionen och längst fram installeras
pentry och toalett. Just den här dagen gjuts också
aluminiumplattor in där räckena ska sitta i fören.
Elektriker drar in kabelstråk i utrymmet där motorerna snart ska ta plats. Vattenjetarna, som gör
båten lätt att manövrera, har redan passats in.
– Mycket tillverkas lokalt här, som exempelvis
räcken. Gångjärn och sånt kan vi köpa färdigt.
Vi gör väldigt mycket i komposit. All inredning
och alla paneler i styrhytten är i komposit. De är
integrerade och fastlaminerade, och blir en del
TRO SSEN 4 2014
65
Lars-Erik Andersson
arbetar på en ny båt i
Victoriaklassen.
Victoriaklassen
Antal: 33 båtar – och ytterligare
tre byggs just nu.
Längd: 11,95 meter.
Bredd: 4,2 meter.
Djupgående: 0,7 meter.
Material: Komposit.
Deplacement: 13 ton.
Motorer: Två stycken 500 hästkrafters Scania- eller Volvo Pentadieselmotorer och drivande två
stycken Rolls-Royce vattenjet.
Fart: 34 knop.
Aktionstid: 10 timmar.
Besättning: 3 eller 4 personer.
Konstruktör: Rolf Eliasson och
Sjöräddningssällskapet.
Nybyggnadskostnad: 8,5 miljoner kronor.
66
T RO SS E N 4 2 0 1 4
»Vi hade en rejäl och stabil flotta, men inget
som var så snabbgående som tolvmetersbåtarna. De är byggda för vår verksamhet.«
MIK AEL HINNERSSON, SJÖRÄDDNINGSSÄLLSKAPET
av konstruktionen. Sen är det bara lösa instrumentpaneler som skruvas fast, säger Christian
Oscarsson och fortsätter:
– När vi tog över tillverkningen av tolvmetersserien standardiserade vi den. Fördelen är att om
något går sönder så kan vi tillverka delen här och
snabbt skicka tillbaka en nytillverkad reservdel
till räddningsstationen.
snabbgående båt kan ”wobbla” och bära sig illa
åt, men tolvmetersbåten sköter sig alltid. Den är
trygg men ändå snabb. De gamla båtarna var inte
snabba utan bara trygga.
STRYKTÅLIGHETEN INNEBÄR mer konkret att
båtarna klarar hård vind, höga vågor och tuffa
förhållanden. Mikael Hinnerson återkommer
hela tiden till manöverförmågan.
– Det är som att ta sig an en eldsvåda med två
VICTORIAKLASSENS BÅTAR är stryktåliga, snabba
och smidiga. De har dessutom en speciell och viktig brandslangar i stället för en. Det känns som att
det alltid finns nya resurser att ta till. En nyhet
egenskap, som liknar en eskimåsväng.
– Tolvan ska kunna snurra runt under vattnet när den kom var att vi kunde börja backa loss
360 grader och är självrätande, vilket betyder att grundstötta båtar. Det var den första båten som
den vänder sig på rätt köl om den skulle hamna hade full kontroll även när man backade. Tack
upp och ner i vattnet. Den ska klara det utan att vare vattenjeten kan man alltid välja åt vilket håll
ta in vatten. Det är utmaningen. Vi har ventiler i man vill dra, till och med i sidled. Och båten är
taket som går så långt ner i botten att om båten ”ren” undertill. Man kan köra över någon annans
ligger åt fel håll så är vattennivån i röret, och inte bogserlina utan att den går av och vi kan gå in på
på fel sida – alltså inne i båten. Båten tar in det extremt grunt vatten.
vatten som finns i röret, men inte
Per-Egon Persson är nybyggnadsansvarig
på Sjöräddningssällskapet.
mer än så. Det är en robust båt rätt
FAKTA SVENSKA
SHIP COMPOSITE
Han var med vid ett speciellt möte
igenom.
Mikael Hinnerson på Sjöräddpå Bella Gästis, en restaurang i HunGrundat 1987 och ingår
i en koncern där Swede
ningssällskapet håller med.
nebostrand. Året var 1995 och han
Ship Marin på Tjörn är
– Som sjöräddare behöver man
var där tillsammans med Sjöräddmoderbolag.
aldrig vara orolig eller nervös, för
ningssällskapets vd Rolf WesterVarvet i Hunnebostrand
har 18 anställda och leström, konstruktören Rolf Eliasson
både styrkan i skrovet och sjöegenvererar upp till fyra båtar
och tidigare medarbetaren Anders
skaperna gör att den grejar nästan
per år till Sjöräddningssällskapet. Bland kunJönsson.
vad som helst. Stabilitetsvidden är
derna finns även norska
– Båten kom till på en servett. Vi
enorm, båten tål väldigt mycket
sjöräddningssällskapet,
skissade
och diskuterade, ”brainlast.
Ålands och Färöarnas
sjöräddningssällskap och
stormade” om vad vi ville ha. UtHinnerson minns tolvmetersStyrsöbolaget.
gångspunkten var servetten. Sen
båtens föregångare.
fortsatte Rolf Eliasson med att rita
– Vi hade en rejäl och stabil
flotta, men inget som var så snabbgående som den allra första båten som vi byggde. Den heter
tolvmetersbåtarna. De är byggda för vår verk- Victoria och har gett namn till hela båtklassen.
samhet och var en revolution för sjöräddningen Namnet kom från kronprinsessan, säger Pernär de kom. Det var fartresurserna, responsen Egon Persson.
Det har hänt en hel del med båten sedan den
och kraften i båten, hela sjösäkerheten. Båten är
”oneurotisk”, den svarar alltid på samma sätt. En allra första skissades fram på den där servetten.
TRO SSEN 4 2014
67
»Båten kom till på en servett. Vi skissade
och diskuterade, ›brainstormade‹ om vad vi
ville ha. Utgångspunkten var servetten .«
PER-EGON PERSSON, NYBYGGSANSVARIG HOS SJÖRÄDDNINGSSÄLLSKAPET
– Det var ett nytänkande med instrumenteringen. Vi har hela tiden jobbat med att det ska
likna en bil, så att du har allt framför dig. Du har
allt inom räckhåll. Vi tog bort ratten, som fanns
på den första båten. Vi började köra med joystick,
och det har blivit standard i alla våra båtar. Det
har gjort att vi har fått ännu mer plats för saker
framför föraren.
Sjöräddningssällskapet beställer
bara en ny båt från varvet om det finns
ekonomiska donationer i grunden. Målet är att hela tiden bygga så effektivt
och billigt som möjligt. Byggprocessen är speciell och okonventionell.
Sjöräddningssällskapet levererar
stora delar av materialet till varvet.
Motorerna köps av Scania eller Volvo,
vattenjetarna direkt från Rolls-Royce
i Finland. Navigationsutrustningen
kommer också direkt från tillverkarna,
utan mellanhänder som driver upp
priserna.
att ”här har du ratten, du kan ta den med dig i
stället.” Folk var också tveksamma till den mjuka
fendern som är runt hela båten. De tyckte det
verkade konstigt. Men de flesta har snabbt blivit
övertygade om vilken smart konstruktion fendern
faktiskt är. Numera blir alla räddningsstationer
överlyckliga om de får en tolvmetersbåt.
VID VART TREDJE båtbygge gör Sjö-
räddningssällskapet en totalrevision
av båten tillsammans med Swede Ship.
I utvecklingsarbetet har dessutom sjöräddarna hela tiden fått ge feedback.
De får också besöka varvet i Hunnebostrand före sjösättningen och prata
med båtbyggarna.
– Jag minns i början, att besättningarna var skeptiska till joysticken, säger
Per-Egon Persson. Jag kommer speciellt ihåg båt nummer fyra, som var
ute på Käringön. Det var ratt på den.
Jag åkte ut med en joystick till dem
och sa att ”nu prövar vi den här och
tycker ni inte om den så tar jag med
mig den hem igen”.
När jag åkte därifrån sa de till mig
68
T RO SS E N 4 2 0 1 4
Ulrika Berger slipar
längs ventilens kant.
«