Transcript Broschyr 7 Möklinta – Sala

Dalkarlsvägen
är ett system av stigar och vägar från
övre Dalarna ned till Stockholm. Det har etablerats genom
de säsongsvisa vandringar, herrarbetsvandringar, som från
1500-talet och fram till början av 1900-talet var en viktig
del av Dalarnas folkhushåll. En del av stigarna är restaurerade, andra är nästan igenvuxna, men efter hela vägen till
Stockholm finns det fortfarande spår av dalfolkets vandringar. Det finns ingen "enda och rätta" Dalkarlsväg, utan
många lokala varianter. Av praktiska skäl har vi valt att
redovisa en variant.
Dalarna var tidigt överbefolkat. Jordbruksfastigheterna
delades vid varje arvsskifte i allt mindre lotter, vilket
tvingade dalfolket ut på arbete. Ett normalt år strax före
1800-talets mitt gick 3 500-4500 personer på herrar bete,
varav 90 procent från övre Dalarna som då hade 70 000
invånare. Vid missväxt ökade siffrorna. På Dalkarlsvägen
gick också kullor i lika hög utsträckning som dalkarlar.
-
Från många hörn av Dalarna drog män och kvinnor iväg
till herrarbete runt den 1 maj. En andra arbetsvandring
kom i september. Den senare berodde på att dalfolket varit
hemma på slåtter och sedan återvände till Stockholm för
höst- och vinterarbete. Det hände att man även gick hem
för att fira bröllop, vara med på husförhör, mantalsskrivning och tingsförhandlingar. Många var på herrarbete 710 månader. Männen arbetade ofta som vedsågare,
snickare och timmermän medan kvinnorna fick arbete
som trädgårdskullor, mursmäckor och roddarkullor. Det
fanns starka band hos dalfolket och de bodde ofta nära
varandra eller tillsammans.
Foto: Johan Oroan, i privat ägo
DAl]{ARlS
..
, /
VAGEN X
- dalfolkets historiska vandringsvägar mellan Dalarna och Stockholm
Mäl<linta-Sala
fl
-
Sträckning i stort: Möklinta (O) Forneby - HillersboVigelsbo (6 km) - Hov (15 km) - Köpalla - Kolmanstorp Sala sockenkyrka - Sala (22 km).
www.dalkarlsvagen.com
Vägbeskrivning: Vägen går till en början på Möklintaåsen,
som är en utlöpare av Badelundaåsen, och följer här en
urgammal färdled. Vägen över skogen mellan Skogstorp och
Saladamm utnyttjades förr som vinterväg. Asfalterad väg fram
till Forneby, därefter grusväg till Skogstorp. Efter Skogstorp
relativt igenvuxen stig, c:a 3 km. Därefter grusväg till Hov.
Efter Hov in mot Sala följer man i stort den äldre vägsträckningen genom byarna. Tidvis går man kortare sträckor på
länsvägen, som är asfalterad.
Information: Dalarnas Fornminnes och Hembygdsförbund,
tel 023-76 55 00, fax 023-283 58.
Övernattning: Kontakta Sala turistbyrå 0224-552 02,
www.sala.se/turisml
En utförlig vägbeskrivning och alternativa vägar finns på
Dalkarlsvägens hemsida
Ett projekt av Dalarnas Fornminnes och Hembygdsförbund
med stöd av LänsstyrelsenDalarnaslän. Utgivningsår2002.
",.-
Dal1zarlsvägen är inte
markerad eller skyltad.
För att vara säker på att hitta rätt bör man ta med en
bra karta, till exempel Gröna kartan skala 1:50000.
Sträckan Möklinta-Sala återfinns på kartbladen 12G
Avesta SO och HG Västerås NO.
Vissa sträckor följer inte de äldre vägsträckorna,
bland annat därför att de ofta är desamma som
dagens hårt trafikerade bilvägar.
I
\
"-./------
r-
'L4ngkanot
Sevärdheter
1. Möklinta omnämnt 1258. I ett pergamentbrev omtalas
att "biskop Magnus lade Österbo från Sala till Möklinta
eftersom vägen till Sala var så dålig". Möklinta består av
en öppen odlingsbygd, omgiven av skogsmarker med
spridd bebyggelse. Talrika lösfynd av trindyxor och många
stenåldersboplatser. I övrigt finns järnåldersgravfält och
två runristningar. Kyrkan är en av de bäst bevarade
tegelornerade gråstenskyrkorna i Västerås stift. Den
tornlösa kyrkan från 1400-talets senare del ligger högt och
vackert på den stora rullstensåsen mitt i socknen där
vägarna möts. Altarskåpet är tillverkat i Antwerpen cirka
1510. Traditioner finns om ett lokalhelgon, den helige
smeden i Möklinta. Hembygdsgård.
2. Forneby på Möklintaåsen vid den gamla färdleden,
Åsvägen, mot Broddbo. Här har tidigare stått en runsten.
Resterna av denna förvaras nu på Möklinta hembygdsgård. Runstenens plats "wedh Forneby på ååsen" vittnar
om åsen som urgammal färdled.
Här har funnits ett gästgiveri, som 1872 flyttades till
Broddbo. Mellan Möklinta och Forneby milstolpe 1 MIL
1855, med landshövding Fredrik Otto Silfverstolpes
initialer FOS, i folkmun uttolkat "far och son".
3. Saladamm. Platsen och namnet hör ihop med utnyttjandet av vattenkraften som krävdes vid Sala silvergruva.
Naturbruksgymnasium finns på platsen.
4. Gamla landsvägen genom byarna Köpalla, Katrinelund,
Kolmanstorp och Gudmundstorp. Vacker grusväg i
kulturlandskapet. Milstolpar 1/4 MIL FOS 1861.
5. Sala sockenkyrka, gråstenskyrka från omkring år 1300.
Kalkmålningarna från 1460-talet är utförda av Albertus
Pictor. Altarskåpet är tillverkat i Bryssel, omkring år 1500.
Vid södra stigluckan finns en fattigbössa.
6. Sala anlades för gruvans skull av Gustav II Adolf 1624.
Silverbrytningen vid Salberget går sannolikt tillbaka till
slutet av 1400-talet och hade en första höjdpunkt under
1530- och 1540-talen. Gruvan var enligt Karl IX (1607)
"Riksens förnämsta Clenodium". Som drivkraft till
gruvan och hyttor anlade man stora vattensystem med
sjöar och dammar. Brytningen upphörde 1908. Hembygdsgården är belägen i anslutning till Väsby kungsgård.