Transcript Tema: Fosfor sid 8–17

Växtpressen
Nr 2 • november 2013 • Årgång 42
Tema: Fosfor
sid 8–17
Succé för YaraMila Raps
Bor behövs i raps
och betor sid 6–7
sid 3–5
Ledaren
Resurseffektiv produktion
- på frivillig väg!
Den 3 oktober träffades miljö­
ministrarna från länderna kring
Östersjön i Köpenhamn och skrev
under nya mål för att minska näringsbelastningen till Östersjön. Sveriges
mål för kväve minskades från drygt
20 000 till 9 240 ton och målet för
fosfor ökades från 290 till 530 ton.
Det sista målet får väl tyvärr betraktas som omöjligt att nå eftersom vi
släpper ut 430 ton. Vi skall alltså
minska med 100 ton mer än vad
som släpps ut. Detta förklarar Miljö­
departementet med att även historiska
utsläpp ingår i modellberäkningarna.
LRF efterlyser naturligtvis en förkla­
ring till vad som förväntas av Sveriges
bönder. Hur som helst är fosformålet
fruktansvärt tufft, troligen omöjligt.
Det finns nu många som ropar
på lagstiftning, obligatoriska
växtnäringsbalanser, gödselskatt
med mera. I Sverige har vi med
stor framgång hittills arbetat med
kunskaps­överföring och delaktighet på
frivillig basis. Jordbruksverket driver
Greppa Näringen som fokuserar på
bästa lantbrukarpraxis där en effekti­v
produktion kombineras med lågt
växtnärings­läckage. LRF stöder såväl
detta som Odling i Balans, där även
Yara är en av många intressenter.
LRF har också varit initiativtagare
till EU-projektet Baltic Deal.
Vi anser att den absolut bästa vägen
framåt är att fortsätta driva den
s­venska modellen med frivillig­
het, delaktighet och kunskaps­
överföring. Lagstiftning och tvång
flyttar ansvaret från företag och
lantbruk till myndig­heter och
politike­r. Detta skapar fastlåsningar
och suboptimering. Det har lantbruket inte råd med. Svensk­a bönder,
och andra bönder runt Östersjön,
är duktiga företagare som både vill
och kan kombinera hög produktion
med låga växtnärings­förluster. Detta
är bra för miljön, samtidigt som
det är bäst för odlingsekonomin.
Vi på Yara tror på en miljödriven
utveckling där fokus ligger på
optimal användning av växtnäring.
Vår produktutveckling, våra rekommendationer och våra hjälpmedel
som Yara N-Sensor, syftar till bästa
möjliga växtnäringsutnyttjande och
därmed också till låga växtnäringsförluster. Vi är övertygade om att
det är fullt möjligt att kombinera
resurseffektiv, lönsam produktion med stor hänsyn till miljön
och inte minst till Östersjön.
Mogens Erlingson
Strategi och affärsutveckling
Växtpressen nr 2 • november 2013 • Årgång 42
Innehåll
TEMA: FOSFOR
8–17
Succé för YaraMila Raps
3
Bor behövs i raps och betor
6
Stor uppslutning vid internationell P-konferens
8
­ arkens P – både rikedom M
och risk
P-TraP fångar fosfor i Finland
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
16
Höstvete – från stagnation
till nytt sting
18
Lägre N-insats – högre skörd
19
10
Per-Arne har grepp om markens mineralisering
20
13
Ökad produktion och konsumtion av spannmål
22
Strukturkalk kan minska P-förluster 14
2
Nytt centrum för minskat P-läckage invigt
©Yara AB
Box 516, 261 24 Landskrona
Tel: 0418-761 00
Fax: 0418-583 46
E-post: [email protected]
Internet: www.yara.se
Redaktör: Inger Hyltén-Cavallius
Redaktionskommitté: Anders Anderson,
Gunilla Frostgård, Inger Hyltén-Cavallius,
Hans Jonsson, www.hansjonsson.se,
Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord
Layout: Charlotta Behrens, Lime AB
Tryck: Norra Skåne Offset
Tryckt på papper som uppfyller
miljökraven för ISO 14001.
ISSN 0346-4989
Omslagsfoto: Yara
Succé för
YaraMila Raps
Under flera år har det inte funnits gödselmedel som är speciellt anpassade för
oljeväxter. När det nya gödslingskonceptet YaraMila Raps introducerades
2012 visade det sig att efterfrågan var stor. Många hektar höstraps gödslades
med produkten redan samma år och hösten 2013 har användningen ökat
y­tterligare. Försöken visar att NPK på hösten ökar kväveupptaget och ger
starkare plantor och högre skördepotential.
Av Gunilla Frostgård, Yara
YaraMila Raps är anpassad efter oljeväxternas behov och används redan av många oljeväxtodlare.
N
är lönsamheten för att odla
oljeväxter försämrades i
slutet av 90-talet minskade
efterfrågan på dåtidens raps­produkter
(Svavelsalpeter och NPK 20-3-5
Svavel Bor). Dessa produkter för­
svann då från marknaden. Sedan
dess har odlarna varit hänvisade till
att använda spannmålsgödselmedel
även till vår- och höstoljeväxter.
Trots att rapsodlingen sedan flera
år åter ökat i omfattning, har det inte
funnits någon speciell produkt som
varit anpassad just till oljeväxter. Såväl
höst- som våroljeväxter är ju mycket
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
3
Ökat N-upptag med YaraMila Raps i höstoljeväxter
– Bjärred, Skåne 2012-2013
Stadium 14, 21 oktober 2012
Upptaget kväve (kg/ha)
120
100
80
60
55
65
40
20
YaraMila Raps
Sulfan
0
Sulfan
YaraMila Raps
Höstgödsling (60N)
Redan på hösten syntes skillnader mellan leden i
försöken. Handsensormätningar visade att det led
som gödslats med YaraMila Raps hade tagit upp ca
10 kg mer kväve än det som fått Sulfan.
Upptaget kväve (kg/ha)
120
Stadium 51, 24 april 2013
100
97
86
80
60
40
20
Sulfan
YaraMila Raps
0
Sulfan
Sulfan
Sulfan
YaraMila Raps Höstgödsling (60N)
Vårgödsling 1 (80N)
Sulfan
Vårgödsling 2 (60N)
Sulfan
Skillnaderna i kväveupptag fanns kvar på våren.
Upptaget kväve (kg/ha)
Stadium 53, 4 maj 2013
180
160
161
145
140
120
100
Sulfan
Sulfan
Sulfan
YaraMila Raps
4
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
Sulfan
YaraMila Raps Höstgödsling (60N) Sulfan
Vårgödsling 1 (80N)
Sulfan
Vårgödsling 2 (60N)
Vid vårens andra sensormäting hade skillnaden i
kväveupptag ökat ytterligare. En annan positiv effekt
av att gödsla med YaraMila Raps var att grödan var
kraftigare och hade kommit längre i sin utveckling.
Detta syntes tydligt vid tiden för blomning, där NPKleden gick i blom några dagar tidigare än NS-leden.
känsliga för näringsbrister. Tillväxten
på hösten är viktig och grödan behöver
gödslas balanserat redan från sådd. P
och K är viktiga för rotutveckling och
övervintring. Svavelbehovet är ungefär
dubbelt så stort som för spannmål
och dessutom kan grödorna drabbas av borbrist (se artikel sid 6–7).
Raps för inte bort speciellt mycket
kalium med fröskörden, men detta
näringsämne tas upp i stora mängder
i bladverk och stjälk, så behovet är
större än för en spannmålsgröda.
Höstutvecklingen viktig
Ett av de viktigaste målen vid odling
av höstraps är att skapa ett riktigt bra
bestånd redan på hösten. Vi har lärt oss
att ju bättre rapsen utvecklas på hösten,
desto högre blir skördepotentialen.
Och ju mer kväve som tas upp redan på
hösten, desto mindre behöver tillföras
på våren. Odlingssäkerheten ökar
liksom möjligheten till en god över­
vintring. Svensk Raps kväveförsök har
visat att vi totalt sett kan spara kväve
på våren genom att lägga en grundgiva
på ca 60 kg N på hösten. Eftersom
nu NPK-gödslingen ger ett högre
kväveupptag i grödan kommer kväve­
effektiviteten att öka, vilket är positivt
för såväl odlingsekonomi som miljö.
Försöksserien fortsätter
Försöksserien med YaraMila Raps har
lagts ut även hösten 2013 och kommer
att upprepas ytterligare minst ett år till.
Hösten 2013 finns 8 försök på olika
platser i landet. Handsensormätningar
har utförts under oktober. När denna
artikel skrivs har mätning endast
gjorts på en plats, men denna visar
tydligt på ett högre kväveupptag vid
NPK-gödsling jämfört med Sulfan. /
Skörderesultat Bjärred 2013
(P-AL-tal 2, pH 6,7)
6300
Många odlare väljer YaraMila Raps
Under flera år har det i försök visats
att NPK gynnar rapsens utveckling.
Det stora svavelbehovet har också varit
ett diskussionsämne och det har inte
gått att tillgodose rapsens behov med
t­idigare produkter. Att efterfrågan på
en ny och anpassad rapsprodukt var
stor visade sig i förra årets användning
av YaraMila Raps. Uppskattningsvis
gödslades över 20 000 hektar med
produkten redan hösten 2012. Många
odlare valde också att gödsla höstrapsen
första gången på våren med produkten.
Givetvis gödslades även vårolje­växter.
Denna säsong har försäljningen
ökat ytterligare och ännu fler hektar
har fått YaraMila Raps vid sådd.
Skörd (kg/ha)
Specialgödselmedel för oljeväxter
Moderna sorter av oljeväxter har
en stor skördepotential, men för att
kunna uppnå höga skördar krävs
balans mellan näringsämnena.
YaraMila Raps har tagits fram
för att speciellt tillfredsställa oljeväxternas behov. Den innehåller
17 % N, 4,6 % P, 10 % K, 4 %
S, 1,2 % Mg, samt 0,15 % B.
Rekommendationerna säger att
produkten kan användas till höst­
gödsling om jordarna ligger i klass
IVa eller hög klass III. Vid lägre fosfor­
innehåll i marken rekommenderas
att YaraMila Raps används såväl på
hösten som vid första vårgödslingen.
YaraMila Raps kan också
användas till våroljeväxter.
redan nu uppmärksamma följande
viktiga positiva effekter av att gödsla
med en anpassad NPK-produkt:
•Större kväveupptag på hösten
•Högre skörd
•Tidigare mognad
Kväveupptaget mättes i de olika
leden med hjälp av Yara Handsensor en
gång på hösten och vid två till­fällen på
våren (se foto och figurer). I samtliga
försök visade mätningarna att kväveupptaget var högre redan på hösten
när rapsen gödslats med YaraMila Raps
jämfört med Sulfan. I bilderna och diagrammen visas ett exempel från Bjärred
i Skåne där skillnaden mellan leden
var ca 10 kg på hösten och vid första
vårmätningen. Vid andra mätningen
på våren hade skillnaden ökat ytterligare. De bättre bestånden resulterade
så småningom i en högre skörd.
Ny försöksserie visar positiva resultat
Hösten 2012 startade en försöksserie i
höstraps där olika gödslingsstrategier
jämfördes. Eftersom försöken bara
legat under en säsong drar vi inga
långtgående slutsatser, men vi kan
Bättre utveckling ledde till att skörden i genomsnitt var högre för YaraMila
Raps än för Sulfan. YaraMila Raps både höst och vår gav högst skörd. Den
genomsnittliga skördeökningen (6 försök 2013) var något lägre än i Bjärred.
Störst var skördeökningen i Trelleborg, med 350 kg extra för YaraMila Raps på
hösten och 560 kg då YaraMila Raps användes både höst och vår.
+400
6200
6100
+140
6000
5900
+0
5800
5700
5600
Sulfan
Sulfan
Sulfan
YaraMila Raps
Sulfan
Sulfan
YaraMila Raps
YaraMila Raps
Sulfan
Höstgödsling (60N)
Vårgödsling 1 (80N)
Vårgödsling 2 (60N)
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
5
Bor behövs i
raps och betor
Många höstrapsfält i Syd­sverige led av borbrist under månadsskiftet april/maj 2013. En
situation som har blivit allt vanligare. Ett ökat antal observationer av borbrister i sockerbetor
har också kommit in på senare år. Det kan därför vara lönande att fundera över bortillförsel
till betorna och rapsen till våren.
Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara
H
ur ser rådgivarna på
bor-situationen? Växtpressen frågade Nils
Yngveson, HIR Malmöhus.
– Det är ofta svårt att i fält se på
oljeväxterna om de lider av borbrist,
men däremot ser vi varje år kraftiga
brister i de upptagna sockerbetorna,
så kallad hjärtröta, berättar Nils.
Betor och oljeväxter är ungefär
lika känsliga och det gör att
HIR-rådgivarna förmodar att
bristerna även ökar i oljeväxter:
– Om ökningen beror på en faktisk
minskning av borhalterna i marken
eller om det beror på att vi tar större
skördar idag, vet vi inte. Man kan också
spekulera i om klimatet har ändrats
och att vårarna har blivit torrare.
Risken för brist är störst på m­­ull­
fattig­a, lätta jordar med högt pH,
men det är ibland svårt att förutse
vilka jordar som drabbas. Vädret har
stor betydelse och under en torr vår,
som 2013, ökar risken avsevärt.
– Det är tveksamt om man har
så stor nytta av borvärdena på
markkartan, framförallt om det
är torrt väder, påpekar Nils.
Han menar vidare, att det är
bättre att bladgödsla förebyggande
om man haft borbrister tidigare
Hjärtröta i sockerbetor var tidigare relativt sällsynt förekommande. Vid
kraftig brist kan skörden halveras. I tillväxtpunkten dör bladen och en
röta sprider sig i betan.
6
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
år och om vädret är torrt. Vilken
strategi som slutligen är bäst får
man resonera sig fram till för det
aktuella fältet. Det finns enligt Nils
flera fördelar med bladgödsling:
– Eftersom det också är vanligt
med mangabrister när det är torrt,
behövs ofta ett bladgödselmedel
som i­nnehåller flera närings­
ämnen, till exempel Brassitrel
Pro eller en liknande produkt.
Det Nils Yngveson säger s­tämmer
också väl med andra rapporte­r. Exempelvis berättade vi i Växt­pressen nr 1,
2011 om hur borbristerna i sockerbetor
var a­larmerande många 2009 och 2010.
Även i oljeväxter kan tillväxtpunkten
skadas och en röta bildas i stjälken.
Den största skadan orsakad av borbrist
är dock en sämre frösättning.
Bra att veta
om bor!
Bor är lättrörligt i marken…
I marken förekommer bor i regel som en
negativt laddad jon. Detta innebär att bor
inte lika lätt ”fastnar” i jorden som många
andra näringsämnen utan i stället riskerar
att utlakas, speciellt i sura och sandiga
jordar. Men vid högt pH binds det så hårt att
man kan få borbrist.
En kombination av bor- och manganbrist i raps. Oberservera bladen med uppvikta, skedliknande, bladkanter och med brunfärgad kant, symptom på borbrist.
Vid kraftig borbrist kan huvudskottet dö. Foto: HIR Malmöhus
Grundgödsla med bor
Huvudregeln är att undvika att
brister överhuvudtaget uppstår. Det
gör man genom att se till att bor
finns i tillräcklig mängd redan vid
tillväxtstart och genom att bladgödsla
förebyggande då risken för borbrist
är stor, t. ex. om det är torrt.
Sedan i fjol finns YaraMila Raps
till oljeväxter. En giva på 50–60 kg N
som YaraMila Raps på hösten tillför
grödan bor, motsvarande vad en skörd
på 5 ton raps per hektar behöver.
YaraMila Raps har varit efterlängtad
och användningen ökar stadigt, se
artikeln på sidan 3-5. Men fort­
farande finns många oljeväxtfält som
inte har gödslats med bor på åratal.
Till sockerbetor finns sedan länge
ProBeta, som förutom NPKS och
natrium, även innehåller bor och
mangan. Alla använder dock inte
ProBeta och uppskattningsvis
får bara en tredjedel av alla
fält bor vid tillväxtstart.
Förebygg med Brassitrel Pro
Raps, inte minst höstraps, har
som bekant en snabb tillväxt på
våren. Under denna utvecklingsfas kan plantan inte alltid ta upp
tillräckligt med näring ur jorden och
skördesänkande näringsobalanser
kan uppstå. Torka, som våren 2013,
kan försvåra upptaget ytterligare.
För att förhindra att bor- och andra
brister uppstår rekommenderar vi
att man strax före stjälksträckningen
bladgödslar med Brassitrel Pro, en
blandprodukt som är speciellt sammansatt för att passa oljeväxter. En
behandling med 3 liter Brassitrel
Pro ger ett bra tillskott av bor samt
dessutom anpassade mängder mangan,
magnesium, kalcium och molybden. /
…men svårrörligt i växten
Växten tar upp bor som oladdad borsyra.
Upptaget sker huvudsakligen passivt, d.v.s.
bor följer med vattenflödet in i rötterna och
vidare in i växten utan att växten behöver
förbruka energi. Någon omfördelning av
bor från äldre till yngre blad sker bara i liten
omfattning. Det gör att brist först uppstår
på de yngsta bladen och i tillväxtpunkterna.
Livsnödvändigt
Växternas behov av bor är litet, men
l­ivsnödvändigt. Sockerbetor och olje­
växter är mer borkänsliga än de flesta
andra grödo­r. En av de första effekterna
på borbrist sker under jord. Rötternas
cellmembra­n förändras så att förmågan att
ta upp framförallt fosfor, kalium och klor
försämras. Bor är också ett viktigt ämne
för växternas skottillväxt. Celldelningen
hämmas och i svåra bristsituationer kan
skotten helt dö. Ett exempel är hjärtröta i
sockerbetor.
Brist i raps påverkar
ö­vervintring och frösättning
I raps gulnar de yngsta bladen i spetsen
och på kanterna, där de sedan vissnar.
Ibland kan man också se att blad blir
typiskt s­kedformade. Vid stark brist blir
plantorna sammantryckta och stjälken
förtjockad och får längs­gående sår
och sprickor. I raps leder brist till
svag och ojämn blomning samt
sämre befrukt­ning och därmed
färre antal frö. Bor har också
betydelse för rapsens övervintring.
En god tillgång ger dessutom
en ökad motståndskraft mot
klumprotsjuka, Verticillium och
bomullsmögel.
– Vi ser varje år kraftiga borbrister i sockerbetor, säger Nils
Yngveson, HIR Malmöhus.
Foto: HIR Malmöhus
Hjärtröta i betor
Brist ses först i tillväxtpunkten.
N­ybildningen av celler i betnacken störs.
De yngre bladen gulnar först, sedan
mörknar de och dör. Så småningom upp­
kommer en torröta som sprider sig ner i
roten, så kallad hjärtröta.
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
7
Tema: FosFor
Fosfor är ett viktigt produktionsmedel för att jordens
växande befolkning ska kunna mättas i framtiden. Men
i för stora mängder och på fel ställen är fosfor också ett
miljöproblem. Detta diskuterades vid en välbesökt
f­osfor-konferens i Uppsala i september 2013.
Av Gunilla Frostgård, Yara
Den stora fosforkonferensen i Uppsala i september 2013 (7th International Phosphorus Workshop) samlades forskare från hela
världen för att ta del av de senaste rönen kring P-effektivitet, minskade förluster och recirkulation.
Stor uppslutning vid
internationell P-konferens
M
ånga forskare världen runt
arbetar med projekt som
syftar till att öka resurs­
utnyttjandet och minska negativ
miljöpåverkan av fosfor från jordbruksmark. Cirka 130 av dessa forskare från
25 länder samlades 9–13 september i
Uppsala för att dela med sig av sina rön
och diskutera framtidens utmaningar.
SLU var värd för den välarrangerad­e
konferensen ”7th International
Phosphorus Workshop”, som bjöd på
intressanta föredrag, en posterutställ­
ning, diskussioner samt några spännande exkursioner med studiebesök.
Fängslande föredrag
Föredragen delades in i olik­a
ämnes­­områden.
•Hantering av fosforfrågan i
8
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
framtiden (växande befolknin­g,
klimatförändring).
•Transportvägar från mark till vatten.
•Miljöövervakning, modellering och
riskbedömning av fosforflöden.
•Anpassning av stall- och mineral­
gödseltillförsel efter markens
innehåll och grödans behov.
•Metoder för att minska fosforförlusterna till vattenmiljön.
•Spridning av budskap och
metoder för minskade fosforförluster i praktisk odling.
På konferenshemsidan http://wwwconference.slu.se/ipw7/index.html finns
föredragen samt en bok med samman­
fattning av föredrag och postrar.
Fler munnar att mätta
Jordens befolkning växer och om alla
människor ska kunna äta sig mätta
behöver livsmedelsproduktionen öka.
Fosforn spelar en viktig roll för att
kunna producera mat. Den holländske
forskaren Oscar Schoumans, underströk hur viktigt det är att öka växtnäringseffektiviteten i växtodling och
djurproduktion samt att recirkuler­a
P från samhället i större utsträck­
ning. Samtidigt måste vi ta ansvar för
att minska P-läckaget för att uppnå
långsiktig hållbarhet i lantbruket.
Stallgödsel-P måste fördelas
Att fosforgödslingen minskat på rena
växt­odlingsgårdar var flera talare
överens om, samtidigt som det i många
områden med intensiv djurproduktion finns ett stort lokalt eller regionalt
överskott av fosfor. En svår nöt att
knäcka är hur den växtnäring som
produceras på djurgårdar ska kunna
användas mer resurseffektivt. I många
länder, däribland Sverige, är P-balansen
på djurgårdarna positiv medan den är
negativ på slättens växtodlingsgårdar.
Obalansen resulterar i P-anrikning
på gårdar med omfattande djurhåll­
ning, vilket ökar risken för förluster.
Konferensens inledningstalare,
Andrew Sharpley (USA), lyfte denna
fråga och väckte tankar kring bland
annat teknik för att utvinna fosfor ur
stallgödsel för att underlätta transport.
Tillsatser för att påverka fosforns
tillgänglighet i stallgödseln och att
minska stallgödselns fosforinnehåll
genom foderstaten var andra förslag.
Sura rotexudat löser fosfor
Markens P-reserver är stora, men
det mesta av fosforn är hårt bunden
och inte växttillgänglig. Olika växter,
arter och sorter har dock varierande
förmåga att ta upp fosfor från marken.
Detta beror dels på att rotsystemen ser
olika ut, men också på växters olika
förmåga att utsöndra rotexudat och
enzymer som kan lösa bunden fosfor.
Några forskare, bland annat Paul
Withers från Storbritannien, framhöll möjligheten att förädla på dessa
egenskaper och att utnyttja växters och
mikroorganismers förmågor för att öka
möjligheten att utnyttja markfosforn.
Detta skulle kunna öka fosfortill­
gången också på fosforfattiga jordar.
Problem och möjligheter
Hur olika jordar med olika ursprung
och växtnäringsstatus förlorar fosfor
togs också upp. På sidorna 10–12
ger lektorn vid SLU, Helena Aronsson, en inblick i hur fosfor­förluster
uppstår och hur de påverkas av de
komplexa sambanden i marken.
Men det finns också botemedel
mot P-förluster. Man vet faktiskt
en hel del om vilka effekter som
skulle kunna uppnås. I Finland
har Yara medverkat till att ta fram
en metod där gips används för att
hålla fosforn kvar i marken. Det kan
du läsa mer om på sidan 13. Inom
miljöövervaknings­program finns långa
mätserier från avrinningsområden
världen över. Det gäller dock att ha
tålamod, eftersom det ofta tar tid att
se effekter av vidtagna åtgärder. I de
Under konferensen ordnades fyra olika studiebesök. Under den ena resan studerades
praktiskt tillämpade åtgärder för att minska fosforläckaget. På bilden en fosfordamm.
Foto: Faruk Djodjic, SLU
svenska mätserierna från jordbruksdominerade avrinnings­områden ser
man nu, efter 20 år, nedåtgående
trender för fosfor­koncentrationer. På
sidorna 14–15 skriver Jens Blomquist,
Agraria Ord & Jord, om dessa och om
hur strukturkalkning kan förhindra
P-förluster. Hur Nordkalk arbetar
med information kring struktur­
kalkning i Project Born berättar Lars
Wadmark om på sidorna 16–17.
Yara medfinansiär
Yara, Nordkalk, Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning, Formas och Uppsala
vattencentrum var med och finansierade
konferensen. Yara deltog också med en
monter. Där presenterades vår syn på
hur praktiska åtgärder kan vara till hjälp
och ge både lönsamhet till lantbrukarna
och minskar miljöpåverkan. De intresserade besökarna fick Yaras så kallade
”Position paper” för en renare Östersjö.
En huvudpunkt i detta är vikten
av ett långsiktigt hållbart lantbruk,
både lönsamhets- och miljö­mässigt.
Följande praktiska åtgärder tas upp:
•Förbättrad/bibehållen markstruktur
•Balanserad gödsling efter grödans
behov
•Val av gödselmedel
•Placering
•Redskap för precisionsodling
•Effektiv användning av stallgödsel
Många posters
Posterutställningen var omfattande.
Yaras fosforexpert Andres Rangel
visade i sin poster resultatet från
ett 50-årigt försök i Tyskland med
olika kombinationer av stall- och
mineralgödsel. Högst skördar och
förbättrad bördighet på en sandjord
med bl.a. potatis och råg fick man
om stallgödsel kompletterades med
mineralgödsel, här NK eller NPK. Ett
viktigt budskap var att först använda
stallgödseln och sedan välja mineral­
gödsel utifrån vad som saknas. /
Många sidor om P i Växtpressen
• Sid 8–9: Sammanfattning – P-konferens,
7th I­nternational Phosphorus Workshop
• Sid 10–12: Markens P – både rikedom och risk
• Sid 13: P-TraP fångar fosfor i Finland
• Sid 14–15: Strukturkalk kan minska P-förlust
• Sid 16–17: Nytt centrum för minskat P-läckage invigt
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
9
Tema: FosFor
Markens P
– både rikedom och risk
Fosfor är ett tveeggat svärd – livsnödvändigt för växter och djur, men bidrar samtidigt
till övergödning av sjöar och hav. Risken för läckage ökar när jordens bindnings­ställen
mättas, men markens transportvägar har också stor betydelse för hur stort läckaget
slutligen blir. För att motverka P-förluster är grundreceptet balans mellan till- och bortförsel samt en jämnare fördelning mellan djur- och växtodlingsgårdar.
Av Helena Aronsson, SLU
F
osfor är en ändlig resurs som
blir allt knappare. Markens
fosforförråd är därför ett kapital
att förvalta. En del av fosforn fanns där
från början och en del har byggts in
under många år av odling. Om förrådet
är stort kan det komma till nytta genom
att behovet av inköpt mineral- och
stallgödse­l till dagens grödor minskar.
Komplicerade samband
Problemet är att P-förrådet läcker lite.
Läckaget är så pass litet att det inte har
någon betydelse för produktionen,
men det ger negativa effekter i omgivningen. Läckaget styrs av biologiska,
kemiska och fysiska processer som
är svåra för markens brukare att
både överblicka och att påverka. Inte
ens de världsledande forskarna på
område­t verkar kunna ge klara besked
om hur riskerna på bästa möjliga
sätt kan bedömas och hur effektiva
olika åtgärder är på olika jordar.
Kvar att lära om läckage
Trots att vi idag vet ganska mycket
om fosforns bindning, frigörelse
och transport i olika typer av jordar
finns det fortfarande mycket kvar
att lära om fosforns förlustvägar och
om olika motåtgärder, i alla fall om
man frågar en markforskare. Men
det handlar inte bara om att förstå
hur allt fungerar utan lika mycket
om att identifiera vilket minimum av
information som krävs för att bedöma
risken utifrån den kunskap som finns
idag. Beslutstöden ska fungera, men
inte vara så avancerade att underlagen
de kräver är alltför komplicerade,
eller rent av omöjliga att ta fram.
Jämnare fördelning krävs
Hur man på bästa sätt kan utnyttja
markens fosfor för grödornas försörj­
ning och minska risken för negativ
miljöpåverkan, var något som skapade
mycket diskussion under IPW7-­
konferensen i Uppsala (läs mer om
konferensen på sid 8–9). Runtom i
världen finns regioner med intensiv
animalieproduktion som efter hand
skapat ett markförråd av fosfor som
är, eller börjar bli, problematiskt.
Samtidigt finns jordar med brist på
fosfor, där fosforbalansen av olika
skäl varit negativ under en längre
tid. Det finns alltså ett övergripande
behov av att fördela fosforn mer jämnt
I många delar av
världen koncentreras
fosforn till djurgårdar.
Där byggs fosfor­poolen
upp med risk för
l­äckage. Växt­odlings­
gårdarna där­emot, tär
på förråden. Foto: Jens
Blomquist
10
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
P i marken
– förråd, frigörelse och bindning
Den mängd fosfor som finns i marken kan handla om 1000-3000 kilo per hektar.
Den största delen av denna fosfor är bunden till markens mineral och en mindre
del till organiskt material, medan markvätskan i­nnehåller mycket små mängder.
Till markvätskan frigörs fosforn långsamt i form av fosfat och blir då tillgänglig för
växterna (figuren).
Växtupptag
10–20 kg/ha
Mikrober och jämvikt styr
Fosforn i det organiska materialet frigörs i samband med markmikrobernas ned­
brytning – fosfor mineraliseras alltså precis som kväve ur markens mull. Frigörelse
av fosfor bunden till markens mineralpartiklar, t.ex. lera eller järn- och aluminium­
hydroxider, styrs till stor del av kemiska jämvikts­processer. Det betyder att när
koncentrationen av löst fosfor (fosfater) i markvätskan minskar genom växtupptag
driver det på frigörelse av nytt fosfat.
pH en nyckel
Markens pH påverkar i hög grad fosforns frigörelse och likaså ämnen som utsöndras
via växternas rötter, t.ex. enzymer. Växter med mykorrhiza (symbios med svamp) har
ett särskilt effektivt utnyttjande av fosfor i marken.
Förlust är inte grödproblem
Till följd av markens fosforbindande förmåga är koncentrationen av löst fosfor i
mark­vätskan alltid förhållandevis låg. Det gör att de läckageförluster som sker
– i medeltal 0,5 kilo fosfor per hektar och år – inte är av ekonomisk betydelse
eller orsakar problem för grödornas fosfortillgång.
P ställer till i vatten
Däremot är mängden tillräcklig för att bidra till övergödning av vat­
tenmiljön. För en sjö anses halten av fosfor vara hög när den l­igger över
0,03–0,05 mg per liter. Årsmedelhalterna av fosfor i det avrinnande
vattnet från åkermark varierar mellan 0,06 och 0,3 mg per liter. Därmed
ligger de ofta lägre än avloppsreningsverkens krav på fosforhalter hos
utgående vatten, som ofta är 0,3 mg per liter. Fosfor förloras även från
åkermark i partikelbunden form och hamnar så småningom i bäckarnas och
dikenas s­ediment, där den på sikt kan övergå i löst form.
över åkerarealer inom regioner och
länder. Dessutom krävs strategier
i den mindre skalan för att skapa
uthållig­a odlingssystem, där grödor
och växtföljder utvecklas med a­­vse­
ende på effektivt fosforutnyttjande.
En jämnare P-fördelning mellan
djur- och växtodlingsgårdar samt en
balanserad P-gödsling i både stor och
liten skala är alltså ett grundrecept för
att minska risken med fosfor på drift.
P-överskott på djurgårdar
För svenska gårdar inom Greppa
Näringen visar växtnäringsbalanser på
växtodlingsgårdarna att man i medeltal
tar bort mer fosfor med skördade
produkter än vad man tillför med
gödsel. Här skapas ett underskott som
betyder att marken långsamt utarmas
på fosfor. För djurgårdarna är situa­
tionen den motsatta.
Här finns ett
Ren växtodling
fosforöverskott, men P-utnyttjandet
har trots allt ökat under åren och
P-överskotten har minskat.
Bindningsplatser mättade
Problemet på dessa djurgårdar,
som är kopplat till stora överskott
i växtnäringsbalanser och ökande
förråd av fosfor i marken, är att
jordpartiklarnas bindningsställen
för fosfor långsamt fylls upp. Ju fler
bindningsställen som mättas med
fosfor, desto större mängder av fosfat
kommer att frigöras till markvätskan.
Det kallas att den kemiska jäm­
vikten förskjuts och mer om detta
Marken innehåller
tonvis med fosfor
b­undet till mark­
partiklarn­­a, men
bara en liten del är
löst i mark­vätskan.
Där kan det tas
upp av växten,
men kan också
utlakas med vatten
som flödar genom
marken. E­rosion
på markytan eller
ned genom stora
porer är en viktig
förlustväg för den
partikelbundna
f­osforn. Källa: Lars
Bergström och
Sigrun Dahlin,
Växtnärings­
hushåll­ning i
s­venska odlings­
system.
Fosfor i jorden totalt 100-3000 kg/ha, varav
cirka 1 % är tillgängligt för det enskilda
årets gröda.
Fosfor i marklösningen < 1 kg/ha
11
Förmågan att binda fosfor hos en jord
hänger bl.a. på hur många bindnings­
ställen det finns på jordpartiklarna.
Jordar som är rika på järn och
a­luminium har stor kapacitet att
b­inda fosfor och P-mättas därför
l­ångsamt. Foto: Jens Blomquist
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
11
Genom sprickor och porer kan fosfor i
markvätskan snabbt ledas bort och
hamna i vattendrag. Det blir en
expressväg när fosforn tar snabbaste vägen
ut utan att komma i närkontakt
med jordens bindningsställen.
Foto: Jens Blomquist
På kuperade fält kan erosionen bli betydande också på en lerjord med begränsad
infiltrationsförmåga. Den partikelbundna fosforn som är knuten till leraggregaten
kan då förloras till näraliggande vattendrag. Foto: Jens Blomquist
går att läsa i faktarutan på sid 11.
Studier av matjordsprover har
visat att när ca 25–30 procent av
bindningsställena är mättade börjar
frigörelsen av fosfat att accelerera.
Det ökar påtagligt risken för läckage. Hur mycket fosfor en jord kan
binda innan den börjar närma sig
en sådan mättnadsgrad varierar med
olika jordars egenskaper. Hur många
bindningsställen som finns varierar
alltså med typen av jord. Jordar som
är rika på järn och aluminium har
exempelvis stor bindningskapacitet
och mättas därför långsamt.
P-AL skvallrar om risk
Mättnad eller inte mättnad är alltså
inte helt okomplicerat. Men en enkel
indikator för att bedöma risken för
P-läckage kopplat till stora markförråd är P-AL-talet där de högre
fosforklasserna kan innebära ökad
risk för läckag­e. För en jord med stor
bindningskapacitet i både matjord
och alv kan det emellertid även vid
stora förråd i matjorden finnas en god
marginal innan fosformättnadsgraden
i hela profilen är så hög att det finns en
reell risk för stort läckage. Att årligen
ligga på fosforöverskott kommer
även på en sådan jord att innebära
en risk på sikt, men kanske inte just
idag. Ett mått på fosformättnadsgraden är alltså ett viktigt komplement till fosforförrådet. Analyser av
mängden aluminium och järn med
12
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
AL-metoden kan användas för att
beräkna en ungefärlig mättnadsgrad.
Sprickor ger expresstransport
Det finns ytterligare minst en
faktor som har stor betydelse för
fosforläckage­risken, och som helt
kan överskugga markens kemiska
egenskape­r. Det är vattnets transportvägar ned genom profilen eller
på markytan. För lerjordar med
snabba transportvägar genom porer
och sprickor kan fosfor som finns i
matjordens markvätska mycket snabbt
passera ut i vattenmiljön utan att
komma i kontakt med bindningsställen. Det blir en slags expressväg för
P-transporter. Partiklar med bunden
fosfor transporteras också i stor
utsträckning genom sådana makro­
porer. Det kallas inre erosion. En
annan typ av erosion är den som sker
på markytan, t.ex. under snösmältning
eller vid kraftig nederbörd. På sluttande
fält av vissa jordtyper är detta den
viktigaste förlustvägen för fosfor.
P-giva kan avgöra enskilt år
För en riskbedömning vad gäller fosforförluster gäller det alltså att ta hänsyn
både till markens innehåll av fosfor och
graden av fosformättnad, men också
flödesvägarna genom marken och på
markytan. Ett stort fosforförråd som
fortsätter att öka innebär för alla jordar
en risk på lång sikt. Fosforförlusten ett
enskilt år kan däremot vara kopplad
till enstaka givor av mineral- eller
stallgödsel, snarare än till markens
fosforinnehåll eller mättnadsgrad. Det
gäller särskilt för jordar med snabba
flödesvägar t.ex. i samband med stor
nederbörd. På dessa jordar – ofta lerjordar – är det viktigt att undvika gödsling
under blöta höstar samt att bruka ned
gödseln för god markkontakt. /
Ur jordens stora fosforreserver läcker det
endast lite, mot­
svarande ca 0,5 kilo P
per hektar och år. Ur
växtproduktion­s­
synpunkt är det inga
mängder som stör, men
när fosforn når
o­mgivande vattenmiljö
blir den ett problem.
Foto: Jens Blomquist
Tema: Fosfor
P-TraP fångar fosfor
i Finland
I Finland har Yara och några samarbetspartners tagit fram
en metod för att minska jordbrukets fosforförluster till
Östersjön. Metoden heter P-TraP och går ut på att sprida
gips på åkrarna. Resultaten är mycket lovande och stor­
skaliga försök visar på cirka 60 procent lägre fosforförluster.
Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara
E
n förutsättning för att
metoden ska fungera är att
det finns stora mängder gips
och att den är ren från tungmetaller.
Och gips av god kvalitet finns det gott
om vid Yaras fosforgruva i Siilinjärvi.
Gipsen är en biprodukt som uppstår
när råfosfat från gruvan behandlas med
svavelsyra för att kunna användas som
fosforråvara i NPK-produktionen.
vattendrag genom att vattnet blir
mycket klarare. Detta kommer sig av
att jordaggregaten hålls samman bättre
och mindre ler lossnar från dem.
För jordbruk nära Östersjön
De försök som hittills gjorts visar inte
någon påverkan varken på skörd eller
på grödans upptag av olika närings­
ämnen. Men ytterligare studier ska
göras på kalium och magnesium.
F­inland har ett politiskt åtagande att
sänka fosforutlakningen till Östersjön
med 330 ton per år enligt höstens
överens­kommelse mellan miljöminist­
rarna kring Östersjön. Metoden, som
är tänkt för lerjordar med höga fosfor­
halter i nära anslutning till Östersjön,
har en potential att minska utsläppen
med cirka 70 ton vilket motsvarar
drygt 20 procent av åtagandet. /
Minskad jorderosion
De största fosforförlusterna från
åkermark sker då regn sköljer bort
fosforhaltiga lerpartiklar. Partiklarna
hamnar i vattendragen och kommer så
småningom ut i Östersjön där fosforn
sedan bidrar till övergödningen.
Genom att förhindra jorderosion kan
fosforförlusterna således minska.
Gips består av kalciumsulfat och
har ingen påverkan på jordens pH.
Genom att tillföra gips till åkermark
ökar den elektriska konduktivitete­n,
d.v.s. saltkoncentrationen, i marken.
Det gynnar lerpartiklarnas aggregering
i jordar som naturligt har en låg
salthalt, vilket de flesta jordar i
Norden har. Aggregaten blir helt enkelt
stabilare efter gipsinblandningen.
Omedelbar effekt
Spridning på hösten är mest effektiv
eftersom 90 procent av fosforförlusterna sker under vinterhalvåret
när jorden många gånger är bar och
utsatt för erosion. Mellan 3 och 6
ton gips sprids vart tredje eller vart
fjärde år med kalkspridare och nedbrukas till plogdjup. Effekten syns
ofta omedelbart i vattenpölar och
Effekten syns direkt efter gipsspridning. Den nedre vattenpölen har klart vatten tack
vare gipsbehandling medan den övre har lerigt vatten. Foto: Sakari Alasuutari
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
13
Tema: FosFor
Strukturkalk kan
minska P-förluster
I det undersökta avrinningsområdet i Västmanland strukturkalkades 90 procent av arealen. Det kan ha samband med
m­inskade fosforförluster i de manuella vattenprovtagningarna. Foto: Jens Blomquist
Strukturkalk stabiliserar ler­
aggregaten. Om aggregaten
inte bryts ner stannar fosforn
som sitter på lerytorna kvar i
jorden. Detta kan vara förklar­
ingen till minskade fosfor­
förluster efter strukturkalkning
i ett område i Västmanland.
Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord
F
osfor i marken är en säker
tillgång för den som brukar
jorden. På ekonomispråk
är fosfor en dold reserv i balans­
räkningen och på växtodlings­språk
en stark resurs i odlingen. I marken
gör fosforn nytta och bidrar till
grödorna växtnäringsförsörjning.
14
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
Fånga P i fält
Men fosfor som lämnar fälten kan
orsaka övergödda hav och algblom­
ning. Av det skälet gäller det att fånga
upp fosfor på glid redan i fält och inte
förlora den till omgivande vattenmiljö.
Strukturkalkning är en åtgärd som
kan ha effekt på fosforförlusterna
genom att leraggregaten stabiliseras
och därmed inte släpper ifrån sig
fosfor. Det visar undersökningar i ett
pilotprojekt inom Greppa Näringen
som mäter fosforförlusterna från ett
flackt avrinningsområde i Västmanland sedan snart 20 år tillbaka.
Två decennier av mätningar
Området ligger nära Mälaren och
jordarten består till största delen av
styv lera. Mätningarna i området
startade redan 1993 och därför finns
en lång tidsserie över 20 så kallade
agrohydrologiska år som sträcker sig
från den 1 juli ett år till den 30 juni året
efter. Provtagningen i det grävda öppna
dike som avvattnar områdets drygt
300 hektar lerjord sker på två sätt.
1. Prover tas manuellt var 14:e dag sedan starten 1993.
2. Flödesproportionella prover tas ut
kon­tinuerligt sedan november 2007.
I figuren visas transporten av
totalfosfor från områdets jordar
enligt den manuella provtagningen.
Kombination av åtgärder
Mätningarna visar en stor v­a riation
över tid. Som mest skiljer det en
faktor 10 mellan de enskilda åren.
Men de senaste tre åren kan man
skönja att P-förlusterna blivit
lägre. Det är i bästa fall inte en
ren tillfällighet. Inom Greppa
Näringen samverkar n­ä mligen
lantbrukare, forskare, rådgivare
och myndigheter sedan 2007 för
Tema: Fosfor
att minska P-förlusterna i området.
Av det skälet sattes en rad åtgärder
in under åren 2009 och 2010.
– Diket rensades, det etablerades
skydd­szoner på 7 procent av åkermarken och 90 procent av åkermarken
struktur­kalkades. Dessutom minskade
h­östbearbetningen från 7 procent 2009
till 2 procent 2010, berättar Lovisa
Stjernman Forsberg vid SLU i Uppsala.
Nettot som mäts
De minskade P-förlusterna efter 2010
i figuren menar Lovisa Stjernman
Forsberg är ett resultat av de åtgärder
som sattes in. Strukturkalkningen
genomfördes i störst omfattning
och hade troligen störst effekt enligt
Lovisa, men hon är samtidigt noggrann med att påpeka att det inte
går att särskilja effekterna av de
olika åtgärderna från varandra.
– Det vi kan mäta är netto­
resultatet av samtliga åtgärder.
De första två agrohydrologiska
åren efter strukturkalkningen mättes
en markant nedgång i P-förluster.
Dock noterades under det senaste
året 2012/13 en uppgång jämfört
med de föregående två åren. En orsak
kan vara den blöta hösten 2012.
Jord­bearbetning på blöt jord kan ha
påverkat markstrukturen negativt
och därmed förkortat kalkningens
effekter. Värt att notera är också
att fosfor­minskningen inte var lika
tydlig i de flödesproportionella
mätningarna. De flödesproportionella
proverna har dock inte en lika lång
tidsserie att jämföra med. /
Kalk påverkar
a­ggregat och P
I gränsen mellan jord och vatten gäller det att fånga upp
fosfor som är på glid i tillvaron så att den inte förloras till
vattendragen. Foto: Jens Blomquist
Fosforförluster från jordbruksmark sker huvudsakligen som
löst fosfat (-PO4) eller som s.k. partikelbunden fosfor (PP),
knuten till lerpartiklar. På lerjordar, som i det undersökta
o­mrådet i Västmanland, dominerar normalt de partikel­
bundna fosforförlusterna.
Grundidén med att strukturkalka en lerjord är att göra ler­
aggregaten stabilare. Ett aggregat som kan motstå påfrest­
ningar i form av vattenmättnad och mekanisk påverkan bryts
inte ner. I och med att aggregatet inte löses upp förloras
därmed heller inte fosfor från lerytorna.
Reaktionen mellan ler och kalk sker på 3 sätt.
1. Basutbyte – kalciumjonen tränger undan andra joner och
tar plats på lerytorna.
2. Murbruksbildning – bryggor av kalciumkarbonat binder
samman ler, samma reaktion som vid murning.
3. Puzzolanreaktion – leraggregatens kisel och aluminium
löses upp vid det höga pH som råder och nya mineral
bildas som stabiliserar jorden.
Bränd (CaO) och släckt (Ca(OH)2) kalk har båda struktureffekt
och ger samtliga tre reaktioner på sikt. Vanlig jordbrukskalk
i form av kalksten som kross eller mjöl (CaCO3) har mycket
lägre löslighet i markvätskan och ger inte struktureffekten –
där sker bara basutbytet (1) men inte murbruksbildning (2)
och puzzolanreaktion (3).
P-förluster har mätts under 20 år
2,50
Förlust (kg P/ha)
2,00
1,50
1,00
0,50
0,00
94
93/
95
94/
96
95/
97
96/
98
97/
99
98/
00
99/
01
00/
02
01/
03
02/
04
03/
05
04/
06
05/
07
06/
08
07/
09 9/10 9/10 0/11 1/12 2/13
0 4-0
1
1
1
9
93/
08/
Figuren visar transporten av
t­­otal-P vid den manuella prov­
tagningen som sker var 14:e dag
i det öppna dike som avvattnar
området. De gula staplarna
representerar P-transporten under
de första 17 agrohydrologiska
åren, 1993/94–2009/10. Den
röda stapeln visar medeltalet för
dessa första 17 år. De blå staplarna
visar P-tran­sporten under de tre
senaste agrohydrologiska åren
efter att åtgärder sattes under
2009–2010 där bl.a. 90 procent
av åkerarealen strukturkalkades
hösten 2010.
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
15
Tema: Fosfor
Nytt centrum för
minskat P-läckage
invigt
Vid Bornsjön mellan Stockholm och Södertälje invigdes P­roject
Born i september 2013. Bornsjön är reservvattentäkt för huvudstaden och därmed en lämplig miljö för att visa åtgärder som
minskar fosforläckage från jordbruksmark till v­atten.
Av Lars Wadmark, Nordkalk
Sveriges havs- och vattenambassadör Lisa Emelia Svensson invignings­
talade när Project Born sjösattes den 12 september 2013. Foto: Eva Feldt
I
samband med att LOVA-stöden
kom under hösten 2009 noterades
att effekten av olika åtgärder för
att minska fosforläckaget varierade
stort. Uppgiften att ta reda på vilken
åtgärd det skulle satsas på var inte lätt.
I princip alla åtgärder som minskade
fosfor- eller kväveläckage till vattendrag var möjliga att söka stöd för.
Flera nivåer av infobehov
Inom Nordkalk såg vi då att behovet
av information var stort på många
olika nivåer i samhället:
•Politiker, myndigheter och
läns­styrelser – som beslutar
om stöd och styrning.
•Rådgivare, konsulter och s­äljare
– som ger råd eller säljer.
16
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
Jordlabbet visar kalkfilterdike och olika givor av strukturkalk.
Foto: Eva Feldt
•Lantbrukare och markägare
– som utför och betalar.
Redan samma höst kläcktes idén
om en informationscentral av Henrik
Nordholm samt artikelförfattaren
Lars Wadmark från Nordkalk i samtal
med Gunnar Schön från Stockholm
Vatten. Vi såg framför oss en nationell
och internationell informationsplats
om åtgärder för att minska fosforläckaget till våra sjöar och hav.
Invigning 12 september
Nu har idén blivit verklighet. Den
12 september invigde Lisa Emelia
Svensson, Sveriges havs- och vatten­
ambassadör, Project Born. Vid
invigningen deltog ett 60-tal personer varav många var svenska och
utländska forskare som även deltog i
fosforkonferensen, 7th International
Phosphorus Workshop. Mer om
konferensen går att läsa på sidorna 8–9.
Reservvatten i Bornsjön
Project Born med utställning och
demonstrationer ligger vid Bornsjön,
mellan Stockholm och Södertälje.
Bornsjön är Stockholms reservvattentäkt som ska kunna försörja
huvudstaden med rent vatten. Av
den anledningen är man inom
Stockholm Vatten angelägen att
hålla hög kvalitet på vattentäkten.
Projektet och utställningen är ett
samarbete mellan Stockholm Vatten
och Nordkalk och har delfinansierats av
BSAP-fonden (Nordiska Investerings­
Tema: Fosfor
Project Born
Plats: Bergaholm, 7 km NO Södertälje, nära
Bornsjön
Utställning: ca 500 kvadratmeter, ö­ppen för
allmänheten
Visningsområde: drygt 13 hektar
Stationer: under tak och under bar himmel
Special: jordlabb och även möjlighet att se
åtgärderna i fält.
Guidning: via www.projectborn.se kan
grupper anmäla sig
I fält finns en
demonstration av olika
givor med strukturkalk
samt diken med och utan
återfyllnad med kalk.
Projekttid: beräknas pågå i minst 5 år.
banken). Project Born syftar till att
öka kunskapsnivån och informera om
strukturkalkning och kalkfilterdik­
ning som metoder att minska läckage
av fosfor till våra sjöar och hav.
Filterdiken stoppar P
Försök med strukturkalkning av
jordbruksmark har visat på en minsk­
ning av fosforläckage på 50 procent,
samtidigt som strukturkalkningen gett
skördeökningar på upp mot 15 procent. Vid anläggning av kalkfilterdiken
har minskningen av fosforläckaget
uppgått till hela 80 procent. Samtidigt
som detta är kloka miljöåtgärder ökar
de skörden, förbättrar näringsupptaget
samt minskar dieselåtgången vilket
tillsammans är unikt. Kalkning är
en av de viktigaste åtgärderna inom
jordbruket för att minska övergöd­
ningen till våra vattendrag. Metoderna
som visas vid Project Born är inte
bara aktuella i Sverige och i Östersjö­
området, utan även på andra platser i
världen där man har liknande problem.
Internationell spridning
Eftersom det är en angelägenhet
för alla länder runt Östersjön att
minska sina fosforläckage, har
utställningen gjorts med engelsk text
för att även sprida informationen
internationellt. Det finns också en
webbsida www.projectborn.se som
förutom på engelska även kommer att
ha text på finska, polska och tyska.
Webbsidan kommer att ge fördjupad
kunskap på vissa områden, men
framför allt visa försök och resultat
efterhand som de kommer in. /
När kalkfilterdiken anläggs fräser man in strukturkalk i återfyllnadsjorden. Denna åter­
fyllnad blir porös (handen t h) och fungerar som ett litet reningsverk som binder fosfor när
vattnet passerar på väg ner till dräneringsrören. Foto: Anna Thynell och Jens Blomquist
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
17
Projektet Höstvete mot nya höjder kan ge ny
näring till höstveteodling och sätta fokus på
produktionsfrågorna i Sverige.
Höstvete
– från stagnation
till nytt sting
Samarbetsprojektet Höstvete
mot nya höjder arbetar på
tre fronter för att lyfta blågul
höstveteodling. Lantbrukar­
intervjuer, kunskapssammanställning och omvärldsanalys
ska ge svenskt höstvete en
vitamininjektion.
Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord
S
vensk höstveteodling har
sackat efter. I en dansk rapport
som jämförde skördeutvecklingen i olika länder i Europa
hamnade de svenska höstveteskördarna
i strykklass. De blågula höstveteskördarna hade tappat tempo allra mest.
Finansiering
Höstvete mot nya höjder är ett samarbetsprojekt.
Fyra organisationer finansierar projektet.
Lantmännens Forskningsstiftelse och Stiftelsen
Lantbruksforskning är huvudfinansiärer. LRF och
Yara bidrar också, men med mindre summor.
18
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
Linje utan lutning
Detta var tråkig läsning från grannlandet, men hur man än vänder och
vrider på siffrorna så är trendlinjen
som sammanfattar rikets medelskörd
i höstvete under de senaste 20–25
åren lika platt som en nordamerikansk
prärie. Många i branschen har noterat
samma sak och oroat sig i det offentliga
eller i det tysta. Men något samlat
grepp för att förstå orsakerna och
förslå en offensiv väg framåt har ingen
tagit. Åtminstone inte fram till nu.
En kylskåpsinventering
Sedan ett år tillbaka arbetar en grupp
med frågan om stagnerande svenska
höstveteskördar i projektet Höstvete
mot nya höjder. Spindeln i nätet är
Helena Elmquist som till vardags är
verksamhetsledare inom Odling i
Balans. Övriga centrala drivmotorer är
Johan Arvidsson, SLU, Anders Krafft,
VäxtRåd och Per-Göran Andersson vid
Hushållningssällskapet Malmöhus.
Redan från start var man överens om
att inte springa i väg och utföra nya fältförsök på någon specialfråga. Ansatsen
var i ställe­t bred och förutsättningslös.
– Avstampet gjorde vi utifrån
frågorna – ”vad kan och vet vi”,
men också i ”vad kan och vet vi
inte”, berättar Helena Elmquist.
Med den ansatsen kan man likna
projektet vid en inventering av
kylskåpet för att vad som finns och
vad som måste handlas hem.
Program i 3-punktslyften
Projektet har arbetat på tre fronter.
– Djupintervjuer med lantbrukare,
en kunskapssammanfattning och en
omvärldsanalys, sammanfattar Helena
Elmquist 3-punktsprogrammet.
I djupintervjuerna har 32 lantbrukare
berättat om när, vad, var och hur de
odlar höstvete. Av lantbrukarna finns 8
i respektive Mälardalen, Västergötland,
Östergötland och Skåne. De 8 lantbrukarna med liknande förutsättningar
var i intervjuerna dessutom indelade
i plus- respektive normalgårdar efter
deras historiska höstveteskörd för åren
2008–2012. Förutom det rent kon­
kreta kring höstvetet har lantbrukarna
också fått lägga ut texten kring lite mer
långsiktiga strategier och prioriteringar.
Höstveteskrift i pipeline
I kunskapssammanställningen har
experter fått i uppdrag att sammanfatta läget på ett antal olika områden
för höstveteodling. Det handlar om
växtföljder, förfrukter, jordbearbetning, etablering, växtskydd, ogräs,
markpackning, dränering, bevattning,
odlingsmaterial, gödsling och kalkning.
– Uppdraget är att sammanfatta
kunskap utifrån forskning i Sverige och
andra länder och peka ut kunskaps­
luckorna, förklarar Helena Elmquist.
Allt klokt som gjorts och tänkts
samlas nu i en höstveteskrift. Det blir
en SLU-publikation som blir fritt
tillgänglig och sannolikt en efterlängtad läsning för många kunskapstörs­
tande. Publikationen beräknas bli klar
till slutseminariet 28 januari 2014.
Fler med samma bekymmer
Den tredje delen i projektet går
ut att på att sondera terrängen i
andra länder i en omvärldsanalys.
– Vi är inte ensamma om problemet, säger Helena Elmquist.
En rad länder inom och utanför
Europa dras med samma bekymmer.
Därför finns det anledning att undersöka hur några stora höstveteodlande
länder i Europa attackerar problemet
med stagnerande skördar utifrån
sina förutsättningar. Hur man gått
tillväga i Storbritannien har gruppen
redan kartlagt och på tur står bl.a.
Danmark, Frankrike och Tyskland.
Management är centralt
Resultaten från projektet ska redo­
visas vid seminariet 28 januari
2014. Då får alla intresserade stilla
sin nyfikenhet. Mycket arbete och
sammanställning återstår.
– Men min helhetsbild är ändå redan
nu att management på gården och hur
den speglas i etableringen av höstvete är
en central fråga, säger Helena Elmquist.
Den vill hon gärna arbeta vidar­e
med i nya projekt. Men först ska
Höst­vete mot nya höjder lotsas i
hamn och slutredovisas. /
Välkommen till
s­lutseminarium
Slutredovisningen av Höstvete mot nya höjder
sker i Linköping den 28 januari på Arenabolaget,
Konsistoriegatan 7. Dit är alla välkomna. Anmälan
till seminariet görs på www.odlingibalans.com
Deltagaravgift är 600 kr.
Lägre N-insats
– högre skörd
Plusgårdarna utnyttjar kvävet
bättre. Med 157 kilo N per
hektar plockade man hem
7,4 ton per hektar mot
normal­gårdarnas 6,4 ton
e­fter 162 kilo N i insats per
hektar.
E
n del av projekt Höstvete mot
nya höjder bestod av djup­
intervjuer av 32 lantbrukare
i 16 gårdspar. Hälften representerade
plusgårdar med en högre historisk
veteskörd och den andra hälften
normalgårdar med en för området
mera normal höstveteskörd (se sid 18).
Bättre utväxling på plusgårdar
De historiska skördarna för åren
2008–2012 visade att plusgårdarna
har bättre utväxling på sitt kväve.
Plusgårdarna gödslade med157 kilo
N och plockade hem 7,4 ton per
hektar. Normalgårdarna spred 162
kilo N på sina fält, men tröskade 1 ton
mindre, 6,4 ton per hektar (tabell 1).
– Plusgårdarna lägger mindre N per
ton skörd, d.v.s. man får ut mer skörd
per kilo insatt kväve, sammanfattar PerGöran Andersson vid Hushållningssällskapet Malmöhus, som är en av dem
som gjort djupintervjuerna i projektet.
P med precision
En annan intressant observation
gjordes med avseende på P-status i
jordarna. En gruppering av skördarna
i förhållande till P-AL-klass indikerar
att fosfor är viktigt också i höstvete.
Gårdarna med mer än 25 procent
av arealen i P-AL-klass I och II hade
en avkastning på 6,2 ton per hektar,
medan gårdar med mer än 50 procent
i klass III låg nästan ett ton högre i
avkastning (tabell 2). Visserligen hade
plusgårdarna i genomsnitt aningen
högre P-status i jordarna, men det tror
inte Per-Göran Andersson är skälet till
den stora spridningen i avkastning.
– P-AL-klassen är uppenbarligen i
sig en viktig faktor och det verkar som
om vi ska ligga i klass III i höstvete.
Inomfältsvariationen var mycket
stor både med avseende på P-AL och
pH-värde. För både fosfor och kalk
förordar Per-Göran Andersson precisionsgödsling och precisionskalkning.
– Tekniken finns, men alltfö­r
få använder den.
Tabell 1. Mer kärna per kilo N på plusgård
Skörd – t/ha
N-giva – kg/ha
kg N/ton skörd
kg skörd/kg N
Plusgårdar
7,4
157
21
47
Normalgårdar
6,4
162
25
39
Tabell 2. P-AL-klass ger utslag
>25 % i klass I och II
> 50 % i klass III
> 25 % i klass IV och V
Avkastning, ton/ha
6,2
7,1
7,4
Antal odlare
11
17
14
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
19
Per-Arne har grepp om
markens mineralisering
Per- Arne Mårstad diskuterar skillnader mellan nollruta och gödslat fält med Charlotta Norén från HS Skaraborg, som
utförde mätningarna med Yara Handsensor i Västra Götaland och Örebro län 2013.
En grödanpassad kvävegiva ger både hög skörd och låg
kväve­utlakning. Hänsyn måste alltid tas till markens kväve­
leverans, vilket många gånger kan vara en svår bedömning.
Men med hjälp av noll- och maxrutor, mätningar med Yara
Handsensor och ett gott odlaröga har Per-Arne Mårstad nu
bra grepp om markens mineraliseringsnivå. Därigenom har
han bra stöd i besluten kring kvävekompletteringen i höstvete.
Av Carl-Magnus Olsson, Yara
P
er-Arne Mårstad är en
hängiven lantbrukare på
Mårstad gård utanför Kumla.
Växtodlingen på gården omfattar
havre, höstvete, vårvete och oljeväxter.
De senaste åren har kväve­optimering
varit ett viktigt fokusområde för
Per-Arne. Han har investerat i en
Yara N-Sensor, vilket medfört att
han nu kan variera kvävegödslingen
20
|
© Yara • Växtpressen 2/2013
till gårdens samtliga grödor och på
så sätt få högre skörd och mindre
kväveförlust. Men han nöjer sig inte
med det utan betonar med eftertryck:
– Vi måste bli ännu bättre på
att anpassa kvävegödslingen!
Det gäller att försöka få b­ättre
grepp om markens naturlig­a
kvävemineralisering.
– En dålig mineralisering är en
klar skördetjuv, menar Per-Arne.
Och så var fallet 2013. Efter en kall
vinter var våren och försommaren torr
vilket gjorde att markens egen minera­
lisering inte kom igång. Kvävet som
grödan kunde ta upp bestod därför
främst av tillfört mineralgödselkväve.
Markens kväveleverens
Markens mineraliseringspotential
och årsmånen är två faktorer som
påverkar den optimala kvävegivan.
Genom att bedöma upptaget från en
nollruta under flera år får man svar
på om fältets mineraliseringspotential
är låg, medel eller hög. Ett fält med
låg mineralisering behöver oftast
mer kväve för att nå optimal skörd.
Årsmånens påverkan på kväve­
mineraliseringen bestäms genom att
a) Följa resultaten från Jordbruksverkets mätningar i nollrutor, det vill
säga ogödslade rutor i fält (se figur).
Kväveupptag i höstvete hos
Per-Arne Mårstad 2013
Gödslingsvarianter
150
Maxruta
Upptaget kväve kg N/ha
b) Prenumerera på Yara N-Prognos och
studera kväveupptage­t i närliggande
fält. (Du kan registrera dig för en
prenumeration på www.yara.se)
Jordbruksverket och Yara mäter
kväveupptaget med Yara Handsensor
(kg N/ha) och mängden upptaget
kväve i det gödslade fältet jämförs
med den upptagna mängden i en
ogödslad nollruta. Därigenom får
man reda på om tillfört kväve är
upptaget av grödan, eller om det
fortfarande finns kväve kvar i markprofilen. Man får också besked på hur
mycket kväve marken har levererat
genom mätresultatet i nollrutan.
100
Fältets gödsling
50
Nollruta
0
15 april
1 maj
15 maj
1 juni
15 juni
Fältets gödsling
Mätning i noll- och maxruta
För att bättre kunna bedöma mineralisering och kväveupptag, hade Jordbruksverket 2013 totalt 35 nollrutor
fördelade på fyra regioner i landet.
Resultaten från mätningar med Yara
Handsensor förmedlades varje vecka
via telefon eller e-post. Några av dessa
nollrutor var i år placerade i Per-Arnes
höstvete, vårvete och vårkorn.
Utöver nollrutor anlade Per-Arne
även en maxruta som fick 70 kg N per
ha extra. Iden med maxrutan är att
se om extra kväve får plats i grödan.
Kväveupptaget i fält och nollruta
Generellt kan man kan konstatera att
upptaget kväve från nollrutan (röd
linje i figur) i höstvete hos Per-Arne var
lågt 2013. Fram till sista mätningen
var upptaget från nollrutan bara ca 30
kg N per ha, vilket enbart den givna
förfrukten var planerad att leverera.
Fram till stråskjutningen fanns det fortfarande gödselkväve kvar i marken som
grödan ännu inte tagit upp (grön linje).
Därmed fanns det vid denna tidpunkt
inget behov av en kvävekomplettering.
Men vid nästa mättillfälle den 3 juni,
visade mätningarna att det visserligen
fortfarande fanns gödselkväve kvar i
marken, men inte tillräckligt för att tillgodose den förväntade skörden. För att
undvika ett underskott av kväve längre
fram bestämde sig Per-Arne för att
kompletteringsgödsla med 52 kg N/ha.
Per-Arne följde även Yara N-Prognos
där mätningar av kväveupptag
utfördes i försök med kvävestegar från
0 till 280 kg N per ha. Mätningarna
gjordes på 15 platser i landet och
resultaten skickades ut med Yaras
digitala nyhetsbrev. Ett försök fanns
Tidigt kväve
46 N, 21 april
bestockning
Huvudgiva
60 N, 25 maj
stråskjutning
Axgångsgiva
52 N, 7 juni
axet vidgas
Extra gödsling + 70 N, ca 5 maj
i maxruta
Figuren visar att anläggande av noll- och maxrutor i kombination med löpande kvävemätningar med Yara
Handsensor kan ge ett bra underlag för årsmånsanpassad kvävegödsling i höstvete. Linjerna anger mängd
upptaget kväve för tre gödslingsvarianter:
1) Fältets gödsling 2) Maxruta = fältets gödsling + 70 kg N/ha 3) Nollruta = inget tillfört kväve.
Vid stråskjutningen i slutet av maj, ökade kväveupptaget kraftigt i det gödslade fältet. Grödan i maxrutan
signalerade om en förmåga att ta upp ytterligare kväve utöver den kvävenivå som fältet gödslades med. En
slutsats som var till stöd för Per-Arnes kompletteringsgödsling.
Mätning utfördes vid fyra tillfällen med Yara Handsensor
6 maj: bestockning, stadium 23 (huvudskott och tre sidoskott)
20 maj: stråskjutning, stadium 30 (bladslidorna förlängs)
3 juni: axet vidgas, stadium 41 (flaggbladets slida utväxande)
17 juni: axgång, stadium 59 (hela axet ur holk)
Källa mätvärden: Jordbruksverket.
på Nybble utanför Örebro, det vill
säga ganska nära Per-Arnes gård.
Mätningarna därifrån bekräftade
att markens mineralisering var svag
2013 och att kompletteringsbehovet
därmed var större än ett normalår.
Anpassad kvävegiva
Per-Arne ser två stora fördela­r
med nollrutan.
– Jag kan se förfruktseffekten både
tidigt och sent under säsongen och
jämföra med mitt gödslade fält!
Det gav Per-Arne god väglednin­g
2013 vilket resulterade i att han
kompletteringsgödslade den 7 juni
med ca 50 kg N/ha som Axan. En
insats han är mycket nöjd med. /
En nollruta
är en bra ruta!
Enklast anläggs en nollruta genom att en presenning
läggs ut vid varje gödslingstillfälle. Grödans kväveupptag
kan mätas med Yara Handsensor (anges i kg N/ha) vilket
ger ett värde på markens mineralisering, dvs. markens
naturliga N-levereras till grödan. Mängden kväve som
grödan har tillgång till är summan av denna minerali­
sering och tillfört kväve.
Genom att mäta upptaget i det gödslade fältet runt
nollrutan och jämföra de uppmätta kvävemängderna, vet
man hur mycket kväve som finns kvar i marken. Man kan
då lättare bedöma om en komplettering ska göras eller ej.
Även utan hjälp av mätresultat från Yara Handsensor
kan man ha god nytta av en nollruta genom att följa
upptaget visuellt och på så sätt få bättre kunskap om
fältets förmåga att leverera kväve.
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
21
Ökad produktion och
konsumtion av spannmål
Gödselpriserna har sjunkit jämfört
med föregående år. Detta beror
framförallt på ett ökat utbud av
mineralgödsel. Samtidigt krävs en
rekordskörd av spannmål för att
den ska räcka till för att möta den
ökade konsumtionen.
får en någorlunda snäll vinter kan
vi förvänta en stor skörd av spann­
mål och oljeväxter i Sverige 2014.
Av Mogens Erlingson, Yara
D
en svenska skörden av
spannmål 2013 blev enligt
Jordbruksverket 4,9 miljoner
ton. Detta är i nivå med 5-årssnittet
trots att arealen höstsäd var cirka
25 % lägre än föregående år. Skörden
av oljeväxter blev cirka 0,31 miljoner
ton, vilket är något mindre än förra
året, men 11 % över 5-årssnittet.
Glädjande är att större delen av årets
skörd gjordes under torra och fina
väderförhållanden, låga torknings­
kostnader och gott om tid för höstsådd.
Det torra, varma vädret har fortsatt
hela hösten och det har höstsåtts på
stora arealer. Det finns bedömninga­r
på cirka 85 000 hektar höstraps
och det kan mycket väl bli bortåt
400 000 hektar höstsäd. Så bara vi
Kraftig produktionsökning
2500
Konsumtion
Lagerläget
Produktion
90
80
Dagar
Miljoner ton
2400
2300
2200
|
70
50
20062007 200820092010201120122013E2014F
Diagram 1. Konsumtion och produktion av spannmål
globalt enligt USAs jordbruksdepartement (USDA), september
2013. Produktionen ökar kraftigt och konsumtionen följer efter.
22
71 DAGARS LAGER
60
2100
2000
Spannmål - motorn för
g­ödselproducenterna
Världens konsumtion av spannmål
ökar med stabila 2 % per år, under
förutsättning att det finns tillräckligt
med spannmål i marknaden. I diagram
1 kan vi se att konsumtionen sjönk
med cirka 1 % under förra året, en
otillräcklig världsskörd gav en minskad
konsumtion och höga spannmålspriser.
Under 2013 har priserna på spann­
mål och oljeväxter sjunkit allteftersom
marknaden intecknat en bra skörd,
vilket det också blev. Produktionen
har på nytt hunnit i fatt och gått om
konsumtionen. Världslagret är nu uppe
i 71 dagars konsumtion (diagram 2).
Inte särskilt högt men inte heller så
lågt att marknaden blir nervös.
Priset på vete på börsen i Chicago
toppade i november förra året, därefter
har priserna sjunkit fram till mitten
av september i år (december 2014
kontrakt). Men sedan har de åter
börjat stiga. I skrivande stund i början
av november kan man konstatera att
priskurvan pekar uppåt och det finns
© Yara • Växtpressen 2/2013
200620072008 20092010 201120122013E2014F
Diagram 2. Världens lager av spannmål mot­
svarar 71 dagars konsumtion enligt USDAs prognos i
september 2013.
grund för en försiktig optimism. Även
priserna i Europa, Matif, har stigit
under oktober. I detta marknadsläge
får man olika prognoser beroende
på vem man lyssnar till. Det finns de
som tror på en nedgång, andra som
tror på uppgång, och många som tror
på en variation kring dagens prisnivå. Men om man tittar på världens
konsumtionsökning av spannmål så
är det bara att konstatera: skörden
2014 måste bli rekordstor för att möta
marknadens behov av spannmål. Om
inte – då blir det brist. Jag förväntar
mig att detta ger stöd till att spannmåls­
priserna hålls på en hyggligt bra nivå.
FN-organisationen FAO (Food and
Agriculture Organisation) varnade i
början av oktober för att sjunkande
lager av vete gör att till exempel
ogynnsamt väder kan resultera i en
snabb ökning av efterfrågan och
prisuppgång på vete (Finacial Times,
3 okt. 2013). Varför kan rapporter
om ogynnsamt väder ge ökad efterfrågan? Denna typ av information
skapar osäkerhet. Många vill säkra sig
mot osäkerhet, detta gäller livsmedelsföretag som vill vara säkra på att
ha råvara till ett bra pris, såväl som
lantbrukare som vill säkra sin inkomst.
Dessutom finns det finansiella aktörer
som ser möjligheten att tjäna pengar
på marknadens prisfluktuationer.
En sak är helt säker, det blir som
vanligt spännande att följa marknads­
utvecklingen för spannmål.
Sänkta kvävepriser
När gödselförsäljningen startade
sommaren 2013 så var priserna
betydligt lägre jämfört med ett år
tidigare, se diagram 3. Ett kg kväve
kostade i juli cirka 9:25 vilket kan
jämföras med 10:35 i juli 2012.
En prissänkning på cirka 1:00
krona per kg kväve eller 10 %.
Spannmålspriset har sjunkit under
perioden och det finns naturligtvis en
koppling mellan spannmålspris och
gödselpris. Men huvudorsaken till ett
sänkt gödselpris är denna gång inte
ett sänkt spannmålspris. Det är ökad
gödselproduktion som är huvud­
orsaken. Marknaden på gödsel har
svängt från att vara driven av en stark
efterfrågan på gödsel till att vara styrd
av att utbudet är större än efterfrågan.
När balansen mellan utbud och efterfrågan förändras så förändras prisbilden - marknadskrafterna fungerar!
höga för att kunna producera med
positiva bidrag. Detta innebär att
man i dagens marknadssituation
kan anta att priset på urea är på,
eller mycket nära, ett prisgolv.
Kina har stor inverkan
Kina är ett jätteland, med mer än 1
miljard människor. Kina är också
världens största producent av urea.
Urea är den globalt största kväveprodukten och den är därigenom starkt
prisstyrande för alla kvävegödselmedel.
I diagram 4 ser vi Kinas export
av urea. Under 2011 exporterade
Kina 3,5–4 miljoner ton urea, under
2012 ökade exporten till nästan 7
miljoner ton. Av dessa 7 miljoner ton
exporterades i stort sett hela volymen
under andra halvåret. 2013 har Kina
redan under årets 9 första månader
exporterat 5,5 miljoner ton, cirka
3 miljon ton mer än vid samma tid
föregående år. Ökningen i exporten
är möjlig tack vare en kraftig produktionsökning av urea, nya fabriker
och effektivare utnyttjande av gamla.
Dessutom har priset på energi i form
av kol sjunkit i Kina, vilket medfört
att kineserna sänkt sina exportpriser.
Under hösten har priserna på urea
varit så låga att producenter i bland
annat Ukraina stoppat sin produktion. Deras gaspriser har varit för
Priserna sjönk i oktober
Vanligtvis är gödselpriserna som lägst
under sommaren och högst i vårbruket
då merparten förbrukas. I månadsskiftet september – oktober i år sjönk
priserna. Ett kilo kväve kostar efter
denna nedgång strax under 9 kronor.
En mycket ovanlig utveckling, men
detta kan hända när marknadssituationen förändras. Kina exporterade
mer än förväntat och dessutom sjönk
energipriserna i Kina. Ny produktions­
kapacitet startades upp i Algeriet, m.fl.
Priserna vände uppåt
Rapporter om begränsade exportlager och höjda ureapriser i Kina, att
Indien började köpa m.m, gjorde att
marknaden piggnade till. Priserna på
urea ökade med 20–25 USD/ton på
några dagar. Analytikernas prognoser
säger att priserna kommer att öka något
under sista delen av 2013 och fram till
vårbruket 2014. Detta sätter naturligtvis fart på lantbrukarnas inköp.
Nya spelregler för kalium
Marknaden på kalium har varit styrd
av ett fåtal stora aktörer. En kanadensisk kartell med PCS i spetsen, och
BPC, en kartell mellan Ryssland och
Vitryssland, har varit de dominerande
aktörerna. De har anpassat sin produk-
Gödselpriserna har sjunkit
Urea fob Svarta havet (Kväve)
MOP fob Vancouver (Kalium)
1200
DAP fob Tampa (Fosfor)
201120122013
8000
7000
6000
800
5000
600
4000
kt produkt
USD/ton
Satsa på en bra skörd av god kvalitet
Det kommer att fortsatt att vara goda
priser och stor efterfrågan på spannmål,
priser som gör att världens lantbrukare
kommer att satsa på sina grödor för
att få en hög skörd av bra kvalitet.
Samtidigt ser det ut att vara gott om
mineralgödsel på marknaden, vilket
redan har resulterat i lägre gödselpriser.
Med sänkta priser förväntar vi att
marknaden tar fart, det är många som
ska ha gödsel före vårbruket 2014.
Det kan hända mycket från det att
denna artikel författades tills den är
tryckt och innan det är vårbruk. Men
allt tyder just nu på att vi komme­r att
fortsätta att se bra spann­måls­priser
inför nästa års skörd. Lycka till med
nästa års skörd! /
Kina ökar urea exporten
1000
400
3000
2000
200
1000
0
Jan-06 tion för att hålla stabila priser. I juli
bestämde sig ryska Uralkali för att gå
ur kartellen med vitryska Belaruskali.
Ett beslut som skakade om och fick
dramatiska effekter på aktiekurserna
för kaliföretagen. Detta resulterade
i att alla i marknaden förväntade
sänkta priser på kalium. Alla som
inte behövde kalium omedelbart
slutade att köpa. Priserna har gått ned
något, men inte så mycket som det
spekulerats i. Vad händer framöver?
Exporten av kalium är mycket
viktig för Vitrysslands ekonomi och
det pågår just nu en politisk kamp
mellan Ryssland och Vitryssland.
Yara har inga egna kaliumgruvo­r,
vi köper allt vårt kalium på världsmarknaden.
Jan-07
Jan-08
Jan-09
Jan-10
Jan-11
Jan-12
Jan-13
Diagram 3. Den globala prisutvecklingen för kväve (blå linje), fosfor (grön linje)
och kalium (orange linje) som urea, DAP och MOP. Källa: Internationella publikationer
Jan
Feb Mar Apr Maj Juni Juli
Aug Sep
Oct
Nov Dec
Diagram 4. Kina har under 2013 ökat sin export kraftigt jämfört med föregående
år. Exporten till och med september 2013 var 5,5 miljoner ton jämfört med 2,5 miljon
ton 2012, en ökning med 3 miljoner ton. Källa: Internationella publikationer
© Yara • Växtpressen 2/2013
|
23
Yara AB
Box 516
261 24
LANDSKRONA