Transcript Tema: N-effektivitetsid 3–16

Växtpressen
Nr 1 • januari 2013 • Årgång 42
Tema: N-effektivitet
sid 3–16
Ge rapsen tillräckligt med svavel sid 17
Höga skördar
i maltkorn sid 18–19
Ledaren
Ett grönare lantbruk
för en blåare Östersjö
Runt Östersjön lever 85 miljoner
människor. Många har långt till kusten,
men regnvattnet där de bor når förr
eller senare Östersjön. I denna del
av världen är befolkningstillväxten
begränsad, men regionens jordbruk
kommer trots detta att få en allt
viktigare roll för att mätta en växande
världs­befolkning. Inte minst viktig är
den rollen med tanke på de klimat­
förändringar som redan är verklighet.
Endast ett konkurrenskraftigt,
lönsamt och produktivt lantbruk
kan långsiktigt tillfredställa samhällets behov. Resurseffektivitet är för
mig ett nyckelord i detta sammanhang. Vi ska använda insatsvaror
som t.ex. växtnäring på ett optimalt
sätt. Då kan vi ta en hög skörd av
god kvalitet, samtidigt som förlusterna till miljön blir minimala. Vi på
Yara är övertygade om att det går att
kombinera en hög produktivitet med
en långsiktigt god miljökvalitet.
Den kombinationen av hög produktivitet och hänsyn till miljön har
Sveriges jordbrukare redan visat prov
på. Flera rapporter visar att mängden
kväve och fosfor som läcker till havet
minskar. Det totala näringsläckaget till
Östersjön ligger idag på samma nivå
som för 60 år sedan – alltså åter på
50-talsnivå. Men det tar tid innan det
syns i havet, eftersom det finns gamla
lager på botten som påverkar havsmiljön under många år framöver. Icke
desto mindre är ett grönare lantbruk
på väg att ge en blåare Östersjö.
Jag tror inte att vi kan nå ett lång­
siktigt uthålligt och lönsamt jordbruk
genom ensidig politisk styrning
med restriktioner från myndigheter.
Däremot är det politikens roll att på
olika sätt stödja utvecklingen av bästa
lantbrukarpraxis. Vi på Yara gör detta
och vi fortsätter att satsa på försök
och utveckling. Vi kommer också att
ytterligare stärka vårt samarbete med
organisationer som arbetar i denna
riktning som t.ex. Odling i Balans.
För att fortsätta den positiva utvecklingen gäller det för alla att fokusera
på bästa lantbrukarpraxis. Vi måste
arbeta för att bygga upp och behålla
en bra markstruktur, odla i en ­varierad
växtföljd, gödsla balanserat med rätt
gödselmedel och vid rätt ­tidpunkt,
hantera stallgödseln optimalt, använda
hjälpmedel som t ex Yara N-Sensor
och mycket annat. Teknik och
kunskap når hela tiden nya, högre
nivåer och vi kommer att lära oss
mycket mer framöver för att ytterligare
begränsa växtnäring på villovägar.
Mogens Erlingson, marknadsdirektör
Växtpressen nr 1 • JANUARI 2013 • Årgång 42
Innehåll
TEMA: N-EFFEKTIVITET
|
Mätningar bekräftar :
Minskad utlakning i åar
15
17
God N-hushållning
minskar förlusterna
3
Råd ger resultat
4
Vill du ta riktigt höga rapsskördar?
Ge då tillräckligt med svavel!
Stor skillnad på Gropjordarnas
N-leverans
8
Höga skördar gav låga
proteinhalter i maltkorn
18
Odling i Balans utnyttjar kvävet väl
10
YaraMila Raps – också på våren
20
12
Bra spannmålspris och ökad
gödselproduktion
22
Yara N–Prognos kan vägleda
gödslingen i höstvete
2
3–16
© Yara • Växtpressen 1/2013
©Yara AB
Box 516, 261 24 Landskrona
Tel: 0418-761 00
Fax: 0418-583 46
E-post: [email protected]
Internet: www.yara.se
Redaktör: Inger Hyltén-Cavallius
Redaktionskommitté: Mogens Erlingson,
Gunilla Frostgård, Inger Hyltén-Cavallius,
Hans Jonsson, www.hansjonsson.se
Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord
Layout: Linda Clarin, Lime AB
Tryck: Norra Skåne Offset
Tryckt på papper som uppfyller
miljökraven för ISO 14001.
ISSN 0346-4989
Omslagsfoto: Jens Blomquist
Tema: N-EFFEKTIVITET
Ett vasst vapen för att förbättra
kväveeffektiviteten i jordbruket är
Yara N-Sensor. Den ger skördeökning
och samtidigt mindre kväveut­
lakning. Varje kilo N ger högre ut­
växling genom högre av­kastning
­samtidigt som ­fotavtrycket i miljön
blir mindre. Det är god
­N-hushållning.
bild
God N-hushållning
minskar förlusterna
Greppa Näringens rådgivning
ger förbättrade kvävebalanser
och på Odling i Balans pilotgårdar ökar kväveeffektivi­
teten. Samtidigt visar mätningar i åar och bäckar att
näringsläckaget minskar. De
ansträngningar som görs runt
om i Sverige för att minska
kväveförlusterna till miljön ger
faktiskt resultat visar detta
­temanummer om kväve.
Av Gunilla Frostgård, Yara
D
de förändringar i kväve- och fosforbalanser som Greppa Näringens
rådgivning bidragit till. Störst positiv
effekt ser man på djurgårdarna,
men även de rena växtodlings­
gårdarna har uppnått större effektivitet i växtnäringsanvändningen­.
Goda råd ger handfasta resultat.
Odling i Balans visar vägen
Ökad kväveeffektivitet går också att
läsa om på sidorna 10–11 där Helena
Elmquist och Lars Törner bidrar med
balansberäkningar från pilotgårdarna
inom Odling i Balans. Genom den
omfattande dokumentation som finns
för pilotgårdarna kan man följa hur
kväveeffektiviteten har ökat efterhand som olika åtgärder vidtagits.
et är ett viktigt mål att
växtnäringsförlusterna
från svenskt lantbruk ska
mini­meras. Många olika projekt
pågår och ett stort antal åtgärder
är genomförda på gårdsnivå. Vi är
på god väg och med gemensamma
ansträngningar kan vi komma ännu
längre. Det är glädjande att se bevis
på att växtnäringsförlusterna minskat och att åtgärderna haft effekt.
Faktiska mätningar bekräftar
Beräkningar i en växtnäringsbalans ger
en tydlig fingervisning om färdrikt­
ningen, men är trots allt inte en
faktisk mätning. Sådana mätningar i
åar och bäckar redovisas i en ­rapport
som getts ut av SLU. Den refe­reras på
sidorna 15–16. Där konstateras att
de teoretiska beräkningar som visar
på förbättrade växtnäringsbalanser
också gett effekt i verkligheten.
Greppa Näringen ger resultat
I artikeln på sidorna 4–7 beskrivs
Yara N-Prognos greppar årets N-läge
Högre kväveeffektivitet är ett ­vackert
lösenord som innebär att man får god
utväxling av insatta medel. Ju mer
av tillfört kväve som tas upp och blir
högre skörd eller ökad proteinhalt,
desto högre effektivitet och desto
mindre förlust. Det är det som god
hushållning handlar om. Åtgärderna
för att uppnå målet att utnyttja
kvävet på bästa sätt är flera och ­bygger
på kunskap och anpassning efter
årsmån och markens egenskaper. På
sidorna 12–14 beskrivs årets resultat av Yara N-Prognos, som är ett
sätt att få grepp om hur årsmånen
påverkar markens mineralisering.
Frivilliga insatser
Mål för rådgivare inom Jordbruksverk och Greppa Näringen är ju att
minska förlusterna, men för lantbrukarna är ekonomin det viktigaste.
Här finns inget motsatsförhållande.
Det går att kombinera hög skörd
och bra kvalitet med hög kväveeffektivitet. Medlen är planering, delade
givor, anpassning och precision.
I dagsläget är det omöjligt att
värdera effekten av de olika åtgärder
som vidtagits, men kanske räcker
det med att konstatera att de börjar ge effekt. Det viktigaste att slå
fast är att det går att uppnå goda
resultat utan tvingande och produktionsbegränsande lagstiftning. /
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
3
Tema: N-EFFEKTIVITET
Råd ger
resultat
Rådgivning i stället för gödselräken­skaper­enligt dansk modell blev
start­signalen för Greppa Näringen. Den första utvärderingen visar
minskade överskott av N och P genom högre skördar, ­bättre stallgödselutnyttjande och lägre foder­förbrukning. Rådgivning gör nytta.
Text: Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord
I
början av 2000-talet sjösattes de
16 nationella miljökvalitetsmålen
i Sverige och ett av dessa mål
heter Ingen övergödning. För att
inte överskott av N och P från jordbruket ska nå vattendrag och hav
diskuterades lagstiftning som en väg
framåt. En förebild var det danska
systemet med N-kvoter på gårdsnivå.
Där har varje gröda en maximerad
N-giva som baseras på geografiskt
område, växtföljd och tillgång på
stallgödsel. Fokus i Danmark var
att genom lagar och regler tvinga
lantbruket att utnyttja kvävet och
fosforn i all stallgödsel bättre.
4
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
Danmark avskräckte
Det har genomförts i Danmark, men i
Sverige – där inte lika stora volymer av
stallgödsel är i cirkulation – avskräckte
danska kostnader och byråkrati. Så i
stället för lagstiftning och tvång samlades lantbruksnäringen till en frivillig
insats mot övergödning. Den frivilliga
insatsen döptes till Greppa Näringen
som 2013 går in på sitt 12:e verksamhetsår (faktaruta A). Greppa Näringen
är den största enskilda rådgivningssats­
ning som genomförts i Sverige som
kombinerar de båda perspektiven miljö
och odlingsekonomi på gårdsnivå.
– Ja, det unika med Greppa ­Näringen
är just det dubbla syftet – både
miljömål och bondenytta, förklarar
Stina Olofsson på Jordbruksverket som
projektleder hela Greppa Näringen.
Nu visar en första utvärdering att
Greppa Näringen har gett resultat.
Tidsserie ger facit
En central ingrediens i Greppa
­Näringen är de växtnäringsbalanser
som beräknas av rådgivare på medlems­
gårdarna. Växtnäringsbalansen är en
s.k. Farmgate-modell och visar flödet
in och ut av NPK över gårdsgränsen.
Skillnaden mellan in- och utförsel blir
ett över- eller underskott. Ett överskott
av N eller P kan – men behöver inte –
betyda en risk för miljön (faktaruta B).
Vid första rådgivningsbesöket inom
Greppa Näringen görs alltid en 1:a
växtnäringsbalans. Den utgör starten
och där fångar man utgångsläget på
gården. I den utvärdering som gjorts är
underlaget de drygt 2 100 gårdar där
Tema: N-EFFEKTIVITET
Faktaruta A
Greppa Näringen
Lägre N-överskott över tiden
160
Organisation: Samarbete mellan Jordbruks­
verket, LRF, länsstyrelser och rådgivningsföretag
Start: 2001
Täcker: 17 av totalt 2l län – nordgräns är
­Dalarnas och Gävleborgs län
Rådgivningsmedlemmar: 10 000
Rådgivningsbesök: 42 000
Rådgivningshektar: 850 000 ha
Omsättning: ca 35 miljoner per år
Faktaruta B
Växtnäringsbalanserna
• Växtnäringsbalanserna inom Greppa Näringen
genomförs med Jordbruksverkets beräknings­
program STANK IN MIND som är en s.k.
­Farmgate-modell.
• Modellen visar flödet in och ut av N, P och K
över gårdsgränsen, men kan inte användas till
att studera interna flöden på gården – t.ex.
från fält via foder till djur och sedan åter till fält
via stallgödsel.
• Skillnaden mellan in och ut blir ett överskott
eller ett underskott. På införselsidan finns t.ex.
mineralgödsel, foder och utsäde medan bort­
f­örsel från gården utgörs av framförallt sålda
vegetabilier och animalier.
• Ett överskott av N indikerar en risk, men
­betyder inte automatiskt att detta kväve är
förlorat till miljön. I stället kan kvävet om­
sättas och bindas i jordens organiska substans.
• Ett underskott av t.ex. P visar att man genom
odlingsåtgärderna tullar på jordens P-förråd.
det också utförts en 2:a växtnäringsbalans (faktaruta C). På så sätt finns
både en startpunkt och en kontroll­
station längs vägen. Därmed finns
också ett facit av de åtgärder som satts
in över tiden på dessa 2 100 gårdar.
Riskzon på toppen
Detta facit visar på minskade överskott av N mellan den första och den
Förändring
120
N-överskott, kg N/ha
Finansiering: Landsbygdsprogrammet och
återförda miljöskatter
Senaste balans
Första balans
140
100
80
60
40
20
0
-20
-5,4
Växtodling
-13,0
-10,4
Mjölk
Gris
-40
Figur 1. Jämförelsen av den 1:a och 2:a växtnäringsbalansen visar minskande överskott av N på alla
gårdstyper. På djurgårdarna där vegetabilier förädlas till animalier är omsättningen av N per hektar
mycket större än på rena växtodlingsgårdar. Det är också på mjölk- och grisgårdar som de mest bety­
dande reduktionerna har nåtts med minskade överskott på nästan 10 respektive 13 kilo per hektar.
Faktaruta C
Utvärderingen
• Bakom analysen finns gårdar som gjort
minst 2 växtnäringsbalanser – en 1:a vid
start och en 2:a under vägen.
• Med 2 balanser över tiden finns möjlighet
att spåra en förändring.
• Bakom siffrorna i figur 1–4 finns 919
växtodlingsgårdar (< 0,2 d.e./ha) på
sammanlagt drygt 130 000 hektar, 1045
mjölkgårdar (> 0,2 d.e./ha och > 75
procent mjölkkor + rekrytering) på nästan
100 000 hektar och 193 grisgårdar (> 0,2
d.e./ha och > 75 procent grisar) på nästan
30 000 hektar.
• Greppa Näringen startade i Skåne, Halland
och Blekinge och av det skälet finns ca
70 procent av gårdarna i utvärderingen i
detta område.
(d.e. =djurenheter)
senaste växtnäringsbalansen (figur 1).
För växtodlingsgårdar minskade
överskottet med drygt 5 kilo N per
hektar, medan mjölk- och grisgårdar
minskade sina överskott med 10
respektive 13 kilo per hektar.
– Det har skett en betydande
minskning av överskotten på en hyfsat
kort tid på ca 4–5 år, konstaterar Hans
Nilsson vid Länsstyrelsen Skåne som
är en av dem som gjort utvärderingen.
Det konstaterar han med glädje.
Ett överskott av N i en växtnäringsbalans behöver visserligen inte betyda
att kvävet förloras från marken och
rinner ut i havet. I stället kan kvävet
bakas in i jordens mull där det gör
nytta eller avväpnas genom att avgå
som kvävgas (N2) till luften. Men
risken ökar trots allt ju fler kilo som
är i omlopp i växtnäringsbalanserna.
– Man kan tycka att några kilo
här och där inte spelar någon
roll, men det är kilona på toppen
som är allra mest i riskzonen för
utlakning, säger Hans Nilsson.
Högre skörd en förklaring
Orsaken till att överskotten minska­de
har också analyserats i 7 olika poster
(figur 2). På växtodlingsgårdarna
rör det sig framför allt om att lägre
överskott eftersom mer växtnäring
fördes bort med grödorna.
– Det handlar helt enkelt om
högre skördar på växtodlings­
gårdarna, noterar Hans Nilsson.
Högre skördar är också en orsak till
minskningen på grisgårdarna, men den
viktigaste orsaken där är lägre inköp av
foder till grisarna i stallet. Grunden till
detta är en tuff verklighet med pressad
lönsamhet i grisbranschen­tror Hans
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
5
Tema: N-EFFEKTIVITET
Högre skördar gynnar miljön
5,0
Förändring av N-balansen, kg N/ha
Växtodling
Mjölk
Svin
0,0
-5,0
-10,0
-15,0
-20,0
N-fixering
Mineralgödsel
Strömedel
Vegetabilier
Animalier
Nilsson och det stålbadet är inget att
glädjas åt. Men att grisgårdarna har
tvingats vända på alla stenar och jaga
kostnader har åtminstone fört med
sig att överskotten av N minskat.
På mjölkgårdarna är minskade
foderinköp också en bidragande post,
men där är det framför allt inköpen av
mineralgödsel som man drog ner på.
– Sannolikt för att många mjölkgårdar gått från fast- till flytgödsel. Det
minskar förlusterna och ökar effektivi­
teten av kväve, menar Hans Nilsson
Org. gödsel
Foder
Fördubblat P-underskott
Växtnäringsbalanserna för fosfor ger en
liknande bild över tiden (figur 3). Den
största förändringen skedde på grisgårdarna där P-överskottet minskade
ganska dramatiskt med dryga 6 kilo,
från ca 8 till enbart 2 kilo P per hektar.
Mjölkgårdarna visar samma mönster
men på en lägre nivå. Det finns dock
en viktig skillnad ­mellan å ena sidan
dessa djurgårdar och å den andra
sidan de rena växt­odlingsgårdarna. På
mjölk- och grisgårdarna visar den 2:a
växtnäringsbalansen fortfarande ett
överskott av P. Växtodlingsgårdarna
däremot hade redan ett underskott från
start som sedan fördubblades mellan
den 1:a och 2:a växtnäringsbalansen.
Bättre anpassning måste till
Underskottet kan vara på sin plats på
gårdar med höga P-AL-nivåer i marken.
– Men någon sådan koppling
mellan P-AL och växtnäringsbalans­
går inte att hitta i materialet­,
för­­klarar Hans Nilsson.
P-balanserna visar med andra ord
Hans Nilsson arbetar på Länsstyrelsen
Skåne och är också engagerad i Greppa Näringen på central nivå. Tillsammans med kollegor har han utvärderat effekten av Greppa
Näringens rådgivningsarbete och
kunnat konstatera att överskotten av
N och P i växtnäringsbalanserna
minskade mellan 1:a och 2:a
­balansen. Foto: Christian Törnqvist.
6
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
Figur 2. I figur 2 visas förklaringen till föränd­
ringen i figur 1 – d.v.s. förklaringen till de gröna
staplarna i figur 1. Figur 2 ska tolkas på följande
sätt: Minskningen för t.ex. grisgårdarna på 13,0
kilo N per hektar är en summa av 2 plusposter
(animalier och organiska gödselmedel ligger
ovan 0-linjen) och 5 minusposter. Av de 5 minus­
posterna står högre skörd i vegetabilier och
lägre foderinköp för de största minskningarna.
Nettot av plus och minus blir en minskning på
totalt 13,0 kilo N per hektar. På växodlings­
gårdarna är större bortförsel med högre skördar
huvudor­saken till att N-överskottet minskat.
Mjölkgårdarna har köpt mindre mineralgödsel
som ett resultat av att kvävet i stallgödseln
utnyttjas bättre tack vare övergång från fast- till
flytgödsel.
ungefär samma underskott oberoende
av om växtodlingen bedrivs på en jord
i P-AL-klass V där markkartan är djupt
mörkblå eller om markkartan visar
orange varningsflagg i klass II. Det är
inte någon speciellt bra anpassning efter
förutsättningarna. I stället hade gärna
Hans Nilsson sett en större justering
och variation för att verkligen utnyttja
den information som markkartan ger.
Underskotten av P på växtodlingsgårdarna förklaras liksom för
N av högre skördar, men också av
minskade inköp i mineralgödsel
(figur 4). Mjölkgårdarna minskade
sina foderinköp och det gjorde också
grisgårdarna. Det är huvudförklaringen till att P-balanserna visar ett
lägre överskott på djurgårdarna.
NP inte prio 1
Det går att skala upp alla siffror på
minskade överskott i växtnäringsbalanserna från hektaren på gårdsnivå
till en sammanlagd pott på hela den
areal analysen bygger på – alltså gårdar
som fått både en 1:a och en 2:a växtnäringsbalans till och med utgången
av 2010 och som gått att kategorisera
som ren växtodlingsgård, mjölkgård
eller svin­gård. Gör man en sådan (se
faktaruta D) hamnar den samlade
mängden N som överskotten i växtnäringsbalanserna minskat med på ca
2 100 ton. Motsvarande siffra för P är
drygt 500 ton. Observera att detta alltså
bara gäller ca 2 100 gårdar som varit
med en längre tid i projektet. Detta
utgör 21 procent utav medlemmarna
Tema: N-EFFEKTIVITET
P-balans i obalans
10
8
Figur 3. Överskottet av P minskade
dramatiskt på grisgårdarna och också på mjölk­
gårdarna. På växodlingsgårdarna ökade under­
skottet med i medeltal 1,6 kilo P/ha mellan 1:a
och 2:a balansen. Där kör man i runda slängar
varje hektar med ett underskott på drygt 3 kilo P
per hektar och år. Djurgårdar fyller alltså fort­
farande på sitt P-förråd i marken medan väx­
todlingsgårdarna tömmer sitt P-skafferi. Större
handel med stallgödsel mellan gårdar med och
utan djur kan vara en lösning på skevheten.
Första balans Senaste balans Förändring
P-överskott, kg P/ha
6
4
2
0
-2
Växtodling
Mjölk
-1,6
Gris
-1,4
-4
-6
-6,1
-8
Foder är förklaringen
1,0
Förändring av P-balansen, kg P/ha
0,0
Växtodling
Mjölk
Figur 4. Figur 4 är byggd på samma sätt
som figur 2 och ska tolkas på samma sätt.
Förklaringen till minskade P-överskott på
mjölk- och grisgårdar är framför allt lägre
inköp av foder. På växtodlingsgårdarna är det
i första hand lägre inköp av mineralgödsel
som ligger bakom underskottet av P i växt­
näringsbalansen.
Svin
-1,0
2,0
-3,0
-4,0
-5,0
-6,0
-7,0
Mineralgödsel
Strömedel
Vegetabilier
Animalier
Org. gödsel
Foder
-8,0
Faktaruta D
i dagsläget. På övriga gårdar har det
också skett större eller mindre förändringar beroende på hur länge man
varit med, men vad som hänt och vad
som händer på samtliga dessa gårdar
vill Hans Nilsson ogärna spekulera i.
Däremot delar han gärna ut
­högsta betyg åt de lantbrukare som
har visat att det går att minska överskotten i N- och P-balanserna.
– Lantbrukarna har ju knappast
minskade överskott av N och P som
högsta prioritet utan gårdens ekonomi.
Att då i ett läge med kärv ekonomi
samtidigt minska överskotten av
växtnäring är ett bra resultat och ett
gott betyg åt Sveriges lantbrukare.
Det visar att man kan
komma långt på frivillig väg
om goda krafter hjälps åt. /
Stora mängder N och P
Överskottet av N och P har minskat under de 4–5 år som förflutit mellan 1:a och 2:a växtnäringsbalansen. Skalar
man upp hektarsiffrorna till den areal som analyserats blir det stora mängder N och P som inte längre är i omlopp
i marken. Notera att tabellen endast visar 21 % av Greppa Näringens totala areal.
antal
Areal
(cirka)
hektar
2:a N-balans,
skillnad mot 1:a
kg N/ha
Summa N
(cirka)
ton
Växt­
odling
919
130 000
- 5,4
700
- 1,6
210
Mjölk
1045
100 000
- 10,4
1040
- 1,4
140
Gris
186
30 000
- 13,0
390
- 6,1
180
Inriktning
Summa
Gårdar
2130
2:a P-balans, Summa P
skillnad mot 1:a (cirka)
kg P/ha
ton
530
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
7
Tema: N-EFFEKTIVITET
Stor skillnad på Gropjordarnas N-leverans
I Gropen på Borgeby Fält­
dagar 2012 fanns 4 olika
­jordarter att studera. En stor
skillnad mellan dem var deras
kvävelevererande förmåga.
Redan i mitten av juni hade
den mycket mullrika mojorden mineraliserat 60 kilo
mer kväve per hektar än
sandjorden.
Av Gunilla Frostgård, Yara
D
agens rekommendationer
för kvävegödsling är
skörde­relaterade. Ju högre
skörde­förväntningarna är, desto mer
kväve måste grödan ha. Ett viktigt
bidrag till grödans kväveförsörjning
kommer från markens eget förråd,
men det svåra är alltid att få grepp
om hur stor denna leverans är.
Färskt och omsatt N
Den mängd kväve som marken kan
bidra med varierar nämligen ­mellan
fält och mellan år. Markkvävet kommer från jordens organiska pool.
Genom mineralisering av det organiska
materialet levereras kväve dels från
färska skörderester (förfruktseffekter)
och dels från det äldre mer omsatta
organiska materialet (mullen). Men
inte bara den totala mängden organiskt
material i jorden avgör hur mycket
kväve som levereras. Också markens
fuktighet och temperatur har stor
betydelse för hur mycket kväve som
blir tillgängligt det enskilda året.
Olika jordar på samma plats
I Gropen på Borgeby Fältdagar kunde
8
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
I Gropen på Borgeby Fältdagar 2012 jämfördes 4 olika jordarter. Genom
att mäta kväveupptag i ogödslade rutor kunde man konstatera att de olika
jordtyperna skiljde sig mycket från varandra vad gäller leverans av kväve.
Att mängden växttillgängligt kväve skiljde mellan jordarna syns tydligt på
bilden om man jämför bestånden av vårvete och vårraps till vänster på den
mycket mullrika mojorden med vårvete och vårraps längst till höger som
växte på en något mullhaltig lerig sandjord.
vi år 2012 på ett illustrativt sätt visa hur
stora skillnaderna i kväveleverans kan
vara mellan olika jordtyper, men också
mellan olika förfrukter. Jordarten på
Borgeby är en lättlera, men genom att
skrapa bort matjordslagret ner till ca
20 cm på en bit och ersätta detta med
3 andra jordarter kunde 4 olika jordar
med olika texturer och mullhalter (se
tabell) jämföras under samma betingelser på samma plats. Redan blotta ögat
kunde se på grödan hur stora skillnaderna var i kväveupptag. Det vårvete och
den vårraps som växte på sandjorden
var betydligt glesare, klenare och
ljusare än motsvarande grödor som fått
mer kväve levererat från den mullrika
mojorden eller från lerjordarna.
Jordart avgör N-leverans
Det som ögat noterade bekräftades
sedan som mätbara skillnader med
hjälp av Yara Handsensor. Den ger
ett bra mått på antal kilo kväve som
tagits upp i grödan. I diagrammet
ser man att det skiljer upp till ca 60
kilo per hektar i kväveleverans ­mellan
de olika jordtyperna. Då ska man
Tema: N-EFFEKTIVITET
komma ihåg att det endast är det
översta jordlagret som skiljer. Alven
är densamma i de olika exemplen,
d.v.s. Borgebys ursprungliga lättlera.
Mer N efter höstraps
Denna lättlera bar också två parceller med höstvete där förfrukts­
effekterna av höstvete och höstraps
kunde jämföras. Här kunde ögat
inte uppfatta några skillnader. Den
handburna sensorn visade dock vid
tre mättillfällen att kväveupptaget
efter oljeväxter var ca tio kilo högre än
efter höstvete. Parcellerna i Gropen på
Borgeby Fältdagar 2012 visar att det
är viktigt att anpassa kvävegivan både
efter jordart och efter förfrukt. /
Inga skillnader kunde ses
för blotta ögat vad gäller
kväveupptag i höstvete
efter höstvete (t.v.) jämfört med höstvete efter
höstraps (t.h.). Men med
hjälp av Yara Hand­
sensor uppmättes ca 10
kg högre upptag efter
oljeväxtgrödan. Foto:
Jens Blomquist
Upptaget kväve (kg/ha)
Mest N mineraliserat på mullrik mo
160
140
120
100
80
60
40
20
0
99
95
61
77
14
Ogödslad
nmh mo LL
74
25
Ogödslad
mmh SL
1:a mätning
20120530
Stad 37
70
2:a mätning
20120606
Stad 41
37 38
23
8
Ogödslad
mkt mr I Mo
3:e mätning
20120612
Stad 45
Ogödslad
nmh I Sa
Kväveupptaget i ogödslad ruta i
vårvete mättes vid tre olika tid­
punkter. Vid 1:a mätningen hade
mineraliseringen inte kommit igång
och skillnaderna mellan de olika
jordarterna var inte så stora. Men
redan vid det 2:a mättillfället bara
1 vecka senare hade skillnaderna
mellan jordarna förstärkts. Vid den
3:e mätningen ytterligare 6 dagar
senare skiljde det så mycket som
ca 60 kilo per hektar i kväveupptag
mellan det vårvete som växte på
sandjorden och det som växte på
den mullrika mojorden eller på den
styva leran.
4 jordar i Gropen 2012
Mullhalt (%)
Sand + grovmo (%)
Silt (finmo + mjäla) (%)
Ler (%)
1. nmh moig lättlera (Borgebys egen jord)
2,4
51
32
17
2. mmh styv lera
4,2
20
33
47
13,0
52
34
14
2,7
76
18
6
3. mkt mullrik lerig mo
4. nmh lerig sand
De 4 jordarterna i Gropen skiljde sig åt genom olika textur, men också genom att mullhalten varierade från som lägst 2,4 procent upp till
13 procent på den mycket mullrika leriga mojorden.
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
9
Tema: N-EFFEKTIVITET
Odling i Balans
utnyttjar kvävet väl
dighet
Bör
Växtskydd
Vä x
tfö
ljd
husergi
En ållning
h
B
må iolog
ng
f
isk ld
a
O N O M
I
E
K
+
V äx
r
t nä
Inom projektet Odling i Balans är ledstjärnan effektiv och
lönsam odling med minimal miljöpåverkan. Fokus har lagts
på att öka växtnäringseffektiviteten. Genom att följa näringsbalanserna på gårdsnivå kan man se att detta i många fall
lyckats genom att utnyttjandegraden ökat.
in g
at
Klim
Av Gunilla Frostgård, Yara
Inom Odling i Balans samsas
­energi, klimat, utlakning, växtskydd, biodiversitet, produktivitet
etc. på agendan samtidigt. Det är
en stor fördel. Cirkeln visar på
betydelsen av att greppa helheten.
Lars Törner, före detta verksamhetsledare inom Odling i Balans, har genom åren
skapat en omfattande databas, som bland annat innehåller information om
kväveeffektivitet på de olika gårdarnas skiften. Helena Elmquist som efterträtt
Lars Törner ser spännande möjligheter till uppföljning och utvärdering av
­materialet. Foto: Jens Blomquist
O
dling i Balans är ett unikt
projekt, eftersom man
årligen följt upp och
utvärderat kvävetillförseln, beräknat
upptag i gröda samt skattat kväve­
förluster. En grundlig och noggrann
dokumentation på skiftesnivå har
resulterat i ett intressant material.
Förre verksamhetsledaren Lars Törner
har under åren gjort ett idogt arbete
genom att samla och dokumentera
åtgärder på de 17 pilotgårdarna.
Högre över tiden
Helena Elmquist, ny verksamhets­
ledare för Odling i Balans, gillar att
vända och vrida på dessa siffror. Hon
10
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
har beräknat det genomsnittliga
N-utnyttjandet per hektar för fyra
av gårdarna inom Odling i Balans
(diagram 1). N-utnyttjandet är ett
nyckeltal för att beräkna hur stor
del av tillfört kväve som utnyttjas i
produktionen. Det framgår tydligt
att det är variationer mellan åren.
Men ännu större är skillnaderna i
kväveeffektivitet beroende på om det
finns stallgödsel eller inte på gården.
Västraby är en mjölkgård och på
Broby används mycket stallgödsel
i form av hönsgödsel. Egonsborg
och Wiggeby däremot är idag båda
växtodlingsgårdar där N-utnyttjandet
blivit betydligt bättre med åren.
– Ett kväveutnyttjande på över
80 procent som både Wiggeby
och Egonsborg haft under några
av de senaste åren är ett bra resultat, menar Helena Elmquist.
Kilo bättre än procent
Wiggeby Gård på Färingsö utanför
Stockholm drivs av Håkan och Teri
Lee Eriksson. Håkan är ordförande
i Odling i Balans och har trimmat
kvävegödslingen under flera år. Det
har resulterat i ett förbättrat N-ut­
nyttjande. Diagram 2 visar kväve­
överskottet per hektar och hur det
har förändrats över tid på Wiggeby.
– Kväveöverskott uttryckt som kg N
per hektar är ett mer intressant nyckel­
tal än kväveutnyttjandet i procent.
När man använder kväveutnyttjande i
procent, ser man inte storheter, d.v.s.
hur mycket mer kväve som riskerar
att förloras vid låg utnyttjande­
grad, säger Helena Elmquist.
I diagram 2 ser man tydligt att de
åtgärder som Håkan Eriksson vidtagit
gett goda resultat. Användning av
Yara N-Sensor samt ökad andel vall
Tema: N-EFFEKTIVITET
Nästan 100 procent
Egonsborg i Skåne är också en gård
som länge varit med i Odling i Balans
och arbetat med anpassad gödsling.
Gården har mycket gynnsamma
förutsättningar och höga skördenivåer.
Eftersom skördarna är höga behövs
också mycket kväve för att tillfredsställa
i växtodlingen är viktiga bidragande
orsaker till förbättringen. Helena
Elmquist citerar gärna Håkan Eriksson som säger att ”en insparad krona
är lika mycket värd som en intjänad”.
Det gäller i synnerhet kvävet. Arbetet
med miljöfrågor ledde till att Wiggeby
fick WWF:s miljöpris år 2010.
grödornas behov. Men trots höga
kvävegivor är antal kilo överskottskväve
mycket lågt (diagram 3). Ett år med
gynnsamma betingelser, små förluster
genom utlakning och denitrifikation,
samt hög skördenivå uppnåddes ca 95
procent kväveeffektivitet på Egonsborg. Det är en svårslagen nivå. /
Stora skillnader mellan år och driftsinriktning
1000
N-utnyttjande (%)
80
60
Egonsborg
Västraby
Broby
Wiggeby
40
20
0
1993
1995
1997
1999
2001
2003
2005
2007
2009
2011
Diagram 1. N-utnyttjande på fyra
gårdar inom Odling i Balans. Utnyttjande­
graden varierar över åren beroende på
årsmån och skördenivå. Även drifts­
inriktningen har stor betydelse. Västraby
och Broby, som använder stallgödsel, har
ett lägre kväveutnyttjande beroende på
att förlustvägarna är fler samt att det är
svårare att styra och förutse mineralisering
och tillgänglighet av kväve från organiska
gödselmedel än från mineralgödsel. På de
två rena växtodlingsgårdarna Egonsborg
och Wiggeby kan man se att N-utnyttjan­
det blivit bättre under den tid mätningarna
pågått och ofta klättrar över 80 procent.
År
Kraftig förbättring på Wiggeby
70
Kväveöverskott (kg/ha)
60
50
40
Diagram 2. N-överskott uttryckt
som kilo N per hektar åren 1996–2011
på Wiggeby i Mälardalen. Anpassning
av kvävegivan med hjälp av N-Sensor i
­kombination med ökad andel vall i växt­
odlingen har lett till att antal kilo över­
skottskväve minskat över åren.
30
20
10
0
1996
1998
2000
2002
2004
2006
2008
2010
År
Kväveöverskott (kg/ha)
Låga kväveöverskott på Egonsborg
40
35
30
25
20
15
10
5
0
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
Diagram 3. N-överskott utryckt som
kilo N per hektar åren 2004–2011 på
Egonsborg i Skåne. Höga skördenivåer
och allmänt goda förutsättningar för
växtodling ger låga överskott av kväve i
marken. År 2009 utmärkte sig speciellt.
Då utnyttjades hela 95 procent av tillfört
kväve (figur 1).
År
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
11
Tema: N-EFFEKTIVITET
Yara N–Prognos kan vägleda
gödslingen i höstvete
Av Gunilla Frostgård, Yara
U
nder namnet Yara N-­Prognos
har vi den gångna ­säsongen
­kontinuerligt redovisat
kväveupptaget i ett antal regionala
höst­veteförsök som legat i Skåne,
Västergötland, Östergötland,
Mälardalen och på Öland. Försöken
bestod av kvävestegar med led från
noll till 280 kilo N per hektar.
Stöd för beslut om komplettering
Syftet med mätningarna var att ge en
bild av hur mycket av tillfört kväve
som grödan tagit upp och hur mycket
som fortfarande fanns kvar i marken.
Dessutom kunde man genom att mäta
i den ogödslade rutan (nollrutan) få
en uppfattning om markens egen
kväveleverens. Denna information
kan förhoppningsvis ge vägledning
vid beslut om och när en kompletteringsgiva skall läggas. Försöken låg
på olika jordtyper och på gårdar med
och utan stallgödsel i växtföljden.
Resultaten av mätningarna redo­
12
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
Oftast svagt samband mellan optimal kvävegödsling och skörd
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
2010
Skörd vid optimum (kg/ha)
Skörd vid optimum (kg/ha)
2009
0 40 80 120 160 200 240 280
Optimal kvävegiva (kg N/ha)
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
0 40 80 120 160 200 240 280
Optimal kvävegiva (kg N/ha)
0 40 80 120 160 200 240 280
Optimal kvävegiva (kg N/ha)
2012
Skörd vid optimum (kg/ha)
2011
Skörd vid optimum (kg/ha)
Att kväveupptaget startade
sent på flera platser och att
markens egen mineralisering
var svag i början av säsong­en­
konstaterades vid de
­mätningar som gjordes med
Yara ­Handsensor i de regio­
nala höst­veteförsöken 2012.
Trots detta och trots att höst­
vetebestånden ibland var
­glesa, uppnåddes höga
skördar tack vare grödans
förmåga att kompensera och
ta upp mer kväve senare
­under säsongen.
14000
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
0 40 80 120 160 200 240 280
Optimal kvävegiva (kg N/ha)
Diagram 1-4 . Normalt är överensstämmelsen mellan optimal kvävegiva och skördens storlek inte så bra. Men
enstaka år när markens egen kväveleverans är ovanligt liten beroende på torka eller kyla blir sambandet bra. 2011
var markens egen leverans liten, vilket innebar att största delen kväve som grödan tog upp kom från gödseln.
visades till alla som prenumererade
på våra nyhetsbrev, vilka skickades
ut med e-post under växtsäsongen.
Såväl rådgivare som lantbrukare tog
del av resultaten. På sidan 13–14 ges
exempel på mätvärden och skörde­
resultat från några av platserna.
Markens kväveleverans är grunden
För en viss skörd behövs en viss mängd
kväve. Denna tillfredsställs genom
markens leverans plus kväve tillfört
genom gödsling. Markens kvävebidrag
är grunden. För att kunna bestämma
hur mycket kväve som ska tillföras med
mineral­gödsel är det därför viktigt att
känna till hur mycket jorden bidrar med.
Markens kvävebidrag beror främst på hur
mycket organiskt material som finns –
färskt material i form av skörderester och
äldre mer omsatt material i form av mull.
Årsmånen har stor betydelse
Mineraliseringen sker med hjälp av
mikroorganismer och hur snabbt
dessa arbetar beror på årsmånen. Om
det är kallt och torrt går frigörelsen av
kväve långsamt, men vid god markfukt och vid hög jordtemperatur kan
mycket kväve frigöras på kort tid.
”Normala” år är det stora skillna­
der i optimal kvävegiva mellan olika
platser. Överensstämmelsen mellan
skördens storlek och hur mycket kväve
som behöver tillföras är därför dålig.
Diagram 1–4 visar detta samband de
fyra senaste åren. År 2011 var vintern
kall och våren torr. Då kom markens
leverens av kväve (mineraliseringen)
igång sent och blev totalt sett liten.
Detta ledde till att överensstämmelsen
mellan optimal N-giva och skördens
storlek blev bättre än normalt. Det
är alltså viktigt att veta om minerali­
seringen det aktuella året ger mer eller
mindre kväve än vanligt och också när
leveransen startar. En vägledning om
detta kunde ges i prognoserna 2012.
Tema: N-EFFEKTIVITET
Exempel från 3 försöksplatser
Yara Handsensor användes för att mäta kväveupptaget. Under 2012 varierade upptaget stort över landet. Några exempel på
upptagskurvor från olika delar av Sverige ges nedan. Där presenteras också sammanställningar över skördar och kväveoptimum.
Mätningarna fortsätter 2013, och resultaten kommer att redovisas löpande i Yaras nyhetsbrev och på vår hemsida.
Anmäl dig till nyhetsbreven på www.yara.se, klicka på ”Växtnäring” så hittar du där en länk till ”Nyhetsbrev”.
1. Klagstorp, Skåne:
Svagt bestånd, sen N-leverans, men bra kompensation
250
Upptaget kväve kg N/ha
200
161
180
196
206
197
Stad. 57
Stad. 47
Stad. 41
Stad. 33
Stad. 32
137
150
125 kg
100
58
50
12 juni
4 juli
28 maj
22 maj
14 maj
30 kg
0
0 40
80
200
12000
240
280
N Optimum
10000
Skörd (kg/ha)
F
160
Kvävegiva (kg N/ha)
Mycket glest bestånd i Klagstorp
på våren.
örsöket i Klagstorp var
typiskt för västra delen av
Skåne 2012. Beståndet var
glest och dåligt under våren. Kväveupptaget startade sent och markens
egen leverans var ganska låg. Men
ändå kunde vetet kompensera och
ge en förvånansvärt bra skörd.
Länge kunde man se att tillfört kväve
inte utnyttjades. Om man till exempel
går in på tillförd mängd 160 kg N,
utnyttjades kvävet inte förrän ganska
sent. I stadium 41, när man normalt
vill kompletteringsgödsla, hade grödan
bara tagit upp 125 kg av de sammanlagt 190 kilo (160 som mineralgödsel
+ 30 från markens kväveleverans) som
borde finnas tillgängliga. Detta ger en
kväveeffektivitet på cirka 65 procent.
Kväveupptaget fortsatte sannolikt
120
8000
8920
6000
4000
2000
5720
9600
10240
10160
10590
7070
3920
0
0 40 80 120 160 200 240 280
Optimal kvävegiva (kg N/ha)
efter avslutade mätningar, och ett
stort antal kärnor per ax gjorde att
skörden blev över 10 ton och optimum
hamnade på 225 kg N per hektar.
Det var svårt att tro att det dåliga
beståndet faktiskt skulle kunna ge
över 10 ton vete. Det krävdes mycket
kväve, men höstvetet visade god
kompensationsförmåga och återhämtade sig väl. Det glesa beståndet gav få ax, men dessa innehöll
istället ovanligt många kärnor.
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
13
Tema: N-EFFEKTIVITET
2. Örsundsbro, Uppland:
Stallgödsel sänkte kväveoptimum
250
60 kg
Upptaget kväve kg N/ha
200
150
)
100
50
0
Skörd (kg/ha)
P
latsen är ett intressant
exempel på hur stor betydelse
markens egen leverans kan
ha om stallgödsel funnits med i
växtföljden under längre tid. Mine­
ralisering och kväveupttag kom
visserligen igång sent på grund av
den kalla våren, men under perio­
den 21/5 till 12/6 levererades cirka
60 kilo kväve från marken.
När man jämför upptagskurvan
med tillförd mängd kväve ser man
tydligt att kväveeffektiviteten är låg
för de högre kvävegivorna. I praktiken skulle man i ett fall som detta
avråda från kompletteringsgödsling.
Optimum blev lågt, 130 kilo N
vid en skörd på 9,2 ton per hektar, på
grund av markens eget kvävebidrag.
Skörden i nollrutan blev hela sju ton!
130
145
168
168
176
177
174
57
57
61
59
58
59
55
31
30
34
33
31
31
30
Stad. 41
Stad. 37
Stad. 37
Stad. 31
Stad. 31
Stad. 23
Stad. 22
12 juni
4 juni
28 maj
21 maj
14 maj
7 maj
30 april
0 40 80 120 160 200 240 280
Kvävegiva kg N/ha
N-optimum
10000
9000
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
0
7890
9080
8850
50
100
9380
9310
150
Kvävegiva kg N/ha
9420
9220
200 250 300
3. Järpås, Västergötland:
Låg N-leverans hela säsongen
250
Upptaget kväve kg N/ha
200
171
144
150
186
200
218
97
100
59
50
30 kg
0
32
34
35
0 40 80 120
36
12000
10000
8000
9040
6000
4000
34
35
35
160 200 240 280
Kvävegiva kg N/ha
Skörd (kg/ha)
F
örsöket är ett bra exempel
på resultat från Mellan­
sverige. Kväveupptaget
på denna mellanlera kom igång
­ganska sent. Markens egen leverans
under mätperioden var minimal
och startade sannolikt inte förrän
efter avslutade mätningar i ­mitten
av juni. Trots att gården enligt
uppgift är en stallgödselgård togs
endast ca 30 kg N upp i nollrutan.
Optimum i detta försök
blev 232 kg N/ha vilket gav en
skörd på drygt 11 ton/ha.
10090
N-optimum
N-opt
10720
11270
11300
6930
4730
3000
0
0
50
100
150
Kvävegiva kg N/ha
14
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
200 250 300
Stad. 49
Stad. 41
Stad. 41
Stad. 32
Stad. 31
Stad. 30
Stad. 23
Stad. 21
12 juni
5 juni
29 maj
22 maj
15 maj
8 maj
2 maj
25 april
Tema: N-EFFEKTIVITET
Mätningar bekräftar
Minskad utlakning i åar
Provtagning i Klingavälsån – ett
jordbruksdominerat vattendrag i
den Natio­nella miljöövervak­
ningen. Resultaten från 65 åar
visar att l­ äckaget av kväve och
fosfor från jordbruket till vattendragen har minskat betydligt de
senaste tjugo åren.
Foto: Lars Hult
I närmare 30 år har lantbruket systematiskt arbetat
för att minska växtnärings­
läckaget. För första gången
har nu mätningar gjorts på
bred front i svenska vattendrag. SLU-forskare har mätt
och analyserat näringsläckaget i 65 mindre åar i södra
och mellersta Sveriges jordbruksområden. Resultaten är
mycket uppmuntrande!
Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara
M
ånga beräkningar har under
åren gjorts på närings­
läckage från jordbruket.
Men i beräkningar finns alltid ett
visst mått av osäkerhet. Därför är
den rapport som forskare på SLU
publicerat efterlängtad (Källa 1).
Rapporten grundar sig på
omfattande provtagningar i vatten­
drag under 20 år (1991-2010).
Bäckarna och åarna ligger i områden
med mycket liten påverkan från
annan verksamhet än jordbruk.
Nästan en halvering av kväveläckaget
– Vår analys pekar på att lantbrukarnas åtgärder för att minska läckaget
av näringsämnen från jordbruksmark
har gett bra effekt. Läckaget av kväve
och fosfor från jordbruket har minskat betydligt de senaste tjugo åren i
sydvästra Sverige, säger Jens Fölster,
en av författarna till rapporten.
Minskningarna av kväve och fosfor i
vattendragen är störst i de regioner där
olika åtgärder varit mest omfattande.
Tydligast var trenderna med minskat
näringsläckage i Västerhavets vatten­
distrikt. Här minskade jordbrukets
läckage av kväve till vattendragen med
mellan 35 och 60 procent på tjugo år.
För fosfor förekom minskningar främst
i södra Östersjöns vattendistrikt.
Fånggröda och höstsådd positivt
I rapporten ingår en grov analys av
vilka enskilda åtgärder som varit
mest effektiva. Här visar det sig
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
15
Tema: N-EFFEKTIVITET
att den ­minskade mängden oorga­
niskt kväve, som transporteras
från land till hav, främst kan kopplas till en ökad andel fånggröda i
kombination med vårplöjning.
De minskade halterna av totalfosfor
i vattendragen förklarades i sin tur bäst
av åtgärden minskad andel vårgröda
(vårspannmål och våroljeväxter).
Analysen visar också att anslutning till
rådgivningsprojektet Greppa Näringen­
sammanfaller med den positiva
utvecklingen för både kväve och fosfor.
– Vi vill gå vidare med en fördjupad
analys för att kunna se vilka åtgärder
som fungerar bra och är kostnads­
effektiva för att minska näringsläckaget
i större regioner, det vill säga i olika
avrinningsområden, säger Katarina
Kyllmar, som också författat rapporten.
Högre kväveffektivitet på åkern
En annan aktuell rapport ”Hållbarhet i svenskt jordbruk 2012” som
getts ut av SCB i samarbete med
Jordbruksverket, Naturvårdsverket och LRF visar på en ytterligare
förklaring till att näringsförlusterna
från jordbruket minskat (Källa 2).
Av rapporten framgår att kväveöverskottet på svenska åkrar nästan har halverats under perioden 1996–2009. Det
beror på att vi använder mindre kväve
samtidigt som bortförseln med skörden
varit ganska konstant. Det betyder att
kväveffektiviteten har ökat, från 55
procent till 72 procent under perioden
(se diagram). Svenska lantbrukare har
alltså blivit bättre på att använda både
stall- och mineralgödsel mer effektivt.
En del av överskottskvävet ­hamnar
så småningom i vattendragen och når
havet. Därför är det viktigt att fortsätta
arbeta med åtgärder som leder till
ännu lägre förluster från åkermarken.
Stor betydelse har exempelvis balan­
serad näringstillförsel, radmyllning,
användning av precisionshjälp­
medel som Yara N-Sensor, ­dränering
och minskad markpackning.
Även fosforläckaget från åkermarken
har minskat enligt rapporten. Under
perioden 1995 till 2009 beräknas
åkermarkens läckage av fosfor ha
minskat med 9 procent. Idag läcker
varje åker i medeltal cirka 0,5 kilo
fosfor per hektar. Men variationen
är mycket stor mellan år och fält.
Förlusterna av fosfor sker främst
16
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
Halverat kväveöverskott på åkern
160
Kilo kväve per hektar
Effektivitet, %
140 55% 65%
66% 60% 61%
120
64% 68% 72%
100
Överskott
80
60
40
Bortförsel
20
0
1995 97 99 01 03 05 07 09
genom erosion och ytavrinning på
markytan samt genom att partikelbunden fosfor följer med vattnet
genom sprickor och porer i marken.
Storleken på fosforförlusterna
varierar därför kraftigt beroende på
regn, snabb snösmältning, fältets
lutning, markstruktur etc. En tumregel säger att 90 procent av fosforförlusterna sker från 10 procent av
arealen under 1 procent av tiden.
Effekt på sikt i Östersjön
10 forskare från Sverige, Finland
och Tyskland har försökt rekonstruera Östersjöns tillstånd från
1850-talet till våra dagar (Källa
3). Tillförseln av näring före 1950
har fått beräknas eftersom mätningarna startade först senare.
Rapporten visar att tillförseln av
kväve och fosfor accelererade ­kraftigt
från 1950-talet och nådde sina högsta
nivåer runt 1980. Därefter har tillförseln minskat stadigt och idag ligger
vi på samma nivå som på 50-talet.
Detta är en stor framgång och mycket
glädjande! Inte minst med tanke på
att befolkningen ökat och att ­odlingen
intensifierats under denna tid.
Främst beror minskningen
på att länderna runt Östersjön
investerat i reningsverk. Men även
närings­ämnen som transporteras
med vattendragen beräknas ha
­minskat med nästan 10 procent.
Finns det då några tecken på att
Östersjön är på väg att tillfriskna?
Diagrammet visar att vi lägger
allt mindre kväve per hektar
samtidigt som bortförseln av
kväve med skörden är relativt
konstant. Det betyder att kvävet
används effektivare. Överskottet
av kväve har under perioden
halverats (jämför höjden på de
gröna staplarna). (Källa 2)
Tecken finns säkert, men de flesta
forskare tror att det kommer ta tid,
kanske 25–50 år. Bland annat beror
det på att det finns ett stort fosforförråd på botten av Östersjön. Förrådet
läcker fosfor och kan driva på algblomningen under ganska lång tid.
Det pågår dock forskning som syftar
till att Östersjön ska tillfriskna snabbare. Bland annat försöker man hitta
metoder som gör att fosforn på botten
stannar där den är genom att till exempel pumpa syre till botten. Man undersöker också metoder för att ändra ekosystemet så att mängden djurplankton
ökar. Ju mer djurplankton, desto klarare vatten och mindre algblomning. /
Källor
1. Jens Fölster, Katarina Kyllmar,
Mats Wallin och Stefan Hellgren
(2012). Kväve- och fosfortrender i
jordbruksvattendrag. Har åtgärderna
gett effekt? Rapport 2012:1. Institutionen för vatten och miljö, SLU.
2. SCB, Jordbruksverket och LRF,
Hållbarhet i svenskt jordbruk 2012.
Kapitel Växtnäring och övergödning,
sid 24-34.
3. B G Gustafsson, F Schenk, T
Blenckner, K Eilola, H E M Meier, B
Müller-Karulis, T Nermann, T RuohoAirola, O P Savchuk, E Zorita (2012).
Reconstructing the Development of
Baltic Sea Eutrophication 1850-2006.
AMBIO 2012, 41:534-548.
Vill du ta riktigt höga rapsskördar?
Ge då tillräckligt
med svavel!
Svavelbrist kan ge stora skördesänkningar,
se parcellen till vänster.
Både höst- och våroljeväxter
behöver mycket svavel för att
inte tappa skörd. I förhållande
till kväve behövs dubbelt så
mycket som till stråsäd och
vall. Därför rekommenderar vi
Sulfan i stället för Axan till
oljeväxter.
Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara
Dubbelt så mycket som stråsäd
För vart 5:e kilo kväve som läggs
behöver oljeväxter 1 kilo svavel för
att inte tappa skörd (N:S-kvot 5).
Det är dubbelt så mycket som de
flesta andra grödor behöver. Stråsäd
och vall behöver bara 1 kilo för vart
10:e kilo kväve (N:S-kvot 10).
Sulfan ger tillräckligt
Vår- eller höstoljeväxter som får en
kvävegiva på 100 kilo på behöver
alltså 20 kilo svavel, dvs. en femtedel
av kvävegivan. Axan och liknande
kväveprodukter ger inte tillräckligt
med svavel. Det gör däremot Sulfan
som innehåller 24 % kväve och 6
% svavel. Använd Sulfan som enda
gödselmedel eller i kombination med
YaraMila Raps om grödan behöver
fosfor och kalium (se artikel sid 20-21).
5 % högre skörd
En försöksserie visar att när svavelgivan
på våren dubblas i höstraps så ökar
skörden med 5 procent (se diagrammet). Vid en skördenivå på 4 ton per
hektar ger detta 200 kilo i merskörd,
motsvarande 700 kronor vid ett
rapspris på 3:50 kronor per kilo.
Hos flera av våra återförsäljare är
merpriset för 160 kilo N som Sulfan
jämfört med Axan i storleksordningen
170 kronor per hektar. Det behövs
alltså bara 50 kilo merskörd för att
Sulfan ska löna sig. Så varför chansa?
400 kilo mer raps i årets försök
Under 2012 lade vi ut två oriente­
rande försök i höstraps där vi bland
annat jämförde Sulfan med Axan.
Båda låg i Skåne. Resultatet från
det ena försöket visade på 400 kilo
merskörd för Sulfan jämfört med
Axan, dvs. en skördeökning på 8
procent. I det andra försöket fanns
inga skillnader mellan produkterna.
I försöken fanns även ett led utan
5% högre skörd vid tillräckligt
med svavel på våren
120
+15%
115
+10%
110
Rel. skörd %
O
ljeväxter har ett mycket stort
svavelbehov och är den gröda
som är känsligast för brist. Våra
försök visar en genomsnittlig skörde­
ökning för svavelgödsling i höstoljeväxter
på 500 kilo per hektar och i våroljeväxter
på 250 kilo per hektar. Skördeökning
på upp till 1 500 kilo har noterats.
Men hur mycket svavel
behövs egentligen och ger extra
svavel någon skördeökning?
105
100
95
90
Inget svavel
16 kg svavel
32 kg svavel
I en försöksserie fick höstrapsen 160 kilo kväve på våren. Optimala svavel­
givan var därmed 32 kilo, dvs. 1/5 av kvävegivan. 16 kilo svavel på våren
gav i genomsnitt 10 % skördeökning (N/S-kvot = 10). Höjdes givan till
32 kilo ökade skörden med ytterligare 5 % (N/S-kvot = 5). Källa: Försök
S-9331C, 1994-96, 9 försök.
svavel (N27). Båda försöksplatserna
visade stora skördeökningar för
svavelgödsling. Jämfört med ledet
utan svavel (N27) så ökade skörden
vid Sulfangödsling med 1 300 kilo i
försöket där Sulfan var bättre än Axan
och med 600 kilo i det andra. /
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
17
Höga skördar gav låga
proteinhalter i maltkorn
Kurvorna pekar uppåt 2012
Skördeår
Skördeutfall i kilo per hektar från 2003 till 2011 och preliminära siffror för 2012
2012
2011
2010
2009
2008
2007
2006
2005
2004
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
2003
Skörd kg/ha
Höga proteinhalter ger
ibland problem i malt­korn­et.
2012 var problemet i många områden istället att den
undre ­gränsen för proteinhalt inte uppnåddes, vilket
är minst lika illa. De lantbrukare som vågade
kompletterings­gödsla utifrån
Yara N-­Sensors rekommendationer, kunde ofta skörda
maltkorn av god kvalitet.
Höstvete
Vårvete
Höstraps
Av Gunilla Frostgård, Yara
G
ynnsamma betingelser för
spannmålsodling 2012
gjorde att stråsädes­skördarna
i många områden blev höga.
– På många sätt har det
varit ett ovanligt intressant år,
menar Torben Kudsk, Lant­
männens expert på växtnäring.
I genomsnitt blev årets skörd
högre än femårsgenomsnittet
även om vissa områden fick svårt
att bärga skörden pga. regn.
Bakom genomsnittsvärden g­ ömmer
sig ofta en stor variation. Det gäller
också årets skörd. Medeltalen visar
att många kan glädjas över något
högre hektarskördar än vanligt. I
Skåne var skördenivån för de flesta
högre än normalt. Extra nöjd är
nog den gotländske bonden, som
fått stora skördar. I norra delen
av landet har man däremot fått
skördar som ligger under snittet för
området. I delar av Mellansverige
blev potentiellt högavkastande fält
stående alltför länge pga. regn.
18
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
Kväveupptaget påverkar kvaliteten
Torben Kudsk berättar vidare hur
kvaliteten i årets skörd ­varierade.
Höstrapsen hade generellt höga
skördar och bra oljehalt. För
höstvete och korn kan vi konsta­
tera att med de högre skördarna
följde låga proteinhalter. Speciellt
i maltkornet hamnade många
på alltför låga proteinnivåer.
– En stor del av det maltkorn
som kom in till Lantmännen höll
så låg proteinhalt att det inte kunde
klassas och betalas som maltkorn.
Ett annat kännetecken för 2012-års
skörd var en relativt hög andel grön-
skott, återigen speciellt i maltkornet.
Torben har räknat lite extra på
kväveupptaget och hittade där enkelt
förklaringar till de låga protein-
Knud Nissen, Lantmännens produktchef för
precisionsodling, berättar att en stor del av det
korn som levererades till Lantmännen 2012
höll för låg proteinhalt för att kunna klassas
som maltkorn. För de odlare som vågade
kompletteringsgödsla efter behov och tog
hjälp av Yara N-Sensor, hamnade
proteinhalten inom rätt intervall.
Torben Kudsk,
produktspecialist
växtnäring på
Lantmännen,
säger att det varit
ett spännande
skördeår med höga
stråsädesskördar i
många områden.
halterna. Att till exempel gå från
optimala 10,5 procent i maltkorn till
9,5 procent vid samma skördenivå
innebär en skillnad på endast 15
kilo kväveupptag i kärnan. Om
maltkornskörden ökar med ett ton
innebär även detta ungefär en skillnad på just 15 kilo kväve i kärnan.
– Med tanke på att grödan inte
enbart förändrar halten i kärnan,
utan även måste ta upp kväve i rötter och bladmassa och inte är 100
procent effektiv, kan man i runda
slängar räkna på en kväveeffektivi­
tet på 50 procent, menar Torben.
För att bibehålla en proteinhalt
på 10,5 procent när skörden ökar
med till exempel 2 ton krävs alltså
runt 60 kilo extra kväve. Årets
proteinhalter i maltkorn ligger i
snitt en bit under 9,5 procent och
man kan konstatera att det saknades
en hel del kväve i årets odling.
Kvävetillgången varierade
Historien om årets kvävetillgång
börjar egentligen redan 2011, då en
blöt höst gav en viss ut­lakning. När
vi sedan kom till våren var tillgången på kväve antagligen något lägre
än normalåret. Den tidiga mine­
raliseringen var på de flesta ställen
moderat, på grund av låga temperaturer och/eller torra förhållanden.
Utöver en torrperiod i vissa delar
av landet var vattentillgången och
därmed även tillgången på växtnäring
bra. Även temperaturnivåerna var
generellt sett ”lagom”. Häri ligger
nog mycket av hemligheten bakom
årets goda skördar, säger Torben.
Sensommaren gav oss sedan varmt
och fuktigt väder, vilket innebar en
ökad sen mineralisering. Effekten
av detta kunde bland annat konsta­
teras i det höga antalet grönskott.
Yara N-Sensor räddade
proteinhalterna!
Under några år har det pågått ett
utvecklingsarbete för att använda Yara
N-Sensor även i maltkorn. Denna
strategi förutsätter att man delar
kvävegivan och inte väntar alltför
länge med att lägga andra givan. Knud
Nissen, produktchef för precisions­
odling på Lant­männen, berättar
att den stående frågan under 2012
från användarna av Yara N-Sensor
var om man verkligen vågade lita på
de höga kväverekommendationer
som gavs. Dessa låg ju långt över
vad man tidigare vågat lägga.
– Med facit i hand så fick de som
följde sensorns råd en hög skörd med
rätt proteinhalt konstaterar Knud.
Intresset för att använda Yara
N-Sensor ökar i maltkorn och
utvecklingen av sensorns maltkornskalibrering fortsätter. /
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
19
YaraMila Raps
– också på våren
Inför höstrapssådden 2012 lanserades YaraMila Raps. Försäljningen översteg
våra mest optimistiska prognoser. Många insåg fördelarna med att gynna
­etableringen av höstrapsen på hösten. Men YaraMila Raps passar många
gånger bra även på våren i både höst- och vårraps.
Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara
E
n ny försöksserie som lades
ut i höstas i höstraps visar
mycket intressanta preli­
minära resultat. I försöket tittar vi
bland annat på olika gödslingsstrate­
gier för vår- och höstgödsling. Fotot
från försöket Bjärred i Skåne, visar
tydligt att plantetableringen är avse­
värt bättre i det led som fått NPK i
form av YaraMila Raps jämfört med
ledet som enbart fått NS (Sulfan).
Kväveupptaget har också mätts i de
olika leden med hjälp av Yara Handsensor. I flera försök var mängden
upptaget kväve i oktober i storleks­
ordningen 100 kilo N per hektar då
grödan enbart fått NS. Försöksleden
med NPK, inklusive YaraMila Raps,
hade tagit upp väsentligt mer, runt 130
kilo N per hektar. NPK har alltså också
ökat kväveffektiviteten. Liknande resultat finns från ett flertal försöksplatser.
God etablering på hösten
Ovanstående preliminära resultat
från årets försök visar tydligt att NPK
gynnar plantetableringen. En god
etablering är ju en förutsättning för
en hög skörd. En planta som under
hösten har fått en ordentlig pålrot med ett väl utvecklat rotsystem
övervintrar bättre och växer snabbare och kraftigare under våren.
De två första åren av en treårig
försöksserie visar att i genomsnitt
ökar skörden med över 300 kilo
per hektar om en NPK används på
hösten jämfört med en NS-produkt,
se figur 1 (resultaten från 2012 har
20
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
YaraMila Raps
Sulfan
(NPKS + B, Mg)
(NS)
Plantetableringen är tydligt gynnad av YaraMila Raps i detta (och fler andra)
försök som lades ut i höstas. Mätningar med Yara Handsensor visar också att
kväveupptaget är avsevärt högre (130 kilo N per hektar i oktober) i YaraMila
Raps-ledet jämfört med ledet som inte fått fosfor, kalium och bor (100 kilo N per
hektar).
ännu inte bearbetats och analyse­
rats). Enskilda försöksplatser visar
på ännu högre merskörd, upp till
700 kilo per hektar har noterats.
Raps är känslig för fosforbrist
Långliggande försök visar att oljeväxter (tillsammans med sockerbetor)
är den gröda som först tappar i skörd
vid dålig fosfortillgång. Odlar man
oljeväxter bör man i sin växtföljd
sträva efter fosforklass IVa. Lägre
fosforklasser ger en sänkt grundskörd.
En höstgiva med 60 kilo N som
YaraMila Raps ger 16 kilo fosfor vilket
ungefär motsvarar behovet i klass IVa.
Behövs mer fosfor används YaraMila
Raps även till första givan på våren.
Behöver även mycket kalium!
En rapsskörd på 4 ton för bort cirka
40 kilo K per hektar. Men upptaget
är avsevärt större eftersom oljeväxter
behöver ta upp stora mängder för
att bygga upp den stora biomassan. Stjälk och blad behöver ytterligare ca 120 kilo K per hektar.
I fyra Skånska försök från 2010
och 2011 var skörderesponsen stor
för kaliumgödsling i höstraps. Ju
Skördeökning kg/ha
NPK på hösten ger högre skörd
4050
4000
3950
3900
3850
3800
3750
3700
Höst:
Vår, 1:a giva:
Vår, 2:a giva:
+200
+116
N
0
Axan
Axan
Axan
NP
YaraMila Raps
+311
+307
+301
NPK
NPK
NPK
+300 kg
NK
YaraMila 20-0-15 YaraMila 27-5-0 YaraMila 18-4-14 YaraMila 17-6-14 YaraMila 21-4-7
Axan
YaraMila 27-5-0
Axan
Axan
YaraMila 21-4-7
Axan
Axan
Axan
Axan
Axan
Figur 1. NPK på hösten i höstraps ger i genomsnitt 300 kilo högre skörd jämfört med Axan.
YaraMila Raps är en P- och K-stark NPK-produkt med extra
mycket svavel och bor samt en mindre mängd magnesium.
Produkten är speciellt sammansatt för att passa oljeväxternas
näringsbehov.
Använd YaraMila Raps i:
• Höstoljeväxter på hösten i kombination med Sulfan på
våren. Det ger en god etablering och starka plantor på våren.
• Höstoljeväxter på våren om mer fosfor och kalium behövs.
Andra givan ges som Sulfan.
• Våroljeväxter som startgiva följt av en komplettering med
Sulfan. Behövs mer fosfor och kalium ges allt kväve som
YaraMila Raps i samband med sådd.
Se också våra rekommendationer på www.yara.se.
Försök YA-1201. Medeltal av 7 försök 2010-2011.
Näringsinnehåll
Vikt-%
kaliumstarkare produkt, desto högre
skörd. Upp till 200 kilo skördeskillnad noterades mellan 17 och 28 kilo
K per hektar i enskilda försök. 60
kilo kväve som YaraMila Raps ger 35
kilo kalium och säkerställer kalium­
behovet i kaliumklass III och uppåt.
Kväve (N)
17,0
Fosfor (P)
4,6
Kalium (K)
10,0
Magnesium (Mg)
1,2
Tillräckligt med svavel
Oljeväxter är mycket känsliga för
svavelbrist och har i försöken gett
stora skördeökningar för svavel. I
genomsnitt 500 kilo i höstoljeväxter
och 250 kilo i våroljeväxter. Men
man kan tappa så mycket som ett ton
eller mer. Cirka 1 kilo svavel behövs
för vart 5:e kilo kväve. Det är dubbelt så mycket som stråsäd behöver.
Höstoljeväxter behöver svavel även
på hösten. Drygt 10 kilo svavel krävs
för att balansera en kvävegiva på 60
kilo kväve. Till våren behövs över 30
kilo svavel om kvävegivan är 160 kilo
per hektar. Försök visar att man ­tappar
5 procent i skörd om svavelgivan på
våren är hälften så stor (se sidan 17).
Svavelbehovet täcks mer än väl av
både YaraMila Raps och Sulfan.
Svavel (S)
4,0
Bor (B)
0,15
Tillräckligt med bor
Borinnehållet i YaraMila Raps är högt
och tillräckligt för raps på normala
jordar. 60 kilo N på hösten i form
av YaraMila Raps ger 530 gram
bor, vilket täcker borbehovet även i
gröda som ger 5 ton. Bor har bland
annat betydelse för övervintring
och frösättning. Dessutom ökar bor
motståndskraften mot jordburna
En planta som under hösten har fått
en ordentlig pålrot med ett väl utvecklat rotsystem övervintrar bättre
och växer snabbare och kraftigare
under våren. Foto: Jens Blomquist
patogener såsom klumprotsjuka,
Verticillium och bomullsmögel.
Många fördelar i våroljeväxter
I våroljeväxter ger YaraMila Raps alla
de fördelar som NPK generellt ger i
vårsådda grödor såsom ett jämnare
bestånd, tidigare mognad och en
högre skörd. Med YaraMila Raps
ökar dessutom odlingssäkerheten
ytterligare tack vare borinnehållet och
den tillräckligt höga svavelhalten.
Är fosforbehovet måttligt (klass III
och IVa) läggs YaraMila Raps som
en startgiva. Därefter kompletterar
man med Sulfan. Om komplette­
ring görs då beståndet kan bedömas
så kan Sulfan-givan anpassas efter
årets odlingsbetingelser vilket är en
fördel. Är fosforbehovet högt läggs
YaraMila Raps som full giva vid sådd.
Ökad odlingssäkerhet och högre skörd
Sammanfattningsvis ger YaraMila
Raps många fördelar och en högre
skörd i både höst- och våroljeväxter. Odlingssäkerheten ökar tack
vara säkrare övervintring, mindre
sjukdomar och bättre torktålighet.
Den ökade odlingssäkerheten ger
också ett jämnare bestånd som
mognar jämnare och tidigare. /
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
21
Bra spannmålspris och
ökad gödselproduktion
Konsumtionen av spannmål förväntas under året att vara
större än produktionen. Det medför att världens lager
krymper till en allt lägre nivå. Samtidigt ökar den globala
produktionen av mineralgödsel. Det behövs en ökad spann­
målsproduktion och det behövs mineralgödsel för att förse
grödorna med växtnäring. Bra för odlarna och positivt för
gödselindustrin.
Av Mogens Erlingson, Yara
D
en svenska skörden av spann­
mål och oljeväxter 2012 blev
5,5 miljoner ton jämfört med
ett 5-årssnitt på 5,2 miljoner ton. Alltså
en bra skörd, men med stora variationer inom landet. Det finns lantbrukare som bärgade en rekordskörd med
bra kvalitet, medan andra aldrig fick
möjlighet att tröska på grund av regn.
Konsumtionen minskar
Också det globala vädret har varit
besvärligt. Stora områden i USA drabbades av extrem torka och även spannmålen i Ukraina och Ryssland fick stryk
av alltför lite nederbörd. Prognoser från
USDA (USAs jordbruksdepartement)
siar att årets globala spannmålsproduktion sjunker med 3,5 procent jämfört
med förra året (diagram 1). Konsumtionen av spannmål har under många
år stadigt ökat med cirka 2 procent per
år, men enligt prognoserna kommer
konsumtionen nu att sjunka med 1,1
procent. Denna minskning är nödvändig för att balansera konsumtionen
mot tillgången på spannmål, och då har
utgående lager justerats ned med 10
miljoner ton. Detta lager motsvarar 68
dagars konsumtion (diagram 2). När
lagren slog i botten 2007 så var vi nere
på 62 dagars konsumtion, så 68 dagars
konsumtion är en mycket låg nivå.
För att konsumtionen ska sjunka
måste priserna vara höga vilket
22
|
© Yara • Växtpressen 1/2013
naturligtvis är positivt för spannmålsodlare. För vete ligger priserna
på Chicagobörsen 16 procent högre
för kontrakt december 2013 jämfört
med priset på kontrakt för december 2012 för ett år sedan. Denna
artikel skrivs i november 2012.
Regn stoppade sådd
På hemmafronten i Sverige så kan vi
redan nu konstatera att den höstsådda
arealen i Mellansverige är mycket låg
på grund av regn, regn och åter regn.
Det såddes bara cirka 50 procent av
normal areal, medan Skåne kunde så i
normal omfattning. Även Storbritannien hade en kall och blöt höst, medan
det ser bättre ut i resten av EU. Enligt
franska analysföretaget Strategie Grains
ökade höstvetesådden med minst 2
procent. Från USA kommer rapporter
om att den senaste sommarens torka
ger senare och sämre uppkomst för
höstvetet. Samtidigt ger Ryssland och
Ukraina prognoser om ökad höstsådd
och om det blir normalt väder så blir
skörden betydligt större än 2012. Men
facit från tidigare år visar att det är
alldeles för tidigt att ge en bra prognos för 2013 års skörd. Torka ett par
månader före skörd kan vara skillnaden
mellan rekord och bottennapp.
Osäkerhet bestämmer priset
Varför finns det då priser för december
2013 när ingen vet hur stor skörden
verkligen blir och vad den ska kosta?
Osäkerhet är svaret! Många vill säkra
sig mot osäkerhet och är villiga att ta en
position och sätta ett pris på spann­
mål i framtiden. Detta gäller livs­
medelsföretag som vill säkra tillgången
på råvara till ett visst pris, men också
lantbrukare som vill vara säkra på att
få ett visst pris för sin skörd. Detta
attraherar även rent finansiella aktörer
som spekulerar i olika råvaror som
spannmål, olja och guld. Under hösten
har detta ifrågasatts i samhällsdebatten och några banker har beslutat att
inte arbeta med denna typ av ”spann­
målspapper”. Andra ser det tvärt om
som ett område att satsa på. Debatten
var i alla fall säkert en viktig faktor i
EUs beslut att inte ytterligare bygga
ut produktionen av biodrivmedel från
produkter som också är livsmedel. Men
lantbruk och livsmedelindustri behöver
absolut en möjlighet att säkra sig mot
prissvängningar i en volatil marknad.
Ökat gödselutbud i världen
Alla förväntar bra priser på 2013
års spannmålskörd. Det innebär att
världens lantbrukare är beredda att
satsa på sina grödor och gödsla för en
hög skörd. På det följer ökad efterfrågan på gödsel. Men priset bestäms
inte bara av efterfrågan utan minst
lika mycket av tillgången. Det har
Kina är en joker
Kina har under de senaste åren varit
en joker i leken på den globala gödselmarknaden. Landet arbetar med
exporttullar och för urea kan tullen
variera mellan 110 procent och en
minimitull som varierar beroende
på aktuell prisnivå, dock minst 7
procent. Den låga tullen används
under ett exportfönster från juli till
oktober när kineserna är villiga att
exportera. Under resten av året vill
myndigheterna begränsa exporten.
Under 2010 exporterade Kina cirka
3,5 miljoner ton urea jämfört med
7 miljoner ton föregående år. Men
under 2012 har exporten åter tagit fart
och kan mycket väl passera 5 miljoner ton (FMB Nitrogen Update).
Valutorna svänger
Globalt handlas mineralgödsel och
råvaror till gödsel i dollar. Växelkursen
mellan USD och svenska kronor är
idag cirka 6:70, precis som för ett år
sedan, men har under året varierat
från 6:50 till 7:25. Den finansiella
oron i Europa har medfört att euron
försvagats både mot dollar och svenska
kronor. I november 2012 kostar en
euro cirka 8:60 SEK, för ett år sedan
var växelkursen 9:10, en förändring på
cirka 6 procent, men har svängt ­mellan
8:18 och 9:28. Att förutsäga hur valutorna ska utvecklas är oerhört svårt. Vi
kan dock konstatera att sväng­ningarna
under det senaste året påverkat priset
på globala produkter som gödsel och
spannmål med 10–15 procent.
Fortsatt bra spannmålspris
Priset på ett kilo kväve i november
2012 var cirka 10:65 SEK, medan
priset ett år tidigare var cirka 11:70.
Priset var alltså 9 procent lägre jämfört
med för ett år sedan (Axan i storsäck).
En stark spannmålsmarknad driver
efterfrågan på mineralgödsel, men
under första delen av gödselsäsongen
2012–13 har globalt ökad tillgång på
kväve balanserat efterfrågan. Priser­na
har varit ganska stabila och rört sig
försiktigt uppåt eller tidvis mera i
sidled (diagram 3). På några stora
europeiska marknader har försäljningen under början av gödselåret
varit trög, men låga lager i handel
och ute hos lantbrukarna gör att det
finns stora volymer kvar som ska
byta ägare före vårbruket 2013.
Det är hela tiden marknaden som
styr. Balansen mellan tillgång och
efterfrågan, mer eller mindre finansiell
oro, högre eller lägre valutakurser,
pessimistiska eller optimistiska
analytiker och mycket annat ligger
bakom prisbildningen. Det kan hända
mycket från det att denna artikel
författades tills den är tryckt och innan
det är vårbruk. Men allt tyder just nu
på att vi kommer att fortsätta att se
bra spannmålspriser inför nästa års
skörd. Lycka till med årets gröda! /
Produktionen är
mindre än konsumtionen
Konsumtion
Produktion
2400
2300
Miljoner ton
under de senaste åren investerats i
ny produktionskapacitet och enligt
Ferticon kommer den globala kapaci­
teten att öka med 5,2 miljoner ton
urea under 2012 och prognoserna
för 2013 är i samma storleksordning.
Merparten av den nya kapaciteten
byggs vid Persiska viken och i Nord­
afrika. Prognoser längre fram i tiden
måste man ta med en stor nypa salt.
Det finns många projekt, men långt
ifrån alla kommer att realiseras.
2200
2100
2000
1900
1800
1997 1999
2001
2003
2005
2007
2009 2011 2013F
Diagram 1. Konsumtion och produktion av spannmål
globalt enligt USAs jordbruksdepartement (USDA), november
2012. Både produktionen och konsumtionen backar, men
produktionen minskar mer vilket tullar på lagren av spannmål.
Lagren sjunker
Kvävepriset är stigande
Urea fob Svarta havet (N)
MOP fob Vancouver (K)
USD/ton
120
DAP fob Tampa (P)
100
Dagar
1200
140
1000
60
800
40
600
20
400
0
200
0
Jan-06
68 DAGARS LAGER
80
1997 1999 2001
Jan-07
Jan-08
Jan-09
Jan-10
Jan-11
Jan-12
Diagram 3. Den globala prisutvecklingen för N (blå linje), P (grön linje) och K (orange linje) som urea,
DAP och MOP. Källa: Internationella publikationer
2003 2005 2007 2009 2011
2013F
Diagram 2. Världens lager av spannmål är nu nere på 68
dagars konsumtion enligt USDAs prognos i november 2012. Det
är bara 6 dagar mer än vid bottenläget 2007.
© Yara • Växtpressen 1/2013
|
23
Yara AB
Box 516
261 24
LANDSKRONA
Sulfan
™