Transcript Praktiserad” religion >Integrerat lärande >Essentiell didaktik
40159 FLR_204 09-06-10 10.50 Sida 1
>
”Praktiserad” religion
>
Integrerat lärande
>
Essentiell didaktik
>
Mänskliga rättigheter och islam
>
Vad är rätt och rättvist?
>
Vad har terrorism med skolan att göra?
40159 FLR_204 09-06-10 10.50 Sida 2
Att sätta rättvist betyg – hur gör du?
Rättvist! Det är ett av de vanligaste kriterierna elever anger vid uppskattning av lärare. Samtidigt är lärarens bedömning och betygssättning av eleven ett av de känsligaste delarna i en god relation. Därmed har vi vårt fokus klart – rättvis betygssättning.
LIKVÄRDIG BEDÖMNING?
Den senaste tiden har många undersökningar visat att likvärdigheten i betygsbedömningen av eleverna brister, både mellan skolor och inom skolor. Det framträder en bild av att möjligheten att få G i ämnet skiftar beroende på vilken skola eleven går på. Eller vilken lärare i samma skola eleven har. Samtidigt konstaterar Skolverket vid sin inspektion att det har saknats reella förutsättningar för lärare att sätta sig in i och konkretisera det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet.
forum för ett tanke- och erfarenhetsutbyte om bedömning och betygssättning. Hur vill du gå till väga?
Du behöver inte ge hela perspektivet, men ge oss de nyckelord i betygskriterierna du ser som viktigast, de frågeställningar och provsituationer du tycker klargör kunskaperna, de förmågor du särskilt studerar under lektionerna, lyckade och mindre lyckade exempel du kan förmedla.
RELIGIONSKUNSKAPEN UTMANAS
Gäller detta även religionskunskapsämnet? Om det delvis är fallet, är det inte då så att det är just vi som re-lärare som bör ta initiativet att visa på en väg mot rättvisare bedömning. Det är ju just i kursplanen för religionskun skap som vardagens etiska frågor ska vara utgångspunkt för reflektion och diskussioner, det är här eleven ska ges förutsättningar att utveckla sin förståelse och etiska kompetens. Och en av skolvardagens viktigaste frågor för eleverna är ju en rättvis bedömning. Och därmed viktig för lärarna.
SKRIV
Det sägs att lärare inte gärna skriver. Vi hoppas det inte stämmer, men ta gärna påståendet som en utmaning.
Sänd oss din tanke, din erfarenhet. Starta i den tanke du just nu har, eller i någon av nedanstående: • Hur mäter du bäst kunskaper om religionskunskapens faktainnehåll?
• Hur mäter du elevernas etiska förmåga att föra resonemang och se konsekvenserna av olika ställningstaganden?
• Hur bedömer du elevens förmåga att relatera sig till livsåskådningar och formulera sig i viktiga livsfrågor?
Genom att ge till varandra får vi tillsammans en bild att använda som referens för egen användning, även att tillsammans diskutera och utveckla vidare.
TANKEUTBYTE
Utifrån detta vill vi öppna för en bredare kommunikation mellan lärare i olika delar av landet. Vi tror att det finns gedigen bedömningskunskap hos varje lärare, utvecklad under mycket vånda och många erfarenheter. Och som med den nya kursplanen och det kunskapsrelaterade betygssystemet blivit allt tydligare, inte minst i lärarens kommunikation med sina elever.
Därför öppnar vi nu Religion&Livsfrågor som ett
MAILA TILL
POSTA TILL
Religion&Livsfrågor, red. Sven-Göran Ohlsson, Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv.
Införda bidrag honoreras.
Om du vill kan du skriva under pseudonym.
g u n n a r i s e l au
Religion & Livsfrågor
Utges av Föreningen Lärare i Religionskunskap Årgång 37. ISSN: 0347-2159
Redaktör
Sven-Göran Ohlsson
Ansvarig utgivare
Olof Franck
Redaktionens adress
c/o Sven-Göran Ohlsson Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv tfn 0413-55 55 44
Annonser
Gunnar Iselau, Fossilsvängen 2, 593 37 Västervik, tfn 0490-193 49
Prenumeration & distribution
Docent Rune Larsson Furugatan 16, 234 41 Lomma tfn 040-41 13 64
Föreningen lärare i religions kunskap (FLR) Ordförande
Docent Olof Franck Poppelvägen 6 c, 541 48 Skövde tfn 0500-43 01 08
Vice ordförande
Adjunkt Ola Björlin Narvavägen 9, 724 68 Västerås tfn 021-13 15 38
Sekreterare
Adjunkt Ingemar Lundström Leires väg 84, 443 51 Lerum tfn 0302-157 52
Skattmästare
Docent Rune Larsson Furugatan 16, 234 41 Lomma tfn och fax 040-41 13 64 arb tfn 046-222 95 15
Ledamöter
Johanna Gustafsson Mårtanberg Risås 105 795 90 Rättvik tfn 0248-310 55 Adjunkt Bodil Liljefors-Persson Ö. Bernadottesgatan 82, 216 17 Limhamn tfn 040-16 28 86 Adjunkt Sven-Göran Ohlsson Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv tfn 0413-55 55 44 Adjunkt Inger Öhrvall Turkosgatan 46 421 50 Västra Frölunda tfn 031-45 59 97
Årsbok
Redaktör Docent Olof Franck ISSN: 0348-8918
Medlemsskap
Medlem blir man enklast genom att anmäla till skattmästaren. Adress ovan.
För medlemsavgiften (200 kr) erhåller man årsbok och tidskriften.
För pensionärer är avgiften 150 kr.
För studerande är avgiften 100 kr.
FLR postgiro 15 69 53-2 FLR bankgiro 131-2222
Hemsida: www.gamdat.se/flr Tryck
Prinfo/Team Offset & Media, Malmö
2 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 3
Religion – Människa – Samhälle
I TV
-
PROGRAMMET
Kalla fakta fick vi för en tid sedan möta några av de människor som uppbär löner och förmåner som för de flesta av oss är svind lande och för många av oss helt enkelt är orättfärdiga. Kan någon och någons arbete verkligen vara värt så mycket? Hur ser en sådan människa på sig själv och på sina medmänniskor? Vilka är drivkrafterna för sådana människor och hur ser de på begrepp som t.ex. samhällsansvar, solidaritet och medmänsklig het? Programmet var upplysande – inte minst vad det gäller en bakomliggande samhälls- och människosyn hos de medverkande. Girigheten och en önskan om en allt högra lön sågs som den allt överskuggande drivkraften bakom all vår mänskliga strävan. För den som har sin dagliga verksamhet inom skola eller sjukvård måste programmet och de uttalanden som gjordes närmast ha varit chockerande. Så var det för mig, som hade förmånen att se programmet tillsammans med några andra patienter på en av många avdelningar på Universitetssjukhuset i Lund. Nej, vi som valde att arbeta bland barn och ungdomar, sjuka och äldre gjorde inte vårt yrkesval på grund av en önskan om att tjäna mer och mer pengar. Det fanns andra orsaker. Men kanske är det så att de förebilder som en del av maktens män i all sin missriktade individualism ger oss också håller på att smyga sig in bland oss som ser vårt samhälle som en gemensam angelägenhet och därmed som ett gemensamt ansvarsområde. Varför ska jag ta hand om min broder? Var tog drömmen om det goda samhället vägen?
Hos den norske författaren och poeten Arne Garborg finner vi följande text: Det sägs att man kan få allt för pengar, men det är inte sant. Man kan köpa mat, men inte aptit. Man kan köpa medicin, men inte hälsa. Man kan köpa kunskap, men inte visdom. Man kan köpa glitter, men inte skönhet. Man kan köpa nöjen, men inte glädje. Man kan köpa bekanta, men inte vänner. Man kan köpa tjänare, men inte lojalitet. Man kan köpa ledighet, men inte lugn. För pengar kan man köpa alltings skal, men aldrig själva kärnan.
TILL SIST
Rune Jönsson och Bodil Liljefors-Persson, båda verksamma vid Lärarutbild ningen, Malmö högskola, har arbetat med de delar av Skolverkets nationella utvärdering (NU03) som är kopplade till religionskunskapsämnet. I det här numret av RoL presenterar de sitt arbete och återkommer i ett senare med resultat av intresse för oss lärare i religionskunskap. En av uppgifterna i elevprovet Vad är rätt och rättvist? lyder: I religiösa böcker får man veta hur man ska leva. Ge exempel på en religiös berättelse som talar om hur man ska vara mot andra människor! Du kan välja från Bibeln, Koranen eller från annan religiös text. Berätta kort om innehållet!
NOG FÖRTJÄNAR DEN
uppgiften att begrundas och samtala med andra kring.
s ve n - g ö r a n o h l s s o n
Innehåll
4 6 8
Ordförandetankar
Ola Björlin
”Praktiserad” religion – något som lever i människor och formar människors liv
Rune Larsson
Integrerat lärande för ett liv i helhet
Rune Larsson 10-12
Essentiell didaktik
Roland Hallgren 14-18
Mänskliga rättigheter och islam
Jonas Svensson 20
Vad är rätt och rättvist? – enligt niondeklassare
Rune Jönsson/Bodil Liljefors-Persson 22-23
Vad har terrorism med skolan att göra?
Jonathan Peste
’’
Samvetet är den bästa av alla bedömare.
Förnuftet bedrar oss alltför ofta, och vi har förvärvat den fulla rätten att förkasta det; men samvetet bedrar oss aldrig.
Jean Jacques Rousseau Medverkande i detta nummer Roland Hallgren
Stekgränd 13, 393 64 Kalmar
Rune Jönsson
Bispgatan 79, 216 22 Malmö
Jonathan Peste
Övre husargatan 21A, 413 14 Göteborg
Jonas Svensson
Högskolan i Halmstad, Box 823, 301 18 Halmstad Dessutom medverkar styrelse medlemmar, se adresser sidan 2
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 4
Att mötas är möjligt!
T ILL
”
NINE
-
ELEVEN
”
TVINGAS
vi nu lägga ”three-eleven”. Bomberna i Madrid den tredje mars, som även denna gång kopplas till islamistiskt motiverad terrorism, har skakat Europa, orsakat krav på mer samordnad säkerhetsplanering och därmed ökat trycket på muslimska immigranter i vår region av världen. Vinterns diskussioner om religiösa symboler i skolan, närmast orsakad av det franska beslutet att förbjuda slöjan och framträdande religiösa attribut i det offentliga skolväsendet, har satt sökarljuset på hur skolan ska klara den mångkulturella utmaningen. Den svenska skolans icke-konfessionella inriktning, med ett religionskunskapsämne som likt det i UK försöker hålla samman de olika religiösa och icke-religiösa livssynerna i ett gemensamt livsåskådningsämne, är inte ifrågasatt men har ökade krav på sig att bidra till det demokratis ka samtalet. Regeringens proposition om gymnasie skolan föreslår ingen ändring av kärnämnet religions kunskap när det gäller omfattningen; det föreslås omfatta 50p, liksom för övrigt det nya kärnämnet his toria och de ”gamla” kärnämnena naturkunskap och estetisk verksamhet. De fyra ämnena undantas från grundregeln att en kurs ska omfatta minst 100p. Den fortsatta debatten om gymnasieskolan och kommande arbete med kursernas utformning kommer förstås att belysas i vår tidskrift.
Våren kom till Köpenhamn i mitten av mars och över Sortedams sjö skriade skrattmåsarna. Viggparen simmade förälskade tillsammans och danskarna åt glass på parksofforna längs Sortedams Dossering. Här, invid den av vandrare och cyklister livligt trafikerade strand promenaden, ligger Islamiskt-Kristet Studiecenter (IKS) och Lissi Rasmussen som är drivande kraft i centret berättar för oss svenska besökare om hur viktigt det är att öka kontaktytorna mellan muslimer och kristna i den situation som vi nu befinner oss i. Folkekirken i Danmark finns med i bakgrunden, men centret drivs i samarbete mellan kristna och muslimer. Här produce ras skrifter och man samlar också ett studiebibliotek som koncentrerar sig på den interreligiösa dialogen mellan de två religionerna. I våra samtal framgår tydligt hur lika våra två länder är när det gäller livsåskådnings kartan. Lissi Rasmussen och IKS har goda förbindelser med såväl Sverige som Norge och de likartade beting elserna talar för att man kunde försöka bygga upp en skandinavisk modell för mötesplatser och utvecklings centra för relationen muslimer/kristna. En av de vikti gaste av lärdomarna från IKS verksamhet sedan 1996 är att det lönar sig att knyta an till de yngre generatio nerna bland kristna och muslimer. Dialogarbetet kan inte bara bygga på representativa ledare utan måste breddas nedåt mot kommande generationer. Skolans roll, tänker jag, blir den inte allt viktigare då som mötesplats? Jo, svarar hon, men pluralismen kanske kräver att man först bottnar i sin egen kultur och i sin egen religion.
Jo, jag inser att Danmark har en annan tradition och en annan linje när det gäller friskolekulturen. Hur stora är riskerna för förvirring när barn i lägre årskurser möter utbudet av livs syner utan att själva ha en självklar hemvist?
Koltrasten sjöng vackert vid Vesterbrogade när vi på kvällen vandrade iväg för att äta marockansk middag på invandrarcen tret ”Mötesplatsen”. Muslimska och kristna ungdomar åt mid dag tillsammans och fick därefter möta några unga kvinnor som berättar om sin syn på islam och dessutom presenterar det religiösa klädmodet från Marocko. Unga volontärer, kristna ungdomar från bl.a. Sverige, arbetar här tillsammans med Folkekirkeförsamlingar för att stötta och utveckla relationen mellan människor från de två traditionerna. På ”Mötesplatsen” är det den vardagliga praktikens dialog som står i centrum; här liksom på IKS börjar dialogen ofta i det praktiska och det när liggande.
Under massmedieytans rapporter om främlingsfientlighet och konflikter kring immigranter och muslimer i grannlandet, finns det lite djupare ner på sina håll ett handfast arbete med det som i slitet språkbruk kallas integration. Det känner vi ju igen från situationen i vårt eget land. Men även forskare vid Köpenhamns universitet har just startat ett längre projekt som berör religionen i det moderna samhället i flera avseenden: ”Religion i det 21. århundradet”. Det är ett projekt med hem vist i Danmark, men med ett ”Scientific Advisory Board” med professorer i Norge, England, Sverige och USA. Intressant nog är den svenske professorn som deltar, Kjell A. Modéer, doktor i juridik, och en väsentlig del av det fyraåriga projektet handlar om rättsfrågor i gränsområdet mellan nationella lagstiftningar och religiösa rättstraditioner. Forskningskoordinatorn, Lisbet Christoffersen, som också är jurist, berättade om hur ett stort arbete nu pågår att kartlägga hur Europakonventionens synsätt, liksom de olika nationernas, skapar ett spänningsfält där reli gionsutövarnas krav på frihet ibland skapar tvistefrågor som kräver såväl religiös som juridisk genomlysning. En av huvud frågorna handlar, förståeligt nog, om gränsdragningar mellan vad som är kulturellt betingat och vad som är centrala trosupp fattningar. Inte minst slöjdebatten i Europa har visat på ladd ningen i de här frågorna. Förutom frågor som berör religion, samhälle och rättssystem innehåller projektet grenar som ska behandla religion mellan konflikt och försoning, religion i för ändring och ett tema som kallas ”Religiöst vetande och vetande om religion” som bl.a. ska behandla religionernas förhållande till naturvetenskaperna.
När tåget rusade hemåt i Mälardalen kändes den danska våren avlägsen. Men arbetet i skolan och på andra håll med vår tids stora och viktiga frågor om religionerna och samhället kan få inspiration och stimulans genom att vi grannar i norra Europa talar mera med varandra, tänkte jag och klev av tåget i duggreg net. Snart stämmer koltrasten sitt instrument även hos oss.
o l a b j ö r l i n
HEMSIDOR TILL ORGANISATIONERNA SOM NÄMNTS
www.ikstudiecenter.dk, www.danmission.dk/site/848.htm
www.ku.dk/satsning/religion
4 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 5
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 6
R U N E L A R S S O N
”Praktiserad” religion – något som lever i människor och formar människors liv
Min tes är att varje form av religion eller livsåskådning lever i nuets praxis – eller är de döda! skriver Rune Larsson, universitetslektor vid Lunds universitet med huvudsaklig inriktning på religionspedagogik och kyrkovetenskap.
IBLAND INBILLAR VI
oss att vi kan studera religioner genom att läsa böcker. Heliga böcker som Koranen och Bibeln.
Kanske väljer vi historiska framställningar om kristendom eller buddhism, judendom eller islam. Och kanske hittar vi en pärla här och där. Några visdomsord – eller något vi blir upprörda över. Min tes är att varje form av religion eller livsåskådning lever i nuets praxis – eller är de döda! I nuet bär de med sig bilder av det som varit. Ibland har de bilderna formats till trånga burar, som det gäller att hålla sig inom. Andra vågar peka på historien och befriande säga: Se hur de vågade gå in i sina möten mellan sin tids tro och kultur och forma ett liv värt att leva! Nu vill vi säga tack för vad ni lärde oss. Nu är det vår tur att forma vår väg.
Alldeles för ofta blir vi fast i de religiösa ”antikvariaten”, minnesbilderna av det som en gång var. Då kan det hända att vi missar det riktigt spännande med religionerna – det som lever idag i livs levande människor. Det som formar enskilda människor och gemenskaper av alla de slag. Religiös övertygelse som befriar, får människor att känna sig stolta över att bara få finnas till. Bejakad av sig själv och andra, att ”ha kommit hem” till sig själv i ett meningsfullt sammanhang i tillvaron. Eller ett slags motsats, fångad i ett mönster av underkastelse, självförne kelse, skuld, beroende av starka ledare, utelämnad till andras omdöme, maktlösa.
Vill du studera religioner, vänd dig då till den religion som praktiseras just nu i de olika kristna traditionerna eller någon annan religion – eller varför inte hos människor som försöker hitta någon slags ”privat”, mer eller mindre hemmalagad reli giositet. Försök att ”privat” forma ett livsmönster med inslag av någon form av andlig dimension. En självmotsägelse för det mesta som har med religiositet att göra. För det handlar i grun den om människors möten med varandra, med sin omvärld och något som spränger tidens och rummets gränser.
LEVANDE RELIGION
Visst kan det vara intressant att studera Bibeln eller Koranen, liksom utifrån, som kultur och religiösa dokument. Men varför inte fråga dem som försöker praktisera det som Bibeln och Koranen berättar om? Hur ser deras tolkning ut? Om vi då är överens om att de heliga skrifterna alltid tolkas och omsätts i praktiskt liv för enskilda och religiösa gemenskaper, måste det vara verkligt spännande att fråga sig hur dessa tolkningar ser ut idag.
Titta in i en vanlig gudstjänst i Svenska kyrkan. Se dig omkring, lyssna, lukta, känn efter. Kristendom? Jaha. Så kan det se ut. Fråga dem som deltar, inte bara präster eller andra ”experter” utan vanligt kyrkfolk. Vad är kristen tro för dig?
Kanske kan du ordna en träff med en grupp för ett samtal kring sådant vanligt kyrkfolk upplever som väsentligt i sin tro.
Fråga om trons sammanfattning i den vanliga trosbekännelsen.
Vad betyder sådana ord idag? Kanske är det helt andra saker som är viktiga. T.ex. det där med att varje söndag få resa sig upp och få sjunga en tackpsalm över Guds godhet. Eller bara detta att få gå in i stillheten. Hitta en rastplats i en för övrigt stressig tillvaro?
SE MED DE ANDRAS ÖGON – INIFRÅN
Försök att se med de andras ögon. Försök att komma under fund med vad de som säger sig tro gör med sin heliga skrift.
Verkar den mest vara en obegriplig och sträng lagbok – eller ger den befriande uppslag för hur det vanliga livet kan levas? Finns det någon slags inifrån-förståelse av biblen som inte alls verkar beroende av bibelexperternas förklaringar? Ligger det fortfa rande något i Luthers råd om att läsa bibeln med utgångspunkt från det som för en kristen alltid måste vara dess centrum, nämligen Jesus?
DEN PRAKTISERADE RELIGIONEN FINNS SNUBBLANDE NÄRA
För en tid sedan hade jag tillfälle att hälsa på hos de tre ortodoxa församlingarna i Malmö. Min huvudfråga var då hur ortodoxa kristna arbetar med undervisning i sin tro. Jag anade och hade redan innan förstått att de arbetar annorlunda än t.ex.
Svenska kyrkan. Mer av en slags ”totalförmedling” än särskilda undervisningstillfällen. Läs om mina erfarenheter i samman hanget på annan plats i det här numret. Fundera på hur du kan pröva något liknande för att komplettera läroböckernas och de heliga böckernas bilder av religionerna med den religion som faktiskt praktiseras lite varstans i samhället.
ru n e l a r s s o n
Medverka i nästa nummer av RoL!
Manusstopp är den 30 juli!
Skicka Ditt bidrag till: Sven-Göran Ohlsson, Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv
6 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 7
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 8
R U N E L A R S S O N
Integrerat lärande för ett liv i helhet
Tron uttrycks inte främst i lärosatser utan i livet som helhet.
Särskilt i den heliga liturgin och de heliga mysterierna. Det får jag snart för mig vid besöket i Heliga Kyrillos och Methodius församling i Malmö, en församling som myllrar av liv.
EN FÖRMIDDAG I
februari träffar jag fader Milan Gardovic’ och hans medarbetare Susanne Stefanovic’ för att fråga om för samlingens undervisning.
ENSAM PRÄST I JÄTTEFÖRSAMLING
Milan Gardovic’ är ensam präst i en församling på flera tusen, spridda över hela Sydsverige. Som präst står han till tjänst dyg net om. Några anställda men främst många medlemmar arbetar ideellt. Det är här Susanne kommer in, exempelvis som kurs ledare och för att visa och berätta om kyrkan vid studiebesök av skolklasser och enskilda, t.ex. vårdpersonal, som vill veta mer om kyrkans tro och traditioner för att bättre klara vården av sina patienter.
GUDSTJÄNSTENS LITURGI – CENTRUM FÖR LÄRANDE
Församlingens pedagogiska arbete är inbyggt i hela dess liv.
Främst i söndagens liturgi. Det är ingen tillfällighet att en orto dox kyrka håller på urgamla traditioner. Det gäller också guds tjänsten med dess undervisande drag, särskilt i inledningen.
Egentligen spelas hela den kristna trons drama om Jesus upp – hela hans liv från Betlehem till Golgata och händelserna efter korsfästelsen.
VÄGEN IN I KYRKAN
När ett barn skall döpas och därmed föras in i församlingen utser föräldrarna ett par faddrar till hjälp för barnets kristna fostran. Dessa förutsätts så klart dela och praktisera kyrkans tro.
När en vuxen söker sig till kyrkans gemenskap undervisas hon/han om grunderna i kyrkans tro, i anslutning till trosbe kännelsen. Samtidigt stryker man under, att tron rör hela livet och delaktigheten i liturgin och de heliga mysterierna (sakra menten).
KYRKAN – EN PLATS ATT SÖKA SIN IDENTITET
En kväll i veckan används för undervisning och samtal. Då handlar det inte bara om trosfrågor utan om allt som känns viktigt i livet. Vanligen inleder man med ett tema som valts vid föregående samling. Det finns ett starkt behov bland många av medlemmarna, att söka sig till kyrkan för att stärka sin egen identitet. Den har blivit en viktig social mötesplats för att hålla den egna kulturen levande och därmed också ge stöd till inte grationen i Sverige. Exempelvis innefattar arbetet med barn och ungdomar inte bara bibel- och trosundervisning utan också det tidigare hemlandets historia och språk.
Då kan berättelserna handla om den gemensamma historien, plågsamma erfarenheter, som delas, men också om en tro som förenar och stärker den enskildes identitet. Som pedagog påminns jag om det omistliga i att hitta ”hem till sig själv” för att kunna möta något nytt, i det här fallet att bli delaktig i det svenska samhället.
MÅNGFALDENS RIKEDOM
En sak som slår mig under samtalet är, hur en kyrka som denna kan berika det svenska samhället. Den kulturella och religiösa traditionen bidrar till människors trygghet i en för övrigt främmande miljö. Samtidigt skapas förutsättningar för skapande möten mellan olika.
Det utmanar oss som bott länge i det svenska samhället, att leta upp våra egna rötter och ”hitta hem” till vårt eget. Då kan vi med vår förankring i gamla svenska traditioner utveckla miljöer för möten med ”de andra”. Både vi själva och andra kan få hjälp att leva med respekt för det annorlunda i ett mångkulturellt samhälle, där livsmönstren ibland blir svår tydda. Den ortodoxa helhetssynen på lärande kan bidra till att förverkliga visionen om ett öppet och tolerant samhälle, präglat av gemenskap i mångfald.
MINST TVÅ ÅRLIGA HEMBESÖK
Inte för att jag begriper hur han hinner men prästen försöker hälsa på medlemmarna i deras hem minst ett par gånger om året. Förutom samtalet med familjen välsignar han också hem met genom att bestänka det med vigt vatten. Allt innefattas i kyrkans omsorg. På ett sätt är hemmet familjens andra kyrka.
Den som praktiserar kyrkans liv fastar regelbundet. Fastan ses som en väg till djupare gudsgemenskap och till att undfå Anden som vägvisare i livet. Varje människa har sina behov och formar fastan i samråd med sin präst.
Till livets rytm hör att fira dopdagen och det egna skydds helgonets särskilda dag liksom kyrkans skyddspatron – allt som en del i livets rytm och det livslånga växandet in i kyrkans liv och vardagens praxis.
AVSLUTANDE REFLEXIONER
Det här var en bild av ortodox tro. Böckerna ger en annan.
Skulle vi få för oss att gå till de gemensamma kristna källorna, Bibeln och den första tidens kristna historia, skulle bilden bli helt annorlunda. Kanske skulle vi inte ens känna igen någon ting utom vissa texter i gudstjänsten. Vilken bild är mest sann?
Förmodligen behövs alla på en gång. Samtidigt tror jag att det blir bekymmersamt, om vi missar just den praktiserade trons religion, den som faktisk lever i kristna gemenskaper i varenda samhälle i dagens Sverige – och på miljontals platser runt om i världen.
ru n e l a r s s o n
8 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 9
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 10
R O L A N D H A L L G R E N
Essentiell didaktik
Roland Hallgren är religionshistoriker och verksam som professor i religionsvetenskap vid Högskolan i Kalmar. Följande artikel är ett utdrag ur hans bok
På jakt efter livets essens – om spekulerande grundskolebarn
, Studentlitteratur 2003.
JAG TÄNKER NU
något beskriva en didaktisk dimension med målsättningen att röra vid en av känslans storheter: kärlek. Det är sällan man läser något om kärleksfylld undervisning i peda gogisk litteratur. Kanske tas det för givet att lärarengagemanget bygger på kärlek till ämnet, till själva undervisningssituationen och till eleverna. I viss mån är denna kärlek relaterad till under visningsglädje. Birgit Lendahls skriver i ett rapportutdrag Vad tänker grundskoleelever om framtiden?: ”Hur ofta upplever ele verna att vuxna trivs, har roligt och mår gott? Är det möjligt att bilden av vuxenlivet formas morgon och kväll, då de flesta är trötta, irriterade och tråkiga och barn är besvärliga?” (Lendahls 1989, s. 20). Här kan mycket jämföras med mina enkätsvar.
Tänk om det vore så att glädjen stämt möte i skolan. Stämt möte med olika former av kärlek.
En annan dimension är relationen mellan längtan och vil jan till förändring. Vi människor har den egenheten att vi ofta längtar efter något annat, eller så längtar vi någon annanstans än där vi är just för tillfället. Längtan är lierad med drömmen om det annorlunda andra. En hägring som vibrerar i fjärran, ett ”fata morgana”, en utopi. Är detta något som vi ska betrakta som en irrelevant verklighetsflykt och undvika i undervisning en? Tvärtom, vad vore framsteg och förändring utan dröm och längtan. Längtan är en stor drivkraft i all mänsklig handlings kraft. Därför är det en god sak att tala om längtan.
Undervisning är samspel och möten. Vi möter människor på många olika sätt (jfr Sandström Madsen 1997, s. 73 ref. av Olga Dysthe). Vi möter människor på det förnämligaste sättet, ansikte mot ansikte, vi ser dem, vi hör dem, vi talar med dem och vi kan känna på dem och förnimma deras doft. Vi möter människor i texter, i bilder, genom ljud och musik och genom symboler. Samtidigt som vi möter bilden eller filmen, musik stycket eller det rituella agerandet möter vi även de människor som ligger bakom verken. Mötena kan vara samtida eller urtida – även sedan länge döda människor och kulturer talar genom sina verk. Det kan vara ett odlingsröse eller en symfoni. Det kan vara ett kärleksbrev eller en rocktext. Hur talar de till oss alla dessa människor? Hur får deras verk röst? Vad rör de oss?
Detta är frågor som borde behandlas i undervisningen.
Drömmen är spröd och undflyende, ibland snabbt sjösatt för att lika snabbt gå i kvav, ibland glömd innan den fått sub stans, ibland förverkligad med gott eller förödande resultat.
Kanske kan dess natur nås genom att man i undervisningen undersöker goda och onda drömmar. Genom att göra existenti ella tidsresor kan vi kanske begripa de goda drömmarnas krea törer, förstå en Gandhi en Martin Luther King eller en Moder Teresa. Å andra sidan har vi de som förverkligat de onda dröm marna. Vi har en Hitler, en Stalin eller en Milosovic. Ibland kanske det kan vara så att det som blir till en ond dröm eller mardröm från början hade goda intentioner. Hur vänds det till ondska? Måste min frihet betyda andra människors fängelse och död? Det är inte nödvändigt att använda sig av historiskt välkända gestalter. Alla är vi historiska varelser av betydelse. De goda och onda drömmarnas didaktik skulle kunna bli en form av sinnesrelaterat arbete – sinnesforskning. Att genom allsidiga studier uppleva och upptäcka andras existentiella landskap kan bli en väg till självkännedom. Jag tror att det är essentiellt att arbeta med längtans och drömmens didaktik. Det blir ett slags andlighetsträning som utgår ifrån att våra sinnen och känslor bär på en oförlöst kraft.
EXISTENTIELL KOMPETENS
Den kontroversielle, exentriske och något svårbegriplige men spännande tänkaren Tage Lindbom säger i Sancho Panzas väder- kvarnar (1962) att Nutidsmänniskan är ensam, ensam i en omfattning som hon själv ej vill erkänna (s. 75). Jag tror att detta främst är en andlig ensamhet eller fattigdom. Var finns den ”heliga” näring som människan så väl behöver. Det sägs ibland att fritid utan innehåll betyder tristess. Ett liv utan and ligt innehåll stagnerar och blir obegripligt. Den inre sanningen om oss själva väntar på att bli upptäckt – området ligger vidöp pet men är outforskat. Lär vi känna oss själva bättre i all den låghet och storhet som människan är mäktig så kan vi kanske bli bättre människor, uppriktiga i vårt sökande och ödmjuka inför resultaten. Lindbom nämner barmhärtigheten som en dygd, ”som långt bortom de etiska och socialt betingade hjäl pinsatserna är den beredskap att sätta det egna jaget i min näs tas ställe, den hållning som gör att den universella Människan får sin jordiska avspegling i ett broderskap” (Lindbom 1990 s. 82 i boken Mystik. Borås: Norma). Vi människor har, tycker jag, ett stort problem. Vi har som regel en uppsjö av olika ”recept” omfattande mer eller mindre välsmakande ”etiska medi ciner”. Vi vet att framtiden kommer att kräva en annan världs ordning och kanske en delvis ny etik. Men vem vill ta medici nen? Vem vill genomgå kuren? Det Lindbom säger är att mycket hänger på dig – ja just dig och mig, fast tillsammans, men har vi viljan, beredskapen och framför allt handlingskraften?
Det är nu dags att tänka på avslutningen av min odyssé genom barnens och mina egna tankars vindlande stigar och öppna fält. Det jag kallar den essentiella didaktiken och som jag här skisserar bör kunna utveckla olika andliga kompetenser
10 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 11
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 12 och stärka medvetenheten om vad det innebär att vara männis ka. Jag skriver skisser eftersom det är ni själva som ska fylla den konkreta undervisningen och samtalen med barnen med ett innehåll som ni och barnen känner för och kan konceptualisera på ett adekvat sätt. Skolan ska ge varje elev värdekompetens.
Tillsammans ska vi söka svar på frågor som rör själva existensen, de yttersta gränserna för tillvaron och innehållet däremellan.
Detta betyder att vi ständigt måste utveckla den existentiella kompetensen om oss själva och också utveckla förmågan att för stå andra och deras bevekelsegrunder och förutsättningar. Det gäller även att utveckla en kompetens om de platser där män niskor verkar och har verkat. Den historiska platsen och tiden kan aldrig frikopplas från existensen. Den mest underbara för mågan hos platser är deras förmåga att framkalla känslor. Detta är en styrka där platser enligt min mening är överlägsen bilden som kanske mer har en förmåga att framkalla minnen. Det är i och för sig viktigt, men vid en plats kan alla sinnen delta i den undersökning som görs. Smek stenen som förfäderna lyfte. Lyft den själv så får du se så tung den är. Så varm man blir i solen och så varm stenen är. Vad är det som luktar så gott men ser så underligt ut? Vad är det där för ljud och vad är det där för ett träd? Vad hände här för tvåhundra år sedan? Vem låg då här i gräset med ett strå i munnen? Vad tänkte hon eller han på? Vad fanns det för längtan och rädslor i deras bröst? Vilka drömmar drömde de och hur blev det sen? Vid i stort sett vilken plats som helst finns oanade möjligheter för en totaldidaktik.
SYMBOLKOMPETENS
Skolan och all annan undervisning ska ge eleverna symbol kompetens genom att tillföra dem kunskap och utveckla deras och vår egen kännedom om människans benägenhet att kon struera abstrakta och konkreta symboler som hjälpmedel vid livsorientering. Visst är väl människans symbolskapande något underligt och synnerligen märkligt? Hur skiljer vi symboler från signaler och tecken? Vad är det som gör något till en symbol?
Vilka egenskaper har symbolen? Vilken last bär den med sig och hur förstår vi den? Just människans symbolproduktion och sym bolers betydelse för språk och känslor är, verkar det, något fun damentalt mänskligt som skiljer oss från djuren.
Den essentiella didaktiken måste föra fram uppfattningen att livet är skönt, eller att det i alla fall kan vara det; det kan vara bräckligt men vackert och är till sin innersta natur ett mys terium. Du är faktiskt mer intressant än en dinosaurie, fast medier ibland vill få oss att tro att det inte är så. Det är inte storleken och styrkan som avgör ett värde. Detta betyder inte att vi ska blunda för livets komplexitet i ett evolutionistiskt per spektiv. Allt liv hänger samman på ett otroligt sinnrikt sätt.
Detta vet vi i ett kosmiskt perspektiv inte mycket om.
Solsystemen radar upp sig i oändlighet och i evigheters evighet.
Eller är det inte så?
Att livet är skönt betyder inte att vi ska negligera de avigsi dor, orättvisor och grymheter som livet är fullt av och tillverka en falsk livsbeskrivning. En livsuppfattning bör vara mångsidig som ett prisma. Ondskan är bunden till godheten, sorgen till glädjen. Att veta varför en människa är ond är lika viktigt som att känna till den goda människans agerande. Att i all undervis ning och i allmän kontakt med barn få ta del av varandras sorg och glädje är oundvikliga sidor av livet. Barnen måste veta och kanske ännu mer tro på att det går att hitta jämvikt i sig själv och i förhållande till andra. De ska veta att det går att bli öve rens med livet och dess givna förutsättningar och det går att motverka hemlöshet och vilsenhet. Det går att få hjälp och det går att hjälpa andra. Det går att födas – det går att leva – det går att dö. Det går att acceptera att livet är kort (jfr Franck, O., Memento mori – värdegrundens hörnsten. I Religion och Livsfrågor, 02:3, s. 22f.). Didaktiken som används i klassrum met bör hjälpa oss att bli överens med livet och att inte slå oss till ro i kampen för människan och hennes värdighet och i kam pen för jorden, vår överlevnads garant och vår livskupa i univer sums kulspel. Det är ett mysterium. Livet. Allt.
LIVSGNISTANS RELIGION
Det finns ett antal existentiella hemligheter. Livets och dödens hemliga sidor, om vi så vill. Kan vi på något sätt bli delaktiga i en form av ”större” helighet där vi ödmjukt men nyfiket erkän ner vår okunskap om de yttersta tingen så vore det bra. Den nigerianske dramatikern, yorubaförfattaren och nobelpristaga ren Wole Soyinka skriver i en roman Season of Anomy (1973) om en ”livsgnistans” religion och en tillvarons helighetsaspekt som är allt för uppenbar för att namnges och kanske därför också så svår att upptäcka. – ”Varför ge det ett namn? Vi ger det inget. Vi tänker inte en gång på det som en religion, bara som ett sätt att leva. Kalla det filosofi om du vill. Förstår du ännu inte vår Grundares natur?” (s 10f., min översättning).
”Anomy” är ett numera sällan använt grekiskt ord i engelskan som närmast betyder normlöshet, laglöshet och avser ett sam hälle eller en individ som börjar uppluckras främst i sina religiö sa värden. Som så ofta i sina romaner och dramer är Soyinka en skarp iakttagare, samhälls- och regimkritiker, en obekvämhet som kostat honom flera fängelsevistelser samt gjort honom till periodvis icke önskvärd i Nigeria. Sanna ord klingar sällan väl.
Det enkla universellt religiösa är svårt att se men det finns där dock gömt bakom tingen och orden. Skala av utanverken så finns det där redo att talas om, livets första gnista – den yttersta religiösa stamcellen – allas vårt gemensamma ursprung. Vi är barlastade med dogmer, politik och polemik som binder oss fast i begreppsträsket, gör oss mindre klarsynta och mer ofria och låsta. Barnen har, tror jag, bättre tillgång till dessa förståelsens nycklar än vi vuxna. Barnen är därmed utmärkta diskussion spartners och tankeförlösare om vi vill tala om en ”livsgnistans” religion.
Det kanske finns mer än den verklighet vi menar oss för nimma. I vilket fall som helst så vet vi oftast mindre än vad vi tror att vi vet. Vi måste alltid akta oss för andligt högmod – du är inte Gud! Att tro det motsatta kan innebära total egoism. Var därför ödmjuk och följsam men ändå principfast som en vide buske i storm. Själva livet är spännande och livet är ofta en oförutsägbar men rasande snabb resa mot det okända. Den inre resan vi alla gör kräver mer av koncentration och tystnad.
Denna tystnad behöver vanligtvis övas minst lika mycket som att öva att tala, läsa, räkna och skriva men ofta i kombination med dessa färdigheter. Det som gör det så spännande är att vi vet så ofantligt lite om livet och kosmos innersta natur och bak grund. Vi har alla unika möjligheter att förlossa och släppa fram barnet och andligheten inom oss i full frihet. Tänd och följ det inre ljuset. Som det heter i de återigen populära ”Star Wars” filmerna: ”let the force be with you”.
ro l a n d h a l lg re n
12 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 13
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 14
J O N A S S V E N S S O N
Mänskliga rättigheter och islam
Jonas Svensson är doktor i religionshistoria med islamologisk inriktning och verksam som lektor i religionsvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Han är för tillfället också anställd av Lunds Universitet på ett SIDA-finansierat projekt om islam och social utveckling i Kenya.
DET FÖRS EN
livlig diskussion om religion och mänskliga rättigheter idag. Det gäller såväl i politiska sammanhang som i samhället i stort. Därmed inte sagt uttrycket ”mänskliga rättig heter” förstås på samma sätt i alla sammanhang. Snarare är det tvärtom. Uttrycket har en positiv värdeladdning och det är säl lan som någon öppet tar avstånd från mänskliga rättigheter.
Istället är det vanligt att företrädare för religiösa traditioner runt om i världen försöker hävda just den egna religionen som sär skilt förenlig med mänskliga rättigheter. Ibland kanske de till och med framhäver den egna religionen som själva ursprunget till mänskliga rättigheter. Sådana påståenden bör granskas kri tiskt. Tio guds bud är knappast en direkt förlaga till dagens mänskliga rättigheter. Att slippa att ens granne har begärelse till ens åsna är ingen mänsklig rättighet. Å andra sidan är det en mänsklig rättighet att få ha andra gudar vid sidan av Jahve. Alla religiösa traditioner kan tolkas som förenliga med mänskliga rättigheter, men det motsatta är minst lika vanligt. Kristna sam fund som predikar statiska könsrollsmönster utifrån Paulus ord i Nya testamentet gör detta i motsättning till artikel 5 i FNs kvinnokonvention från 1979. Tillämpningen av en religiös familjerätt i Israel och i majoriteten av muslimska länder är också problematisk i förhållande till samma konvention. Det hinduiska kastsystemet har en tydlig koppling till religiösa före ställningar, men är likväl problematiskt i förhållande till tanken på alla människors lika värde. Exemplen kan mångfaldigas och hämtas från samtliga stora religiösa traditioner i världen.
Mot bakgrund av det som sagts ovan är det viktigt att man håller tungan rätt i mun när man diskuterar islam och mänskli ga rättigheter. Islam är den religiösa tradition som framför andra förknippas med brott mot mänskliga rättigheter. Därför är det centralt att hela tiden fråga sig vad som är unikt och vad som är representativt för muslimska uppfattningar om mänskliga rättigheter. Samtidigt bör man vara uppmärksam på att det finns en mångfald i förståelsen av vad islam är för något bland muslimer idag.
tiskt hinder för genomdrivandet av mänskliga rättigheter såsom dessa stipulerats i internationella förklaringar och konventioner.
Detta hänger delvis samman med att religionens funktions område i de flesta muslimska länder är större än vad som förutsätts i internationella människorättssammanhang.
Förklaringen om mänskliga rättigheter bygger på tanken om individers rättigheter framför allt gentemot den sekulära staten. Statens uppgift är att genom lagstiftning garantera att dessa rättigheter ges till alla individer på jämlik basis.
Grundläggande är här alltså att staten har rätt och dessutom makt att lagstifta till den enskildes fromma. Den sekulära lagstiftningen är i delar begränsad i många muslimska länder (men också i till exempel Israel). Vanligast är att det finns vissa områden där en individs religionstillhörighet avgör vilka lagar som skall gälla för honom eller henne, oberoende av om den enskilde är troende eller inte. Det vanligaste är att ett sådant förhållande råder inom familje- och arvsrätt. Undantaget här är Turkiet där man har en sekulär lagstiftning inom alla områden.
I de idétraditioner som med ett samlingsnamn brukar benäm nas ”islamism” eller ”islamisk fundamentalism” har vi exempel på det motsatta. Tanken är här att religionen skall vara en full ständig samhällsordning. Samhället skall ordnas på religiösa principer. Mänsklig lagstiftning utan hänsynstagande till Guds vilja ska inte förekomma. Människan ska bara uttolka och tillämpa Guds vilja i form av Shari’a, den gudomliga Lagen.
Denna lag är evig och oföränderlig och kan härledas ur de religiösa källorna, Koranen, exemplet från Muhammed och de tidiga muslimerna, och tidigare lagtolkningar i historien.
Statens uppgift blir att genomföra Guds vilja oberoende av medborgarnas önskemål. Denna föreställning kring staten återfinns till exempel i Saudiarabien, Sudan och Iran, samt bland många oppositionella grupper i muslimska länder.
RELIGION OCH SAMHÄLLE
Det är ett välkänt faktum att mänskliga rättigheter är problema tiska i många muslimska länder. Frågan är i vilken utsträckning problemen med mänskliga rättigheter kan sägas ha koppling till den religiösa traditionen. Samma typ av övergrepp sker i såväl muslimska som icke-muslimska områden. Här kan nämnas godtyckligt fängslande utan rättegång, tortyr och ojämlik behandling av män och kvinnor, vilket inte enbart sker i mus limska länder. Samtidigt är det tydligt att det finns problem som har en direkt anknytning till vissa dominerande tolkningar av islam. Det finns flera exempel på hur religionen blir ett fak-
DEN YTTERSTA AUKTORITETEN
Problemet som skisserats ovan kan sammanfattas på följande sätt: Det finns en gudomlig vilja som avgör vad som är rätt och fel, också i mellanmänskliga relationer. Denna vilja är evig och oföränderlig. När den hamnar i konflikt med internationella standard (vilka är skapade av människor) faller de senare till föga. I det muslimska sammanhanget talas ibland till och med om ”Guds rättigheter”. Denna yttersta auktoritet i form av en gudomlig vilja är å andra sidan inget som de internationella människorättsdokumenten räknar med eller erkänner.
Motsättningen har varit tydlig ända sedan mänskliga rättighe ters tillkomst i förklaringen från 1948. I den slutliga omröst ningen i generalförsamlingen lade Saudiarabien, som enda mus limska land, ned sin röst. Argumentet var att mänskliga rättig-
14 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 15 R E L I G I O N – M Ä NN I S K A – S A M H Ä LL E 2 : 0 4
| 15
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 16 heter är ett mänskligt påfund som vilar på en sekulär grund där man inte tar hänsyn till Guds vilja. Det bör dock noteras att det fåtal övriga stater med en muslimsk majoritetsbefolkning som var medlemmar av FN vid denna tidpunkt röstade för för klaringen. Pakistans representant i FN gick till och med i pole mik mot Saudiarabien och hävdade att islam och mänskliga rät tigheter var möjliga att förena. Detta är ett bland många exem pel på att det existerar en åsiktsmässig mångfald i frågan.
I Saudiarabiens agerande i FN finner man något gemen samt för problematiken kring religion och mänskliga rättigheter generellt. Det är tydligt att det för enskilda, grupper och sam hällen kan uppstå problem när människors lagstiftning och demokratiskt fattade beslut hamnar i konflikt med religiösa övertygelser. För många troende är en övernaturlig makt den yttersta auktoriteten när det gäller att avgöra rätt och fel.
Denna makts vilja återfinns i skrifterna eller i traditionen och kan inte ändras av människor. På lokal nivå i Sverige finner vi till exempel kristet motstånd mot kvinnliga präster, mot äkten skap för homosexuella, mot abort, mot jämställdhet mellan könen. Detta motstånd bottnar just i en övertygelse att om Guds vilja står i motsättning till människornas, är det den förra som skall ges företräde. Människan är inte, som i internationel la människorättsdokument, den yttersta auktoriteten. Det finns dock en betydelsefull skillnad mellan Sverige och majoriteten av muslimska länder i detta sammanhang. I Sverige är de krafter som verkar för att Guds vilja skall återspeglas i lagar och politik svaga i förhållande till den dominerande sekulära traditionen.
PROBLEMOMRÅDEN
Vad finns det då för speciellt problematiska områden när det gäller islam och mänskliga rättigheter idag. Här följer en kort genomgång: Det faktum att religionstillhörigheten avgör vilka lagar som skall gälla för individer inom familjerätten är ett problem.
Problemet är inte unikt för länder med muslimsk majoritetsbe folkning, utan återfinns också till exempel i Indien och Israel.
Detta går stick i stäv med den grundläggande tanken i Förklaringen om mänskliga rättigheter att alla medborgare i en stat är underställda samma lagar oavsett religionstillhörighet.
Möjligheten till delvis åtskilda rättssystem omfattar vanligt vis inte religioner som tillkommit efter islam. Det har i islams historia dykt upp personer som gjort anspråk på profetskapet, och därmed gått emot dogmen om Muhammed som den siste profeten. Två välkända exempel är ahmadiya- och baha’i-religio- nerna. Dessa är inte erkända religioner i sina respektive ursprungsländer, Pakistan och Iran. Anhängarna förföljs och diskrimineras. Religionsfrihet för dessa grupper är ett männis korättsproblem.
Rätten att byta religion eller att avsäga sig religionstillhörig het har också visat sig problematiskt. Också detta är kopplat till uppfattningen om religionen som något mer än bara individens personliga övertygelse. En muslim kan enligt den klassiska isla miska rättstraditionen inte avsäga sig sin religion. I detta fall blir han eller hon en ”avfälling”, som begått brott mot Guds lag. Även om en omvändelse i de flesta muslimska länder inte leder till ingrepp från myndigheternas sida, kan den få andra följder. När en man byter från islam till någon annan religion kan hans eventuella äktenskap automatiskt upplösas. Enligt gängse tolkningar av Shari’a är det nämligen inte möjligt för en muslimsk kvinna att vara gift med en icke-muslimsk man.
Den grundläggande principen om likhet inför lagen ställer också till med problem vad beträffar kvinnors juridiska ställ ning. I enlighet med traditionella tolkningar av Shari’a gäller olika lagar för män och kvinnor inom familjerätt och arvsrätt.
Generellt sett är det enklare för maken än för hustrun att få ut skilsmässa. Polygami är i de flesta muslimska länder tillåten, men endast för män. Vårdnaden om barn efter skilsmässa är reglerad av den religiösa rätten till männens fördel. Muslimska män kan gifta sig med icke-muslimska kvinnor som tillhör ”bokens folk”, framför allt judar och kristna. En motsvarande rätt saknas, som nämnts ovan, för muslimska kvinnor. Kvinnor diskrimineras också i andra avseenden. I vissa länder kan en kvinna t.ex. inte ansöka om pass, eller resa till utlandet, utan sin makes tillstånd. Slöjtvång och begränsningar i rörelsefrihe ten i enstaka länder står också i motsättning till mänskliga rät tigheter såsom de stipulerats i internationella människorätts dokument. FNs kvinnokonvention från 1979 är belysande i detta sammanhang. Flera muslimska stater har ännu inte ratifi cerat denna konvention, bland annat Saudiarabien, Iran och Sudan. Bland dem som har ratificerat har nästan alla fört in reservationer med hänvisning till att Shari’a inte tillåter likhet inför lagen för män och kvinnor.
I ett fåtal länder tillämpas hudud-straff, t.ex. spöstraff för otukt och vindrickande och handavhuggning för stöld. Den vanligaste uppfattningen bland människorättsexperter är att dessa straff strider mot artikel 5 i förklaringen om mänskliga rättigheter. Här handlar det om stater där man säger sig genom driva Guds vilja, t.ex. Saudiarabien, Iran, Sudan och Pakistan.
Bakom dessa straff ligger tanken på ”Guds gränser”, närmare bestämt brott för vilka Gud själv föreskrivit straff, och där Gud är målsägande. Det bör nämnas att det finns ett stort motstånd också bland gemene man mot dessa praktiker, och att de alltså inte är representativa för muslimska länder. De flesta muslimska länder har en sekulär straffrätt. När det gäller avfall från islam finns en pågående diskussion om huruvida detta skall räknas som ett brott mot ”Guds gränser” eller inte.
TRE IDEOLOGISKA POSITIONER
Detta är alltså några av de problemområden som man kan notera i förhållandet mellan islam och mänskliga rättigheter.
Att utifrån dessa sluta sig till att islam med nödvändighet och i alla sammanhang är ett problem i förhållande till mänskliga rät tigheter vore felaktigt. Den diskussion bland religiösa företrä dare kring religion och mänskliga rättigheter som nämndes i inledningen finns också bland muslimer. Också här kan man finna en mångfald åsikter och tolkningar. Om man skall försö ka förenkla något, kan man här tala om tre ideologiska positio ner.
För det första finns det de som hävdar att mänskliga rättig heter och islam är oförenliga. Antingen avfärdas mänskliga rät tigheter som en ”västerländsk” konstruktion, eller också avfär das islam som en arkaisk kvarleva utan plats i det moderna, sekulariserade och människorättsrespekterande samhället. Båda versionerna av denna position företräds av mindre grupper i den pågående debatten.
Den andra positionen är den som nog hörs mest i debatten, vilket dock inte innebär att den dominerar bland muslimer i gemen. Här hävdar man att det finns specifika ”islamiska” mänskliga rättigheter, som skiljer sig från rättigheter som for mulerats i Förklaringen från 1948 och i konventionerna. Dessa
16 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 17
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 18 ”islamiska” rättigheter framställs som en gång skapade av Gud och eviga. Det har även förekommit försök, från individer, organisationer och stater, att formulera ”förklaringar” av såda na ”islamiska” mänskliga rättigheter. Det är intressant att flera av dessa alternativ är tydligt modellerade efter FNs förklaring från 1948, med vissa modifikationer inom de områden som nämnts ovan. Viljan att ta del av den positiva värdeladdningen i uttrycket ”mänskliga rättigheter” är här, liksom fallet är också bland anhängare av andra religioner, uppenbart.
FÖRÄNDERLIGHET OCH ANPASSNINGSFÖRMÅGA
En tredje position i den nutida diskussionen om islam och mänskliga rättigheter framhäver religionen som fullt förenlig med internationella människorättsdokument, utan att dessa måste modifieras. Också detta är en marginell företeelse, som dock uppvisar tecken på ökad popularitet. I detta fall krävs ofta radikala omtolkningar av den religiösa traditionen.
Liksom de flesta muslimska debattörer idag förespråkar man en nytolkning av de religiösa källorna i ljuset av dagens situa tion. Men det kontroversiella ligger i att man menar att omtolkningen också måste omfatta annars ”fredade” områden som t.ex. kvinnors juridiska ställning och religionsfrihet.
Tolkningen innebär oftast att man medvetet bortser från tidi gare tolkningar av shari’a genom historien. Metoderna för omtolkningen är mer eller mindre kontroversiella.
Den tredje positionen rör sig alltså i riktning mot ett syn sätt som vi finner till exempel bland många företrädare för kristna samfund i Sverige. Religionens grundbudskap är fören ligt med, och kanske till och med ett stöd för, mänskliga rättig heter. Mänskliga rättigheter blir till ett Gudi behagligt interna tionellt rättssystem. Enskilda element i den religiösa traditionen som går stick i stäv med dessa rättigheter, och som tidigare uppfattades som gudomlig sanning, tolkas om eller avvisas som inaktuella. I det muslimska fallet hävdas ibland att en omtolk ning av religionen i linje med mänskliga rättigheter är nödvän dig för de senares faktiska genomslag i den muslimska världen.
På så sätt rättfärdigas dessa rättigheter inför kritiskt troende som annars skulle se dem som ett rent västerländskt påfund.
Något sådant är knappast nödvändigt i ett i grunden sekulärt Sverige. Däremot finns det andra rimliga förklaringar till att religiösa företrädare här så gärna vill knyta mänskliga rättigheter till religionen. Genom detta görs nämligen religionen till något relevant i nutiden, något som passar in också i den moderna världen. Den positiva värdeladdningen från uttrycket ”mänskli ga rättigheter” förs över till religionen. Enskilda troende behöver inte längre känna en olust inför att den tro man finner så värdefull är ett problem i förhållande till ett sekulärt huma nistiskt system av regler som likaledes uppfattas som rätt och gott. Som religionsvetare kan man konstatera att de troendes diskussion kring mänskliga rättigheter och religion är ytterligare ett exempel på den föränderlighet och anpassningsförmåga som karakteriserar religiösa traditioner genom historien.
j o n a s s ve n s s o n
STUDIERESA TILL SYRIEN HÖSTEN 2004
Intresserad? Tag i så fall kontakt med Per Hinton för närmare upplysningar och program
Tel och fax
040-54 80 15
E-post
Adress
Åldermansv. 2, 238 43 Oxie
Restid vecka 45 30 oktober til 7 november
18 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 19 R E L I G I O N – M Ä NN I S K A – S A M H Ä LL E 2 : 0 4
| 19
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 20
R U N E J Ö N S S O N O C H B O D I L L I L J E F O R S - P E R S S O N
Vad är rätt och rättvist? – enligt niondeklassare
Rune Jönsson och Bodil Liljefors-Persson, båda verksamma vid Lärarutbildningen, Malmö högskola, har arbetat med de delar av Skolverkets nationella utvärdering (NU03) som är kopplade till religionskunskapsämnet. I det här numret av RoL presenterar de sitt arbete och återkommer i ett senare med resultat av intresse för oss lärare i religionskunskap.
VÅREN 2003 GENOMFÖRDE
Skolverket en nationell utvär dering av grundskolans årskurs 9 (NU03). Liknande nationella utvärderingar har gjorts 1992 och 1995. Vi arbetar med de delar av NU03 som är kopplade till religionskunskapsämnet.
Vi har särskilt studerat resultatet av elevprovet i religions kunskap, Vad är rätt och rättvist? I detta häfte finns uppgifter kring livsfrågor, kring kunskap om religioner och kring etik. En del av uppgifterna är upprepningar från NU92 och UG95.
Detta gäller framför allt några av etikuppgifterna som alltså ger oss en god möjlighet att se om det skett förändringar i elevers värderingar.
Vid framtagandet av uppgifterna i elevprovet har utgångs punkten varit Lpo94 och kursplanerna 2000 – samt en före ställning om att mångkulturaliteten har ökat och etablerats mer 2003 jämfört med 1992. Därför har vi valt att ta med kun skapsfrågor om högtider, jämsides med frågor om hur eleverna ställer sig till livsfrågor. Framför allt läroplanens betoning av värdegrundsfrågorna kring demokrati, solidaritet och jämlikhet gör att vi vill upprepa vissa frågor från NU92 för att kunna se om det skett någon förändring i attityder.
FRÅGOR OCH UPPGIFTER
I uppgiften om livsfrågor får eleverna ange hur ofta de funderar på ett antal utvalda livsfrågor. De skall också ange vilken eller vilka av dessa som de talat om i sin klass, samt vilken eller vilka de skulle vilja att de fick tala mer om i klassen. Härmed kan man få en uppfattning om i hur hög grad eleverna upplever att undervisningen stämmer med deras önskemål.
Kunskapsfrågorna i NU03 är nykonstruerade och utgår från olika religioners högtider och texter. Vi menar att detta är kun skaper som eleverna rent konkret kan knyta samman med det omgivande mångkulturella samhället idag.
Tre frågor handlar om i vilka av de fem världsreligionerna som man firar respektive ramadan, jul och påsk. Eleverna kan kryssa för flera alternativ för varje högtid. Anledningen till detta är att vi vill undersöka hur säkra eleverna är i sina svar och om de sva rar att påsk firas inom både judendom och kristendom. Vi kan också se om de tar frågorna på allvar eller kryssar i allting.
Eleverna uppmanas vidare att med egna formuleringar ange innebörden i repektive högtid.
En annan uppgift lyder: I religiösa böcker får man veta hur man ska leva. Ge exempel på en religiös berättelse som talar om hur man ska vara mot andra människor! Du kan välja från Bibeln, Koranen eller från annan religiös text. Berätta kort om innehållet!
Denna fråga menar vi kan betraktas både som ren kunskapsfrå ga och som en undersökning av hur eleverna funderar kring innehåll och gör egna reflektioner.
I elevprovet Vad är rätt och rättvist? Ingår också flera uppgifter där det gäller för eleverna att ta ställning till ett antal etiska dilemman. Två av dem fanns även med i den nationella utvärderingen 1992 och två fanns med 1995. Nya för NU03 är uppgifterna som kretsar kring synen på användning av försöks djur i läkemedelsforskning, samt hur man värderar djurs liv i jämförelse med människors.
Syftet med etikuppgifterna är tvåfaldigt. För det första kan de ge en uppfattning om hur eleverna resonerar kring rätt och orätt och vilka ställningstaganden de gör i konkreta valsituatio ner. För det andra kan deras svar belysa i hur hög grad skolan lyckas med sin uppgift att fostra till ”solidaritet med svaga och utstötta” så att eleverna utöver ”rättskänsla” även visar ”genero sitet och tolerans”. I hur hög grad identifierar sig eleverna med andra och hur långt sträcker sig den identifikationen? Här blir det intressant att jämföra elevernas uttalade anslutning till vissa värderingar, som de tar ställning till i den allmänna SO-enkä ten, och deras ställningstagande i konkreta situationer i Vad är rätt och rättvist?. I de avslutande frågorna får eleverna ta ställning till i hur hög grad de funnit frågorna svåra, viktiga och intressanta och om de arbetat med dem i skolan.
Delar av den statistiska bearbetningen av materialet, där man bl.a. kan se hur svaren fördelar sig på sådant som kön, uttalat intresse för ämnet, betyg, trivsel i skolan m.m., är klara, men mer ingående analyser kvarstår. Skolverket planerar att publicera de första resultaten tidigt under hösten 04. Därefter återkommer vi gärna med en sammanfattning av resultat av intresse för lärare i religionskunskap.
ru n e j ö n s s o n o c h b o d i l l i l j e f o r s - pe r s s o n
20 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 21
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 22
J O N A T H A N P E S T E
Vad har terrorism med skolan att göra?
Jonathan Peste är filosofie doktor i religionsvetenskap och verksam vid Göteborgs universitet, dels som lärare i religionsvetenskap, dels som utbildningsledare vid humanistiska fakulteten med speciellt fokus på lärarutbildningen.
WORLD TRADE CENTER
, Pentagon, Afghanistan, Bali, Tunisien, Casablanca, Bagdad, Istanbul, Madrid. Det går knap past att isolera sig från nyhetsrapporteringen om den ”globala terrorismen” och den dödliga kampen mot densamma. Vare sig information om händelser i världen når den svenska skolans elever via svensk TV, dagstidningar, Internet eller den arabiska TV-kanalen al-Jazira, påverkas de av händelserna och diskuterar dem. I några kända fall har ungdomar som tillhör etniska minoriteter i Europa (däribland Sverige med den så kallade ”svensk-talibanen”) dragits till radikala religiösa rörelser som anser våld vara legitimt i politiskt syfte. Detta är givetvis inte de europeiska skolornas fel och det är antagligen inte överdrivet att säga att det nog är tack vare skolorna som så många ungdomar trots allt finner sig tillrätta i samhället. Skolan har en viktig roll i ett uppriktigt integrationsarbete där alla elever måste inklude ras i undervisningen. Jag menar att dagsaktuella händelser som berör eleverna är en god utgångspunkt för lärande i samhälls orienterande ämnen. Att undervisa utifrån olika perspektiv betyder inte att något av skolans mål måste ges upp. Snarare tror jag att kunskapsmålen nås lättare, samtidigt som det främjar inkludering av alla elever.
Unga människor är idag i hög utsträckning medvetna om att det finns olika sätt att se på saker och ting. Mångfalden av perspektiv beror inte endast på det ökande kommunikations flödet, utan även att de flesta skolor har elever med bakgrund i olika kulturer. Att kunna navigera sig fram i dagens samhälle kräver allt högre social och kulturell kompetens av dess med borgare. Skapandet av medvetenhet om olika synsätt på bland annat världspolitik och etik är också en av de uppgifter som lärare har idag. Samtidigt har lärare i den svenska skolan i upp drag att förmedla en värdegrund som ytterst vilar på tanken om människors lika värde. Värdegrundsarbetet handlar i praktiken om en ständig process, att förhandla till vardags om det för handlingsbara och kommunicera det som inte är förhandlings bart. Detta vet de flesta lärare idag instinktivt och behöver kan ske inte alltid sätta ord på vad det är som de gör. Vad gäller denna praktiska verksamhet har lärare som arbetar i skola idag en kompetens som vida överstiger min egen.
SKOLANS TVÅ KUNSKAPSUPPDRAG
Vad jag förstår utifrån min mera ”teoretiska” bakgrund är att skolan i grund och botten har två kunskapsuppdrag som under stödjer varandra. Dels ska skolan förmedla en förståelse av människan och hennes värld, dels ska eleverna fostras i demokratiskt tänkande som handlar om alla människors lika värde. En förståelse av människan innebär bland annat att kunna förstå varför vissa människor tar till våld, vilket inte innebär att man anser att sådant våld är moraliskt försvarbart. Förståelse innebär också att respekt för individen eller jämställdhet mellan män och kvinnor till stor del kan betyda olika saker beroende på situationen. Denna förståelse blir sedan en nödvändig hjälp för fostrandet av demokratiskt tänkande medborgare.
Värdegrunden är nämligen inte en samling färdiga regler utan ett antal etiska ideal som kan få olika konsekvenser beroende på sammanhang. Förstår inte eleverna detta anser jag att det kan vara svårt att bli självständigt tänkande demokratiska medbor gare. En demokratisk hållning kan i sin tur sedan leda till att elever inte oreflekterat tar till sig en förklaring av någon hän delse, utan bedömer kritiskt vilken som är den rimligaste.
Dagens samhälle är pluralistiskt ur politisk, etnisk, kulturell och religiös synvinkel. Alla individer möter denna mångfald av tankar och bruk mer eller mindre, men elever med utländsk bakgrund måste hantera dessa delvis olika världar dagligen på ett mycket konkret sätt: de kommer helt enkelt inte undan.
Om dessa världar krockar med varandra kan psykisk stress uppstå (eller vad som ibland kallas kognitiv dissonans), man får helt enkelt inte ihop flera önskvärda egenskaper till en meningsfull helhet och identiteten splittras. Mitt tidigare påstå ende, att unga människor i hög grad är medvetna om att det finns olika sätt att se på verkligheten, innebär inte att de har alla redskap för att kunna hantera mötet med dessa åskådning ar. Som lärare måste vi ge våra elever redskap att förstå varför det finns olika sätt att se på verkligheten och vi måste ständigt förfina våra egna redskap till samma kunskap eftersom världen förändras. Om unga människor får redskap att förstå varför det finns olika perspektiv på saker och ting tror jag det blir lättare att hantera både inre konflikter (till exempel vad gäller mellan vad föräldrarna vill och vad kompisarna eller läraren önskar) och med andra individer. Jag ”tror” nämligen på en humanis tisk psykologisk förståelse av människan (och barnet): hon söker mening, helhet och sammanhang. Brister denna helhet
22 |
R E L I G I O N & L I V S F R Å G O R
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 23 kommer människan att försöka skapa den. Detta betyder inte att barn endast kan leva i en åskådning – de har ofta en oerhörd anpassningsförmåga och kan röra sig mellan flera – men en viss insikt om varför det finns olika åsikter hjälper dem att hitta sin egen identitet.
MENING OCH MÅL
Det är här religionerna kommer in som system av tankar och handlingar vilka erbjuder mening och helhet, både existentiellt och socialt. Det pågår en ständig religionsvetenskaplig diskus sion huruvida religion minskar eller ökar i betydelse i dagens värld, men klart är att det händer att unga människor dras till totalitära och radikala religiösa riktningar. Sådana riktningar erbjuder på ett mycket tydligt sätt mening och mål med livet, hur det goda målet enklast uppnås, vilka saker som bör undvi kas och vem eller vilka som är orsaken till allt ont. När unga människor dras till sådana religiösa riktningar kan en slutsats vara att samhället i övrigt inte lyckas förse dem med tillfreds ställande svar på sådana frågor. Andra orsaker kan vara personli ga kriser eller en längtan efter en djupare mening med livet utan att någon kris eller upplevd brist hos individen kan pekas ut. Ur ett humanistiskt psykologiskt perspektiv kan alltså drag ningen till religioner ses som logisk. Inte sällan lockas unga människor med utländsk bakgrund till religiösa gemenskaper som kan kopplas till den etniska bakgrunden. Det är dock inte avgjort hur dessa gemenskaper förhåller sig till det svenska sam hället och hur förhållandet kommer att se ut i framtiden. Jag menar att det finns en stor fara i att se religioner som oförenliga med det moderna samhället eller demokratiska värderingar, eftersom detta kan förstärka en eventuell inre krock hos ele verna. Återfinns denna inre krock kan de totalitära och radikala tolkningarna av religioner med sina dualistiska åskådningar (vi goda, ni onda) te sig som logiska och attraktiva spegelbilder till det moderna samhälle som försöker framställa vissa religioner som fiender. Det minsta man kan begära är att demokratin får visa sin förträfflighet vad gäller tolerans (inom vissa gränser) före man förväntar sig att andra skall acceptera den.
INKLUDERINGSARBETE
En förståelse av de mekanismer som lett fram till både den ”globala terrorismen” och västvärldens reaktioner på denna, kan motverka att man ser på verkligheten endast i termer av gott och ont, något som det finns tendenser till i alla läger.
Någonstans blir förhoppningsvis det eftersträvansvärda en balansgång där man i största möjliga mån inkluderar så många som möjligt i den egna gemenskapen, både världspolitiskt och i klassrummet. Förståelse handlar delvis om empati, något som kan stärkas i skolan genom rollspel kombinerat med historiska och samhälleliga studier, vilka tillsammans syftar till förståelse av de olika parterna. Värdegrundsarbetet borde handla om att inkludera så många som möjligt i värdegemenskapen. Detta inkluderingsarbete kan bedrivas genom att man exempelvis stu derar historia, filosofi eller litteraturhistoria inte endast med en västerländsk utgångspunkt. Man kan komplettera skolavslut ningar i kyrkan med studiebesök i moskéer (eller kanske en imam i kyrkan på avslutningen), man kan bjuda in föräldrar till undervisning (speciellt känsliga ämnen som sex- och samlev nadskunskap), kanske för att delta i undervisningen. Det går att bjuda in exempelvis muslimska kvinnoorganisationer att hålla föredrag i skolan. Man kan försöka öka känslan av inkludering genom att poängtera att religionskunskap handlar om studera olika religioner på lika villkor. Det går att framställa evolu tionsteorin som en syn bland flera, vilken dock vilar på veten skapliga premisser, även om de andra åskådningarna kan för medla existentiella sanningar.
RESPEKT FÖR RELIGIONER OCH KULTURER
Det sämsta en lärare kan göra är att visa på den biologiska evo lutionsteorins och andra vetenskapliga förklaringars sannings värde genom att ställa dem mot religiösa världsåskådningar.
Religion och vetenskap har tillkommit i olika kontexter och till stor del i olika syften. Att jämföra dem är som att jämföra äpp len med päron, även om en sådan jämförelse ibland kan te sig som en enkel utväg för att undslippa kunskapsrelativism. Dock bör alla lärare i naturämnen idag ha en beredskap att bemöta religiösa försök att med ”vetenskapliga” argument motbevisa vetenskapliga teorier, som exempelvis evolutionsteorin. Det finns tillräckligt många krafter i världen som försöker ge allde les för enkla svar på de globala problemen: från konspirations teorier om att judar styr hela världen, till att islam är en civili sation som hotar den västerländska och att man antingen är med USA i kampen mot terrorismen eller mot. Respekt för religioner och kulturer tror jag dock som tidigare nämnt finns i ryggmärgen på många lärare i skolor. Mångfalden finns idag, den är en realitet (även om man kan se på den på många sätt), medan värdegrunden är ett abstrakt ideal. Försök tolka detta ideal inklusivt och låt det inte klyva det svenska samhället i två delar!
j o n at h a n pe s t e
Lärare lär...
genom fortbildningskurser, resor, m.m. och inte minst av varandra. Informera gärna Dina kollegor här i RoL! Berätta om resan, som gav Dig kunskap och inspiration! Berätta om kursen, som var bra och innehållsrik! Hör av Dig till redaktionen! Det är Din tidning!
R E L I G I O N – M Ä NN I S K A – S A M H Ä LL E 2 : 0 4
| 23
40159 FLR_204 09-06-10 10.51 Sida 24
/MôDUôTROR ôATTôDUôVET
6iÊBÀÊ-ÛiÀ}iÃÊÃÌÀÃÌ>ÊvÀÞÀ>¶Ê6>ÀvÀÊ >ÀÊ>Ê}>ÊÃ>À>iÌÊÊÀBÃ}à >Àj¶Ê>Ê`>LÀ`iÀÊvFÊ--«B}¶ Ê Ê Ê +2)34%.ô42/ô)$!' ÊBÀÊiÊÞÊV ÊÛÌ}Ê LÀi`Û`BÃ}ÃLÊÃÊ}iÀÊiÊ«iÌÌÊL`Ê >ÛÊÀÃÌi`iÃÊ-ÛiÀ}i°ÊÌiÊL>À>Ê-ÛiÃ>Ê ÞÀ>ÊV Ê`iÊÛBB`>ÊvÀÞÀvÀLÕ`i]Ê ÕÌ>ÊVÃFÊ`iÊÞ>ÊÀÀiÃiÀÊÃÊÛ>`À}iÊ >ÀÊL`À>}ÌÊÌ°ÊÀÕÌÊv>Ì>Ê vFÀÊ>ÊVÃFÊÌ>ÊBÃÀÊV ÊBÃ>ÊÊ`iÀ>ÃÊÀi>ÌÊÌÊÃÊÞÀ>° Ê Ê Ê iÊBÀÊiÌÌÊ>ÌÕÀ}ÌÊ«iiÌÊÌÊ`iÊÌ`}>ÀiÊÃÕVVjÊ .9ô4)$ô.9ô42/ Ê ÃÊÕÊ >ÀÊÌÊÕÌÊÊiÊÞÊÕÌ>`ÊÕ««>}>°Êi`ÊLF`>ÊLViÀ>ÊÛÃ>ÀÊ`ÕÊ >>ÊÃvÌ}>ÀÊÊ`iÌÊÀi}Ã>Ê>`Ã>«iÌÊÊ`>}iÃÊ-ÛiÀ}i° Ê Ê Ê ÛiÊÊ`ÕÊÛÃÃÌiÊ>ÌÌÊ>ÌÃ>ÊÞÀ>ÊBÀÊ-ÛiÀ}iÃÊÃÌÀÃÌ>Ê»vÀÞÀ>»ÊÃFÊ vÃÊ`iÌÊÞViÌÊÛ>ÀÊ>ÌÌÊLÕ`>ÊiiÛiÀ>Ê«F°ÊiÌÊÛiÌÊÛÊi`ÊÃBiÀ iÌ° ÀÃÌiÊÌÀÊ`>}ÊÕÌiÀÊÛFÀiÊÓää{° Ê Ê Ê 2ELIGIONôF¢RôGYMNASIESKOLANôOCHôKOMVUX ô r ô &¢RFATTAREô (²KANô!RLEBRANDô OCH ô+ERSTINô7ALLIN ,³ROMEDELSUTVECKLAREô 5LFô7AGNERôô TEL ôôôôô EPOSTô ULFWAGNER GLEERUPSSE )NFORMATIONôOCHôBEST³LLNINGô INFO GLEERUPSSEô r ôWWWGLEERUPSSE ,³RAREôEMELLAN