ELEVERNAS RELIGIOSITET OCH LIVSTOLKNING
Download
Report
Transcript ELEVERNAS RELIGIOSITET OCH LIVSTOLKNING
ELEVERNAS RELIGIOSITET
OCH LIVSTOLKNING
Traditionellt har olika utvecklingsteorier
intagit en central plats inom pedagogiken
De viktigaste teorierna har varit:
Jean Piagets teori om kognitiv utveckling
Erik H. Eriksons teori om psykosocial
utveckling
Lawrence Kohlbergs teori om moralisk
utveckling
Piaget; Erikson; Kohlberg
(1896-1980)
(1927-87)
(1902-94)
Fyra olika forskningsperspektiv
kring elevers religiositet och livstolkning
I
Utvecklingsteorier (stadieteorier)
•
•
försöker säga något allmänt om barns
religiösa utveckling
individen betraktas inte utifrån sin kulturella
och sociala kontext
II Socialiseringsteorier
•
betraktar barns religiositet i ljuset av teorier
om hur barn blir till och formas socialt (i
familj och samhälle)
III
Fenomenologiskt perspektiv
•
•
IV
beskriver barns religiositet och livsfrågor utan
anknytning till frågor om deras utveckling och
socialisering
alltså; forskar inte i hur barn utvecklas och
formas religiöst, utan i vad som är barns
religiösa tankar och livsfrågor
Kulturellt perspektiv
•
barns religiositet förstås utifrån olika kontexter
(lokalt, regionalt, nationellt religiöst liv)
I
Utvecklingsperspektivet
Kognitiv utveckling = utveckling av de
intellektuella funktionerna i vid mening:
•
•
•
•
•
•
•
•
Tänkande
Förståelse
Beslutsfattande
Memorerande
Problemlösande
Tolkande
Jämförande
Bedömande etc.
Religiösa utvecklings- och stadieteorier
Flera forskare har försökt beskriva barns
religiösa utveckling i etapper eller avgränsade
stadier
Ernest Harms fann år 1944 i en studie av
barns föreställningar om Gud följande
stadier
- äventyrsstadiet (3-6 år)
- det realistiska stadiet (7-12 år)
- det individuella stadiet (13 år och äldre)
Ronald Goldman utvecklade på 1960-talet en
stadieteori som bygger på Jean Piagets stadier
för intellektuell (kognitiv) utveckling
-
Goldman ansåg att Piagets stadier
(sensorimotoriska och preoperationella stadierna,
konkreta operationernas och formella
tankeoperationernas stadier) även kunde användas
för att beskriva barnets religiösa utveckling
En stadieteoretiker som försöker lägga ett
vidare perspektiv på religiös utveckling är den
amerikanska religionspsykologen James Fowler
Fowler tar utgångspunkt i begreppet tro (faith), men
inte i en kristen eller specifik religiös betydelse
Människans försök att skapa sammanhang i
erfarenheterna kallar Fowler ”human faith”
”Faith, rather than belief or religion, is the most fundamental
category in the human quest for relation to transcendence” I
engelskan skiljer man på ”faith” och ”belief”
”Belief” är hos Fowler en tro på något – t.ex. Gud.
”Faith”, att tro, är däremot ett verb, ett begrepp som
inte har ett innehåll, men som utgör människans
önskan till orientering i tillvaron
Tron kan vara av religiös art men behöver
inte vara det. Den kan lika bra vara ateistisk
eller agnostisk
Mänsklig tro (faith) är primärt något
kännetecknande för alla människor i och med
att de är människor
Tro är det allmänmänskliga medan religion
förstås som olika traditioner
Fowler uppmärksammar alltså i sin stadieteori
trons upplevelsemässiga, moraliska, social
och attitydmässiga komponenter
Trosprocessen utvecklas i form av stadier
som också är universella
Stadierna har Fowler funnit genom empiriska
studier. Under tio år intervjuade han och
hans kolleger 395 personer om sin
trosutveckling. Personerna tillhörde olika
religioner och livsåskådningar
Fowlers stadier för trosutveckling
0.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Odifferentierad tro
0 – 2/3 år
Intuitiv – projektiv tro
3 – 7 år
Mytisk – bokstavlig tro
7 – 12 år
Syntetisk – konventionell tro
12 – 18 år
Individuellt reflekterande tro
18 – 30 år
Paradoxal – konsoliderande tro Medelåldern
Den universella tron. Den åldrande
människan
0. Odifferentierad tro
•
•
0 – 2/3 år
Fowler talar om odifferentierad tro tills
symbolfunktionen uppstår
Mötet med omvärlden har en
grundläggande betydelse för tron och den
grundläggande tilliten
1. Intuitiv – projektiv tro 3 – 7 år
•
•
•
Barnet upplever omvärlden intuitivt
Barnet är härvid starkt påverkat av de
nära vuxnas trosmässiga uttrycksformer
Barnet härmar stämningar, gester och
riter
2. Mytisk bokstavlig tro (mytisk-litterär)
7–12 år
•
•
•
•
•
Berättelser, drama, myt formar barnets
världsåskådning
Spänningsförhållandet mellan den yttre
verklighetsorienteringen och den inre fantasin
försöker barnet förena i myter och berättelser
Tron tolkas gärna bokstavligt i form av moraliska
regler
Antropomorfa gudsföreställningar förkommer
Åskådliga symboler för Gud liksom Bibelns
berättelser är bärare av det övernaturliga
3. Syntetisk–konventionell tro 12-18 år
•
•
•
Barnet bildar sig en personlig uppfattning
(”myt”) om sin identitet, bakgrund och
framtid
Man förlitar sig på konventionella och
sanktionerade auktoriteter
Fowler fann att många vuxna befann sig
på detta stadium
4. Individuellt–reflekterande tro 18-30 år
•
•
•
Kritisk reflektion över jaget, idealen och
ens uppgift i världen
Självständighet och lojalitet binds vid egen
tro efter moget övervägande
Ur detta utvecklas ofta en genomtänkt,
mogen livsåskådning
5. Paradoxal-konsoliderande tro
(medelåldern)
•
Erfarenhet av paradoxalitet, djup och
ansvar i världen
6. Den universella tron
(den åldrande människan)
•
•
•
•
Upplevelsen av universell gemenskap och
medkänsla för världen
Enhet och helhet
Tron blir i denna bemärkelse något
samlande som bestämmer människans
identitet
Tro är en integrerande faktor i
personligheten (alla människor konstruerar
en verklighetsförståelse)
Detta arbete är en kontinuerlig process som
bestämmer hur vi ser på oss själva i
förhållande till andra, till världen och oss
själva
Detta konstruktionsarbete involverar inte bara
förnuft och kunskap utan också värden och
handling
Fowler uppfattar tro därmed som
verklighetsförståelse, dvs. det som präglar
vad vi ser, gör och tänker och känner
Tro står inte i motsatsförhållande till
vetande, men all förståelse eller
tolkning av vetande eller kunskap
förutsätter en bild av verkligheten
Människans konstruktionsarbete
försiggår inte i ett vakuum
Verklighetsförståelsen (tron) bestäms av relationer till
andra, till världen, till oss själva och vårt livsprojekt –
det som faktiskt betyder mest för oss i livet
Detta kallar Fowler ”ultimate concerne”
Vårt ”ultimate concerne” är det som mest formar vårt liv
Det kan vara arbete, familj, sex, makt, pengar, Gud, kyrka
eller anseende
Att se tro på detta sätt är en nödvändig förutsättning för att
förstå Fowlers stadieteori
Betydelse av Fowlers teori
Om tro är något allmänmänskligt som gäller alla
behöver ingen bara vara observatör och anse sig stå
utanför ämnet
Allas åsikter blir lika viktiga
Både elever och lärare är aktörer som söker mening i
tillvaron
Livstolkning är därför ett bättre begrepp än tro
Det är möjligt att denna tolkning sker enligt vissa
utvecklingsstrukturer
De allra flesta av eleverna befinner sig på det
andra stadiet. Vad betyder detta för
undervisningen?
Berättelser och berättandet blir centralt i
undervisningen
Fowlers teori tycks betyda att religion i
årskurserna 1-5 skall bearbetas genom
bibelberättelser, myter, drama och estetik
hellre än genom systematisk framställning
Stadierna kan även för läraren vara nyttiga
att spegla sig emot
II
Socialiseringsperspektivet
Religiösa föreställningar och beteenden utvecklas inte
bara inom individen
Det sker genom fostran i sociala relationer och i möte
med den sociala omgivningen
En självklar observation: inställningen till
kristendomen går tillbaka negativa och positiva
upplevelser i barndomen och ungdomsåren. Sådan
upplevelser präglar oss för resten av livet
En del religionspsykologer har betonat det faktum att
föräldrarna under det första levnadsåret kan
betraktas som ett embryo till en gudsuppfattning
Den svenske religionspsykologen Hjalmar
Sundén (1974) har framhållit att barns religiösa
insikter och upplevelser förutsätter en total
traditionsförmedling.
•
•
•
•
Med total traditionsfömedling menar Sundén
en förmedling i motsats till en enbart verbal
Den kännetecknas av att man inte bara
pratar med barnen om Gud utan att man
också tillsammans med barnen talar till Gud
Barnen får tillfälle att uppleva religiöst liv
Med en sådan referensram har barn helt
andra förutsättningar att ta emot, tolka och
få ut något meningsfullt av undervisningen än
fallet är för dem som inte har en sådan
erfarenhetsgrund
Föräldrarnas intentioner kan delas in i tre
olika grupper:
1.
2.
3.
Den trosintegrerade har sin grund i föräldrarnas
tro på kristendomens sanning och grundvärde.
Förutom kristen kunskap önskar de att barnet får
del av kristet liv och att tron integreras i vardagen
Den traditionsförmedlande intentionen har sin
grund i att man värderar positivt den kristna
traditionen. Föräldern har kanske själv upplevt t.ex.
Aftonbön, söndagsskola och konfirmation
Den realitetsbaserade intentionen är en
reserverad hållning till kristen fostran och
undervisning. En kristen fostran kan dock
motiveras med att kristendomen är en realitet som
barnet kommer att möta och behöver erfarenhet av
Konsekvenser:
Utifrån den forskning som finns kan man lugnt slå
fast att den religiösa erfarenhetsgrunden som barnen
har med sig till skolans religionsundervisning varierar
stort
Elevernas olika religiösa erfarenheter och förståelse
för begrepp, skillnader i deras förutsättningar att få
relevant förståelse av innehållet i undervisningen kan
mycket väl vara större än på något annat
ämnesområde
Undersökningar visar att det i första hand är de
elever som har religiösa erfarenheter med sig
hemifrån som har den största behållningen av
undervisningen
En viktig fråga blir följaktligen i vilken mån skolan
kan föra in upplevelsedimensionen i
religionsundervisningen, så att också de som saknar
religiösa erfarenheter erhåller sådana och kan
relatera dem till undervisningens innehåll och till sitt
eget liv
En pedagogisk utmaning för läraren blir också att
synliggöra den religiösa tro och tradition som de vill
att barnen skall få möta
Samtalet med föräldrarna blir samtidigt
tolkningshorisont som ger förståelse för elevens
beteende
Läraren vågar bli mer dristig och kreativ när
vi utifrån forskningen vet att eleverna
selektivt tolkar undervisningen utifrån sin
etablerade referensram
Det har visat att religionsundervisningen inte
har alltför stor betydelse för elevens
inställning till religion
III Fenomenologiskt perspektiv
De två tidigare perspektiven försöker ge svar på
hur religion uppstår och formas hos barn och
vuxna. Men läraren bör också känna till vad
barn tror på.
Vilka religiösa föreställningar och erfarenheter
har barn?
Vilka frågor ställer de och vilken livstolkning har
de?
Det gäller alltså innehållet i barns religiositet
IV
Det kulturella perspektivet
Den postmoderna psykologin har kritiserat
den tidigare psykologin för att för mycket
rikta in sig på subjektet och generella lagar
Nu önskar man i stället fokusera på
relationer, kulturen och samhället
I stället för intresset för människans inre
vänds sökarljuset till religionen som
kulturfenomen
Människans religion förstås i ljuset av olika
kontexter, t.ex. lokalt, regionalt eller
nationellt religiöst liv
För läraren är det alltså en viktig källa att
förstå elevens livstolkning och tro i den
kulturella kontext som eleven lever i
En analys av religiöst liv och livstolkning visar
på viktiga normer, värden, människosyn och
verklighetsförståelse som också är elevens
sociala verklighet
Detta tänkande leder till en kulturbaserad
religionsundervisning
Lawrence Kohlbergs teori om
moralisk utveckling
•
•
•
•
•
En stadieteori som står i en Piaget-tradition
(empirisk forskning)
Influenser från pedagogen John Dewey
På 1950-talet intervjuades pojkar i åldern 10
till 16 kring olika etiska dilemman
Kohlberg var inte intresserad av vad pojkarna
menade, utan hur de motiverade
I de olika formerna av argumentation såg han
följande mönster och utveckling (Kohlbergs
trappa)
Nivå I – Prekonventionell moral
stadie 1: lydnad och straff (undvika bestraffning)
stadie 2: lust och belöning
Nivå II – Konventionell moral
stadie 3: snäll pojke/flicka (vara till lags)
stadie 4: lag och ordning (sociala system)
Nivå III – Postkonventionell moral
stadie 5: sociala kontrakt och personligt
ansvar
stadie 6: universella principer
Avslutande reflektioner: Målet med undervisningen i
religion/livsåskådningskunskap är inte att läraren skall
hålla en ur ämnessynpunkt och enligt läroplanen god
undervisning, utan att eleverna skall lära sig.
För att vi skall kunna göra undervisningen
elevcentrerad bör vi:
veta något om eleverna
vad de är intresserade av
vad de kan
vilka värderingar och normer de har o.s.v.
Hos religionsläraren uppkommer
också följande frågor:
Vilka religiösa och moraliska
förutsättningar har mina elever?
Vad har de för upplevelser och
erfarenhet av religion?
Vilken livstolkning har eleverna?
Är klassen homogen eller heterogen på
det moraliska och religiösa området?