Transcript Efter Roms delning i Väst- och Östrom, 395 e.Kr., levde den

Efter Roms delning i Väst- och Östrom, 395 e.Kr., levde den hellenistiska blandkulturen kvar i öst
inom det så kallade Bysantinska riket, som formellt faktiskt bestod i över 1000 år, ända till 1453 då
de turkiska osmanerna intog Konstantinopel. Trots att kristendomen var statsreligion och fler och
fler bekände sig till densamma, bevarade en stor del av befolkningen sitt hellenistiska arv, även
bland de som formellt bekände sig till den nya tron.
När sedan islamiska araber enkelt erövrade stora delar av det, av krig försvagade, bysantinska riket
på 600-talet, anammade man den bysantinska materiella blandkulturen tämligen omgående. I slutet
av 600-talet och under 700-talet började man dessutom översätta skrifter från grekiska och syriska
till arabiska och under 800-talet pågick en livlig översättningsverksamhet då grekisk filosofi och
naturvetenskap i stor omfattning gjordes tillgängligt på det arabiska språket.
Under den umayyadiska tiden (661-750), med centrum i Damaskus, var det hellenistiska inflytandet
starkast på det materiella och konstnärliga planet. 750 skiftades makten genom en blodig revolt då
nästan alla av det härskande umayyadiska släktet avrättades. Istället utropades ledaren för upproret,
Abú'l-'Abbás al Saffáh, till kalif. Därmed startade den abbasidiska tiden, som varade i drygt 500 år
tills mongolerna intog huvudstaden Bagdad 1258. Under denna tid kom det hellenistiska inflytandet
att främst äga rum på det intellektuella planet. Influenserna blev mycket stora - näst intill
överväldigande.
Således blev, från mitten av 600-talet, den rika muslimska kulturen, som för många i väst är helt
okänd, en blandkultur. Man hämtade sina huvudsakliga intryck från tre håll: Först och främst från de
gamla arabiska sedvänjorna och den nyligen uppkomna arabiska religionen, islam. Men lika viktigt
var inflytandet från persisk-iransk kultur och det man övertog från den antika hellenistiska kulturen.
Den senare var vidare en blandning av grekisk, gammalorientalisk och romersk kultur med inslag av
nyplatonism och gnosticism.
Muslimsk filosofi
I al-Fihrist ("förteckningen, katalogen"), ett stort bibliografiskt verk skrivet av den arabiske 900talsförfattaren al-Nadim, beskrivs hur den i början av 800-talet regerande kalifen al-Ma'mún i en
dröm mötte den grekiske filosofen Aristoteles. Efter drömmen sägs kalifen ha skickat en delegation
till Bysan för att köpa gamla grekiska handskrifter, vilka sedan skulle översättas i Bagdad. Denna
berättelse kan markera en symbolisk ingång för ett studium av en lång period av djupt intellektuellt
inflytande från grekisk filosofi på de muslimska teologerna/filosoferna. Vid just denna tid
upprättades, med ekonomiskt stöd från kalifatet, nämligen en översättarskola i Bagdad där närmare
50 män översatte de stora grekiska tänkarna. Man översatte bl.a. Aristoteles, som av muslimerna
kallades för den främste filosofen - i stort sett alla av hans verk översattes till arabiska. Troligen
översattes även de flesta av Platons dialoger - inga manuskript finns dock bevarade - likväl som
nyplatonska filosofer som Plotinos och Proclus. Bland de matematiska-astronomiska författarna
översattes bl.a. Euklides, Archimedes och Ptolemaios. Bland de medicinska författarna översattes
främst Hippokrates och Galenos.
Men redan tidigare, under första hälften av 700-talet, hade det uppkommit en teologisk skola vid
namn al-Mu'tazila som utbildade så kallade teologer-filosofer. Skolan var klart influerad av den
grekiska logiken och dialektiken och kom att likna den gamla nyplatonismen. Gud uppfattades som
det högsta andliga väsendet med benämningar som det Ena, det Absoluta, det Goda i sig, osv. Man
tog starkt avstånd från alla typer av förmänskligade bilder av Gud, t.ex. den Starke, Guds hand, Guds
ansikte, den Barmhärtige, osv. Människans själ ansågs vara steget mellan ren ande och materia;
själen ansågs dessutom ständigt längta upp till den andliga världen.
Under mer än 200 år spelade dessa mu'taziliter en mycket viktig intellektuell roll inom islam. Deras
lära upphöjdes till och med till den enda officiellt giltiga under en period på 800-talet. Man gick till
och med så långt att man hävdade att koranen var skapad och således inte av evigt ursprung, vilket
den ortodoxa läran sa. Eftersom endast Gud var evig och odelbar kunde inte något evigt existera vid
sidan av honom - alltså var koranen skapad.
Under 800-, 900- och 1000-talen framträdde ett flertal muslimska filosofer, bland andra araben alOsorterade anteckningar sidan 1
Under 800-, 900- och 1000-talen framträdde ett flertal muslimska filosofer, bland andra araben alKindí, persern al-Rází, turken al-Fárábí och persern Ibn Síná - i Europa kallad Avicenna. Dessa
filosofer fick ett mycket stort inflytande. Sakta men säkert införlivades grekiskt spekulativt tänkande
med islam. Platon och Aristoteles tillsammans med nyplatonismen fick ett stort inflytande. Flera av
de skrifter som producerades fick också ett stort inflytande i Västeuropa, t.ex. Qánún fí 'l-tibb
("Canon"), en medicinsk encyklopedi, och Kitáb al-Shifá ("Det själsliga helandets bok"), en
heltäckande filosofisk encyklopedi i 18 band.
De muslimska tänkarnas filosofi var ett uttryck för en stark tilltro till det mänskliga förnuftets
förmåga att förklara tingen genom att använda sig av de redskap som den antika logiken, dialektiken
och metafysiken tillhandahöll. Det var en tydlig rationalism som höjde sig över, eller avlägsnade sig
ifrån, vanlig enkel bokstavstro.
Att förena en uppenbarelsereligion - där Gud är en och absolut allsmäktig och allvetande och som
dessutom skapat allt och förutbestämt alla människors öden - med ett grekiskt spekulativt tänkande,
som hos Aristoteles utgår ifrån att universum är evigt och styrs av opersonliga matematiska lagar,
vållade förståeligt nog avsevärda svårigheter. I samband med att den muslimska världen
försvagades, splittrades och framförallt: drabbades av ett flertal invasioner under 1100- och 1200talen (korstågsriddare från väster och mongoler från öster), vände den intellektuella och filosofiska
utvecklingen mot rättrogenhet, inåtvändhet och isolering.
Men innan trenden slutligen vänt uppträdde i Cordoba på 1100-talet den ojämförligt mest kände av
alla berömda muslimska tänkare: Abú 'l-Walíd Ibn Rushd eller som han i latiniserad form kom att
kallas: Averroës.
En av de få umayyaderna som överlevt revolten och massakern 750 i Damaskus flydde från Levanten
till Spanien. Där erkändes han som härskare under titeln emir. Spanien, som var en del av det så
kallade Cordoba-kalifatet, blev sedan helt oberoende av det abbasidiska kalifatet i Bagdad. Men
likväl ägde samma blandkulturella utveckling rum även där. Vid dess berömda universitet kunde man
snart studera de gamla grekernas skrifter inom filosofi, matematik och naturvetenskap. Det var
faktiskt genom dessa universitet som Västeuropa först fick kunskap om till exempel Aristoteles
skrifter. Trots många strider mellan det norra kristna Spanien och den södra muslimska delen, pågick
ett ständigt kulturellt utbyte mellan folken där främst den högt stående muslimska kulturen stod
som givare och den kristna som mottagare.
Det var här som Averroës verkade. Han var en hängiven beundrare av Aristoteles och såg som sin
främsta livsuppgift att tolka och kommentera Aristoteles skrifter. Den stora kommentar, som han
skrev, översattes 1230 till latin och fick en alldeles enastående genomslagskraft i Europa.
"Kommentatorn" som han också kallades, upphöjdes i Europa till den absoluta auktoriteten när det
gällde att tolka Aristoteles. Som kuriosa kan nämnas att Dante nämner Averroës med stor vördnad i
La Divina Commedia, även om han naturligtvis var placerad i helvetet eftersom han var muslim.
Ibn Rushd gick så långt i sina filosofiska slutsatser att han kom i uppenbar konflikt med rättrogen
islam. Han hävdade att den materiella världen var evig och han förnekade själarnas individuella
odödlighet. Han sa vidare att inget är ont eller gott enbart på grund av att Gud vill så, utan endast på
grund av handlingens inneboende karaktär, i enlighet med förnuftet. Han menade dock att
religionen hade ett stort värde som normsystem för folket.
Men Ibn Rushd var höjdpunkten på den "filosofiska perioden" inom islam. Utvecklingen mot en mer
rättrogen tolkning av koranen hade redan påbörjats. Och i spänningarna mellan dessa motstridiga
rörelser gick den rättrogna inriktningen segrande ur striden. Därför finns t.ex. få av Ibn Rushds
skrifter idag bevarade på arabiska. Däremot har hans latinska översättningar bevarats. Hans
inflytande blev nämligen, paradoxalt nog, inte störst inom den muslimska världen. Hans skrifter satte
istället sin prägel på alla filosofiska studier vid Västeuropeiska universitet ända fram till 1600-talet.
Hans inflytande på Thomas Ab Aquino och inom den kristna skolastiken blev t.ex. mycket stort. En
annan känd filosof som också påverkades av honom är t.ex. Spinoza. Men samtidigt som Västeuropa
tog till sig Ibn Rushds och andra muslimska filosofers skrifter fortsatte muslimvärldens konsolidering
och "back to basics". 1492 kastades också den siste muslimen ut från Spanien i samband med
Osorterade anteckningar sidan 2
och "back to basics". 1492 kastades också den siste muslimen ut från Spanien i samband med
inkvisitionen - ytterligare en "katastrof" för den muslimska världen.
Muslimsk högkultur
Var då denna period av flera hundra år av muslimsk filosofisk spekulation och tolkande en parentes i
historien, som inte hade något reellt inflytande på lång sikt? Svaret på denna fråga måste vara ett
tydligt nej.
Dess påverkan på själva den muslimska världen lämnar jag dock därhän i detta sammanhang (p.g.a.
att detta pm:s syfte inte inbegriper det). Men för Västeuropa kan viktiga, ja till och med avgörande,
rötter till fenomen som, renässans, reformation och upplysning, tydligt spåras i denna filosofiskt
spekulerande period i den muslimska världen. Utan dessa muslimska tänkare hade troligtvis det
antika arvet från Platon, Aristoteles m.fl. förblivit ett glömt arv. När t.ex. katolska kyrkans störste och
mest normgivande teolog, Tomas Ab Aquino, satt i Paris på 1200-talet och studerade, tolkade och
med katolsk teologi syntetiserade Aristoteles, så använde han latinska översättningar från arabiskan.
Innan de från arabiskan översatta grekiska texterna nådde Västeuropa var det grekiska arvet i stort
sett bortglömt. Och en av renässansens mest grundläggande idéer var ju just pånyttfödelsen av det
antika arvet med dess fokus på förnuft, spekulation, logik och rationalitet.
En annan viktig aspekt av den muslimska "storhetstiden", som gjorde denna filosofiska spekulation
möjlig, var också dess styrelseform, som faktiskt präglades av religionsfrihet och ideologisk
pluralism. Detta var definitivt okända fenomen i Västeuropa under denna tid. Den muslimska
världen präglades av en urban, handelsinriktad och mångetnisk kultur där både kristendom och
judendom, vid sidan av islam, åtnjöt, inte full men dock stor, frihet. Europas största stad på 1000talet, det muslimska Cordoba i Spanien, var t.ex. en miljonstad med gatulampor, fri tillgång till friskt
vatten, 900 offentliga badinrättningar, över 200.000 boningshus, drygt 80.000 affärer, 27 fria skolor
samt ett bibliotek med 400.000 böcker. (s.272, McKay, 1996)
Det var denna högkultur, som sipprade norrut från det moriska Spanien. Det var samma kultur som
de fundamentalistiska korstågsriddarna mötte när de nådde Levanten under 1100- och 1200-talen.
Likaså fick de italienska handelsmännen, från Venedig och Florens, möta denna kultur när de köpte
österländska varor som siden och kryddor från muslimska affärsmän i Mellanöstern. Och när Europa
fick sina första universitet i t.ex. Paris och Bologna fanns sedan flera hundra år en mängd universitet
i den muslimska världen, med Bagdad, Kairo och Cordova bland de främsta.
Ett intressant exempel är också vart den talrika judiska befolkningen, som vägrade att omvända sig
under hot, tog vägen under den katolska kyrkans inkvisition i Spanien. De flydde tillbaks till den
muslimska världen, där de visste att de åtnjöt frihet. Antisemitismens historia är nästan uteslutande
ett europeiskt-kyrkligt fenomen, inte alls ett muslimskt.
Osorterade anteckningar sidan 3