Transcript Amning ur ett evolutionmedicinskt perspektiv

Julia Ilke
Projektarbete Evolutionär medicin I
Kristianstad Högskola
HT 2011
Amning ur ett Evolutionsmedicinskt perspektiv
Inledning
En av de första saker vi möter i livet är kontakten med vår moders bröst. Vi är däggdjur och att just
amning och diandet utgör det grundläggande kriterium för att räknas in i kategorin däggdjur vittnar
om att förmågan att ge di länge ansetts som något grundläggande och livsavgörande. Att ammas och
att amma kan tyckas vara något av det naturligaste i världen men ändå så råder det idag delade
meningar om amningens vara eller icke vara och vi har idag en situation i västvärlden där
amningsfrekvensen sjunker. Genom att göra fältstudier på nu levande folk som lever på ett sätt och i
en miljö som kan antas vara lik den miljö under vilken människan utvecklats och adapterats för kan
vi få viktig kunskap om hur en naturlig amning ser ut. Resultatet visar att de råd som ges i
västvärlden idag står i stark kontrast till detta och kanske är det förklaringen till att
amningsfrekvensen är låg och sjunkande i de flesta länder i väst idag.
I det här projektarbetet ger jag en översikt över dagsläget i Sverige samt går igenom vad
antropologiska studier av ursprungsbefolkningar funnit samt vad andra primater kan lära oss om
amning. Slutligen fokuserar jag på några av de problem kring amning och matning av spädbarn som
vi möter i västvärlden idag. Som vi ska se är dessa problem i stor utsträckning skapade av oss själva
i modern tid, men ser man med ett evolutionärt perspektiv på situationerna kan många av problemen
förklaras och lösas.
Hämtning av material
Materialet till detta arbete har skett både från böcker, artiklar samt nätbaserade debatter.
Kunskaperna vi har idag om hur amning ser ut ur ett evolutionsperspektiv grunder sig främst på
fältstudier bland nu levande befolkningar som lever i en miljö som kan antas likna den miljö under
vilken människan utvecklats under och adapterats för. Dessa fältstudier redovisas som just
fältstudier och litterära reseberättelser och den metodiska forskningen lyser med sin frånvaro. Även
om helheten kring amning inte forskats på direkt finns det dock mycket forskning på delar och en
del av den forskningen redovisas här direkt som artiklar eller indirekt via den nämnda litteraturen.
Slutligen så grundar sig mina antaganden till stor del på den kunskap som verksamma barnmorskor,
läkare och föräldrar delar med sig av via bloggar, nätforum och debattinlägg i tidningar.
Diskussionsdel
Amning i Sverige idag
På 1940- talet började Socialstyrelsen i Sverige att ge råd om amning och rådet var att barn skulle
ammas med 4 h mellanrum (Kylberg ,Westlund & Zwedberg, 2009). Förklaringen var och är att
barnet inte skulle bli bortskämt, att mamman skulle få vila samt att det var viktigt att lära barnet
vem det är som bestämmer. Råden grundade sig alltså på kulturella normer och idéer snarare än
forskning och kunskaper om amning. När mjölkersättning och industriellt framställd barnmat blev
populära vid samma tid kom dessa att bli statussymboler samt att en bild skapades av att
bröstmjölken inte är tillräcklig som näring. Dessa faktorer bidrog med största sannolikhet till att
amningsfrekvensen var som allra lägst i Sverige år 1971 då under 10% av barnen helammades
(Kylberg et al., 2009). Sedan dess har förändringar skett och en mer fri amning rekommenderas
istället för den reglerade och andelen kvinnor som ammar har ökat sedan bottennivån 1971 men
återigen ses under de senaste åren en minskning. Magasinet Amningsnytt kom i september 2011 ut
Julia Ilke
Projektarbete Evolutionär medicin I
Kristianstad Högskola
HT 2011
med en rapport som visade att endast en av 73 uppringda barnavårdscentraler gav amningsråd i linje
med socialstyrelsens råd och kanske beror minskningen idag detta? Än idag vittnar mammor om
barnmorskor som rekommenderar ersättningsmjölk, välling och barnmat som komplement till
bröstmjölken för att vara på den säkra sidan vad gäller barnets näringsbehov och jag tycker inte det
är konstigt om dettta skapar en osäkerhet hos mammorna vilket bidrar till att de slutar att amma.
Enligt en rapport från Socialstyrelsen (2006) minskade amningen i Sverige med 4,3 procentenheter
mellan år 2004 och 2008. Den rapporten är endast en av flera som alla visar på en trend där färre
barn börjar ammas överhuvudtaget och där färre barn långtidsammas, alltså ammas längre än de 6
månader som idag rekommenderas som ett minimum av World Health Organization (2001) och vars
riktlinje svenska rekommendationer bygger på. Från att amning har varit en naturlig sak mellan
modern och barnet har det idag alltså blivit en fråga på världspolitisk nivå. Om och hur kvinnor
ammar är idag inte längre en privat angelägenhet utan en samhällsfråga och ett hett debatterat ämne.
Amningsfrekvensen ser alltså ut att variera i takt med de olika råd som ges av myndigheter och vi
befinner oss idag i ett läge där experters röst väger tungt för hur alltifrån amning till barnuppfostran
sker. Samhällsdebatten har troligen också en betydande del och den idag gällande normen om
jämställdhet mellan föräldrarna tror jag tyvärr riskerar att försvåra amningen. Föräldrar uppmuntras
att dela på föräldraledigheten i jämställdhetens namn och vinsten för kvinnan är att hon snart kan
vara tillbaka ute i arbetslivet och vinsten för mannen är att han får en bättre kontakt med sitt barn.
Hur denna strävan påverkar amningen sägs det dock lite om men den allmänna synen verkar vara att
vinsterna i jämställdhetens namn överväger de förlusterna för barnet som en avbruten amning
innebär.
Amning ur ett evolutionärt perspektiv- studier av ursprungsbefolkningar
I boken Det ofullkomliga djuret (2003) skriver arkeologiprofessorn Göran Burenhult om sin
fältstudie till Papua Nya Guinea. Ett kapitel heter ”Varför gråter barnen på Trobrianderna nästan
aldrig?” och svaret på den frågan menar Burenhult till stor del ligger i amningen. Författaren och
journalisten Lasse Berg har också gjort fältstudier till Papua Nya Guinea och i sin senaste bok
Skymningssång i Kalahari (2011) skriver även han om hur barnuppfostran går till hos
ursprungsbefolkningen där. Deras rapporter går i linje med varandra och den bild som framräder
visar hur små barnen aldrig lämnas ensamma. Barn som inte kan gå själva bärs antingen av sina
mödrar i en sjal eller så ligger de i någon annans famn. I sina mödrars famnar har de oftast
hudkontakt och moderns bröst finns allt som oftast tillgängligt. Barnen sover med sina föräldrar och
de ammar även då om än med en något lägre frekvens. I snitt ammas barnen ett par minuter åt
gången och 4-6 ggr i timmen så länge de bärs och inte kan gå själva. Sedan de lärt sig gå så
fortsätter de amma i 3-4 år men med en lägre frekvens (Burenhult, 2003). Uppgifter om hur länge
barnen matas endast med bröstmjölk framgår inte men en egen gissning är att en introduktion av
fast föda sker när tänder vuxit så pass att barnet kan tugga små portioner. The Continuum Concept
(1975) av Jean Liedloff är en bok som sedan den kom ut har blivit en klassiker bland dem som
förespråkar amning och barnuppfostran i linje med vårt ursprung. Liedloff levde under 2,5 år med
de sydamerikanska indianerna och detta kom att totalt förändra hennes syn på barn och amning.
Precis som Burenhult och Berg beskriver hon hur barnen alltid är med sina föräldrar eller andra
vuxna. Gråtande barn, kolik, kräkningar efter att barnen ätit förekommer inte och det gör inte heller
våld eller andra former av destruktiva relationer mellan föräldrar och barn. Dessa fältstudier tror jag
i all sin enkelhet kan lära oss mycket om vår egna natur. Att vi idag glömt och kommit så långt bort
från detta ursprung är troligen den främsta orsaken till att vi nu befinner oss i detta förvirrande
tillstånd där vi litar mer på experters utlåtande och forskningsresultat än den intuitiva kunskap som
vi ärvt och utvecklat genom vår evolution.
Julia Ilke
Projektarbete Evolutionär medicin I
Kristianstad Högskola
HT 2011
Amning ur ett evolutionärt perspektiv- studier av andra primater
Studier av andra primaters amningsfrekvens i relation till mjölkens näringssammansättning stärker
tesen om att spädbarn ska ammas fritt och ofta snarare än reglerat med långa mellanrum. Det finns
ett starkt samband mellan fetthalten i olika djurs mjölk och deras amningsfrekvens där fetare mjölk
ger en lägre amningsfrekvensen. Harar och kaniners mjölk är mycket fet och de djuren söker bara
upp sina ungar en gång per dag för att dia dem och resten av dagen är ungarna ensamma medan
föräldrarna söker mat till sig själva. Den mänskliga modersmjölken är relativt fettfattig, ca 4%,
vilket är ungefär samma fetthalt som våra närmaste släktingar gorillorna och schimpanserna har i
sin mjölk och föga förvånande diar de sina ungar 4-6 gånger i timmen (Burenhult, 2003).
Produktionen av bröstmjölk är även beroende av hormonet prolaktin som utsöndras när barnet suger
så av mycket att döma är alltså både det mänskliga barnet och modern anpassade för amning med
täta intervaller (Chua, Arulkumaran, Lim, Selamat, Ratnam, 1994).
Jämförelse då och nu
Ur ett biologiskt och evolutionärt perspektiv ammar barn alltså 4-6 ggr i timmen under sina 3-4
första levnadsår och varje dygn blir det ca 96 gånger. Om barnet som dagens råd säger istället matas
var 4:e timme blir det endast 6 matningar per dygn. Om barnet med en något friare amning får
mjölk i alla fall 1 ggr i timmen blir det 24 amningar per dygn. Från det ursprungligt riktiga 96
gångerna till 24 eller kanske bara 6 är det stor skillnad och som vi ska se leder det till problem både
för barnet och modern. I dagens samhälle vore det en mardröm för en del och en dröm för en del att
amma på det ursprungliga sättet, verklighet är det dock troligen för nästan ingen.
Evolutionära förklaringar på moderna amningsproblem- Kolik
Nesse & Williams (1994) skriver i sitt kapitel om gråt och kolik om Ronald Barrs (1990) forskning.
Kolik kallas det tillstånd där barn gråter länge och till synes utan orsak. Kolik är relativt vanligt
bland västerländska barn men väldigt sällsynt bland ursprungsfolk. Ronald Barr byggde sin hypotes
på en jämförelse mellan !Kung- folket i Afrika och amerikansk kvinnor vilka sökt professionell
hjälp för sitt barns kolik. !Kung- kvinnorna bar sina barn samt lät dem ha fri tillgång till bröstet
medan det vanliga bland de amerikanska kvinnorna var att barnen för det mesta låg för sig själva.
Barr jämförde barnens gråt och fann att det inte fanns någon stor skillnad i hur ofta barnen började
gråta utan skillnaden låg istället i hur länge barnen grät. Medan !Kung barnen lugnades snabbt med
hjälp av amning fortsatte de amerikanska barnen att gråta och en kolikartad gråt utvecklades. Kolik
handlar enligt Barr (1990) alltså inte om antalet gånger under ett dygn som barnet börjar gråta utan
istället om hur länge gråtattacken pågår. Rådet som de amerikanska kvinnorna fick var att de skulle
bära sitt barn minst 3 h per dag och resultatet blev att barnen endast grät hälften så länge. Barrs
tolkning är att den ökade kontakten ledde till bättre anknytning vilket i sin tur ledde till en ökad
amningsfrekvens.
Att amma sitt barn med små portioner flera gånger i timmen jämfört med att amma barnet en gång
var fjärde timme har stor inverkan på barnets matsmältning. Om det är så att vi anpassats till att som
spädbarn ammas med små portioner men ofta är det inte konstigt om magont och kolikgråt är
resultatet när maten istället kommer i ett helt omvänt förhållande. Matas barnet dessutom med
välling gjord på spannmål innehållandes gluten samt komjölk innehållandes laktos och
mjölproteiner kan en orsak till magont och kolik vara att dessa ämnen är vanliga allergener för
människor. Gluten, laktos och mjölkprotein är för oss sett ur ett evolutionärt perspektiv nya
födoämnen och orsaken till att så många reagerar negativt på att äta dem är för att vi inte anpassats
Julia Ilke
Projektarbete Evolutionär medicin I
Kristianstad Högskola
HT 2011
fullt ut för bryta ner dem och tillgodogöra oss näringen (Trevathan, Smith och McKenna, 2008)
Evolutionära förklaringar på moderna amningsproblem- Rapningar och stress
Att barn ”rapar” sedan de ätit är något som många föräldrar måste hantera. Nesse och Williams
(1994) menar att dessa rapar kan förstås som barnets sätt att manipulera fram en ökad
mjölkproduktion hos sin mamma för att på så vis försäkra sig om sin tillgång. Kampen mellan
moder och barn börjar redan under fosterstadiet då fostret utsöndrar hormonet human chorionic
gonadotropin som lurar moderns kropp att fostret hon bär på är större och livsdugligare än det
egentligen är. Att barnet rapar upp mjölk och alltså får sin mamma att producera mer mjölk än vad
som egentligen är nödvändigt skulle alltså kunna vara en del av denna kamp. Det finns dock studier
vilka Nesse och Williams (1994) nämner vilka visar att barnet i snitt lämnar en tredjedel av mjölken
kvar i bröstet, vilket i så fall strider emot tesen att barnet tar mer än vad det behöver. Liedloff
(1975) menar, på grundval av sin fältstudie bland indianer i Sydamerika där rapningar av det här
slaget inte förekommer, att västerländska barns rapningar beror på att de matas med för stora
portioner av välling samt att barnet är stressat av en rad orsaker som hör vår livsstil till. Med tanke
på hur onaturligt vi matar våra barn i väst menar Liedloff vidare att det inte alls är konstigt att våra
barn har kroniskt ont i magen, har svårt att komma ner i varv och att de allmänt är besvärliga.
Stressfaktorer i vår moderna livsstil är t.ex. hunger då rådet är att det ska gå flera timmar mellan
matningarna, ensamhet då vi oftare lämnar våra barn ensamma i sina sängar samt mindre
hudkontakt mellan barnet och förälder som en följd av att vi bäddar ner våra barn i vagnar med
filtar snarare än bär barnet direkt mot vår kropp. Hudkontakt är viktigt inte minst för att det
utsöndrar må-bra hormonet oxytocin vilket är viktigt för anknytningen men också för barnets
allmänna lugn och matsmältning. Det parasympatiska nervsystemet reglerar energin som går till
matsmältningen och ju lugnare vi känner oss ju bättre fungerar magen. Stress aktiverar det
sympatiska nervsystemet vilket sparar in energi från de inte akut livsavgörande systemen i kroppen
och dit hör bl.a. magen (Gazzaniga, Ivry, Mangun, 2009). Tyvärr är de antropologiska studier som
undersökt de naturligt förekommande raparna få men jag har slumpvis läst i olika föräldrarforum på
nätet (www.familjeliv.se) där frågor om barns rapningar diskuterats. Rapar verkar förekomma både
bland barn som ammas, får välling och /eller mjölkersättning men det verkar vara många fler som
upplever problem med att barnet rapar mycket, har ont i magen och inte kan behålla maten i de fall
då barnet matats med välling eller mjölkersättning. Barnmorskan Eva-Lotta Funkquist som arbetar
på Amningshjälpen skriver i ett blogginlägg att myten om att barn behöver rapa kommer från tiden
då spädbarn i början på 1900-talet separerades från sina mödrar efter förlossningen på sjukhuset.
Barnen sov i sovsalar och matades var fjärde timme och ofta fick de ligga och skrika i flera timmar.
När det väl fick bröstet var det vanligt att barnet inte tog det och då bars barnet ut igen och så fick
de välling av en barnsköterska. Mängden mjölk de då fick i sig blev onaturligt stor och medförde
ofta att barnen kräktes efter maten. Rutinen att spädbarnen ska rapas efter matning beror alltså inte
på ett naturligt behov utan som en konsekvens av ett onaturligt sätt att mata och sköta spädbarn på.
Spädbarn som får äta när det vill och inte behöver ligga och skrika behöver sällan rapas och om de
har fått lite luft i magsäcken klarar de att få upp den alldeles själva. Den fysiologiska förklaringen
till att barn rapar och kräks om de får i sig för stora portioner beror på hur utvecklingen av
magmunnen sker. Spädbarns magmunnar är inte färdigutvecklade när de föds och de sluter därför
inte helt tätt. Om barnet får i sig för mycket mat så pressas maten upp igen som en kräkning. För att
undvika detta är det bäst om barnet matas i lugn och ro med små portioner och korta mellanrum.
Julia Ilke
Projektarbete Evolutionär medicin I
Kristianstad Högskola
HT 2011
Evolutionära förklaringar på moderna amningsproblem- Plötslig spädbarnsdöd och
samsovning
De råd som Socialstyrelsen (2006) ger till föräldrar i Sverige för att minska risken för plötslig
spädbarnsdöd är att barnet ska sova på rygg i egen säng. Genom att låta barnet sova för sig själv
menar de att risken minskar för att barnet ska hamna i kläm, bli överhettat eller få svårt att andas.
Sett ur ett evolutionsmedicinskt perspektiv är det dock inte lika övertygande bäst för barnet att sova
i egen säng. Helen Ball och Kristin Klingaman skriver i boken Evolutionary medicin and health
(2008) att riskerna med samsovning endast är signifikanta när modern är rökare, alkoholpåverkad,
ung och fattig samt att sängen är trång. Forskningen visar att rökning och alkohol är de faktor som
ökar riskerna allra mest men även för rökfria föräldrar som sover med sina barn finns det en ökad
risk för plötslig spädbarnsdöd och forskarna som refereras till av Ball och Klingaman avråder därför
ifrån det. Om risken för plötslig spädbarnsdöd menar Ball och Klingaman (2008) att mamman och
barnet sover i en gemensam cykel och att mamman påverkar barnets fysiologi på ett positivt vis när
de sover tillsammans. Risken att barnet kvävs eller får andingsuppehåll ökar om barnet ligger stilla
och den risken ökar om barnet läggs i egen bädd medan barn som sover med sin mamma vaknar till
oftare. Samsovning underlättar och ökar även frekvensen av amningen på natten vilket även det
innebär kortare uppvaknanden då barnets andning ökar samt kan kontrollers av modern. Barn som
ammas har även en sömnrytm som skiljer sig från de barn som matas med ersättning då komjölkens
innehåll av tryptofan får barnet att sova djupare samt att barn som matas med nappflaska äter större
portioner och därmed är mätta längre och sover utan att vakna. Sovpositionerna i den delade sängen
påverkas också av om barnet ammas eller inte. Kvinnor som ammar sover oftast på sidan med
barnet nära sitt bröst medan barn som inte ammas tenderar att placeras uppe vid föräldrarnas
huvuden bland kuddarna. Eftersom kuddar utgör en riskfaktor för barnets andning är det säkrare om
barnet sover på en platt madrass i skydd av sin mammas kropp. I en metastudie (Hauch, Thompson,
Tanabe, Moon & Vennemann, 2011) drar forskarna slutsatsen att amning skyddar mot plötslig
spädbarnsdöd och särskilt om barnet ammades exklusivt. Sammanfattningsvis så är forskning som
gjorts vad gäller riskerna med samsovning inte entydiga. En faktor som försvårar är att det inte
alltid tas med i beräkningarna om barnen ammas eller matas med ersättning. Eftersom barn som får
ersättning både placeras annorlunda i sängen samt sover djupare och med en annorlunda sömncykel
är det faktorer som i allra högsta grad påverkar riskerna samt fördelarna med delad säng (Ball &
Klingaman, 2008). Ball och Klingaman (2008) menar att uppgiften för den som förespråkar en
pediatrik ur ett evolutionärt perspektiv är att trycka på att fler studier görs som tar med i
beräkningen hur en naturlig amning och barnavård ser ut där barnet inte är påverkat av ersättning,
modern inte påverkad av droger och där miljön är så naturlig och lik den miljö vi evolverats under.
Evolutionära förklaringar på moderna amningsproblem- Intressekonflikt mellan modern och
barn
Barns gråt för att få tröst via moderns bröst kan förstås ur perspektivet att barnet och modern har
delvis skilda intressen. Evolutionsbiologen Robert Trivers (1974) har forskat kring detta och kallar
det för förälder-avkomma konflikten. Barnet säkrar sin överlevnad genom att få så mycket
uppmärksamhet och näring från sina föräldrar som möjligt och därför utgör flera syskon eller
föräldrar som är upptagna med annat ett hot för barnet. Genom att gråta och verka hjälplöst kan
barnet manipulera sina föräldrar så att det får mer omvårdnad och mera tröst via amningen och detta
leder till att föräldrarna inte kan ägna sig åt att skaffa eller sköta om andra syskon. Modern å sin
Julia Ilke
Projektarbete Evolutionär medicin I
Kristianstad Högskola
HT 2011
sida går en balansgång mellan hur mycket hon ska investera i ett barn och när det är dags att skaffa
ytterligare barn för att på så vis säkra sina geners fortlevnad. Amning fungerar som ett naturligt
preventivmedel då ägglossning inte sker alls eller mer sällan så länge hon ammar. Från moderns
perspektiv är det inte fördelaktigt att amma för länge då det minskar hennes förmåga att bli gravid
på nytt. Amning kräver också mycket energi från henne och någonstans går gränsen för när
energikostnaden för modern är större än vinsterna för barnet och det därför är fördelaktigare för
henne om barnet äter egen mat.
Slutsats
”Det behövs mera forskning” är den slutsats som brukar komma när man hittat frågetecken inom ett
ämne. Ball och Klingaman (2008) menar att mer forskning är lösningen på problemet med den
osäkerhet som råder kring hur amning och pediatrik i allmänhet borde se ut samt för att stärka det
evolutionära perspektivet. Samtidigt så kritiserar Ball och Klingaman (2008) den västerländska
kulturens stora tilltro till experter och de menar att det är auktoritetstron som gjort att vi hamnat där
vi hamnat idag. Liedloff (1975) berättar i sin bok att hon knappt vågade berätta för indiankvinnorna
hur vi gör i väst, nämligen lyssnar mer på experter än på sig själva.
Hur en förälder tar hand om sitt barn är en kunskap som ligger naturligt för oss om man ser på
frågan ur ett evolutionär perspektiv. Ursprungsbefolkningar klarar det utmärkt idag och under
evolutionens gång har vi alla gjort det. Problemet är alltså inte bristen på expertråd grundade i bra
vetenskap utan problemet och lösningen ligger i vår förmåga att vara i kontakt med och lita på den
intuitiva kunskapen. Liedloff (1975) poängterar särskilt närhet som en avgörande faktor för barnets
hälsa och utveckling. Å ena sidan bör barn inte lämnas ensamma utan de ska alltid ha nära kontakt
med förälder syskon eller andra vuxna, å andra sidan så måste föräldrarna våga släppa på närheten
till sina barn när tiden är mogen så att de får testa sina egna vingar. I grova drag tenderar den
västerländska uppfostran att ske i direkt motsats, spädbarn ska tidigt lära sig vem det är som
bestämmer genom att få ett reglerat matintag och en reglerad närhet medan våra tonåringar ofta
överbeskyddas. Med regler hålls tonåringar inom hemmets och skolans sfär och detta försvårar
deras utveckling mot att bli ansvarstagande vuxna som litar på sin egen förmågan.
Det är en svår fråga att svara på om hur man som egen person och hel kultur återvänder till den
gamla och nedärvda kunskapen och beteendena som därav följer. Allas föräldrainstinkter är troligen
inte de bästa för barnet och särskilt inte idag när det finns så många faktorer som rökning,
mjölkersättning, blöjor, vagnar, nappar osv. vilka försvårar det naturliga föräldrarskapet. Genom
forskning och allmän rådgivning kan dessa faktorers inverkan delvis begränsas men risken med all
vetenskap är att vi tror oss veta saker som sedan visar sig vara falska. Särskilt vetenskapen om
psykologi och pediatrik har präglats starkt av mode och ideologier snarare än kunskap. Problemet
med vetenskapen är även att den tenderar att rikta fokus mot problem istället för att studera det
friska. Precis som vi aldrig kommer att förstå och kunna stödja en frisk psykologi genom att studera
den sjuka (Keyes, 2002) kommer vi heller aldrig förstå hur en naturlig samsovning ser ut så länge
fokus läggs på att studera fall av plötslig spädbarnsdöd. Mer forskning om den naturlig amningen
kan jag hålla med om behövs men inte för att jag tror att den kunskapen inte redan finns i modern
och barnet utan för att vi behöver omintetgöra de felaktiga råd som idag florerar och så starkt
påverkar både individens samt kulturens inställning.
Julia Ilke
Projektarbete Evolutionär medicin I
Kristianstad Högskola
HT 2011
Referenser
Böcker
Berg, L (2011). Skymningssång i Kalahari- hur människan bytte tillvaro. Stockholm: Ordfront.
Burenhult, G (2003). Det ofullkomliga djuret. Stockholm: Natur och Kultur.
Gazzaniga, MS., Ivry, RB., Mangun, GR. (2009). Cognitive neuroscience- The biology of the mind.
New York: WW Norton & Company.
Kylberg, E., Westlund, AM.,& Zwedberg, S. (2009). Amning i dag. Stockholm: Gothia.
Liedloff, J (1975). The Continuum Concept in search of happiness lost. Maryland: Da capo press.
Nesse, RM., & Williams,GC. (1994). Why we get sick- The new science of darwinian medicine..
New York: Vintage Books.
Trevathan, WR., Smith, EO, McKenna, JJ. (2008). Evolutionary medicine and health- new
perspectives. New York Oxford: Oxford University press.
Artiklar
Barr, R., (1990) .The early crying paradox. Human Nature 1(4), 355-389.
Britton, JR., Britton, HL., & Gronwaldt, V. (2006). Breastfeeding, Sensitivity, and Attachment.
Pediatrics.118.
Chua. S., Arulkumaran, S., Lim, I., Selamat N., Ratnam S (1994). nfluence of breastfeeding and
nipple stimulation on postpartum uterine activity”. Br J Obstet Gynaecol, 101 (9), 804–5.
Hauch, FR., Thompson, JM., Tanabe, KO., Moon, RY., &Vennemann MM. (2011). Breastfeeding
and reduced risk of sudden infant death syndrome: a meta-analysis. Pediatrics 128(1),103-110.
Keyes, LMC. (2002). The Mental Health Continuum- From Languishing to Flourishing in Life.
Journal of Health and Social Behavior, 43 (2), 207- 222.
Trivers, R. (1974) Parent-Offspring Conflict. Oxford Journals Life Sciences Integrative and
Comparative Biology, 14, (1), 249-264.
Kent, JC., et al (2007) Volume and Frequency of Breastfeedings and Fat Content of Breast Milk
Julia Ilke
Projektarbete Evolutionär medicin I
Kristianstad Högskola
HT 2011
Throughout the Day. Pediatrics, 117, 387-395.
Hämtat från nätet
Eva-Lotta Funkquist, Amningsbloggen (2009). Ammande spädbarn behöver inte rapas. Hämtad 1110-26 från http://amningsbloggen.blogspot.com/2009/10/ammade-spadbarn-behover-interapas.html
Canviet, C., Läkartidningen (2006). Samsovning med spädbarn – modifiera råden om aning!
Hämtad 11-10-30 från http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/3/3597/LKT0612s955_960.pdf
Dagens Nyheter (2011). Fel råd om amning. Hämtad 11-10-30 från
http://www.dn.se/nyheter/sverige/fel-rad-om-amning
Debatt på nätforumet Familjeliv (2009). Bebis kräks massor.Hämtad 11-10-26 från
http://www.familjeliv.se/Forum-3-187/m59918068-1.html
Socialstyrelsen (2006). Allt färre ammar sina barn. Hämtad 2011-10-28 från
http://www.socialstyrelsen.se/pressrum/nyhetsarkiv/alltfarreammarsinabarn
Socialstyrelsen (2006). Minska risken för plötslig spädbarnsdöd. Hämtad 11-10-28 från
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2006/2006-114-40
World Health Organization (2001). Feautures facilitates breastfeeding. Hämtad 11-10-28 från
http://www.who.int/features/factfiles/breastfeeding/facts/en/index.html
World Health Organization, Global Strategy for Infant and Young Child Feeding. Hämtad 11-10-27
från http://www.who.int/nutrition/topics/global_strategy/en/index.html