Transcript Vi kommer att publicera olika osteopaters berättelser på facebook

Erika
Johansson
berättar!
Jag heter Erika Johansson och bor
på en mindre gård utanför Kungälv.
Sedan 10 år har jag jobbat på
ambulansen, Kungälv och varit till
och från under några år som
sjuksköterska på barnakuten Östra,
Göteborg och som brandman på
Kungälvs räddningstjänst.
Jag trivdes/trivs väldigt bra men
kunde inte låta bli
osteopatutbildningen! Tror inte att
jag kommer att köra ambulans när
jag fyllt 65 och inom osteopatyrket
tänker jag att man kan tjäna på att
bli gammal. Det bästa med dessa
yrken är egentligen samma sak:
Man är en del av en positiv
förändring.
Trivdes väldigt bra med upplägget
på studierna i Göteborg.
Om jag jämför med
sjuksköterskeutbildingen, som var bra
på många sätt, så är det högre
koncentrat av verklighetsanpassad
kunskap i osteopatutbildningen.
Jag blev färdig våren -13 och går nu
direkt vidare med Masteruppsatsen
som jag läser på Skandinaviska
Osteopathögskolan. Skall undersöka
hur osteopatisk behandling kan
förbättre ventilationen hos KOLpatienter och passar på att läsa
specialistprogrammet i anestesi för
sjuksköterskor parallellt. Jättekul!
Under utbildningens gång tränade jag
tekniker och behandlingsmetoder på
jobbarkompisar, familj och vänner.
Detta växte sedan till sej och är nu
igång med en klinik hemma genom
djungeltelegrafens goda
reklammöjlighet.
Har också glädjen att vara kvar på
skolan som lärare i bl.a. patologi.
Jag tänker att en bra osteopat är lyhörd
för patienten och effektiv och flexibel i
sina behandlingstekniker.
Därutöver är det mycket vunnet om
man kan inspirera patienten att göra
enklare övningar och kanske vissa
förändringar i levnadsvanor som
exempelvis påverkar ergonomi, träning
och kost.
Då jag har mina rötter i skolmedicinen,
är jag särskilt intresserad av
problemområden där osteopatisk
behandling optimerar eller kompletterar
sjukvården.
Mitt bästa råd till den blivande
osteopateleven är att hålla i hatten.
Detta blir en rolig resa!