Transcript 2012 - nr 16 - Dalslands Konstmuseum

16
KONST
AKTUELLT
DALSLAND
»bortom horisonten« fotograf Stig Kälvelid
A K T U E L L A U T S T Ä L L N I N G A R O C H P R O J E K T P Å D A L S L A N D S K O N S T M U S E U M 15 / 9 – 2 /12 2 0 12
Matta #92
CARL FOLKE
TILL MINNE
»En vecka före sin nittioårsdag
ställer han en ny, vit duk på sitt
staffli. Den blir aldrig färdig.
Han lämnar jordelivet nittio år
och tjugo dagar gammal.«
Så skriver syskonen Clas G Carlsson och
Gunilla Gordon i förordet i boken om sin
far, dalslandskonstnären Carl Folke
Carlsson, som gick bort 2009. De har,
tillsammans med sina respektive makar
Britt och Alexander, färdigställt boken
som Carl Folke själv påbörjade under sin
levnad, men aldrig fick klar. Nu hyllas
konstnären samtidigt med en minnes­
utställning på Dalslands konstmuseum.
Precis som i boken, blir det många
verk som tidigare aldrig visats. Ett
sjuttiotal målningar hade Carl Folke
själv kvar i sin ateljé vid sin död.
»Målningar som man har ett speciellt
förhållande till. Målningar som man
inte vill eller kan skiljas från« som han
själv skriver i boken.
– Sen har vi ringt runt till regionen och
alla Dalslandskommunerna för att höra
efter vad som finns och så har vi åkt runt
och fotograferat det vi hittat, berättar
sonen Clas som är fotograf och tillsam­
mans med sin hustru Britt försökt kart­
lägga de verk som sålts, för att ge en så
heltäckande bild av Carl Folke Carlssons
konstnärliga gärning som möjligt.
– Han slutade aldrig att experimen­
tera, prövade ständigt nya idéer, säger
Clas och beskriver ett långt konstnärsliv
som började i tidig ålder och fortsatte,
efter ett längre uppehåll, parallellt med
arbetet som typograf,
gjorde flera resor dit,
först på pappersbru­
berättar Clas och delger
ket i Dals Långed och
oss en fin kommentar
sedan i ett eget
som fälldes av Tilda, ett
tryckeri. Långt efter
barnbarn, då de
pensioneringen
färdades med bil på
målade Carl Folke,
landsbygden i Skott­
ända tills några
land; »Detta är precis
veckor före sin död.
som att åka genom
Det låter som ett
morfars tavlor!«
drömscenario, att få
Carl Folkes konstnär­
dö mitt i full verksam­
liga utbildning omfattar
het ? Riktigt så
studier i teckning och
rosenrött var inte livet
måleri vid Hermods
för Carl Folke.
korrespondentinstitut
– Han fick polio vid
med Gotthard Sand­
åtta års ålder och
berg som lärare under
»In för landning«
blev förlamad i ena
åren 1947 – 54. Samt en
benet. Alla förespådde honom ett liv i
kurs i teckning för Per Lindekrantz. I
rullstol. Men han lyckades träna sig
övrigt var han autodidakt.
tillbaka, och kunde gå igen, förutom en
– Nej, jag hörde honom aldrig yttra
liten haltning. »Det där kommer jag att
några andra önskningar om utbildning,
få betala för när jag blir gammal« sa
han läste mycket och var alltid väldigt
han alltid. Och vid 80 års ålder ramlade
intresserad och nyfiken på konst och
han och bröt lårbenshalsen och
andra kulturyttringar vart han kom.
hamnade i rullstol, berättar Clas. De
Mitt bildintresse har jag ifrån pappa.
sista åren bodde han, liksom sin hustru
Det pratades alltid mycket om färg­
Gerda, på ett äldreboende.
perspektiv, ljus, komposition och bild­Men intresset för färg och form,
språk hemma, säger Clas G Carlsson.
måleri och skrivande, slocknade aldrig.
Han skrev också aforismer, dikter och
Utställningen visas i övre utställningskåserier. En del fick han publicerat i
hallen och pågår t.o.m. 2 december.
Dalslänningen, men mycket hamnade i
byrålådan. Har alltid varit behäftad
med skrivklåda. Som liten grabb stod
yrket författare högt på listan men av
detta blev det intet, bara »en massa
ofullbordat krafs i lådorna« som han
skriver i en av bokens texter.
Dalsland betydde mycket för honom,
här levde han sitt liv, hade sina konst­
närsvänner – Sven Olofsson, Helmer
Wallin, Gunnar Jansson med flera – och
i landskapet här hämtade han de flesta
av sina motiv. I Dalsland och i Skottland.
– Dit flyttade min syster Gunilla när
hon gifte sig och mamma och pappa
Carl Folke Carlsson 1919–2009
1:a pris; »The Dalsland skog people« av Adrian Coen
»Ur Skog« är namnet på ett designprojekt i Dalsland som pågått en
längre tid. Nu är designtävlingen avgjord. Vinnarna och alla de 34
tävlings­bidragen visas nu tillsammans med en allmän inspirations­
utställning runt temat Skog där följande konstnärer deltar: Ulrica
Roslund Svensson, Marie Holmgren, Joanna Eriksson, Tina Frausin,
Knut Östgård, Lies-Marie Hoffman, Stig Kälvelid och Jögge Sundqvist.
Det blev en liten Dalsländsk skogsfamilj
som tog hem första priset i tävlingen.
Verket heter »The Dalsland skog people«
och när den kompetenta juryn sprättade
upp vinnarkuvertet (alla deltagare
tävlade anonymt) visade det sig att
pristagaren var en irländare, Adrian
Coen, med stark Dalslandsanknytning;
han har gått sin BFA-utbildning på
Stenebyskolan i Dals Långed.
– Idén bakom mina skogsmänniskor,
fungerar på lite olika nivåer. Självklart
är de leksaker, de måste vädja till barn,
vara vilda, underliga och underbara.
Formerna är enkla och vänliga, för att
på ett lekfullt sätt engagera sinnena.
Genom att bara markera ögonen och
inga andra ansiktsdrag, vill jag rikta
uppmärksamheten på materialet. De är
en hyllning till träet, dess mångfald och
skiftande karaktär mellan olika träslag.
Jag ville inte att de skulle se ut som djur,
utan varelser som kommer ur själva
materialet självt, säger Adrian Coen
som nu är tillbaka i studion på Irland.
Han hoppas att varelserna ska
inspirera barn att bli intresserade av
träden, skogen och det ekosystem som
omger den.
Andra pris gick till Erik Järkil som
har studerat arkitektur i Oslo och på
Chalmers i Göteborg och nu går sista
året på den danska Konstakademins
arkitektskola i Köpenhamn. Hans bidrag
är en modern käpp som han kallar
»Old fashion«.
– Att jobba med det traditionella
materialet trä och utmana dess egen­
3:e pris; »Änder Klämma« av Lies-Marie Hoffman
Ur Skog-utställningen
visas i nedre utställningshallen t.o.m. 2 december.
Marie Holmgren
VINNARNA I
UR SKOG
DESIGNTÄVLING
skaper har alltid intresserat mig. Att gå
ner i skala är spännande då varje
millimeter och gram får stor betydelse,
säger Erik Järkil.
Tredjepriset gick till »Änder Klämma«,
en klämma i trä finurligt sammanfogad
med gummiband. Lies-Marie Hoffman
heter formgivaren bakom den. Hon är
skulptör från Tyskland, men har studerat
i Sverige och tog en Master i inrednings­
arkitektur och möbeldesign vid Konst­
fack 2010.
– Jag fann några rötter som jag tyckte
såg ut som fågelhuvuden som talade
med varandra. Jag tänkte på deras
näbbar och på ljudet som kom ur dem.
Det inspirerade mig till min klämma.
Läs mer om juryn och motivering­
arna för de tre vinnande produkterna
på sista sidan.
DET FINASTE
MAN HAR
När ett barnbarn skulle döpas föddes idén till utställningen »Man
tar vad man finast har«. Då sydde Monica Hallén en alldeles unik
dopklänning till den lilla som blev mycket uppskattad. Silver­smeden
Karin Ferner fick se klänningen och så rullande tankarna igång
på ett gemensamt utställningsprojekt.
Armband av alla de slag
– Vi har slagit våra
föremålsmagasin.
sypåsar ihop,
– Loppmarknader,
säger Karin
antikmässor och
Ferner drastiskt,
auktioner är stående
och syftar på att
besöksmål. Gamla
de båda är
tyger, spetsar,
passionerade
linnedukar, brode­
samlare av
rier, gardiner,
vackra, gamla
blommiga yllesjalar
textilier som de
– allt går att återsedan återanvänt
­använda, säger
och blandat med
Karin Ferner.
en och annan
Hon har utvecklat
nyinköpt detalj.
en alldeles egen
Resultatet har
teknik att samman­
blivit en färgstark
föra silver och textil i
samling av unika
ett och samma
dopdräkter,
objekt. Det har hon
mössor och därtill
arbetat med i 15 år
harmonierande
nu och fått stor
smycken i silver
uppmärksamhet för i
och textil.
slöjd- och design­
Dopdräkt i vitt
– Vi är inte
kretsar.
trogna någon tradition över huvud
– Det är lite som att infatta stenar.
taget, det har vi svurit oss fria ifrån! Men
Men silver och textil har ju inte riktigt
vi är båda mycket intresserade av vårt
samma livslängd. Man får vara varsam
kulturarv och insuper det som vi tycker
i bearbetningen och bära dem med lite
är härligt och lustfyllt i folkkonsten.
omsorg. Då tål de väldigt mycket, säger
Dopet eller namngivningsceremonin är
Karin Ferner.
ett tillfälle för fest och utsmyckning. Det
kan aldrig bli för mycket. »Stor högtids­
Utställningen visas i Galleriet och pågår
dräkt« påbjöds förr och det har varit
t.o.m. 2 december.
vårt utgångsläge, berättar Karin Ferner.
– En hyllning till våra föregångare
som inte lät några bitar gå till spillo,
säger Monica Hallén som handsytt de
11 dopdräkterna och de 15 mössorna.
Karin Ferner har skapat smyckena
som kan tänkas bäras av de mödrar,
faddrar, mostrar, och fastrar, etc. som
deltar i festen.
Dalarna förenar de båda formgivarna
som är goda vänner sedan länge. Karin
Ferner har sin verkstad i Falun. Monica
Hallén är vävlärare på Sätergläntan,
hemslöjdens gård i Insjön och har
tidigare förestått Nordiska Museets
Armband och dopdräkt i vitt
JURYN
I dagarna tre arbetade juryn,
bestående av Synnöve Mork
(designer, stylist och utställ­
ningsarkitekt), Ulf Hanses
(form­givare Playsam), Claes
Boman (affärsutvecklare) och
Helen Backlund (formgivare
och projektledare för Ur Skog)
med att sålla fram vinnarna
ur de 34 anonymt insända
tävlings­bidragen. Tre kriterier
skulle bedömas; funktionali­
tet, estetik och innovation.
– Vi hade ett intressant och
roligt jury­arbete, men det var
inte lätt, där fanns många
värdiga vinnare som väckte
sköna känslor. De tre främsta
var vi rörande eniga om,
säger Claes Boman som
gärna hade sett ännu mer av
experiment och galenskap
på idéstadiet.
Här intill kan du läsa juryns
motiveringar för de tre
vinnande produkterna.
1:a pris – »The Dalsland skog people«
Förslaget uppvisar ett väl genomtänkt koncept. De
små träfigurerna symboliserar olika träslag och
olika personligheter som uppmuntrar till rollspel.
Figurerna attraherar både barn och vuxna. Det
finns en stor portion humor i gestaltningen och
familjen går att utöka och hela konceptet kan så
småningom bli ett släktträd. Kollektionen vilar på
en stark tradition av »täljda gubbar« men är
uppdaterade till nutid. Materialkänslan är stor
men samtidigt finns en charmig enkelhet.
2:a pris – »Old fashion«
En traditionell käpp i ny tappning. Med en för­finad
form med fokus på funktion, estetik och tydlighet
känns käppen både traditionell och nutida.
3:e pris – »Änder Klämma«.
En charmig funktionell produkt som berättar en
historia om skogen. Klämman går att använda till
allt möjligt och blir vad du gör den till. Det
primitiva uttrycket vilar i den enkla tillverknings­
tekniken och den smarta konstruktionen.
Fyra tävlingsbidrag fick heders­omnämnande av
juryn. De gick till:
»Tallek« en lekprodukt av Kristina Hellerström
»Seed of friendship« en bärbar växt­kokong av
Per Ingvad.
»Årstiderna« en hängare / hylla av Erik Järkil
»Göta Betula« en kombinationsmöbel av
Petter Olsson
Läs mer om Ur Skog-projektet på http://urskogdalsland.blogspot.se
Öppettider:
Onsdag–söndag 11–17
Produktion: Dalslands konstmuseum
Texter: Anna-Stina Lindén Ivarsson
Form: Sara Lund, Reform
Museet stöds av
Västra Götalandsregionen,
Melleruds kommun,
sponsorer och vänförening.
M US E I CAFÉ
M US E I CAFÉ
Upperud 464 40 Åsensbruk
0530-300 98
www.dalslandskonstmuseum.se