Transcript Släkten Törnqvist

1
Släkten Törnqvist
Sammanställt av Sylvia Törnqvist Loogna i maj 2013.
I den ljusa sommarkvällen 1815 kom allvarsamma män till det lilla soldattorpet Lustigholm
med budet att soldaten Lars Eriksson Törn insjuknat och dött under fälttåget mot Tyskland.
Soldatänkan stod nu ensam med två små barn och tankarna virvlade runt. Hur hade det gått
till när Lars dog? Hur skulle hon nu kunna försörja sig och sina två barn 4 respektive 2 år?
Vart skulle hon ta vägen? Hon visste att hon måste lämna Lustigholm för nästa soldat skulle
flytta in. Hon fick beskedet att Törn avled 30 juni 1815, 29 år gammal och om det skedde i
Tyskland eller hemma i Sverige fick hon aldrig veta och ingen vet var han fick sin grav.
Troligt är att han återvände till Sverige innan han dog men aldrig till Lustigholm.
Lars Eriksson Törn och Anna Stina Nilsdotter
Lustigholms soldattorp under Hammarsebo har bebotts av många soldater. Den första kom
redan i slutet av 1600-talet. Under åren som följde avlöste soldaterna varandra fram till 1812
då Lars Eriksson Törn blev den 11:e soldaten vid torpet. Han tillhörde Kungliga Calmar
Regemente, Aspelands kompani och föddes 28 mars 1786 i Horntorpet i Pelarne socken i
Kalmar län.
I Södra Vi gifte han sig 3 mars 1811 med pigan Anna Stina Nilsdotter som var född 15
oktober 1784 i Målilla, Lustigholm. Paret bosatte sig på Lustigholm. I äktenskapet föddes två
barn. Först sonen Carl Larsson 1811 i Pelarne men han återfinns i Målilla med anteckningen
född och döpt i Pelarne. Ett par år senare föddes dottern Christina Charlotta Larsdotter 1813
i Målilla.
Anna Stinas föräldrar var Nils Hammar född 25 juli 1739 i Gölpefall, Hjorteds socken. Även
han var soldat mellan åren 1773-1789 vid Lustigholm och gifte sig 1766 med Kerstin
Olofsdotter som var född 1741 i Misterhults socken. De fick tre barn.
Av soldattorpet finns ingenting kvar men den lilla ladugården finns i sitt ursprung. Torpet
revs under 1960-talet och då hade ingen bott där efter 1910.
Detta är bakgrunden till berättelsen om vår släkt på vår fars sida. Änkan Anna Stina
Nilsdotter Törn fick lämna soldattorpet ett år efter makens död med sina två barn och
flyttade 1816 till torpet Rågran och sin bror Peter Nilsson Braad i Södra Vi. Hon var vår
farfars farmor. Här i Dämshult födde hon en son Jonas Erik 6 februari 1818 – som får räknas
som vår anfader. Faderns namn nämnde hon aldrig s k Fadern förtegen.
Soldatänkans villkor var att försöka hitta arbete och utkomst för sig och sina barn. Hon
flyttade mellan olika torp och orter i Norra Småland under ett antal år för att så småningom
kunna slå sig ner i Rockklintstugan i Örsåsa där också dottern Lovisa Carolina föddes 11
april 1824. Som soldatänka uppbar hon en liten pension från Militärhospitalfonden men i
övrigt var hon utfattig.
Hon var dock mån om att barnen skulle lära sig läsa och de fick undervisning av Anna i
Berga redan under början av 1830-talet. Pigan Anna Persdotter i Berga livnärde sig bl a på att
undervisa barn i svenska språket/läsning. Anna erhöll medalj och 16 riksdaler och 32
skilling Banco ur Kungliga Patriotiska Sällskapet 48 där hon omnämndes som
”Skolmästarinna”. Detta var före folkskolans införande som gav lagstadgad rätt till skolgång
2
för alla barn i Sverige. I Södra Vi öppnades 1847 den första folkskolan i Brunnssalongen i
Brunnsparken.
De två första barnen i äktenskapet med Törn lämnade hemmet i slutat av 1820-talet vid 16
respektive 17 års ålder.
Senare 1835 finner vi Anna Stina tillsammans med de två yngsta barnen i Åhlhult norr om
Södra Vi. Ålhult är en herrgård i Södra Vi i Vimmerby kommun. Herrgården finns kvar och
vid den här tiden ägdes den av sonen till general Carl Fredrik Pechlin som anlade bl a ett
stångjärnsbruk med knipp- och spikhammare. I Södra Vi hembygdsförenings beskrivning
över socknen står följande: ”Under senare delen av 1700-talet var general Pechlin
”sockenherre”, den allt bestämmande i socknens ärenden fastän han i egen hög person aldrig
bevistade en sockenstämma. Vanligen sände han sin kamrerare att för stämman kungöra sin
vilja. Det heter i ett protokoll att ”alla med en mun förklarade, att vad generalen komme att
nådigast yttra, därmed voro de nöjda att åtlyda och honom efterfölja.” Sonen Johan Adolf
Pechlin tog över efter sin far och fortsatte driften under 1800-talet. Järnhanteringen
avslutades och Ålhult såldes till kammarrättsrådet G. Nordström.
Så bosätter hon sig åter i Rockklintstugan i Örsåsa. Av torpet finns ingenting kvar men en
långsträckt ås men namnet Rockklinten finns väster om Ålhult och ingick som en del under
herrgården. I husförhörslängden från senare delen av 1830-talet finns anteckningar som
beskriver familjen som utfattig. 1839 bodde hon ensam då båda yngsta barnen flyttat
hemifrån.
Vid husförhöret 1861 - året innan hon dog – står att hon erhöll 614 daler i ålderspension från
Militärhospitalsfonden och dessutom understöd av fattigvården. Anna Stina Nilsdotter Törn
dog 78 år gammal av förstoppning i Rockklintstugan 14 oktober 1862. Jonas var då 44 år och
var bosatt i Ängelsberg.
Johan Törnqvist och Edla Winroth
Sonen Jonas Erik Törn föddes 6 februari 1818 i Dämshult Södra Vi församling i Kalmar län.
Vem fadern var vet ingen eftersom det i födelseboken står ”Fadern förtegen”.
Han flyttade sedan runt tillsammans med sin mamma och syskon för att 1834 som 16-åring
börja ett liv på egen hand. Hans fösta plats var Stampen, torp inom Ålhults egendom. Han
flyttade inom Södra Vi socken ett flertal gånger för att slutligen våga lämna sin hembygd i
Småland för Östergötland. 1839 flyttade han 21 år gammal till Grönbo i S:t Lars församling i
Linköping. Han flyttade ut från Södra Vi som Jonas Erik Törn och flyttar in i Linköping som
Jonas Erik Törnqvist. Han kunde ju inte behålla efternamnet som modern fått i samband
med sitt giftermål med soldaten Lars Eriksson Törn utan tog sig namnet Törnqvist. Han var
kvar i Linköping i två år utan fast adress och redovisas som skriven ”på socknen”.
Den 18 november 1841 var det dags att bryta upp för att söka arbete och framtid i
Norrköping. Här i Skärkind strax utanför staden står han åter skriven som Törn, skomakaren
och drängen. Ett år senare slog han sig ner i Norrköpings stad och bosatte sig inom S:t Olai
församling. Här kallas han för grundverksarbetaren Jonas Erik Törnqvist i inflyttningslängden.
Norrköping var under denna tid en inflyttningens stad. Industrin växte starkt liksom
invånarantalet. Industrins expansion från 1840-talet innebar en stor inflyttning och därmed
trångboddhet och förslumning. En folkskoleinspektör likande bostäderna i vissa områden
för ”eländiga kojor”. Arbetstiderna vid textilfabrikerna började klockan sex på morgonen och
3
slutade sju på kvällen. Lönen var låg, speciellt för kvinnorna. En väverska fick 5
kronor/vecka och en vävare 9 kronor/vecka. 1843 flyttade Jonas vidare och i
Husförhörslängden kan han inte följas då han utflyttade till obestämd ort.
Nästa gång vi möter anteckningar om Jonas kallas han för kronoarbetskarlen och denna
anteckning finns i Winroths husförhörslängd i mitten av 1800-talet. Kronoarbetskåren var en
bataljon som stod under militärt befäl fram till 1872. I dessa kårer fanns bl a personer som
inte ville eller kunde försörja sig själva, straffade för enklare brott eller soldater som av
någon anledning inte kunde slutföra sin värvade tid.
När Jonas Erik återfinns i Västervåla församling
10 år senare så kommer han från Ramnäs under
namnet Johan Erik Törnqvist (kallas Johan). Han
gifter sig den 19 september 1853 med Edla
Johanna Fredrika Winroth.
Edlas far var Johan Fredrik Winroth född 1806 i
Örebro. Kom till Västervåla från Stockholm 1829
och gifte sig med skräddardottern Sara
Isaacsdotter Bovin från Qvarnroten. Vid den här
tiden var Johan Fredrik bruksskomakare vid
Engelsbergs bruk.
De flyttade till Stockholm efter sonens födelse,
Johan Alfred 1830. Där föddes dottern Edla
Johanna Fredrika den 2 mars 1831 i Maria
Magdalenas församling. Familjen Winroth
flyttade tillbaka till Västervåla 1833. Åter till
Stockholm 1834 och de bodde då i Qvarteren
Haren mindre och Harhuvudet mindre. Winroths
flyttade åter tillbaka till Wästervåla och Sörby
1842. Saras tidigare man var sockenskomakare
och nu fick Johan Fredrik den uppgiften.
Johan Törnqvist Edla Winroth
Familjen Törnqvist bodde under samma adress som Winroths fram till 1873. De fick 10 barn
varav 3 levde till vuxen ålder: Johan född 1855, Fredrik född 2 maj 1858, vår farfar, Gustaf
1859, blind. I husförhöret från 1862-1871 står att läsa att skomakaren Johan Törnqvist är en
mindre pålitlig person och datumet 1850 05 18. Vad det betyder är okänt. Johan Törnqvist
dog 2 maj 1871 genom en olyckshändelse på Frövi – Ludvikabanan. Från mitten av 1800-talet
byggdes järnvägen i Sverige ut och i Bergslagen kom förbindelsen Grängesberg – Oxelösund
(Trafik Grängesberg Oxelösund järnväg TGOJ) att byggas för att transportera malm ut till
Östersjön och vidare till i huvudsak Europa. Järnvägen Frövi – Ludvika var en del av banan
och den stod klar 1873. Troligen var Jonas Erik en av de arbetare som omkom under
byggnationen.
Den 18 januari 1873 gifte Edla om sig med skomakaren Olof Holm född 1830 från NerkesKil. De fortsatte att bo i Sörby. När Holm dog flyttade Edla tillsammans med sin synskadade
son Gustaf till Staberg, där sonen Fredrik bodde med sin familj. Hon fick uppleva vår far
Johns födelse. Det är inte svårt att känna med Edla som förlorat sju barn och maken som dog
vid 53 års ålder. Hon hade dessutom ansvaret för deras son Gustaf som var blind. Hon
förlorade även sin andra make. Vår far John kom ihåg Gustaf eftersom han bodde hemma i
hans barndomshem även efter Edlas bortgång. Hon dog 9 oktober 1908 vid 79 års ålder.
4
Fredrik Törnqvist och Emma Larsson
Fredrik föddes alltså 2 maj 1858 i Sörby, Västervåla församling. Han förlorade sin far Johan
när han var 13 år. Familjen hade 1873 flyttat till Kyrkogränds Rote och han bodde där
tillsammans med sin mamma och hennes nya man Olof till 1876 då han flyttade till Ramnäs.
Här utpekas han som fader till en flicka Helga Fredrika född 1880. Flickans mor hette Anna
Lovisa Johansson från Sura. Flickan står i födelseboken som oäkta och han befriades tydligen
från faderskapet.
Strax innan flickan föddes flyttade han till Köping i november 1880. Han bosatte sig hos
snickaren Per Gustaf Norström i Köping. Fredrik var här snickarlärling hos Per Gustaf
tillsammans med Carl Fredrik Hjärpe. När Norström dog 1884 flyttade lärlingarna till
qvarteret 3 i Köpings stad. Fredrik blev snickare och tillverkade ett antal verktyg som ännu
finns kvar: bågsåg, passare, hyvlar, skjutmått – allt är ett hantverk i trä och järn. Efter
utbildning och lärling flyttade han i december 1884 till Österfärnebo i Gästrikland till sin
bror Johan i Fogle där han blev kvar i tre år.
Han återvände nu till Västervåla 1887. Han mötte här sin första hustru Emma Hedström och
gifte sig i januari 1888.
Vid den här tiden mötte Fredrik och Emma den baptistiska rörelsen/frikyrkan och i
husförhörslängden finns nu antecknat att de var baptister. Konventikelplakatet gällde fram
till 1858 då ”alla svenska medborgares skyldighet att bekänna en och samma tro” var
gällande i Sverige. Kyrkan hade dock ett fortsatt starkt moraliskt grepp över människorna
och baptister fick inte gifta sig i kyrkan eller inneha offentliga tjänster. I Västervåla byggdes
ett antal frikyrkokapell. Fribaptistförsamlingen bildades 1872 och några år senare uppfördes
ett kapell i Kvarnvreten. Samhället hade förändrats genom bl. a. inflytande från utlandet,
den tilltagande alkoholismen, inflyttning till städerna pga industrialiseringen. De frikyrkliga
sammanslutningarna och nykterhetsrörelserna var en motkraft och reaktion på samhällets
utveckling. Det var i Kvarnvreten Fredrik bosatte sig när han återvände från Österfärnebo.
Här skapade han sig ett hem tillsammans med sin första hustru Emma Hedström. Troligen
var det här de kom i kontakt med Fribaptistsamfundet som hade bildats 1880.
Fredrik och Emma fick en dotter Edit Maria i november 1888 och hon dog endast 1 år
gammal. Ytterligare ett år senare i juni 1890 dog Emma i lungsot.
Änklingen Fredrik levde ensam i 17 år innan han gifte sig på nytt i februari 1907 med Emma
Charlotta Larsson född 30 maj 1876 i Julita.
I husförhörslängden från 1907 finns
antecknat att Emma var hushållerska
hos Fredrik. Även denna gång gifte
sig paret borgerligt och
vigselförrättaren var J. Lange. I
lysningsboken står följande: ”Skr.aftal
om barns uppfostran i den baptistiska
trosläran”.
Emma anmälde sitt utträde ur
Svenska kyrkan 1907 för att liksom
maken söka sin tillhörighet inom
Fribaptistsamfundet.
Emma Larsson och Fredrik Törnqvist
5
Emma Charlotta föddes alltså i Alkärr i Wäsby rote i Julita socken. Hennes föräldrar var
torparen Lars Erik Jonsson född 1832 och Anna Lotta Persdotter född 1838.
Farfar och farmor var Åbon Jonas Jonsson född 7 april 1804, Julita socken, Wäsby rote och
Britta Lena Olstter född 30 januari 1799, Julita socken, Fagerbäck. De gifte sig 12 oktober
1828. Morfar och mormor var Torparen Pehr Carlsson född 27 april 1808, Julita socken,
Oxhagen, Wäsby rote och Anna Ersdotter från Hult född 18 september 1813, Julita
socken,Fagerstugan. Även tidigare generationer, födda på 1700-talet och tidigare, var torpare
och bosatta inom Julita socken.
Julita var en högadlig socken med fyra stora gårdar,
Julita gård, Gimmersta, Fogelsta och Äs. Vid den här
tiden hade trakten sex adliga familjer och två
familjer från prästeståndet. I övrigt ca 275
frälsebönder och bofasta torparfamiljer. Julita
socken hyste 32 soldater på rote som tillhörde
Wingåkers kompani. I denna miljö växte Emma upp
i en torparfamilj tillsammans med sina fyra syskon,
Lars Fredrik f 1865, Carl Erik f 1868, Anna Mathilda
f 1872 (Hake), Erika Sofia f 1878 (Karlsson). Lars
Fredrik var son i faderns första äktenskap med Brita
Catarina Ersdotter född 1826 och dog i barnsäng när
sonen föddes.
Familjen Jonsson flyttade till Arboga
landsförsamling i mars 1900, Näsby 5.
Lars –Erik Jonsson och Charlotta
Jonsson
Sockenkyrkan ligger i Västervåla som i likhet med Engelsbergs bruk har anor tillbaka till
medeltiden. Bruket var i drift fram till 1919. Genom ett starkt engagemang har bruket
bevarats och är idag unikt vilket har gjort att det finns med på UNESCO:s världsarvslista.
Fredrik bidrog till stationssamhället Ängelsbergs unika samling av hus genom att bygga två
stora villor mitt emot stationen. De hade beteckningen Lugnet 4 och 5.
Han var utöver snickare och byggmästare också urmakare och hade sitt urmakeri i nedre
botten på en av villorna han byggt till sin nya familj. Han dog 10 juni 1928 av
åderförkalkning.
Emma flyttade med John till Västerås och bodde senare tillsamman s med hans familj i
Leksand fram till 1958 då hon dog 82 år gammal. Både Fredrik och Emma är begravda vid
Västervåla kyrka. Graven finns fortfarande kvar och gravstenen finns strax söder om och
framför kyrkan.
Familjen Törnqvist på utflykt med Västervåla Kyrka och Åmänningen i bakgrunden.
6
Fredrik och John sitter längst till vänster och Emma står bakom längst till vänster.