Transcript Myt och verklighet i forskningspolitiken

Myt och verklighet
i forskningspolitiken
En antologi från RISE
Research Institutes of Sweden
1
Myt och verklighet
i forskningspolitiken
En antologi från RISE
Research Institutes of Sweden Holding
Myt och verklighet i forskningspolitiken
Redaktör: Peter Holmstedt, RISE Holding
Projektledning: Gullers Grupp
Grafisk form: Cecilia Kusoffsky
Tryckeri: Modintryckoffset
Tryckort: Stockholm, 2012
© RISE Research Institutes of Sweden Holding AB och skribenterna
2
3
INNEHÅLL
Framgångsrika innovationer är så gott
som alltid resultatet av samarbete
Inledning
Peter Holmstedt, RISE Holding
7
12
Vi ska vara mest aktiva i de globala
gemenskaper där vi har störst värden att hämta
18
Det går att kombinera högkvalitativ
akademisk forskning och industriell nytta
Innovationer börjar med individen
Cecilia Fahlberg, Unionen
Sverige behöver mångfald i utförandet
av forskning
Sverker Sörlin, KTH
Vi kommer inte kunna bli flest,
men vi kan vara bäst
Åke Svensson, Teknikföretagen
34
40
48
54
4
Lars-Eric Aaro, LKAB
102
108
Sverige har bra förutsättningar att
leda utvecklingen
Magnus Hall, Holmen
114
Tobias Krantz, Svenskt Näringsliv
120
Sveriges möjligheter lika oändliga som
vår skogsresurs
60
Marie Arwidson, Skogsindustrierna
126
Dags för Strategiska innovationsområden
Här kan forskningsinstituten
spela en huvudroll
Elisabeth Thand Ringqvist, Företagarna
96
Det är dags att byta fokus i forskningspolitiken –
från resurser till resultat
Framtiden handlar om att bygga
mångfasetterade forskningsteam
Anders Flodström, EIT/Lena Adamson, EIT och Europarådet
Karin Röding, Mälardalens högskola
Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län
Det innebär inte nödvändigtvis att vi skall
sträva efter svenska nobelpris.
Leif Brodén, Södra
88
Hur framgångsrikt Sverige blir beror på förutsättningarna för innovationer i hela Sverige
Det mesta händer alltid någon annanstans
Per Eriksson, Lunds universitet
Jan-Eric Sundgren/Urban Wass, AB Volvo
80
Skapa starka relationer mellan akademi,
industri och samhälle
Forskningspropositioner tänks politiskt i
fyraårscykler. Jag tror inte att det i längden
är hållbart.
Thomas Strand, riksdagsledamot
Bo-Erik Pers/Gert Nilson, Jernkontoret
74
En myt vi måste sticka hål på
26
Det är märkligt att Europas mest
innovativa land inte är bättre
Betty Malmberg, riksdagsledamot
Charlotte Brogren, Vinnova
Yngve Stade/Olof Sandberg, RISE Holding
132
66
5
när vi bjöd in skribenter till denna antologi gällde det att
välja perspektiv. Forskningspolitiken har en bred agenda. Ett
axplock: den handlar om kvalitet och excellens, om internationalisering, om innovation, om socialt ansvar, om akademin
som kulturbärare, om kopplingen mellan forskning och undervisning och mycket annat. Att avhandla hela forskningspolitiken
skulle riskera medföra en bok med alltför vagt fokus för att
vara riktigt läsvärd.
Alltså: vi fick välja. Och det ska erkännas att vi valde den aspekt av forskningspolitiken som kanske är den mest relevanta
ur industriforskningsinstitutens perspektiv. I den meningen
speglar denna antologi vårt intresse. I andra hänseenden
har vi eftersträvat ett minimum av styrning. Vi har sökt ett
så brett urval av kvalificerade skribenter som möjligt, och
den fråga vi bett dem skriva om har medgivit stor frihet att
utveckla tankar i alla möjliga riktningar.
Den fråga vi valde kan sägas handla om relationen mellan
teori och praktik, eller mellan nyfikenhet och nytta. Ingen kan
påstå att det är en perifer fråga. Den har präglat viktiga delar
av den forskningspolitiska debatten under mycket lång tid.
När debattens vågor går som högst kan man få intrycket av
att politiken mejslas fram i den dragkamp mellan två läger,
som splittrar Sverige, regeringen/partierna och lärosätena.
Att det förekommer konflikter i forskningspolitiken är uppenbart. Men, i den mån konflikten beror på motsättningen ovan:
är den sakligt grundad? Är motsättningen reell, eller ägnar man
sig åt spegelfäkteri? Därav titeln på denna bok: Myt och verklighet i forskningspolitiken.
6
7
Konkret bad vi ett antal centralt placerade personer (fler än
vad som återfinns i boken, alla hade inte tid att skriva med
kort varsel), kända för att ha uppfattningar om forskningspolitiken, att utgå från följande allmänna, frågor:
”Svensk forskningspolitisk debatt har sedan lång till tillbaka
handlat om två synsätt på forskningen. Ibland har det handlat
om att tala om motsatspar, som forskningspolitiken har att
balansera mellan: Grundforskning/”nyfikenhetsforskning”
har ställts mot ”tillämpad” forskning. ”Akademi” har ställts
mot ”företagande”. ”Inomvetenskapliga framsteg” har ställts
mot ”tillväxt och jobb”. ”Forskning” har ställts mot ”innovation”. Det finns många frågor som aktualiseras mot denna
bakgrund. Några av dem kan vara:
• Handlar det om reella konflikter eller är motsatsparen skenbara?
• Hur har Sverige klarat av att förhålla sig till frågor om forskningens relation till innovation fram till i dag?
• Vad krävs av framtidens forskningspolitik i detta perspektiv?
• Hur kan man se på institutssektorns möjliga roll i detta sammanhang?”
Vilka är svaren? Har boken något ”budskap”? Att på ett rättvisande sätt sammanfatta de 19 inläggen låter sig inte göras.
Här finns representanter för politik och industri, för stora och
små lärosäten, för fack och arbetsgivare, från regeringspartier
och opposition. Boken redovisar, vill jag hävda, ett tvärsnitt
av det aktuella debattläget. Och det är ju huvudsyftet med
8
den. Min genomläsning av inläggen ger dock vid handen att
det finns några huvudteman. Inte alla författare framför dem,
och vilka som gör det skiljer sig från tema till tema. Ett sådant
tema är att det svenska forskningssystemet under-presterar i
förhållande till de resurser det förfogar över. Sverige tillhör de
ledande i andel BNP som läggs på forskning och utveckling.
Samtidigt pekar många på att vi inte ligger längst fram avseende
entreprenörskap och kommersialisering, tvärtom konstaterar
man problem här. Något inlägg visar att indikatorer på den
vetenskapliga kvaliteten legat still under de senaste 25 åren,
medan andra länders forskning ökat i kvalitet.
Problemet är att forskningssystemet är splittrat och fragmenterat. Ett grundtema som delas av många författare är
bristen på samverkan. Några ställer nyfikenhetsforskning
mot behovsmotiverad. Många menar att det inte finns någon
konflikt mellan dem, att båda håller en hög kvalitet. Därmed
besvaras den första frågan. Att ställa dem i motsats till varandra är att understödja en myt. I själva verket har alla typer
av forskning att vinna på ökad samverkan. Huvudfrågan
är alltså inte om vi ska satsa mer eller mindre på olika slags
forskning (även om den balansen är viktig) – den verkliga
huvudfrågan är hur olika slags forskning ska kunna berika
varandra på ett effektivare sätt.
Många pekar – ibland med hänvisning till EU:s Horizon 2020
– på att världen står inför tydliga utmaningar. Tydligast är det
kanske i fallet miljö och klimat, men det finns också andra.
För att kunna möta dessa utmaningar krävs både genuina
kunskapsgenombrott och förmåga att snabbt omsätta dessa i
9
praktiska, ekonomiskt gångbara lösningar. Det är här morgondagens marknader skapas. Och Sveriges utmaning är att
vidmakthålla och utveckla sin ledande ställning när globaliseringen driver på konkurrensen.
Medan arbetet med boken pågick, lade Astra Zeneca ned sin
forskning i Södertälje. Hur all den toppexpertis som därmed
förlorat sin forskningsmiljö, ska fortsätta skapa värde för Sverige, är i skrivande stund oklart. Händelsen visar att vi numera
inte kan ta något för givet. Det handlar inte längre om mindre
kvalificerade jobb som lika väl kan utföras någon annanstans.
Vi är utsatta för stenhård konkurrens också om de kunskapsintensiva jobb som utgör basen för landets fortsatta utveckling.
En hel del inlägg placerar in industriforskningsinstituten i
detta sammanhang, och jag tror inte bara att det handlar om
artighet mot bokens redaktör. Flera påpekar att institutssektorn är liten trots att den på senare år vuxit och nu är ungefär
lika stor som forskningsinstitutet VTT i Finland. Men den
är fortfarande splittrad och vi hoppas få stöd för en fortsatt
konsilidering i den kommande forsknings- och innovations
propositionen. Instituten har en viktig roll att fylla, som
centrum för att ta fram nya kunskaper och som aktörer som
kan bidra till att forskningssystemet fungerar mer integrerat.
Sammantaget ger många inlägg en provkarta över olika uppgifter och roller som kan tillföras instituten eller där de kan
fördjupa redan existerande engagemang. Här och var drar det
åt olika håll, men en slutsats står klar: Industriforskningsinstituten kan bli viktigare och förväntas utföra fler uppgifter. Det
är en uppfattning jag naturligtvis delar.
10
Boken ges ut i uppmarschen till nästa forsknings- och innovationsproposition. Den torde vara en ganska god indikator
på vilka uppfattningar som kommer att framföras när propositionen presenteras – en remissomgång på förhand. Den
äger också aktualitet bortom propositionen. Inläggen präglas
genomgående av ett långsiktigt perspektiv av globalisering,
snabba kunskaps- och teknikgenombrott, nätverksekonomi,
globala maktskiften från ”väst” till ”öst” och utmaningar
som bara kan mötas gemensamt. Kanske är detta bokens
viktigaste bidrag: att understryka att forskningspolitiken ska
ses i ljuset av dessa stora trender och att den därmed aldrig
varit viktigare än nu.
Peter Holmstedt
Bokens redaktör och vd för
RISE Research Institutes of Sweden Holding AB
11
när jag träffar unionens medlemmar är det uppenbart
att de drivs av ett stort engagemang för sitt arbete och för
företaget de arbetar på. Detta är själva grunden för landets
innovationskraft och det ger Sveriges näringsliv goda förutsättningar att fortsätta utvecklas starkt.
Innovationer
börjar med individen
CECILIA FAHLBERG
Den politiska diskussionen måste handla om hur vi långsiktigt skapar välfärd och tillväxt genom många nya företag
och arbeten i Sverige. Regeringens näringspolitiska insatser
behöver bli betydligt mer offensiva och blicken riktas längre
fram än till nästa val. Jag menar att alldeles för lite kraft läggs
vid hur staten kan förstärka Sveriges konkurrensfördelar. När
produktionen blir alltmer specialiserad måste vi fokusera på
det vi kan göra bäst; utveckla kunskapsintensiva varor och
tjänster. Svenska företag lever i stark konkurrens, inte bara
från Asien utan från många andra länder. För de anställda
yttrar det sig genom en ökad tidspress och ett behov att
snabbt kunna anpassa sig till kundernas krav. Det blir därför
allt viktigare att kontinuerligt bygga på med ny kunskap och
nya innovationer, både ur företagets och ur medarbetarens
perspektiv.
Innovationer börjar med individen. Alltifrån forskaren i sitt
laboratorium till den medarbetare som kommer på ett nytt,
smartare sätt att jobba eller till den som startar ett företag för
att hon tror på en ny idé. I innovationsdebatten pratar vi ofta
om inkubatorer, kapital eller skatter, medan människorna bakom innovationerna glöms bort. Innovationer kräver kreativa
klimat i det lilla; på arbetsplatsen. Arbetet måste organiseras
så att det ger utrymme för ifrågasättande av arbetsmetoder
12
13
och möjligheter att pröva nya idéer. Att misslyckas måste vara
tillåtet. Svenskt ledarskap är för det mesta bärare av en stark
tradition där delegerat ansvar och befogenhet är väl utvecklat. I framsynta företag får medarbetaren också utveckla sin
kompetens kontinuerligt. Det vi i Unionen kallar en utvecklande arbetsmiljö är samtidigt grogrunden för nya innovationer. Det ger oss som land utvecklingspotential. Men vi måste
bli bättre.
Sverige ligger bra till i jämförelse med andra länder när det
gäller delar av innovationsprocessen, men sämre till när det
gäller andra. Vi behöver exempelvis bli bättre på att gå från
idé till säljande produkt och bli bättre på organisatorisk
utveckling som främjar innovationer. Även på områden där vi
i dag är framgångsrika, är andra länder på väg att komma i
kapp. Det gör satsningar på forskning och utveckling, och på
hur resultatet av forskningen kan kommersialiseras och bidra
till tillväxt i ekonomin, till de viktigaste beståndsdelarna i den
näringspolitik vi på Unionen efterlyser. Den kommande forsknings- och innovationspropositionen är därför det enskilt
viktigaste politiska initiativet för att forma ett framgångsrikt
näringsliv för många år framöver.
Det finns ingen motsättning mellan den så kallade fria forskningen och den behovsmotiverade forskningen. Den senare
utvecklas bäst i samverkan med näringslivet där företagen
kan bidra med kunskap och ett kundnära synsätt som gör
att forskningen blir mer relevant för att skapa nya produkter
som kan säljas på en marknad; innovationer. Så bidrar forskning till tillväxt för landet, välfärd och nya jobb. Innovatio-
14
ner är lika viktiga för att nya företag ska starta, som för att
befintliga verksamheter ska utvecklas och behålla sin konkurrenskraft. Och det är i allra högsta grad en statlig angelägenhet.
Att skapa möten mellan den akademiska forskningen och
näringslivet är viktigt för att fler innovationer ska komma till
stånd. Det kräver bättre samverkan i forskningsprojekt. En
förstärkning av industriforskningsinstituten är därför en del
av ett starkare innovationsklimat. Vi behöver mötesplatser
i form av exempelvis inkubatorer där nya idéer får hjälp att
växa, och en förbättrad personrörlighet mellan universitet
och högskolor och näringsliv. Ett förändrat meritvärderingssystem bland lärosätena kan öka incitamenten att gå från den
akademiska forskningen till näringslivet. Medelstilldelningen
för forskning inom universitet och högskolor bör också i
större utsträckning värderas utifrån samverkanskriterier.
Större satsningar på forskning och utveckling är naturligtvis
inget självändamål. De ska leda till bättre mediciner, mer
energieffektiva värmesystem, smart använd IT-teknik som
hjälper oss i vardagen och mycket, mycket mer. Statliga medel
behövs för en nyfikenhetsdriven forskning där utfallet till
en början kanske inte är givet. Men statliga medel behövs
också för att förstärka forskning och utveckling utifrån ett
identifierat behov som därför ofta sammanfaller med näringslivets intresse. Svenska företag står i dag för merparten av de
resurser som satsas på FoU i landet, men det finns områden
som företagen rimligtvis inte kan förväntas bekosta på egen
hand. Förutom insatser kring FoU och innovationssystem
15
krävs god tillgång till kompetens för att företag ska utvecklas
och behålla sin forskning och övriga delar av verksamheten i
Sverige.
Det är uppenbart att kompetens och kreativitet är allt viktigare nyckelfaktorer i samhället. Vi måste därför, parallellt med
att vi underlättar för innovationer att komma till stånd, förbättra förutsättningarna för individer att skapa innovationer.
Kreativitet och ett entreprenöriellt tänkande både hos företagare och hos medarbetare är en del av detta. En studie från
SCB visar att det finns ett samband mellan individuellt och
strukturellt lärande på en arbetsplats och företagets innovationsförmåga. En fråga som kräver nytänkande och resurser,
även från samhällets sida, är därför hur vi kan vidareutveckla
kompetensen hos medarbetarna under hela arbetslivet. Det
handlar om att vidga perspektivet. Vi har inte råd att se förbi
den innovationskraft som finns bland Unionens medlemmar
på arbetsplatserna.
Jag menar att vi tillsammans behöver diskutera nya lösningar
inom tre områden: En behovsstyrd forskning och utveckling
som inbegriper större samverkan mellan akademien och
näringslivet; mer effektiva innovationssystem för fler och
växande företag och sist, men allra viktigast; att skapa bättre
förutsättningar för individerna att fungera som motorer i
innovationsarbetet. Detta vill vi på Unionen prata mer om.
Cecilia Fahlberg, förbundsordförande för Unionen
16
17
Sverige behöver
mångfald i utförandet
av forskning
SVERKER SÖRLIN
det är lika bra att bekänna på en gång: jag har haft
fel. För en del år sedan hade jag regeringens uppdrag att
utreda industriforskningsinstitutens ställning och framtid.
Min rapport, En ny institutssektor, blev klar sommaren 2006
och även om den mottogs av en S-minister, Leif Pagrotsky,
så fördes arbetet vidare under alliansregeringen och ledde
bland annat fram till bildandet av RISE. Att det fanns skäl att
stärka instituten, efter en lång period av kräftgång och tynande politiskt stöd, var det alltså många som tyckte var rätt.
Det som var fel var förståelsen av vad instituten hade spelat
för roll.
Jag hade inte förstått vilket uppdrag instituten hade. Precis
som alla andra som vuxit upp med svensk högskola och
forskning under och efter den stora högskolereformen 1977
– själv inledde jag mina universitetsstudier 1976 – var min
världsbild cementerad: högskolan svarar för grundforskningen, instituten ägnar sig åt tillämpningarna och pratar med
näringslivet. Och instituten ska bara komma in när högskolan
inte lyckas eller inte passar för uppgiften, för det normala är
att högskolan utför hela forskningen. Alltså att högskola och
universitet fungerar, som det formulerades i Forskningssamverkansutredningen, SOU 1980:46, som ”samhällets forskningsinstitut” (s. 96).
Jag trodde att denna marginella och ganska ensidiga uppgift var den som institut alltid hade haft, bara att den hade
krympt ytterligare när högskolereformen infördes och man i
högskolan integrerade många professionsutbildningar – förskollärare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter osv. – under ett
18
19
ambitiöst formulerat krav om forskningsanknytning. Det
sista var på sätt och vis heller inte fel, så såg onekligen en del
av logiken ut bakom det som sedan hände under 1980- och
1990-talen och fram till en bit in på det nya århundradet: att
högskolans forskningsresurser växte med mer än 300 procent
i fasta priser medan den statliga institutssektorns sjönk med
sextio procent. Dessa institut hade nu så små intäkter från
staten – de var ett tag i början av 2000-talet nere på under
tio procent av institutens totala intäkter i genomsnitt – att
de egentligen inte längre var forskningsinstitut utan fungerade som teknikkonsulter. Företagsintäkterna hade vuxit, ett
tecken på relevans men också ett tecken på att instituten inte
ägnade sig särskilt mycket åt grundläggande forskning.
Felet jag hade gjort var att jag hade trott att det var så forskningsinstitut fungerade: de utförde FoU-tjänster åt industrin.
Men går man tillbaks till 1940-talets forsknings- och näringspolitiska diskussioner finner man en helt annan bild. Staten
byggde upp en institutssektor inte för att ge företagen ett
subventionerat stöd för upphandling av kvalificerade tjänster
utan därför att näringslivsrelevant forskning skulle kunna äga
rum. Instituten skulle svara för en betydligt mer grundläggande forskning, fast givetvis med relevans för industrin. Sådan
forskning alltså som var av intresse för företag inom en hel
bransch, alltså kollektivets intresse; därav det senare begreppet kollektivforskningsinstitut.
Ju närmare forskningen kom det egna företagets tillämpning,
desto mer förväntades företaget tvärtom göra själv. Denna
politik formades i hög grad under de speciella omständigheter
20
som rådde under andra världskrigets avspärrning, då samverkanslösningar mötte stor förståelse och en nära symbios
mellan staten och näringslivet kändes naturlig.
Att jag och många med mig haft fel, eller i alla fall en förenklad och delvis missvisande bild, beror förstås inte bara på
att vi ärvt en förståelse som formades av högskolereformen
och Fosam-utredningens doktrin om högskolan som Sveriges
forskningsinstitut efter 1980. Huvudskälet är att vi inte hade
gått till källorna. Det är ny historisk forskning som nu visar
oss en mer rättvisande och betydligt intressantare bild av de
svenska industriforskningsinstitutens utveckling. Den utförs
av doktoranden Ingemar Pettersson vid Avdelningen för
historiska studier av teknik, vetenskap och miljö, KTH, inom
ramen för ett Vinnova-finansierat projekt, Instituten i innovationssystemet.
Pettersson har i detalj kartlagt hur politiken kring de offentligt delfinansierade instituten formades under perioden från
1930-talet fram till 1980-talets början. Resultaten är många,
men till de mest intressanta hör onekligen att instituten hade
en mer framskjuten plats och framförallt en annan roll i den
tekniska grundforskningen än vi tidigare trott. Instituten var
inte alls bara en förmedlare eller ”tillämpare” av högskolans
forskning, utan producenter av ”grundforskning” vid sidan
av högskolan.
Denna historia är viktig eftersom den visar oss att en helt
annan förståelse av förhållandet mellan högskola, institut
och näringsliv är möjlig. Vi har haft den i Sverige, allt tyder
21
dessutom på att den fungerade och att svenskt näringsliv
under perioden 1940 till 1980 hade ett betydelsefullt stöd av
den grundläggande och tillämpade – de gjorde förstås båda –
forskning som institut svarade för.
Det är en bild att ta med sig när framtidens forsknings- och
innovationspolitik skall diskuteras. Den enorma utbyggnaden
av högskolans forskning medförde alltså en ändring av institutens roll, de har pressats mot en smalare roll och mot större
kundberoende. Mycket av den utvecklingen har varit bra, de
utvecklar en stor kundnytta och de har en stor potential, inte
minst kan de gå ut internationellt och finna sina kvalificerade
teknikkunder där; Sverige är onekligen en ganska liten
marknad.
Men för den som tänker först och främst på det svenska samhällets och det svenska näringslivets innovationsförmåga är
den utveckling vi haft inte självklart den mest önskvärda.
Att placera nästan alla – vi pratar här om storleksordningen
90-95 procent – de statliga forskningsmedlen i högskolan
hade till främsta syfte att ge studenterna kontakt med forskningen för att dessa sedan med sin färska kunskap skulle
kunna svara för innovationsarbetet direkt ute i företagen.
Det är en modell – humankapitalmodellen kallad – som har
mycket som talar för sig. Den är flexibel, utbildningspolitiskt
sund och framförallt långsiktig.
Men den har vissa problem som vi inte har formulerat så tydligt förut, men som vi kanske måste börja tänka på när vi ser
mer och mer av svensk industriellt kunnande lämna landet
22
eller försvinna helt. Näringslivet är nämligen inte långsiktigt ur ett svenskt samhällsperspektiv. Näringsliv är och
måste vara trolöst, söka sina vägar så som det är bäst för
företaget. När världens ekonomiska tyngdpunkter förskjuts
mot Asien och Sydamerika och när de verkligt stora FoUklustren formas i Nordamerika, Storbritannien, Tyskland, så
blir förekomsten av stora mängder välutbildad arbetskraft i
Sverige ett ganska diffust och för företagen inte särskilt tungt
argument. Stora mängder välutbildade i Sverige är ändå inte
lika många som de någonsin kan bli i delar av världen som är
tätare befolkade och ligger närmare marknaderna.
Den gamla parollen om högskolan som hela landets forskningsinstitut framstår i denna nya verklighet inte längre som
lika självklar. Högskola och universitet har många mål och
om de inte klarar kvaliteten i sin forskning och sin undervisning klarar de inget annat heller. En högskola som skall bära
det svenska näringslivets innovationer på sina axlar är en
högskola som får ett ansvar som den knappast fullt ut kan
bära. Skall vi säga att det var Karolinska Institutets fel att
Astra Zeneca lämnade Södertälje? Svaret måste bli nej, det
slags ansvar har inte högskolor och bör inte ha. Ansvaret är
politiskt. Vi bör heller inte begära av högskolor att de sysslar
med testning, sätter upp demonstratorer och pilotanläggningar
och för en dialog primärt med näringslivet när de utför sin
forskningsplanering. De kan gärna göra det också, och de
gör det ofta, men svensk industri- och näringspolitik kan inte
vila på förtröstan i att det sker och att vi med hänvisning till
denna högskolans innovationsroll avhänder oss andra politiska instrument.
23
Det är när man börjar tänka sådana tankar som det är viktigt
att också ha den (korrekta!) historiska bilden klar för sig.
Sverige har också varit en institutsnation. Vi har emellertid
länge nedrustat denna bjälke i ett stabilt industriellt bygge
och knutit våra förhoppningar alltför ensidigt till en aktör,
högskolan, som trots alla nya resurser egentligen aldrig kunnat fylla institutens funktion. Detta är ingalunda den enda
orsaken till den avindustrialisering av Sverige som pågår och
som tillåts rasa vidare. Men instituten hade kunnat erbjuda
nyttig friktion om politiken för dem hade varit mer offensiv
och ansvarstagande.
Det enklaste sättet att komma till rätta med denna situation
är att på ett mer grundläggande sätt tänka igenom forsknings- och innovationspolitiken i ett sammanhang. Den som
inte gör det genom att samlat betrakta roller, uppgifter och
potential för högskola, institut och näringsliv ser inte alla
möjligheter och tar onödiga risker. Högskolan är viktig och
blir allt viktigare, men den har inte fungerat som hela landets
forskningsinstitut och ingen med omsorg om landets industriella välgång kan säga att den kommer att göra det i framtiden
heller. Så enkelt och så grundläggande för vårt gemensamma
välstånd är argumentet att Sverige också i framtiden behöver
mångfald i utförandet av forskning.
Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, KTH
24
25
det är något speciellt med vårt svenska kynne. Det är
inte bara det att vi är duktiga på det vi gör, är hårt arbetande
och har vuxit upp med innovationskraften i blodet. Det finns
också något annat, något som är svårt att sätta fingret på men
som präglas av en blandning av enkelhet och genialitet.
Vi kommer inte kunna bli
flest, men vi kan vara bäst
ÅKE SVENSSON
Innan jag började på Teknikföretagen arbetade jag under
många år på Saab. Under en transportflygning med JAS
Gripen till USA mellanlandade Svenska Flygvapnet i Skottland. Av misstag sögs ett knäblock in i ett motorintag, vilket
givetvis ställde till problem. De brittiska värdarna började
utreda möjligheten att kunna ta in flygplanet i en hangar för
att möjliggöra ett motorbyte. Detta visade sig kräva en hel del
formalia som drog ut på tiden. Men Gripen är konstruerad
för att kunna underhållas fältmässigt, så Flygvapnets team
bytte helt enkelt motor direkt ute på plattan. När så beslutet
att få ta in flygplanet i hangaren kom var vårt plan redan
klart för start. Motorbyte inom loppet av någon timme! Och
en hel del förundrade kommentarer från våra internationella
kollegor. Ett lysande exempel på Saabs ingenjörskonst och
Flygvapnets kunniga medarbetare.
Det är så vi fungerar när allt är som det ska här uppe i
Sverige. När vi har identifierat ett problem, löser vi det.
Det behöver inte vara mer komplicerat än så.
Problemlösarkulturen är en stor del av grunden för den svenska
innovationsandan. De stora strukturomvälvande innovationerna är alla resultat av att vi identifierat ett behov av en lösning och sedan närmat oss det med kreativitet, lekfullhet och
experimentlusta.
26
27
Men vi varken kan eller ska luta oss tillbaka på tidigare
segrar och framgångar. Sverige och världen står inför stora
utmaningar och den svenska innovationsandan behövs mer
än någonsin. Den tillväxt som har gett oss vårt välstånd har
också gett oss behov av nya lösningar. Hårt resursutnyttjande
har skapat miljöproblem och därför ställer det krav, både på
att skapa förutsättningar för en ny sorts tillväxt, men också
på våra livsstilar och de val vi gör i vår vardag. Alla måste
jobba åt samma håll för ett hållbart samhälle. Och där är
teknik och innovationsandan en del av lösningen.
Dessa utmaningar är inte nya eller okända. Över hela världen
brottas man med att vi håller på att växa ur den form som
sattes under 1900-talets omvälvande strukturomvandlingar.
Frågan är hur vi ska hitta ett nytt sätt att fortsätta växa och
utvecklas. Det handlar om den demografiska utmaningen.
Med en växande och åldrande befolkning där allt fler äldre
ska försörjas av de som arbetar. Det handlar också om den
enorma miljöutmaning som vi står inför och där den fortsatta
ekonomiska utvecklingen utmanas av alltifrån klimatförändringar till resursbrist.
Samtidigt som vi måste tänka långsiktigt finns det också förändringar som kommer att påverka oss på kort sikt. Utanför
Sveriges gränser slåss många länder med en ekonomisk kris
som påverkar vår exportindustri. En darrning på marknaden
i ett land långt borta, påverkar den enskilda anställde i Linköping, Södertälje eller Örnsköldsvik. Ännu vet vi inte vad
lärdomarna eller effekterna av krisen kommer att bli, eller
var den kommer att sluta. Även om Europa kommer att bestå,
har vi lärt oss att stora förändringar kan komma snabbt. Det
är mycket som står på spel och omöjligt att med säkerhet
säga hur framtiden kommer att bli. Men vi måste se till det
som är nu och göra det bästa vi kan åt situationen, samtidigt
som vi bäddar på bästa sätt för framtiden.
För att möta dessa utmaningar behövs inte bara ny kunskap.
Vi måste också bli bättre på att ta till vara forskningsresultaten genom att utveckla dem till innovationer. Därför måste
den statligt finansierade forskningen i större utsträckning utgå
ifrån samhällets faktiska behov. Företag och övriga delar av
samhället måste involveras redan i ett tidigt skede i den forskning som bedrivs vid högskolor och universitet. Bara genom
en ökad samverkan mellan akademin och det omgivande
samhället kan statens forskningsutgifter bidra till nya innovationer, nya företag och nya jobb.
Industrin står för nästan hela Sveriges export av varor och
tjänster. Det är företagens exportframgångar som ger utrymme
för investeringar i skola, vård och omsorg. Att värna företagens
konkurrenskraft så att de kan fortsätta att bidra till svenskt
välstånd är därför en förutsättning för att Sverige ska kunna
hantera de utmaningar som vi som samhälle står inför.
28
Sverige måste fortsätta att ligga i framkant när det gäller
forskning och innovation. Det som illustrerades på plattan i
Skottland är ett exempel på vår komparativa fördel i en värld
där Kina, Indien och Brasilien växer sig allt starkare. Vi kommer inte kunna bli flest, men vi kan vara bäst. Vi kan fortsätta leverera tekniska lösningar och uppfinningsrika ingenjörer
som löser problem och flyttar kunskapens gräns framåt.
Jag har inte nämnt forskningspolitiken förrän nu och det är
29
avsiktligt. En bra forskningspolitik är inte relevant om man
inte ser till den omvärld som den formuleras i. En bra forskningspolitik är inte ett mål – den är ett medel.
Det handlar inte om att välja mellan nyfiken basforskning eller tillämpad behovsmotiverad forskning, mellan företagsnära
eller akademisk, om tillväxt eller innovation. Det handlar
om att utforma och genomföra en politik som möjliggör för
oss att göra det vi gör bäst – hitta nya lösningar och tänka
framåt. Återigen – ingenjörerna på plattan i Skottland agerade för att de hade handlingsfriheten att göra det, och de hade
ett problem som behövde lösas. Att ta vara på detta är forskningspolitikens uppgift och forskningens drivkraft och därför
är den kommande forskningspropositionen så viktig.
Ingenting händer i ett vakuum. Jag och mina vänner inom
Teknikföretagen vill därför se framväxten av ett forskningsklimat som stimulerar och stärker kreativiteten i allt från
företag till institut och akademiska institutioner. Det är när
människor träffar varandra, utmanas att tänka nytt och sporras till djärvare idéer som vi når riktiga och viktiga framsteg.
Det är i skärningspunkten mellan olika vetenskaper som
innovationer ofta föds. Forskningspolitikens kärna är att
skapa den här miljön, utveckla och skydda den.
Ett konkret sätt att åstadkomma detta är att riva de barriärer
mellan olika discipliner och arenor som i dag präglar många
akademiska områden och samverka för att lösa de samhällsutmaningar som vi står inför. Erfarenheten visar att det är
när företag och akademi jobbar tillsammans som framsteg
nås. Och det är de framstegen som skapar nya produkter
30
och tjänster, nya jobb, säkrar tillväxt och investeringar i vår
välfärd. Någon konflikt mellan framsteg i forskningen och
tillväxt finns inte. Vad som i dag ses som onyttig eller onödig
forskning kan efter ett genombrott vara det som skapar ett
helt nytt sätt att tänka. Behoven driver fram nya innovationer.
Ett gammalt visdomsord lyder ju att nöden är uppfinningarnas moder.
Vi måste våga låta forskarvärlden tänka nytt tillsammans
med företagen. Och vi måste skapa strukturer och bygga
arenor som gör att de möts. Det är då vi kan bygga de starka
svenska kunskapsmiljöer som krävs för att Sverige ska vara
ett attraktivt land för globala investeringar i forskning och
utveckling.
Därför vill jag lyfta fram fyra åtgärder som den kommande
forskningspropositionen behöver innehålla.
För det första bör regeringen inrätta forskningsprogram för
ökad samverkan mellan företag och universitet. De bör utgå
från viktiga samhällsutmaningar och vara branschöverskridande.
För det andra bör högskolor och forskare som samverkar
med näringslivet belönas när statens medel för forskning och
utveckling fördelas. Ekonomiska incitament är nödvändiga
för att få en ökad samverkan till stånd.
Den tredje handlar om att forskarrörligheten mellan högskolan
och industrin måste öka. Rent konkret kan rörligheten främjas genom att högskolor och universitet i större utsträckning
31
premierar de som bär på erfarenheter från industrin i samband med tjänstetillsättningar eller befordran. Och genom att
företag för längre eller kortare tid kan engagera forskare i sin
verksamhet.
För att nischa forskningen mer krävs slutligen att det är
möjligt att testa de forskningsresultat som kommer fram.
Vi behöver industriella demonstrationsprogram där resultaten
prövas innan de introduceras på marknaden. Och vi behöver
en aktiv regering som fokuserar på industrins intressen och
bidrar med innovationsupphandlingar som skapar en dynamisk hemmamarknad för våra företag. Och därmed också
skapar framtida exportmöjligheter.
Jag vill se en forskningspolitik som har örat mot marken och
som fokuserar på att utgångspunkten måste vara att den ska
kunna bidra till samhällets utveckling. Sverige behöver en
forskningspolitik som är modig och som drivs med en övertygelse att det är innovationer som skapar jobb, tillväxt och
välfärd. Och bygger vidare på det svenska kynnet.
Åke Svensson, vd Teknikföretagen
32
33
att forskning har stor betydelse för samhället är det få
som ifrågasätter. Bildningsidealet och ökad kunskap i sig är
självklart alltid viktigt, men det handlar också om att omvandla kunskap till nytta. Många värdefulla forskningsresultat blir
dessvärre liggande trots att de skulle kunna nyttiggöras och i
ökad utsträckning komma samhället till del.
Det är märkligt att
Europas mest innovativa
land inte är bättre
BETTY MALMBERG
För ett år sedan var jag på ett seminarium som anordnades av
Stiftelsen för strategisk forskning. Syftet med dagen var att diskutera vad som måste göras för att Sverige inte ska tappa mark
när det gäller forskning och innovation. Det var idel välkända
frågor som dryftades såsom globaliseringen, hur Sverige ska bli
bättre på att nyttiggöra forskning och behovet av karriärvägar
för unga forskare. Men det som väckte mest uppmärksamhet
på seminariet var när ett av undervisningsråden från Skolverket
beskrev resultaten från de senaste Pisa-mätningarna, och berättade om svenska elevers bristande kunskap i läsförståelse och
matte. Trots debatten som pågått de senaste åren om svenska
elevers tillkortakommanden i internationella mätningar, verkade få känna till detta. Även om kopplingen mellan kunskapsläget i svensk skola och forskning inte är omedelbar, så är den
det i högsta grad indirekt. Hela utbildningskedjan måste hänga
ihop. Vi får inga framstående forskare utan en god skola.
För samhället är det därför välgörande med den diskussion
som nu förs om att forskningsresultat i högre grad ska komma till nytta. Jag menar att vi de senaste åren har fått en ökad
förståelse för vikten av att använda evidensbaserade metoder
i olika verksamheter, inte minst på skolans område. En utveckling som gynnar forskningen och eleverna. Exempelvis
kan införandet av forskarskolor för lärare bidra till att elever
34
35
tidigt kommer i kontakt med kunskapssökande personer som
också kan bistå i att tillämpa de allra bästa undervisningsmetoderna. Det skapar en positiv kunskapsspiral.
Att det finns mottagare och nyttiggörare av forskningsresultat
är naturligtvis lika viktigt på alla områden, oavsett det rör
publiceringar och citeringar eller resultat som skapar nya
innovationer. Dessvärre upplever jag att forskarsamhället ofta
låser fast sig i en negativ diskussion. Mycket energi går till
spillo i den ständiga dragkampen om huruvida det ska satsas
på grund- eller tillämpad forskning, akademi eller näringsliv,
unga eller seniora forskare och excellens eller bredd. Exempel
som dessutom framställs som varandras motsatser. Det är
olyckligt när det tvärtom är helhetssyn och mångfald som är
det viktiga. Det här handlar inte om antingen eller. Ett samhälle behöver både och.
Bildningsidealet och vetenskapsidealet är som sagt grundläggande, men vi kan heller inte blunda för att goda förutsättningar för företag att utvecklas och växa möjliggör välfärd
och ökade resurser till forskning. Sverige är ett av de länder
i världen som lägger mest offentliga resurser på forskning.
Från att ha haft en topposition då det gäller citeringar har
dock andra länder kommit ikapp. Det är en illavarslande utveckling. Detsamma gäller vår dåliga förmåga att kommersialisera forskning. Det är helt klart märkligt att Europas mest
innovativa land inte är bättre på området.
Många ifrågasätter användandet av indikatorer för att mäta till
exempel kvalitet. Men för mig som politiker är de intressanta
för att kunna göra jämförande studier, och för att kunna följa
36
upp och utvärdera resultaten i de satsningar som staten gör.
Då ca 30 miljarder kronor av våra gemensamma skattemedel
årligen satsas på forskning vore det direkt tjänstefel att inte
analysera effekterna av detta för samhällsekonomin i stort.
Att vi ska premiera och styra mot ökad kvalitet är självklart.
På samma sätt är det viktigt att utveckla relevanta indikatorer
som gör att vi i ökad utsträckning kan premiera samverkan.
Samtidigt förvånar det mig att inte fler lärosäten mäter kvalitet och samhällsnytta av sin forskning. Mitt moderuniversitet
Sveriges lantbruksuniversitet gjorde det 2009. De använde
sig av peer review-grupper som bedömde forskningens vetenskapliga kvalitet och relevans på forskargruppsnivå, men lät
också avnämarna säga sitt. Resultatet blev att några områden, där ledningen dittills trott att universitetets styrka låg,
visade sig vara av medelmåttig standard globalt sett, medan
det omvända gällde för andra områden.
Det är också intressant att studera forskningsinstituten och
deras resultat. Redan i förra propositionen uttalades att
lärosätenas samverkan med dessa bör stärkas och utvecklas.
Vad som har hänt på området bör därför följas upp, eftersom
institutssektorn fortfarande har en något otydlig roll i forskningssamhället och statens satsningar på instituten är låga i
internationell jämförelse.
Trots detta är många forskningsinstitut duktiga på att förmera tilldelade resurser. Vissa industriforskningsinstitut har
också stor betydelse genom att de tillhandahåller demonstratorer för företag, inte minst för små och medelstora. Något
som vi vet är efterfrågat. Den här typen av infrastruktur är
37
viktig för tillväxten i landet och visar att statens satsningar på
infrastruktur är viktiga oavsett det gäller stora internationella
samverkanssatsningar som ESS, patientdataregister eller att
det kan frigöras resurser för mindre testbäddar vid ett industriforskningsinstitut.
Sett till personal har inte bara lärosäten utan också forskningsinstitut och näringsliv många anställda med hög akademisk kompetens. Däremot är forskarrörligheten låg. På det
området måste Sverige bli mycket bättre, så att också kvalificerade anställningar inom näringsliv och forskningsinstitut,
meriterar för vidare karriärer inom akademin. Många brukar
påtala vikten av internationell rörlighet bland forskare, men
minst lika viktigt är att uppmuntra och verkligen genomföra
en nationell rörlighet mellan akademi och näringsliv, forskningsinstitut och olika lärosäten.
Mälardalens högskola har varit proaktiva på området.
I samband med den senaste krisen sjösatte de ett forskningsprogram gemensamt med företagen. Ett program där anställda vid företag istället för att bli uppsagda gick in med ett
industriellt problem i ett forskningsprojekt. Efteråt återvände
flertalet forskare till sina respektive företag. Det är ett intressant exempel på hög grad av samverkan som gynnar både
näringsliv och akademi.
I den senaste forskningspropositionen pekades det ut några
strategiska forskningsområden. Resultatet av dessa satsningar
är alldeles för tidigt att sia om. Men enligt den första uppföljningen har verksamheterna hittills fokuserat på att strukturera miljöerna ledningsmässigt, organisatoriskt och vetenskap-
38
ligt. Det ska bli intressant att följa de årliga uppföljningarna
och i synnerhet den utvärdering av satsningen som ska göras
fem år efter start. Den här typen av strategiska satsningar följer en internationell trend. Inte minst EU:s Grand Challenges
fokuserar på samma sätt på globala samhällsproblem. Genom
att formulera breda strategiska områden vänder sig EU:s
teman till en vidare vetenskaplig krets. Det uppmuntrar till
tvärvetenskaplig forskning, vilket är mycket positivt. Detta är
något som vi i Sverige kan dra lärdom av.
Användandet av strategiska områden är huvudsakligen positiv,
men samtidigt känns det märkligt att de allra flesta internationella forskningssatsningar nu berör likartade samhälleliga och
globala teman. Det är en utveckling som är viktig att följa.
Som politiker är det framför allt genom att sätta ramar och
tilldela resurser som vi påverkar forskningen. Anslagens storlek är självklart av den allra största betydelse men också att
de ges långsiktigt. Då det gäller fördelning av resurser är den
ökade styrningen mot kvalitet viktig. För även om den i dag
utgör en ytterst liten del vid fördelningen, är det samtidigt en
tydlig signal till forskarsamhället. På samma sätt är det viktigt
att premiera samverkan. Självklart bör denna kursändring
följas noga så att effekterna blir de avsedda. Nämligen att
forskning av god kvalitet och forskning som omvandlar
kunskap till nytta premieras.
Betty Malmberg (M),
riksdagsledamot och ledamot av utbildningsutskottet
39
Sverige ska rustas för framtiden. Därför behövs mer
forskning och fler innovationer. Vi kan inte vila på gamla
lagrar. Vi måste tänka framåt, leva i en ständig förbättringsprocess.
Forskningspropositioner
tänks politiskt i fyraårscykler. Jag tror inte att det
i längden är hållbart.
THOMAS STRAND
Sverige ska vara möjligheternas land. Ett jämlikt Sverige med
full sysselsättning, en stark ekonomi och möjlighet för alla
att leva ett rikare liv. I möjligheternas Sverige ska människor
känna sig trygga att ta nya språng i livet och det många gånger. Då är mer forskning och fler innovationer viktiga redskap.
Vi behöver en forsknings- och innovationspolitik som bidrar
till en ekologiskt hållbar utveckling. En politik som samtidigt
stärker svenska företag och leder till fler företag och nya jobb.
Med fler och nya jobb får vi en bättre ekonomi och ökade
skatteintäkter. Det möjliggör en god kvalitet i skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Lika viktigt är det att forskningen
främjar ett öppet och demokratiskt samhälle, vidgar tanken
och perspektiven samt ökar förståelsen och samspelet oss
människor emellan. Forskningen ska stå i människans tjänst
för ett solidariskt och rättvist samhälle.
Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation.
Det skriver förmodligen alla under på, men frågan är hur
vi ska forma en klok och strategisk forskningspolitik? Även
om det finns en generell politisk samsyn kring betydelsen av
forskning och innovation så finns det också några avgörande
politiska skillnader i hur en sådan långsiktig och klok politik
ska bedrivas.
40
41
Vi ska inte ställa grundforskning eller nyfikenhetsforskning
mot tillämpad forskning. Båda forskningsområdena är
lika viktiga och nödvändiga när vi utformar en strategisk
forsknings- och innovationspolitik. Dock skedde det en
tyngdpunktsförskjutning med forsknings- och innovationspropositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop.
2008/09:50) som presenterades hösten 2008. I propositionen kom balansen att förskjutas genom att den akademiska
grundforskningen betonades starkt. Tyvärr nedprioriterades
samtidigt samverkan mellan akademi, näringsliv och politik. Det tydliggjordes bland annat genom nedläggningen
av branschprogrammen (som togs fram tillsammans med
branscherna och fick därför hög rele-vans för företagen. Det
handlade om program för flyg- och rymdindustrin, metallurgi, fordon, skog och trä, läkemedel, bioteknik samt IT och
telekommunikation. Dessa viktiga sektorer omfattar ca 80
procent av näringslivets satsning på forskning. Totalt skapar
dessa branscher flera hundra miljarder kronor i exportinkomster och omfattar över en halv miljon arbetstillfällen.)
De ökande ekonomiska resurserna styrdes till akademin som
skulle utgöra motorn i samverkan med näringslivet. Det bröt
tvärt med själva idén med branschprogrammen, att akademin,
näringslivets parter och politiken skulle mötas på ett jämlikt
plan. I branschprogrammens dialoger skedde en gemensam
problemformulering. Man analyserade gemensamt omvärlden
och företagens behov och sedan beslutades om verkningsfulla
forsknings- och innovationsåtgärder. Dessa forskningsprogram hade stor framgång och hög näringslivsrelevans. Det är
tillbaka till denna ömsesidiga och jämlika samverkan mellan
akademi, näringsliv och politik som vi bör komma. Jag är
42
inte ensam om att se detta behov, även näringslivets parter
efterlyser själva en bättre tingens ordning vad gäller samverkan kring forskning och innovation. Det är en önskan som en
regering bör ta på största allvar.
Sverige är ett starkt exportberoende land. Därför är det avgörande att det finns ett fungerande och väl utvecklat samarbete mellan alla aktörer som kan bidra till att Sverige blir
framgångsrikt i den globala konkurrensen. Vi behöver mer
av samarbete och gemensamma prioriteringar av forskningsresurser, utbildningsinsatser samt export- och investeringsfrämjande åtgärder. Jag tror dock inte att vi ska återskapa
branschprogrammen. Vi bör istället utveckla en ny samverkansmodell som inte i första hand fokuserar på enskilda branscher utan istället tar sin utgångspunkt i centrala framtidsutmaningar för vårt samhälle – både inhemska och globala. I
nära dialog med representanter från olika samhällssektorer
ska dessa framtidsutmaningar identifieras. I den socialdemokratiska budgetmotionen, som presenterades hösten 2011,
angavs några områden som naturliga att kraftsamla kring:
miljö- och energiområdet, framtidens transportlösningar, den
demografiska utmaningen, hälsa- och livsvetenskaperna och
Sveriges attraktionskraft.
Det finns således en politisk skiljelinje i svensk forskningspolitik när det gäller synen på samverkan mellan akademin,
näringslivet och politiken. För oss socialdemokrater är näringslivet inget särintresse. Vi ska både prioritera den fria
akademiska forskningen och prioritera en utvecklad samverkan mellan akademi, näringsliv och politik.
43
Denna politiska skiljelinje är också tydlig när det gäller synen
på innovationer. Det räcker inte endast med ett högt tonläge
eller många vackra ord om vikten av innovationer. Det måste
också finnas substans och ekonomiska muskler bakom politiska utspel. Om Sverige fortsatt ska vara en ledande industrination måste utbildning, forskning och innovation bilda
ett väl fungerande sammanhang. Vi behöver hitta den goda
balanspunkten mellan satsning på strategiska forskningsområden och strategiska innovationsområden.
Studier har indikerat att Sverige lider av en så kallad innovationsparadox, det vill säga att kommersialiseringen är förhållandevis låg i relation till de totala investeringarna i forskning
och utveckling, FoU. En möjlig förklaring till denna paradox
är brister i samordningen av offentliga och privata resurser
för utbildning, forskning och innovation. Det är ytterligare
ett argument för att vi måste utveckla modeller för en bättre
strategisk samverkan mellan politik, akademi och näringsliv.
Vi behöver därför utmejsla en tydlig innovationsstrategi med
kraftfulla satsningar på strategiska innovationsområden. Vi
behöver också bygga upp effektiva strukturer för kunskapsöverföring och teknikutveckling mellan akademin och industrin genom innovationskluster. En god tillgång på riskvilligt
kapital är avgörande i en innovationsdriven, kunskapsbaserad
ekonomi. De statliga insatserna på riskkapitalområdet bör
därför öka.
Institutssektorn har en viktig roll när det gäller samverkan
mellan akademi och näringsliv. Institutssektorn kan bygga
broar som främjar att forskning och innovation bildar en
44
utvecklande syntes. Industriforskningsinstituten fyller med
andra ord en allt viktigare roll och de behöver stärkas och
ges ökade muskler. En sammanslagning av industriforskningsinstituten i en statlig institutskoncern för internationell
konkurrenskraft och för att attrahera EU-medel samt för
stärkt samverkan med näringslivet är ett steg i rätt riktning.
Vi kan också se att industriforskningsinstituten på ett mycket
förtjänstfullt sätt stärker högskolans koppling till de mindre
företagen. Det är något som behöver utvecklas än mer. Att
underlätta framväxten av fler science parks är ett led i denna
utveckling. Vi socialdemokrater anser också att det bör inrättas ett särskilt tjänsteforskningsinstitut.
I höst ska regeringen presentera en ny forsknings- och innovationsproposition. Den förra propositionen kom hösten
2008 och den förrförra propositionen kom ytterligare fyra
år dessför-innan. Forsknings- och innovationspropositioner
tänks politiskt i fyraårscykler. Jag tror inte att det i längden är
hållbart när vi talar om stora framtidssatsningar i forskning
och innovationer som ska bygga Sverige starkt. Då måste
vi tänka långsiktigt och inte i fyraårscykler. På denna punkt
borde vi tänka om och tänka nytt. Vi bör tänka tio, femton år
framåt i tiden.
Vi måste ge långsiktiga och hållbara förutsättningar för akademi och näringsliv. Jag tror att vi behöver en reell politisk
diskussion om några principiellt viktiga och övergripande utgångspunkter och förutsättningar för svensk forsknings- och
innovationspolitik. En långsiktig strategi som håller över riksdagsvalen vart fjärde år. Det förutsätter förmodligen också
45
att vi hittar en annan tingens ordning för hur forsknings- och
innovationspolitiken ska styras. Jag säger inte att politiken
ska abdikera. Politiken måste våga fatta beslut, men jag tror
att vi bör komma överens om några principiellt viktiga utgångspunkter och förutsättningar som kan ge universitet och
högskolor, forskningsråd och forskningsinstitut samt näringsliv och offentlig sektor långsiktiga och hållbara spelregler.
Det skulle gynna Sverige och svensk industri och välfärd.
Jag kan skönja några sådana principiellt viktiga långsiktiga
överväganden. Vi behöver samtala om hur vi kan säkerställa
ett universitets- och högskolelandskap som präglas av mångfald, bredd och djup. Vi behöver inte mindre forskning. Vi
behöver mer. Det är då inte fruktbart att ställa lärosäten mot
varandra. Vi behöver också relatera svensk forskning till de
stora forskningssatsningar som görs inom EU. Nästa ramprogram om forskning, Horizon 2020, ska gälla åren 2014-2020.
Därefter kommer förmodligen ett nytt ramprogram som
gäller de följande åren. I en alltmer globaliserad värld är det
viktigt att Sverige synkroniserar sin forskning med europeisk
och global forskning.
starka forskningsmiljöer visar att satsningen på starka forskningsmiljöer gynnat manliga forskare som har sin toppforskning bakom sig och missgynnat kvinnliga forskare.
Slutligen vill jag även omnämna att forskningssatsningar
inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga fältet bör
vara en prioriterad fråga. Vi behöver dessa perspektiv för att
rusta Sverige starkt, inte minst när vi vill poängtera vikten av
att bygga en hållbar och grön värld.
Sverige ska rustas för framtiden. Därför behövs mer forskning
och fler innovationer.
Thomas Strand (S), riksdagsledamot och ledamot av
utbildningsutskottet
Jag ser också nödvändigheten av att komma överens om de
unga forskarnas situation. Vi måste bort från stipendier och
utbildningsbidrag. Unga forskare ska kunna känna en trygghet i att vara anställda och vi måste skapa tydliga karriärvägar. Det gynnar män och kvinnor. Det gynnar forskningen.
Det handlar också om hur vi skapar attraktiva forskningsmiljöer för yngre forskare. Vi måste också överväga om fokuseringen på de så kallade excellenssatsningarna är strategiskt
rätt. Rapporten Hans Excellens: om miljardsatsningarna på
46
47
det är en stor förmån att ha fått vara med att som förste
rektor få bygga upp Blekinge tekniska högskola under drygt
elva år och sedan starta Vinnova som förste generaldirektör
och arbeta där i åtta år och nu vara tillbaka sedan tre år som
rektor för Lunds universitet, Sveriges största universitet. Här
är jag nummer 153 i raden av rektorer sedan 1600-talet.
Det mesta händer alltid
någon annanstans
PER ERIKSSON
48
Det är utifrån dessa tre perspektiv och erfarenheter samt
diverse internationella utblickar som jag här lämnar en del
synpunkter på svensk forsknings- och innovationspolitik.
En god forsknings- och innovationspolitik är mångsidig. Den
innehåller många komponenter, instrument och tillvägagångssätt på ett sådant sätt att många aktörer engagerar sig. Ensidighet och enhetliga enkla lösningar som ska passa alla måste
undvikas. Här förkommer i debatten ofta en rad ogenomtänkta förslag till förenklingar, till exempel på minskat antal
främjare särskilt från den offentliga sidan. Men enkelhet kan
aldrig vara ett självändamål, utan det handlar om att få fram
ett så funktionellt, konkurrenskraftigt och effektivt system
som möjligt. Det är alltså naturligtvis det funktionella som
måste få vara avgörande. Ingen klagar väl på att vår kropp
är alldeles för komplicerad, har alldeles för många celler och
önskar en transformation till en encellig amöba? Det vi behöver är en rad instrument, insatsformer och arbetssätt för att
skapa ett internationellt ledande forsknings- och innovationssystem, ett system som skapar världsledande forskning och
kunskapsbaserade innovationer, det vill säga nya framgångsrika
produkter, tjänster, processer och arbetssätt som bygger på
kunskap. Detta ger oss förutsättningar för en hållbar tillväxt
49
och välfärd i Sverige och lämnar även ett bidrag till internationellt hållbar tillväxt och välfärd.
En god forsknings- och innovationspolitik lär av andra länder. ”Det mesta händer alltid någon annanstans” lärde mig
professorn i regionalekonomi Jan-Evert Nilsson när jag rekryterat honom till högskolan i Blekinge. Detta är förvisso en
självklarhet, men betyder två viktiga saker: Man måste vara
bra på att lära av andra länders erfarenheter: studera dem,
resa och träffa aktörer samt lära känna nyckelpersoner. För
det andra: när man upptäckt något som man vill ta efter, så
plagiera aldrig, utan översätt till ditt eget sammanhang. Låt
mig ta ett par exempel:
Det nationella Svenska inkubatorprogrammet startades av
Vinnova främst utifrån inspiration från Israel. Där fanns dock
kommersiella incitament för inkubatorledaren som vi inte
fann lämpliga att ta efter i det svenska programmet. Vinnovas
program Forska & Väx startades med inspiration från det
amerikanska SBIR-programmet (Small Business Innovation
Research) och också här gjorde vi ett något modifierat upplägg för att bättre passa in i ett svenskt sammanhang.
När man i vårt land valde att lägga tonvikten för offentligt
utförd forskning på universitet och högskolor medan ett mindre ansvar överläts till industri – och branschforskningsinstitut, lär Schweiz har varit förebilden, inte Tyskland. Schweiz
är i dag en framgångsrik forskningsnation och här finns anledning att lära av det där stora internationella inslaget bland
forskarna på universitet och högskolor. Exempel på andra
50
länder som är viktiga för oss att studera i dag och lära av är
bland andra Sydkorea, Kanada, Brasilien, Finland, Danmark
och Israel.
En god forsknings- och innovationspolitik bejakar både
nyfikenhetsdriven och behovsmotiverad forskning och utveckling som drivkrafter för framtidens innovationer. Det har ett
stort värde att ge fri nyfikenhetsdriven forskning utrymme
inte bara för att ny kunskap har ett värde i sig utan också för
att man aldrig i förväg kan veta vilka nya viktiga upptäckter
som detta kan ge av stor betydelse för framtidens innovationer och en konkurrenskraftig och hållbar tillväxt. Samtidigt
måste också utrymme finnas för de direkta och tydliga behov
och utmaningar som näringsliv och samhälle står inför. Det
är därför viktigt med en behovsmotiverad forskning och att
stimulera framkomsten av innovationer. Här har bland annat
den tekniska forskningen vid lärosäten och forskningsinstitut
en viktig roll. Till detta kommer att denna forskning då också
behöver bedrivas i ett omfattande samspel mellan lärosäten,
forskningsinstitut, näringsliv och offentlig verksamhet.
Sektorn av forskningsinstitut i Sverige är i en internationell
jämförelse, till exempel med Tyskland och Finland, relativt
liten, medan universiteten och högskolorna är en betydligt
större forskningsutförare. Det är därför extra nödvändigt att
samspelet dem emellan är väl utvecklat där man kan dela på
kompetens genom personrörlighet och koppla samman ledarskapen, samt låta unga forskare och även studenter få arbeta
med intressanta industriprojekt.
En god forsknings- och innovationspolitik bejakar det öm-
51
sesidiga beroendet mellan de tre aktörsgrupperna näringsliv,
akademi och politik/offentlig verksamhet, och att de lyssnar
till varandra och lär av varandra. En svaghet i Sverige är att
alltför få personer rör sig mellan näringsliv, akademi och
politik/offentlig verksamhet och därför har vi många gånger
svårt för att förstå varandras behov och hitta bra samarbetsformer. Samtidigt är det självklart så att dessa aktörsgrupper
är ytterst beroende av varandra. Näringslivet behöver konkurrenskraftig kompetens från akademin och konkurrenskraftigt ramverk från politiken, för i annat fall förlorar man
både kompetens, kapital och jobbutveckling relativt andra
länder. Akademin behöver politikens stöd och näringslivets
engagemang för en konkurrenskraftig verksamhet. Slutligen
behöver politiken ett konkurrenskraftigt näringsliv för den
ekonomiska utvecklingen och skattebasen samt forskningsbaserad kunskap och utbildning från akademin för att kunna
utforma en konkurreskraftig politik och ett välfärdssamhälle.
Ett viktigt insatsområde är därför åtgärder som stimulerar ett
ökat samarbete och en ökad personrörlighetet mellan dessa
tre aktörsgrupper, näringsliv, akademi och politik/offentlig
verksamhet.
ledaransvaret vid Blekinge tekniska högskola. Vi har mycket
som fungerar väl i det svenska forsknings- och innovationssystemet, inte minst en god mångfald av aktörer, men vi har
också en rad områden som måste förbättras för att behålla
och stärka vår konkurrenskraft. Det handlar här särskilt om
internationellt policylärande, lärande och samspel mellan aktörerna samt kanske allra viktigast för ett långsiktigt hållbart
system, en större personrörlighet mellan aktörerna, nationellt
och internationellt. Som sagts: ”det mesta händer alltid någon
annanstans”. Därför måste man hämta hem policykunskap
och kunna omsätta den i sitt eget sammanhang. Avgörande
för detta är personrörlighet. Det finns ingen bättre kompetensöverföring än människor med kompetens som rör sig mellan
olika aktörer, nationellt och internationellt.
Per Eriksson, rektor Lunds universitet
En god forsknings- och innovationspolitik bejakar betydelsen
av stora och internationellt konkurrenskraftiga forskningsinriktade universitet, högskolor med tonvikt på utbildning
och omfattande samspel med näringsliv och samhälle samt
finansierande och policyutvecklande myndigheter. Denna
uppfattning grundar jag på min egen erfarenheter från ledaransvar inom Lunds universitet, Sveriges största universitet,
från ledaransvar för Vinnova och från uppbyggnaden och
52
53
Det innebär inte
nödvändigtvis att vi skall
sträva efter svenska
nobelpris
LEIF BRODÉN
min obesvarade kärlek till forskaren och forskningsmiljön har till stor del sin förklaring i min egen oförmåga att
på djupet sätta mig in i frågorna. Synen på forskaren som
gamla tiders Oppfinnar-Jocke som snabbt ska leverera omedelbara kommersiella fördelar stämmer allt sämre. Min tidigare
lärare professor Christer Karlsson hävdar dessutom att forskare
har svårt med ett ledarskap som uppenbart kan mindre än de
själva. Men att själva forskningschefen måste kunna mest, även
i detaljfrågorna, har delvis ställts på ända. Att administrativt
känna till och erhålla forskningsmedel synes i dag vara en
minst lika stor framgångsfaktor som själva forskandet.
I ett flertal turbulenta decennier för min egen svenska skogsindustri så har dock vår forskning dels utgjort en i sammanhanget stabil enhet. Forskningen inom skogsskötsel, massa
och papper är alltjämt en svensk paradgren. Vi ser även en
växande del inom träbyggnation och energisektorn.
En av de viktigaste framgångsfaktorerna är hållbarheten för
spelreglerna inom universitetens och forskningsinstitutens intressesfärer. Stor del av den svenska forskningen är tillgänglig
för hela industrier. Inte minst inom skogsindustrin finns stor
möjlighet att mot relativt små medel få tillgång till världsledande forskning. Institutens roll är här helt avgörande.
Traditionen med stiftelsebaserad forskning med stor öppenhet
blir ytterligare en viktig motkraft när företagens vilja att öka
kommersiella patent tilltar.
Vilka förbättringspotentialer finns då?
Ur ett företagarperspektiv måste den viktigaste potentialen fin-
54
55
nas inom ett ökat entreprenörskap. Att ständigt söka minska
gapet mellan forskning och dess kommersiella tillämpning. Vi
är nog duktiga på att skapa goda plantskolor för forskning hos
företag, universitet och institut. Vi måste bli bättre på att lyfta
fram entreprenörskapet. Det klassiska dilemmat där grundforskningens integritet alltid ställs mot mer tillämpade behov
från näringslivet är ett dilemma som ur mitt perspektiv är en
konstruerad konflikt. Näringslivet behöver såväl grundforskning som tillämpad forskning. Det är snarare nyfikenhetsforskning som skall ställas mot behovsmotiverad forskning.
Det finns argument för dem båda, men den behovsmotiverade
forskningen måste prioriteras framför den forskning som
styrs av forskarnas kunskapstörst.
Vi svenskar skall vara oerhört stolta över vårt Nobelpris, men
det innebär inte nödvändigtvis att vi skall sträva efter svenska
Nobelpris. Vi är ett litet land med förhållandevis små universitet. Fokus för forskningen i Sverige bör ligga på samhällets behov. Behov inom det offentliga (framförallt frisk- och sjukvård)
samt behov av utveckling inom svensk industri. Naturligtvis
måste det också i Sverige finnas plats för nyfikenhetsforskning, men den bör inneha en underordnad roll. Företagens
otålighet med process- och produktförbättringar är oändlig.
Min forskningschef har sedan länge tröttnat på mina frågor
om de har uppfunnit något nytt som vi snabbt kan tjäna
pengar på?
Naturvetenskaplig forskning, både akademisk och industriell,
har historiskt haft svårt att värdera olika utvecklingsspår och
teknologier i ekonomiska och ekologiska termer.
56
Här bör både industrin och våra forskningsfinansiärer sätta
högre krav på forskarsamhället.
Ett initiativ som troligtvis kan leda oss rätt här är kluster, och
att i värdekedjorna hitta nya affärsmöjligheter. Att blanda olika
vetenskapliga discipliner snarare än att klyva molekylen ytterligare en gång. Ett sådant initiativ återfinns på Chalmers. Under
projekt som Avancell, Woodi och Formulosa söks framtidens
nya biomaterial. Företag som Södra, SCA och Tetra Pak har
tillsammans initierat denna typ av samarbeten. Knut och Alice
Wallenberg-stiftelsen har också den identifierat behovet av att
öka andelen förnyelsebart och biologiskt nedbrytbart material
i samhället. Forskningen syftar ytterst till att finna affärspotentialer i ett hållbart baserat samhälle. Vilken ung forskare vill
inte delta i sådana visioner!
Från svenskt perspektiv är detta viktigt: Industrin behöver
framtidens forskare, ingenjörer och entreprenörer. Jag tror
också att detta tankesätt är en stor möjlighet för vårt land, vi
har ett rykte om oss att kunna samarbeta. Detta är något som
vi bör dra nytta av.
En erfarenhet som Södra har dragit är att samarbeten med
kreativa yrkesgrupper såsom designers och arkitekter har
gett oss nya infallsvinklar i utvecklingsarbetet, något som vi
bör dra fördelar av framåt.
Entreprenörskapet är en nyckelfråga för utveckling både inom
industri och samhälle och här lämnar jag över bollen till andra
att utveckla koncept för detta.
57
För institutens del finns det en potential i en ökad förståelse för
industrins affärer. Det behövs mera kunskap om konkurrensen mellan olika företag men också om affärsnyttan som kan
uppstå tvärsektoriellt. Andelen forskningsmedel som fördelas
mellan industrier bör i större utsträckning viktas av industrins
betydelse för Sverige, bland annat uttryckt i nettoexport för
landet. Här synes traditionens makt snarare leda oss. Givetvis
vill jag se större resurser till hållbarhetsforskning där vi tar
fram hållbara nya biomaterial såsom textilier och biokemikalier. En historisk chans för svensk forskning där instituten
måste få chans att hålla i taktpinnen. Instituten måste således
också ställa om sin kompetens vilket kräver en omfattande
översyn och nyrekrytering till instituten.
För universitetens forskningsdel ser jag gärna en ökad specialisering och tydligare inriktning. Trenden riskerar annars
bli att alla sysslar med allt och därtill hörande problem med
resursallokering. Jag vill se ett utökat samarbete där de centrala
universiteten har en nyckelroll och där institut och regionala
högskolor hjälper industrin i implementeringsfasen. Ett regionalt universitets huvudinriktning bör präglas av det lokala
näringslivet, samtidigt som vi behåller de centrala universitetens positioner.
Leif Brodén, koncernchef Södra
58
59
Framtiden handlar om
att bygga mångfasetterade
forskningsteam
ANDERS FLODSTRÖM/LENA ADAMSON
60
global challenges, De Stora Utmaningarna, är på allas läppar. För att nämna några av de viktigaste: klimatförändringar,
brist på mat, vatten, energi och andra kritiska naturresurser,
folkvandringar till de stora städerna, hälsa och immunförsvar,
åldrande befolkningar. Vad har de gemensamt? De är i mycket
resultat av mänsklig verksamhet och demografiutveckling, de
är problem och utmaningar som vi skapat själva och måste
också lösas av oss. Men det gemensamma består framför allt
i att de är tematiska och därmed kräver tematiska lösningar.
De kan alltså inte lösas genom ökad disciplinär eller ens mångdisciplinär grundforskning. Trots detta argumenterar ledande
svenska och europeiska akademiker att endast och enbart
ökade resurser till disciplinär grundforskning är lösningen till
de globala, europeiska och svenska utmaningar vi står inför.
Vad behövs då i stället för dessa ökade resurser till grundforskningen? En ny syn på förhållandet grundforskning versus
tillämpad forskning! En ny syn på vad som bör beteckna en
växande forskningsmiljö! En ny syn på relationen kunskapsutveckling, utbildning, innovation och entreprenörskap! Vad
Europa behöver är forskning för användbar kunskap. Detta
är inte ett annat sätt att benämna den tillämpade forskningen
eller att säga att grundforskning inte behövs. Vi måste nu
äntligen lämna denna ofruktbara tudelningsdiskussion och ta
ett steg framåt! Frågeställningarna och valen av forskningsområden kan och bör vara fortsatt öppna men förankringen
behöver finnas i ett sammanhang där det också finns en klar
ambition att även göra resultaten användbara. Att satsa på en
forskningsmiljö kan i fortsättningen inte handla om att bara
öka möjligheterna att göra ”more of the same”, det vill säga
61
att anställa fler duktiga grundforskare. Det måste i framtiden
istället handla om att bygga mångfasetterade forskningsteam,
att integrera människor med kompetenser och intressen att
förverkliga det växelspel mellan forskning, utbildning och
innovation (i betydelsen ”putting good ideas to use”) och
entreprenörskap, som är den enda vägen vi har för att finna
lösningar på de stora utmaningar vi står inför. Forskningen
ska naturligtvis även fortsättningsvis ha ett värde och belönas
för att forskningsfronten rör sig framåt, men också för att
den aktivt och systematiskt förnyar våra utbildningar och för
att den i betydligt högre utsträckning än i dag bidrar till nya
innovationer som i sin tur leder till nya hållbara infrastrukturer och till de nya produkter, processer och tjänster som
behövs för både kollektiv och personlig ökad livskvalitet.
Denna triangel av kunskap kräver kvaliteter i forskningen
och dess växelverkan med omgivningen som inte kan klistras
på forskning som endast bedrivs för forskningens egen skull.
Och, tvärtemot vad många tror, så kommer också den rent
vetenskapliga kvaliteten att tjäna, inte förlora, på detta nära
samspel mellan många olika kompetenser.
Hur ska då, enligt samma ledande akademiker, forskningens
kvalitet bedömas? Även här upprepas de gamla sanningarna.
För att nå den ökade kvaliteten med hjälp av gamla lösningar
behövs inte bara nya resurser (trots att de gamla inte ens tagit
slut, 13 miljarder kronor ligger i dag oanvända vid landets universitet), det behövs också att resurserna fördelas med traditionella metoder, så kallad peer review eller kollegial granskning.
Vi har granskat några av de stora universitetens nyligen gjorda
62
interna peer review-granskningar av sin forskning. Hundratals expertgrupper och tusentals experter har krävts för att
spänna upp forskningens hela bredd. Kostnaderna har varit
betydande. Vad ger då denna typ av granskningar? De ger
bra information till ledningar, de gör att kollegor möter kollegor och diskuterar gemensam forskning och de driver säkert
kvaliteten på många sätt, inte minst genom dessa diskussioner. Men, när granskningarna ska utmynna i betyg infinner
sig samma problem som vid betygsättning av studenter som
görs av lärare utan uttalade betygskriterier. Man använder sig
i brist på annat av den så kallade vinkännarmetoden. Man
smakar och luktar sig fram till en egen individuell bedömning
- godtyckligheten i vad som bedöms blir hög, transparensen och jämförbarheten blir nära noll. Förslaget att basera
delar av den svenska forskningsfinansieringen på denna typ
av bedömningar är ogenomtänkt och bygger på en kollegial
romantik om skråets förträfflighet.
Kvalitetsbedömningar av svensk forskning måste i framtiden
göras med hjälp av transparenta och jämförbara metoder
(citeringar och bedömningar av förmågan att attrahera externa medel) och styra mot den utveckling vi beskrivit ovan,
forskning för användning och forskning för påverkan. Det
sistnämna med hjälp av välstrukturerade bedömningar av
universitetens egna tydliga fallbeskrivningar och exempel på
hur man bidragit till samhällets utveckling.
Våra universitet och högskolor är kunskapssamhällets viktigaste resurs. Det är här som De Stora Utmaningarna kan
transformeras till De Stora Möjligheterna. Låt oss nu en gång
63
för alla sluta ställa grundforskning mot tillämpad forskning
och forskning mot utbildning, låt oss istället premiera de
universitet, högskolor och forskningsmiljöer som arbetar för
att integrera dessa delar med varandra utifrån sina egna behovsanalyser, sina egna affärsplaner och sina egna mål. Och låt
oss bedöma dem med hjälp av professionella metoder som ger
starka incitament till fortsatt utveckling av öppna och mångfasetterade miljöer i både lokal och global samverkan.
Låt oss inse att framtidens kunskapssamhälle inte endast är
forskningens på forskningens villkor. Vi har nyss förstått att
den högre utbildningens kvalitet inte kan utvecklas utan att
studenter och arbetsmarknad är partner i universitetens arbete
med kvalitet och förnyelse. Forskningen har motsvarande behov av att skapa en öppen plattform där studenter, doktorander, forskningsinstitut och företag bidrar med nya perspektiv.
Den kreativitet som får forskningen att blomstra fordrar en
öppenhet och mångfald som inte är strikt vetenskaplig. Kreativitet har för övrigt ett kurvlinjärt samband med kunskap,
för mycket expertis kan ge tunnelseende och istället begränsa
möjligheterna till nytänkande.
Vägen fram till ett uthålligt samhälle, ett samhälle som ger
framtida generationer en rättvis chans till global livskvalitet,
skapas genom ett kunskapssamhälle där privat och offentligt,
där vinst och allmän nytta balanseras redan när lösningarna
skapas. De Stora Utmaningarna är allas! ”Till mensklighetens
största nytta”.
Anders Flodström, professor i fysik, vice ordförande EIT
(European Institute of Innovation and Technology)
Lena Adamson, docent i psykologi, EIT och Europarådet
64
65
Här kan forskningsinstituten spela en
huvudroll
ELISABETH THAND RINGQVIST
framtidens forskningsmiljöer har en stor utmaning i att
anpassa sin verksamhet efter de allra minsta företagens behov
och förutsättningar. I småföretag är det mer regel än undantag
att vd:n även är utvecklingschef och marknadschef. Tre funktioner, i vissa fall ännu fler, i samma person ställer krav på de
partner som företaget samarbetar med. Ändå är behovet av
ny kunskap, innovationsförmåga och kompetenser större ju
mindre företaget är. Men, hävdas det ofta i debatten, företagen
talar ett språk och forskningsvärlden ett annat och här kan
forskningsinstitutens roll bli avgörande som en tolk och möjliggörare mellan till synes två olika världar. Den globala konkurrensen blir bara hårdare och för ett litet land som Sverige där
exporten står för halva BNP är därför forskning, innovationsförmåga och utveckling några av de viktigaste faktorerna.
I spåren av de stora företagens nedläggningar, utflyttningar och
konkurser som vi sett exempel på de senaste åren blir småföretagen ännu viktigare för sysselsättning och tillväxt. Att skapa
öppna och flexibla kunskapsmiljöer för utveckling och innovation i småföretagen är därför en av de viktigaste utmaningarna.
Här kan forskningsinstituten spela en huvudroll.
Som företrädare för de minsta företagen, där en majoritet
aldrig varit i kontakt med forskarvärlden, vill jag bidra med
några reflektioner kring hur förhållandet mellan forskning
och näringsliv kan underlättas.
Motsättningen mellan grundforskning och tillämpad forskning är överdriven och gränserna mellan forskningsinriktningarna är i praktiken irrelevant. Akademin behöver sitt eget
utrymme för att formulera ansatser och teser som man tror
66
67
kan lösa samhällets olika problem och utmaningar. Precis
som andra kreativa och kunskapsfokuserade organisationer
kan man åstadkomma stora resultat genom att höja blicken,
våga pröva nya lösningar och testa ansatser som riskerar att
förkastas. Att ge fritt utrymme åt de mest talangfulla och
skarpaste forskarna brukar ofta anges som en nyckel till en
framgångsrik forskningspolitik. Det stämmer säkert, även om
det kan uppfattas som kontroversiellt i ett land där kollektivets och lagets förmåga lyfts fram på bekostnad av enskilda
stjärnor, med Nobelpriset som ett lysande undantag. Men hur
grundforskningen kan stå i motsats till den tillämpade forskningen som ofta sker i samspel med andra samhällsaktörer är
oförståeligt. En invändning mot den tillämpade forskningen
är att den inte har samma kunskapshöjd och excellens som
grundforskningen. Finansiering från Vetenskapsrådet anses
vara en kvalitetsstämpel som borgar för oberoende och fri
forskning och därmed bättre finansiering än samma statliga
pengar som tagit vägen via till exempel Vinnova. Ändå har
Vetenskapsrådet själva i en rapport kommit fram till att den
tillämpade forskningens vetenskapliga kvalitet är lika god
som grundforskningens. Vad gäller publikationer och citeringar, de två viktigaste måtten för vetenskaplig kvalitet, fann
man heller inget som talar för att den tillämpade forskningen
skulle hävda sig sämre än grundforskningen.
Den tillämpade forskningens utmaningar ligger främst i att
prestera resultat och kunskap som kan komma hela branscher
och sektorer till nytta i motsats till dagens tillämpade forskning som är mer fokuserad på att lösa enskilda stora företags
behov. Ny kunskap som kan ge hela branscher, grupper eller
68
kluster av småföretag ökad konkurrenskraft och tillväxt är
sannolikt bättre investerade offentliga forskningspengar än
motsvarande till ett stort företag.
Universiteten och högskolorna kostar, enligt en rapport från
Riksrevisionen, drygt 50 miljarder kronor per år att hålla
igång. Kostnader i den storleken reser självklart frågan om
vad samhället och skattebetalarna får tillbaka på sina investerade pengar och om det går att mäta. Frågan om och i så
fall hur forskningens samhällsnytta ska mätas presenterades
nyligen i en utredning. Oavsett slutsatserna i den vet vi att
forskning leder till samhällsnytta genom förbättrad sjukvård,
effektivare transporter, kulturella och litterära upplevelser,
sysselsättning i företag etc. Men även i frågan om samhällsnytta, ställs grundforskningen ofta mot den tillämpade forskningen. All forskning bör mätas utifrån dess samhällsnytta
men för att vara relevant krävs ett dynamiskt och flexibelt
system. För grundforskningen måste värdet ofta mätas över
en lång tidsserie på flera år. I grundforskningens natur ligger också en stor sannolikhet för misslyckande: pengar och
resurser kan gå förlorade i jakten på att få en tes bekräftad.
Men lyckas man i grundforskningen kan värdet tillbaka till
samhället bli mycket stort, vilket åtskilliga historiska exempel
visar. Samhällsnytta som mått för den tillämpade forskningen
skiljer sig inte från grundforskningen. Även här måste misslyckanden vara tillåtna och samhällsnyttan kan ta lång tid att
verifiera även när samhälle och näringsliv är en mer direkt
avnämare. Oavsett hur det ska mätas finns förutsättningar för
en modell där frågan om det är grundforskning eller tillämpad forskning blir underordnad och i bästa fall irrelevant.
69
Ibland förs liknande diskussion inom kulturens områden där
en stor del av kulturen är experimentell och utan betalningsvillig publik, men där resultatet i någon form kan återfinnas
hos allt från en modeskapare till en schlagerscen några år
senare. Kulturens samhällsnytta är också svår att mäta men
en ifrågasättande, avantgardistisk konst är också viktig för att
driva nya koncept, upplevelser och så småningom affärsidéer
framåt.
Relationen mellan forskning och innovation har även den
varit föremål för debatt. I centrum står ofta lärarundantaget
som infördes redan 1949 och som innebär att uppfinningar
och patent tillfaller forskaren eller doktoranden och inte universiteten eller högskolorna. När industrialiseringen tog fart
och när nya företag växte till stora koncerner var vetenskapsmannen och entreprenören ofta samma person. I facket vetenskapsman (det var nästan uteslutande män) och entreprenör
återfinns bland annat Gustaf de Laval, Alfred Nobel och Gustaf Dalén. I dag är förekomsten av forskare/entreprenör inte
lika vanlig. Med dagens konkurrensutsatta och globaliserade
marknader är det svårt att bygga ett världsföretag och vara en
ledande forskare på samma gång. Ändå tillåts forskare fortfarande behålla sina innovationer och uppfinningar genom
lärarundantaget. Innovationer som i företag kan utvecklas
till nya produkter och tjänster. Här behövs en ny pragmatisk
modell för att uppmuntra forskare att samverka med entreprenörer och företag.
Utmaningen för forskningsinstituten är att kunna erbjuda
testmiljöer som svarar mot det omvandlingstryck som näringslivet lever under. Framtidens forskningsinstitut behöver
70
vara flexibla och snabbt kunna anpassa sitt erbjudande till
nya förhållanden som råder på såväl en nationell som global
marknad. Den växande tjänstesektorn är ett exempel. Att
kunna erbjuda flexibla och nätverksbaserade koncept för
tjänsteutveckling skulle attrahera en helt ny typ av företag till
forskningsinstituten. Här skulle forskningsinstitut kunna erbjuda svenska företag att testa sina tjänster på andra marknader genom partnerinstitut i andra länder. Det som fungerar i
Sverige behöver inte fungera i Italien, eftersom framgångsrika
tjänster behöver verka i rätt sociala, juridiska och samhälleliga sammanhang. Det skulle i sin tur kunna leda till intressanta tvärvetenskapliga samarbeten mellan forskningsinstitut.
I mötet mellan forskning och småföretag finns många utmaningar. Arbetsform, genomförande och upplägg av projekt
och aktiviteter skiljer sig ofta åt. Begrepp, uttryck och språk
kan tyckas som en detalj men kan till en början vara ett hinder för ett effektivt samarbete. Småföretagens resurser begränsar också möjligheterna att engagera forskningsinstitut i
sin verksamhet. Stora företag har egna utvecklingsavdelningar
men i små företag är sårbarheten större. Projekt väljs bort då
produktionsbortfallet riskerar att bli för stort. Det i sin tur
hämmar utvecklingsmöjligheterna. Här kan forskningsinstituten hjälpa till genom stöd som svarar mot de behov och
förutsättningar som finns i de minsta företagen. Men viljan
hos småföretagen att samarbeta finns. I Företagarnas egna
undersökningar framgår att över en femtedel av småföretagen vill ha utökade kontakter med universitet och högskola
men att man saknar naturliga kontaktvägar och nätverk.
Här har forskningsinstituten en viktig roll att fylla. Med täta
kontakter med akademi och med en verksamhet fokuserad på
71
nyttiggörande av forskningsresultat har instituten en självklar
funktion för att samhälle och näringsliv ska få tillbaka det
som investeras för forskning och utbildning.
Visionen för framtidens forskningsinstitut är en öppen miljö dit
företag och entreprenörer naturligt söker sig för att få spetskunskaper som man själv inte har. Instituten är anpassade för
såväl de minsta frågorna och projekten som mer långsiktiga
strategiska projekt som företag vill satsa på. En kunskapsmiljö
där tjänster kan prövas direkt mot nya kunder, där öppna
nätverksmiljöer, fysiska såväl som internetbaserade, erbjuds
och där företagens behov av kunskap och forskares nyfikenhet naturligt möts. För en sådan vision krävs mod, åtskilliga
misslyckanden och ett visionärt ledarskap.
Elisabeth Thand Ringqvist, vd Företagarna
72
73
politiska beslut om forskning och innovation kommer
att vara avgörande för Sveriges välstånd. Därför är det viktigt
att de bygger på ett gediget kunskapsunderlag och inte på myter som vilseleder debatten och de politiska besluten.
Framgångsrika
innovationer är så gott
som alltid resultatet av
samarbete
CHARLOTTE BROGREN
I mitten av 1980-talet började jag min doktorandutbildning i
kemiteknik vid Lunds universitet. Vid samma tidpunkt gjorde
det svenska företaget Astra stora framsteg med utvecklingen
av läkemedlet Losec. Kreativa forskare och ett intensivt lagarbete skulle bidra till att läkemedlet tio år senare skulle bli
världens mest sålda (ett mindre lån från Vinnovas föregångare
STU under 1970-talet spelade en begränsad, men viktig roll
för utvecklingen). Många miljarder kronor har återinvesterats
i verksamheten, tusentals jobb har skapats i Sverige och den
medicinska universitetsforskningen har fått stark finansiering
och kompetens.
När jag under senare delen av 1990-talet hade börjat på ABB
slogs Astra samman med sin brittiska konkurrent Zeneca och
huvudkontoret placerades i London. Under mitt första år som
generaldirektör på Vinnova, 2010, avvecklades forskningsenheten i Lund och två år senare avvecklades forskningsenheten i Södertälje. Den nya idén är att skapa en liten och nätverksinriktad virtuell forskningsgrupp med bas i Boston och
Cambridge.
Historien om Astra Zeneca har förtecken som både är specifika
för det enskilda bolaget och för läkemedelsbranschen som sådan. Samtidigt är det en historia som handlar om forskningens
och innovationernas avgörande roll för ett lands välstånd.
74
75
Losec kunde lika gärna bytas ut mot GSM eller trepunktsbältet. Det är en historia som handlar om hur en tilltagande
globalisering har skapat fantastiska möjligheter för ett litet och
öppet land som Sverige, men också successivt ökat omvandlingstrycket och sårbarheten. Ericsson har expanderat framgångsrikt i Asien, samtidigt som kinesiska Huawei har kommit
ikapp vad gäller försäljningens storlek. Ett kinesiskt företag
köper Volvo Personvagnar från ett amerikanskt företag.
Det är slutligen en historia om hur förutsättningarna för
besluten både i företagen och i politiken i Sverige ser radikalt
annorlunda ut i dag än för tjugo år sedan.
Mina erfarenheter som forskare vid Lunds universitet, forskningschef på ABB och generaldirektör för Vinnova har gett
mig en överblick av det så kallade innovationssystemet i Sverige och världen. Vi har i Sverige all anledning att vara stolta
över en god tradition av samverkan och ett ömsesidigt utbyte
mellan forskningen inom akademin och den forskning och
utveckling som skett inom framförallt de större företagen.
Men vi kommer inte att kunna leva på gamla meriter. Det
huvudsakliga skälet till att Sverige ofta ligger i toppen i olika
innovationsrankinglistor är att ett antal stora internationella
forskningsintensiva företag fortfarande står för betydande
investeringar i forskning och utveckling. Dessa stora företag som har vuxit fram i Sverige tenderar att bli allt mindre
svenska och många ingår i dag i koncerner baserade utomlands, vilket gör dem mer lättrörliga. Astra Zeneca är bara ett
av många exempel. Statistik visar att det svenska näringslivets
satsningar på forskning och utveckling, FoU, som andel av
BNP har minskat under 2000-talet, tvärtemot den internationella trenden. Vad händer om ytterligare ett par av de forsk-
76
ningsintensiva storföretagen väljer att omlokalisera viktiga
verksamheter till andra länder?
Den globala ekonomin har förändrats på ett historiskt sätt.
Tyngdpunkten flyttas till nationer som tidigare har betecknats
som utvecklingsländer. De står i dag för huvuddelen av tillväxten i världsekonomin. Konkurrenskraften hos de nya tillväxtländerna baserades tidigare på låga produktionskostnader, men
bygger nu allt mer på att de gör kraftiga investeringar i forskning och innovation. De har ett snabbt växande antal studenter,
ingenjörer, forskare och kunskapsintensiva företag. Om investeringstakten fortsätter beräknas Kinas nettoutgifter för FoU vara
högre än EU:s samlade FoU-investeringar år 2014. De multinationella företagen baserade i Sverige och andra länder anpassar sig snabbt till de nya förutsättningarna och förlägger i allt
högre utsträckning investeringar i forskning och utveckling till
de nya tillväxtländerna, som förutom kompetens även erbjuder
stora marknader. I slutet av 1990-talet hade svenska koncerner
en nästan obefintlig FoU-verksamhet i Kina och Indien och låg
på väldigt små nivåer i Sydamerika. I dag har exempelvis SKF
öppnat stora globala tekniska center i Kina och Indien som tar
hand om både grundforskning och produktutveckling.
Parallellt med den här utvecklingen har själva innovationsprocesserna blivit mer komplexa. Framgångsrika innovationer
är i dag så gott som alltid resultatet av samarbete mellan
många aktörer, ofta inom flera branscher och i olika länder.
Astra Zenecas nya virtuella forskargrupp är ett tydligt exempel
på detta. Utvecklingen sammantaget gör att innovation står
högt upp på de flesta politiska agendorna i världen och länder
gör stora satsningar på ökad innovationskraft.
77
Även politiker i Sverige behöver fatta avgörande beslut för
Sveriges framtida välstånd. Hur ska våra universitet och
högskolor bli mer attraktiva för omvärlden? Hur ska vi skapa
innovationsmiljöer som är internationellt konkurrenskraftiga?
Hur kan Sverige som ett litet och exportberoende land hitta
sina egna nischer och kontinuerligt utveckla förmågor som inte
enkelt kan kopieras?
Oavsett vilka åtgärder politikerna väljer att vidta, så behöver
de fatta besluten på ett gediget kunskapsunderlag. Jag tycker
därför det är oroande att det sprids så många myter i den
forskningspolitiska debatten:
En sådan myt är att forskning i samverkan mellan universitet
och företag har lägre vetenskaplig kvalitet än forskning som
utförs enbart av universitetsforskare. Tvärtom visar bibliometriska analyser och vetenskaplig forskning att samverkanspublikationer, i genomsnitt, har något högre vetenskaplig
kvalitet. En annan myt är att statligt stöd till samverkansforskning skulle handla om subventionering av företags produktutveckling. Det är inte sant. Samverkansforskning handlar ofta
om vetenskapligt avancerad problemlösning. I ett vetenskapligt
perspektiv handlar det om behovsmotiverad grundforskning,
eftersom det leder till viktiga vetenskapliga framsteg. En tredje
myt är att så kallad nobelprisforskning står i motsats till samverkansforskning, vilket inte stämmer. Samverkansforskning
ger externa impulser, extern kompetens och kan främja radikalt nya idéer, som kan ge nobelprisgenombrott.
Vinnova har som expertmyndighet på området identifierat en
rad förutsättningar som är viktiga för att Sverige ska kunna stå
78
starkt i den nya globala konkurrensen. Samverkan mellan olika
aktörer har länge varit en svensk styrka. Här måste framgångsrika, statligt finansierade FoU-program vidareutvecklas och
fortsätta att stimulera och förstärka långsiktig samverkan, vi
kallar dem strategiska innovationsprogram. Målet ska vara att
öka konkurrenskraften och attraktiviteten hos såväl universitet
och högskolor som näringsliv, och samtidigt öka kvaliteten i
offentlig verksamhet. Runt om i världen har universitet med
forskning i världsklass ofta väl utvecklade samverkansformer
med omgivningen. För ökade effekter av investerade medel vid
våra universitet och högskolor krävs också en fullt utvecklad
kunskapstriangel, där utbildning, forskning och innovation
samspelar. Här spelar forskningsinstituten en central roll.
I Sverige har vi varit duktiga på att vända strukturomvandlingar till något positivt genom att bejaka förändring. I dag ser
vi att forskning centrerad till de stora bolagen övergår i framväxten av mindre, kreativa och öppna innovationsnätverk och
organisationsstrukturer. Små, kunskapsbaserade företag och
innovativa forskare i akademin kommer få allt viktigare roller
som specialiserade leverantörer och kunskapspartner. Svenska
innovationsmiljöer behöver då vara långsiktigt attraktiva för
investeringar och människor. Det kommer vara helt avgörande
för vår framtida sysselsättning och globala konkurrenskraft.
Satsningar på nyfikenhetsmotiverad grundforskning är i det
sammanhanget viktigt, men långtifrån tillräckligt utan kompletterande insatser för samverkan, nyttiggörande och entreprenörskap.
Charlotte Brogren, generaldirektör Vinnova
79
Svensk forskningspolitik har under de senaste åren präglats av en rad myter. Vi upplever att dessa myter har hindrat
en positiv utveckling av svensk forsknings- och näringspolitik,
och finner det angeläget att utmana ett antal av dem.
Vi ska vara mest aktiva
i de globala gemenskaper
där vi har störst värden
att hämta
BO-ERIK PERS/GERT NILSON
Den första myten: nyfikenhetsdriven forskning och behovsmotiverad forskning är olika saker. De första forskare världen känner var astronomer. Skälet är förstås att människans
livsbetingelser på den tiden kom ”från himlen”: Regn eller
sol, storm eller stiltje, översvämning eller torka styrde människornas möjligheter till överlevnad. Det fanns därför ett
stort behov att försöka tolka tecknen i skyn, att försöka förutsäga vad som komma skulle. Ända sedan Aristoteles kallas
ju vetenskapen om jordatmosfärens fysik och kemi ”läran om
himlakroppar”, på grekiska ”meteorologi”.
I dag stimuleras nyfikenheten av moderna behov. Men någon
utom- eller överjordisk nyfikenhet som inte fått sin stimulans
från grundläggande mänskliga behov finns inte.
Nutidens meteorologer kan konstatera att vädret, trots tusentals års erfarenhet och avancerade modeller och datorer,
bara med svårighet och stor osäkerhet låter sig förutsägas.
Precis på samma sätt kan människan konstatera att det ofta
är mycket komplexa samband mellan innovationer, dvs bättre
sätt att möta våra behov, och den kunskap som behövs för att
innovationen ska bli verklighet.
Forskning om stötbiomekanik – dvs hur människan reagerar
på hastiga mekaniska belastningar – är viktig för att vi ska få
80
81
bättre skydd i trafiken. Men det räcker inte. För att ta fram
ett skydd som gör nytta måste man också veta dels vilka
olyckor som faktiskt inträffar och vem de drabbar, dels vilka
villkor som gäller för att skyddet ska passa in i en bil eller användas av en cyklist. Det spelar ingen roll hur biomekaniskt
bra ett skydd som är dyrt, obekvämt eller fult är, för ingen
kommer att använda det.
Det är alltså när den som forskar om människans sårbarhet
möter verklighetens trafik och dess villkor som den kunskap
som saknas kan plockas fram och därmed en innovation kan
uppstå – men bara då.
Myt nummer två: fri forskning är fint.
Forskning är per definition analys av kända data för sökande
av ny kunskap. Det finns inom de flesta vetenskapsgrenar en
vedertagen systematik som garanterar att den kunskap som
tas fram är sann. All forskning som följer denna systematik
är god forskning. Själva föremålet för forskningen påverkar
inte kvaliteten i sig, inte ens om föremålet varit utsatt för
ingående forskning tidigare.
Ibland används ordet fri – gärna tillsammans med långsiktig
– som en ursäkt för att inte nå resultat. När forskaren i exemplet ovan misslyckas med att ta fram ett skydd som både
fungerar i en bil och blir överkomligt i pris är det lätt att välja
att sätta målet högre och på längre sikt och därmed bekvämt
bortse från de besvärande randvillkoren.
Att det fungerar på det viset beror naturligtvis på att de flesta
forskare – precis som människor i stort – har sitt arbete som
82
försörjning och karriärväg. Ett forskningsprojekts fortlevnad är
liktydigt med säkrad försörjning och karriärmöjligheter, oavsett
resultat, medan en ändrad inriktning innebär att ens kompetens och kunskap kommer att mätas med en annan måttstock
än tidigare och därmed med ett mera osäkert resultat.
Fri används gärna i samband med ”oberoende”. Men ytterst
få forskare är oberoende. Någon annan än forskaren själv
styr alltid medelstilldelning, tillgång till utrustning och annat. Därmed är varje forskningsinsats i någon mening styrd.
Frågan vi måste ställa oss är alltså inte huruvida vi ska styra,
utan hur vi åstadkommer en ändamålsenlig styrning.
Den tredje myten: det finns något som heter svensk forskning.
Det är lätt att från utsidan betrakta ett svenskt universitet
som något homogent, med gemensamma mål, normer och
rutiner och där man, om inte känner, så åtminstone känner
till varandra. I själva verket består universiteten av separata,
mycket självständiga forskargrupper. En forskargrupp har
i regel nära kontakt med de andra forskargrupper i världen
som forskar på samma saker som den själv, men svag kontakt
med andra forskargrupper inom universitetet. En forskare
känner sannolikt många kollegor från andra universitet runt
om i världen liksom detaljerna i deras forskning, men lika
sannolikt inte vad gruppen i korridoren bredvid ägnar sig
åt, åtminstone inte på någon som helst detaljnivå. Exakt hur
forskaren arbetar och rapporterar sin forskning styrs nästan
uteslutande av de traditioner och tidskrifter som finns inom
just forskarens område, knappast alls av några normer eller
regler skapade av universitetet.
83
Om forskaren gör ett genombrott i sin forskning så tillskrivs
detta snarare den globala gemenskapen inom området än det
svenska universitetet, i varje fall inom akademins värld.
På det viset finns inte ett par dussin universitet och högskolor
i Sverige. Det finns tusentals ”mini-universitet” som vart och
ett deltar i en global gemenskap inom ett visst forskningsområde. Dessa mini-universitet är noder i den globala akademin. Varje sådan nod har några grundfunktioner. En är naturligtvis att delta i kunskapsuppbyggandet inom sitt område.
En annan är att sprida denna kunskap till studerande vid det
egna universitetet. En tredje är att sprida kunskapen till det
omgivande samhället.
Om man nu tänker sig att det ultimata tillståndet för forskningen i en viss nod vore att vara ”fri”, styrd bara av någons
”nyfikenhet”, så blir konsekvensen att även forskningsinslagen i den högre utbildningen och den kunskap som sprids till
samhället från noden styrs av denne någons ”nyfikenhet”.
Det skulle alltså innebära att den forskningsanknytning som
erbjuds svenska studenter och den kunskap svenska universitet skulle stå till buds med, inte behöver ha något att göra
med de behov omgivande näringsliv och samhälle har. Detta
skulle omedelbart få två konsekvenser, som är varandras
spegelbilder: De som utbildats i systemet blir svåranställda,
eftersom de inte har något relevant att tillföra en lokal arbetsgivare. Verksamheter i det omkringliggande samhället kan
inte försörja sig med relevant kompetens. Detta leder i sin tur
till att de verksamheter som går att flytta flyttas dit där rätt
kompetens finns tillgänglig, och att de verksamheter som inte
kan flyttas får svårare att bedrivas väl.
84
Den fjärde myten: statsstöd till ”kommersiell” forskning är
otillbörligt företagsstöd. Inom svensk politik finns i dag en
stark tro på den fria marknaden och dess förmåga att allokera
resurser rätt. Neutrala mätetal som kapacitetsutnyttjande och
avkastning på kapital används som indikatorer på hur väl
marknaden fungerar och hur framtida risker prissätts. Ett ingripande från statsmakterna ses som en störning som bara kan
ha till följd att marknaden förskjuts längre bort än nödvändigt
från ett ”perfekt jämviktsläge”.
Om det inte handlar om ökade miljökrav eller skatter, förstås. Sådana statliga ingripanden anses vara ett naturligt
inslag på en fri, ostörd marknad. Att det ställs betydligt högre
miljökrav på de båtar som fraktar svenska företags varor till
kunderna än på de båtar som fraktar konkurrenternas varor
från andra länder till samma kunder anses inte störa den fria
marknaden. Ett av världens högsta skattetryck kan bäras av
svenska aktörer utan påverkan på den fria marknaden. Men
om en forskargrupp vid ett universitet skulle behöva snegla
på vad som faktiskt den omgivning som betalar för forskningen skulle kunna behöva i form av ny kunskap, då kastas
vi in i ett marknadsekonomiskt mörker med oöverblickbara
konsekvenser. Så är det naturligtvis inte.
Att svensk forskningspolitik tillåts leva med ovan beskrivna
myter leder i praktiken till att Sverige och svenska skattemedel
subventionerar andra länders tillväxt och innovationskraft.
Mekanismen ser ut som följer: De länder som inrättar sina
noder eller mini-universitet efter vad deras samhälle behöver
85
och låter noderna samverka med omgivningen kan nyttiggöra
allt vad den globala gemenskapen inom forskningsområdet
tar fram. De kan alltså importera kunskap från jordens alla
hörn. Till exempel USA är på det viset en mycket stor kunskapsimportör.
innovationsprogram för att skapa svenska noder i globala
forskningsgemenskaper inom områden där Sverige är starkt
och kan bli starkare. Dessa program ska vara visionära, tydliga och långsiktiga, så att omgivningen kan förhålla sig till
dem på ett konstruktivt sätt.
Sverige, däremot, exporterar i stort sett all sin nya kunskap.
Svenska statliga forskningsmedel fördelas i dag efter antal
publiceringar och citeringar. Som beskrivits ovan sker publiceringar och citeringar internt inom olika globala forskningsgemenskaper. Det betyder att svenska forskningsresurser
fördelas till de svenska forskargrupper som tillför sin globala
gemenskap mest värde. Att fråga sig vilka svenska forskargrupper som tillför Sverige mest värde anses däremot vara
ett otillbörligt ingrepp i den fria marknaden, om inte ett rent
oetiskt sätt att utmana ”fri forskning”.
Bo-Erik Pers, vd Jernkontoret
Gert Nilson, teknisk direktör Jernkontoret
För kloka människor torde det vara alldeles uppenbart att
det är ineffektivt att leva med denna paradox. Sverige är för
sitt välstånd mycket beroende av kunskapsintensiva exportföretag, som tillsammans har nästan tre gånger så stora
forskningsresurser som de svenska lärosätena. Att skapa ett
forskningsklimat i Sverige där resurserna samverkar för att vi
ska vara mest aktiva i de globala gemenskaper där vi också
har värden att hämta är nödvändigt och brådskande.
Därför måste regeringen göra två saker i höstens forskningsproposition: initiera samverkansprogram som underlättar
personrörlighet och öppet delande av frågeställningar mellan
akademi, näringsliv och samhälle. Dessutom starta strategiska
86
87
Det går att kombinera
högkvalitativ akademisk
forskning och
industriell nytta
JAN-ERIC SUNDGREN/URBAN WASS
sverige måste satsa mer på jobbskapande forskning som
motverkar utflyttning av svensk FoU-verksamhet. Länders
och regioners kamp om kunskapsintensiva företags forskningsenheter är inte längre enbart ett intressant diskussionsämne utan en del av en krass verklighet. Vi förutsätter att
den kommande forsknings- och innovationspropositionen tar
hänsyn till detta och att regeringens mer långsiktiga innovationsstrategi pekar ut en väg framåt där samverkan med
näringslivet har en framskjuten roll.
Det är glädjande att många vill stärka kopplingen mellan
vetenskapliga genombrott och affärsmöjligheter respektive
arbetstillfällen. EU-kommissionens förslag till ramprogram
för forskning och innovation för åren 2014 till 2020, Horizon
2020, är ett bra exempel på just detta. Det nya programmet
blir mer än tidigare fokuserat på resultat som avses leda till
nya produkter och tjänster, det prioriterar mer marknadsnära
satsningar samt erbjuder ett enklare regelverk för dem som
deltar. Sverige skulle vinna mycket på om vi kunde få till en
lika bra strategisk process som den som har föregått förslaget
om Horizon 2020.
Också många näringspolitiska företrädare i Sverige har förstått vikten av att svensk industri kan utvecklas och stanna i
Sverige och att akademi och industri har allt att vinna på att
arbeta tillsammans. Det var glädjande när näringsministern i
februari 2012 meddelade att regeringen säkrar den fortsatta
finansieringen av samverkansprogrammet Fordonsstrategisk
Forskning och Innovation, FFI.
88
89
Tyvärr upplever vi på samma gång ett motstånd mot behovsmotiverade och utmaningsdrivna satsningar från en del företrädare med ansvar för högre utbildning och forskning samt
från delar av akademin. Det råder, tror vi, en viss okunskap
som riskerar att orsaka onödiga låsningar. Låt oss därför ta
upp några av de argument som har riktats mot svenska samverkanssatsningar.
Argument 1: Den vetenskapliga kvaliteten är låg.
Inom vetenskapen handlar det ofta om att i grunden förstå och
beskriva olika fenomen och att inte lita för mycket på enstaka
resultat förrän de har bekräftats i upprepade försök. Om
man ska tillämpa ny kunskap i stor industriell skala vill man
verkligen kunna lita på att det fungerar och det vetenskapliga
angreppssättet är många gånger en förutsättning för detta.
Internationell forskning, samt även rapporter från Vinnova och
Vetenskapsrådet, har också visat att samverkanssatsningar generellt sett håller en mycket hög vetenskaplig nivå. De leder till
flera andra positiva effekter såsom ökad personrörlighet mellan
industri, institut och akademi samt teknikspridning till andra
branscher. Vi ser dagligen att det går att kombinera högkvalitativ akademisk forskning och industriell nytta. Bara inom FFI
finns 230 doktorander engagerade och vi har ingen anledning
att tro annat än att de kommer att producera avhandlingar
av god vetenskaplig kvalitet. Det finns inte någon motsättning
mellan hög vetenskaplig kvalitet och kommersiellt användbara
resultat.
Argument 2: Det handlar bara om förtäckt industristöd.
Samhället behöver företag som bedriver forskning, produktutveckling och produktion i Sverige. Samhället behöver också
90
näringslivets hjälp med att ta sig an viktiga samhällsfrågor som
till exempel folksjukdomar, energiförsörjning, klimathot och
effektiva transportlösningar. Universiteten, högskolorna och
forskningsinstituten är många gånger beroende av industrins
bedömningar för att kunna arbeta med rätt saker och för att
få tillgång till den allra senaste tekniken. Industrin, slutligen,
har behov av att kunna bedriva forskning och förberedande
teknikutveckling på platser i världen där det finns tillgång till
god kompetens. Det handlar också om att pionjärföretag som
vågar gå före andra kan behöva dela riskerna med offentliga
aktörer. Den nya kunskap som tas fram kan inte alltid skyddas
utan läcker så småningom ut till andra som inte har behövt ta
kostnaderna. Det finns med andra ord starka drivkrafter för
samverkan mellan samhälle, akademi och näringsliv baserad
på ömsesidig respekt och på att alla ska vinna. Det är helt fel
att jämföra en sådan samverkan med kravlöst stöd till enstaka
företag eller branscher.
Man ska också veta att av fyra satsade kronor på forskning
och utveckling i Sverige står näringslivet för tre. Skulle det då
inte vara till nytta för Sverige om det offentliga och det privata
i allt större utsträckning kunde göra gemensamma satsningar?
Vårt svar är självklart ja och vi har alltid varit beredda att stå
för minst hälften av kostnaderna i sådana samverkansprogram.
Vi kommer att fortsätta att ha merparten av koncernens forskning och utveckling i Sverige och våra svenska satsningar på
forskning och utveckling, FoU, har trefaldigats på mindre än
15 år. Kom också ihåg att det inom industrin finns många forskarutbildade personer. Det är inte så, som många tror, att kunskapsöverföringen alltid går från akademin till industrin, utan
vi har många exempel på motsatsen. Så är till exempel Volvo-
91
koncernen en av de största svenska aktörerna inom EU:s
sjunde ramprogram för forskning och teknisk utveckling.
Volvos svenska enheter lyckades under åren 2007 till 2011
attrahera mer konkurrensutsatta forskningsmedel från EU:s
ramprogram än vad som gick till Linköpings universitet och
nästan lika mycket som beviljades Stockholms universitet. Än
viktigare än medlen som vi lyckades attrahera är det nätverk
av universitet, institut, företag och andra kunskapsbärare som
vi på detta sätt blir en del av.
Argument 3: Näringslivet har alldeles för stort inflytande
på vissa universitet och högskolor.
Det finns de som tycker att det är negativt med en för nära
samverkan mellan näringsliv och akademi. Vår erfarenhet
är emellertid att det ofta är vi som blir uppvaktade av olika
lärosäten med förfrågningar om intensivare samarbete. Man
ska också veta att lärosätenas forskning och utbildning på
forskarnivå huvudsakligen finansieras av offentliga medel. Av
lärosätenas 32 miljarder kronor i totala årliga intäkter kommer
cirka 1,8 miljarder från uppdragsforskning – alltså endast sex
procent. Företagens direkta finansiering till de mindre lärosätena motsvarar bara några få procent av forskningsbudgeten och
för de större högskolorna med en väl uppbyggt industrisamverkan är motsvarande siffra inte högre än omkring tio procent.
Vi anser att samverkan mellan näringsliv och akademi är något
önskvärt och absolut inte någon opassande inblandning i ett
lärosätes inre angelägenheter.
Vid sidan om att utveckla samverkansformer för näringsliv
och akademi krävs en genomtänkt politik för instituten.
92
En ökad satsning på industriforskningsinstituten är viktig för
att utveckla framför allt de små och medelstora företagen.
Många mindre företag behöver nätverk inom forskningsområdet för att kunna utvecklas. Industriforskningsinstituten
är en viktig länk mellan akademi och näringsliv. Också
institutens samverkan med högskolorna har en potential att
utvecklas ytterligare, till exempel genom inrättande av delade
tjänster.
Det krävs alltså en ökning av offentliga medel för behovsmotiverade och utmaningsdrivna satsningar. Vi har därmed
ett angeläget och spännande arbete framför oss. Låt oss sluta
med att presentera några åtgärder vi anser behöver genomföras relativt omgående:
•
Ställ om de svenska satsningarna på forskning och
innovation så att en större andel av de offentliga anslagen går till utmaningsdrivna och behovsmotiverade aktiviteter. Till att börja med handlar det om att återställa den balans som fanns för ett antal år sedan. År 1993 gick 22,2 % av statsanslagen för FoU till Vinnova, Energimyndigheten
eller Rymdstyrelsen medan motsvarande siffra för 2012
förväntas bli 17,8 %. Speciellt Vinnova och Energimyndigheten behöver ges större resurser, till exempel för
att kunna stödja demonstrationsprojekt.
• Utveckla arbetssätt för att på ett bättre sätt synkronisera näringslivets och de offentliga aktörernas satsningar.
• Ge instituten utökade resurser för att säkerställa sin
93
kompetensbas och därmed kunna ge ett ökat stöd till de små och medelstora företagen. Instituten utgör en brygga
mellan akademin och mindre företag och de kan också tillhandahålla infrastruktur som såväl stora som små företag behöver.
• Hitta sätt att premiera lärosäten som har nära samverkan med näringslivet (de mindre högskolorna är speciellt viktiga för det lokala näringslivet).
•
Utveckla ett samverkans- och innovationsindex som
avspeglar universitetens och högskolornas bidrag till jobb, nya produkter, nya tjänster och tillväxt i Sverige. Använd detta i kombination med traditionella utvärderingsmått vid tilldelning av medel till akademin.
• Ha en bred syn på lärosätenas verksamhet vid fördelning av medel. Det räcker inte att bara utgå från traditionell akade-
misk rankning. Från industrins sida anser vi att också regionala högskolor är viktiga och att de kan stå sig bra i konkurrensen.
• De forskare som får fram användbara resultat i samverkan med näringslivet måste kunna få räkna detta som en merit vid tjänstetillsättning inom akademin.
Jan-Eric Sundgren, direktör, AB Volvo
Urban Wass, ansvarig för universitetssamverkan, AB Volvo
94
95
En myt vi
måste sticka hål på
KARIN RÖDING
96
mälardalens högskola (MDH) har en tydlig och uttalad
vision att vara en samproducerande högskola, en roll i det
akademiska landskapet som behöver utvecklas. Den forskning och utbildning som högskolan prioriterar ska göra
skillnad och bidra till Sveriges konkurrens- och innovationskraft. MDH grundar sin profil på en internationell analys
och strategiska ställningstaganden, där till exempel EU och
OECD framhåller att såväl samverkan som samproduktion
mellan högskola och privat och offentlig sektor är viktigt för
den regionala tillväxten.
Efter 35 år av nära samverkan med kommuner, landsting och
näringsliv har MDH liksom flera andra högskolor som etablerades då byggt upp en unik erfarenhet och kompetens, vilket
har resulterat i att goda och konkurrenskraftiga miljöer har
kunnat utvecklas. Högskolan är nationellt känd för sina modeller och arenor där forskare, praktiker och studenter möts.
Det är just detta kunskapsutbyte och växelverkan mellan
näringsliv, kommuner, landsting och högskola som vässar och
driver utvecklingen för alla parter. Det ger utbildningar med
tydlig arbetslivsanknytning och forskning utifrån reella behov.
För att vara en professionell partner till det omgivande samhället krävs att samproduktionen sker på ett koordinerat sätt
och att det finns en gemensam agenda. I dag har högskolan
flera stora forskningsbaserade samproduktionsprojekt som
verkar på både operativ och strategisk nivå, till exempel
Robotdalen, Automation Region, minST innovation och
Samhällskontraktet där akademi, privat och offentlig sektor
medverkar för att gemensamt skapa nytta och kunskapsutveckling.
97
Som en samproducerande högskola är det viktigt att veta vilka
behov vi ska svara mot. Därför initierade MDH och KKstiftelsen nyligen en undersökning om hur Sveriges 50 största
exportföretag ser på den forskning som bedrivs i dag och om
forskningen motsvarar deras behov. Undersökningen som genomförts av Novus bekräftar den bild som vi känner igen från
Mälardalsregionen: åtta av tio företag är positiva till samverkan
mellan akademi och näringsliv och hela 92 procent av Sveriges
största exportföretag hävdar att samarbetet mellan näringsliv
och akademi måste öka. Utöver det uppger åtta av tio av Sveriges ledande exportföretag att det skulle vara avgörande för att
påverka dem att lägga mer forskning i Sverige om regeringen
satsade mer på företagsnära och behovsmotiverad forskning.
Just den geografiska närheten brukar ofta underskattas i dessa
sammanhang men här ger undersökningen följande resultat:
sex av tio ledande exportföretag tycker att det är viktigt med
geografisk närhet till en högskola eller ett universitet för att få
tillgång till behovsmotiverad och tillämpad forskning. Till detta
ska läggas att 76 procent anser att närheten till akademin är
helt avgörande eller ganska viktig när det gäller rekrytering av
kompetens och tillgång till kompetensutveckling. Detta är talande siffror som tydligt visar värdet av närliggande högskolor
för svenska företags konkurrenskraft. För företagen är tillgången till forskning, utvecklingsstöd och kompetensförsörjning en
ödesfråga. Allra tydligast för de företag som har sin produktion lokaliserad långt ifrån någon av storstadsregionerna, vilket
innebär lejonparten av svensk basindustri. Tiden är förbi när varje given organisation på egen hand kan
hantera komplexa frågor kring forsknings- och utvecklings-
98
arbete eller kompetensförsörjning. Att samproducera kunskap
över organisationsgränser mellan akademi och näringsliv och
samhälle är ett naturligt arbetssätt där alla ingående parter
vinner. Att en akademi får möjlighet att samarbeta med ett
kunskapsintensivt företag innebär exempelvis ökade resurser,
tillgång till laboratoriemiljöer och möjlighet till högkvalitativa
samarbetsprojekt för studenter och forskare. Genom en ökad
samverkan mellan akademi och företag blir också högskoleutbildningarna mer relevanta för det kommande arbetslivet.
Företagen får genom samarbetet med akademin i sin tur tillgång till ny kunskap och kompetenta medarbetare.
I debatten hörs alltför ofta att samverkan mellan näringslivet
och en högskola eller ett universitet är att betrakta som industristöd, och att det är industrin som styr forskningsprojekten.
Det är en myt. En myt som vi måste sticka hål på. De internationellt framgångsrika miljöer som MDH utvecklat i samverkan med näringslivet visar på motsatsen – det går inte att nå
en internationell topposition om inte akademin styr. En annan
myt är att samverkan leder till sämre forskning. Undersökningar gjorda av såväl KK-stiftelsen som Vetenskapsrådet visar
att så inte är fallet. Deras studier visar att det går att förena
industriell nytta och vetenskaplig excellens. En tredje myt som
är värd att nämna i detta sammanhang är att vetenskaplig excellens enbart kan uppnås vid de största universiteten i landet.
En nyligen genomförd analys av bibliometriska data visar att
det är större skillnad inom ett lärosäte än mellan lärosäten.
Skillnaden mellan bra och dålig forskning inom varje lärosäte
är alltså större än skillnaden mellan olika lärosäten (Ulf Sandström, 2011). Jag och mina medarbetare vid MDH är övertygade om att det är dags att ta nästa steg avseende samverkan.
99
Den behöver styras, mätas och följas upp. Det är alltså hög tid
för samverkan 2.0. En akademi vill inte tro, utan veta – därför
har MDH på eget initiativ tagit fram förslag till kriterier i syfte
att mäta samverkans betydelse för akademin och det omgivande samhället. MDH är beredd att utveckla tillämpbara modeller, ta fram indikatorer för samverkan och forska på nyttan
av samverkan. MDH har uppvaktat utbildningsminister Jan
Björklund med ett erbjudande om att bli en pilothögskola för
samverkan och därigenom kunna leda utvecklingsarbetet inom
detta viktiga område. Detta arbete skulle kunna vara till gagn
för hela högskolesystemet genom bland annat konkret stöd till
andra lärosäten. I debatten hör jag ofta att samverkan är så
svårt eller helt omöjligt att mäta. Som akademi låter vi oss inte
nedslås över att något är svårt – vi finns till för att söka svar
och lösa utmaningar. MDH står därför redo att börja utveckla
detta med full kraft.
Alla tecken pekar på att det idag i forsknings- och företagssamhället ekar samstämmiga röster; näringsliv och akademi
visar med all tydlighet ett stort behov av att samverka med
varandra – hur svarar regeringen på denna vilja? Kärnproblematiken ligger i att de högskolor som vill ta – och redan tar – en
sådan samverkande roll inte premieras för det. Det är hög tid
att lämna dagens konstruerade diskussion som polariserar å ena
sidan nyfikenhetsdriven forskning och å andra sidan behovsmotiverad forskning. Det är inte fråga om antingen-eller utan om
både-och. Grundforskning är extremt viktigt för vårt land, men
om Sverige ska stå sig i den globala konkurrensen får inte den
behovsmotiverade forskningen uteslutas i forskningspolitiken.
På SvD:s Brännpunkt den 14 mars 2012 lyfter professor Olof
100
Hallonsten från Lunds universitet fram en del av denna problematik: ”De gamla och stora universiteten favoriseras i forskningspolitiken, som förefaller vara baserad mest på längtansfullt blickande mot elituniversiteten på andra sidan Nordsjön
och Atlanten. Ambitionen att Sverige ska ”vinna nobelpris och
inte bara dela ut dem” baseras på en flerfaldigt felaktig bild av
forskningsorganisation och -praktik.” Vidare pekar Hallonsten
på viktiga fakta: ”Vid svenska universitet och högskolor finns
flera världsledande forskningsmiljöer, och inom gruppen av nya
lärosäten finns många mycket lovande verksamheter. Sverige är
i så måtto en mycket stark forskningsnation, både på grundforskningssidan och i dynamiska utbyten mellan akademi och
näringsliv.” Hallonstens artikel belyser även problematiken
kring finansieringen: ”I Sverige urholkas kontinuerligt de mest
kritiska stödformerna för forskning, nämligen finansieringen
av doktorander och postdoktorer. Lovande grupper och miljöer diskrimineras i resurstilldelningen för att deras verksamhet
bedrivs i Trollhättan eller Sundsvall snarare än Uppsala eller
Lund.” Jag kan inte annat än hålla med. Det blir dessutom av
särskilt intresse när skribenten forskar om forskningspolitik.
Regeringen bör därför redan i höstens forskningsproposition formulera en konkurrenskraftig forskningspolitik som
inkluderar behovsmotiverad forskning och som utgår ifrån de
faktiska behoven i samhälle och företag. För att stärka svensk
konkurrenskraft krävs gemensamma krafttag – där akademi
och näringsliv uppmuntras till samarbete över gränserna för att
möta framtidens utmaningar.
Karin Röding, rektor Mälardalens högskola
101
alla kategorier av forskning och utveckling har alltid
drivits av forskare som varit nyfikna. De försöker förstå något
samband eller förklara ett fenomen. Vi förordar de av OECD
etablerade definitionerna av grundforskning och tillämpad
forskning. Klara definitioner av olika typ av forskning och
även definitioner av produktutveckling, processutveckling och
tjänsteutveckling underlättar kommunikationen mellan olika
aktörer i samhället. Det skall dock inte på något sätt uppfattas som en önskan att hålla dessa olika aktiviteter isär!
Skapa starka relationer
mellan akademi, industri
och samhälle
LARS-ERIC AARO
Bra forskning och utveckling drivs dock inte bara av nyfikenhet. Det krävs även att den är kreativ och nyskapande i sitt
genomförande eller med andra ord att den är innovativ. Det
finns därför inte något motsatsförhållande mellan forskning
och innovation. Det är i dag inte ovanligt att forskningsresultat direkt kan omsättas i innovativa produkter och processer.
Det tar tid och mod att tänka nytt och rätt. Därför måste tid
frigöras för den kreative forskaren och forskningsledaren med
mindre tid ägnad åt att producera och administrera forskningsansökningar.
Det något ålderdomliga synsättet att idéer vandrar från forskning till utveckling och vidare till kommersialisering som
en stafett bör överges. I dag är dessa aktiviteter ofta starkt
överlappande i en interaktiv arbetsprocess. Eftersom få forskare har kunskap och erfarenheter av att omsätta forskningsresultat till kommersiella produkter och processer på marknaden, är det centralt att samhället aktivt i mycket högre grad
i framtiden stöder och uppmuntrar sådan verksamhet. Att
bygga upp starkare infrastrukturer vid universitet, högskolor
102
103
och institut för kommersialisering av forskningsresultat är
mycket angeläget.
Innovation gynnas av gränsöverskridande verksamhet och
många framtida utvecklingssprång kommer förmodligen just
att ske i nya gränssnitt. Ur LKAB:s perspektiv har gränsöverskridande forskning (till exempel Vinnova-programmet
Process IT Innovations) visat sig vara mycket framgångsrik.
Med den grupp av forskningsinstitut som redan i dag existerar inom RISE borde det finnas intressanta möjligheter att
utveckla de enskilda institutens forskning men även att skapa
gränsöverskridande forskning för processindustrin som står
för en stor del av Sveriges brutto- och nettoexport.
Forskningsfronten ska inte beskrivas i ett nationellt perspektiv utan måste alltid ses utifrån den internationella toppforskningen. Det finns därför ingen anledning att långsiktigt stödja
och underhålla forskningsområden, forskargrupper eller enskilda forskare inom universitet, högskolor eller institut som
inte håller, eller har potential att uppnå, en god internationell
standard på den forskning som bedrivs. Sådan bra forskning
utgår alltid från en metodologisk stark plattform och korrekta forskningsmässiga angreppssätt och ansatser.
Utifrån LKAB:s synsätt räcker det inte bara att ha tillgång
till kunniga forskare; forskaren måste även ha tillgång till
experimentanläggningar och laboratorier av hög internationell standard. Som exempel kan nämnas LKAB:s världsunika
experimentmasugn som byggdes för att LKAB bättre skulle
förstå hur LKAB:s järnmalmspellets skulle fungera i kundernas masugnar. Experimentmasugnen i Luleå har senare blivit
104
en tillgång för hela den europeiska stålindustrin i arbetet att
minska utsläpp av växthusgaser vid ståltillverkningen. LKAB
tar successivt fram kvalificerade laboratorier och experimentanläggningar där produkternas funktion kan utvecklas och
demonstreras innan de marknadsförs till kunderna. Under
2012 invigdes till exempel vårt agglomereringslaboratorium
i Malmberget och vi planerar även för en experimentanläggning för direktreduktion av järn med användning av järnmalmspellets och naturgas. Direktreduktion med naturgas är
det internationellt snabbaste växande marknadssegmentet.
Det är dessutom den mest klimatsmarta lösningen för järnframställning där utsläpp av växthusgaser kan minskas med
65 procent.
En god forskningstradition förutsätter en spridning av forskningsresultaten för att successivt bygga upp kunskapsbasen
inom ett forskningsområde. Publicering i internationellt
ansedda tidskrifter är grunden för den goda forskningens
framväxt och enskilda forskares meritering och kommer så
att förbli inom överskådlig framtid. Det finns ingen anledning
eller möjlighet för ett enskilt land eller forskare att frångå
detta system och tänkesätt.
Den svenska traditionen med relativt låg rörlighet av forskare nationellt och internationellt och där man till och med
kan göra sin postdoc-period på det egna universitetet bör
inte försvaras. Geografisk rörlighet bör i stället stimuleras.
Även rörligheten mellan akademi och industri bör i framtiden underlättas. Ett sätt att öka rörligheten kan då vara
blandfinansierade tjänster mellan akademi/industri och eller
institut. Med en sådan modell kommer forskaren ut från sin
105
kammare och möter nya intryck i andra gränssnitt. Forskaren
kan identifiera industriellt intressanta problem och frågeställningar och forskningsresultaten sätts in i sitt tekniska och
kommersiella sammanhang. Rörlighet ska vara akademiskt
meriterande.
Sverige är ett litet land i ett globalt perspektiv men kan
förhoppningsvis även i framtiden vara framgångsrikt inom
forskning och utveckling. Detta kan ske genom att fokusera
på utvalda forskningsområden samt att skapa starka relationer mellan akademi, industri och samhälle mot gemensamma
mål. Ett exempel är EU:s förslag till nytt ramprogram för
forskning och innovation som har ledorden: excellent vetenskap, industriellt ledarskap och de stora samhällsutmaningarna.
Sveriges regering har tidigare och även för fortsättningen
betonat excellent vetenskap men vi anser att man också
tydligare bör uttala behovet av industriellt ledarskap. Det
Strategiska gruvforskningsprogrammet har varit utomordentligt viktigt för att bygga allianser mellan industri, akademi
och institut, skapa starka forskningsmiljöer och att lägga
grunden för framgångsrika projekt inom EU:s ramprogram.
Vi vill utveckla detta samarbete ytterligare genom att skapa
ett excellent europeiskt forskningscenter för mineral- och metallframställning i Luleå. Vi förordar också riktade satsningar
på teknik- och innovationsupphandlingar, där vetenskaplig,
teknisk och kommersiell kompetens samverkar för att åstadkomma nya produkter, processer och tjänster.
• Det bör finnas goda kopplingar mellan de europeiska och svenska prioriteringarna för forskning och innovation.
• Vi föreslår att regeringen stöder uppbyggnad av ett
excellent europeiskt center i Luleå för mineral- och
metallframställning.
• Den industriella samverkansforskningen bör ha en rejäl satsning på framtida och framväxande teknologier.
• För att utveckla det industriella ledarskapet och främja
tillämpning av forskningsresultat, så måste det göras
satsningar på demonstratorer, gärna via teknik- och
innovationsupphanlingar.
• Det är väsentligt att svenska satsningar på forskning
och innovation stöder och premierar ökad rörlighet och skapande av nya gränssnitt med kvalitet som ledstjärna.
• Ingenjörsvetenskapen bör få en starkare ställning i
Vetenskapsrådet.
Lars-Eric Aaro, vd och koncernchef, LKAB
För den kommande forskningspropositionen 2012 vill vi
särskilt framhålla:
106
107
globaliseringen är inget vi kan välja eller välja bort.
Rivna gränser ökar utmaningarna och skapar fantastiska
möjligheter – för såväl stora som små företag
Hur framgångsrikt
Sverige blir beror på
förutsättningarna för
innovationer i hela Sverige
KRISTINA ALSÉR
För att på bred front ta vara på denna potential måste miljöer
och förutsättningar för ökad tillväxt utvecklas. Åtgärder och
insatser behöver resultera i bättre möjligheter för företag att
stärka sina konkurrensfördelar och öka chanserna för att möta
globaliseringens utmaningar.
Näringslivets konkurrenskraft är avgörande för fortsatt
tillväxt och välfärd. Och Sveriges tillväxt är summan av den
tillväxt som skapas i landets alla delar – av stora företag och
av små företag. Förutsättningarna för att de stora företagen
ska fortsätta satsa och utvecklas med Sverige som bas måste
stärkas. De små företagen måste stimuleras att våga och vilja
växa – genom innovation, forskning, utveckling och internationalisering.
Det finns inget motsatsförhållande mellan stora och små företag
eller mellan stad och land. Vi kommer att behöva både och om
vi ska bli internationellt konkurrenskraftiga och om Sverige ska
kunna dra nytta av globala samhällsutmaningar/möjligheter.
Globaliseringen innebär också att universitet och högskolor
och lokala och regionala myndigheter måste bli bättre på att
stödja övergången till en mer dynamisk, innovativ och global
ekonomi.
Den svenska forskningspolitiken måste bli bättre på att inkludera de delar av landet som ligger utanför storstadsregionerna.
108
109
Hur framgångsrikt och innovativt Sverige blir i framtiden
beror på förutsättningarna för innovationer i hela Sverige. En
framtida framgångsfaktor kommer att vara hur väl man lyckas
med att få större samverkan mellan universitet och högskolor,
samhället och näringslivet – i synnerhet lokalt och regionalt näringsliv. Det kanske till och med är så att avkastningen i form
av innovationer blir som störst just genom att förstärka den
typen av samverkan i de regioner där man i dagsläget har låg
kunskapsintensitet i näringslivet. Ett aldrig så litet snäpp uppåt
skulle förmodligen få rejäla effekter.
Forskning måste därför möjliggöras och stödjas även på andra lärosäten än de gamla etablerade lärosätena. För hållbar
tillväxt måste det finnas möjligheter att bygga upp långsiktiga
och starka forskningsmiljöer utanför storstäderna. Miljöer som
bygger på lokala och regionala styrkor.
Samverkan mellan näringslivet och akademin är avgörande för
svensk konkurrenskraft och förnyelse.
Universitetens nya utökade uppdrag innebär ett ansvar för att
utbildning och forskning ska leda till innovation. Tillsammans
med samhället och näringslivet bidrar svenska lärosäten
till kunskapstriangeln. I kunskapstriangeln är studenterna
centrala som gränsöverskridande kunskapsbärare. Företag och
organisationer som erbjuder studenter praktikplatser, examensarbeten och anställning får tillgång till ny kunskap och vägar
in till akademin. Studenten får nya perspektiv på sin utbildning
och omsätter teori till praktik och praktik till ett akademiskt
sammanhang. Ofta är studenterna också nyckeln för små och
medelstora företag när man vill närma sig akademin.
110
Studenterna är våra framtida forskare, medarbetare och företagsledare. De står för förnyelse och är bärare av strukturer för
samverkan mellan akademi och omgivande samhälle. Att investera i studenter är att investera i kunskap och innovation. Men
ännu finns mycket kvar att göra för att studenter och företag
ska hitta varandra.
Små och medelstora företag växer i alltför liten omfattning
och måste stimuleras till ökad forskning och innovation om de
långsiktigt och väsentligt ska bidra till Sveriges tillväxt. Nya
innovationsbaserade företag skapas i Sverige, men alltför få
utvecklas vidare till internationellt konkurrenskraftiga företag
med tillväxtpotential och utvecklings- och affärsbas i Sverige.
Särskilda insatser krävs för att stärka förmågan till förnyelse
och tillväxt i små och medelstora företag.
Forskningsinstituten har betytt mycket för de små och medelstora företagens kontakt med akademin. De är också en länk
till större företag och deras värdefulla nätverk. Kontakter som
ofta är avgörande för utveckling och tillväxt. Det är många
gånger fruktbara samarbeten med ömsesidig kunskapsöverföring och nytta mellan olika branscher och organisationstyper.
I och med universitetens utökade uppdrag och införandet av
samverkansuppgiften i högskolelagen, har en förskjutning av
lärosätenas verksamhet skett. Därför behöver forskningsinstitutens viktiga utförarroll i samverkansprojekt mellan akademi
och näringsliv utvecklas. Kanske är det i dag ännu viktigare än
tidigare att kedjan mellan företagen, forskningsinstituten och
lärosätena stärks.
111
Näringslivets utmaningar är många, en är att anpassa sin
forsknings- och utvecklingsverksamhet efter marknadens
globala utveckling. I framtiden måste universitet, högskolor
och institut i ökad utsträckning fokusera på nyttiggörande av
den kunskap som tas fram via forskningen på våra lärosäten.
Forskningens relevans för näringslivet och samhället måste
öka. Likaså behöver samverkan mellan samhällsaktörer, näringsliv och akademi stärkas för att utveckla Sveriges framtida
konkurrens- och attraktionskraft och för att lösa de viktiga
samhällsutmaningarna.
frågeställningarna och deras möjliga utlöpare under tillräckligt
lång tid i den samarbetsgeografi där de helst vill vara.
Utbildning bygger på forskning och forskningsresultat. Därför
måste forskning också finnas där studenterna väljer att utbilda
sig. Forskning bygger på vetenskaplig metodik, systematik och
respekt för beprövad erfarenhet. Enskilda individers nyfikenhet och ständiga sökande efter ny kunskap är forskningens
kärna och drivkraft. Ny kunskap tar tid, olika lång tid, men
universitet och högskolor är öppna institutioner med ett
ständigt flöde av ny kunskap till det omgivande samhället.
Kunskap som leder till utveckling av demokratiprocesser, av
produkter, av tjänster och, inte minst, av människor. Utveckling som genererar nya forskningsfrågor.
Talangfulla flöden med mätbar omsättning av forskningsresultat kräver frihet, långsiktighet och kreativitet i en väl fungerande samarbetsgeografi med närhet mellan individer med
olika roller i samhället. Det finns en uppenbar risk med dagens
forskningspolitik att de kreativa miljöerna blir för få och att
forskningsbaserad förnyelse i Sverige blir beroende av ett fåtal
enskilda forskningssatsningar. Mångfalden och därmed summan av alla samarbetsgeografier, riskerar att decimeras.
Framtidens forskningspolitik måste säkerställa goda långsiktiga förutsättningar för kreativa och nyfikna forskare. De
utgör inte bara ett forskarkollektiv, utan är människor med
individuella krav, önskemål och drivkrafter. Detta gäller oavsett om forskningen kategoriseras som grundforskning, tillämpad forskning eller forskning med innovationspotential. Det
väsentliga är att de individer som besitter unika drivkrafter
inom forskningen ges möjligheter att få ägna sig åt de aktuella
112
All kreativitet har sin utgångspunkt i individer. Kreativa
individer skapar, utvecklar, ifrågasätter och förnyar om de
får verka i rätt miljö. Ur det perspektivet är det oroande att
forskningspolitiken i dag styr mot koncentration av de statliga forskningsmedlen till färre forskningsmiljöer. Framgångsrik forskning kräver frihet att tänka nytt och det är svårt att
förutse när och var detta resulterar i stora genombrott.
Debatten handlar ofta om prioriteringar och antingen-eller.
Kanske är framgångsfaktorn för svensk framtida forskning
och tillväxt en kombination och balans mellan grundforskning/nyfikenhetsforskning och tillämpad forskning, mellan akademi och företagande, inomvetenskapliga framsteg,
tillväxt och jobb samt mellan forskning och innovation. Kort
sagt med balans mellan kortsiktiga kommersialiserbara resultat och långsiktiga banbrytande genombrott.
Kristina Alsér, landshövding Kronobergs län
113
inte sedan det tidiga 1900-talet har innovation varit så
viktigt som nu. Klimatfrågan och globalt ökande befolkning
ställer nya krav för att hantera problem som brist på vatten
och mat, energi samt råvaror i allmänhet. Samtidigt förskjuts
maktcentrum i världen och Europa inklusive Sverige ställs
inför nya utmaningar där vår kunskapsbas måste utnyttjas
bättre. Arbetslöshet, i spåren av låg ekonomisk aktivitet, och
tillväxt samt en åldrande befolkning, är bara några utmaningar vi ställs inför.
Sverige har bra
förutsättningar att leda
utvecklingen
MAGNUS HALL
Den traditionella skogsindustrin är en del av samhället och
ställs i många stycken inför samma problem som samhället
i övrigt. Ökande energikostnader, högre miljökrav, dyrare
råvaror och transporter och så vidare. Effekterna av globaliseringen blir allt tydligare. Dessutom konkurrerar delar av
industrin med elektronisk media som snabbt kan förändra
förutsättningarna för en väsentlig del av vår industri, tryckoch skrivpappersproduktionen. Vi kan inte exportera våra
problem utan måste hantera dem på hemmaplan.
Branschen står med andra ord inför en stor strukturförändring men samtidigt yttrar sig också stora möjligheter. Skogsindustrin ser sig själv som en del av en framtida bioekonomi
med ett antal mycket intressanta nya process- och produktidéer baserade på vår förnyelsebara råvara från skogen. Bland
idéerna finns flera nya material och kemikalier, samtidigt som
några mycket stora traditionella volymprodukter fasas ut i
takt med minskad efterfrågan.
Sverige är ett av de länder som är beväxt med mycket skog
114
115
och har därför bra förutsättningar att leda utvecklingen
inom arbetet med hållbara produkter och energibärare. Detta
kan skapa massor av nya arbetstillfällen, inte minst inom de
relativt sett glesbefolkade regionerna. Vi har möjligheten att
skapa nästa generation av produkter och på det sättet bygga
vidare på en stark skogsindustritradition med betydande exportinkomster att betala välfärd och samhällsutveckling med.
Det är i det här läget som forskning och innovation blir så viktigt. Fler och fler aktörer blir medvetna om detta och är beredda
att satsa. Men det brådskar om vi inte ska bli ifrånsprungna
av omvärlden. Satsningar behövs utefter hela värdekedjan, från
skogen till färdiga produkter, men också utefter hela utvecklingskurvan med start i akademin via universitet och högskolor,
institut och slutligen i företagen nära marknaden.
Akademin är viktig när det gäller grundforskning men för processindustrin så är tidshorisonterna här alldeles för långa. Processindustrin jobbar med betydligt kortare horisonter och krav
ställs på resultat inom några år. Samtidigt måste man hålla i
minne att de resultat som kommer fram ur forskningen som
regel måste forskas vidare på för att kunna nyttiggöras. Man
kan inte heller dra hela processindustrin över en kam. Ju fler
mogna produkter desto kortare horisonter och krav på omedelbar effekt av gjorda insatser. I det här sammanhanget kommer
instituten och ibland även universiteten och högskolorna in
som ett gränssnitt mellan industrin och akademin. Instituten
känner branschen i vilken de verkar och förstår att översätta
och implementera kunskapen i industriella processer och andra
tillämpningar. Denna forskningsform kommer att bli mycket
viktig i den relativt snabba omställning vi är på väg in i.
116
Under senare år har behoven av innovationer diskuterats
mycket och de flesta politiker och företag använder numera
också beteckningen innovation snarare än forskning och utveckling, FoU. Det som skiljer begreppen åt är själva tillämpningen det vill säga att få landvinningarna inom forskningen
att tillämpas i verkligheten och inte stanna i bokhyllorna.
Med andra ord implementering, att göra pengar av forskning,
inte tvärtom! Implementering har underskattats och i synnerhet i Sverige. Det förs kontinuerligt en diskussion kring orsakerna till att så få forskningsresultat implementeras. Tydligt
är dock att denna del av kedjan är relativt sett underfinansierad, det vill säga länken mellan grundläggande forskning och
kommersialisering. Utvecklingen får inte stanna i rapporter
eller på laboratoriestadiet utan måste ut i industrin för kommersialisering.
Som ett led i processen att ta steget från forskning till mer
tillämpning krävs också en bättre översättning av forskningsresultatet och dess möjligheter till den beslutsvärld där
affärsmässiga beaktanden är mer vanliga. Att utveckla forskningsrapporten och omsätta den i affärstermer är viktigt för
möjligheterna att locka finansiering till de kommande stegen
i implementeringsprocessen. Detta är ett område som kan
utvecklas.
Om man ur ett politiskt perspektiv önskar skynda på och
stödja den här förändringen, det vill säga snabba på överföring från kunskap till implementering så krävs det stora
satsningar. Inte bara generella satsningar på forskning, innovation och utveckling, utan också på direkt riktade satsningar
till pilot- och demoanläggningar. Utan dessa satsningar så
117
stannar utvecklingen. Piloterna är dyra att driva och hålla i
gott skick, men ack så nödvändiga för att kunna visa på potential i olika projekt. Här borde olika kreativa finansieringsformer kunna vara aktuella, bland annat kunde projekt med
framgångsrik kommersialisering i nästa fas bli återbetalningsskyldiga för att skapa ett återfört flöde av medel till andra
pilot/demoprojekt.
Men det räcker inte med piloter och demoanläggningar i mindre skala, utöver dessa satsningar krävs det snabba och kraftfulla beslut med stöd till implementering i full skala. Formen
för dessa stöd kan variera, men för en industrialist så är det
riskmomentet man vill eliminera eller åtminstone reducera.
Lyckas installationen så bör industrin vara beredd att ta hela
kostnaden, men om satsningen misslyckas så behövs rejäla
skyddsmekanismer.
En ensidig satsning på små- och medelstora företag är bra för
viss typ av satsningar. Men om man ser storskaliga projekt som
kommer att kräva stort kapital, då behövs en motsvarande
support även till stora företag. Större företags bidrag till utvecklingen av mindre företag är något som ibland glöms bort.
Men effekterna blir också större då sysselsättning snabbt skapas både före och efter i värdekedjan. Eftersom skogsindustrin
är väldigt kapitalintensiv så kommer stora investeringsbelopp
vara aktuella i den förändring som väntar runt hörnet. För
Sveriges del vore det önskvärt att starta denna genom att göra
finansiering tillgänglig i ett inledningsskede.
Magnus Hall, vd och koncernchef Holmen
118
119
vilka resultat genererar svensk forskning? Frågan
röner förvånansvärt begränsad uppmärksamhet i den offentliga
debatten. I stället kretsar diskussionen allt som oftast kring
storleken på de resurser som tillförs forskningen.
Det är dags att byta fokus
i forskningspolitiken –
från resurser till resultat
TOBIAS KRANTZ
Sverige satsar mest i Europa och näst mest i världen på forskning och utveckling (FoU) i förhållande till BNP. Regeringens
forsknings- och innovationspolitiska proposition från 2008
innehöll också en rejäl höjning av anslagen – med fem miljarder kronor, en ökning med 20-25 procent.
Samtidigt kommer fortlöpande studier som visar att Sverige tappar mark både i fråga om vetenskaplig kvalitet och i fråga om
innovationskraft. Regeringens forskningsberedning konstaterade i en rapport sommaren 2010 att flera jämförbara länder, som
har avsatt mindre offentliga resurser för forskning och utveckling än Sverige, har haft en ökning av den vetenskapliga kvaliteten under de senaste 25 åren medan Sverige har legat still.
Våren 2011 konstaterade Näringsdepartementet i en analys
att Sverige är medelmåttigt vad avser resultat i form av innovationer – nya affärsidéer, varor och tjänster. Beträffande fem
av sex faktorer som mätte resultat (output) kretsade Sverige
kring medelvärdet. Det gäller till exempel andel av omsättning
från produkter som är nya på marknaden i förhållande till den
totala omsättningen.
Utvecklingen ska ses i ljuset av de dramatiska förändringar
som sker i vår omvärld. Det globala landskapet antar en ny
skepnad. Nya aktörer träder in och tar för sig på den inter-
120
121
nationella scenen. I dag står Indien och Kina för tio procent av
de resurser som satsas i världen på forskning och utveckling;
på bara något decenniums sikt kan det vara 20 procent, enligt
en rapport från EU-kommissionen 2009.
Och satsningarna ger resultat. USA är världens ledande forskningsnation. Enligt forskningsberedningens analys från 2010
är Asien nu ifatt USA avseende publicering av vetenskapliga
artiklar. Inom naturvetenskap och teknik har Asien fler vetenskapliga artiklar än USA. Runt om i världen intensifierar nu
länder ansträngningarna att vässa sina forsknings- och innovationssystem.
Den amerikanske presidenten Barack Obama har gjort satsningar på forskning till en av sina viktigaste prioriteringar. I
Europas främsta forskningsnation Storbritannien genomförs en
rad åtgärder för att stärka innovationskraften. Det handlar om
skatteförändringar men också om reformer för att i högre grad
se till att forskningsresultat kommer till användning.
I höst ska regeringen presentera en ny forsknings- och innovationspolitisk proposition med förslag till riktlinjer för hur
politiken bör utformas under de kommande fyra åren. Det är
nu dags att byta fokus i forskningspolitiken – från resurser till
resultat. En nyckelfaktor i strävan efter att skärpa resultaten är
stärkt samverkan mellan akademi och näringsliv.
Ett viktigt skäl till att Sverige under lång tid har varit en framstående forskningsnation är det samspel som har funnits mellan den akademiska forskningen och den forskning och utveck-
122
ling som har skett ute i företagen. Framstående forskning och
innovationer har gått hand i hand. Jag är övertygad om att det
är ett framgångsrecept också för framtiden.
I den forskningspolitiska debatten sätts ibland fri forskning och
vetenskaplig excellens å ena sidan och nytta för samhälle och
näringsliv å den andra i motsatsställning till varandra. Det är
en felsyn. En studie från Vetenskapsrådet 2007 visar att samverkan mellan akademi och näringsliv i allt väsentligt har haft
positiva effekter både på näringslivets utveckling och på den
vetenskapliga kvaliteten vid universitet och högskolor. Lärosätenas publiceringar ökar och företagen söker fler patent och
får högre inkomster för nya produkter.
Opinionsinstitutet Demoskop genomförde hösten 2011 en undersökning på Svenskt Näringslivs uppdrag. I undersökningen
ansåg 84 procent av de tillfrågade som hade egen erfarenhet av
samarbete med företag och/eller annan organisation utanför
akademin att samarbetet hade en mycket positiv eller ganska
positiv inverkan på den egna forskningen. Två av tre forskare
menade att forskningskvaliteten förbättrades. Nästan tre av
fyra forskare svarade också att de i mycket hög eller ganska
hög utsträckning ansåg att samarbete med företag generellt har
en positiv inverkan på akademisk forskning.
Tidigare, sommaren 2011, undersökte också Svenskt Näringsliv vilken syn företagare har på samverkan mellan akademi och
näringsliv. Endast 20 procent av företagen uppgav att de hade
samverkan med universitet, högskolor eller forskningsinstitut.
Men många företagare ansåg att det i en förbättrad samverkan
fanns en potential till stärkt konkurrenskraft. Med tydliga
123
indikationer på att samverkan leder till bättre resultat för både
akademi och näringsliv och på att samverkan är uppskattad
inom de två respektive sfärerna inställer sig naturligen frågan
vad som kan göras för att samverkan ska kunna komma till
stånd i högre grad än vad som nu är fallet.
En idé som bör prövas är att inrätta en så kallad innovationspremie riktad till landets universitet och högskolor. Den skulle
innebära att de lärosäten som är framgångsrika i att se till att
forskningsresultat sprids och kommer till användning får större ekonomiska resurser från staten än de lärosäten som inte är
riktigt lika skickliga. Med förändrade ekonomiska drivkrafter
kommer beteendet att ändras i riktning mot stärkt samverkan
och starkare resultatfokus.
Men jag är också övertygad om att industriforskningsinstituten
kan ha en viktig roll i att brygga över klyftan mellan akademi
och näringsliv. Institutssektorn har genomgått en kraftig
organisatorisk omstrukturering. Instituten har lyckats väl med
att möta näringslivets behov och samtidigt tillgodose kraven
på vetenskaplig höjd. I förhållande till många andra länder är
institutssektorn förhållandevis liten. Men den åstadkommer
goda resultat i termer av innovationer och nya företag.
Inte minst i det kärva statsfinansiella läge som kan förutspås
när förhandlingarna om de ekonomiska ramarna för forskningspolitiken under de kommande åren ska slås fast borde
industriforskningsinstituten ha möjlighet att flytta fram sina
positioner. I den förra forskningspropositionen fick många
universitet och högskolor stora ekonomiska tillskott, resurser
som ännu inte till alla delar har utnyttjats. Det torde därför
124
gå att hävda att marginalnyttan av att göra en extra satsning
på att stärka den offentliga finansieringen av instituten är
tämligen god.
Vid sidan av reformer inom forskningspolitiken i snäv mening – däribland kan bland annat nämnas också inrättandet
av strategiska forsknings- och innovationsprogram för att dra
nytta av de strategiska forskningssatsningar som genomfördes i anslutning till den förra propositionen – fordras också
förändringar i skattesystemet i syfte att stärka samverkansoch innovationsklimatet. Dit hör exempelvis reformerad
expertskatt, avskaffad värnskatt, införande av FoU-avdrag
och generösare regler för donationer.
Det finns en myt i svensk debatt om att Sverige visserligen
inte längre kan konkurrera om de mindre kvalificerade jobben,
men att landet fortfarande står starkt när det gäller kunskapsintensiv verksamhet. Men det är ingenting annat än just en
myt. Det visades med all önskvärd tydlighet när Astra Zeneca
nyligen gav besked om att företaget lägger ner sin forskningsenhet i Södertälje.
Forsknings- och innovationspolitiska frågor hamnar sällan
högt upp på den politiska dagordningen. Det borde de göra.
Det är mycket som står på spel. Förutsättningarna för forskning, utveckling och innovation sätter ytterst ramarna för företagande, jobb och välstånd. Dagens forskning är morgondagens välfärd. En förnyelse av svensk forskningspolitik brådskar.
Tobias Krantz,
chef för utbildning, forskning och
innovation,
Svenskt Näringsliv
125
mänskligheten står inför några av vår tids största utmaningar. Klimatet förändras. I takt med att levnadsstandarden ökar och allt fler människor lyfts ur fattigdom, så ökar
konsumtionen av resurser. I dag konsumerar vi globalt över
20 procent mer energi än för tio år sedan, om tio år beräknas
denna energianvändning ha ökat med ytterligare 20 procent.
Sveriges möjligheter
lika oändliga som vår
skogsresurs
MARIE ARWIDSON
Med början från det tyska ordförandeskapet i EU våren
2007, så har stora insatser genomförts för att utveckla en
biobaserad samhällsekonomi på EU-nivå. I Europa 2020strategin och i flaggskeppsinitiativen Innovationsunionen och
Resurseffektivitet tas utvecklingen av en europeisk bioekonomi
upp som ett av de prioriterade områdena. I EU-kommissionens strategidokument Innovating for sustainable growth: a
bioeconomy for Europe läggs grunden för en gemensam europeisk syn. Sverige har jämfört med många andra länder goda
förutsättningar för att ställa om till en biobaserad samhällsekonomi. En omställning från fossila råvaror till förnybara
ger nya möjligheter att komplettera traditionella produkter
med nya produkter och tjänster. Skogssektorn har här en
given central roll och möjlighet.
Lösningen måste ligga i att ställa om till förnybara, resurssnåla och effektiva råvaror, produkter och bränslen. Sverige
har en naturlig utgångspunkt i skogen. Dagens skogsbaserade produkter kan redan nu ge ett stort bidrag till ett hållbart samhälle. Genom en skog som växer och brukas på ett
långsiktigt sätt tas koldioxid upp ur atmosfären och lagras
i träet. Råvaran är förnybar, och om den vårdas rätt tar den
aldrig slut. För varje träd som avverkas i ett hållbart skogs-
126
127
bruk planteras flera nya. Produkterna från skogen kräver
små mängder tillverkningsenergi och ger låga utsläpp, de kan
återanvändas och recirkuleras och de kan ofta ersätta andra
produkter baserade på fossila eller andra ändliga material.
Bränslet från skogen bidrar inte till några nettoutsläpp av
koldioxid till atmosfären.
Sveriges utgångsläge är gott. Skogsindustrin är en stor exportindustri. Trots en hård konkurrens på en global marknad
är Sverige fortfarande en stormakt inom skogsindustri. Den
svenska skogen brukas också på ett långsiktigt hållbart sätt
med en stor nettotillväxt av skog.
Det ligger en stor potential i att vidareutveckla dagens skogsindustriprodukter, men potentialen är än större med morgondagens helt nya produkter och material. När nya produkter
ersätter fossila alternativ blir miljö- och klimatvinsterna stora.
Genom att utveckla helt nya produkter och material som möter framtida behov blir också Sverige en vinnare.
Gårdagens utvecklingsländer är i dag tillväxtländer. Man satsar oerhörda resurser på utbildning, forskning och utveckling.
Nya marknader har skapats, men även nya konkurrenter. När
man i Kina eller Brasilien i dag bygger ett nytt pappersbruk
görs detta i teknikens framkant. Detta många gånger med
hjälp av svenska konsulter. I dag kan vi inte tävla med en
omvärld där produktionsfaktorer och andra förutsättningar
är mångfalt billigare eller mer gynnsamma än i Sverige. Men
vi kan skapa något nytt. Genom en vidareförädling av den
svenska skogen till nya sortiment och produkter kan Sverige
fortsatt vara en konkurrenskraftig skogsindustrination.
128
Den förnybara resurs som skogen utgör kan på ett avgörande
sätt medverka till att lösa de stora samhällsutmaningarna –
Grand Challenges – och vara avgörande för att utveckla en
svensk biobaserad samhällsekonomi.
Ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete krävs för
att utveckla nya material och produkter. Tidigare samverkan
mellan staten och privata finansiärer har resulterat inte bara i
nya forskningsrön, utan också i konkreta tillämpningar som
kommit samhället till godo.
Svensk skoglig och skogsindustriell forskning håller världsklass
inom flera områden. En fortsatt framgångsrik svensk skogsnäring är inte möjlig utan en stark forskning, som måste bli en
mer aktiv del i ett innovationstänkande. Innovationsfrämjande
åtgärder innebär många olika aktiviteter såsom underlättande
för entreprenörskap, förenklad lagstiftning, ändrad beskattning med mera. Men, en av de viktigaste innovationsfrämjande
åtgärderna är FUD, det vill säga forskning, utveckling och demonstration. FUD kan bedrivas såväl vid företag som vid universitet, högskolor och institut (UHI) och vara av såväl långsiktig karaktär som av utvecklingskaraktär, såväl grundforskning
som tillämpad forskning, allt med högsta kvalitet. Det viktiga
är att FUD-insatserna inriktas mot att ta fram ny kunskap som
bidrar till lösningar av samhällsutmaningarna och att ta tillvara
möjligheter för Sverige.
Den nationella forskningsagendan för skogssektorn, NRA,
togs fram 2006 av näringen, forskarsamhället och de offentliga
forskningsfinansiärerna. En avgörande styrka i NRA är att de
gemensamt har analyserat och kommit fram till vilka områ-
129
den och delområden som ska prioriteras. NRA har haft stor
betydelse för forskningsplaneringen genom att visa på vilken
forskning och utveckling, FoU, som behövs för att svensk
skogsnäring ska vara konkurrenskraftig och hur den ska kunna
realisera sin vision att bli huvudaktör i utvecklingen mot ett
biobaserat samhälle. NRA är också kopplad till det europeiska
samarbetet inom Forest-based sector Technology Platform.
Styrkan i NRA är att det är forskarsamhället, näringen och de
forskningsfinansierande myndigheterna som gemensamt analyserat och kommit fram till vilka områden och delområden som
ska prioriteras.
NRA hanteras av ett NRA-råd med ledamöter från näringen,
Vinnova, Formas, Energimyndigheten och Mistra. Var och en
av värdekedjorna skog, trä, massa och papper samt bioenergi
leds av de för sektorns viktigaste forskningsinstituten, nämligen
Innventia, Skogforsk och SP. I värdekedjorna samlas experter
från näringsliv, forskningsfinansiärer och UHI. Forskningsinstitutens betydelse är stor, inte minst genom att de satsar egna
resurser. För sektorns utveckling spelar NRA en avgörande roll
för kunskapsutvecklingen och NRA:s intressenter har beslutat
att under 2012 genomföra en uppdatering av NRA.
För att uppnå synergier och säkerställa långsiktighet, bredd och
kvalitet i forskningen och en realisering av forskningsrön krävs
samverkan mellan näringen, staten och forskarsamhället. För
att leda till forskning som mynnar ut i praktiska tillämpningar
och samhällsnytta måste insatser ske i hela kedjan forskningutveckling-demonstration. Enskilda företag som redan finns
i dag har givetvis intresse av att genomföra alla steg i FUDprocessen, men kommer av naturliga skäl i första hand avse
130
sådant som med känd kunskap kan bedömas ge ett ekonomiskt
utbyte inom överskådlig tid. Det är inte heller självklart att
existerande företag stöttar FUD som skapar förutsättningar för
att nya företag startas. Av bland annat dessa skäl är samverkansprogram mellan industrin och staten en förutsättning för
att kunna nå framgång för Sverige. En statlig medverkan ger
också möjligheter till ökat risktagande.
Den förnybara resurs som skogen utgör kan på ett avgörande
sätt medverka till att lösa de stora samhällsutmaningarna –
Grand Challenges – och vara avgörande för att utveckla en
svensk biobaserad ekonomi.
Skogsindustrin tror på en gynnsam utveckling för skogsindustriklustret, baserat på effektivitet, kunnande och kompetens,
forskning, utveckling och innovationer. Skogsindustrin har
därför formulerat en vision som säger att produktionen (mätt
som förädlingsvärde) i det svenska skogsindustriklustret skall
fördubblas till år 2035.
Med våra starka forskningsmiljöer inom universitet, högskolor
och institut, med näringsliv intresserat av forskning-utvecklingdemonstration samt med staten som en engagerad partner och
medfinansiär i samverkansprogram är Sveriges möjligheter lika
oändliga som vår skogsresurs!
Marie Arwidson, vd Skogsindustrierna
131
Grunden för ett framgångsrikt innovationsarbete är ett
helhetsperspektiv på värdekedjan inom forskning och utveckling (FoU). Värdekedjan inbegriper olika aktörer, främst triangeln akademi-industriforskningsinstitut-näringsliv. Det här
är ingen linjär process, de olika delarna överlappar varandra
och blir därför komplementära till varandra, men de representerar ändå en kedja som leder fram till att uppfinningar
och idéer blir kommersialiseringsbara. Det är först då vi kan
kalla det innovationer som kan ge reell nytta i näringslivet.
Dags för Strategiska
innovationsområden
YNGVE STADE/OLOF SANDBERG
Polarisering brukar inte vara ett ord man förknippar med
Sverige, åtminstone inte i internationellt perspektiv. Vi är ju
ett folk som håller samverkan högt. Ett återkommande tema i
den svenska forskningspolitiska debatten är också behovet av
samverkan. Dagens diskussion är inget undantag.
Men samtidigt är det just polariserig som präglar det svenska
forskningssystemet. Vi tillhör, det påpekas ofta, de länder
i världen som satsar mest på FoU med våra 3,7 procent av
BNP (2010). Siffran inger respekt. Men får vi ut det mesta av
pengarna? Trots alla ambitioner om samverkan är det främst
två typer av aktörer som utför forskningen och utvecklingen.
En mycket stor andel av forskningen utförs i akademiska
miljöer vid universitet och högskolor medan näringslivets
satsningar i huvudsak sker inom ett fåtal globala storföretag.
Småföretagens satsningar på forskning är relativt begränsade
i Sverige.
Detta leder oss till två slutsatser. Den första är att det är angeläget att fördjupa relationerna och samverkan mellan univer-
132
133
sitet/högskolor och företagen. Båda parter, och i förlängningen Sverige som nation, har allt att vinna på att så sker. Redan
det faktum att samverkansfrågorna befinner sig högt på
agendan alltjämt visar att det återstår arbete på denna punkt.
Den andra slutsatsen rör de mindre och medelstora företagen.
Inte sällan lyfts dessa fram som allt viktigare delar av näringslivet: när de stora företagen inte längre är lika fast förankrade
i Sverige, byter ägare eller ingår i nya allianser behövs tillskott
av nya snabbväxande svenska företag som kan bredda basen
för det svenska välståndet och bli morgondagens champions.
Mot den bakgrunden är det ett bekymmer att det inte är mer
av satsningar på forskning och utveckling hos dem.
Det är här industriforskningsinstituten kommer in. Att underlätta direktkontakten mellan universitet/högskolor och näringslivet är en väg. Men det krävs också en tredje aktör, som
är specialiserad på att säkerställa att framtagna forskningsresultat omsätts i nytta för företagen. Att det skulle finnas en
given motsättning mellan akademisk forskning och affärsmässig innovation är en myt. Samtidigt gäller att universitet alltid
kommer att ha, och måste ha, sitt huvudfokus till det första
medan näringslivet främst kommer att rikta intresset mot det
andra. Industriforskningsinstituten är en aktör vars kärnkompetens är att följa båda världarna. Därför spelar instituten en
viktig roll i att effektivisera forskningssystemet.
Att instituten kan göra mer visas av en utblick mot andra
länder. I våra konkurrentländer finns väletablerade institutssystem. Finland är ett tydligt exempel. Störst är de runt 60
Fraunhofer-instituten i Tyskland som tillsammans omsätter
134
14,6 miljarder kronor årligen (2010) med en basfinansiering
på cirka 33 procent. Det ska jämföras med RISE-gruppen
som omsätter 2,5 miljarder kronor med en basfinansiering
på för närvarande cirka 18 procent (2010).
Forskningsinstituten fick en välkommen påökning i förra
forskningspropositionen. De strategiska kompetensmedlen
(SK-medlen) förstärktes, vilket ledde till tydliga effekter.
Några exempel: Deras omsättning ökade med 25 procent
genom ökade uppdrag från näringslivet. Samverkan med lärosätena förstärktes bland annat genom strategiska avtal med
KTH och Chalmers. För industrin viktiga demonstratorer
utvecklades, bland annat den pågående utvecklingen av AstaZero avseende trafiksäkerhet. Samverkan ökade med mindre
och medelstora företag, bland annat genom ett supportkontor
för deltagande i EU:s ramprogram.
Instituten spelar alltså en nyckelroll med sina nära kopplingar
till såväl näringsliv som lärosäten och tillgången till demonstratorer. De kan spela en viktig, integrerande roll i ett forskningssystem som brottas med polarisering och fragmentering, och
därmed överbrygga systemmisslyckanden. I förra forskningspropositionen fick de ökat förtroende, och de har bevisat de
värden de kan tillföra. Nu är det dags att ta nästa steg.
Det första handlar om att förnya forsknings- och innovationspolitiken, och därmed tydliggöra institutens uppdrag ytterligare. I den senaste propositionen identifierade regeringen ett
antal strategiska forskningsområden. Dessa har bidragit till en
kunskapsuppbyggnad av hög kvalitet vid utvalda lärosäten.
135
Tiden är nu mogen att tillföra ett nytt begrepp till politiken:
Strategiska innovationsområden. Dessa skulle ta sin utgångspunkt i de stora samhällsutmaningarna. Centralt för ett
strategiskt innovationsområde skulle vara att få igång processer som leder till att nya produkter och tjänster baserade på
forskningsresultat skyndsamt kan nå ut på marknaden.
Här kan instituten bidra till en accelererad innovationstakt
genom till exempel satsningar på öppna testbäddar och demonstratorer. De stora investeringar som görs i olika typer av
forskningsinfrastruktur, Max IV och ESS är aktuella exempel,
ska också kunna utnyttjas bättre för att stärka näringslivets
konkurrenskraft. En närmare samverkan mellan institut och
lärosäten skulle vara ett steg.
Vilka områden skulle det handla om, där behoven av att
möta samhällsutmaningar och möjligheten att bygga konkurrenskraftiga affärer sammanfaller? Vår övertygelse är att de
återfinns inom följande områden, alla välkända från samhällsdebatten: transporter, energi, vård och hälsa, konkurrenskraftig
produktion och biobaserade material (särskilt skogsprodukter).
En andra punkt i ett utvidgat uppdrag för instituten handlar
om de mindre och medelstora företagen. Här kan instituten,
som redan har 10 000 sådana företag som kunder, ytterligare
fördjupa sitt engagemang när det gäller att hjälpa dem hela vägen ut i världen. Internationalisering är ju en ofta komplicerad
och riskabel process, som kan underlättas av stöd från en aktör
med nätverk och god vana vid internationellt samarbete.
De idéer vi presenterat i detta kapitel är inte unikt svenska.
136
De finns också på Europanivå. Det kommande forskningsprogrammet Horizon 2020 är i större grad än ramprogrammet
inriktat på de globala samhällsutmaningarna och spänner
över en bredare process där såväl forskning som innovation
ingår. Det för oss till den tredje punkten där instituten skulle
kunna få ett tydligare uppdrag. Idén om strategiska innovationsområden passar väl in i detta EU-sammanhang, och
skulle kunna bilda basen för svensk medverkan.
Utgångspunkten för detta kapitel har varit polariseringen i
det svenska forskningssystemet. Den härrör delvis från att de
olika aktörerna har olika roller att spela. Lärosätenas roll är
framför allt att ge utbildning på grundläggande nivå och forskarutbildning och ta fram forskningsresultat av hög kvalitet.
Näringslivets är att vara framgångsrika aktörer på marknaden. Forsknings- och innovationspolitiken måste utformas
med respekt för dessa roller.
Man ska underlätta samverkan, men man ska också bejaka
styrkan i rollfördelningen. Det är den balansen forsknings- och
innovationspolitiken har att hantera. Frågan om hur denna balans mer exakt ska utformas har givit politikområdet sin nerv i
ett antal år. Ekvationen är svår så länge man bara räknar med
två aktörer. Den blir lättare att lösa om vi för in en tredje aktör,
som har kontaktytor och kännedom om båda världarna. Institutssektorn är en sådan aktör, i Sverige liksom i andra länder.
Gamla sanningar och traditioner måste utmanas och nya förutsättningar och behov diskuteras. Det finns tuvor och gropar
inklusive missuppfattningar att se upp för i hela forsknings-
137
systemet, men någonstans måste man se och komma till insikt
om vad som är viktigt för Sverige nu och att staten här har
ett extra stort ansvar. Vad finns det för problem som behöver
lösas i dag eller i morgon eller om ett eller två år?
Lösningarna finns genom att tillvarata potentialen som finns i
forskningsinstituten; det är helt enkelt skördetid nu och framgent med en framsynt forskningssatsning. Och sett till senaste
tidens forskningsflykt, särskilt med Astra Zeneca i minne,
är det oerhört viktigt att förstärka varumärket Sverige. Både
svenska och utländska företag ska känna att det finns forskningsmiljöer i Sverige som gör det mödan värt att ha och
utveckla verksamhet här. En stark institutssektor är en förutsättning för detta och ett medel för näringslivets fortsatta utveckling i Sverige och stärkt konkurrenskraft internationellt.
Yngve Stade, styrelseordförande, RISE Holding
Olof Sandberg, chefsstrateg, RISE Holding
138
139
140