Transcript Här - Vomma
Ur led är tiden – eller med tiden blev det en led! En berättelse om hur en idé blev till en vandringsled. Berättare: Medlemmar från Vånga Hbf:s GubbDagis. I Vånga finns sedan 15 år tillbaka en verksamhet inom Vånga Hembygdsförening som kallas GubbDagis. Det började i liten skala med 5-6 gubbar som träffades en gång i veckan. Prat och fika var programmet. Snart ökades skaran och det blev lite långtråkigt med bara prat så man började med ett projekt att dokumentera Vånga under 1900-talet. Några år senare fanns resultatet, en pärm på ca 250 sidor som sedan såldes. Åren gick och skaran blev bara större. Man började arbeta i flera grupper som studiecirklar med dokumentationer av olika slag. I en av grupperna, den som nu är arbetsgruppen för vandringsleden, kom det fram önskemål om att göra ett bra underlag att användas när vi tar emot elever från Vångaskolan. De besöker då bl a Glans kalkbruk och området kring Lenbergsvik. Vi beslöt att ta oss an den uppgiften och åkte därför ner med vår grupp till Kalkbruket, där flera i gruppen knappt varit tidigare. Det var då vi fattade beslutet att det här borde göras tillgängligt för fler än bara skolungdomarna. Här fanns ju allt från svensk industrihistoria till ett unikt område med unika växter och dessutom vacker utsikt över Glan! Kontakt togs med markägarna och det visade sig att de var mycket positiva och gav oss all den hjälp och stöd vi behövde för att påbörja arbetet. Leaderprojekt? Vi började fundera på hur det hela skulle finansieras och tog då kontakt med Vångabygdens Utvecklings-grupp, som nyligen genomfört ett projekt med den s k Vångaleden och då utnyttjat Leader Gränslandet. Vi fick hjälp att skriva en ansökan och hade alla papper klara men var tveksamma om det var rätt väg. Redan tidigt byggde en av markägarna Alf Gustafsson denna fina rastkoja längs den tänkta leden. Den fina stugan har blivit en succé och det är åtskilliga besökare som redan har rastat i stugan. Vi började i alla fall med att försöka hitta en lämplig runda med framkomliga stigar och vägar. Sedan började arbetet med att ta fram underlag om de platser leden passerade. I det läget hade ryktet om vårt arbete även nått fram till Länsstyrelsen, som samtidigt planerade för att göra naturreservat i ungefär samma område. Det gällde s k Grankalkskogar. Ett sammanträffande ordnades om att eventuellt samarbeta till en början med en gemensam P-plats. Vid det besöket gjorde deras representant Mattias Schönbeck samma upptäckt som vi gjort: platsen är unik! Jag minns att han t o m sjöng en sång här inne i kalkbrottet. Därmed var möjligheterna till att göra detta till en led för allmänheten givetvis större och vi är idag mycket tacksamma över det samarbete som vi haft. Även Norrköpings Kommun kom ganska tidigt med i bilden och vi har även fått hjälp och stöd därifrån när det gäller floran. Sträckningen fastställdes Från början var det tänkt att leden skulle vara något längre och även passera Smittebo och två koppar-gruvor. Efter mycket funderande beslutades att börja med en något kortare variant som sedan eventuellt kunde utökas. Vi gjorde den bedömningen att passagen över ett kalkberg med mycket blommor och karsthål/ sprickor var mycket intressant. Så blev det till sist bestämt hur leden skulle gå och den blev då ca 3,5 km lång. Inventering av platser längs leden Det stora och mest tidsödande arbetet har varit att inventera och ta fram information om de platser som leden passerar. Vi började med Glans kalkbruk där vi fick värdefull hjälp av Ingvar Andersson, som också är medlem i GubbDagis. Han har arbetat vid kalkbruket under några år och kunde beskriva hur arbetet gick till. Här har vi besök av Mattias Schönbeck från Länsstyrelsen i Östergötlands län, som varit vår kontaktman där och till stor hjälp under projektets gång. Fikapaus vid Affes stuga. Informationsmaterial en stor bit Mycket tid har lagts ner på att ta fram informationsmaterial av olika slag. Det började med att vi tog fram en egen folder av enklare slag till en början för alla besökare som redan hittat till leden. Samtidigt arbetade vi vidare med att göra underlag för de skyltar Lst skulle tillverka åt oss. Landskapsarkitekterna Ingela och Gerhard från Älvdalen kom på besök innan de påbörjade arbetet med våra skyltar. Under hösten och vintern 20112012 pågick tillverkningen av skyltar, som vi fick se korrektur på under tillverkningens gång. Till sist kom dagen när vi kunde sätta upp den första skylten på den stora tavlan vid Parkeringen. En stor dag för vår arbetsgrupp den 3 juli 2013. Den första informationstavlan är på plats konstaterar Mattias Schönbeck Lst, Ingemar Karlsson och Göran Helge från arbetsgruppen. Många arbetsdagar Arbetet längs leden med röjning, märkning, uppsätt-ning av pilar och skyltar har givetvis tagit sin tid. Inte minst runt omkring kalkbruksruinen. Åtskilliga onsdagsförmiddagar har gruppen tillbringat nere vid Lenbergsvik och kunnat njuta fikapausen i raststugan. För att ordningsställa parkeringen fick vi hjälp via Lst med grus och av Curt Forslund med schaktningen. Ett av de sista arbetspassen var när vi gjorde klart för invig-ningen den 27 september. Nästa arbetsuppgift blir att ta fram mer information om järnvägen och banvaktstugan Lenbergsvik mm Resultatet Idag kan vi se tillbaka på en mycket intressant resa som gruppen gjort. Jag tror ingen vill ha den ogjord och resultatet kan vi konstatera blev med beröm godkänt. Leden är välbesökt och beröm strömmar in från de allra flesta som besökt den. Gruppens uppgift är nu att förvalta det vi åstadkommit och se till att leden alltid är i det skick som den ska. Vi har nu planer på att ta fram ytterligare information om bl a järnvägen och det som tillhör den, banvaktstugan Lenbergsvik, piren etc. Vidare kommer vi att få hjälp med att ta fram ytterligare information om den artrikedom som finns i området. Växter som vi knappast hittar någon annan stans i Östergötland. Fredagen den 27 september. Landshövding Elisabeth Nilsson klipper av det blågula bandet under överinseende av Arne Hultqvist från arbetsgruppen. Bandet kom f ö från invigningen av polishuset i Norrköping 1965 och klipptes då av Per Eckerberg. Ett stort tack till alla som på olika sätt bidragit till att genom-föra projektet, ingen nämnd och ingen glömd. Ett särskilt tack riktar vi till de markägare som är berörda av leden. Utan Er positiva inställning och tillmötesgående hade det inte blivit mer än en bra instruktion vid skolbesöken.