Transcript Positiv Ridning Systemet Tala till huvudet—inte till

Positiv Ridning Systemet
Tala till huvudet—inte till kroppen
Av Henrik Johansen
____________________________________________________________________________
Jag vill här komma in på själva undervisningssituationen och försöka att berätta lite
om hur jag tänker, eller hur jag föreställer
mig att man arbetar mest effektivt.
Jag vill illustrera det med två exempel:
Exempel 1:
Att tala till kroppen
Eleven rider runt instruktören. Det går inte så
bra för häst och ryttare. Ryttaren är inte helt
klar över vad det hela går ut på, men det gör
inte så mycket menar instruktören: ”Det är ju
ändå jag som bestämmer och jag som ska
hjälpa ryttaren att komma vidare”.
Instruktören väljer att ideligen korrigera ryttaren, ”använd innerskänkeln mera, led med innerhanden, räta upp dig, mera stöd på yttertygeln”, osv. osv.
Instruktören hoppas på att hästen efterhand
kommer att gå som den ska.
Jag erkänner att något liknande detta måste till
någon gång emellanåt, men inte utan att eleven först är införstådd med vad det är man vill
uppnå och varför.
Exempel 2:
Att tala till huvudet
Eleven rider runt instruktören. Det går inte så
bra för häst och ryttare. I detta tillfälle tänker
instruktören: ”När ryttaren inverkar fel, tänker han också fel, eftersom allt det vi gör styrs
från hjärnan”.
Kanske arbetar man med en uppgift som är för
svår för hästen eller för eleven, eller kanske
för hela ekipaget. Instruktören stannar eleven
och frågar vad han vill uppnå. Han lyssnar till
det som eleven har att säga och bildar sig en
uppfattning om huruvida det är realistiskt att
låta eleven fortsätta med samma övning, kanske tillsammans med några goda råd, eller om
det är bättre att göra något helt annat. I så fall
väljer instruktören att börja den nya uppgiften
med en helt annan utgångspunkt än den som
eleven just befann sig på.
Då eleven har tappat tråden och därför säkerligen är rätt frustrerad väljer instruktören en
uppgift som är enkel, men som leder ryttaren
tillbaka på rätt väg igen.
Instruktören förklarar vad uppgiften går ut på
– alltså målet – och vad eleven ska göra för att
nå målet.
Med andra ord, hjälper instruktören eleven
med att skapa en filosofi som är korrekt och
som eleven kan använda som ett styrande
verktyg.
Om instruktören inte har övervärderat elevens
förmåga kommer eleven att nå målet och detta
med känslan av att ha gjort det själv. Därmed
har eleven fått förståelse för både uppgiften
och målet med uppgiften, och han har upplevt
hur det känns när det är korrekt. Även i detta
exempel måste naturligtvis instruktören korrigera eleven emellanåt men då i syfte att hjälpa eleven, inte att dominera honom.
Copyright © by Positive Riding. All rights reserved.
1