Transcript Utveckling av politikområden och styrningsformer

4.1.2 U TVECKLING AV POLITIKOMRÅDEN OCH STYRNINGSFORMER
S TIG M ONTIN
Ett projekt som jag bedrivit under de senaste åren handlar om hur nya och
gamla styrformer samspelar inom olika politikområden, vilket har kallats för
”governance på svenska”. Projektet har framför allt bedrivits i samarbete med
kollegor från olika ämnen vid Örebro universitet (Gun Hedlund, Erik Hysing,
Ingemar Elander, Charli Eriksson, Karin Fröding, Mikael Granberg, Joakim
Åström och Ann-Catrin Andersson). Delar av arbetet har också skett i samarbete med ett nordiskt forskarnätverk (Nordic Network Governance) Det första syftet med projektet är att studera förändringar av styrning i relationen
mellan stat och kommun samt styrning ur ett flernivåperspektiv som även
omfattar EU-institutionerna (Montin 2010). Det andra syftet är att närmare
analysera styrning och demokrati inom nya politikområden. Med ”nya” politikområden avses sådana som tillkommit under de senaste 20 åren och som
kan ses som tredje generationen av politikområden.
Indelningen bygger på en historisk indelning av tre epoker (Montin 2007,
2009). Under den första epoken formades nationalstatens institutioner och så
småningom den representativa demokratin. Den andra epoken omfattar formandet och etableringen av den decentraliserade välfärdsstaten och den
tredje epoken är till stor del relaterad till medlemskapet i EU och den allmänt
växande globaliseringen. Exempel på tredje generationen politikområden är
hållbar stadsutveckling, klimatpolitik, regional utvecklingspolitik, folkhälsopolitik, demokratipolitik och jämställdhetsintegrering. Vissa är nya (till exempel hållbar utveckling), medan andra är omarbetningar av gamla politikområden (t ex jämställdhetsintegrering).
De nya politikområdena uppvisar några gemensamma drag. Det första är att
till skillnad från den andra generationens politikområden handlar det numera
inte om att med nya omfattande insatser av offentliga medel bygga välfärdsinstitutioner, utan mer om att organisera befintliga resurser på ett nytt sätt.
För det andra byggde den andra generationens politikområden på att den offentliga sektorn skulle vara sammanhållen. Denna sammanhållning tenderar
att ersättas av en pluralism där olika enheter agerar som mer eller mindre
självständiga aktörer. För det tredje är många nya politikområden relativt frikopplade från den parlamentariska styrningskedjan och bygger på ett samarbets- eller partnerskapstänkande där det mer eller mindre förutsätts gemensamma målbilder. Partnerskap och andra nätverksliknande former utvecklas
246
på flera nivåer och är mer eller mindre tillfälliga arrangemang. Ett fjärde kännetecken är att projektmedel ofta den huvudsakliga finansieringsformen. Vanligt är att det förväntas att projekten skall bidra till ett långsiktigt institutionellt lärande.
Sammantaget är flera av senare tids politikområden relativt lösligt sammansatta och idéstyrda. Inte minst gäller det för hållbar stadsutveckling och minskad klimatpåverkan. Ett argument som ofta förs fram för en sådan tvärsektoriell relativt löslig organisering är att det är ett mer effektivt sätt att hantera
komplexa problem, som inte låter sig avgränsas av traditionell sektorsorienterad politik.
R ESULTAT
Än så länge har forskningen inom projektet huvudsakligen inriktats på att utveckla teoretiska perspektiv för att förstå förändrad styrning och relationen
mellan hierarkisk styrning, marknadsstyrning och nätverksstyrning. Därutöver
har det redovisats några empiriska illustrationer som visar på både kontinuitet
och förändring inom olika områden. Inom stadspolitikens områden finns stora
likheter mellan dagens marknadsföring av större städer och den marknadsföring som bedrevs redan i början av 1900-talet. Inom folkhälsopolitikens område har det skett en ökad involvering av aktörer och vad som definieras som
folkhälsofaktorer har vidgats avsevärt. Inom andra områden, exempelvis
skogspolitiken, framgår att tesen om att staten drar sig tillbaka till förmån för
privat styrning inte riktigt stämmer överens med vad som faktiskt sker (Hedlund och Montin 2009).
Andra undersökningar ger vid handen att nätverkspolitiken inte alltid är så
framgångsrik. Specifika projektsatsningar, som till exempel storstadssatsningen under de första åren av 00-talet, har visat sig vara mindre framgångsrika och politiska nätverk för hantering av regionala utvecklingsfrågor tenderar att lida av demokratiska underskott (Hall och Montin 2007).
F RAMTIDA
FORSKNING
Ett intressant forskningsområde för framtiden kan vara att jämföra denna huvudsakligen nätverksbaserade politik med den hierarki- och marknadsstyrda
politik som bedrivs inom andra politikområden. Inom exempelvis skola och
äldreomsorg introduceras alltmer av ”hård” styrning genom marknadslösningar kombinerat med ökad granskning och tillsyn. Vilka implikationer har
dessa olika sätt att organisera politik och problemhantering för den kommunala självstyrelsen och den kommunala demokratin?
247
P UBLIKATIONER
I URVAL
Hall, Patrik och Stig Montin, 2007, Governance Networks and Democracy at
Regional and Local Level in Sweden. Working Paper 2007: 9. Roskilde:
Roskilde University, Centre for Democratic Network Governance.
Hedlund, Gun och Stig Montin (red), 2009, Governance på svenska.
Stockholm: Santérus Academic Press.
Montin, Stig, 2007, ”Kommunerna och klimatpolitiken – ett exempel på tredje
generationens politikområden.” Statsvetenskaplig Tidskrift, 109(1): 37-57..
Montin, Stig, 2009, ”Klimatpolitik och kommunerna.” I Elander, Ingemar och
Ylva Uggla (red) Global uppvärmning och lokal politik. Stockholm: Santérus
Academic Press.
Montin, Stig, 2010, ”Kommunerna och flernivåstyrningen inom EU. Inflytande,
anpassning eller inbäddning.” I Tallberg, Pontus och Marie-Louise von Bergmann-Winberg (red) Flernivåstyrning – framgångsfaktor för kommuner, regioner och staten. Region Skåne, Regionplanekontoret, Västra Götalandsregionen, Sveriges Kommuner och Landsting.
248